Avskedet till lneslaveriet lttnad eller melankoli?

Lasse Ekstrand

Autentiskt - i stllet fr ett liv i mrker

En individ som existerar och tar som sin uppgift i livet att bli subjektiv - r fr sig sjlv helt enkelt motsatsen till ngonting i allmnhet. Sren Kierkegaard

Modernitetskritikern Martin Heideggers (1979) existensfilosofi, framfrallt i monumentalverket Sein und Zeit, kan sgas syssla med huvudfrgan: Hur leva sitt liv autentiskt? Heidegger laddar den normativt: enligt honom br vi strva efter det autentiska livet. Allt annat liv, det normala vardagslevandet, r frfrmligat: vi r inte oss sjlva, varken individuella eller srskilda. Det fngas i det vardagliga sprkbruket av att vi rutinmssigt, utan att fundera srskilt mycket ver det, har fr vana att sga man och inte jag nr vi talar om oss sjlva: vi anonymiserar oss sjlva, talar inte om oss som ansvarstagande subjekt, agerar inte sjlvfrverkligande - utan sjlvfrnekande. Tillspetsat skulle man kunna sga, att vi skulle kunna leva ett helt liv frkrympande oss sjlva, genom att vi frvgrar oss sjlva en subjektgrelse i stllet vntar ett liv i mrker. Ett icke-liv, kltt i Heideggers filosofiska sprkdrkt. Det r nstan alltfr ltt att reagera ironiskt eller sarkastiskt p Heideggers uppfordrande teori: den r stillvida besvrlig, starkt utmanande till synes rogivande, existentiell smn. Han fr det, nota bene, att lta som om det vore mjligt: vi kan resa oss ur anonymiteten och sluta tala om oss sjlva som man, vi kan brja att ta ett ansvar fr vrt liv. Frgan infinner sig genast: hur kliver vi ut ur mrkret, hur inleds ett subjektgrande och ansvarstagande? Handlar det om en lngsam process, eller krvs ett drastiskt uppvaknande? En omskakning?

Jean-Paul Sartre (1996) var, i Lexistentialisme est un humanisme, inne p samma spr som Heidegger, men uttryckte det ngot annorlunda, nr han hvdade att existensen fregr essensen och att vi ger en valmjlighet. Vi kan vlja hur vi vill leva vra liv, efter att vi vl r utkastade i existensen. Det inkluderar att vi kan vlja bort friheten eller det autentiska livet. En central frga blir: vad fr oss att vlja det ena eller det andra? Vad knuffar oss i vilken riktning? Nr infaller sanningens avgrande gonblick?

I denna text kopplas denna frga till den radikala strukturomvandling som sedan lnge pgr i de vstliga ekonomierna, i riktning mot ett postindustriellt samhlle den skorstenslsa ekonomin - och inneboende i denna omvandling ett potentiellt mentalt uppbrott frn lneslaveriet (Pine & Gilmore, 2011, Florida, 2010). Syftet r att frdjupa resonemanget runt detta potentiella uppbrott och diskutera vilka implikationer det kan tnkas bra p. Befrielsen frn lneslaveriet innebr, enligt det resonemang som frs, att stora steg tas p vgen mot det autentiska livet.

Utkastade till anpassning

// the cold society is not a good or a bad society. It can run like clockwork, because it ritually confirms the familiar and remains true to it. So the question is not what real results the cold societies achieve, but what permanent intention directs them; because the image they have of themselves are an essential part of their reality. Lvi-Strauss (1972), The Savage Mind

r ett, i Heideggers djupgende mening, autentiskt liv verhuvudtaget mjligt, d frmst beaktande att vi r samhllsvarelser, drmed stndigt utsatta fr ett mentalt konformitetstryck? Vi kastas ju inte bara ut i den egna, individuella existensen som vi inte kan dela med ngon annan: vi kastas ocks samtidigt in i ett samhlle, ett bestmt och institutionaliserat socialt sammanhang, ett redan existerande och vntande politiskt och ekonomiskt system. Bde formerna av utkastande r ofrivilliga, vi vljer varken att fdas eller att tillhra ett samhlle. Ett grymt de slr obevekligt till. Samhllet, det sociala sammanhanget, r inte bara ngot yttre med vidhngande, olika representationsformer. Det r ocks en tankekonstruktion, med inslag av vertalning och mer eller mindre artikulerade frsk att st emot samma vertalning. Vi inte bara lever i samhllet: vi tnker det ocks, anpassar och underordnar oss, eller funderar i upprorstermer. Att tnka samhlle leder till att vi handlar eller instller handlande. Mycket av vrt handlande r just icke-handlande: instllt eller uppskjutet handlande. Utan att vi srskilt mycket argumenterar eller brkar med oss sjlva, det r enklast att bara anpassa sig. Minst smrtsamt och utmanande. Positionerna fr den som frsker att bryta sig ut r inte mnga. Outsiderskapet som position, om vi antar denna, r negativt sanktionerad: Kaspar Hauser-tillvaron r inte lngt borta fr dissidenten eller upprorsmakaren. Kaspar Hauser, han som enligt myten kom till mnniskornas boningar utan att ha vuxit upp bland mnniskor. Och som inte kunde bli en av dem, talade inte deras sprk. Han frblev en utanfrstende, utfrusen och till sist ddad av de anpassade. Vra medmnniskor, de som vi delar det sociala sammanhanget med, kan vara

vra vrsta fiender: tillbakahllande och nedgrande. Stigmatiserande och utsorterande. Intuitivt fruktar de insikt och sanning.

Samhllet skulle inte best en enda dag om inte ett anpassningstnkande, ett vad man fljande den amerikanske sociologen och integrationsteoretikern Talcott Parsons (1960) i Structure and Process in Modern Societies han som ville resa ett grandiost alternativ till den marxistiska samhllsteorin med dess konfliktbaserade ontologi - skulle kunna kalla ett funktionellt tnkande, vore den dominerande formen. Understtt av lagar, normer, men ven samhlls- och beteendevetenskapliga teorier. I det senare fallet skulle man kunna tala om att ett anpassningsparadigm r rdande: mnniskor skall, med vetenskapens hjlp, anpassas, socialiseras, till befintliga institutioner med inbyggda normer och vrdesystem. Vetenskapliggrandet av anpassningen frstrker dess ogenomskinlighet: vi anpassar oss utan att mrka att det r just det vi gr.

Inneslutna i diskurser och tankefigurer Detta anpassningstnkande uppfattas av gemene man som det sjlvklara, normala och naturliga: ordningen r orubblig, framstr just som naturlig och bortom mnsklig pverkan, den har frtingligats. Hur vi tnker om samhllet r grundat i det som r och den drtill kopplade och cementerande frestllningen att det knappast kunde vara annorlunda. Det kan fngas i den dubbelbottnade frgan, den gngse invndningen som nstan instinktivt infinner sig hos den tvehgsne och vlanpassade: Hur skulle det se ut? Det vill sga, om det vore annorlunda, gentemot det frhandenvarande med andra ord opassande och olmpligt. Det sjlvklaras tyranni regerar. Vi lever vra liv inneslutna i diskurser (Foucault, 1993), i tankefigurer (Asplund, 1991): Ordningar, sociala och konventionella, som r strre n vi, fregr oss och internaliseras, frvandlas till och inympas som inre sdana. Det finns inget liv utanfr samhllet, bortom tankefngelserna (eller om vi hellre skall kalla dem tankemodeller, om n ofullstndiga, osammanhngande och undermedvetna), de som dagligen bekrftas och fr std - om inget radikalt sker som str den pgende processen av reproduktion och bekrftelse. Tankerrelse sker nr vi frflyttar oss mellan tankemodellerna. En sdan frflyttning kan vara tillfllig och flyktig, vi brukar ju, inte fr inte, sga att vi leker med tanken. Vi kan leka med tanken att det skulle kunna vara annorlunda, att det som r inte skulle behva vara, utan rentav r bde tillflligt och ondigt. I detta spirar en sjlens spontana revolt mot det frhandenvarande och skavande (Ekstrand, 1988). 3

Jan Myrdal (2002) anvnde just termen ondig som en central sdan, i ett mer kontrafaktiskt n hypotetiskt, definitivt inte utopiskt, resonemang, i den dialogbaserade brevboken Den ondiga samtiden, som han skrev tillsammans med Lars Gustafsson. Den senare avvisade dock den omkastande tanken om en ondig samtid, att det kunde ha gtt annorlunda, samtiden kunde ha sett annorlunda ut. Gustafsson frmdde inte bli lekkamrat med en sdan tanke. Men frflyttningen kan ocks vara mer betydelsefull n s, n att bara reduceras till en ofarlig tankelek, och stimuleras i radikala omvandlingstider, som den nuvarande.

Men den inte behver ske bara drfr att man (sic!) vill det, och den behver frvisso heller inte vara progressiv. Den kan lika grna vara regressiv. Mnniskor skdar bakt och frsker att blunda fr det som sker: verkligheten r drfr inte den bsta pedagogen, dess upplysande lektioner kan avvisas. Man skulle kunna pst att i den strukturomvandling som nu pgr i vst, i riktning mot det postindustriella samhllet, tvlar olika tankemodeller, mer eller mindre medvetet hos de inblandade aktrerna, med varandra. P ytan tar det sig uttryck bland annat i rstningsbeteende, vilka politiska partier man vljer. Indirekt kan vi drfr spra vilken tankemodell som opererar och frefaller dominerande. Jag vill explicitgra dessa ofta flytande, frsprkliga rrelser och tankemodeller: renodla, fr att f fatt i och gra tydligt, samt stlla den kritiska frgan: Hur underltta eller pskynda rrelse? Frgan skall uppfattas mindre som normativ, mer som att jag vill lyfta fram olika scenarios.

Rivaliserande tankemodeller: befrielse eller fortsatt fngenskap Tv huvudsakliga modeller gr att kategoriskt renodla: 1. Befrielsens: Lttnadsknsla infinner sig ver att det (ls: lneslaveriet och fabrikstyranniet) ntligen r ver. Och det frigr ett subjektgrande uppbrottstnkande som leder till handling. 2. Den fortsatta fngenskapens: Knslan av frlust och melankoli lgger sig tung ver sinnet. Det leder till nostalgi och mentalt motstnd mot det som sker, med idealisering av det frflutna. Det frflutna grs om s att det passar melankolin: man idealiserar ngot, ett frgnget samhllstillstnd, som kanske aldrig har varit. Lttnad r handlingsfrigrande, blockeringar hvs, sjlen fr vingar. Man brjar att agera, ensam eller tillsammans med andra. Melankolin frstrker dremot blockeringar, sjlen lyfter inte. Startskottet skjuts inte fr ett subjektgrandets livsprojekt. 4

Fljande den psykoanalytiskt skolade litteraturvetaren och frfattaren Julia Kristeva (1987) i Soleil noir: dpression et mlancholie, kan vi tolka det som att melankoli innebr vgran att brja srja det som borde srjas och lmnas. Det r att frvgra sig sjlv insikt, nytt liv. Man vgrar acceptera att ngot, det kan vara svl en individ som ett samhllstillstnd, har dtt. Fr att kunna behlla melankolin, mste man brja att gra om och idealisera det som man har frlorat. Annars urholkas melankolin, den bleka sanningen blir evident. Kristeva antyder till och med att det liknar ett kannibalistiskt, upptande, frhllningsstt: man behller inom sig det som r dtt fr att kunna fortstta knapra p det. Man vgrar att lta det g. Paradoxalt nog kan melankolin fungera belnande, man vill inte bryta dess hjrtat mrklggande tillstnd. Melankolin kanaliserad som politisk rrelse har implikationer som vldstendenser och syndabockstnkande. Det kan vi framfrallt uppleva i steuropa. I DDR talar man om ostalgi. I steuropa ser vi tydligt idealiseringen av det som var, hur den kollektiva livslgnen opererar. Mnniskorna glmmer frtryck och diktatur, Honecker och Ceausescu. Det enda man minns, om man r framgngsrik i sitt frtrngningsarbete, r att man hade arbete och mat p bordet. Man lever med ett falskt medvetande, skulle Marx och Engels (1932) sga. Det falska medvetandet frstrker knslan av inlrd hjlplshet och vanmakt. Man gr sig sjlv till ett offer, maktlst objekt fr andras planer, som man har svrt att identifiera: lmska planer. Fr att ltta p trycket vaskar man fram syndabockar. Och rstar p de politiska partier som hjlper en p traven med detta tnkande, s att man kan befria sig sjlv frn allt eget ansvar. Man uppfattar sig som oskyldig till det hemska och svrfrklarliga som drabbar en. Det r ngon annan och det kan skifta vem man skyller p - som rr fr det.

Vgen ut ur det falska medvetandet, brytandet med inlrd hjlplshet och sjlvutplning, r inte enkel att brja betrda. Frgan r om det kan ske genom upplysning eller argumentation, om inte melankolin r fr stark och motstndskraftig fr det. Det gr inte att gra den melankoliske klokare med goda argument, melankolin sitter fr djupt fr det. Melankolikern har ingen lust att lyssna, det vore ju som att erknna, att tillst. Och sedan har man ingen vg tillbaka, melankolins bekvmlighet har gtt frlorad.

Hur gra?
Till nya vrv vill jag bereda / och drfr stdar jag min sjl. August Strindberg

Ett stt skulle, trots det ovan sagda om svrigheten att n fram med intellektuell argumentation, kunna vara, att som Andr Gorz (1990, 2001), i Kritik av det ekonomiska frnuftet samt Arbete mellan misr och utopi - eller andra, som Adler-Karlsson (1977), Ekstrand (1995, 1996, 2004, 2007) samt Ekstrand & Wallmon (2008, 2009) - tillhandahlla ett tydligt alternativ. Dock ingen utopi, utan ett realistiskt alternativ att frhlla sig till: ett samhlle bortom och efter lneslaveriet, baserat p medborgarln, det vill sga en basinkomst som ger grundtrygghet t alla medborgare. Man befrias frn plikten att frsrja sig och utlmnad st till en nyckfull arbetsmarknads frfogande. Man slipper bli freml fr arbetsmarknadspolitiska tgrder, kan kliva av den svajande och frnedrande arbetslinjen: man tillerknns sledes okrnkbar grundtrygghet. Man erbjuds ett tnkbart alternativ mot marknadsfundamentalism och utsatthet, som gr att kritiskt diskutera. Problemet skulle kunna vara att alternativet uppfattas som fr lngt borta, att det lter sig tmligen enkelt och behndigt avfrdas som orealistiskt eller politiskt ogenomfrbart. Man ser inte vem som skulle kunna vara brare av detta alternativ, utgra den kollektiva, politiska kraften. Man mste rkna med, att nr alternativet presenteras, slr fngenskapens frhrskande tankemodell till med full kraft och mobiliserar invndningar av olika slag: Hur skulle det se ut? Hur skulle det g? Det r inte praktiskt genomfrbart. Vad skulle det kosta? Mnniskan r inte sdan. Och s vidare. Tankefigurerna, dessa inre och svrtkomliga regissrer, brjar att tala, styra och stlla. Diskursens rda lampor brjar att lysa. I insikt om att modellerna inte behver vara medvetna, formulerade och reflekterade, utan kan vara frsprkliga och undermedvetna: de behver fras upp till ytan, gras medvetna. Distans till dem behver skapas, s att man fr fatt i dem, kritiskt och reflekterande kan frhlla sig till och tillsammans med andra diskutera dem, inte bara vara ett blint offer fr dem. Det gller bda. Tankeprovokationer med kreativiteten som vapen Tankeprovocerande konstaktioner r en produktiv vg, vrd att betrda och prva. Hr ppnar sig omedelbart mjligheten fr samverkan, ett dynamiskt och lyckligt ktenskap, mellan samhllsorienterade konstnrer och vidsynta, kreativa samhllsforskare. Man skulle kunna 6

sga att i detta sklvande frndrings- och omstllningslge, nr de gamla begreppen och verktygen kanske inte rcker till fr att frst det som hnder, att samhllsvetenskapen behver mer av gestaltning, konstnrerna mer av samhllsteori. Det ena klarar sig inte utan det andra. Teorin behver prvas i handling, de konstnrliga aktionerna teoriimpregneras. Frutsttningarna fr ett utbyte mellan de olika aktrerna borde drvidlag vara goda: skapandet av en medveten social konst. Interaktiv och samhllsrelevant. Det tnjer innebrden i det som brukar kallas aktionsforskning och participative action research. Och nrmar sig det som brukar rubriceras samhllsentreprenrskap: olika, innovativa projekt enligt principen lt hundra blommor blomma - fr att utveckla och frndra samhlleliga tillstnd. Enligt min mening, mste sdan utveckling och frndring brja i mnniskors huvud och hjrtan, det r dr samhllsentreprenren fds. Samhllsentreprenrskapet gr s att sga inifrn och ut.

Hr kan vi knyta an till den kreative projektmakaren och sociale konstnren Joseph Beuys (Ekstrand 2001/1998). lta oss inspireras av honom och hans phittiga, tankeprovocerande aktioner. Till exempel Hur man frklarar konst fr en dd hare, eller I like America and America likes me, eller Boxningsmatch fr direkt demokrati. Aktionen r till sitt vsen spontan och trffar direkt, nstan som ett knytnvsslag, man hinner inte vrja sig som man kan gra vid lsandet av en text, f upp garden. Aktionen berr fler sinnen, betraktaren involveras vare sig han eller hon vill det eller inte. Beuys strvade efter att initiera, vad han kallade, sociala skulpturer tillflliga till sin karaktr, intensifierade mten mellan mnniskor i direkt anslutning till aktionerna (Ussing, 2012). Denna typ av kreativa projekt, ppna till sin karaktr, lter sig inte enkelt utvrderas, diskuteras i termer av om de r framgngsrika eller inte. Effekterna lter sig inte enkelt mtas. Vad r kortsiktig effekt och vad blir bestende? Hur yttrar sig i s fall den bestende effekten och hur kan den frbindas med projektet, aktionen? Vilken roll spelade egentligen tankeprovokationen? Aktioner av det slag som Beuys iscensatte fyndiga, spektakulra, med ett direkt tilltal kan fungera omruskande och uppvaknande, men provokationen kan ocks upplevas som alltfr ptrngande och man vrjer sig. Effekten blir negativ, man r mer frsvarsinstlld n man var innan. Provokationen fr drfr aldrig bli ett sjlvndaml, utan mste fregs av en analys av vad man vill uppn med den. Aktioner som framkallar frsvar och nnu mer av lsningar r inga lyckade sdana.

Lttnad eller melankoli? Subjektgrelse eller frfrmligande? Ansvarstagande eller spelandet av en offerroll? Slaget har redan brjat och pgr. I detta nnu icke stelnade nu skapas framtiden. Just nu befinner vi oss i sanningens brinnande gonblick.

Litteratur
Adler-Karlsson, G, Nej til fuld beskftigelse, ja til materiel grundtryghed, ett arbetspapper 1977 Asplund, J, Ess om Gemeinschaft och Gesellschaft, Korpen 1991 Ekstrand, L, Sjlens revolt. Mnniskan i organisationen, Studentlitteratur 1988 - Den befriade tiden. Om arbete och medborgarln, Korpen 1995 - Arbetets dd och medborgarln. En ess om det goda livet, Korpen 1996 - Varje mnniska en konstnr. Livskonstnren och samhllsvisionren Joseph Beuys, Korpen 2001 (1998) - Social konst! Nr fabrikerna tystnar, Korpen 2004 - Medborgarln som konstnrsln med Joseph Beuys bortom lneslaveriet, i Retten till basisindkomst En demokratisk frigrelse, red E Christensen, K Liebkind och C Ydesen, Aarhus Universitetspress 2007 Ekstrand, L och Wallmon, M, Basic Income beyond Wage Slavery In Search of Transcending Political Aesthetics, i G Grindon, ed. Aesthetics and Radical Politics, Cambridge Scholars Publishing 2008 - Uppbrottet frn bruksmentalitet och inlrd hjlplshet, i Samhllets entreprenrer. En forskarantologi om samhllsentreprenrskap, red M Gawell, B Johannisson och M Lundqvist, KK-stiftelsen 2009 Florida, R, Den stora omstllningen. Hur nya former fr liv och arbete skapar vlstnd efter kraschen, Daidalos 2010 Foucault, M, Diskursens ordning. Installationsfrelsning vid Collge de France den 2 december 1970, versttning M Rosengren, Brutus stlings bokfrlag Symposion 1993 Gorz, A, Kritik av det ekonomiska frnuftet, versttning B Grndahl, Alfabeta 1990 - Arbete mellan misr och utopi, versttning J berg, Daidalos 2001 Heidegger, M, Sein und Zeit, Niemeyer 1979 Kristeva, J, Soleil noir: dpression et mlancholie, Gallimard 1987 Levi-Strauss, C, The Savage Mind, Weidenfeld and Nicolson 1972 Marx, K och Engels, F, Kritik der neuesten deutschen Philosophie in ihren Represntanten, Feuerbach, B. Bauer und Stirner, und des deutschen Sozialismus in seinen verschiedenen Propheten, 1845-1846, Marx-Engels Gesamtausgabe Abt. 1 Bd. 5, Berlin 1932 Myrdal, J och Gustafsson, L, Den ondiga samtiden, Manifest kulturproduktion 2002 Parsons, T, Structure and Process in Modern Societies, Free Press 1960 Pine II, J B och Gilmore, J H, The Experience Economy, Harvard Business School Press 2011

Sartre, J-P, Lexistentialisme est un humanisme, Gallimard 1996 Ussing, K, Social skulptur fr en hllbar utveckling, Konstvetenskapliga Institutionen, Stockholms Universitet 2012
Lasse Ekstrand, 2012