The Project Gutenberg EBook of Den siste atenaren, by Viktor Rydberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

Title: Den siste atenaren

Author: Viktor Rydberg

Release Date: November 18, 2003 [EBook #10117]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO 8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN SISTE ATENAREN ***

Produced by This e-text was produced for Project Gutenberg from Project
Runeberg's digital facsimile edition

"Den siste atenaren" is a novel in Swedish by the Swedish writer

Viktor Rydberg (1828-1895). It was first published in the daily
newspaper "G�teborgs Handels- och Sj�fartstidning", starting in
February 1859. It also appeared as a book later the same year, with
the fifth edition in 1892. An English translation by W. W. Thomas Jr,
"The last Athenian", appeared in 1869. The 6th through 14th Swedish
editions appeared as volumes 5 and 6 of the author's collected works
("Skrifter", 14 volumes). "Skrifter" also has a commentary by Swedish
literature historian Karl Warburg (1852-1918).

This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition, which is based on volume 5 and 6 of the
author's collected works ("Skrifter"), ninth edition, printed in 1914,
available at http://runeberg.org/atenaren/

This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
(�,� = E,e-acute; �,� = A,a-ring; �,� = A,a-umlaut; �,� = O,o-umlaut).

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.

We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/

_________________________________________________________________

Skrifter av Viktor Rydberg

V och VI

Den siste atenaren

av
 Viktor Rydberg

Nionde upplagan

Stockholm
Albert Bonniers f�rlag

Stockholm
Alb. Bonniers Boktryckeri 1914

_________________________________________________________________

Herr Fil. Doktor S. A. Hedlund

till�gnas detta arbete
av hans v�n
F�rfattaren.
_________________________________________________________________

Inneh�ll / Table of Contents

F�rord till de tv� f�rsta upplagorna

F�rsta Boken.
1. I Aten, en morgon f�r ett tusen fem hundra �r sedan
2. M�ten p� torget
3. Delfi. Orakelsp�rjarne
4. Krysanteus
5. Hermiones natt i templet
6. Prokonsuln i f�rl�genhet. I biskopliga palatset
7. Petros
8. Pelarhelgonet
9. Filosofens hem
10. Filosofens hem (forts.)
11. Rakel
12. B�rjan till ett sorgespel
13. Sorgespelet
14. En orgie
15. En uppst�ndelse fr�n de d�da
16. Under den nye kejsaren

Andra Boken.
1. Ett �r d�refter
2. Petros och Baruk
3. Teodoros
4. M�tet
5. Skeptikern
6. Karmides och Rakel
7. Klemens och Eusebia
8. Krysanteus �terfinner sin son
9. Anden och K�ttet
10. Hos Myro
11. Likhuset
12. Br�llopet
13. Dagen d�refter
14. I Sunion
15. Kriget i Sunion
16. Slutet

Utgivarens till�gg och anm�rkningar

F�rord till de tv� f�rsta upplagorna.[1]

Broder Hedlund!

D� jag �gnar efterf�ljande arbete �t dig, s� pryder jag det med namnet
p� en riddare �sans peur et sans reproche�, en man, vars k�rnfasta
karakt�r, klara huvud och varma hj�rta jag under fler�rigt umg�nge i
gemensamma publicistiska str�vanden l�rt k�nna, akta och �lska.

Det �r f�r �vrigt du, som befordrat detta arbete i dagen. Ehuru du
f�ruts�g, att de l�nga, besynnerligt klingande namnen Olympiodoros,
Ann�us Domitius o.s.v., med vilka mina figurer �ro uppkallade, redan
vid f�rsta anblicken skulle f�rskr�cka de f�ljetongl�sande damerna, s�
tvekade du ej att giva �Den siste atenaren� plats under linjen i din
tidning, och det �r ytterligare du, som �stadkommit den metamorfos,
genom vilken samme �Atenare� nu i bokform �verl�mnas �t allm�nheten.

Jag f�rutsp�r, att du icke skall sk�rda guld p� detta f�retag--lika

litet som jag f�rfattarerykte. Mitt opus �r icke av den art, att det
kan vinna m�nga l�sare. Och bland dem, som det lyckas erh�lla, skall
det icke vinna odelat bifall. Ty medan jag skrivit, har jag k�nt mig
som stridsman under de id�ers fana, f�r vilka jag lever och andas, och
mitt arbete �r ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i
krigarens lovliga upps�t att s�ra och d�da.

Man kan icke b�ra en sedel till valurnan, icke tala eller skriva om en
allm�n fr�ga utan att medvetet eller omedvetet k�mpa f�r den ena eller
den andra av de v�rlds�sk�dningar, i vilka den civiliserade v�rlden �r
delad, och vilken strid utg�r den v�rldshistoriska processen. Finnas
ej tv� grundtyper, till vilka alla m�nskliga varelser kunna h�nf�ras
--en orientalisk och en v�sterl�ndsk? Jag f�rest�ller mig, att sj�lva
naturen best�mmer fanan, under vilken vi st�lla oss i denna
of�rsonliga kamp. Naturen, den goda modern, s�rjer lika f�r sina barn
och s�nder med str�ng opartiskhet f�rst�rkningar till b�gge l�gren.
Hon fyller lika g�rna jesuiternas seminarier med l�rjungar, som hon
sk�nker k�mpar �t barrikaderna. Individerna av den orientaliska typen
k�nna sig naturligt dragna till det reaktion�ra l�gret, den
tillbakask�dande v�rlds�sikten, vars paradis blomstrade vid
m�nniskosl�ktets vagga; de av den hellenisk-v�sterl�ndska typen v�lja
lika ovillkorligt det progressistiska l�gret, den fram�tsk�dande
v�rlds�sikten, vars paradis �r ett tillkommande Guds rike, f�r vilket
civilisationen skall r�dja rent. En neutral massa av obest�md pr�gel
st�ller sig slutligen p� den plats, till vilken de sj�lviska
intressena inbjuda henne--vanligen i grannskapet av de gyllene
tronerna och de glittrande tiarerna, ty id�erna �ro nakna, hava icke
guld till att k�pa en kl�dning och �n mindre att k�pa anh�ngare.
Grunddraget i den orientaliska typen �r den fromma undergivenheten
under de yttre makterna. Subjektet bildar sig efter den v�rld, det
f�refinner utom sig, vilken det uppfattar som det of�r�nderliga
uttrycket av den gudomliga viljan. St�pta i samma form vandra sl�ktena
i en �ndl�s rad mot graven och hava uppfyllt sin best�mmelse,
�fullgjort lagen�, n�r de under v�gen offrat i templen och kn�b�jt f�r
Herrans smorda. Uttr�ttad av ett s� enformigt sk�despel, nedlade
Hindostans Klio f�r mer �n tre tusen �r sedan f�r alltid sin
diamantgriffel. Men orientaler f�das icke blott vid Ganges, utan �ven
vid Seine och M�laren. Den hellenisk-v�sterl�ndska andan har d�remot
uppt�ckt, att religionen och r�tten och sanningen och sk�nheten
str�mma genom subjektet in i det objektiva, att de yttre makter, som i
statens, kyrkans, vetenskapens, konstens gestalter tr�da m�nniskan
till m�te, �ro k�tt av hennes k�tt och anda av hennes anda, �ro
formade efter de oklara, men klarnande m�nsterbilder, som �ro nedlagda
i subjektet sj�lvt och utg�ra dess id�er; att s�ledes dessa yttre
makter �ro beh�ftade med ofullkomlighet, hemfallna under subjektets
dom och �mne f�r dess omgestaltningsf�rm�ga. Den
hellenisk-v�sterl�ndska v�rlds�sk�dningen �r s�ledes utvecklingens.
Fr�n det minnesv�rda 1789, d� hellenismen framtr�dde �ppet p� arenan,
f�res kampen � �mse sidor fullt medvetet om avsikterna och m�let.
Reaktionen vill lyckligg�ra m�nniskosl�ktet genom att �terf�ra det
till en omyndig barndom. Hellenismen vill g�ra sl�ktet myndigt, emedan
detta �r dess best�mmelse, och han ser dess sanna lycka i intet annat
�n uppfyllandet av denna best�mmelse. Vi leva, andas och hava v�r
varelse i striden mellan dessa motsatta riktningar.

Det arbete, jag till�gnat dig, min v�n H., �r en �terblick p� en tid,
som i m�nga h�nseenden var lik v�r egen--som hon, framst�llande en
tragisk kamp mellan tvenne v�rlds�sk�dningar, vilka vi igenk�nna
desamma som nutidens, om �n till vapendr�kt och l�sen dem olika.

Jag f�rest�llde mig, att en �terblick p� antikens underg�ng och

kyrkans f�rsta stora triumf skulle kunna varda l�rorik i en tid, d�
striden mellan de stora partierna �r icke minst livlig p� det kyrkliga
omr�det.

De tecken, som d�r f�r v�ra blickar uppenbara sig, �ro i sanning
f�rtj�nta av all uppm�rksamhet. � ena sidan den subjektiva riktningen,
vilken �r densamma som den hellenisk-v�sterl�ndska, f�reteende sig i
kampen mot auktoritet och samvetstv�ng; i ett str�vande till ren
andlighet, vilket avskyr formelv�sendet som en avgudatj�nst; i ett
bem�dande att f�rverkliga i levernet det religi�sa idealet.

� andra sidan ett f�rtvivlat f�rs�k att med f�rtvivlade medel r�dda,
betrygga och st�rka kyrkans myndighet. Man sl�r den otrogna v�rlden i
ansiktet med en ny dogm om Jungfru Marias obefl�ckade avlelse, man
upph�jer till rang av evangelium en uppenbarelsebok, som h�rflutit ur
en nunnas genom onaturlig ensamhet orenade fantasi. Man talar i de
protestantiska landen med �kad tonvikt om �den rena l�ran�, om en
�stark bek�nnelse�, man vill skapa ett heligt pr�sterskap, ett
medlare�mbete mellan Gud och m�nniskan, och man f�rs�ker med
hokus-pokus att uppfriska tron p� dj�vulen.

Alla nya id�er f�das med sm�rta till v�rlden, och det vore lika or�tt
att f�rebr� id�en detta, som att f�rebr� barnet de pl�gor det kostat
sin moder. Man m� s�ledes icke f�rd�ma kyrkan, om man f�r se, att hon
ofta segrat genom avskyv�rda medel, att hon v�rmt sina blodbest�nkta
h�nder vid k�ttareb�l, och att hennes m�lsm�n ofta varit samvetsl�sa,
vederstyggliga personligheter. Men man m� ej heller f�rebr� de id�er,
som genom franska revolutionen blivit v�rldsmakter, vad �tskilliga
revolutionens heroer brutit. Sj�lve Marat �r dock en plastisk gestalt,
en p� den besegrade Pyton h�nfullt trampande Apollon, n�r man j�mf�r
honom med �tskilliga av kyrkans helgon. Om n�gon av mina l�sare tror,
att jag efterf�ljande arbete skildrat kyrkan och hennes representanter
i nog m�rk f�rgton, s� vet du, att jag tryggt kan h�nvisa honom till
den opartiska v�rldshistorien, som i fr�ga om dessa �mnen begagnat ett
lika svart tusch som jag.

G�teborg den 8 september 1859.

Din tillgivne v�n

Viktor Rydberg.

[1] Detta f�retal, som jag skrivit calidus juvent�, men vars
grundst�mning aldrig f�rsvunnit inom mig, har varit uteslutet ur
f�ljande upplagor, men meddelas med n�gra f� ov�sentliga �ndringar h�r
p� nytt, om ej f�r annat �ndam�l, s� som bidrag till en sj�ls inre
historia.--F�rf:s not till femte upplagan.

F�RSTA KAPITLET.

I Aten, en morgon f�r ett tusen fem hundra �r sedan.

- Hur �r det, Karmides: har druvans gud n�gon son?

- I sanning, Olympiodoros, det �r l�ttare att utreda de atenska

hundarnes �ttartavlor �n de olympiska gudarnes. Varf�r d� denna fr�ga?
�mnar du syssels�tta dig med mytologien?

- Nej, vid Zeus, det har aldrig varit min tanke. Det �verl�mnar jag
�t Krysanteus och hans sk�na dotter. Jag menar blott, att om en s�dan
son gives, skall jag �nnu i dag dikta en s�ng. till hans �ra. Hans
binamn har jag redan f�rdiga: morgonkvalutdelaren, olust- och �ngerguden,
den olympiske tinningsmeden. O, min Karmides, �r han �nnu icke f�dd,
denne bedr�vlige gud, s� torde han snart sk�da dagsljuset, eller behagar
det honom att, i likhet med sin fader, l�ta sig f�da p� nytt; ty mitt
huvud, jag k�nner det, �r havande med honom.

- V�l m�jligt. Zeus f�dde ju vishetsgudinnan ur sitt huvud; varf�r

skulle d� icke Olympiodoros....

- Alldeles. Och jag undrar icke, om tinningsmeden, likasom hon,

tr�der fullrustad ut och �verraskar v�rlden med st�det under armen och
hammaren i handen.

- Tr�sta dig, min v�n! Morgonluften skall f�rjaga dessa mytologiska

fantasier. Hur frisk vinden bl�ser fr�n havet! Det �r ljuvligt att
inandas honom.

- Ah!... Du har r�tt. Morgonstunden �r h�rlig--en naturhistorisk

uppt�ckt, som jag skall meddela mina v�nner. Huru l�ng �r skuggan?

- Det lider mot torghandelns slut, svarade Karmides, i det han med
vant �ga m�tte solens h�jd �ver det avl�gsna, stelt uppstigande
Lykabettos. Begiva vi oss till torget? Vi kunna under v�gen g� in till
Lysis och t�mma en b�gare lesbiskt med is.
- Ett gott infall. Det skall lindra mina f�dslov�ndor. Hall�,
Karmides! Str� d� ditt guld i n�gon Danaes sk�te hellre �n p� gatan!
D�r tappade du en ring. Han ligger vid dina f�tter.

- Ah! Rakels ring! Underpanten p� min lilla judinnas flamma! sade

Karmides till sig sj�lv, i det han fr�n gatan upptog ringen och f�ste
honom vid sin guldhalskedja. Prisade vare dina skarpa sinnen,
Olympiodoros! Jag ville icke f�rlorat denna klenod f�r min
kappadokiske Akilleus.

- Jag f�rst�r dig, du nye Alkibiades. Ack, trefalt lycklige v�n! Du

drack i natt som Milon krotoniaten, men vinet �r f�r dig vad
daggdroppen �r f�r rosen: du h�lsar din morgon dess mera frisk och
str�lande. Hur var det? F�ll icke v�r gode v�rd, prokonsuln,
falerns�cken, slutligen under bordet? Mina minnen fr�n i natt �ro som
skuggor, vankande vid Letes strand.

- Du minnes r�tt v�l. Men sm�da icke v�r Ann�us Domitius! Han �r en
m�rkv�rdig man....

- Ja, han har en m�rkv�rdig lycka med t�rningen.

- Jag menar nu icke den egenskapen....

- Vann han �ven i natt?

- En obetydlighet. Min speljakt str�k segel f�r n�gra canicul�[1]

s�som han kallar dem.

[1] L�gsta t�rningkastet kallades s� av romerska rafflare.

- En obetydlighet? Din lysande speljakt? Ah, din sj�lsstyrka �r

beundransv�rd, min Karmides; men s� har du ocks� en guldf�rande
Paktolos att �sa ur. (Olympiodoros tillade f�r sig: Guldfloden m�ste
snart vara utvaskad. Ve mig! Var skall jag n�sta �r finna en annan
Karmides?)

- Vad jag hos v�r prokonsul beundrar, fortfor Karmides, �r hans

f�rm�ga av sj�lvbeh�rskning. De bojor, som vinguden p�l�gger en s�dan
man, �ro blomsterkedjor, dem han sliter, n�r han vill. Han l�g i natt
p� sin soffa, b�garen hade fallit ur hans hand och kransen glidit ned
emot hans n�sa, hans �gon voro halvslutna och hans tunga lallade
slappt efter tonerna av den lydiska fl�jten under de mest l�jliga
f�rs�k att f�lja dess l�pningar, d� d�rrvaktaren l�t anm�la, att en
kejserlig brevb�rare v�ntade honom. V�r Ann�us Domitius sprang upp som
en fj�der, lade bort kransen, ordnade manteln och skred med
majest�tiska steg ut i aulan, d�r han emottog brevet, l�ste det vid
skenet av altarlampan och avf�rdade budb�raren f�r att �terv�nda och
forts�tta dryckeslaget....

- N�v�l, och brevets inneh�ll?

- Bah, vilken fr�ga! G� till Egyptens sfinx och utforska, om du kan,

naturens g�ta!

- Jag f�rmodar, att Julianus....

- Tyst! N�mn icke det namnet! inf�ll Karmides och s�g sig omkring.

- F�rd�mde tinningsmed! ... Hur var det,min Karmides: �r jag ej i dag

utbjuden till din lantg�rd? Det f�resv�var mig n�gra ord ur din
gudomliga mun om gr�na tr�d och britanniska ostron.

- Alldeles.

- Men Myro och Praxinoa?

- De f�lja med.

- H�rligt!

- Och med n�gra andra av dina v�nner har jag st�mt m�te, en timme
efter torghandelns slut, vid trappan till Akropolis.

- Gott!

- Du f�r ej bereda dig p� n�got �verdrivet, Olympiodoros. Allt kommer

att tillg� enkelt och lantligt.

- F�rtr�ffligt! jag l�ngtar just efter natur och oskuld. Jag skall
med n�je valla dina oxar och klippa dina f�r och dricka vatten ur
samma k�lla som dina herdar. Vatten, gudadryck! Jag hatar ... ah,
f�rd�mde tinningsmed!... alla drycker utom vatten. Jag uppt�cker i
detta �gonblick min sanna best�mmelse. Jag skall varda en herde--en
ny Dafnis. Du m�ste l�ta n�gon Testylis eller Amaryllis inviga mig i
ostberedningens mysterier, min Karmides. Jag f�raktar kulturen och
ilar till naturens modersbarm. Apollon har ju varit herde, Paris
likas�; herde var

�Gossen, som Kypris sj�lv i de frygiske skogarne f�ljde,

skogen s�g hennes fr�jd, och skogen s�g hennes t�rar:
herde Endymion var, och hos hjorden han sov, d� Selene
steg fr�n himmelen ned att kyssa hans rosiga l�ppar:
Rhea begr�ter en herde, och Ljungarn sj�lv har i �rnham
kretsande flugit kring Idas topp f�r en vallande gosse!�[2]

[2] Teokritos.

- Varf�r skulle d� icke Olympiodoros kunna nedl�ta sig till

krokstaven och herdepipan? Men ett ord, min Karmides! Har du vaktlar,
stridstuppar och raffell�dor i ditt Arkadien?

- Var lugn. Jag har en aning om naturlivets fordringar.

- Vet du, vid n�sta kappl�pning l�ter jag min Bellerofon upptr�da.
Silvervit, krusmanig, byggd att klyva luften som en pil. Vad tror du
v�l? Jag v�gar honom mot prokonsulns trakiske hingst.

- Det kan du g�ra tryggt.

- Jag hoppas det.

De b�da ynglingarne befunno sig nu utanf�r Lysis' samtalssal, ett av

dessa f�r atenarne sa k�ra, med m�lningar smyckade tillh�ll, av vilka
staden �gde flera �n �ret har dagar. En m�ngd kunder hade redan
infunnit sig och vandrade samtalande i portiken eller sutto
d�rutanf�r, i skuggan av ett fr�n bj�lklaget nedf�llt solt�lt,
njutande sin frukost: br�d doppat i vin. Sedan Karmides och
Olympiodoros f�rfriskat sig med en b�gare lesbiskt, kylt med is,
styrde de sin kosa till torget.

H�r r�dde livlig tr�ngsel, ty den allt kortare och snedare skugga, som
det tempelprydda Akropolis kastade, p�minde k�pare och s�ljare, att
timmen nalkades, d� de m�ste utrymma torget. Fiskare i r�da m�ssor och
korta tuniker upph�vade ur sina flyttbara sumpar sprittande tonfiskar
och p�minde med h�ga rop, att det nu var fullm�ne och deras vara b�st.
Sm�handlare lupo omkring med prov p� sina varor; unga flickor,
utbjudande blomsterkvastar, kransar och bindlar, vandrade mellan de
l�nga raderna av vagnar, som--medan deras dragare, mulor och attiska
klippare, betade bakom dem--f�ngslade �gat med anblicken av
citroner, persikor, fikon, l�k och gr�nsaker. Fr�n andra vagnar
st�rtade i str�lar de pressade vins�ckarnes inneh�ll i
h�mtningsk�rlen. Ett stycke d�rifr�n, just omkring Torg-Hermes'
kolossala bildstod, s�ledes p� samma plats som i Aristofanes' dagar,
utbj�do k�tt- och korvm�nglarne sina i form av pelare och festoner
ordnade varor, omgivna av talrika kunder, bland vilka de rikes slavar
voro mest h�gljudda, ty h�r om n�gonst�des best�mde pungens vikt
personens. Under det slaven efter slutat k�p avl�gsnade sig med den
fulla korgen p� huvudet, sm�g d�remot den fattige borgaren undan med
sin njuggt tillm�tta bit under manteln, lycklig, om ej ett h�l i denna
f�rr�dde en fullblodig atenares f�rnedring. L�ngre bort, d�r tr�ngseln
var mindre stark, stodo gipsfabrikanter, krukmakare och glashandlare
mellan lederna av sina ofta konstn�rligt full�ndade arbeten; och �n
fj�rmare fr�n det livligaste vimlet av sorlande och gestikulerande
m�nniskor--kring �reporten, som skulle p�minna om kassanderska
rytteriets nederlag, voro lysande bodar, till vilka dyrbara tyger fr�n
�arna och Asien, r�kverk och salvor fr�n Arabien och Indien,
juvelerarearbeten och �verfl�dsvaror av allehanda slag lockade
v�lkl�dda avn�mare av b�da k�nen.

Karmides och Olympiodoros, som, innan vi tr�ffade dem, redan hade

hunnit bes�ka baden och h�rfris�ren, gingo nu att �ka antalet av de
unga spr�ttar, som genom n�gon m�rkv�rdig �dets skickelse kommit ut s�
tidigt p� f�rmiddagen och utan annat �rende �n att �ka tr�ngseln och
tillfredsst�lla sin nyfikenhet armb�gade sig genom de k�psl�ende
grupperna, �n nickande �t n�gon fager t�rna fr�n kvarteret Skambonide,
�n granskande de till salu utbjudna slavinnorna, som, samlade hit fr�n
olika land, l�to �gat fritt sk�da alla skiftningar av kvinnliga behag,
fr�n den svarta etiopiskans till den rodnande syriska flickans. De
fr�mmande k�pm�nnen f�rtj�nte �ven, �tminstone av det ovana �gat, att
sk�das: man s�g bland hundra andra i det brokiga vimlet den spenslige,
livlige alexandrinen, som, ehuru f�dd ej l�ngt fr�n pyramiderna, med
sin gammalhelleniska dr�kt ville h�vda ursprunget fr�n jordens mest
bildade folk och som, tillfr�gad om sin b�rd, skulle svarat, att han
var en makedonisk hellen; den grovlemmade illyriern i anspr�ksl�s
yllemantel, som dock ej saknade den om hans fria b�rd vittnande r�da
kanten; mannen fr�n det persiska gr�nslandet, igenk�nnlig p� sin
ludna, k�gelformiga m�ssa, sin blommiga rock och de vid smalbenet
hopknutna vidbyxorna; den stolte hispaniern, vars bj�rta mantel (v�vd
svulst!) med Senekas sorgespel vittnade om hans landsm�ns tycke f�r
det prunkande; den l�ngsk�ggige juden i m�rk kaftan, fodrad med skinn;
samt, f�r att �ntligen sluta urvalet, den yppige halvhellenen fr�n
Asien med parfymerade lockar, guldringar i �ronen och fotsid tunik.
Kommande fr�n Pir�iska gatan syntes en man taga sin v�g �ver torget.
Folkmassan �ppnade sig villigt f�r honom, och alla n�rst�endes �gon
f�stes p� hans h�ga, majest�tiska skepnad, kring vilken manteln f�ll i
plastiska veck, under det han skred f�rbi, h�lsad av m�nga i hopen.

- Krysanteus! mumlade Karmides, och hans ansikte m�rknade.

- Vem �r han? viskade fr�mlingarne och f�ljde honom med blicken,

tills han f�rsvunnit i vimlet.

Svaren lj�do:--Krysanteus, arkonten.--Den rike Krysanteus. --

Filosofen Krysanteus, �rkehedningen.

Det sista av dessa svar kom fr�n en kristian.

Nu lj�d torguppsyningsmannens klocka genom sorlet, och f� minuter

d�refter voro alla bodar nedtagna, alla vagnar f�rsp�nda, och den
brokiga m�ngden uppslukades efter hand i mynningarna av Pir�iska
gatan, Kerameikos och de gator, som gingo �t �mse sidor om Akropolis.
Straxt d�refter voro ett antal stadsslavars armar i r�relse, f�r att
feja torgets stenl�ggning, och vattenk�rror korsade varandra,
utdelande, f�r att l�gga dammet, ett fint duggregn, som hastigt
upps�gs av de friska fl�ktarna fr�n havet. Torget, nyss i deshabill�
--och idenna dr�kt s� gott som ok�nt och oigenk�nnligt f�r de m�nga
atenare, som �lskade morgondr�mmar--�tervann s�som genom ett
trollslag sitt vanliga utseende, som b�ttre �verensst�mde med dess
minnen och v�rdighet av hj�rta i vishetsgudinnans stad.

En �sk�dare, som valt sin st�ndpunkt framf�r Zeus Eleuterios' tempel

eller den kungliga pelarhallen, vilka �t s�der begr�nsade torget,
skulle d� till h�ger sett r�dhuset, R�ttvisans tempel, Metroon och
Apollons tempel--en linje av kolonnader i de olika marmorarternas
matta skimmer, alla vilande i skuggan av Akropolis, medan till v�nster
solen lyste p� m�lningsgalleriets bl�vita pelare och i tavlans
bakgrund g�t sin str�lflod �ver Areopagens kulle och det vid hans fot
bel�gna krigsgudens tempel. Omgivet av dessa byggnadskonstens �dla
skapelser, pelarrad vid pelarrad, i vilka den korintiskas prakt vek
f�r den doriskas majest�t och detta f�r den joniskas luftiga behag,
ingav det vidstr�ckta, nu n�stan tomma, av en djupbl�, vid synranden
gr�nskimrande himmel �verv�lvda torget en obeskrivlig k�nsla av
vemodsfull storhet, m�ktigt stegrad genom de brons- och marmorbilder,
som efter m�nniskomassans f�rsvinnande ensamma befolkade och i tysta
h�gtidliga linjer, fotst�ll vid fotst�ll, omg�vo det. D�r de nu stodo,
med anletsdragen st�mplade av olympiskt lugn, genomandat (s�som alltid
hos antikerna) av en vemodsfl�kt, syntes dessa v�lnader av forntidens
v�ldiga andar, h�jda �ver tidens v�xlingar och saliga i sig sj�lva,
dr�mmande �se solstr�larnes lek och skuggans sp�rl�sa skridande p� den
minnesrika platsen.

Sm�ningom livades denna tavla. Fr�n den st�tliga gatan Kerameikos

nedstego grupper av medborgare, som vid denna tid pl�gade samlas �
torget f�r att tala om dagens nyheter och stadens �renden; och hos
dessa atenare kunde fr�mlingen, om han hade �ga f�r s�dant, �nnu
beundra den attiska finhet i skick och tal, vars like aldrig funnits
utanf�r Atens murar, den smakfulla och fl�rdl�sa enkelhet i dr�kt, som
�ven hade funnits annorst�des, men nu var uttr�ngd fr�n den �vriga
v�rlden av despotismens dotter: barbarisk yppighet. Ett offert�g skred
tyst och obem�rkt, s� obem�rkt, att det kunde ingiva medlidande,
mellan dessa grupper h�n emot marmortrapporna, som f�rde upp till
Propyl�erna. I m�lningsgalleriets pelarg�ng samlade en m�stare i
stoiska filosofien ett antal �h�rare, som till st�rre delen voro
romerska senatorss�ner och andra f�rn�ma ynglingar, komna till Aten
f�r att inh�mta hellenisk visdom. Ty denna stad var �nnu, vid sidan av
Alexandria, den antika bildningens medelpunkt, ett universitet f�r
romerska v�rldsriket, och �vergl�nste sin medt�vlarinna med minnena av
tankens och levnadsvishetens heroer: Sokrates, Platon, Aristoteles,
Zenon, Epikuros. �nnu, sedan kristna kyrkan l�nge varit en
triumferande, sedan i sj�lva Rom det sista hedniska altaret, Segerns,
nedbrutits,--�nnu l�nge efter detta brann i den stilla, undang�mda
staden vid Saroniska viken den hedniska filosofiens lampa, vaktad av
heliga minnen, n�rd av forskningens sista olja, till dess hon
�ntligen, f�rdig att slockna av sig sj�lv, sl�cktes av ett nytt
vinddrag fr�n despotismen, och den fromma v�rlden lydigt, utan
gens�gelse av en enda r�st, anammade de orden: credo quia absurdum[3].
Dessf�rinnan och vid tidpunkten f�r denna ber�ttelse f�rel�stes
Epikuros' l�ra �nnu i hans ryktbara tr�dg�rdar; utlades Platons �nnu,
d�r han sj�lv, �den gudomlige�, sju �rhundraden f�rut hade f�rkunnat
henne: under Akademias popplar; lustvandrade �nnu Zenons l�rjungar
bland m�sterverken av Pamfilos' och Polygnotos' penslar i samma
pelarg�ng, som fr�n b�rjan gav namn �t deras skola, den glest, men av
h�ga, �verm�nskliga skepnader befolkade!

[3] �Jag tror, emedan det �r orimligt�--ett uttryck, som tillskrives

kyrkofadern Tertullianus, ehuru det ej ordagrant i denna form
�terfinnes i hans skrifter.

Fr�n nord�stra delen av staden b�rjade klockorna ringa i en kristen

kyrka. Luften, ren och sp�nstig, fortplantade de m�ktiga, dallrande
ljuden vida �ver nejden. De genlj�do i portikerna, br�tos mot
Akropolis' kalkbranter och f�rnummos, studsande fr�n dessa, som djupa
aningsfulla suckar, pressade ur Pallas Atenas kopparbarm, d�r hon,
j�ttestor, skinande i solen och sk�njbar f�r seglaren l�ngt bortom
Sunions udde, reste sig fr�n klippans spets och med hj�lmt�ckt huvud,
�ver Partenons gavel, nedblickade p� sin skyddsling, staden under
hennes f�tter.

ANDRA KAPITLET.

M�ten p� torget.

Klockorna ringde �nnu, d� Karmides och hans v�nner voro samlade vid
marmortrappan till Propyl�erna. Dagen var kristianernas gl�dje- och
vilodag; man s�g dem familjevis skrida �ver torget p� v�g till kyrkan.
Skaran var talrik: hon l�t ana, att sj�lva Aten, hedendomens b�lverk,
kanske snart skulle tillh�ra en fiende, som uppv�xt inom
f�rskansningen, ej intr�ngt utifr�n. I Rom vid Tibern och Rom vid
Bosporen, i alla det stora v�rldsrikets folkvimlande st�der voro
kristianerna redan de till antalet �verl�gsne; d�r hade, med kejsaren
och hovet till f�red�me, flertalet av de rike och f�rn�me sm�ningom
samlat sig omkring korset; d�r hade envar, som k�nde en gnista
�regirighet i sin barm, skyndat att bek�nna en l�ra, som var enda
villkoret f�r en av despotismen mindre fj�ttrad verksamhet; d�r hade
�ntligen or�kneliga n�dens barn ej f�rm�tt tillbakavisa g�van av en
kl�dning och tjugu guldmynt, som utgjorde den lockmat, varmed
Konstantinus, en ny m�nniskofiskare, uppdrog sj�lar ur hedendomens
djup. I Aten var f�rh�llandet ett annat. Aten l�g utanf�r omr�det f�r
det kejserliga hovets omedelbara inflytelse; filosofien hade i denna
sin moderjord de starkaste r�tterna och bar �n i denna stund blommor.
Atenaren var bunden vid sina f�ders tro av �rofulla historiska minnen,
av filosofiens och konstens tjusande makt. Han fann det h�rt att
f�rd�ma Perikles och Aristeides, att t�nka sig Sokrates och Platon som
verktyg f�r onda demoner: han ville og�rna nedbryta sina tempel,
byggnadskonstens m�sterverk, och s�ndersl� sina bildstoder, mejselns
under. D�rf�r var m�ngden av bildade atenare �nnu tillgiven den gamla
religionen, s�dan hon l�nge varit: f�r�dlad av klarare gudsmedvetande,
genomtr�ngd av filosofien. M�nga bek�nde henne med st�rre h�nf�relse
�n n�gonsin, emedan hennes tillvaro var hotad och de i henne s�go den
m�nskliga v�rdighetens, tankefrihetens, den underg�ende kulturens enda
r�ddning. Men alla de, f�r vilka forskning, konstnjutning och
historiska minnen voro s�som icke tillvarande, alla de, som t�rdes av
en hemlig sm�rta, av �nger �ver synder, f�r vilka de ej s�go n�gon
f�rsoning, av grymma samvetsagg eller fruktan f�r f�rintelsen, alla
dessa or�kneliga hade skyndat att mot vissheten om f�rsoning och evigt
liv utbyta en l�ra, som endast l�mpade sig f�r de sj�lsstore, f�r
glada, lyckliga och harmoniska eller f�r mycket tankl�sa och
l�ttsinniga m�nniskor, men erbj�d f�ga tr�st �t de svage, som k�nde
sig duka under i livets strid, �t de fattige och el�ndige, den
brottslige och �ngerfulle, med ett ord, den stora, ofantligt
�verv�gande delen av m�nniskosl�ktet i denna h�rda, olyckliga,
s�nderslitna tid.

Vi �terv�nda till torget, som i denna stund f�retedde en tavla av

gripande motsatser. Templens h�rliga kolonnader, gudarnes, t�nkarnes,
skaldernas, hj�ltarnes bildstoder, bestr�lade av en mild sol,
�versp�nda av en leende himmel, och inom denna ram, fl�tad av naturens
och konstens glada sk�nhet, de till kyrkan vandrande kristianernas
skara, som nedstr�mmade fr�n stadsdelarna Kolyttos och Skambonide, en
allvarlig, ja dyster hop, kvinnorna osl�jade, de flesta m�nnen h�ljda
i grova mantlar, fr�mmande f�r sin omgivning, med skriande motsatser
inom sig sj�lv; bredvid trasiga uslingar de kejserliga �mbetsm�nnen i
asiatiskt prunkande dr�kter; bredvid sv�rmare, h�ljda av smuts,
bl�dande ur sj�lvslagna s�r, de lysande av slavar burna palankiner, i
vilka f�rn�ma kristinnor vilade--allt detta, skridande f�rbi �gat,
medan luften sk�lvde av den vigda malmens manande rop.

Gruppen vid marmortrappan minskade icke intrycket av denna tavla,

antik i sin arkitektur, romantisk i sitt staffage. De unga epikur�erna
stodo sk�mtande kring en b�rstol, mellan vars gardiner man varsnade �n
blott en flik av det koiska tyg, som f�r sin genomskinlighet kallades
byssosdimma, �n en mj�llvit guldsmyckad arm, �n och i b�sta eller
v�rsta fall ett lockigt flickhuvud, som tillh�rde ingen mindre person
�n Praxinoa, Atens t�ckaste het�r. Medan man �nnu v�ntade p� Myro,
hennes v�ninna eller kanske medt�vlarinna, framleddes av slavar
tessaliska g�ngare, smyckade med lysande t�cken. Karmides,
huvudfiguren i gruppen, bar en vit, till kn�et r�ckande, veckrik
kiton, kring livet sammanh�llen av en med gyllene meandrar stickad
g�rdel, och �ver livrocken en vid tyrisk mantel, v�rdsl�st kastad �ver
den ena skuldran. Kring halsen h�ngde en guldkedja, vid vilken
signetringen var f�stad. Benen, blottade fr�n kn�et till den av en
sidensko omslutna foten, hade den marmorlika glans, som endast
kropps�vningar och badslavarnes frotteringar med oljor, essenser och
pimsten kunna �stadkomma. Karmides' v�nner voro kl�dda n�stan som han.
Det hela erbj�d en lysande, men f�r de f�rbiskridande kristianerna
ingalunda uppbygglig anblick.

- Hu, dessa m�nniskor, sade Praxinoa om kristianerna, deras �syn

skr�mmer mig. Vackre Karmides, drag f�r gardinen. Jag blir sjuk, om
jag m�ste se dessa olyckliga ansikten.

D� Praxinoa kallade Karmides vacker, s� var denna f�r �vrigt vanliga

artighet h�r �verensst�mmande med verkliga f�rh�llandet. Hans gestalt,
som �gde den grekiska typens naturliga �delhet, var genom gymniska
�vningar utbildad till en formfull�ndning, v�rdig att mejslas i
marmor, och hans anletsdrag voro regelbundna, utan att regeln h�mmade
sj�lslivets fria lek; men i dessa drag spelade tillika en besynnerlig
blandning av l�ttsinne med beslutsamhet, h�rdhet och h�gmod, och hela
hans varelse, fr�n �gats blick till muskelspelet i hans lemmar, bar
vittne om den tragiska strid, i vilken naturen, l�ngsamt tr�ttnande,
men �nnu segerrik, bek�mpar verkningarna av ih�rdiga utsv�vningar.

- Vid Dionysos! utbrast Olympiodoros, i det han ordnade sin g�ngares

betseltyg och kastade en blick �ver torget, d�r ha vi ju prokonsuln.

- Var?

- Vid Torg-Hermes bild. Han st�r bredvid en b�rstol och samtalar med
damen i densamma.

- Riktigt. Jag ser honom.

- Det �r Eusebias b�rstol, sade Karmides. Jag igenk�nner den.

- Aha!... Men se p� v�r Ann�us Domitius! Jag tror, vid Here, att han
p� �ppet torg emottager en sparlakansl�xa av sin sk�na hustru, inf�ll
en av ynglingarne.

- Det vore icke underligt, anm�rkte en annan.

- Jag inbillar mig likv�l, att de �msesidigt hava sk�l att f�rl�ta
varandra. Eller huru, Karmides? Forts�tter den fromma Eusebia sina
f�rs�k att omv�nda dig?

- Nej, svarade Karmides, vi ledsnade b�gge p� f�rs�ket. Eusebia �r

mycket ombytlig....

- Och du �r sj�lva troheten!

- Och hon har f�rmodligen, tillade Karmides, en �lskv�rdare proselyt

i sikte.

- Se h�r �r Myro! N� �ntligen!... V�lkommen, du fj�rde bland

Behagens gudinnor!

- �V�lkommen, dagens str�le, som aldrig lyste klarare f�r v�r stad!�
deklamerade Olympiodoros och fortfor, i trots av Myros solfj�der, som
hotande kretsade i grannskapet av hans mun:
 �Kom, gudinna, nu och ur kvalens tunga
band oss l�s! Fullkomna den b�n, som hj�rtats
�mma tr�nad ber dig fullkomna:--hulda, strid vid v�r
sida!�[1]

[1] Sapfo.

Sedan nu Myro anl�nt, var s�llskapet fulltaligt. Ynglingarne svingade

upp p� sina h�star, slavarne lyfte Praxinoas b�rstol p� sina skuldror,
och t�get satte sig i g�ng.

Vi l�mna det och begiva oss till Ann�us Domitius f�r att h�ra, huru
det f�rh�ll sig med sparlakansl�xan, om vilken n�gon av Karmides'
v�nner varit elak nog att framkasta en f�rmodan.

Vi nalkas Ann�us Domitius med den aktning hans samh�llsst�llning och

personlighet b�ra ingiva. Han �r prokonsul �ver Akaja och den f�rste i
andra rangklassen av romerska rikets storv�rdighetsm�n, med r�ttighet
att kallas illustris och clarissimus; hans stamtavla r�knar filosofen
Senekas bland sina yngre namn och styrker hans h�rkomst fr�n en redan
i republikens dagar ansedd sl�kt. Ann�us Domitius' mantel �r stickad
med palml�v och stj�rnor; st�vletterna, som utm�rka hans
r�dsherrev�rdighet, lysa i purpurglans och prydas, s�som bruket �r hos
nobiles, av gyllene halvm�nar, vilka skola antingen utm�rka hans h�ga
b�rd, som ber�ttigar hans ande efter d�den till en plats ovan m�nen, i
grannskapet av stj�rnorna, eller (eftersom Ann�us Domitius �r kristian
och dylika f�rest�llningar honom ov�rdiga) snarare inneb�ra en
h�lsosam varning d�rom, att �under m�nen, den omv�xlingsrike, bodde
ingen fri fr�n �dets kast�. Nog av, halvm�narne finnas d�r, deras
betydelse m� vara vilken som helst. Tvenne slavar, som burit fyrfat
med r�kelse i prokonsulns sp�r, st� nu p� v�rdnadsfullt avst�nd,
samtalande med Eusebias palankinb�rare. Ann�us Domitius �r en man om
fyratio �r, lagom l�ng, men mer �n lagom fet. Hans mage skulle anst�
varken Hermes eller Apollon, men d�remot icke misspryda en bedagad
faun. Prokonsulns hj�ssa �r kal, hans ansikte uppb�r godlynt
�verfl�det av en dubbelhaka, �gonen �ro livliga och kloka. Rou�en,
gurmanden, den ber�knande v�rldsmannen, se d�r Ann�us Domitius, s�vida
icke skenet bedrager. Linjerna kring munnen teckna �nnu n�jet av den
sista lukulliska sup�en, de slappa dragen skvallra om nattliga orgier,
eller (om man f�r tro prokonsulns egna antydningar till sin hustru) om
nattliga studier (vilka enligt samma k�lla skulle omfatta teologien
och drivas i allra djupaste hemlighet). Men Ann�us' profil �r kraftig,
och �gonen, vi n�mnde dem nyss, �ro ensamma i st�nd att f�rl�na liv
och uttryck �t denna fettmassa.

Men nu ett �gonkast p� hans gem�l, Eusebia, kallad den sk�na, �n

oftare den fromma. Hon �r romarinna, m�h�nda 27 �r gammal, med
�rnn�sa, stora m�rka �gon och rubinr�da sm� sv�llande l�ppar. Eusebia
�r p� v�g till kyrkan, som hon aldrig f�rsummar, n�r Petros, de
r�ttrognes, det vill vid denna tidpunkt s�ga homoiusianernas[2]
biskop, den hj�rtgripande f�rmanaren, den ljungande bestraffaren skall
predika. Hennes dr�kt �r botg�rerskans--och vad den kl�der henne
v�l, ehuru den icke best�r av en tr�d mer �n den svarta kl�dningen,
som og�rdlad och fotsid faller s� mjukt om de yppiga formerna! Icke
ens en linnetunik under denna kl�dning! Dess f�rg brytes, som
b�rt�ckets p� en nyfallen driva, mot den junoniska halsens och de lika
junoniska armarnes alabaster, f�r att nu icke tala om en s�dan liten
f�rtjusande obetydlighet som den nakna foten, vilken sticker fram, d�
hon v�nder sig p� b�rstolens kuddar. Diademet, �ronh�ngena,
halskedjan, armbandet, ringarne, alla dessa f�f�ngliga grannl�ter,
�nda till den juvelprydda solfj�dern, �ro l�mnade hemma p�
nattduksbordet. Eusebias m�rka lockar svalla, utan att h�mmas av en
enda h�rn�l, i fria v�gor kring axlarne, och hennes fingrar, ber�vade
sina diamanter, hava ingen annan prydnad �n sin naturliga sk�nhet och
den l�tta rosenf�rg toalettpenseln givit deras naglar. Eusebias kind,
annars livligt f�rgad av h�lsa och ungdom, �r i dag n�got blek, ty
blekhet kl�der botg�rerskan. Konsten har h�r, med n�gra l�tta drag av
en pensel, doppad i vitt smink, uppfyllt en �nskan, som naturen,
l�mnad �t sig sj�lv, f�r �gonblicket icke kunde tillfredsst�lla.

[2] Kristna kyrkan �r vid tidpunkten f�r denna ber�ttelse delad i

tvenne huvudsakliga partier, som bek�mpa varandra: homousianernas
och homoiusianernas. Det �r icke romanf�rfattarens skuld, att dessa
flockar f�r �gat endast skiljas genom ett litet i, men det �r under
s�dana f�rh�llanden en urs�ktlig pedantism, om han ber l�saren l�gga
vikt p� denna annars l�tt f�rbig�ngna skiljaktighet, s� att de icke,
till harm f�r dem b�gge, f�rblandas med varandra. Jag kunde
visserligen kallat de f�rre de r�ttrogne, ett namn, varp� de ha
segrarens anspr�k, och d� n�mnt de senare halv-arianer. Men segerns
altare �r till all lycka nedbrutet, och det �r ingens skyldighet att
offra p� dess spillror.

- Ann�us, s�ger Eusebia i milt f�rebr�ende ton, och hennes blick

sv�var mellan b�rstolens gardiner h�n mot gruppen vid marmortrappan
(som d� �nnu v�ntade p� Myro), du var s�ledes �ven denna natt upptagen
av viktiga syssels�ttningar. Var det med statssaker eller med
teologien?

- Med teologien? Nej, min Eusebia! Med statssaker? Ja, vid Herakles,
bedyrade prokonsuln, och han tillade i halvt f�rtvivlad ton:--Dessa
statssaker j�kta mig till d�ds.

Prokonsuln uppdrog ur g�rdeln en purpurkantad duk och torkade sin

hj�ssa, liksom om blotta tanken p� dessa anstr�ngningar kom honom att
svettas. Under tiden skickade han ett f�rstulet �gonkast till sina
hedniska v�nner, epikur�erna, d�r s�rskilt de b�da b�rstolarne �drogo
sig hans uppm�rksamhet.

- Ann�us, sade Eusebia och hotade med fingret, du har �nnu det
rysliga oskicket att sv�ra vid de hedniska gudarne, och likv�l �r du
katekumen.

- O, f�rl�t mig, Eusebia! Jag skall, vid martyrernas benrangel, vid

helgonens relikskrin, h�danefter vakta min tunga f�r denna synd. Ack,
n�r f� vi �terv�nda till v�rt Korintos, goda Eusebia? Detta Aten, i
vilket kejsarens vilja kvarh�ller mig, denna stad, som skenbart �r s�
lugn, s� stilla, s� avl�gsen fr�n h�ndelserna,--ah, du anar icke vad
som j�ser i hans barm. Min sj�l �r i oupph�rlig sp�nning.

- Stackars Ann�us! ... Han �r dock �nnu vacker, den arme i m�rkret
vandrande ynglingen.

Dessa sista ord, som Eusebia endast t�nkte, icke uttalade, g�llde icke
prokonsuln, utan Karmides, som just nu steg till h�st.

- Jag vet, fortfor hon, vad du menar. Vi veta det alla r�ttrogna, och
Petros tvekar ej att uttala det p� predikstolen. Det �r Krysanteus,
den hedniske arkonten, som �r den ena roten till det onda. Att du icke
f�ngslar Krysanteus, som dock �r den rebelliske Julianus' f�rklarade
anh�ngare. Vi alla i f�rsamlingen undra d�r�ver.

- Ah, min vackra maka, inf�ll Ann�us Domitius leende och hotade i sin
ordning med fingret. Nu bryter du v�r �verenskommelse. Inga statssaker
oss emellan! Du minnes det?

- Den andra roten till det onda, fortfor Eusebia med harm, �ro
homousianerna, dessa f�rskr�ckliga k�ttare, som p�st�, att Sonen �r av
samma eviga gudomsv�sende med Fadern. �r det icke en blindhet utan
like?

- Ah, en obegriplig blindhet ... och ett l�ttsinne sedan! inst�mde

prokonsuln. O, Eusebia, vad du i dag �r f�rtjusande!

Prokonsuln fattade och kysste hennes hand.

- Ann�us, fortfor Eusebia, �r det sant, att k�tteriets huvud,

Atanasios, varit sedd i dessa nejder?

- Vad vet jag mer �n ryktet? Vad kan jag g�ra mer �n skicka
befallning till alla �mbetsm�n i Akaja att efterspana och gripa honom?
O, dessa statssaker, de utm�rgla mig ... sm�ningom.

- Arme, arme Ann�us! ... Men s�g dock, viskade Eusebia och lutade
sitt huvud n�rmare hans, har du i natt emottagit n�got budskap fr�n
Konstantinopel?

- Eusebia, ja! svarade prokonsuln i samma ton och lade pekfingret p�

sin mun.

Eusebia visste det f�rut, ty budb�raren hade s�kt prokonsuln i dennes

hem, innan han genom en f�rtrogen kammarslav visades till det hus, d�r
prokonsuln superade med Karmides, Olympiodoros och het�rerna. Men vad
Eusebia icke visste och n�dv�ndigt ville k�nna, var brevets inneh�ll.

- N�v�l? fr�gade hon i yttersta sp�nning.

- Julianus ... Men tyst f�r himlens skull, Eusebia!

- N�, skynda dig! Hur �r det med den gudl�se troninkr�ktaren?

- Uppror inom hans trupper! Tv� galliska legioner hava g�tt �ver till
kristendomen och Konstantius' fana. Men jag besv�r dig, Eusebia, g�m
denna hemlighet i djupet av din sj�l!

Den sk�na botg�rerskan sammankn�ppte h�nderna och h�jde en tacksam

blick till himmelen.

D� prokonsuln gav sin maka f�rtroende av denna underr�ttelse, visste

han, att den inom n�gra timmar skulle vara biktad f�r biskop Petros.
Meddelandet var ocks� avpassat d�refter.

- Och nu, min Ann�us, f�rmodar jag, att du �r p� v�g till kyrkan, f�r
att lova Herran och bedja om fortsatt framg�ng f�r kejsarens vapen?
- Eusebia, jag k�nner detta b�de som plikt och l�ngtan. Men
statsg�rom�len, ve mig, statsg�rom�len!

Prokonsuln s�g sig om och gav ett tecken �t en man, som stannat i hans
grannskap.

- Stackars Ann�us! Jag vill icke uppeh�lla dig.

- Sk�na! Din �syn �r min lycka, men det �r sant, att jag f�r
tillf�llet har br�ttom ... och �ven du b�r skynda, ty d�r ser jag
redan biskopen och klerkerna.

Eusebia blickade ut genom palankinen. Hon s�kte n�gon i skaran av de

pr�ster, som i h�gtidligt t�g f�ljde biskopen till kyrkan. F�rmodligen
fann hon �ven den hon s�kte, ty blixten i hennes m�rka �ga uppl�ste
sig pl�tsligt i tr�nfullt skimmer, hennes barm h�vdes av en suck, och
dr�mmande sj�nk hon ned p� b�rstolens kuddar. Ett �gonblick d�refter
gav hennes ringklocka tecknet till b�rarne att s�tta sig i g�ng.

S� snart prokonsuln var ensam, vinkade han mannen, som v�ntade i hans
grannskap. Denne sm�g ett brev i hans hand.

- Var? fr�gade prokonsuln.

- Mitt emellan Aten och Korintos.

- G�!

Prokonsuln lossade med sin stylus det band, varp� sigillet var tryckt,
och genom�gnade hastigt �verskriften.

� ... till Petros, biskop i Aten, broderlig h�lsning och frid av Fadern
s�som ock av Sonen, av lika men ej samma v�sende som Fadern!�

D�refter stack han brevet i g�rdeln under sin mantel, ordnade denna
och �mnade g�, d� biskop Petros, som red p� en mula i spetsen f�r sina
pr�ster, nickade och h�jde korset, som han bar i handen, till tecken
att han �nskade tala med prokonsuln. En annan vink till klerkerna
befallde dessa draga sig tillbaka. Prokonsuln ilade med sp�nstiga steg
och de b�gge r�kelsebr�nnarne i fj�ten att m�ta prelaten p� halva
v�gen.

Petros, den homoiusianske biskopen, var �nnu i sina kraftigaste �r, en

bredskuldrad, mager och muskul�s man med h�gburet huvud, som i varje
drag bar viljestyrka pr�glad. Stridsh�sten hade b�ttre �n mulan
anst�tt en s�dan gestalt. Petros' panna var l�g och rak, blicken skarp
och letande, �gonbrynen l�nga och starkt v�lvda, n�san kr�kt och v�l
danad, munnen stor, men sk�nt bildad.

Vilken motsats mellan denne man, ur folkets l�gsta klass uppstigen

till sin v�rdighet, och den patriciske Ann�us Domitius! Prokonsuln
�ver Akaja syntes liten och l�jlig, d�r han i sin pr�liga statsdr�kt,
med kal hj�ssa, pussig hy, dubbelhaka, istermage och kvinnligt fylliga
vador stod framf�r Petros, biskop av Aten. Men f�rh�llandet j�mnades,
n�r man iakttog romarens lugna v�rldsmannah�llning, hans spelande
sj�lvmedvetna blick, det fina leendet p� hans l�ppar.

- Lysande och �dle herre, sade Petros i en ton, vars �verl�gsenhet

motv�gde ordalagens �dmjukhet, f�r jag den �ran att i morgon se dig
under mitt tak, eller till�ter du din ringe tj�nare att vid samma tid
bes�ka dig? Tiderna �ro onda. Julianus' ursinniga f�retag har till
fruktansv�rd h�jd stegrat modet hos k�ttarne likasom hos hedningarne.
H�r finnes mycket, som uppmanar oss till gemensamma �verl�ggningar.

Prokonsuln medgav detta under en bet�nklig skakning p� huvudet och

skyndade f�rs�kra, att han skulle infinna sig varthelst biskopens
gunst och hans egen plikt kallade honom. Efter utbytta h�lsningar
satte Petros �ter sin mula i g�ng, f�ljd av klerkerna. Prokonsuln
vandrade i motsatt riktning �ver torget.

Epikur�erna, som vi nyss l�mnat, h�lsades p� sin f�rd genom den l�nga
gatan Kerameikos med bifallsrop av bekanta och obekanta bland de
skaror, som vimlade i samtalssalarne och portikerna. Men m�nga voro
�ven de, som korsade sig och valde en annan gata, n�r de varseblevo
det l�ttf�rdiga t�get.

- Idel �kta atenare! Det g�r mitt hj�rta gott att se dem, sade en
gammal utsvulten atlet.

- Jag k�nner dem! Hellener av gamla stammen, som �lska konsten och
f�dernas tro! ropade en bildhuggare i luggsliten mantel och klappade
h�nderna.

- Den d�r p� gr� skymmeln, han, som skrattar s� gott och sk�mtar med
het�ren, gissa vem han �r! sade en bokhandlare, i det han v�nde sig
till en romersk yngling, som tillf�lligtvis var hans granne. Jo, ingen
mindre �n Olympiodoros, den od�dlige skalden. Det var jag, som f�rlade
hans f�rsta epigram. De hade d�lig avs�ttning, ty v�rlden �r i sin
nedg�ng och litteraturen f�raktas. Men jag beklagar mig ej, nej visst
icke. �nnu finna muserna h�ga gynnare ... Och som jag tillf�lligtvis
har med mig ett alldeles nytt exemplar av de beundrade epigrammen
(bokhandlaren drog fram en liten rulle under sin mantel), s� avst�r
jag det med n�je �t en �del fr�mling ...

Romaren sade intet, men vinkade �t en slav, som mottog och betalte
rullen, varefter han avl�gsnade sig ur den n�rg�ngne pratmakarens
grannskap.

- De pr�ktiga gossarna! utbrast en blomsterflicka till en annan, i

det hon lyfte p� sl�jan och blickade efter ryttarne, s�g du Karmides,
min v�n? S�g du honom?

- Demofilos, sade en borgare till en annan, ser du molnet �ver

Teseustemplet?

- Jag ser intet moln, min v�n. Himmelen �r ju alldeles klar.

- S� h�r d�!

Med en b�jning av huvudet f�ste borgaren sin v�ns uppm�rksamhet p� tv�

personer i deras n�rhet. Den ene var en gubbe, som med en korg p� ena
armen hade satt sig att vila p� trappan till portiken, den andre en
kristiansk presbyter. Den senare tilltalade den f�rre med f�ljande
ord:

- Du �r Batyllos, olivhandlaren?
- Ja.

- Du g�ller f�r en from man, men i kyrkan s�g jag dig likv�l aldrig.
Varav kommer detta?

- Jag �r en r�ttrogen. Guds hus vanhelgas sedan l�nge av dem, som

halta mellan ordets sanning och Arios' l�gn.

- Du �r d� en av dem, som splittra den enda kyrkan och s�nderdela

Herrans lemmar. F�rutsen I icke vederg�llningens dag?

- Martyrernas dag, segerns dag! svarade gubben s� h�gljutt, att han

�drog sig alla omkringst�endes uppm�rksamhet. Homoiusianen avl�gsnade
sig.

- Demofilos, ser du molnet nu?

- Ja. Det �r kvalmigt i luften. Det liknar sig till �ska.

- O, hon �r v�lkommen, om hon blott rensar luften.

- Min Klinias, viskade Demofilos, ryktet g�r, att Julianus....

- Tyst, m�nniska! avbr�t honom Klinias i samma ton och s�g sig
omkring med en �ngslig blick. N�mn ej hans namn, om huvudet �r dig
k�rt. Kejsaren underh�ller hundra tusen spejare. Murarna hava �ron,
vassen skvallra, likasom p� Midas' tid, sj�lva m�nen l�ter nedbesv�rja
sig f�r att yppa vad han l�ser genom dina �gon. Tala icke, hoppas
icke, t�nk icke, s� framt du �nnu �lskar det rosiga ljuset!

TREDJE KAPITLET.

Delfi. Orakelsp�rjarne.

Apollons ryktbara orakeltempel var bel�get i en dal, p� tre sidor

omsluten av berget Parnassos. Nejden �r vild och skr�ckinjagande
--och m�ste varit det �n mer f�r en pilgrim, som betr�dde henne f�rsta
g�ngen, b�vande i k�nslan av att nalkas en hemlighetsfull, gudomlig
eller demonisk makt och oviss, hur �ngan ur den pytiska h�lan skulle
gestalta hans framtid. Till en s�dan fr�mling var sj�lva naturen ett
varnande rop att icke l�ttsinnigt s�ka utleta de �den, som bidade
n�rmare hans grav. �ppen mot s�der smalnar dalen, varda klipporna
h�gre och brantare, deras former mer vidunderliga, ju mer man n�rmar
sig den punkt, d�r dalv�ggarna i spetsig vinkel sammanst�ta. H�r, i
skuggan av cypresser, springer Kastalia i tre k�ll�dror ur klippan.

Denna m�ngbesjungna k�lla fostrar en b�ck, som efter enslig vandring

genom dalen f�renar sitt �de med �n Pleistos och samf�llt med henne
finner sin grav i Korintiska viken. L�ngs denna b�ck gick v�gen till
orakeltemplet.

En h�stafton, �ret 361 efter v�r tidr�kning, vandrade p� tempelv�gen

en �ldre man och en ung flicka, som vid sidan av varandra styrde kosan
in�t dalen. B�da voro vitkl�dda, och man kunde ansett dem f�r
pilgrimer, om ej oraklet mer �n trettio �r f�rut hade tystnat vid ett
maktspr�k av den f�rste kristne kejsaren och vallf�rderna till Delfi
sedan dess upph�rt. Fr�mlingar voro de �nd� i denna nejd, att d�ma av
blickar och �tb�rder, som r�jde, att f�rem�len de h�r m�tte voro f�r
dem nya eller �tminstone icke alldagliga. Flickan betraktade med
h�pnad de m�rka klipporna, som � �mse sidor upptornade sig emot
himmelen, och ryste m�h�nda f�r den djupa tystnaden, som snarare
h�jdes �n st�rdes av b�ckens sorl och cikadans klagande s�ng. De
�vriga sinnena voro d�mda till vila, medan �gat m�ttade sj�len med
bilder av en skr�ckfull natur.

V�gen, som fordom vimlat av s�ndebud fr�n st�der och konungar, av

offert�g och pilgrimer, huru �dslig nu! Gr�s och mossa t�ckte honom;
myrten spirade i r�mnor emellan hans stenar. Han skyddes �ven av
dalens inv�nare; de valde hellre en annan, n�rmare staden Delfi,
emedan nejden vid denna tid oroades av r�vare, som hade tillh�ll i
Parnassens otillg�ngliga klyftor. Detta visste de b�da fr�mlingarne,
men de voro upptagna med tankar, som uttr�ngde farh�gan f�r deras
s�kerhet.

Det fanns emellan mannen och hans ledsagarinna, trots skillnaden i �r,
en p�fallande yttre likhet. F�r b�gge var den grekiska profilen
gemensam, och hos b�gge mildrades han, ehuru i olika m�n, av samma
individuella avvikelser. Det var sv�rt att av mannens utseende
best�mma hans �lder. Hans lemmar tecknades �nnu av en h�rlig
mannakraft, men kindernas linjer voro f�rdjupade av �ren och--vad
som tydligast r�jde den �verskridna medel�ldern, men tillika gav ett
m�rkv�rdigt uttryck �t hans anlete--valken under �gonbrynens yttre
b�gdel framtr�dde ovanligt bred och lade ett drag av kraft emellan
pannans allvar och det n�stan sv�rmiska i blicken. Man �terfinner
detta drag i antika bilder av Nestor och Ajax. Hans h�r var n�got
glesnat �ver pannan; hans sk�gg (vid denna tid en s�llsynt prydnad),
m�rkbrunt och krusigt som h�ret, omgav l�ppar och kinder. Hans gestalt
var h�g och full av v�rdighet. Flickans ansikte var regelbundnare �n
hans, regelbundet �nda till typisk str�nghet, och denna �kades av den
klara, genomskinliga, men friska blekheten i hennes hy. Hon liknade en
marmorbild; men marmorn v�rmdes av de stora m�rkbl� �gonens milda ljus
och livades av munnens ljuvt b�jda linjer, som f�r en Lavater skulle
g�llt som osvikligt tecken f�r hj�rtats godhet.

- Hermione, sade mannen till flickan vid sin sida, bergstoppen, som
h�jer sig d�rborta, ikl�dd avst�ndets bl� mantel, �r Lykoreia. P�
henne och hennes syskonh�jder lustvandrade, innan tvivlet f�rjagade
dem, Apollon och s�nggudinnorna. Silverskyarna, som kransa henne, voro
d� farkoster fr�n Lycksalighetens �ar, lands�ttande s�lla andar, som
kommo att i de olympiskes s�nger h�ra och i deras danser symboliskt
sk�da v�rldsalltets mysterier. Dessa s�nger, s� ber�ttar sagan,
f�rnummos under stilla aftnar, lika denna, ner i dalen, och p� deras
toner s�nkte sig sinnesfrid i de lyssnandes hj�rtan....

Och nu, sade mannen f�r sig sj�lv, kringdriva p� samma h�jder
olyckliga m�nniskobarn, blodsm�n och kristianska sv�rmare, utst�tta ur
ett religionssamfund, som �r dem v�rdigt. R�vare p� Parnassen! S�dana
l�ra funnits d�r f�re dessa, men de plundrade endast skalderna.

Ett leende spelade vid denna tanke p� mannens l�ppar.

- Fader, sade flickan, dessa klippor skulle f�rskr�cka mig, om jag
vandrade ensam. De �ro s� h�ga och gruvligt s�ndersplittrade. Men �gat
uppfriskas av Lykoreia, ty p� henne gjuter solen sitt sken, och
himmelen �r klar och ren kring hennes hj�ssa.

- S� �r det. N�r v�r omgivning �r m�rk och dyster, s�ker �gat g�rna
ett ljusare fj�rran ... Hermione, fortfor han och pekade till v�nster,
d�r nere vilar den urgamla staden Delfi, av Homeros besjungen under
namnet Pyto. Nu �ro dess tusental av stoder s�nderslagna, dess skatter
r�vade, dess glans f�rsvunnen. Teatern, stadiet, l�rosalarne,
gymnasierna st� tomma. Kristianerna, Hermione, hata konstens h�ga lek
likasom forskningens djupa allvar. De tala om fattigdom och sk�vla
v�ra tempel, om �dmjukhet och trampa v�ra nackar. Fordom genlj�do dess
gator av p�aner, vimlade de av h�gtidskl�dda fr�mlingar och
vitmantlade offerpr�ster. Nu vandrar ett tungsint folk �ver dess torg.
Det f�lt, du ser d�rborta, med tvinande gr�nska, tecken av sparsam
odling, till vars fullf�ljande saknas armar och h�g, detta f�lt �r det
Krisseiska, dit fordom hellenernas skaror drogo att vittna snillets,
styrkans och sk�nhetens segrar.

Hammarslag lj�do fr�n staden. Man br�t sten ur en pelarhall till en

under byggnad varande kristiansk kyrka. Det var den knidiska
pelarhallen, p� vars v�ggar Polygnotos, penselns Homeros, hade m�lat
det vapentagna Troja, grekernas avf�rd och Odysseus' bes�k i
underjorden. F�rst�relsen kunde ses fr�n den punkt, p� vilken de b�da
fr�mlingarne befunno sig. De s�go det: flickan h�ljde sitt ansikte i
sl�jan; mannen fattade hennes hand och p�skyndade sin g�ng.

S� intr�dde de i en lund av �ldriga lagrar, som skilde staden fr�n

orakeltemplet. Lunden fyllde det innersta av dalen emellan Parnassens
branter och �kade med sin m�rka gr�nska skymningen. Han var helgad
Apollon, och kransarna till Hellas' skalder och de pytiska
segervinnarne hade l�mnats av honom. Hans �ldriga stammar lutade �ver
b�cken, samlade sig till viskande flockar, fl�tade sina kronor till
dunkla valv, i vilkas skuggor man anade h�ga minnen. Och konsten hade
kommit aningen till m�tes. D�r en str�le av dagen nedsk�t under
tr�den, d�r lyste han stundom p� marmorpannan av en Homeros, som
gripen av ingivelsen slog upp de tomma �gonen mot h�jden, eller p� en
grupp dryader, samlade kring en cittraspelande Orfeus. Nu skyddes
lunden av m�ngen som en hednisk demons tillh�ll, och de friska blad,
han �rligen sk�t, funno ingen panna att smycka, ty palestran saknade
sina oljade k�mpar, och d�r ingivelsen �nnu vidgade en skaldebarm,
lj�do hymner till Honom, �den ok�nde Guden�, om vilken Paulus en g�ng
talat till folket i Aten.

D�r var s� tyst nu i lunden, medan Hermione och hennes fader vandrade
igenom honom. D�r var tyst, sedan de �vergivit honom--tyst genom
�rhundraden, medan Delfi sakta h�ntvinade och byn Kastris lerhyddor
s�kte st�d emot dess fallna pelare.

Men en dag, tolv hundra �r oss n�rmare �n tidpunkten f�r denna

ber�ttelse, s�go Kastris kvinnor, medan de sk�ljde kl�der i k�llan
Kastalia, n�gra fr�mlingar i den glesnade lunden. Vad s�kte de i denna
gl�mda vr� emellan bergen? De sade p� ett f�r kvinnorna obegripligt
spr�k, att Kastalia var vanhelgad, och br�to fr�n ett gammalt
lagertr�d n�gra kvistar, kysste dem och vandrade bort. De fr�mmande
m�nnen voro fr�n Rom. Romerska folket hade beslutit, att en skald vid
namn Tasso skulle lagerkr�nas p� Kapitolium, och fast�n lager v�xte i
deras egna lundar, f�redrogo de att h�mta den fr�n Parnassos. Var d�
den brutna kedjan mellan f�rr och nu �terknuten? Ja, en stor
f�r�ndring hade intr�tt, ehuru det goda, halvvilda folket i Kastri
anade intet d�rav. Hellas var �teruppst�ndet i frihetsanden, konsten
och vetenskapen. Vetenskapen och konsten �ro av naturen hellener och
oomv�ndeliga hedningar. De v�rda Golgatas oliv, men Parnassens lager
�r symbolen f�r deras strider och segrar.

De vitkl�dda vandrarne--fadern och hans dotter--stego p� en

f�rfallen stentrappa uppf�r en klippa vid foten av den ena dalv�ggen
och s�go nu orakeltemplet vilande under de m�rka fj�llbranterna. En
�lderstigen Apollonpr�st, den ende �vervordne av hundra, bevakade dess
bleknade prakt. Han tr�ffades, vilande under en cypress och stirrande
p� det hemlighetsfulla E, som n�gon av forntidens m�n hade tecknat
�ver ing�ngen till templet. Det h�nd�ende livets aftonrodnad
genomskimrade hans infallna kinder, och sk�gget f�ll i vita b�ljor
�ver hans br�st. Pilgrimerna, ty s�dana voro de likv�l, h�lsade honom
med v�rdnad.

- Jag heter Krysanteus, sade fr�mlingen, och �r en man fr�n Aten.

Denna flicka �r min dotter Hermione och sedan sexton �r tillbaka mitt
enda barn.

- Jag h�lsar er v�lkomna, sade Apollonpr�sten Herakleon. �r edert

�rende att se helgedomen?

- Nej, svarade Krysanteus, v�rt �rende �r ett annat �n

sk�delystnadens, som endast skulle m�tta oss med gr�melse. Vi hava
kommit f�r att r�dfr�ga oraklet.

Den gamle pr�stens ansikte uttryckte f�rv�ning.--Vet du icke, sade

han, att pytians r�st �r f�rstummad och de profetiska �ngornas k�lla
sinad? Den sista pr�stinnan �r l�ngesedan d�d.

- Tyv�rr, jag vet det alltf�r v�l, svarade Krysanteus. Men fast
pytian �r d�d, lever den siande guden evigt.

- Apollon �r d�d! genm�lde Herakleon och f�ste p� Krysanteus en

blick, vars mystiska uttryck h�jde det ov�ntade och besynnerliga i
dessa med �vertygelsens fulla ton uttalade ord. Gubbens �gon
uppenbarade en sj�l, som helst dv�ljes i sig sj�lv, men n�r hon fr�n
sj�lvbetraktelsen drages till de yttre tingen, snarare fattar dem i en
enda bild �n f�ster sig vid de s�rskilda f�reteelserna. En s�dan blick
�r egen f�r teosofer och mystici; han har n�got hemskt och andligt f�r
v�rldens barn: han siar om d�den och n�dgar till tro p�
of�rg�ngligheten. Han uppenbarar tillika ett n�got, som ligger utanf�r
f�rst�ndets krets, p� gr�nsen till vanvettet. M�h�nda var det just
detta, som Krysanteus fann i gubbens �gon--varur han f�rklarade det
svar, som denne givit. Arkonten av Aten k�nde en rysning genomila sig.
Han teg ett �gonblick och sade d�refter i en mild, av medlidande
genomtr�ngd ton:

- Jag l�mnar din tro p� sina grunder. Men m�nne ej vi alla, som
Sokrates, b�ra ett orakel i v�r egen barm?

- Om s� �r, vi kom du hit att r�dfr�ga det f�rstummade?

- Den som vill dr�mma s�ker ju tystnaden, ensamheten och m�rkret,

icke bullret, m�nniskovimlet och dagsljuset. S� �ven den, som vill
tala med Gud i b�nen och f�rnimma hans svar i ingivelsen. Honom �r
icke tystnaden f�r det yttre �rat nog, icke m�rkret f�r det yttre
�gat. Varje jordiskt ljud m�ste hava f�rtonat i k�nslan, och varje
jordisk bild utpl�nats i fantasien, ty k�nslan �r ju s�som sj�lens
�ra, och fantasien som hennes �ga, varmed hon f�rnimmer det gudomliga.
Men var finner jag en ort, vilken som denna fattar k�nslan med
majest�tet av tusen�rig helgd och griper fantasien med sin enslighet
och den h�ga symboliken i sin natur? Se d�rf�r, Herakleon, kommo vi
hit, jag och min dotter.

- N�v�l, vari kan jag nu g� din �nskan till m�tes?

- Min dotter �r en from ungm�. L�t henne underg� reningar, som

kroppsligt st�dja sj�lens anstr�ngning att frig�ra sig fr�n jordiska
tankar och varda emottaglig f�r himmelska! Och sedan detta skett, led
Hermione till den heliga trefoten och l�t henne en natt f�rbliva i
templet!

Hermione, som uppm�rksamt lyssnat till Apollonpr�stens och hennes

faders samtal, sade nu:--V�rdnadsv�rde man, uppfyll min faders
�nskan!

Apollonpr�sten besinnade sig ett �gonblick och svarade:

- Om det �r ditt upps�t, atenare, att din dotter sj�lv skall vara p�
en g�ng den fr�gande, den ingivelsen emottagande och den ingivelsens
mening uppfattande, s� �r mitt �mbete h�r �verfl�digt, och jag bryter
ej mot kejsarens p�bud, om jag f�r er, likasom f�r varje sk�delysten
bes�kare, �ppnar tempeld�rren. Du sj�lv, Krysanteus, m� leda din
dotter till trefoten. F�r det orakel, som du vill tillfr�ga, �r det
likgiltigt vem som f�rr�ttar en s�dan handling. Och vad reningarna
vidkommer, m� din dotter, om hon vill f�lja de f�reskrivna bruken,
bada i k�llan Kassotis, tillbringa en dag med fasta och betraktelser
och, n�r hon kommit till trefoten, dricka en sk�l av Kastlias vatten.
Min tj�narinna skall undervisa och hj�lpa henne i dessa f�rberedelser.
Men under tiden skolen I vara mina g�ster. Jag har ej under l�nga
m�nader sk�dat ett fr�mmande ansikte: jag lever h�r som i en v�rld f�r
mig och bidar d�den i skuggan av mitt tempel. Men dess k�rare �r mig
�synen av en man, som du, och en ungm�, s�dan som din dotter. F�ljen
mig! Jag vill h�lsa er v�lkomna �ver min tr�skel.

Den gamle Herakleon r�ckte Hermione handen och f�rde sina g�ster till
ett rum i en byggnad n�ra templet. Hans �lderstigna tj�narinna, den
enda m�nniska, som delade hans enslighet, b�ddade vilosoffor �t
Krysanteus och Hermione, tv�ttade deras f�tter och dukade dem ett bord
med br�d, mj�lk, frukt och druvor. Hon gl�mde ej heller att av friska
blommor fl�ta kransar, varmed g�sterna till den enkla m�ltiden skulle
smycka sig.

Det b�rjade redan skymma i kammaren, vars enda f�nster vette �t den
n�rst�ende klippv�ggen. Samtalet kom under m�ltiden att falla p� det
r�varband, som oroade trakten. Den gamle pr�sten visste icke mer
d�rom, �n att dessa r�vare voro kristianer av n�gon viss, utav de
�vriga kristianerna hatad sekt, att de icke voro inf�dingar, utan
ditkommit, man visste icke huru eller varifr�n, samt att de en dag
under den sistf�rflutna v�ren hade till betydligt antal infunnit sig
h�r och avfordrat honom tempelnycklarna, men lika litet tillfogat
honom och hans tj�narinna n�got ont som skadat n�got i templet, vilket
f�r �vrigt icke �gde n�gonting mer, som kunde tillfredsst�lla
rovgirigheten. Kejsar Konstantinus hade i detta fall l�ngesedan
f�rekommit dem, i det han l�tit bortf�ra de sista dyrbarheter den
fordom om�tligt rika helgedomen �gde. Gubben vidr�rde denna sista
omst�ndighet i en ton, som ej f�rr�dde n�gon bitterhet. �lderdomen
hade kanske iskylt hans hj�rta. Men den atenske mannens ansikte
m�rknade, och han lyssnade knappt till den gamla tj�narinnan, som nu
tog till ordet och f�rtalde, att r�varbandet hade flera g�nger gjort
nattliga infall i den n�rl�gna staden Delfi, plundrat mycket och
ihj�lslagit m�nga m�nniskor. Men nu hade fr�n Korintos anl�nt en trupp
soldater till Delfis h�gn. Detta visste tj�narinnan att ber�tta, ty
hon pl�gade bes�ka staden i hush�lls�renden, men hennes herre gjorde
det aldrig.

Sedan m�ltiden var intagen, l�mnade man kammaren, f�r att i det fria
njuta kv�llens bleknande sk�nhet. Herakleon f�rde sina g�ster till en
grotta, som fanns ett stycke fr�n templet. B�cken sorlade i hennes
grannskap. Hon var �ppen mot v�ster, och aftonsolen, som lyste genom
ett tr�ngt pass d�r mitt emot, g�t sitt rosenskimmer i hennes
skymning. Cypresser, myrten och rosenh�ckar v�xte runt omkring,
murgr�n och kaprifolium slingrade sig kring hennes v�ggar. H�r p� en
mossb�nk vid grottans ing�ng satte sig Apollonpr�sten, arkonten av
Aten och hans dotter.

Hermione sade:--Minns du, Herakleon, om oraklet, n�r det �nnu

talade, n�gonsin yttrade sig om honom, av vilken kristianerna tagit
sitt namn?

Den gamles ansikte ljusnade, liksom om denna fr�ga varit honom k�r att
besvara. Han genm�lde:--H�ren f�ljande orakelspr�k, givna en man,
som f�r mer �n hundra �r sedan anl�nde hit och fr�gade oraklet just om
Jesus:

K�nt av de vise �r, att ur kroppens f�rg�ngliga boja

svingar sig of�rg�nglig den m�nsklige anden, men ingens
sj�l i olympisk flykt sig lyft p� vitare vingar.

D� sp�rjaren undrade, att en s� �del man m�ste lida missd�darens d�d,

svarades genom pytian:

Icke av kroppsligt ve befl�ckas od�dlige anden:

lida �r allas del, att himmelen vinna den frommes.

- Jag k�nner dessa orakelspr�k, sade Krysanteus, Porfyrios anf�r dem

i sin bok emot kristianerna.

- �r detta allt vad oraklet yttrat om den galileiske vishetsl�raren?

fr�gade Hermione.

- Nej, vi hava �ven en utsaga fr�n en mycket senare tid:

Stunget av mask, av sol f�rtorkat eller i frostnatt

gulnat eller alltren i knoppen danat till vanv�xt
ser jag p� v�rldens tr�d vart blad; men ett �r fullkomligt.

- Apollon, fortfor Herakleon, var sk�n till dragen, men s�som siare
kallades han likv�l den snedmunte, emedan han hade sina sk�l att �n
med allm�nna, �n med tvetydiga ordalag tillbakavisa den n�rg�ngna
nyfikenheten. S� mycket �r dock klart, att oraklet ingalunda hyst agg
till Jesus. Ingen, icke ens Sokrates, har av Apollon varit s� prisad,
som den vise fr�n Judalandet.

- Han var, sade Krysanteus, en religi�s ande, genomv�rmd av det

gudomliga, en praktisk vishetsl�rare och en stor teurg. Porfyrios
ber�ttar om sin m�stare Plotinos, att denne har fyra g�nger, i
h�nf�relsens tillst�nd, sk�dat ur-enheten, den ende och sanne Guden.
Detta skedde p� hans �lderdom emot slutet av en levnad, vars hela
traktan var sj�lens rening och id�ernas v�rld. Jag f�rest�ller mig,
att vad Plotinos uppn�dde genom att s�nka sin ande i det begrepps- och
forml�sas hav,--det �gde Josefs son mer av naturen, och s�som n�got
stadigvarande, s� att han kunde vandra bland m�nniskorna och verka i
det yttre, utan att hans sk�dning i det gudomliga vart grumlad. Vad
han �gde i h�gsta m�n, det �ga vi alla, �tminstone till m�jligheten, i
en l�gre. Lotosblomman synes gunga fritt p� v�gen, men hennes st�ngel
ringlar genom djupet och �r rotfast i dess botten. S� sv�var
m�nniskoanden med begr�nsad frihet p� v�rldsflodens yta, och hans
f�rnuft �r som blomsterkalken, vilken �ppnar sig f�r solen och v�nder
sig efter henne, men han �r med tvenne r�tter, k�nslan och fantasien,
rotfast i v�rldsanden--Apollon, eller vad man vill kalla honom.
Genom dem intr�nger Gud oss; genom dem, som genom ett spr�kr�r, talar
han i v�ra sj�lar och l�ter sig f�rnimma i m�nga former: som samvetets
r�st, som konstn�rens ingivelse, som aning och profetia. Att grunden
till dessa f�rnimmelser ej �r i den enskilda m�nniskan sj�lv, utan �r
en allm�n och gemensam, n�mligen Gud i sin uppenbarelse som
v�rldsande, det sk�njes d�rav att grunddragen i samvetets lag �ro hos
alla folk och m�nniskor desamma, och att konstens verk, ehuru i olika
fullkomlighet och fr�n olika sidor, spegla samma id�.

D� Krysanteus tystnade, och den gamle Herakleon, som sm�leende

lyssnat, ej syntes ben�gen att genm�la n�got, tog Hermione blygsamt
ordet och sade:

- Det r�jer sig ock av den himmelska v�rme, som sprider sig i sj�len,
n�r hon fattas av n�got sk�nt, sant och gott. Men olikheterna kunna
f�rklaras av m�nniskornas olika sj�lsanlag. Tv� blommor, som v�xa
bredvid varandra i samma jordm�n och ur honom h�mta samma n�ring,
omarbeta henne till enlighet med deras egna, sinsemellan olika naturer
och avyttra henne s�som ljuva, men sinsemellan skiljaktiga v�llukter.
�r det ej s�, min fader?

Krysanteus log bifallande, lade sin arm kring dotterns hals och kysste
hennes panna.

D� solen g�tt ned, �terv�nde Herakleon med g�sterna till sin boning.
H�r l�mnade dem Hermione och f�ljde den gamla tj�narinnan, ty flickan
skulle samma kv�ll bada i Kassotis och g�ra andra f�rberedelser till
den f�rest�ende natten, som borde tillbringas under betraktelser och
b�ner. Den f�ljande dagen skulle vidare �gnas �t fortsatt badande,
fasta och ensliga betraktelser, till dess skymningen inbrutit. D�
skulle Hermione ledas av sin fader till pytians �ver de profetiska
�ngornas h�la st�ende trefot och f�rbliva under natten ensam i
templet, avvaktande uppenbarelse.

N�r m�nnen voro ensamma med varandra i den lilla kammaren, vilande p�
sina soffor, med den t�nda lampan emellan sig, �skade Krysanteus en
f�rklaring av de besynnerliga ord hans v�rd yttrat om Apollons d�d.

Herakleon var villig att giva f�rklaringen, och det visade sig nu, att
den gamle, driven av sin andes krav, hade uppgjort ett eget teosofiskt
system, i vilket han fann den tr�st han beh�vde f�r den l�ras
underg�ng, som han fr�n sin barndom hade tj�nat och med religi�s v�rme
omfattat. Han �lskade sina minnen, v�rdade den fallna storheten, i
vars tj�nst han verkat, och kunde likv�l, emedan denna l�ra f�rsonade
honom med �det, d� n�jd och lugn, den siste Apollonpr�sten med blicken
p� sitt �vergivna tempel.

Herakleon sade:

- I andev�rlden, av vilken den synliga, s�som Platon s�ger, �r en

skugga, har redan l�ngesedan, n�mligen vid tidpunkten f�r Jesu
leverne, en stor f�r�ndring timat. Om denna f�r�ndring veta vi dock
endast f�ga, ty n�r det skuggande f�rem�let lider en omv�xling, d�
skiftar v�l �ven skuggan, men hon �tergiver dock endast, och �ven
detta ofullkomligt, f�rem�lets utlinjer. Det, varp� jag syftar, skall
varda dig klarare av vad jag nu vill ber�tta. Jag har uppsp�rat och
antecknat m�nga hemlighetsfulla tilldragelser, som b�ra vittnesb�rd om
den i andev�rlden timade f�r�ndringen, men skall bland dem endast
anf�ra f�ljande: [1]

[1] Ber�ttelsen �terfinnes hos Plutarkos.

Epiterses, fader till retorn Emilianus, reste en g�ng till Italien p�

ett skepp, som hade m�nga resande och mycket handelsgods ombord. D�
skeppet hunnit utanf�r Ekinadiska �arna, uppstod vindstilla. Det var
kv�ll, men de fleste av skeppsbes�ttningen och de resande voro �nnu
vakna, d� pl�tsligen alla f�rnummo en r�st, kommande, s�som det
tycktes, fr�n Pax��arna och ropande styrmannens namn. (Han var en
egyptier och hette Tasus.) En allm�n undran uppstod, och Tasus sj�lv
greps av skr�ck. F�rst sedan r�sten tre g�nger l�tit h�ra sig,
f�rm�dde han svara, varefter den ropande med �n h�gre r�st l�t
f�rnimma f�ljande befallning: N�r du hunnit till orten Palodes, s�
tillk�nnagiv, att den store Pan �r d�d! Allas undran �kades och man
�verlade, vad som vore att g�ra. Tasus sj�lv besl�t att i h�ndelse av
god vind utan vidare �tg�randen segla f�rbi Palodes, men intr�ffade
vindstilla i dess grannskap, skulle han ropa ut vad han h�rt. N�r
skeppet nu anl�nt utanf�r Palodes, var det �ter vindstilla och havet
lugnt, varf�r Tasus, i enlighet med sin f�resats, ropade, fr�n aktern
av sitt fartyg och v�nd mot land, de ord han h�rt: Den store Pan �r
d�d! Knappt voro dessa ord uttalade, f�rr�n luften fylldes av ett med
undran blandat suckande.

I Rom vart denna h�ndelse snart k�nd genom de m�nga, som varit vittne
till henne, och kejsar Tiberius l�t kalla Tasus till sig och anst�llde
en n�rmare unders�kning av h�ndelsens f�rlopp, m�jliga grunder och
betydelse.

En liknande tilldragelse, fortfor Herakleon, upplevde grammatikern

Demetrios p� sin uppt�cktsresa kring de britanniska �arna. Med detta
st�ller jag i f�rbindelse det rykte, som vid Jesu tid gick kring
v�rlden och gjorde mycket uppseende i Rom, att n�mligen f�geln Fenix
�nyo visat sig i Egypten[2]; likaledes den omst�ndighet, att fr�n
samma tid har den eviga lampan i den egyptiske Ammons tempel kr�vt f�r
sitt �rliga underh�ll ett mindre m�tt av olja �n fordom[3]. Ty sm�
ting, Krysanteus, kunna vara tecken av en mycket stor f�r�ndring. Men
vittnesb�rd, �n klarare �n dessa, finnas ju �ven. S�dana ser jag d�ri,
att den profetiska kraften mer och mer f�rsvann fr�n detta orakel,
l�ngt innan kristianerna vordo en m�ktig sekt, och att alla de otaliga
andra oraklen efter hand f�rstummades av sig sj�lva; vidare d�ri, att
tron p� gudarne slocknat i allt flera hj�rtan, att skalder och
konstn�rer icke undf� den ingivelse som fordom, och att rysliga
olyckor, f�ljande varandra t�tt i sp�ren, g� �ver v�rlden, minskande
m�nniskosl�ktet. Hela v�rt Hellas kan nu, s�som jag finner det
skrivet, icke uppst�lla s� m�nga tungt v�pnade krigare, som fordom det
lilla Megara skickade emot perserna. M�rker du ej, att n�got saknas,
som fordom varit, att n�gon hand, som fordom var �ppen, nu knutit sig
�ver v�rlden? Kan du s�ga, vilka de murar voro, som fordom h�llo den
ok�nda �sterns skaror inom sina landam�ren, och varf�r dessa murar p�
en g�ng fallit? Varifr�n den tr�nad, som fattat �knens s�ner och
driver dem, v�g p� v�g, att krossas mot v�ra legioners j�rn? Skola de
icke slutligen bryta hindret och �versv�mma oss? Kan du s�ga, varf�r
v�ra skogar och k�llor icke susa som fordom, varf�r naturens symboler
pl�tsligt stelnat till andel�sa tecken, i vilka inga gudakrafter
uppenbara sig? Det obeskrivliga och ofattliga, som fordom andades
genom tingen, detta n�got, som vi kallade den store Pan, vilket
likasom med fl�jters ljud livade naturens enslighet, detta �r borta.
Det uppsteg som en dimma ur jorden, lyfte sig allt h�gre och f�rsvann
i rymden. Jag har sp�rat dess v�g. N�r det �vergav G�a, vart r�sten ur
den pytiska h�lan och Trofonios' grotta allt svagare, ty den
obeskrivliga kraften hade l�mnat jordens djup och likasom sv�vade nu
�ver jordytan, intr�ngande i m�nniskoandarne. D�rav f�rklarar jag den
f�reteelse, att v�rlden p� en g�ng uppfylldes av sp�m�n, sibyllor,
magi, teurger, goeter och underg�rare, bland vilka Apollonios av Tyana
var den st�rste. De voro f�rut s� gott som ok�nda, men alltid enstaka;
nu �versv�mmade de landen. Fr�n Ktesifon till Herakles' stoder
vittnade folken deras underg�rningar, tills slutligen �ven hos
m�nniskorna den obeskrivliga kraften var f�rsvunnen. Dessa �ro de
tecken, jag iakttagit hos skuggan, och av vilka jag sluter till en
stor f�r�ndring hos det skuggande. Men varuti best�r nu denna
f�r�ndring och varifr�n har hon uppkommit? Denna fr�ga har sysselsatt
min sj�l under de l�nga �r jag tillbragt h�r i ensamheten. Och n�r jag
hade forskat i tio �r, i tjugu �r och f�rs�kt m�nga olika v�gar f�r
att intr�nga i denna hemlighet, s� m�ste jag dock slutligen stanna vid
den f�rmodan, som i f�rsta �gonblicket av mitt t�nkande i detta �mne
tr�ngde sig p� mig, men vilken jag d� f�rkastade s�som l�g och
ofilosofisk. De naturlagar (s� �r min tanke), vilka r�da i
m�nniskov�rlden, �ro skuggor av andev�rldens och finna i dem sin
motsvarighet. Den lag, som bjuder, att m�nniskan skall f�das, �ldras
och d�, �r en skugga av den lag, som de olympiske voro underkastade.
De hava, dock i h�gre mening �n de m�nsklige, blivit f�dda--det
s�ger sj�lva myten--de hava �ldrats, och de �ro d�da. Den store Pan
�r d�d, Apollon �r d�d, de v�sen, som v�ra f�der dyrkade, �ro d�da.
H�pna ej, Krysanteus, �ver mina ord! De inneh�lla intet h�diskt. Dessa
v�sen, goda och dyrkansv�rda, som uppfyllde v�rlden med sk�nhet och
gl�dje, som �lskade de dygdige, v�rnade samh�llena och straffade
brottslingar, voro d�dliga som m�nniskan, deras skyddsling, och
od�dliga som hon. O, l�g jag ej redan som yngling framf�r min Apollons
bild och sk�dade hela timmar i hans anlete, h�nf�rd av hans lugna,
�verm�nskliga sk�nhet! Och likv�l str�mmade mina t�rar, ty ju l�ngre
jag betraktade honom, dess mer sm�ltande genomskimrades hans sk�nhet
av ett vemod, olympiskt och �verm�nskligt som hon, och jag undrade, om
konstn�rn medvetet hade inlagt detta drag i sitt verk, eller om det
n�dv�ndigt, utan konstn�rens upps�t, �tf�ljer den h�gsta, i former
framst�llbara sk�nhet.

[2] Tacitus.
[3] Plutarkos.

Jag vet nu det dragets betydelse: det var medvetandet av d�dligheten.

De olympiske voro ett sl�kte h�gre �n v�rt: v�ra f�der kallade dem
gudar, I filosofer kallen dem med ett riktigare namn makter eller
demoner. Som m�nniskans f�rsta uppfostran styrdes av dem, s� var deras
egen uppfostran och fortsatta uppgift att ordna v�rt sl�kte i
samh�llen, l�ra dem det r�tta och v�cka dem f�r det sk�na. Fr�n denna
verksamhet �ro de bortkallade; de finnas ej mer f�r oss, ty de hava
�terv�nt i det sk�te, som f�dde dem: i m�ngfaldens enhet, alltets
k�lla, det varandes medelpunkt: den ende, sanne Guden. Bannlyst vare
den tanke, att de gudar, i vilkas kn�n v�ra fromma f�der nedlade sina
b�ner, som de �kallade i sin bedr�velse och lovsj�ngo i sin lycka,
voro tomma foster av deras f�rest�llningar! Men att de voro d�dliga,
d�rom fanns redan i den gr� forntiden en aning, var�t Hesiodos gav
sinnlig form i denna utsaga av en najad:

Nio sl�kten av kraftige m�n m�ngpratande kr�kan

ser f�rblomma; men tre g�nger fler snabbfotade hjorten.
Tre hjort�ldrar �r korpens liv; korp�ldrarne nio
levas av Fenix, som br�nd vi tio g�nger f� sk�da,
vi, den egisskakande Zeus' sk�nlockiga d�ttrar.

S� talade Apollonpr�sten, medan lampans sken fl�mtade p� hans vissnade

ansikte. Hans g�st hade lyssnat med uppm�rksamhet, men ville nu ej med
n�gon framst�lld anm�rkning mot hans �sikt f�rl�nga samtalet, kanske
f�rdenskull att natten redan var l�ngt framskriden och den gamle
tarvade vila.

FJ�RDE KAPITLET.

Krysanteus.

L�saren torde fr�n f�rsta kapitlet av denna ber�ttelse p�minna sig en

man, som en vacker morgonstund gick �ver torget i Aten, medan
handelsvimlet d�r var som livligast, och som d� av olika personer
utpekades som den rike Krysanteus, filosofen Krysanteus, Krysanteus
�rkehedningen. Det �r samme man, som l�saren nu ser upptr�da i Delfi,
st�rande den siste Apollonpr�stens ensamhet. De tre ovann�mnda
till�ggen till hans namn voro alla ber�ttigade, icke minst det sista.
Att Krysanteus var den rikaste mannen i Aten betydde vid denna tid
icke s� mycket; mer betydde det, att om han utbytt detta Aten mot det
yppiga Babel vid Tibern eller dess ungdomslysande medt�vlarinna vid
Bosporen och d�r utvecklat ett levnadss�tt, �verensst�mmande med hans
tillg�ngar och tidens skick, skulle han i sl�sande yppighet sv�rligen
kunnat f�rdunklas av andra �n kejsarens gunstlingar och de kristna
biskoparne, ty vi tala ej om hovet sj�lv och dess kolossala prakt, som
naturligtvis stod �ver j�mf�relse med vad en enskild man i den v�gen
kunde �stadkomma. Men Krysanteus var alldeles otillg�nglig f�r en
�regirighet av s�dant slag. Han f�rblev i sitt Aten, och grunden
h�rf�r l�g icke i Cesars stolthet att hellre vilja vara den f�rste i
en by �n den andre i Rom. I sj�lva Aten �vergl�nste honom m�ngen i
prakt och v�llevnad.

Men vartill anv�nde d� Krysanteus sin rikedom, d� man i hans hus s�g
ingenting av den asiatiska lyx, varmed den tidens f�rm�gne omg�vo sig?
Varje atenare kunde besvara denna fr�ga. De visste, att hans
skarpsinne hade utletat tusen andra s�tt att f�rst�ra penningar. Hans
sl�seri var av alldeles eget slag. Landet kring Aten hade fordom varit
ryktbart f�r sina olivplanteringar. Attikas bergsluttningar voro d�
kl�dda med skogar av detta h�rliga och nyttiga tr�d, helgat, som man
vet, �t Pallas Atena. P� Krysanteus' tid voro dessa skogar i det
n�rmaste f�rsvunna, och Attika hade f�rlorat den f�rn�msta av sina
inkomstk�llor. Krysanteus ville komma henne att fl�da med ny ymnighet,
och han k�mpade, utan att tr�ttna, en j�ttekamp mot natur, m�nniskor
och tidsf�rh�llanden f�r att �tersk�nka de nakna bergen deras prydnad
och deras el�ndiga bebyggare v�lm�ga. Striden hade nu fortg�tt i tjugu
�r och Krysanteus �nnu icke slappats, uppmuntrad, i st�llet f�r
nedslagen, av den j�mf�relsevis obetydliga framg�ngen av sina
anstr�ngningar. Lantegendomarne omkring Aten hade under stadens
sj�lvst�ndiga och lysande tid varit mycket dyra; nu l�go de till stor
del �de. Krysanteus k�pte s�dana �deliggande f�lt, insatte sina
frigivna slavar till f�rpaktare och hade den gl�djen att se sk�rdar
vaja, d�r f�rr knappt fanns f�rbete. Men denna gl�dje var i det
n�rmaste hans enda jordr�nta, ty prokonsuln Ann�us Domitius k�nde
visserligen � ena sidan den sanningen, att �d�r ingenting �r att taga,
d�r har kejsaren f�rlorat sin r�tt�, men drog � andra sidan h�rav den
f�ljdriktiga slutsats, att d�r n�gonting �r att taga, d�r har kejsaren
icke f�rlorat sin r�tt. Den praktiska till�mpning han gav h�r�t var
lika f�ljdriktig som slutsatsen sj�lv och ledde i en cirkel tillbaka
till premissen: den f�rstn�mnda sanningen. Endast den personliga
avgiften--�n�sskatten�--steg under kejsar Konstantius' tid till 26
guldstycken. Vad skulle d� Krysanteus g�ra? Han fann sig i sin lott
och tr�stade sig med, att den magra, stenbundna nejden kring Aten �nnu
bar sk�rdar, medan i det h�rliga Kampanien 400,000 tunnland--en
�ttondedel av landskapet!--l�go �de till f�ljd av de kejserliga
�mbetsm�nnens utpressningar. Men Krysanteus' sl�seri hade icke
inskr�nkt sig till olivplanteringen och jordbruket. Varhelst han p�
torg och gator fann en atenare, som skylde sitt fullblod under en
trasig mantel, anh�ll han denne dagdrivare med fr�gan: vad nyttigt kan
du g�ra? Nu fanns i Aten en hel m�ngd trashankar, vilkas �dla stolthet
s�rades av denna fr�ga, fast hon var given i v�nligaste avsikt, och
n�r de p� l�ngt h�ll s�go Krysanteus, sm�go de, hellre �n att m�ta
honom, in i en portik, en samtalssal, en barberarstuga; men m�nga voro
�ven de, vilka ett uppriktigt svar p� hans fr�ga hade sk�nkt v�lst�nd.
Krysanteus gav inga allmosor, utan �t �lderstigna och orkesl�sa
--kristianerna tadlade den rike mannen f�r denna hj�rtl�shet--men han
�gde en beundransv�rd f�rm�ga att uppt�cka, vartill m�nniskor dugde,
och anv�nda dem p� deras r�tta plats. Kanske var det ena dagen en
avkomling av Kleon, som Krysanteus satte i st�nd att driva ett
garveri; kanske andra dagen en �ttling av Hyperbolos, som fick l�na
penningar att inr�tta en lampfabrik. Nog av att yrken, f�r vilka det
forna Aten var frejdat, �nyo uppblomstrade: stadsdelen Skambonide
genlj�d �nyo av st�dens klang i vapen- och metallverkst�der, i
Kolyttos tillverkades �ter kl�den och tyger, i Pir�us byggdes �ter
skepp. Sedan Krysanteus givit f�rsta st�ten, fortfor r�relsen av sig
sj�lv och tillv�xte utan hans �tg�randen. De summor, han nedlagt p�
n�ringsflitens uppmuntran, str�mmade tillbaka i kassakistan i hans
aula. Om framg�ngen s�ledes �verskylde hans sl�seri i denna riktning,
s� framstod det dess naknare i andra. Krysanteus hade en l�ng tid den
vurmen att vilja se de sk�na konsterna �terlivade i deras egen
f�delsestad. Fidias och Parrhasios hade genom sina skapelser
f�rvandlat konstn�rn i folkets �gon fr�n en vanlig hantverkare till en
det sk�nas pr�st, ingiven av Apollon, helig som s�dan. Men Hellas'
konst hade g�tt under med sista skenet av Hellas' frihet. De som nu
f�rde mejseln eller penseln betraktades, i trots av sina egna anspr�k,
f�r vad de verkligen voro: hantverkare--stenhuggare och
f�rgstrykare. Felet l�g hos dem sj�lva, som gjorde konsten f�raktad,
och hos tiden, som l�t f�rleda sig att f�rakta konsten och hennes
ut�vare. En yngling av �del b�rd kunde icke l�ngre taga penseln eller
mejseln i hand, om �n den r�cktes honom av sj�lva Pallas Atena.
Hedningarne f�rgudade sina gamla konstn�rer och missaktade sina unga:
kristianerna hatade b�de de gamla och de unga. Under s�dana
f�rh�llanden var den uppgift, Krysanteus h�r ville l�sa, en mycket
sv�r. Ocks� misslyckades f�rs�ket alldeles, s�vida man n�mligen
antager, att m�let icke var att f�rst�ra penningar, utan att upphj�lpa
konsten. De m�lningar, Krysanteus k�pt av unga konstn�rer och
frikostigt g�ldat, prydde nu v�ggarna hos hans f�rpaktare; de
bildstoder, vilka samma vurm f�rm�tt honom till�gna sig, voro
allesammans f�rda till hans lanthus och uppst�llda i en lund, d�r
deras behag doldes av cypressers skugga och vaktades av taggiga
rosenbuskar. Tyv�rr hava vi �nnu icke slutat f�rteckningen p� den
atenske arkontens penning�dande d�rskaper. Vi n�dgas till�gga, att han
�lskade litteraturen. Sj�lv �gde han en bokfabrik, som �versv�mmade
v�rlden med skrifter, icke blott av de gamla klassiska f�rfattarne,
utan �ven av �tskilliga nya, s�dana som Hierokles, Porfyrios och
Jamblikos. Han hade icke l�nge sedan i sin egenskap av bokhandlare
lidit en ansenlig f�rlust genom kejsar Konstantius' p�bud, att alla
skrifter av Porfyrios skulle br�nnas. Porfyrios hade n�mligen skrivit
emot kristendomen--Hierokles och Jamblikos likaledes. Spridningen av
s�dana b�cker var ensam tillr�cklig grund f�r det namn av �rkehedning,
som Atens kristianer givit Krysanteus, men varav han icke fann sig det
ringaste s�rad. Fr�nde med hans k�rlek till litteraturen var den f�r
teatern. Han hade i sin ungdom offrat summor, som vi blygas omtala,
blott f�r att l�ta atenarne �n en g�ng sk�da ett sorgespel av
Sofokles, uppf�rt med samma glans som fordom. Han sj�lv hade avl�nat
sk�despelarne och uppsatt de lysande dekorationerna, han sj�lv in�vat
k�rerna, till vilka Aten p� hans uppmaning l�mnat sin f�rn�msta
ungdom. Ocks� bel�nade honom staden med en lagerkrans och en bildstod.
Men den senare var som konstverk ov�rdig en plats vid sidan av de
forntida koragernas, och lagerkransen--f�rtj�nte han verkligen s�
stora offer? Vi l�mna denna fr�ga d�rh�n och forts�tta med oblidkelig
str�nghet v�r f�rteckning �ver arkontens svagheter. Hans k�rlek f�r
teatern h�ll sig icke str�ngt inom sorgespelets gr�nser: den lade
stundom bort koturnen och str�vade in p� komediens omr�de. Krysanteus
hade funnit en ung komedif�rfattare, den ende talangfulle konstn�r i
hela Aten. Krysanteus uppmuntrade honom och satte honom i st�nd att
uppf�ra sina komedier. De vunno �sk�dare i tusental. I b�rjan voro de
harml�sa eller gjorde p� sin h�jd maskerade, tokroliga utfall mot
prokonsuln Ann�us Domitius. Men f�rfattarens dj�rvhet v�xte med hans
lycka. Krysanteus var i Pergamos som g�st hos sin gamle l�rare i
filosofien, �desios, d� hans skyddsling, under stormande bifallsrop av
fem tusen atenare, l�t ett lustspel g� �ver tiljan, vilket i grova
drag f�rl�jligade kejsar Konstantinus', av Konstantius fortsatta
bem�danden att l�sk�pa sj�lar ur hedendomen, till ett pris av en
h�gtidskl�dning och 20 guldmynt per stycke. Dagen efter gavs av samme
f�rfattare ett annat, som framh�ll, huru de kristianska biskoparne i
stora skaror rastl�st kringflackade Europas och Asiens landsv�gar,
fr�n det ena s� kallade kyrkom�tet till det andra, �del�ggande
postverket, medan de reste efter den enda saligg�rande tron. Petros,
biskop av Aten, skickade genast till patriarken Makedonios i
Konstantinopel underr�ttelse om vad som skett, utpekande filosofen
Krysanteus s�som det dj�rva ofogets upphovsman. Denne hade ingen aning
om hela ov�sendet, f�rr�n han �terkom till Aten, och han ogillade de
b�da lustspelen, s� snart han l�rt k�nna deras inneh�ll--icke av
omtanke f�r egen s�kerhet eller med h�nseende till deras
anti-kristianska syftning, utan emedan det var hans natur vidrigt att
se f�rh�llanden, som ing�vo honom sm�rta, handfarna med l�je och
ytligt l�ttsinne. I hans v�sen l�g mycket av den romerska v�rdighet,
detta honestum och decorum, som ej vill s�nka sig till gycklet; men
det f�rm�ldes hos Krysanteus med helleniskt behag och h�rfl�t ur en
env�ldigt r�dande k�nsla f�r det andligt sk�na. F�ljden av hans
skyddslings, komedif�rfattarens, l�ttsinne vart k�nnbar f�r hela
romerska v�rlden i formen av ett edikt, som st�ngde alla teatrar.
Krysanteus sj�lv �verraskades med ett handbrev fr�n kejsaren, p� en
g�ng en varning och ett n�devederm�le. Dominus Augustus nedl�t sig
till att inf�r den atenske medborgaren r�ttf�rdiga sitt str�nga p�bud
och inbj�d honom till sitt hov i Konstantinopel. �Makedonios,� skrev
kejsaren bland annat, �brinner av ot�lighet att se dig. Han vill
tvista med dig, s�som den ene filosofen tvistar med den andre, och
hoppas kunna omv�nda dig.�--Krysanteus besvarade det kejserliga
n�debeviset i uttryck av djup, men kylig v�rdnad, och kom icke,
l�mnande fritt att tyda uteblivandet som r�dsla f�r Makedonios'
�vertygande v�ltalighet.

I redog�relsen f�r det s�tt, varp� Krysanteus anv�nde sin rikedom, b�r
icke gl�mmas den frikostighet, varmed han s�rjde f�r offrens prakt och
de �vriga bruk, som tillh�rde den gamla folkreligionen, ej heller den
v�rd han �gnade skolorna och gymnastiksalarne. Det var m�h�nda
Krysanteus' f�rtj�nst, att ungdomen �nnu icke alldeles hade �vergivit
dessa senare. Hans blotta �syn, n�r han genomvandrade Herodes Attikos'
yppiga termer, var en levande f�rebr�else till ungdomen, som h�r
�verl�mnade sig �t de varma badens slappande njutning, och m�ngen
yngling, som r�nt hans v�lvilja, fann det obehagligt att d�r
�verraskas av den str�nge vishetsl�raren.

N�r vi nu till allt detta l�gga hans verksamhet som en av stadens

f�rn�msta �mbetsm�n, s� m�ste det synas, att en man som han, f�rs�nkt
i s� m�ngfaldiga praktiska bestyr, skulle sakna tid och sinne f�r
filosofiska studier och vetenskaplig verksamhet. Det finns ett slags
m�nniskor, som alltid hava ont om tid och aldrig utr�tta n�got. Det
finns ett annat slags m�nniskor, vilkas tid �r tillr�cklig till allt,
utan att de n�gonsin br�dska. Till dessa senare h�rde Krysanteus. Det
m�ste, sedan vi nu k�nna hans yttre verksamhet, f�rundra, att
Krysanteus i grunden icke var en praktisk, utan en in�tv�nd, f�r
betraktelser danad, ja, sv�rmiskt st�md ande. Han �rvde sin stora
f�rm�genhet som yngling, �nnu sittande vid nyplatonikern �desios'
f�tter under Akademias popplar. Med motvilja inskr�nkte han d� sina �t
studier �gnade timmar, f�r att uppfylla de nya plikter han ans�g
f�rbundna med sin nya st�llning. Men denna motvilja upph�rde snart.
Han fann, att mycket gott och stort, m�nga av hans varmaste
�nskningsm�l, d� han redan som gosse fick �gonen �ppna f�r och sj�len
uppfylld av den sm�rtsamma j�mf�relsen mellan f�rr och nu, kunde
f�rverkligas med detta guld. Hans praktiska verksamhet ingrep som en
faktor i hans andes samklang. Hon sk�nkte honom m�ngen ljuv
tillfredsst�llelse och gav genom omv�xlingen �kad sp�nstighet �t hans
spekulativa forskningar. Han betraktade denna yttre verksamhet i den
helgande dagern av ett pr�sterligt kall, med syfte att f�rverkliga det
sk�na i m�nniskolivet, och som ett sj�lens pr�vningsmedel, som, om hon
segrade i pr�vningen, l�te henne luttrad framg� till sitt yttersta
m�l: vilan i Gud. Hon bidrog �ven i sin m�n att l�ka de s�r, som �det
slog hans husliga lycka, n�r det genom d�den avh�nde honom en �lskad
maka och genom en mystisk tilldragelse hans ende son, som vid tv� �rs
�lder f�rsvunnit tillika med tv� kristianer av hans husfolk. Detta
hade skett f�r sexton �r sedan.

Hans enda barn var nu den tjugu�riga dottern Hermione. Hon var hans
gl�dje och stolthet, medhj�lparinnan i hans arbeten, tr�starinnan i
hans m�rka �gonblick. Han hade sj�lv med f�rk�rlek �gnat sig �t hennes
uppfostran, och m�h�nda var det detta, som i flickans jungfruliga sj�l
inlade det drag av manligt allvar, som hon �gde. En syn av lugnt,
antikt behag skulle det varit, om n�gon vid intr�det i arkontens aula,
i ramen av pelare, marmorbilder och blomsterfyllda vaser sett en
grupp, bildad av honom och henne: han, den tankfulle, majest�tiske
mannen, lutad �ver flickan, med sin arm kring hennes hals, granskande
den plan, som hon med ritstiftet i handen visade honom, till n�gon
byggnad, n�gon plantering, eller lyssnande till den allegoriska
utl�ggning, som hon gjort av n�gon bland de heliga myterna. Ty hon,
som han, var sv�rmiskt tillgiven f�dernas tro, och filosofens dotter
�lskade tankelekar, som till filosofien f�rh�llo sig som skaldens
tolkning av en blommas natur f�rh�ller sig till vetenskapsmannens.

Efter �desios, som tidigt l�mnade Aten, vart Krysanteus den �gyllene
l�nken i platonismens kedja�. Krysanteus f�rel�ste n�stan dagligen i
Akademias tr�dg�rd f�r ett �nnu t�mligen talrikt antal l�rjungar, dels
atenare, dels fr�mlingar fr�n skilda delar av v�rlden. Hans
filosofiska system, som avs�ndrat mycket av Jamblikos' teurgiska
tillsatser, gick tillbaka till Plotinos, men ankn�t till en tankef�ljd
av denne en riktning p� den yttre v�rlden, som annars var fr�mmande
f�r nyplatonismen och skenbart stridande mot hans ande. Krysanteus
sj�lv tycktes erk�nna denna stridighet genom ett yttrande, som han
ofta f�llde:--N�r jag blir sextio �r gammal, vill jag draga mig
tillbaka inom mig sj�lv och f�rs�nka mig i �sk�dningen av Gud.

Krysanteus' filosofiska system �terfinnes ej i n�gon bok, ty han utgav

aldrig dess enskilda delar i skriftligt sammanhang. Men hans l�ra och
undervisning bar en v�rldshistorisk frukt i en av hans l�rjungar
--Julianus.

Julianus hade under tvenne tidpunkter av sitt liv �tnjutit hans

undervisning. Den gamle filosofen �desios skrev en dag till
Krysanteus:

�L�mna ditt Aten och kom till mig! Intet f�r hindra dig att uppfylla
min b�n! Jag �r sj�lv f�r gammal, och min jord har f�rlorat sin
alstringskraft, men i din vill jag nedl�gga ett �delt fr�, som skall
uppspira till ett tr�d och �verskygga jorden. Jag vart i dag icke
litet f�rv�nad, n�r den unge Julianus steg �ver min tr�skel. Du k�nner
huru han blivit uppfostrad av sin faders m�rdare. Biskopen Eusebios av
Nikomedia har velat g�ra honom och hans broder icke till furstar,
cesarer och hj�ltar, icke heller till m�nniskor, utan till kristianska
helgon. Macillums f�stningsmurar, inom vilka de stackars barnen
tillbragt sitt liv, underst�dde hans bem�danden. Och vem anade annat
�n att de lyckades? Julianus s�v�l som Gallus kn�b�jde ju f�r munkar,
kysste eremiters trasor och f�rel�ste evangeliet inf�r den kristianska
f�rsamlingen i Nikomedias storkyrka! N�v�l, Gallus �r s�dan man velat
g�ra honom. Han �r kristian--av samma halt som Konstantius och
Konstantinus. Men d� Julianus i dag intr�dde under mitt tak, omfamnade
han mig med t�rar i �gonen och sade, att han l�ngtat efter mig, ty
mitt namn hade genom Macillums murar tr�ngt till hans �ra. Han framtog
bok efter bok ur mitt bibliotek och upprepade med h�nf�relse deras
f�rfattares namn. Jag f�rstod honom icke i b�rjan. Du vet, att
Eusebios underst�dde kejsaren, n�r denne utrotade sin sl�kt, endast
skonande dessa barn, Gallus och Julianus. Men jag trodde, att
Eusebios' brottslighet var f�r Julianus ok�nd. S� var det icke. Det
erfor jag, n�r Julianus fattade min hand och sade: �Jag hatar
kristianerna. Han, som undervisade mig i deras l�ra, ryker av min
faders blod. Jag kastar nu till dina f�tter den mask, som dolt min
avsky f�r honom och dem alla. Han ville intvinga min sj�l i de
formler, som han och hans likar p�n�dga v�rlden. Nu �r jag fri.
�desios, jag k�nner dessa pr�ster, som p� sina kyrkom�ten f�reskriva
�n p� det ena, �n p� det andra s�ttet, vad kristianerna skola tro. Det
�r en gr�slig samling av blodsm�n, r�nksmidare, hycklare och
dumhuvuden. De s�nderslita v�rlden och varandra i tvister om ord utan
mening, men det vari de alla �verensst�mma �r det jag mest avskyr:
alla bannlysa de f�rnuftets frihet, alla l�ra de, att h�rskarens makt
och folkets tr�ldom �ro av Gud. Friheten �r f�rsvunnen ur
verkligheten, men dessa m�nniskor f�rneka henne �ven i tanken.
�desios, nu �r jag herre �ver min tid. Jag �lskar mina f�ders tro och
republikens �rofulla minnen. Vill du undervisa mig i Platons vishet
och i myternas mening? Vill du vara mig en fader, eftersom jag �r
fader- och moderl�s?�--S� talade Julianus. Han stannade intill
aftonen i mitt hus. Han �r en eldsj�l, men hans eld brinner med j�mn
l�ga, som lovar varaktighet. Han �r en yngling, uppfylld av stora
krafter. Hans natur �r mild, �lskv�rd och glad, men av hans �de
blandad med fr�mmande best�ndsdelar. Kom till honom, Krysanteus, och
rena hans sj�l fr�n hat och bitterhet! L�r honom gl�mma vad han lidit,
men �lska med f�rst�nd och hj�rta, vad han nu endast �lskar med
hj�rtat! Jag passar icke f�r honom. Jag kunde f�rd�rva ett s� h�rligt
verk, om jag fattade det med mina darrande h�nder. Min tunga �r kylig
och vanm�ktig av �lder. Men till honom m�ste man tala med en eldtunga.
B�r icke han, som �lskar sanningen, h�ra henne i hennes segerkraft?
B�ra icke dessa minnen, som han �lskar, upplivas f�r honom i deras
h�rlighet? Ve, om min �lders k�ld skulle d�mpa hans l�ga! Nej, jag
passar ej mer f�r honom. Du skall komma, min Krysanteus, och i
Julianus skapa en framtid. Jag har sagt Julianus, att jag �verl�mnar
honom �t dig, och vi v�nta b�da, att du skall komma.�

Krysanteus h�rsammade kallelsen. Han infann sig i Efesos, d�r Julianus

nu p� kejsarens befallning vistades. Den unge furstens steg bevakades
av spejare. Kejsaren h�ll kunskapare i hans omgivning, och Eusebios
var m�n, att hans l�rjunge icke skulle r�ka i umg�nge med nyplatonska
filosofer. Tv� s�dana--de mest fruktade f�r sin v�ltalighet och
glansen av sin rena vandel--Maximos och Libanios, voro f�rvisade
fr�n Efesos. Endast l�nligen och nattetid kunde f�rdenskull Julianus
och Krysanteus h�lla sina m�ten. Men dess oemotst�ndligare lockade de
ynglingen. Han j�mf�rde Eusebios, Konstantius' onde ande, sj�len i
hovkabalerna och kyrkotvisterna, vars hand dr�p av blod och vars tunga
av hyckleriets salvelse, han j�mf�rde denne sin l�rare i kristna
religionen med den hedniske filosofen, vars v�sen bar den klara
pr�geln av en ande, som i forskning och levnad harmoniskt str�vade
till sk�nhetens och sanningens urk�lla. Den luft, han andades i
Krysanteus' n�rhet, var en rusande: det var de h�ga minnenas,
skaldekonstens, filosofiens och mystikens. Sina egna tankar �terfann
han h�r, men icke som enstaka tankar, utan n�dv�ndiga lemmar i en
f�rnuftets tempelbyggnad: han kunde se fotst�llet, varp� de vilade,
arkitraven, som de buro. Krysanteus l�rde ynglingen f�rakta v�llusten
och gl�djas �ver sin d�dlighet som villkoret f�r en h�gre tillvaro.
Julianus var p� en g�ng skarpsinnig och sv�rmisk. B�da dessa
riktningar voro �ven nyplatonska filosofiens--den antika
forskningens sista titaniska anstr�ngning att storma himmelen. Allt
f�renade sig att �ka Julianus' h�nf�relse: l�rarens personlighet,
l�rans skaplynne, som ur dialektikens klarhet f�rde genom mystikens
h�nf�rande halvdager in i teurgiens aningsfulla m�rker, ja �ven det
s�tt, varp� hon framst�lldes, d� hon endast med sin kraft ville
�vertyga. Deras hemliga sammankomster fortgingo flitigt i tre m�nader.
D�refter �terv�nde Krysanteus till Aten, kvarl�mnande hos sin l�rjunge
outpl�nliga k�nslor av v�rdnad och k�rlek.

Tv� �r d�refter timade, att Gallus, som av Konstantius f�tt

v�rdigheten av Cesar, f�ll offer f�r sin gynnares vilda
misst�nksamhet, �kande hekatomben av fr�nder, som denne slaktat.
Gallus hade ockrat med sin korta styrelsetid f�r att hinna f�rv�rva
ett rykte v�rdigt Kaligulas och Neros. Hans bror, den f�r statssaker
alldeles fr�mmande Julianus, vart endast p� Konstantius' gem�ls f�rb�n
r�ddad och skickad fr�n hovet till Aten. Han h�rde sin f�rvisningsdom
med hemlig gl�dje. Under sin vistelse i Aten var han Krysanteus' g�st
och f�r andra g�ngen hans l�rjunge. Sex m�nader, de lyckligaste i
Julianus' liv, hade han tillbragt i vishetsgudinnans stad och
Akademias lund, d� en kejserlig befallning n�dgade honom �terv�nda
till hovet, som d� vistades i Milano. Fr�n den tiden hade Krysanteus
icke �tersett sin �lskade l�rjunge, men v�rlden uppfylldes snart med
d�net av hans bragder. Julianus i spetsen f�r Galliens legioner hade
slagit de allemanniska barbarerna i flera blodiga drabbningar. Hans
�ra hade v�ckt Konstantius' avund. Hovet gycklade f�rg�ves �ver �den
sk�ggiga apan, som l�rt krigskonsten av Krysanteus i Atens
tr�dg�rdar�. H�net f�rstummades av nya stord�d. P� slagf�ltet vid
Strassburg kn�b�jde sju germaniska konungar och tio furstar f�r sin
besegrare, den sk�ggige filosofen. N�gra dagar d�refter slog samme
filosof frankernas konungar och r�ddade Gallien f�r denna g�ng fr�n
�versv�mningen av deras vilda skaror. Under de tv� f�ljande �ren
f�rtalde ryktet tid efter annan om nya segrar, som Julianus tillk�mpat
sig i hj�rtat av barbarernas eget land. Nu var m�ttet av Konstantius'
avund och farh�gor r�gat. Han besl�t att avh�nda den unge hj�lten hans
h�r och Gallien dess f�rsvarare. Julianus' legioner fingo
uppbrottsorder till--Persien! Hela Gallien genlj�d av ett samf�llt
�ngestrop, ty barbarerna stormade �ter mot dess gr�nser, och kejsarens
befallning bortryckte dess h�gn och v�rn. Legionerna gjorde uppror och
utropade sin �lskade f�ltherre till kejsare. Historien, d� hon
f�rt�ljer dessa dagars tilldragelser, l�mnar Julianus fri fr�n varje
fl�ck. Konstantius tillbakavisade varje b�n om f�rsoning. D� v�r
ber�ttelse b�rjar, �r Julianus i spetsen f�r sina f�taliga, men
segervana trupper p� t�g emot Konstantinopel. Konstantius samlar
�sterlandets alla stridskrafter kring sin hotade tron. Kriget, som
f�rest�r, �r ej endast ett krig mellan Julianus och Konstantius. Det
inneb�r l�ngt mer. V�rlden sk�lver av hopp och fruktan. Julianus har
�verl�mnat sig �i de od�dliga gudarnes h�gn�. Han har offentligt
avsagt sig kristendomen. Den s�d, Krysanteus s�dde, har skjutit upp i
dagen. Kriget st�r mellan den antika bildningen och kristendomen. Tv�
tids�ldrar skola sammanst�ta med vapen i hand.

Och fr�gan, som Krysanteus vill f�rel�gga oraklet, �r denna: Skall

Julianus eller Konstantius segra?

FEMTE KAPITLET.

Hermiones natt i templet.

En kulen dag f�ljde p� den, som sett atenaren och hans dotter anl�nda
till Delfi. Himmelen var tung av moln. Mot kv�llen f�ll regn i strida
skurar, och fr�n Korintiska viken bl�ste en h�ftig sunnan in i dalen,
som �ppen mot s�der f�ngade och i allt smalare sv�ngrum mellan sina
v�ggar inpressade vindst�tarne, tills ett lodr�tt fj�ll st�ngde deras
v�g och tvang dem till kamp mot sina p�tr�ngande efterf�ljare. S�lunda
danad till tummelplats f�r vindarne, �r den delfiska nejden ryktbar
f�r de stormar, som icke s�llan under h�st- och vintertiden rasa d�r.
En s�dan storm, f�rt�lja h�vderna, tillintetgjorde en g�ng en sv�rm av
galliska barbarer, som ditlockats av helgedomens vittberyktade
skatter.

Orakeltemplet vilade p� en fj�lltrappa, som skyddades av h�ga klippor

mot sunnanvinden. Utanf�r stridens v�rsta tummel h�rde man d�r hans
vilda d�n, n�r vindarne brottades emellan de st�ngande bergen och
instormade i de tr�nga skrevor, som �ppnade dem en utflykt mellan
branterna.

S�dan var kv�llen, d� Hermione, efter full�ndade reningsceremonier,

leddes av sin fader till Apollons tempel att d�r tillbringa natten.
Hon var lagerkransad och ikl�dd en pytisk pr�stinnas dr�kt.

Krysanteus k�nde hennes hand darra i sin. Han stannade och sade:--
L�t oss �terv�nda!

Han lyssnade till vindens toner och upprepade:--L�t oss �terv�nda!

Hermione s�g upp mot templets, av kv�llens m�rker oml�grade kolonnad,

var�ver de jagande molnens j�tteskuggor skymtade. Hon tvekade. Men d�
Krysanteus lade sin arm kring hennes liv och gjorde en r�relse f�r att
v�nda om till Herakleons bostad, reste sig den andaktsfulla k�nsla,
som dagens bot�vningar och b�ner l�mnat i hennes barm, och segrade, i
f�rening med tanken p� deras �rende, �ver en �nnu icke fullrustad
r�dsla. Hon svarade:

- Den gudamakt vi nalkas �r ljusets, som �lskar m�nniskorna. Och du,

min fader, vakar ju i natt, t�nker p� mig och kommer vid f�rsta
morgongryningen att h�mta mig? Nej, m� det ske vad vi beslutit! N�r
jag �vervunnit intrycket av det ovanliga, �r jag lugn.

De fortsatte sin v�g. Vinden lekte med Hermiones lockar, medan hon vid
sin faders hand steg upp f�r tempeltrappan och genomskred den med
doriska pelarrader smyckade f�rsalen. H�r skimrade dem till m�tes ett
svagt ljus genom den halv�ppna d�rren, som f�rde till helgedomens
inre.

Ett helleniskt tempels naos--det inom f�rsalen bel�gna rummet,

byggnadens medelpunkt, vari gudabilden stod--var alltid omgivet av
murar utan f�nster, och i de flesta fall �vert�ckt, i synnerhet d�r de
religi�sa bruken s�som h�r buro en hemlighetsfull pr�gel. Rummets enda
�ppning var s�ledes d�rren, som alltid vette mot �ster, f�r att mellan
f�rsalens pelare insl�ppa den uppg�ende solens str�lar. D�r man ej
f�redrog den mystiska skymning, som m�ste r�da p� ett s�dant st�lle,
brunno kandelabrar dag och natt p� gudens eller gudinnans altar.

Det delfiska orakeltemplets naos var ursprungligen delat i tv� delar

med ett gyllene galler, framf�r vilket de fr�gande, n�r de, kransade,
under trumpeters klang intr�dde i helgedomen, skulle avvakta pytians
svar. Bakom gallret var det allra heligaste: den profetiska h�lan med
den �ver henne st�llda trefoten, samt Apollons bild omgiven av lagrar.
Nu var gallret l�ngesedan borttaget av roylystna h�nder. N�r Hermione
uppslog sin blick, s�g hon, i det matta skenet fr�n en enda taklampa,
en pelarsal, vars bakgrund f�rlorade sig i m�rkret. Skymningen �kades
av v�lluktande dimmor, som uppstego ur r�kelsekar mot pelarnes
kapit�ler och sv�vade som ljusbl� skyar under taket. Lampans sken
samlade sig p� Apollons drag och visade dem i en mild, f�rklarad
sk�nhet.

Krysanteus f�rde Hermione till trefoten. H�lan t�cktes av en

marmorh�ll, i vars mitt var en �ppning. Flickan ryste, ty hon nalkades
verkstaden f�r en demonisk makt. I hennes fantasi uppstod pytians
bild, profetiskt rasande, med sk�lvande lemmar, rullande �gon,
skummande l�ppar. I detta �gonblick tr�stade det Hermione, att de
profetiska �ngornas k�lla var f�rsinad. Hon satte sig p� trefoten.
Hennes anlete var blekt som marmorbilden, mot vars fotst�ll hennes
huvud dignade tillbaka. Krysanteus r�ckte henne sk�len, som Herakleon
fyllt med Kastalias vatten och st�llt p� altaret. Hon drack den
kyliga, ingivelsebringande drycken. N�r Krysanteus emottog sk�len,
m�ttes deras blickar. Hermiones var matt och glansl�s. Fadern
upprepade: L�t oss �terv�nda! Men flickans l�ppar krusades av ett
anstr�ngt sm�leende. Hon vinkade med handen till tecken av sin
beslutsamhet. D�refter lade hon armarne korsvis i sitt sk�te och sl�t
sina �gon.

Hon h�rde faderns steg, d� han avl�gsnade sig �ver marmorgolvet. Hon
h�rde d�rren st�ngas och nyckeln omvridas i l�set. Hon var ensam.

D� Id�en, en himmelsk uppenbarelse, nedsteg i Platons sj�l, lades

grunden till en m�ktig och genomgripande omv�lvning i den m�nskliga
tankev�rlden. M�nniskan upph�rde att vara stoft och v�rlden blott en
byggnad av atomer. Materien f�rvisades ur verkligheten till
m�jlighetens skuggrike. Allt f�randligades: naturen, m�nniskan,
gudarne. Allt dallrade som eterv�gor kring den f�r medvetandet
uppg�ngna ursolen. Men enheten, som vunnits mellan det sanna varat och
sinnev�rlden, var snarare en siaretanke �n frukten av den str�nga
forskningen. Id�ernas v�rld, den sanna, fast�n funnen, l�g i ett
oupphinneligt fj�rran--och tvivlet, forskningens negativa element,
helt n�ra. Huru varda f�rvissade om v�r kunskaps sanning? �ro v�ra
satser sanna, s� var finnes pr�vostenen, varmed det kan �dagal�ggas?
Tvivlet f�dde oro, oron en l�ngtan att frig�ra sig d�rifr�n. Man ville
en sanning, o�tkomlig f�r tvivlets inkast. Men denna sanning visar sig
oupphinnelig f�r den blotta f�rst�ndskunskapens slutledningar. Hon
finnes endast, sade Greklands sista filosofer, ovan sinnev�rldens
f�rvirrande sken, ovan f�rst�ndskunskapen, ovan f�rnuftet och alla
begreppsbest�mningar, i det begrepps- och forml�sa, d�r v�rldsanden
instr�mmar i den enskilde m�nniskoanden. Vill du till�gna dig det
gudomliga, vill du sk�da sanningen anlete mot anlete, s� undertryck
allt vad som �r sinnligt, allt vad som �r ditt egna och f�r dig
egendomliga, allt vad som g�r dig till ett enskilt v�sen, skilt fr�n
det ena och allm�nna, utpl�na ur din sj�l varje tanke, varje k�nsla,
varje bild, varje viljeyttring! D�, endast d� kommer du till
�sk�dningen av det ena, �versinnliga, obegripliga. Intet st�r d�
emellan den sk�dande sj�len och det sk�dade gudomliga. Den sk�dande
och det sk�dade �ro ett. Sanningsletaren �r vorden ett med sanningen.
Detta tillst�nd, vari sj�len icke l�ngre lever sitt eget liv, utan
v�rldsandens, v�rldsf�rnuftets, och i sig upptager dess vishet, dess
f�rutseende, dess obundenhet av tid och rum, p� samma s�tt som
magneten genomstr�mmas icke av egen, utan en allm�n kosmisk kraft
--detta tillst�nd �r ett av h�gsta h�nf�relse: extasens. Extasen, sade
nyplatonikerna, �r formen f�r det h�gsta vetandet: den omedelbara
�sk�dningen. Musiken, b�nen och k�rleken �ro krafter, som f�rhj�lpa
den sannings- och renhets�lskande sj�len till grannskapet av det
himmelska; det �vriga m�ste hon sj�lv g�ra genom att f�rs�nka sig i
fullkomlig overksamhet, genom att bilda sig till ett tomrum, vari det
gudomliga rent och om�ngt av m�nsklig sinnlighet instr�mmar.

Grekiska filosofien, man finner det av denna antydning, led genom

nyplatonikerna samma omdaning, som den antika byggnadskonstens minnen
genom medeltidens byggm�stare. Platons tanketempel med dess ljusa
pelarg�ngar vart genom en kedja av f�rvandlingar till en byggnad med
genombrutna f�nster, m�lade av mystiken, och spetsb�gar, sp�nda av
himmelsk l�ngtan.

D� under den stormiga natten Krysanteus' dotter, ensam i det

hemlighetsfulla templet, nedsjunken p� pytians trefot, sl�t sina �gon,
vilande armarne i sitt sk�te och huvudet mot siaregudens fotst�ll,
avvaktade hon det profetiska m�ttet av extasen, det l�gre, f�r vanliga
m�nniskor upphinneliga h�nf�relsens tillst�nd, i vilket sj�len,
sv�vande �ver det medvetsl�sas hav, men �nnu ej f�rs�nkt i dess djup,
sk�dar med v�rldsharmoniens f�rutseende �ga det hon vill r�na.

Man skall en g�ng kunna redog�ra f�r de lekamliga f�reteelser, som

ledsaga det extatiska tillst�ndet: f�r vissa nervfl�tors �verretning,
andras f�rslappning. Men extasen sj�lv--vem f�rklarar honom och hans
h�pnadsv�ckande andliga fenomener? Huru m�rkv�rdigt! Femton
�rhundraden hava vandrat �ver den siste helleniske filosofens grav och
sl�ktets forskande ande har h�runder k�mpat m�ngen v�ldig strid, men
den dag, som i dag �r, st�r t�nkaren �ter framf�r samma f�reteelse,
och nittonde �rhundradets teistiske filosof, mannen p� h�jden av sitt
tidevarvs vetande, n�dgas i extasens v�sen se n�stan detsamma, som de
gamla hedningarne Plotinos, Jamblikos och Krysanteus f�re honom!

Skall Julianus eller Konstantius segra? Var �r Filippos, min f�rsvunne

broder? Inom dessa fr�gor--den senare av flickans hj�rta, utan
f�reg�ngen �verl�ggning, s�llad till den f�rra--s�kte Hermione samla
sitt medvetande. Om n�gon i denna stund intr�tt i orakeltemplet,
skulle han vid foten av Apollons bild sk�dat en annan, blek, or�rlig
och sk�n som han. Vinden suckade mellan f�rsalens pelare. Stormens
brus f�rnams som en d�mpad klagan genom de tjocka murarne. Hermione
ville icke h�ra det. Hon bj�d sitt �ras nerver d�. Hon s�g i tanken
�nnu den skumma tempelsalen, de skymtande pelarne, den virvlande
r�kelsen, och lampskenet sm�g som ett matt, m�rkr�tt skimmer genom
hennes �gonlock. Hermione ville icke se det. Hon bj�d synens
k�nseltr�dar och den h�rmande inbillningen domna.

S� under viljans kamp med sinnena samlade sig or�knad minut till
minut. D� genomfl�g henne br�dsnabb en tanke p� ansiktet, som sk�dade
�ver hennes, Apollons ansikte, detta of�r�nderliga, som i �rhundraden
stirrat s�som nu. I denna tanke kom n�got rysligt, f�renad som han var
med minnet av st�llets demoniska natur och ensamhetens k�nsla. I och
f�r sig kan ensamheten, djupt och pl�tsligt k�nd, verka �verv�ldigande
p� m�nniskan. Hermione fl�g upp fr�n pytians trefot. Hon darrade och
g�mde �gonen i sina h�nder. Fantasien f�regycklade henne, att
marmorbilden l�mnat sitt fotst�ll och stod med de or�rliga �gonen
riktade mot hennes. Hon v�gade ej se. Tystnaden skr�mde henne, men
varje avbrott i tystnaden skulle isat hennes blod. S� stod hon,
v�ntande p� styrka att k�mpa mot sin r�dsla. Och denna styrka vann hon
i tanken p� sin far. Hon �ppnade �gonen. Allt var ju som f�rr: gudens
bild hade ej l�mnat sin plats, lampan tycktes sprida ett klarare sken,
r�kelsekaren en mildare doft. Krysanteus' dotter f�rebr�dde sig sin
kvinnliga r�ddh�ga. F�r att h�rda sig mot dess �terkomst betraktade
hon l�nge Apollons drag och vandrade d�refter med fasta steg igenom
tempelsalen. Hon bes�g de votivtavlor och trof�er, som �nnu smyckade
v�ggarna, de altaren och tref�tter, som �nnu stodo mellan pelarne.
(Konstantius' och hans gunstlingars nit hade n�mligen hittills skonat
s�dana templets tillh�righeter, som ej voro av guld eller silver.) Hon
trevade p� d�rrarna, som hon fann i bakgrunden, ledande till
opistodomen och de sm� sanktuarierna p� var sin sida om denna.
D�refter �terv�nde hon lugnad, satte sig p� trefoten och sl�t �nyo
�gonen.

Timmar f�rfl�to, medan Hermiones vilja k�mpade en ny, �ntligen

segerrik strid med sinnena. Stormen ven som f�rut kring den gamla
byggnaden, men hon h�rde det icke mer. �gonlocken med sina m�rka
fransar l�go stelnade, bl�vita och ogenomskinliga �ver sina ljus.
Lemmarne voro styvnade som ett liks, hela organismen d�d f�r den yttre
v�rlden. Men inom det f�rstenade skalet levde ett medvetande, som
troget och eftert�nksamt f�ljde skiftena inom sig sj�lv. Detta �r eget
f�r det tillst�nd, som f�reg�r extasen, s�som Jamblikos[1] skildrar
det och s�dant det uppenbarar sig i den n�rskylda magnetiska s�mnen,
likasom n�gon g�ng i skend�den.

[1] I ett verk, bevarat �t efterv�rlden.

Den f�rsta k�nsla, som efter viljans slutliga seger inst�llde sig, var
en sm�rtsam. Hermione k�nde sitt huvud sammantryckt som med ett
j�rnband. Men sm�rtan upph�rde �gonblickligt och eftertr�ddes av ett
underbart f�rgspel. Hj�rnan var f�rvandlad till en eldfont�n, som
kastade stj�rnkaskader av bl�ndande prakt, i vilka alla f�rger
sammanfl�dade eller blixtsnabbt avl�ste varandra. Sm�ningom bleknade
f�rgspelet och efterl�mnade �ngslande m�rker. Detta varade l�nge, men
genomskimrades slutligen av ett milt sken fr�n trakten under hj�rtat.
Tankar och k�nslor str�mmade ur den f�rm�rkade, dovt arbetande hj�rnan
ned till denna punkt, och sedan medvetandet d�r samlat sig, utvidgades
dess gr�nser �ver en v�rld.

Hermione tyckte sig sv�va p� en dimma genom o�ndliga rymder. Himmelen

v�lvde bl� och ren omkring henne, luften, som hon andades, var
rusande. Dimman s�nkte sig och l�mnade Hermione p� smaragdgr�na �ngar.
Klippor, p� vilka ljusa skyar vilade, reste sig i bakgrunden. Mellan
dem brusade ett vattenfall ned emot en flod, som bred och majest�tisk
genomfl�t dalen. Alla f�rem�l, �ven de mest avl�gsna, begr�nsades av
klara linjer. P� floden sv�vade en b�t, som hastigt nalkades. En
yngling satt lutad �ver relingen och blickade ned i vattnet. Hermione
s�g hans anletsdrag, och hennes hj�rta igenk�nde den �lskade brodern.

Hon ville ropa honom, men r�sten bortdog klangl�s, som om luften h�r
varit f�r eterisk att b�ra tyngden av ett m�nskligt ord. Hon ville
str�cka armarne efter honom, men kunde det icke. Det var, som om denna
fruktl�sa anstr�ngning inverkat p� tavlan omkring henne.

F�rgerna bleknade, f�rem�len uppl�stes i dirnmor.

- Filippos, var �r du? O, kom, kom till din fader och syster!

Var det denna b�n som omskiftade tavlan till vad hon vart? Ur dimmorna
framstod Tripodgatan i Aten. Hermione var f�rflyttad utanf�r sin
faders hus. Gatan vimlade av m�nniskor. Hermione spanade i folkm�ngden
efter sin broder. En aning sade, att han skulle komma. D� s�g hon
nalkas ett t�g av kristianska pr�ster. I spetsen p� en mula red
biskopen av Aten. Denne man gjorde i dr�mmens som i verklighetens
v�rld ett obehagligt intryck p� Krysanteus' dotter, och hellre �n att
f�rl�nga det, v�nde hon sig om och gick in. Men d� hon genomskridit
vestibulen, stod hon icke i den v�lbekanta aulan--hon s�g ett gult
sandf�lt, som utstr�ckte sig till synranden. Solen gl�dde d�r�ver med
odr�glig hetta. Helt n�ra flickan l�g en purpurmantel, vars veck
f�rr�dde en under honom dold kropp, och bredvid manteln en spira,
halvt jordad i sanden. P� avst�nd spr�ngde en skara ryttare bort p�
snabba h�star. De buro h�ga m�ssor och ringbrynjor, och b�gen hang
�ver deras axlar.

�ven denna tavla uppl�stes i dimmor. Hermione f�rnam genom dem ett
buller och sorl av r�ster, som f�rskr�ckte henne och �terkallade henne
n�rmare verkligheten. Hon s�g sig �ter p� pytians trefot. Apollons
bild lutade sig ned och omsl�t henne med sina kalla armar. Men bildens
anletsdrag voro icke mer desamma: de voro en ynglings, som Hermione
l�nge velat gl�mma.

- Karmides! ropade hon och fl�g upp fr�n stolen. Hennes �gon
�ppnades. Allt var i sitt f�rra skick. Men var det ett genljud fr�n
den v�rld hon l�mnat?--utanf�r tempelporten h�rdes ett buller,
blandat med m�nniskor�ster. Var det stormen, som brusade d�rutanf�r?
Nej, d�rren skakades av tunga, avm�tta slag, r�sterna talade som
vinden ej kan tala. Hermione lyssnade, for med handen �ver sin panna,
sina lockar, sin dr�kt. Hon s�g lagerkransen, som smyckat henne, ligga
vid sin fot. Hon �vertygade sig, att hon icke dr�mde. F�rskr�ckelsen
fattade beslut f�r henne: hon ilade till rummets bakgrund och dolde
sig bakom ett altar. D�rren �ppnades, flera skepnader intr�dde.
Hermione s�g det och pressade h�nderna mot sin sk�lvande barm.

- Fort, m�nniska! In! Ha, jag tror du �r m�rkr�dd, h�rdes en r�st

bakom den f�rste, som tveksamt intr�dde med en lykta i handen.

- H�r brinner en lampa, h�r brinner r�kelse, fortfor samma r�st, vars
�gare vid sidan av en bland f�ljeslagarne tog n�gra steg fram�t i
salen, medan flera andra skockade sig vid d�rren.
- Till�t mig upplysa, svarade denne, att h�r �nnu l�r finnas en
gammal pr�st. Det �r f�rmodligen han, som med iakttagande av gamla
vanor....

- N�v�l. T�nd en fackla! Det �r skumt i dj�vlan�stet. Mer ljus!

Kort efter att denna befallning var given, �kades belysningen med det
r�da, r�kiga och fl�mtande skenet fr�n en hartsfackla.

Altaret, bakom vilket Hermione flytt, stod i skuggan av en pelare.

Flickans blick var med obeskrivlig �ngest fastnaglad vid upptr�det
framf�r henne. De fr�mmande m�nnen voro alla h�ljda i kapuschonger och
v�pnade. N�r en mantel f�ll tillbaka, br�ts fackelskenet mot ett
sv�rdf�ste. Han, som nyss talat, var synbarligen den f�rn�mste. Han
var av medelm�ttig h�jd, hans r�relser h�ftiga och befallande. Hans
ansikte och vapenskrud doldes av kappan.

- Ha, ha! skrattade han, och hans r�st lj�d ih�lig och ohygglig, vi
vilja se, hur det f�rh�ller sig. Apodemius och Eusebius, I han p�
sk�ndligt s�tt plundrat Apollon. Rubb och stubb! Bilden, bilden menar
jag. Han sj�lv! Vi skola se, om han finnes.

- Rask g�rning! fortfor mannen, i det han gick fram till pytians
trefot och sparkade omkull den. Hit, karlar, och lyften undan stenen!
Fort! Vi vilja se, om Apollon... Vi vilja styrka, att de �ro l�gner,
alla dessa s�gner ... Hur var det, Osius? Du sade, att en pr�st �nnu
lever h�r?

- Ja, domine, svarade den tillfr�gade med en djup bugning.

- Vi skola vid tillf�lle l�gga honom p� str�ckb�nk. H�r m�ste �nnu

finnas g�mda skatter. Anteckna min tanke, Eusebius, s� att vi icke
gl�mma honom! ... Vad? �ren I f�rlamade eller huru? Kunnen I ej lyfta
en s� usel tyngd, I slavar? Osius, du nye Goliat, hj�lp dem att �ppna
porten till underjorden!

Sedan mannen, som n�mndes Osius, f�renat sina krafter med de andres,
lyckades de skjuta �t sidan den h�ll, som t�ckte den pytiska h�lan.

- Osius, fortfor han, som kallats dominus, du �r en Stentor och din

r�st en rycktr�d genom tio tusen palatiner, uppst�llda i slagordning.
N�v�l, v�ck nu Apollon! Ropa, ryt, ty kanske sover han eller �r han
d�d!

- Herre, vad �r din vilja?

- Dumhuvud! Galning! Begriper du ej, att det �r ett infall? Ett

h�rligt infall, vid alla �nglar! S�, bort till h�lan, l�gg dig vid
randen och ropa ned i helvetet: Apollon!

- Du sk�mtar v�l icke, herre?

- Ve dig, om jag sk�mtade! Skynda!

Osius nalkades �ter h�lan, som nu gapade med bredare svalg. De �vriga
m�nnen makade sig mot d�rren, likasom r�dda f�r vad komma skulle.
Deras herre drog kapuschongen tillbaka, kanske f�r att h�ra b�ttre,
och l�t fackelskenet fritt falla p� sitt dystra, gulbleka, skarpt
pr�glade ansikte.

Osius s�g ned i det svarta djupet och sade snarare �n ropade: Apollon!

- H�gre! r�t den gulbleke. Skurk, var �r din r�st?

- Apollon!!

Ropet, som denna g�ng gjorde heder �t den nye Stentor, vart, vad
m�h�nda ingen av de n�rvarande v�ntat--besvarat. Ur jordens
innand�men uppstego ljud, dova som bullret av en avl�gsen �ska. Det
var som om en h�r av demoner, bundna i grottorna d�r nere, hade vaknat
till medvetande av sina kedjor och suckande undrat, vem som st�rde
deras vila. N�r det underjordiska bullret upph�rt, r�dde djupaste
tystnad i templet. Skepnaderna stodo som f�rstenade. Endast Osius
visade tecken till liv, ty han ryggade tillbaka fr�n djupet, vid vars
rand han stod.

- Bah! utbrast slutligen den gulbleke, det var genljudet av din r�st,
Osius, och ingenting annat. Man s�ger, att det finns milsl�nga g�ngar
och salar d�r nere. Den r�sten siar icke. Hall�, fortfor han och steg
intill h�lan, hall�, du d�r nere, vem �n du �r, vad s�ger du om
f�rr�daren Julianus? Svara!

Samma dova, underjordiska buller rullade �n en g�ng under deras

f�tter.

- I h�ren! Inga fattliga ord! Endast mummel, mummel, �ven d� det

g�ller avgrundens b�ste v�n. F�rst talade han fl�dande hexametrar,
denne Apollon, s� vordo hans verser n�got knaggliga, s� nedl�t han sig
till prosan, skaldeguden, och nu--mummel!

- Hur hans tunga fl�dar av h�delse, t�nkte Osius och kanske flera av
de n�rvarande. Vi �ro kristianer, men b�ra dock icke reta de hedniska
makterna.

- Apodemius, vad synes dig om det h�r sk�mtet? fr�gade den gulbleke
skrattande.

- Renaste attiska salt, o herre!

- F�rtj�nar det icke forts�ttas?

- Din n�d bereder oss ett gr�nsl�st n�je.

- Orakelboken, var �r hon?

- F�rmodligen i n�got av sanktuarierna.

- Fort dit! F�ljen mig!

- Vid Gud, han r�rde �gonen och vinkade med handen, viskade en av de
v�pnade till en annan.

- Vem, vem?

- Apollon ... bilden menar jag.

- Ah! Detta �ndar icke v�l. Och jag ... jag s�g n�got vitt skymta d�r
borta vid pelaren. M� Gud och hans �nglaskaror bevara oss!

Han nickade �t den punkt, d�r Krysanteus' dotter, mer d�d �n levande,
l�g nedsjunken bakom det skyddande altaret.

De m�n, som viskande f�rt detta samtal, medan de f�ljde de �vrige bort
mot opistodomen, buro under sina kappor gardescenturionernas lysande
vapendr�kt.

Man stod framf�r det ena sanktuariet. Med tillhj�lp av sitt korta
romerska sv�rd lyckades det Osius b�nda upp den murkna d�rren, innan
den gulbleke hunnit mer �n en g�ng stampa i golvet av ot�lighet.

- N�rmare med facklan! lj�d den bjudande r�sten inifr�n sanktuariet.

Skatter finnas h�r inga. Eusebius och Apodemius, jag s�ger er �n en
g�ng, I han plundrat skaml�st....

- Herre, h�r �r fyndet!

- Ha, l�t se! Idel l�sa blad! Och vilken massa sedan! Apollon har
hunnit hopa flera l�gner �n jag trodde p� sitt samvete. Tag handen
full, Eusebius. Det �r nog f�r det sk�mt vi vilja anst�lla.

M�nnen uttr�dde �ter ur sanktuariet. En av dem bar i handen en m�ngd

blad, p� vilka forntida orakelspr�k, givna av den delfiske Apollon,
voro upptecknade. Man hade f�rvarat dem med samma omsorg som de
sibyllinska utsagorna. Men de voro icke sammanbragta i rulle- eller
kodexform. I �verensst�mmelse med ett ur�ldrigt, f�r heliga skrifter
g�llande bruk hade man samlat dem i ett skick, som skulle p�minna om
deras tillkomst och oberoende av varandra, kanske �ven om de mytiska
sibyllornas sed att skriva sina sp�domar p� l�v, som de enligt
skaldernas skildring kastade i floden eller spredo f�r vinden.

N�r gruppen �ter stod under lampan, vars sken var stadigare �n det
fl�mtande blossets, avtogo p� befallning tv� av m�nnen de hj�lmar, de
buro under kapuschongen, och framr�ckte dem att fyllas med de ur
sanktuariet r�vade papperen.

- Begripen I mig nu? sade den gulbleke med ett ih�ligt skratt. Vi
skola fuska i kl�romantien. Du, Eusebius, drager ur Marcellus' hj�lm
f�r Julianus.

- Anatema �ver hans namn! Mumlades i korus.

- Och jag drager ur Osius' f�r mig sj�lv. Apollon, varhelst du �r, i
Olympen eller helvetet, s� manar jag dig nu att styra v�ra h�nder till
det r�tta! Har du n�gonsin uppenbarat, vad tiden bar i sitt sk�te, s�
g�r det nu!

Den gulblekes ton f�rr�dde i detta �gonblick allt annat �n sk�mt. Han
mumlade mellan t�nderna en besv�rjelseformel, stack d�refter handen i
Osius' hj�lm och framdrog en pergamentlapp. Eusebius gjorde detsamma
ur Marcellus' och r�ckte det p� slump f�ngade papperet �t sin herre.

Den gulbleke genom�gnade f�rst det f�r Julianus av lottningen best�mda

orakelspr�ket, och dragen i hans dystra ansikte tycktes stelna
--d�refter det, som skulle g�lla f�r honom sj�lv. Hans omgivning
betraktade honom med yttersta oro. Det dr�jde n�gra �gonblick, innan
han �ppnade sin mun och sade med matt r�st:

- Eusebius, din arm!

Eusebius skyndade att st�dja den vacklande.

- Konstantius, min herre och kejsare, utbrast han.

- Det �r ingenting. En pl�tslig matthet. Den h�ftiga ritten har

medtagit mina krafter. V�nner, l�t oss g�, tillade han efter en paus.
Ingen d�dlig m� veta, att jag varit h�r! Innan jag nedl�gger mitt
huvud, skall detta dj�vlan�ste vara rivet till sina grundvalar.

Konstantius, ty det var han, romerska rikets kejsare, Konstantinus'

son, l�mnade templet, st�dd p� sin kammarherre Eusebius' arm, omgiven
av sin svit. I Apollons lund v�ntade deras h�star. En halv timme
d�refter hade de den delfiska dalen bakom sig. N�gra dagar senare
m�nstrade han i Antiokia den h�r, med vilken han dragit fr�n persiska
gr�nsen f�r att m�ta Julianus. Med undantag av hans n�rmaste f�rtrogne
visste ingen, att han under dessa dagar l�mnat sitt palats.

N�r Krysanteus vid pass en timme efter ovan skildrade upptr�de, i den
f�rsta morgongryningen, nalkades templet, fann han sin dotter sittande
p� trappan till f�rsalen, med huvudet lutat mot en pelare och de m�rka
lockarne, fuktade av morgondaggen, spridda av vinden, svallande �ver
marmorbleka kinder.

SJ�TTE KAPITLET.

Prokonsuln i f�rl�genhet. I biskopliga palatset.

- Klart som dagen, eller huru, lysande och �dle herre? Har jag icke
tydligt �dagalagt, att Atanasios �r sofist eller snarare alldeles icke
sofist, utan s�mre �n en sofist, ty sofisten g�r dock skenbart riktiga
slutledningar?

Denna fr�ga utgjorde en av l�nkarne i ett samtal eller en samtalsvis

h�llen f�rel�sning, som en vacker afton �gde rum i tepidariet till det
guld- och marmorskimrande badhus, som Herodes Attikos hade sk�nkt
atenarne. Tepidariet var en med marmorgolv, v�ggm�lningar och
kasetterat tak smyckad, dunkelt upplyst sal, i vars v�llustigt varma,
av v�llukter m�ttade luft badg�sterna uppeh�llo sig, innan de gingo
till varmvatten- eller svettbadet, och dit de sedan �terv�nde f�r att
underg� de m�ngfaldiga gnidningar, som utgjorde badets sista och
h�gsta njutning. Personen, vars fr�ga vi h�r �tergivit, stod insvept i
ett lakan och demonstrerade--�n med h�gra pekfingret vid sin l�nga
och tunna n�sa, �n ritande med samma finger dialektiska kretsar i sin
v�nstra hand--framf�r en liten tjock figur, som avkl�dd vilade p� en
av salens med sv�llande kuddar f�rsedda bronssoffor, omgiven av
slavar, vilka ur flaskor av kristall och alabaster �verg�to hans
lemmar med oljor och parfymer samt f�rtrogna med frotteringens alla
mysterier fullgjorde dessa med st�rsta iver och ordentlighet.
Den tillfr�gade, som dvaldes i badnjutningens sjunde himmel, svarade
blott med ett st�nkande ljud, som uttryckte p� en g�ng stundens
v�llust och hans ot�lighet �ver att st�ras i den fulla, odelade
njutningen av sin kroppsliga tillvaro.

Mannen i badlakanet tydde det grymtande ljudet som ett bifall och
fortfor:

- Att Origenes i vissa stycken hyste k�tterska meningar �r icke blott

min enskilda �sikt, utan kan jag i detta fall �beropa Epifanios'
vittnesb�rd och flera andras. Atanasios rentv�r honom f�rg�ves. En mor
blir icke vit, om han ocks� nio g�nger om dagen toge kallbad, varmbad,
svettbad och l�te gnida sig med borste och pimsten av alla slavar i de
h�r v�lsignade termerna. Moren �r och f�rblir svart, lysande och �dle
Ann�us Domitius, eller hur?

Ett nytt st�nkande och ett ot�ligt grin till svar.

- Men f�r att nu �terkomma till Atanasios, fortfor den teologiserande

badg�sten, s� finns v�l ingenting l�jligare och tillika oblygare �n
hans p�st�ende att kyrkom�tet i Nic�a, bedr�vligt i �minnelse, n�r det
antog ordet homousios, �verensst�mde med och bekr�ftade de
antiokeniska f�dernas beslut, som f�rkastade just samma k�tterska ord?
Vad g�r nu Atanasios f�r att reda sig ur denna kl�mma? Den sofisten
s�ger, att de b�da m�tena menade samma sak, n�r det ena antog samma
ord, som det andra f�rkastade. Nu fr�gar jag....

- Nej, nej, nej, fr�ga mig icke, utbrast Ann�us Domitius med en
f�rtvivlad anstr�ngning. Jag gillar i f�rv�g allt vad du yttrat och
�mnar yttra. Du g�r mig en tj�nst, om du flyttar dig n�got �t sidan,
ty du ser, att du hindrar mina slavar deras f�rr�ttning ... Ack, vad
livet �r uppfyllt av besv�r!... Karmides, min �gonf�gnad, var �r du?

- H�r, min �lsklige prokonsul! svarades fr�n en annan av slavar

omgiven soffa.

Huat hanat haut

Ista pista sista
Domiabo elamnaustra.

- Vad s�ger du, min Ann�us?

- Ack, jag l�ser en besv�rjelseformel, som min gamla amma nyttjade

mot gikt och ledvrickning, men som kanske �ven hj�lper mot n�rg�ngna
pratmakare. Det t�l �tminstone att f�rs�ka.

Mannen i badlakanet var synbarligen mycket st�tt �ver denna v�ndning i

samtalet.--Prokonsuln umg�s med utsv�vande hedningar, men t�l ej,
att hans fattiga br�der i f�rsamlingen nalkas honom p� tio stegs
avst�nd. Han �r en halv hedning ... och f�r �vrigt alltf�r inskr�nkt
f�r att begripa teologien, mumlade han till sig sj�lv, i det han med
h�gtidliga steg vandrade fram och �ter i tepidariet. Han f�rsvann
d�refter genom d�rren till avkl�dningsrummet, varifr�n man snart genom
sorlet av r�ster h�rde hans st�mma i de spridda orden: Nic�a ...
Origenes ... Atanasios ... homousion ... Antiokia ... Paulos av
Samosata, o.s.v.
Att teologisera var i denna tid b�de mod och behov. Kyrkom�tenas
ordtvister skulle icke hava skakat v�rlden s� som de gjorde, om de ej
funnit genljud i de or�kneliga folkmassorna. Despotismen hade kv�vt
allt deltagande f�r statssaker; den nya statsreligionen bannlyst
filosofien; litteratur och konst voro d�ende; h�gen f�r timligt
f�rv�rv kolnad genom de inb�rdes krigen och styrelsens rovlystnad.
Varje kristian m�ste v�lja sin plats bland de stridande flockarne, d�
sj�lve hedningen ej kunde undg� att sp�rja efter de orsaker, som
f�rvandlade de stora st�dernas kyrkor till blodst�nkta slaktarhus och
f�rde brandfacklan till de mest avl�gsna byar i Paflagonien och
Afrika. Endast teologien besvarade denna fr�ga. Och teologien skulle
nu besvara alla fr�gor, som den forskande anden uppst�llt. I
segerfr�jden �ver att �ntligen hava vunnit den f�rsta grundval, som
filosofien f�rg�ves s�kt i f�rnuftet sj�lv, uppgingo alla str�vanden i
det enda att med facklan, t�nd vid uppenbarelsens ljus, belysa de
gudomliga och m�nskliga mysterierna. Icke underligt. Tr�stl�sheten av
den f�rintelse, vari filosofien uppl�st den gamla folktron, hade i
miljoner m�nniskosj�lar varit alltf�r djup, f�r att icke detta beg�r
skulle framtr�da med oerh�rd styrka. Att syssels�tta sig med teologien
var s�ledes ett behov f�r tiden, och d�r det icke k�ndes som s�dant,
var det en modsak. Allt var f�rgat av teologien: kejsarens dr�mmar,
hovets kabaler, skolornas skriv�vningar, kvinnornas glam, samtalen p�
torg och gator, larmet p� cirkus, de enskilda tvisterna, de inb�rdes
krigen. Kunde Ann�us Domitius med sin gammalromerska trollformel
bortmana figuren i badlakanet, s� �terstodo honom otaliga andra av
samma slag, ty de vimlade som mygg, varhelst en anst�ndig kristian
kunde s�tta sin fot. Och dit h�rde �ven badhusen, ehuru m�nga
kristianer f�rvisade renlighetens hedniska dygd till litanian.

Sedan Ann�us Domitius och Karmides genomg�tt badslavarnes sista

handl�ggning och nu voro ikl�dda de dr�kter, som deras egna i
samlingssalen v�ntande slavar h�llit redo, uppgjorde de ett gemensamt
program f�r den n�stkommande dagens n�jen och skildes �t. Karmides
gick med n�gra andra v�nner till det i grannskapet av tepidariet
varande biblioteket, d�r Olympiodoros v�ntade dem f�r att uppl�sa sitt
nyaste skaldestycke: en l�ttsinnig skildring av vardagslivet i
Olympen. Ann�us Domitius var nu som alltid j�ktad av statssaker. Han
ilade till biskopliga huset, ty Petros hade genom en diakon framburit
sin �nskan att samma afton f� tala med prokonsuln �ver Akaja.

Skymningen var redan inne, d� Ann�us Domitius l�mnade termerna. I

tempelportikerna voro lamporna t�nda: facklor br�nde vid alla
offentliga byggnader, kring gudarnes och heroernas stoder; gator och
torg voro �vers�llade av fotg�ngares lyktor. Ann�us Domitius svepte
sig i sin mantel. Hans panna var rynkad. Redan Karmides hade hos
prokonsuln uppt�ckt en viss tankspriddhet, ett visst kallsinne, n�r de
�verlade om b�sta s�ttet att d�da morgondagen. Prokonsuln var i sj�lva
verket upptagen av mycket allvarsamma saker. En skara demoniska Om och
Men sleto hans hj�rna. Se h�r hans tankar:

F�rd�mda skrivelse! N�r emottog jag n�gonsin en s�dan? Kejsarens

regering ger mig r�tt att taga Krysanteus' huvud, men �l�gger mig det
icke. Brevet sk�nker mig en g�va, som jag ej vill ha, och n�r det
l�gger filosofens huvud i mitt kn�, h�jer det sv�rdet �ver ett annat,
som �r mig o�ndligt dyrbarare, n�mligen mitt eget. Vem kan veta, huru
l�nge den n�rvarande styrelsen skall st�? Underr�ttelserna fr�n
krigssk�deplatsen �ro f�r Julianus dels gynnsamma, dels ogynnsamma.
Antag, att Julianus segrar! Hur g�r det mig d�, om jag tagit min v�n
Krysanteus' huvud? Julianus �r hans l�rjunge, v�n och beundrare. Det
f�rsta huvud, den nye kejsaren l�ter avsl�, �r d� mitt. Han skall utan
miskund offra Senekas �ttel�gg �t platonikerns skugga. Hur g�r det
mig, om jag med egen fara har skonat Krysanteus? Jag blir ett dyrbart
f�rem�l f�r min nye kejsares om�tliga tacksamhet. Han skall linda mig
i �mma omsorger. Han g�r mig till prefekt i Rom, till konsul, och mitt
namn g�r till od�dligheten i evig f�rening med en av l�nkarne i tidens
�rskedja. �nnu om tusen �r h�refter m�ste skolgossarne inpr�gla i sitt
minne, att den eller den m�rkv�rdiga h�ndelsen intr�ffade �ret Ann�o
Domitio et Q Q consulibus. Men, tyv�rr, h�r m�ter nu ett annat
antagande. Konstantius segrar! Hur artar sig d� mitt �de, om jag tytt
ber�ttigandet f�r vad det �r: en varsamt given befallning? De �nnu
m�ktiga hedningarne skola fattas av f�rbittring, och kejserliga
regeringen skynda att v�lva hela skulden p� d�dets verkst�llare. D�rp�
�r skrivelsens bokstavslydelse just ber�knad. F�rd�mda vare de listiga
r�varne i kejsarens omgivning! Om jag d�remot har l�tsat missf�rst�
befallningen, s� tyder man det lindrigast som oduglighet, och utan
�verdriven str�nghet som misstroende till kejsarens lycka, som en
avsikt att r�dda mig sj�lv f�r den h�ndelse, att rebellen skulle
intaga tronen. O ve, vad skall jag nu g�ra?

Medan Ann�us Domitius �msevis sv�r vid helgonen och vid Olympens gudar
�ver sin olycka, ila vi honom i f�rv�g till det biskopliga palatset.

Utanf�r porten till detta st�r, som vanligt vid denna tid p� aftonen,
en hop tiggare, som v�nta p� allmoseutdelningen och under tiden ordna
sina lumpor, s� att de icke m� skyla de sj�lvslagna, ohyggliga s�ren.
Har man lyckligt funnit en v�g genom denna vederv�rdiga skara och
genom f�rstugan inkommit i aulan, sk�njer man i den skumma pelarg�ngen
n�rmast vestibulen en samling m�nniskor, som v�nta p� audiens: dels
hedningar, som vilja anm�la sitt beslut att �verg� till kristna l�ran,
dels r�tts�kande kristianer, som f�redragit att h�nskjuta sina tvister
till Petros i st�llet f�r den v�rldsliga domstolen. P� den �ppna
g�rden och i pelarg�ngarne n�rmast intill det i bakgrunden bel�gna
�mbetsrummet synas, vid skenet av tv� facklor, grupper av pr�ster, som
avvakta sin f�rmans befallningar: presbyterer, diakoner, besv�rjare
och f�rel�sare, inbegripna i viskande samtal om de sista nyheterna
r�rande avf�llingen Julianus, om ryktet att Atanasios varit sedd i
nejden av Aten, och framf�r allt om den h�gst viktiga underr�ttelse,
som just samma afton kommit biskopen tillhanda fr�n Konstantinopel.
Homousianerna d�rst�des ha blivit gr�sligt tuktade, n�r de med v�ld
velat hindra flyttningen av den helige Konstantinus' kvarlevor fr�n
det f�rfallna kapell, vari de vilat, till en av homoiusianerna nybyggd
kyrka. En presbyter viskar till de kring honom lyssnande diakonerna,
att enligt vad biskop Petros sj�lv ber�ttat honom, hade brunnen
utanf�r denna kyrka blivit fylld med k�ttarlik, och k�ttarblod hade
�versv�mmat r�nnstenarna i stadsdelen d�romkring. Ett f�rebud till vad
komma m�ste �ven i Aten--s� t�nkte inom sig alla.

Vi intr�da i �mbetsrummet, en avl�ng sal, i mitten upptagen av ett

stort bord, vid vilket tv� pr�ster, biskopens sekreterare, �ro
sysselsatta, den ene med skrivning, den andre med r�kning av
penningar. Lutad mot bordet, med blicken riktad mot bakgrunden av
rummet st�r en yngling, knappt hunnen ur goss�ren, ikl�dd en
f�rel�sares pr�sterliga skrud. De, p� vilka hans stora, febergl�nsande
�gon �ro f�sta, och vilkas samtal han uppm�rksamt f�ljer, �ro tv�
h�gvuxna, v�rdnadsbjudande m�n av f�r �vrigt mycket olika utseende:
den ene �r Petros, biskopen av Aten, den andre Krysanteus, den
hedniske filosofen.

Den nya smaken, den kristianska, har �t det biskopliga �mbetsrummet

givit en prydlighet, v�rdig dess best�mmelse. Det upplyses av tvenne
phari: sk�lformiga, p� gjutna pelare vilande lampor, men det tr�nga
f�nstrets h�jd �ver golvet ger det �ven vid lampskenet ett dystert
utseende. V�ggarna, m�lade med azurbl�tt, �ro genom meandrar och
arabesker delade i f�lt, som inneh�lla vart sin kristliga symbol.
Fisken, som i den fornkristna symbolikens minnesm�rken s�llan saknas,
�r m�lad i guld �ver d�rrf�ltet.[1] I de �vriga f�lten ser man Lammet
med korset; evangelisternas tecken: �ngeln, Lejonet, Oxen och �rnen;
andens Duva, f�rsynens �ga, vaksamhetens Tupp, fasthetens Klippa,
fridens Oljeblad, segerns Palm, uppst�ndelsens Fenix, med flera dels
egna, dels fr�n antiken h�mtade symboler. I bakgrunden h�nger en
m�lning: Kristus som Orfeus, med frygisk m�ssa och lyra p� armen,
spelande, medan lejon och tigrar vila vid hans fot och brokiga f�glar
lyssna i tr�det, varunder han sitter.

[1] P� grekiska spr�ket bildas ordet Fisk av begynnelsebokst�verna

till de s�rskilda orden i formeln: Jesus Kristus Guds Son Fr�lsare.

Under tavlan, p� det med mosaik inlagda bordet, mot vilket Petros nu
under samtalet med Krysanteus st�der sin knutna hand, st�r en i
elfenben skuren bild: Kristus som ung herde i kort tunika, smekande
det �terfunna lammet. Tunikan �r �verh�ljd med �delstenar. Den unga
konst, som alstrat dessa b�da verk, �r �nnu bunden vid antika motiv;
hennes hela egendomlighet ligger i teknikens r�het och
grannl�tsstr�vandet. Or�rd av en ny folkande �r hon i sj�lva verket
�nnu den gamla konsten, men i allra djupaste f�rfall.

I motsatta �ndan av salen st�r ett gyllene kors och i grannskapet av

detta en f�r tillf�llet �ppen kassakista.

De b�da vid arbetsbordet sittande pr�sterna l�to icke st�ra sig i sina
syssels�ttningar. Tukten f�rbj�d dem att med ett �gonkast yppa sitt
deltagande f�r samtalet, som h�lls i en s�rdeles avm�tt och kylig ton.
Men deras �ron voro sp�nda, och de f�rlorade icke ett ord av vad de
ville h�ra.

- Du har n�gra dagar varit borta fr�n Aten, sade biskopen till
Krysanteus.

- Ja ... Och du har tillk�nnagivit, att du �nskade ett samtal. Vad

vill du mig?

- Du �terkom just i r�tt tid f�r att f� del av ett edikt, varom den
f�rste bland stadens valda �mbetsm�n �r skyldig att taga k�nnedom.

- Och det �r du, som har att meddela mig det?

- Ja.

- Du m�tte d� g�ra det � prokonsulns v�gnar, ty hitintills har det

varit han, genom vilken kejsaren kungjort staden Aten sin vilja.

Petros besvarade icke denna anm�rkning, utan v�nde sig till den
penningr�knande presbytern.--�r r�kningen slutad? fr�gade han.
- Slutad, h�g�rev�rdige fader, svarade denne, i det han tillsn�rde
pungen, i vilken han nedlagt de r�knade silvermynten.

- Klemens, min �lskade son, fortfor biskopen v�nd till den unge
f�rel�saren, tag denna summa och utdela henne till de v�ntande arma
br�derna. Jag vet, att de helst emottaga allmosan ur dina h�nder.
Tills�g p� samma g�ng de r�tts�kande, att de �terv�nda i morgon vid
vanlig tid, och de n�des�kande, att de nu hava f�retr�de.

Gossen i pr�stdr�kt spratt till som ur djupa tankar, d� han h�rde sitt
namn. Hans blick hade oavv�nt varit riktad p� Krysanteus' ansikte. Det
var f�rsta g�ngen han s�g den atenske �rkehedningen, om vilken
biskopen s� ofta, �n med harm, �n med �mkan, talat till honom. Men
bilden, som Klemens, p� grund av biskopens ord, hade i fantasien m�lat
av den bekante filosofen, �verensst�mde icke med verkligheten. Klemens
ville tvinga sig uppt�cka n�got h�rt, �vermodigt och sj�lvk�rt eller
demoniskt hos honom. Det var i detta arbete han nu st�rdes.

D� Petros v�nde sig bort fr�n Krysanteus, hade denne vid ett �gonkast
�ver salen varsnat den unge pr�sten. Klemens var blek och spenslig,
men hans anletsdrag str�lade av serafisk renhet, som tr�ngde till den
sk�nhets�lskande atenarens hj�rta och fyllde det med deltagande. Det
f�rekom honom som en grym lek av �det, att en s� sp�d och �lsklig
varelse redan var ikl�dd en dr�kt, som d�mde honom att avs�ga sig
sj�lens sj�lvst�ndighet och hj�rtats naturligaste b�jelser.

Klemens hade nyss avl�gsnat sig genom d�rren till aulan, n�r denna
utifr�n �ppnades av v�ktaren f�r en liten hop m�n och kvinnor. De voro
n�des�kande, det vill s�ga hedningar, som �skade upptagas i den
kristna f�rsamlingens gemenskap. Det var sv�rt att av deras yttre
gissa, vilka bland dessa m�nniskor drivits hit av hj�rtats behov och
vilka av v�rldsliga sk�l. De syntes alla tillh�ra den olyckligaste
samh�llsklassen.

Mitt i hopen visade sig en man, som bar mantel �ver sin tunika, en
trasig mantel, men som talade om b�ttre dagar. Hans l�tta, fria
�tb�rder skilde honom ytterligare fr�n de andre, som tysta och
v�rdnadsfulla stannade vid d�rren. Denne man var siste �ttlingen av en
atensk sl�kt, som r�knade sina anor fr�n Ifikrates. Han hade i
utsv�vningar f�rst�rt sitt f�dernearv. Han tog tv� steg fram�t i salen
och �mnade just med vanlig oblyghet omtala sitt �rende, d� han hastigt
varseblev Krysanteus. Denne hade han minst av alla v�ntat att tr�ffa
h�r. M�tet var honom mycket obehagligt och n�ra att bringa honom ur
fattningen. Men han fann sig hastigt nog, kastade en blick av l�tsad
f�rv�ning �ver salen och utbrast:

- Vid Zeus! detta var ett l�jligt misstag, en Odyss� i sm�tt! Du

m�ste urs�kta mig, min biskop, jag s�ker icke dig, utan din granne,
min f�rtr�fflige v�n antikvarien.

Med dessa ord sv�ngde han om p� h�len, h�lsade med of�rsk�md

f�rtrolighet Krysanteus och l�mnade salen.

Petros v�nde sig nu till de n�des�kande och sade med eftertryck i

tonen:

- Barn, I haven hitkommit f�r att r�ddas ur det hedniska m�rkret och
tillf�ngataga ert f�rnuft under Kristi lydnad?
De tillfr�gade bejakade fr�gan med bugningar.

- V�l, uppgiven edra namn och bost�der f�r denne broder presbyter. I
mottagen av honom skriftliga intyg, som, uppvisade f�r prokonsulariske
skattm�staren, f�rskaffa eder nya h�gtidskl�dningar. Ikl�dda denna
dr�kt infinnen I eder n�sta Guds vilodag i v�r storkyrka, f�r att
undf� handp�l�ggningen till nytt liv, varefter I �gen att hos n�mnde
skattm�stare p� samma intyg uppb�ra var och en tio guldstycken.
Presbyter Gregorius, l�mna dem intygen och insk�rp vad jag sade dem!

Med dessa ord v�nde sig Petros fr�n de n�des�kande f�r att forts�tta
samtalet med Krysanteus. Att emottaga och avf�rda avf�lliga hedningar
var f�r biskoparne vid denna tid en alldaglig f�rr�ttning, som icke
kr�vde vidare omst�ndigheter.

- Du ser, sade Petros, som nu, s� str�mma dagligen nya hopar till
korsets fana. Din och de dinas vishet f�rm�r ej svalka t�rstiga
sj�lar, som tr�ngta till en brunn med levande vatten. M�nniskonaturen,
s�ger Tertullianus, �r av naturen kristen: se d�r upphovet till deras
tr�ngtan, driften som tvingar dem hit.

- Jag �nskar, att s� vore.

- Verkligen?

- Emedan det skulle utpl�na det f�raktliga, om �n icke det sorgliga i

sk�despelet, vartill du synes hava inbjudit mig.

- Vi bryta den r�a malmen, lika gott med vilket verktyg, men till att
f�r�dla den.

- Dock till saken! Du talade om ett edikt, som vidkomme staden Aten.

- Se h�r!

Petros tog en p� bordet liggande elfenbenstavla och r�ckte henne till

arkonten. Medan denne l�ste, voro biskopens �gon f�sta p� hans
anletsdrag och iakttogo den sm�rtsamma h�pnad, som de uppenbarade.

Krysanteus �terl�mnade tavlan. Hans ansikte uttryckte en harm och en

sm�rta, som han ej v�rdade sig att kv�va.

- Ediktet, sade han, skulle s�ledes sk�nka er, kristianer, krigsgudens

tempel, ett av de sk�naste i Aten, uppfyllt av minnen fr�n v�ra
�rofulla tider. Dock, det �r ej f�rsta g�ngen s�dant h�nder. Utf�ster
ej kejsaren bel�ning �t s�dana st�der, som riva de byggnader, man
upprest �t de gudomliga makterna, �t heroerna och m�nniskosl�ktets
v�lg�rare? Och vad som sk�nkes eder, det f�rst�ren I, f�r att av det
�rligas spillror hops�tta ett lappverk, v�rdigt, det �r sant, den
tyggelse, som I d�r innesluten--dessa benrangel och k�ttslarvor av
helgon, dessa d�dens v�mjeliga l�mningar, dem I kyssen och tillbedjen.

- Herre, miskunda dig! Vilken h�delse! suckade den ene av

sekreterarne, medan den andre korsade sig. Den unge Klemens, som under
samtalet �terv�nt, reste sig upp ur sin lutande st�llning, hans kinder
�verdrogos av harmens rodnad, och han undertryckte med m�da ett ord av
vrede, som redan sv�vade p� hans l�ppar.
Men Petros sm�log och sade:

- Om det kan l�nda dig till tr�st, m� du veta, att detta tempel icke
kommer att rivas. Jag hoppas, att det skall kunna brukas, sedan vi
endast skrapat och r�kt dess v�ggar, st�nkt murarne med vigvatten och
avl�gsnat allt, som p�minner om den onde ande, I d�r han dyrkat.

- Men, sade Krysanteus med en axelryckning, under ediktet s�g jag ett
namn, som jag ej �r skyldig h�rsamhet. Vem �r denne Makedonios, som
v�gar bortgiva vad han icke �ger? Templet med sina skatter, historiska
minnesm�rken och konstverk tillh�r staden Aten. V�ra f�der hava byggt
det, och deras efterkommande allt intill denna dag riktat och v�rdat
det. Huru vill d� en av edra pr�ster, en f�r Aten alldeles ok�nd
fr�mling, fr�nr�va oss v�r egendom?

- I morgon taga vi det i �go, svarade Petros.

- Det �terst�r oss d� endast att klaga hos kejsaren.

- Som icke skall h�ra er.

- Jag vet det, sade Krysanteus med en djup suck, och �drorna i hans
panna sv�llde av blodet fr�n hans sammanpressade hj�rta.

- Och f�r �vrigt, fortfor Petros, l�s detta!

Han framtog en annan, med gyllentyg omvecklad elfenbenstavla, vars ram

smyckades av r�a basreliefer, f�rest�llande kappl�pningar och dylikt,
kring namnen p� �rets konsuler, Taurus och Fulgentius, och r�ckte
henne till Krysanteus. Sedan denne genom�gnat tavlan, sade han:

- Jag ser, att kejserliga regeringen ger sin helgd �t den

besynnerliga g�van.

- Och, som n�mnt, i morgon tager jag henne i besittning. Du finner

henne besynnerlig. Det �r i din mun ett milt uttryck. Du menar mer.
Men du och de dina, I han icke makt att g�ra motst�nd. Filist�ernas
v�lde �r brutet.

Krysanteus' tanke fl�g till Julianus. Filist�ernas v�lde var �nnu icke
brutet. Den sista striden �terstod.

Det var som om Petros hade anat denna tanke, ty d� Krysanteus fr�gade:
--Har du n�got vidare att s�ga mig? inf�ll han:

- Jag har i dag f�tt nyheter om Julianus. Vill du h�ra dem?

Han ledsagade denna fr�ga med en segerblick, som kom den annars s�
starke mannen att rysa av hemlig f�rskr�ckelse. Samma k�nsla som
griper vandraren, d� han, i vila vid v�gkanten, k�nner en kall
slingrande orm under sin hand, avtvang Krysanteus ett instinktm�ssigt
nej. Han ordnade sin mantel, h�lsade biskopen och de �vrige i rummet
varande och gick mot d�rren.

- Farv�l, filosof! T�nk p� din ringhet inf�r Gud och din sj�ls
salighet! utbrast nu den unge f�rel�saren, vars �gon under tiden varit
h�ftade p� Krysanteus' anletsdrag.
Denne stannade och m�nstrade ynglingen med en str�ng blick, som dock
hastigt vart mild och v�nlig, n�r han i f�rel�sarens vackra ansikte
uppt�ckte icke h�n, icke �vermod, utan nitets uppriktighet. Klemens'
�gon voro s� klara och allvarliga.--V�lmeningen ger v�rdighet �t
dina unga l�ppar, sade Krysanteus, d� han gick.

Utkommen i aulan och tagande sin v�g emellan pr�sterna, som d�r
v�ntade, k�nde han sig hastigt omfamnad av n�gon, som han vid
fackelskenet igenk�nde vara ingen mindre person �n prokonsuln �ver
Akaja.

- Ah, vad ser jag? utbrast denne;--min egen Krysanteus! Du har d�

�terkommit till v�rt goda Aten! Jag har i dessa dagar allest�des s�kt
min arkont och ingenst�des funnit honom. V�lkommen! Trefalt v�lkommen!
Jag ser, fortfor han viskande, du har varit hos biskopen. �ven jag �r
kallad till honom. Kallad--du f�rst�r mig? Prokonsuln �ver Akaja
l�per p� order av en pr�st. Men varf�r icke finna sig i
tidsomst�ndigheterna, n�r kejsaren vill s� ha det? K�rleken till v�r
heliga kyrka g�r underverk, min v�n ... men det f�rst�r du icke, och
jag f�rl�ter dig denna svaghet. Du begriper icke teologien, du. Omnia
vincit amor et nos cedamus amori!

Och prokonsuln sv�vade h�n mot d�rren till �mbetsrummet, som ostiarien
slog upp p� vid gavel f�r hans lysande och �dla person.

Biskopen drog sig med sin h�ge g�st tillbaka till ett av sina enskilda
rum, vars sl�sande prakt ville likasom r�ttf�rdiga sig med de heliga
former hon ikl�tt sig: golvets av skimrande stenar sammansatta
mosaikverk f�rest�llde Gideon, som nedbryter avgudens altaren, de med
guldfransade purpurdynor prydda stolarne och vilosofforna voro inlagda
med heliga symboler i elfenben och silver, de massiva silvervaserna
och kandelabrarne voro idel �nglar och tabernakel, f�lten emellan
v�ggpilastrarne pr�lade med bilder av apostlarne.

Samtalet b�rjade d�rmed, att biskopen klagade �ver den os�kerhet, som
r�dde p� landsv�garna i Akaja. Det hade n�mligen under den senare
tiden ofta h�nt, att budb�rare, skickade fr�n honom till
Konstantinopel och Korint, hade �verfallits p� v�gen och ber�vats sina
brev. Detta, antydde biskopen, l�nde Akajas styresman till f�ga heder.

Ann�us Domitius urs�ktade sig med tidernas allm�nna os�kerhet.

Tillst�ndet i Akaja vore dock b�ttre �n i de flesta andra provinser.
Till f�ljd av Julianus' uppror hade ju st�rre delen av de trupper,
�ver vilka prokonsuln f�rfogat, dragits till Konstantinopel. De �vriga
voro f�rdelade p� s�dana punkter, som ovillkorligt kr�vde
bes�ttningar: Korint, Aten, Argos, Sparta och nu senast �ven Delfi,
det arma Delfi, som hems�ktes av de d�r till Hellas v�derdrivna, i
Parnassens otillg�ngliga klyftor inn�stlade donatistbanden. Vad skulle
d� prokonsuln g�ra?

Ann�us Domitius f�rteg, att de till biskopen skickade, f�rkomna breven

hamnat i hans, Ann�us', f�rvar. De skrivelser, han tid efter annan
emottog fr�n kejserliga styrelsen, kunde, det visste han, f�r ingen
del, vad p�litlighet vidkom, m�ta sig med de f�rtroliga brev, som
biskoparne med sina egna budb�rare, vanligtvis underordnade pr�ster,
tills�nde varandra. I breven fr�n Makedonios till Petros fick Ann�us
Domitius de b�sta underr�ttelserna om upprorets st�llning, om r�nkerna
vid hovet och de st�mplingar, som d�r gjordes f�r och mot hans egen
person.

Prokonsulns utskickade hade emellertid icke lyckats f� i sitt v�ld ett

brev fr�n samme Makedonios, vilket just samma dag hade �verl�mnats
till Petros. Detta brev inneh�ll �tskilligt, som prokonsuln genom sina
enskilda k�llor redan k�nde, men ocks� �tskilligt, varom han icke hade
en aning. Det var skrivet med chiffer och meddelade Petros bland annat
f�ljande:

- �Kejsarens h�lsa, s� skriver till mig Eusebios, visar sig ytterst

vacklande. Sedan han flera dagar h�llit sig innest�ngd i sitt palats,
under vilken tid han endast l�t sig se av Apodemius och Eusebius,
kammarherren, men till och med v�grade emottaga v�r Eusebios, biskopen
av Nikomedia--vilket, i f�rbig�ende sagt, v�ckte yttersta oro hos de
r�ttrogne och ingav de st�ndigt lurande atanasianerna de dj�rvaste
f�rhoppningar--�r han nu �ntligen tillg�nglig f�r sina v�nner, men
visar sig, till deras h�pnad, pl�gad av f�rskr�ckliga syner och talar,
som om han vore gripen av yrsel. Den fromme fursten, vars sj�l annars
var f�rs�nkt i heliga betraktelser och djupsinniga unders�kningar i de
gudomliga mysterierna, lider nu av en underlig f�rest�llning, att han
f�rf�ljes av den delfiske Apollon. Eusebios har s�kt besv�rja denne
dj�vul, men tyv�rr utan framg�ng. M� Herren bevara det allra heligaste
majest�tets dyrbara liv! Hans bortg�ng kan varda en f�rf�rlig olycka,
v�r och sanningens underg�ng, om vi ej tr�ffa �tg�rder att f�r varje
h�ndelse trygga v�r st�llning. ----Atanasios' anh�ngare gl�da av hat
och raseri; med ot�lighet avbida de �gonblicket, d� Konstantius, v�rt
st�d, skall falla bort.----�nnu, om ocks� blott f�r n�gra dagar, �ga
vi maktens sv�rd i v�ra h�nder.----Du vet, vad som skett h�r i
Konstantinopel.----Denna tuktan var str�ng, men icke tillr�cklig.
----Ett allm�nt bud utg�r till de v�ra att var i sin stad m� g�ra vad
han kan, medan tid �r.�

Makedonios hade icke undertecknat brevet, ty det var h�gm�lsbrott att

skriva om kejsarens h�lsa, om man skildrade henne som klen.

Medan prokonsuln klagade �ver den brist p� trupper, som hindrade honom
att med tillb�rlig kraft uppr�tth�lla ordningen i Akaja, fr�gade honom
Petros, huru stor bes�ttningen f�r �gonblicket vore i Aten.

- Sju hundra man legion�rer och femtio man av jovianska gardet,

upplyste Ann�us Domitius.

- En obetydlig styrka f�r en s�dan stad, anm�rkte biskopen.

Legion�rernas bef�lhavare, Pylades, �r ju r�ttrogen kristian?

- Ja.

- Och trupperna f�r �vrigt p�litliga?

- Ja, min biskop.

- Anf�raren f�r jovianerna �r emellertid hedning, eller huru?

- Ja. Ammianus Marcellinus �r ohj�lplig hedning, men pr�ktig soldat.

- Gott. Det betyder f�r n�rvarande mindre, att han �r hedning. Finnas
bland trupperna atanasianer?
- �tminstone icke inom bef�let. De homousianer, som tillh�rde detta,
�ro avl�gsnade. F�r �vrigt, min Petros, hava v�l tuktade trupper,
s�dana som dessa, ingen annan tro �n sin bef�lhavares. Beklagansv�rt
eller icke, �r det en sanning.

- Omst�ndigheterna n�dga mig m�h�nda att kr�va den v�rldsliga maktens

hj�lp. Jag �nskar, att samtliga trupperna st�llas till mitt
f�rfogande.

- Du har r�ttighet att fordra det. Skall det ske redan i afton?

- Nej. Det �r tids nog till i morgon.

- V�gar jag fr�ga dig om orsaken?

- Du skall i god tid f� veta den.

- Jag �nskar d� blott ett skriftligt intyg, att du beg�rt f�rfogande

�ver de kejserliga trupperna i Aten.

Petros skrev detta intyg genast, och Ann�us Domitius stoppade det i
sin g�rdel.

Prokonsulns anlete uttryckte hemlig gl�dje. Han anade vad som f�restod
och hade f�tt en ingivelse, huru han med begagnande av de kommande
h�ndelserna skulle oskadd slippa ur den kl�mma, vari
regeringsskrivelsen med avseende p� Krysanteus hade f�rsatt honom.

Staden m�ste inom n�gra dagar varda sk�deplatsen f�r blodiga,

f�rskr�ckliga upptr�den. Under s�dana kan mycket tima om�rkt.
Prokonsuln ins�g, att det g�llde atanasianerna, men en och annan
hedning kunde ju av misstag eller ovarsamhet �ven r�ka med i spelet.
Vid s�dana tillf�llen l�ssl�ppas ju alla lidelser. Allra minst kunde
Ann�us Domitius, sedan han st�llt hela bes�ttningen till biskopens
f�rfogande, hindra en rovlysten skara plundra den rike Krysanteus'
hus, eller en fanatisk hop angripa den hatade Krysanteus' person.
Ann�us Domitius �mnade f�r �vrigt i god tid skudda stoftet av sina
f�tter och f�rflytta sig med sin sk�na Eusebia till Korint, dit
viktiga, ouppskjutliga statsfr�gor naturligtvis kallade honom. Komme
sedan vad komma ville, s� visste Ann�us Domitius, att ingen regering
skulle misstycka, om han f�rsummade att begagna sig av r�ttigheten att
taga en d�d mans huvud, om ocks� ingen skulle bel�na honom f�r att han
underl�tit det.

Medan Ann�us Domitius v�lvde dessa tankar, �verflyttade Petros

samtalet just p� den person, som var deras f�rem�l. Han fr�gade i
viskande ton, ty han k�nde sina presbyterers och diakoners upp�vade
h�rsel--han fr�gade, om prokonsuln f�tt befallning fr�n hovet att
taga huvudet av arkonten.

Ann�us Domitius svarade p� denna fr�ga med nej, i det han sm�log och
lekte med sin halskedja.

En suck l�ttade Petros' barm, ty biskopen hade verkligen fruktat

tillvaron av en s�dan befallning.

- Dess b�ttre, sade han. Man anser honom vid hovet som ivrig
anh�ngare av Julianus, och som farlig genom inflytande och rikedom.
Jag har av rent medlidande lagt mig ut till hans f�rm�n hos eusebierna
och Apodemius. Mannen har ju sina goda sidor....

- Utan tvivel.

- Och m�h�nda ha mina f�rest�llningar burit frukt. Men det �r likv�l

ovisst, om icke en s�dan befallning kan anl�nda �nnu i afton, i
morgon, n�r som man minst v�ntar den. Oss emellan sagt (Petros s�nkte
�ter sin r�st till viskning), det �r farligt att vara rik i v�ra
dagar. Hovets eunucker ... du f�rst�r mig?

Ann�us sm�log och nickade bifall. Han t�nkte ej blott p� hovets

eunucker, utan ock p� dess biskopar. D�refter betraktade han sina
fylliga vador och svor i tysthet en ed �ver sin alipilarius[2], ty
hans skarpa �ga uppt�ckte p� h�gra skenbenet ett h�rstr�, som undg�tt
den ifr�gavarande slavens uppm�rksamhet.

[2] Slav, vars g�ra var att utrycka h�rstr�n.

- Men det, fortfor Petros, vartill jag nu vill komma, �r en b�n till
dig, min lysande och �dle herre, och tillika en uppmaning, given av
sj�laherden till ett av f�ren i hans hjord. Innan du kr�ker ett h�r p�
Krysanteus' huvud, ni�ste du d�rom underr�tta mig. Jag ber dig d�rom
s�som ett h�gsta prov p� din v�nskap, besv�r dig d�rom i namn av den
heliga allm�nneliga kyrkan, som skulle lida en sv�r, en oers�ttlig
f�rlust, om du f�rg�ter den b�n jag h�rmed l�gger dig p� hj�rtat och
minnet.

Prokonsuln bedyrade, att han skulle vara mycket lycklig, om han i en

s� ringa sak kunde �dagal�gga den o�ndliga v�rdnad och tillgivenhet
han hyste f�r biskopen av Aten.

Sedan Petros d�refter f�revisat den skrivelse fr�n kejserliga

ministrarne, som ber�ttigade kristianerna att taga krigsgudens tempel
i sin �go, och prokonsuln lovat att tr�ffa alla anordningar, som denna
�tg�rd kr�vde, var samtalet �ndat.

Ann�us Domitius avl�gsnade sig, lyckligt d�ljande den djupa harm han
k�nde �ver att en s�dan skrivelse meddelats biskopen i f�rsta hand och
icke honom.

- Dessa pr�ster, t�nkte han, i det han tr�dde ut p� gatan Kerameikos,

skola slutligen v�xa sj�lve kejsaren �ver huvudet.

SJUNDE KAPITLET.

Petros.

Sekreteraren och de uppvaktande pr�sterna hade avl�gsnat sig. M�nen,

som g�tt upp �ver Lykabettos, g�t sin glans p� den v�stra pelarraden i
den �vergivna aulan.

Petros var ensam i sin studiekammare, genom vars enda glugglika

f�nster m�nljuset instr�mmade, i kamp med skenet fr�n en lampa, som
stod p� ett tungt, i bucklig form arbetat bord, och vars str�lar med
en sk�rm voro s� riktade, att de f�llo p� en d�r bredvid uppslagen
bok.

I grannskapet av bordet stod ett i samma stil arbetat sk�p, som

tj�nade till underlag �t ett bokfack med n�gra band och papyrusrullar.

P� v�ggen mitt emot bokfacket h�ngde en karta �ver jorden, ritad i

enlighet med Ptolem�os' �sikt om landens och havens l�ge. P� denna
karta hade biskopen med fina, men tydliga bl�ckstreck utm�rkt
gr�nserna f�r de kristna moderkyrkornas omr�den: man s�g, huru
�sterlandet var delat mellan Konstantinopels, Korints, Antiokias,
Jerusalems och Alexandrias patriarkat, huru dessa tr�ngdes med
varandra p� sin sida av jorden, medan �terstoden bildade ett ofantligt
helt, som omfattade Italien, Afrika, Mauretanien, Hispanien, Gallien
och Britannien, med sin medelpunkt i Rom.

Roms blotta namn var �nnu en makt. Skygg f�r de frihetsminnen, som
sp�kade d�r, hade den f�rste kristne kejsaren flyttat hovet till den
nya huvudstad han anlagt vid Bosporen. Han hade sl�sat v�rldens
skatter f�r att giva denna sin skapelse en glans och storhet, som
kunde t�vla med, om m�jligt �vertr�ffa den gamla Tiberstadens. Han
hade avh�nt tusen st�der deras konstverk, f�r att d�rmed smycka denna
enda. Han hade kallat sin stad Nya Roma, f�r att det nya med namnet
skulle �rva det gamlas majest�t och dyrkan.

Men i folkets �gon var och f�rblev det gamla Rom v�rldens huvudstad,
och i trots av Konstantinus' anstr�ngningar vilade det nyas v�rdighet
ytterst p� intet annat �n den l�sa s�gen, att h�lften av de gamla
senatorliga och patriciska sl�kterna hade ditflyttat och bosatt sig
inom dess murar. S� stor �r minnets, namnets och vanans makt.

I sin egenskap av biskopss�te �kades f�r �vrigt det gamlas betydelse

just av imperatorns fr�nvaro och hovets avl�gsenhet.

D� Petros framf�r kartan ritade dessa linjer, ledsagades handen av en

tanke, som l�nge varit klar f�r hans medvetande: att icke
Konstantinopel, icke Alexandria eller n�got annat av de �sterl�ndska
patriarkaten, utan att Rom vore kallat till utg�ngspunkten och
h�rskars�tet f�r det pr�stv�lde, som nu, likt en ofantlig polyp, med
dagligen m�ngfaldigade, allt l�ngre v�xande armar grep omkring jorden
fr�n skytiska stepperna till v�rldshavet.

Troddes det icke allm�nt, att de stora apostlarne Petrus och Paulus
hade lidit martyrd�den i Rom? Hade icke Petrus grundat den kristna
f�rsamlingen d�r, och betraktades han ej som hennes f�rste biskop?

Var ej den Simon, som Kristus givit detta namn, klippmannen, p� vilken
han skulle bygga sin f�rsamling? Var det ej han, till vilken m�staren
sagt: �F�d mina f�r!� och �t vilken ensam han gav himmelrikets nycklar
f�r att visa, huru kyrkan och pr�stad�met skulle finna en
medelpunkt--f�r att �sk�dligg�ra kyrkans och biskopliga maktens
enhet?

Hade ej redan Cyprianus martyren kallat Rom Petrus' katedral och till
kristenheten framst�llt den �desdigra fr�ga: �Vem kan �nnu mena att
f�rbliva en lem i Kristus' kyrka, om han l�srycker sig fr�n Petrus'
biskopsd�me, p� vilket kyrkan �r byggd?�

Biskopen av Aten stannade nu, s�som hundra g�nger f�rr under sina
nattliga betraktelser, framf�r Ptolem�os' karta och upprepade i tanken
dessa fr�gor. Och han fortfor:

- Redan Iren�us erk�nner Roms f�retr�de framf�r andra biskopstolar.

Den stolte Viktor, den dj�rve Stefanus hava l�ngesedan s�kt g�ra det
g�llande. Och vad mer �r: det har ing�tt i f�rest�llningss�ttet hos de
ofantliga m�nniskomassor, som bygga i det stora v�sterlandet. De
blicka redan med helig v�rdnad till Roms biskop. P� folkets
f�rest�llningss�tt vilar den makt, som tyglar det. Vad mer, om
�sterlandet, det splittrade, f�rslavade, f�rnekar romerske biskopens
�verv�lde? Tyv�rr, vi hava en uslare herre, en v�rldslig furste, som
p�tvingar oss sina v�xlande meningar och st�mplar till �ppen l�gn vad
v�ra kyrkom�ten skriva under sina p�bud: �Ingivna av den Helige Ande�.
Tyv�rr, de hava l�nge varit ingivna av Konstantius' ande. Vi m�ste
n�ja oss med den tr�st, att det �tminstone i vissa fall �r en av de
v�ra, den oskattbare Eusebios, som i sin ordning inverkar p� honom.
Men var, om ej i Rom, kan uppv�xa den makt, som skall r�dda kyrkan ur
neslig tr�ldom under en jordisk furste och l�gga den v�rldsliga
makten, d�r hon b�r vara--om hon ens b�r finnas--: vid kyrkans
f�tter?

Vi erk�nna, att den Helige Andes kraft �r genom handp�l�ggningen

fortplantad inom kyrkan intill v�ra dagar. I denna l�ra ligger
grundstenen till Roms storhet, ty Andens kraft kan icke skiljas fr�n
Kristus' �mbete, som med himmelrikets nycklar �verl�mnats till Roms
f�rste biskop och genom honom med handp�l�ggningen �verflyttats fr�n
eftertr�dare till eftertr�dare. De romerska biskoparnes oavbrutna
f�ljd bildar d� puls�dern, varifr�n den Helige Andes kraft som ett
livande blod instr�mmar i den kyrkliga lekamens alla delar, genom
otaliga kanaler och f�rgreningar: fr�n Roms kyrkofurste till de av
honom vigda biskoparne, fr�n dem till pr�sterskapets l�gre ordningar,
och fr�n dem till folkens massor. S� vandrar denna magiska str�m fr�n
hand till huvud f�r att vattna de yttersta �ngder. Och f�rdenskull �r
han, som skiljer sig fr�n kyrkans lekamen, lik en avhuggen lem. Han
utesluter sig fr�n delaktigheten i det gudomliga livet och
fr�lsningens n�d. Han kan icke till�gna sig denna n�d genom tron p�
�terl�saren. N�den vinnes genom f�reningen med kyrkan, Treenighetens
kropp.

Sublima l�ra om kyrkan och bek�nnelsens enhet!

Du uppv�xer ur ett ringa, i skriften knappt synligt senapskorn till

ett v�ldigt tr�d, som skall skugga jorden. Du �r dj�rvare �n n�gon
m�nniskotanke, och ingen m�nsklig klokhet har m�ktat uppfinna n�got
j�mf�rligt. De medel, som de listigaste av m�nniskors barn uppt�ckte
f�r att skapa ett v�lde �ver sina likar, �ro mot dig intet. I ditt
sk�te b�r du en v�ldighet, f�r vilken jordens folk och konungar skola
kn�b�ja. Den makt, du kan f�rl�na, skall str�cka sig ej endast till
�godelar, liv och kroppar, utan till sj�larna. Du skall klippa sj�lva
tankens vingar och f�rvandla den fria �rnen till en struts, som tam
och betslad ledes p� den v�g, han f�r vandra. Du skall fatta tr�darna
till m�nniskornas allra egnaste k�nslor--skr�mma n�r du vill, tr�sta
n�r du vill. P� din vink skall broder v�pna sig mot broder, modern
f�rneka sitt barn och barnet sin moder, brudgum och brud bortv�nda sig
fr�n varandra och d�lja sin sm�rtas t�rar s�som pressade av en
brottslig k�nsla. P� din vink skola krigets och hatets flammor
slockna, fiende f�rsona sig med fiende, h�rskaren �dmjuka sig f�r
slaven, frid r�da �ver jorden ...

Din tankef�ljd �r bildad av diamantl�nkar, mot vilka filosofernas

slutledningar �ro spindelv�v. Med n�dv�ndighetens oemotst�ndliga makt
skall du tvinga dig p� v�rlden och l�gga henne i din kedja. Och den,
som skakar kedjan, han �r d�dens, han skall utpl�nas ur Israel, f�r
honom st�nges det m�nskliga samfundets och salighetens port, f�r honom
t�ndas helvetets eviga l�gor.

Det fattas dig endast ett: en man som kan begagna dig.

Jag k�nner tv�, som skulle kunna det. Den ene �r Atanasios, den
j�rnh�rde, ob�jlige, underbare, sluge, f�rf�rlige gubben, de
r�ttrognes d�dsfiende och k�tteriets ende, men oomkullst�tlige pelare,
den nye Proteus, som alltid densamme visar sig i tusen skepnader, den
biltoge, bannlyste, av vagnar och ryttare f�rf�ljde, som upptr�der, d�
man minst anar det, och f�rsvinner, innan man sansat sig nog f�r att
gripa honom, som lurar Konstantinopel utanf�r kejsarens d�rr, d� man
efterjagar honom i Gallien, som efterspanas i Rom, medan han d�ljer
sig bland munkarne i Egyptens �demarker, och uppenbarar sig m�h�nda
h�r Aten, medan Georgios darrar vid ryktet, att han g�mmer sig i
Alexandria.

Lyckligtvis har Atanasios aldrig f�st sin blick p� Rom. Hans strid
g�ller det biskopsd�me, som han s� ofta �gt och mist: Alexandria. Han
har ej f�tt �gonen �ppnade f�r Roms betydelse. Besynnerligt nog!

Besynnerligt nog och lyckligtvis! Ty den andre mannen, som i Atanasios

annars skulle f� en �verm�ktig medt�vlare, �r jag sj�lv!

Petros l�mnade sin st�llning framf�r kartan, kastade sig i en karmstol

och f�rsj�nk i tankar p� sin storslagna framtidsplan.

Han hade �ven denna dag tagit ett steg emot sitt dj�rva m�l. Med
summor, f�rstr�ckta av kejserliga skattkammaren i och f�r det nu som
ivrigast drivna omv�ndelseverket bland g�terna, hade han utrustat tv�
mission�rer, tv� till blind lydnad uppfostrade, f�r homoiusion
fantiserade unga pr�ster, och s�nt dem, icke till barbarerna, utan
till Rom f�r att f�rkunna homoiusion och utbreda Petros' rykte inom
romerska f�rsamlingen.

Den bok, som uppslagen p� hans bord lystes av lampan, var

Tertullianus' avhandling De Carne Christi. Han l�ste henne, kanske
mindre av vetgirighet, �n f�r att inh�mta v�sterl�ndska kyrkans spr�k,
latinet, och av denne m�stare i en h�rd, n�stan vild, men kraftig och
h�nf�rande framst�llning l�ra r�tta s�ttet att begagna en n�dv�ndig
h�vst�ng f�r den plan, vilken retade hans �relystnad och berusade hans
inbillning, men tillika framstod f�r honom som en gudomlig
fr�lsningstanke, som han vore kallad att i sin m�n verkligg�ra till
m�nniskosl�ktets r�ddning ur timlig och evig n�d. Uppriktigheten,
varmed han trodde p� denna tanke, eldnitet, varmed den uppfyllde
honom, vore de vikter, som han i sj�lvrannsakelsens �gonblick kastade
i den ena v�gsk�len och vilka d� syntes mer �n uppv�ga de sj�lviska
bevekelsegrunder och de endast ur �ndam�lets synpunkt urs�ktliga
medel, som tyngde den andra.
Denna inre sofistik hade i f�rflutna tider kostat Petros m�ngen
s�mnl�s natt. Ih�rdigare och h�ftigare hade han k�mpat med sig sj�lv
�n m�h�nda de fleste g�ra. Men fastare och oryggligare �n de fleste
hade han ock efter kampens slut intagit och f�rskansat sig i den
st�llning, som utg�ngen anvisade honom.

M�nljuset, som instr�mmade genom f�nstret, f�ll nu p� hans ansikte och

v�ckte honom till tankar p� �renden, som till tiden l�go honom
n�rmare. Han ringde, och en man i pr�sterlig dr�kt, som tycktes hava
bidat detta tecken, inst�llde sig genast.

Den intr�dande var en unders�tsig, bredaxlad karl, men s� korthalsad,

att det underligt formade svartlockiga huvudet tycktes omedelbart f�st
mellan skuldrorna. Den mycket l�ga pannan bildade en vitgul strimma
mellan tv� j�mnl�pande linjer: h�rf�stet och de breda, sammanvuxna
�gonbrynen. Som mannen bar huvudet n�got framlutat, voro hans sm�
svarta �gon riktade upp�t, n�r han m�ste se p� en samtalande. Detta
gav hans anlete ett uttryck, som en v�lvillig granskare kunde tyda som
fromhetens och �dmjukhetens.

Mannen var Petros' n�rmaste f�rtrogne, presbytern Eufemios.

F�rtroligheten dem emellan var verkligen mycket stor, men kom dock
aldrig Eufemios, den �ldste presbytern, att gl�mma, att Petros var
hans f�rman. Eufemios satte sig icke, innan biskopen pekat p� en stol
och framst�llt en fr�ga, som han d� i �dmjuk ton, med korta, tydliga,
liksom r�knade ord besvarade.

- Du har i dag varit hos �nkan Apollonia? fr�gade biskopen.

- Jag kom f�r en halv timme sedan fr�n hennes sjukb�dd.

- Hon d�r v�lberedd?

- Ja.

- Och hennes testamente?

- �r skrivet och undertecknat i laga form.

- Och du har nu l�mnat henne ensam med arvingarne?

- Gregorios avl�ste mig och sitter vid hennes s�ng. Hon skall icke
ett �gonblick vara ensam ... F�rmodligen slocknar hon i morgon.

- Gud vare hennes sj�l n�dig! Hon var alltid en from kvinna. Hon
emotser med lugn och gl�dje sin uppl�sning.

- Ja, lovad vare Gud!

- Och testamentet?

- Det skall i morgon vara i dina h�nder.

- Och dess inneh�ll?

- Ack, h�g�rev�rdige fader, hon har varken f�rg�tit kyrkan eller dig,
hennes biktfader, ej heller sina sl�ktingars naturliga anspr�k. Hon
har till och med ih�gkommit mig, den fromma �dla kvinnan, med en g�va,
den dyrbaraste och v�rderikaste av alla....

Biskopen stannade. En m�rk skugga for �ver hans panna, och han f�ste
en ljungande blick p� presbytern.

- Dig? sade han med d�mpad r�st. N�v�l, jag lyck�nskar dig hj�rtligt.

- Ja, svarade Eufemios �dmjukt, och hans �gon blickade fromt, men
stadigt, under de breda �gonbrynen, i biskopens ansikte. Jag �r i
sanning icke v�rdig en s�dan lycka, men d� Herren l�tit mig henne
vederfaras, s� emottager jag henne med innerligaste gl�dje och
tacksamhet.

Biskopens blick var fortfarande riktad p� presbytern, d� han i torr

ton sade:--Redog�r f�r testamentets enskilda punkter!

- Apollonia sk�nker till kyrkan sitt hus i staden, en tomt vid

Pir�iska gatan och sin lantg�rd utanf�r Melitiska porten, i f� ord:
hela sin fasta egendom.

- Den fromma, f�rtr�ffliga kvinnan! Detta skall tusenfaldigt

vederg�llas henne d�r ovan. Men forts�tt!

- Till dig, sin herde och biktfader, sk�nker hon sina reda penningar,
samt allt sitt guld och silver....

- Jag �r ov�rdig en s�dan godhet, sade biskopen, medan han gick fram
och �ter �ver golvet,--men f�rbig� detta och forts�tt!

- Sl�ktingarne, som �ro en gammal syster, en ogift brordotter och en

fem�rig brorson, �ro ih�gkomna med hennes �vriga l�segendom: m�bler,
bohag och en slavinna.

- Och du sj�lv? inf�ll biskopen icke utan ot�lighet i tonen, i det

han �nyo stannade framf�r Eufemios och m�tte honom med ett granskande
�gonkast.

Det vore om�jligt att skildra uttrycket i den korthalsade presbyterns

ansikte, d�r han i detta �gonblick satt med armarne lagda i sk�tet,
huvudet s�nkt och de besynnerliga �gonen upp�triktade, mellan
�gonh�ren f�sta p� Petros. Dessa �gon sk�to en blixt--om av harm
eller gl�dje �r sv�rt att s�ga. Han suckade och svarade:

- Ack, min �lskade biskop, din ringe tj�nare blyges �ver sin
ov�rdighet. Jag kunde icke ana en s�dan lycka. Men jag skulle k�nna
dig illa, om jag kunde tro dig vara i st�nd att misst�nka, det jag
genom �vertalning eller andra medel tubbat den goda �nkan att till
kyrkans eller ditt f�rf�ng, men till min egen f�rman....

- Gott, gott! inf�ll biskopen;--vad sk�nker dig �nkans testamente?

Med en ny suck svarade den korthalsade och slog ned �gonen:

- Den �dla Apollonia har f�r de ringa, men hj�rtliga omsorger, varmed
jag omgivit hennes sjukb�dd, gjort mig till �gare av hennes yppersta
skatt--tre i en kristallflaska f�rvarade sk�ggstr�n av martyren, den
helige Polykarpos.
- Avundsv�rde! utbrast biskopen, medan ett l�je, som han ej kunde
tillbakah�lla, spelade kring hans l�ppar.

- Ja, jag �r i sanning avundsv�rd, inst�mde Eufemios och tuggade p�

sina naglar.

- Jag skulle vilja byta med dig, fortfor biskopen, om ej det

punktliga uppfyllandet av den fromma Apollonias testamente vore oss en
helig plikt.

- Nej, nej, jag byter icke. Du f�r ej fordra f�r mycket av mig, o
fader! Jag byter icke.

- Men nu till n�got annat, sade biskopen med klarnat anlete, medan
han gick upp och ned i det tr�nga avl�nga rummet. Du skulle i dag p�
f�rmiddagen upps�ka juden Baruk.

- Jag fann honom hemma.

- Och du f�rm�dde honom meddela, vad vi vilja veta?

- Ja, efter n�gon sv�righet.

- Jag insk�rpte, huru du skulle g� till v�ga, och k�nner f�r �vrigt
ditt skarpsinne. Huru mycket �r Karmides skyldig honom?

Eufemios framtog under sin k�pa ett papper, som han r�ckte biskopen.
Denne genom�gnade det och utbrast:

- Han �r en f�rf�rlig sl�sare. Detta kan icke fortfara l�nge.

- Jag sade detsamma till Baruk.

- Med vad verkan?

- D� jag p�pekade m�jligheten, att de s�kerheter, han erh�llit, torde

vara otillr�ckliga att trygga honom emot f�rluster, vart han likblek.

- S��?

- Han kommer att ans�tta Karmides mycket h�rt.

- Du �r f�rvissad d�rom?

- Ja.

- F�rtr�ffligt, min gode Eufemios. Har Karmides varit synlig i den

d�r resande v�llustfilosofen Atenagoras' s�llskap?

- Ja, han och n�gra andra av Atens f�rtappade unga hedningar hava
varit sedda, n�r de nattetid eller fram emot morgonen l�mnat
Atenagoras' hus.

- Det �r gott. Denne Atenagoras �r en s�ningsman och hans v�g igenom

landen en f�ra, i vilken f�rtvivlan och samvetskval uppv�xa. Men
sk�rden, s� vill Gud, ger ofta den renaste s�d i kristendomens lada.
M� han f�rdenskull forts�tta sin verksamhet! Herren v�nder det onda
till gott.

- Tyv�rr har �ven prokonsuln varit synlig i Atenagoras'....

- Vi l�mna prokonsuln �sido, min son. Han har sina fel, likasom sina
stora f�rtj�nster. �terv�ndom till Karmides! Har du inh�mtat flera av
de underr�ttelser, jag �skat om denne olycklige yngling?

- Obetydligt, min fader.

- L�t h�ra!

- Alkmene talar stundom med den vackre slavgossen han k�pte ...

- Jag vet ... till ett fabelaktigt pris. Hela Aten har talat d�rom.
Men vidare! Vad har Alkmene f�tt veta av gossen?

- Endast det att hans herre �r f�rf�rligt dyster, n�r han �r ensam.
Han dricker d� rusande viner och f�raktar att blanda dem med vatten.
Det �r dagar, p� vilka han st�nger sig inne och ej l�ter sig ses av
n�gon annan �n sin kammarslav.

Han ruvar d� p� sorgliga tankar och dricker oupph�rligt. Men annars

skyr han ensamheten och tillbringar dagarne i vilda s�llskap, fr�n
vilka han vanligen hemf�r de vanfrejdade t�rnorna Myro och Praxinoa.
De styra och st�lla som h�rskarinnor i hans hus, befalla slavarne,
tillst�lla fester, v�nda upp och ned p� allt och beg� de v�rsta
d�rskaper. Jag ryser vid blotta tanken p� ett s�dant liv, min fader.

- Du m� v�l g�ra det ... Du n�mnde nyss den unga flickan, som �r
kammartj�narinna hos Krysanteus' dotter. Vad �r det hon heter?

- Alkmene.

- Du har i dag tr�ffat henne?

- Ja. Hon yttrade samvetsbet�nkligheter �ver att hon m�ste d�lja sin
tro och foga sig efter de hedniska bruken i sin husbondes hus.

- Du lugnade henne med den f�rs�kran, att hon uppoffrar sig f�r ett
gott �ndam�l?

- Ja, och jag lovade henne absolution av dig sj�lv.

- Hon skall f� den. Vad hade hon denna g�ng att s�ga dig?

- F�ga.

- Ingenting om deras hemlighetsfulla fr�nvaro fr�n Aten?

- Alkmene har s�kt utfr�ga sin h�rskarinna om denna sak. Det synes
endast ha varit en f�rlustelseresa.

- Bland de g�ster, som bes�ka Krysanteus' hus, finns �nnu ingen, som
�r f�retr�desvis gynnad av Hermione?

- Nej. Hermione synes mena allvar, d� hon anf�rtrodde Alkmene, att

hon ville leva uteslutande f�r sin fader.
- Och med h�nseende till Karmides?

- Krysanteus har f�rbjudit honom sin tr�skel.

- Det �r en gammal historia....

- Och Hermione har f�rbjudit Alkmene att n�mna hans namn.

- Det betyder mer, mumlade biskopen, men �r, om jag d�mer r�tt, ett
gott tecken. En s�dan kvinna gl�mmer icke l�tt. De hava fr�n barndomen
�lskat varandra ... och Karmides, om han vill, �r oemotst�ndlig.
Eufemios, tillade han h�gt, denna Alkmene synes vara oduglig f�r sin
plats.

- Nej, inf�ll Eufemios med best�mdhet, hon �r ovanligt klok och

f�rslagen.

- Och har likv�l icke f�rm�tt att vinna sin h�rskarinnas fulla
f�rtroende?

- Jag skall giva henne nya f�rh�llningsregler....

- Och just med h�nseende till Karmides!

- Ja, min fader.

- Ha de aldrig uppt�ckt n�got sp�r efter den sp�de gossen, Hermiones

broder, som f�r sexton �r sedan f�rsvann ur deras hus?

- F�rmodligen icke. Krysanteus s�rjer honom �nnu. Han �r, ber�ttar

Alkmene, f�rem�l f�r de b�ner, som fader och dotter varje kv�ll
upps�nda till sina vanm�ktiga gudar, och Hermione gl�mmer aldrig
omtala f�r Alkmene, n�r hon om natten dr�mt om sin broder. Ty det �r
f�r henne en ljuvlig dr�m.

- Alkmene ber�ttar detta?

- Ja, det �r hennes ord.

Du har sedan i morse icke varit hos Teodoros?

- Nej, icke sedan jag bar maten till honom.

- Hans halsstarrighet inger mig de djupaste bekymmer. Jag hoppas

dock, att det medel, vi nu anv�nda, skall bryta den.

- Han var �nnu i morse full av h�delse, min fader.

- Sedan dess hava femton timmar f�rflutit. De timmarne hava varit

honom l�nga. Han torde hava besinnat sig. N�r du i morgon bittida
bes�ker honom i f�ngelset, s� st�ll vattenkrukan utanf�r gallerd�rren,
s� att han kan se henne utan att n� henne. Gud g�re mig det och det,
om jag ej skall kv�sa upprorsanden i denne vanartige son!

- Amen! mumlade Eufemios.

- Kv�llen �r l�ngt framskriden. G� till vila, min v�n. Men tills�g

dessf�rinnan Klemens, att jag �r f�rdig.

- Skall ske. Jag �nskar dig en god natt, min fader!

Den korthalsade f�rsvann genom en d�rr, som f�rde ut till peristylen.

�TTONDE KAPITLET.

Pelarhelgonet.

En stund d�refter skredo tv� skepnader, h�ljda i k�por, �ver aulan och
tr�dde genom vestibulen ut p� gatan Kerameikos. De voro biskopen och
den unge f�rel�saren.

Den l�nga gatan utmynnade i s�der till torget och �ndade i norr vid
Dipylon eller dubbelporten, utanf�r vilken den f�rn�msta
begravningsplatsen, Atens P�re-Lachaise, var bel�gen. Genom
dubbelportens v�nstra valv tr�dde man ut p� den s� kallade heliga
v�gen, som f�rde till Eleusis; genom det h�gra valvet s�g man den
raka, av almar och plataner skuggade v�g, som f�rde till Akademia och
de platonska filosofernas lustg�rdar.

Gatan livades �nnu av vandrare, som utlockats av den milda luften och
det h�rliga m�nskenet. F�rst p� andra sidan om Teseustemplet glesnade
deras vimmel, och l�ngre bort st�rdes nattens tystnad blott av
vapenklangen och stegen av en f�rbig�ende patrull. Petros och Klemens
valde det h�gra portvalvet, gingo f�rbi den vaktande legion�ren och
togo, sedan de vandrat ett stycke av den m�rka all�en, sin v�g till
h�ger genom en gallerport av j�rn, som f�rde in till gravf�ltet.

Klemens korsade sig och l�ste en b�n, n�r han trampade detta av
kristianerna skydda st�lle. Det var dock en h�rlig ort, full av
sk�nhet och h�ga minnen. H�r vilade Hellas' och m�nsklighetens st�rsta
m�n och de tusen sinom tusen ynglingar, som det forna Aten hade
uppammat i sk�nhet och gl�dje till en tidig hj�lted�d. Tempellika
v�rdar och avbrutna pelare reste sig �ver lagertr�dens och
cypressernas dunkla grupper, som skuggade enkla minnesstenar eller
till h�lften dolde tysta grottor, d�r urnor och bildstoder skymtade.
Kerameikos' likf�lt var Atens historia, mejslad marmor.

Dess nuvarande f�rfall, dess ov�rdade skick, det �ver g�ngarne v�xande
ogr�set, de lutande v�rdarne med sina utpl�nade inskrifter, de
stympade basrelieferna och fallna stoderna talade ock med h�vdernas
tunga. Bakom stadsmuren, som p� ena sidan gr�nsade till platsen,
sk�dade fr�n fj�rran ned p� gravf�ltet det h�ga Akropolis med Pallas
Atenas j�ttestod, de kyklopiska murarne och templens uppstigande
pelarrader, f�rsilvrade av m�nen. Levde i dem en ande, han f�rnam d�
vad ett m�nniskohj�rta kan k�nna vid �terblicken p� det f�rflutna, n�r
det s�rjer en sk�nhet, som g�tt f�rlorad, en kraft, som �r d�d.

- Fader, sade Klemens, medan han vid sidan av Petros p�skyndade sin
g�ng, de d�de, som vila h�r, voro hedningar, men bland dem fanns ju
likv�l m�ngen, som s�kte r�tta stigar?
- Visserligen, svarade Petros, de hade den naturliga lagen inskriven
i sina hj�rtan.

- Och tror du ej, fr�gade Klemens och kastade en vemodig blick p�

marmorv�rdarne, som skymtade mellan l�vmassor, tror du ej, att
F�rsonarens d�d skall r�knas �ven dem till r�ttf�rdighet?

- Jag tror det, svarade biskopen. D� Kristus efter d�den nedsteg till
underjorden, predikade han d�r f�rlossning f�r hedningarnes sj�lar.

- O Guds godhet! Han f�rskjuter intet av sina barn. De f�rtappade f�

�terv�nda till hans faderssk�te.

Ynglingen suckade djupt och tystnade. Petros sade:

- Min son, du t�nker m�h�nda i detta �gonblick p� din jordiske fader,

den ok�nde, som gav dig livet.

- Ja, du sj�lv v�ckte den tanken, n�r du i afton l�t mig skriva mitt
testamente.

- Du undrar utan tvivel, att jag manade dig d�rtill.

- Ja, vad har jag att bortgiva? Jag kommer ju med tomma h�nder fr�n
Antiokia, d�r din faderliga godhet �ppnade mig utv�g att genom studier
bereda mig till mitt heliga kall. Det jag �ger har jag ju av dig. Du
upptog mig, n�r jag var ett hj�lpl�st, �vergivet, �t hungersn�den
utsatt barn. O, min arma, arma moder!

Klemens �verv�ldigades av tanken p� denna moder, som han icke k�nde,

denna kvinna, som varit i st�nd att beg� det onaturligaste och
rysligaste brott: att f�rskjuta sitt sp�da, hj�lpl�sa barn. Han
stannade och brast i gr�t.

Biskopen fattade hans hand och sade: Min �lskade Klemens, s�k att r�da
�ver dina k�nslor! T�nk ej mer p� henne! Hon f�rtj�nar det icke.
Sj�lva tigrinnan �lskar sin avf�da och f�rsvarar den i d�den.

- Tala icke s�, min fader, bad den unge f�rel�saren och uppslog sina
t�rfulla �gon. Jag k�nner icke v�rlden och m�nniskornas hj�rtan, men
jag f�rst�r likv�l, att min moder m�ste varit mycket olycklig, innan
ett s� rysligt beslut fick rot i hennes sj�l. Tror du ej, att hon g�t
t�rar, d� hon l�mnade mig? Ack, hon gjorde det! Hon var f�rvildad i
den stunden och visste icke vad hon gjorde. Jag tror, jag �r viss
d�rom, att hon sedan, snart nog, �terv�nde till det rum, d�r hon
utsatt mig, och f�rtvivlade, n�r hon icke �terfann mig.

- Tro det, Klemens! Du g�r r�tt d�ri. Det torde verkligen hava
f�rh�llit sig s�, anm�rkte biskopen tr�stande.

- O, att jag finge �terse henne, t�nkte Klemens och avtorkade sina
t�rar, jag skulle icke f�rebr� henne, nej! Men hon skulle s�kert
gl�dja sig, att hennes son lever, att Gud miskundat sig �ver honom och
henne.

Biskopen fortfor:

- Jag l�t dig upps�tta detta testamente, emedan det �r m�jligt, att
din b�rd uppdagas. Guds v�gar �ro underbara. Vem vet, om du ej �r
arving till stora rikedomar?

Klemens sm�log sorgset �ver denna dj�rva gissning.

- T�nk dig denna m�jlighet! Testamentet �r och skall f�rbliva i dina

egna h�nder. Du �ger att tillintetg�ra det, ifall du ger vika f�r
frestelserna av en ov�ntad rikedom och �ngrar att hava st�llt honom
f�r kyrkans b�sta till mitt f�rfogande. Jag talar nu endast om
m�jligheter, min son; men den som brinner av k�rlek till kyrkan, han
hoppas �ven p� det om�jliga och har syn f�r allt, som kan gagna henne.

- Ack, varf�r redog�ra f�r dina bevekelsegrunder? Du �r lika god, som

du �r klok och f�rutseende. Detta vet jag, och det �r nog.

- Och jag t�nkte, fortfor biskopen milt, jag t�nkte p� din l�ngtan
att skiljas h�dan. Din kroppshydda �r svag, �lskade barn. Du �r icke
kallad att leva l�nge i denna v�rld.

- Jag hoppas det och t�nker d�rp� med gl�dje.

- V�l den, som f�r s�tta sig vid Herrens f�tter, medan de andres lott
�ro hush�llssorgerna! Men �ven dessa �ro n�dv�ndiga. Kyrkan tarvar
ordnare och f�rsvarare. Jag tr�r som du fr�n dessa m�ngfaldiga
g�rom�l, dessa tvister och strider, till den stilla betraktelsen, det
t�liga bidandet. Men striden �r mitt kall, s� l�nge min arm kan f�ra
sv�rdet, ty sanningens fiender �ro m�nga och farliga.

De hade under samtalet fortsatt sin g�ng. De l�mnade gravf�ltet genom

en port, motsatt den, genom vilken de intr�tt.

Framf�r dem l�g nu i m�nens klara sken en sl�tt, som till h�ger hade
en rad kullar, �ver vilka stadsmuren slingrade sin ofantliga gr�vita
g�rdel. Bakgrunden st�ngdes av olivkl�dda h�jder, och ur deras skuggor
framtr�dde en �, som kom fr�n andra sidan om Lykabettos, sakta
slingrade emellan h�ga vass, enstaka pilar och cypressgrupper, och
bruten �terkastade m�nens bild, tills hon p� sin v�g till floden
Kefissos dolde sig bakom den l�nga, m�rka, i fj�rran svinnande rad av
�ldriga tr�d, som tecknade v�gen till Akademia.

Fr�n mitten av detta f�lt reste sig en ensam pelare. Ovanp� honom
sk�njdes ett r�rligt f�rem�l, likt en m�nniskoskepnad.

Det r�rliga f�rem�let var i sj�lva verket en m�nniska--en gubbe med

kal hj�ssa och gr�tt, b�ljande sk�gg. Han lutade med b�jda kn�n �ver
djupet och h�ll i handen en lina, likasom ville han m�ta avst�ndet
till marken.

Det var likv�l icke hans upps�t. Vid pelarens fot stodo tre kvinnor,
av vilka de tv� f�rs�kte undanskuffa varandra, medan b�da i t�vlan
str�ckte upp korgarne, som de buro, f�r att f�sta dem vid en j�rnkrok,
varmed linans nedh�ngande �nda var utrustad.

- Fromme Simon, ropade den ena upp till gubben, det �r endast ett
br�d och....

- Ur v�gen med dig, utbrast den andra; att du, som �r en k�tterska,
bara v�gar bjuda den helige, r�ttrogne Simon ...
En ny knuff fr�n den f�rra avbr�t detta inpass.

- Gode Simon, det �r jag, Tabita, Batyllos' hustru, olivhandlarens,

som s� ofta kommer till dig....

- Det �r bara ett br�d och n�gra droppar vin....

- Det �r gift, hon bjuder dig, Simon! Jag �r Anastasia, den r�ttrogna
Anastasia ... Ur v�gen med dig, orm!...

- Lama ragschu gojim! h�rdes gubbens r�st, vresig och mullrande.

F�rd�mda pladdrerskor! Vad g�ren I d�r?

Nu kom den tredje kvinnan sin v�n till hj�lp och ryckte korgen fr�n
Tabita. Anastasia fick tid att f�sta sin vid linan, som i detsamma
drogs i h�jden.

- Se s�, utbrast Anastasia segerstolt till Tabita, som skyndade att

taga upp sin lilla vinflaska, som under striden fallit ur korgen ned
gr�set, se s�, vad fick du f�r din m�da? Du har burit ugglor till Aten
och h� till Megara. Har du icke, s� s�g!

Gubben uppe p� pelaren t�mde den upphissade korgen och kastade honom
ned till hans �garinna.

- Flygen h�rifr�n, I snattrande skator, ropade han med arg och

skrovlig r�st ned till de gr�lande kvinnorna, annars ... annars....

- Kom, sade Anastasias v�ninna och fattade hennes arm; vi skola icke
st�ra honom l�ngre. Han vredgas, och du vet, att han d� talar
f�rf�rliga ord.

Gubbens hotelse verkade s� mycket, att de stridande efter ett par

ytterligare, mycket korta, men mustiga utgjutelser �tskildes.
Anastasia tog sin tomma korg p� armen och �terv�nde med sin
ledsagerska till staden, varvid hon gjorde en l�ng omv�g, f�r att
undvika de hedniska gravarna. Tabita med sin fulla korg styrde
nedslagen sina steg mot olivkullarne i sl�ttens bakgrund, mellan vilka
Batyllos', hennes mans, torftiga boning var f�st.

F�r omkring fyra �r tillbaka hade Petros blivit biskop i Aten. Kort
d�refter hade han fr�n ett hedniskt tempel l�tit bortf�ra och uppresa
en pelare p� ett f�lt utanf�r stadsmuren, man visste ej f�r vilket
�ndam�l. Men tv� ynglingar, som vandrade ut till Akademia f�r att d�r
�h�ra Krysanteus, �verraskades en morgon vid �synen av en r�rlig
skepnad p� den ensamma pelaren. F�rv�nade gingo de n�rmare och funno,
att det var en gubbe, som kn�b�jde, reste sig och kn�b�jde �ter, med
ansiktet v�nt emot den nyss uppg�ngna solen. Han fortfor p� detta
s�tt, s� l�nge de betraktade honom. I st�llet f�r att forts�tta
vandringen till Akademia, ilade ynglingarne tillbaka till staden och
omtalade vad de sett. Ryktet spred sig med otrolig hast bland de
nyfikna och livliga stadsboarne, och under hela dagen str�mmade de,
kristianer och hedningar blandade om varandra, genom dubbelporten f�r
att taga den nya f�reteelsen i sk�rsk�dande. Man tr�ngdes f�r att icke
komma f�r sent; sl�tten fylldes av en brokig blandning fotvandrare,
�kande, ryttare och b�rstolar, av borgare, fr�mlingar, soldater, barn
och kvinnor. Men br�dskan var �verfl�dig. �nnu vid middagstiden var
den l�ngsk�ggiga, hiskligt fula, ok�nda varelsen p� sin besynnerliga
plats och fortsatte med korta mellanskov sina enformiga
kroppsr�relser. Han tycktes ej ha �ga f�r de tusen, som vimlade kring
pelaren och �s�go honom med blandade k�nslor av nyfikenhet, beundran,
avsky och r�dsla. Men hans ansikte var nu v�nt mot s�der, varifr�n
middagssolen s�nde sina br�nnande str�lar.

Vem var han? De vidskeplige bland hedningarne tvivlade, att han var
m�nniska; de togo honom f�r ett f�rf�rligt j�rtecken, som b�dade
gr�sliga olyckor, en skengestalt, som visade sig f�r att snart
f�rsvinna. Men nyckeln till g�tan vart snart funnen, d� emot aftonen
stadens kristianska pr�sterskap, anf�rt av biskopen, med kors och
fanor t�gade ut till pelaren, ordnade sig kring den, sj�ng psalmer,
kn�f�ll och i korus bad om den ok�ndes v�lsignelse. Solen var d� i
nedg�ende, och gubbens anlete v�nt emot v�ster; hans kala hj�ssa
tycktes �ga heliotropens l�ngtan och t�rsta efter det sjunkande
eldklotets sista str�le. F�rst n�r det var f�rsvunnet bakom �gales
klippor, s�g han ned p� de f�rsamlade. Hans �gon stirrade
blodspr�ngda, hans sk�gg f�ll ned som en l�ng, tovig h�ngmossa �ver
kapit�len. Han utstr�ckte sina armar och mumlade: Jag v�lsignar er!

Mannen p� pelaren var en kristiansk asket, ett bland dessa vidunder av

sj�lvpl�geri, som en missf�rst�dd kristendom alstrat i t�vlan med
Indiens f�rintelsel�rande religioner--en bland dessa sj�lar, som,
splittrade in i hj�rtroten av motsatsen emellan det andligas och
v�rldsligas krav, str�vade att vinna andens fullkomlighet genom att
m�rda sin natur--m�h�nda en bland dem, som, medan de ville utrota
sina sinnliga b�jelser, tillika funno sin enda r�ddning i kroppsliga
kval emot ett skuldtyngt samvetes f�rt�rande flammor, och som
uppmuntrades att fortg� p� denna bana, att m�ngfaldiga sina pl�gor,
att uppfinna det ot�nkbara f�r att �ka dem, emedan de h�nf�rdes av den
beundrande m�ngdens dyrkan, av helgonglorian i detta livet och hoppet
om h�gre salighet, om on�mnbara fr�jder och ofattlig v�llust i det
tillkommande.

Simon pelarhelgonet--s� kallades han--var nu vida k�nd i den

kristna v�rlden. Man vallf�rdade fr�n �ster- och v�sterlandet f�r att
se honom och undf� hans v�lsignelse. Glansen av hans helgongloria
�kades genom en upplysning av Petros, att han, pelarmannen, var en
bek�nnare, en av de f� �nnu levande, som vid den sista f�rf�ljelsen
under kejsar Maximinus hade hj�ltemodigt lidit f�r sin tro. Varifr�n
han kommit visste f�r �vrigt ingen, om icke biskopen.

Men fyra �r, det visste alla, hade Simon tillbragt d�ruppe p� pelarens
kapit�l, � ett rum av n�gra fots omkrets, med br�ddjup runt omkring,
och dagligen, fr�n solens uppg�ng till dess nedg�ng, med vissa
uppeh�ll f�rnyat sina kn�b�jningar. Det sades, att han kn�b�jde tusen
g�nger om dagen. Fyra somrars sol hade d�r t�mt sin eld p� hans
hj�ssa, fyra vintrars sn�stormar d�r rasat omkring honom. Hans dr�kt
var en bj�rnp�ls och ett rep som g�rdel; hans enda bohag linan, varmed
han upphissade den f�da stadens fromma kvinnor buro till honom. Han
var den kristianska befolkningens stolthet; de b�da stora fientliga
trosflockarne, homousianerna och homoiusianerna, stredo om �ran att
r�kna honom i sina leder; b�da betraktade honom som Atens yppersta
m�rkv�rdighet och prydnad. Hedningarne d�remot avskydde pelarmannen,
sedan han upph�rt vara f�rem�l f�r deras nyfikenhet. De offrade ju
blommor och r�kverk �t livets och gl�djens gudamakter och kransade de
sk�na bilder, som konsten sk�nkt av dessa. Kristianerna d�remot
kn�b�jde f�r sina helgons benrangel. F�rdenskull f�ref�ll det
hedningarne helt naturligt, att kristianerna skulle �gna en varmare
dyrkan �t denne smutsige, fule, f�rryckte gubbe, som likv�l hade det
f�retr�de framf�r benranglen och mumierna, att han var en levande
avgud.

De hedningar, vilkas religi�sa k�nsla och sk�nhetssinne icke n�dgade

dem avsky honom, �s�go honom med samma likgiltighet som tritonen, som
i �rhundraden sv�ngt sin v�derfana p� Vindarnes torn vid torget i
Aten. De tycktes b�da, pelarhelgonet och bronstritonen, vara av samma
�mne, lika k�nslol�sa f�r solgl�d och stormar, lika rotfasta p� sin
tr�nga h�jd.

Men om Simon var k�nslol�s f�r naturens krafter, var han det m�h�nda
icke f�r den dyrkan, som �gnades honom, ty s�dana dagar, p� vilka
m�nga fr�mlingar infunnit sig f�r att begapa honom, visade han sig
blid emot de fromma kvinnor, som kommo med br�d, vin och vatten; hade
han d�remot under dagens lopp varit f�ga uppm�rksammad, undf�gnade han
dem om aftonen, efter solens nedg�ng, ty f�rst d� talade han, med
f�rvirrade ord och hemska hotelser.

Natten f�rbeh�ll Simon �t sig sj�lv. Han tarvade dess timmar f�r att
samla styrka till den f�ljande dagens m�dor. Sedan han n�rmare midnatt
sjungit sin aftonpsalm, fick ingen nalkas hans pelare. Han tycktes
blygas �ver sitt beroende av den naturlag, som bjuder vila v�xla med
r�relse, s�mn med vaka. Men sov han, s� var det f�gelns l�tta s�mn, ty
han v�cktes av den enslige nattvandrarens steg och var alltid f�rdig
att slunga rysliga f�ruts�gelser efter honom. Att om natten vandra
�ver pelarf�ltet skydde d�rf�r b�de hedningar och kristianer.

Sedan de tre kvinnorna avl�gsnat sig, h�rde biskopen och f�rel�saren,

medan de nalkades pelaren, huru helgonet, som nu hade satt sig att
spisa sin aftonmat, upphov ett underligt kraxande ljud, som besvarades
fr�n en liten lund p� andra sidan �n. I n�sta �gonblick s�gs en stor,
svart f�gel h�ja sig �ver lunden, rikta sin flykt mot pelaren och med
flaxande vingar sv�va d�romkring, likasom hade han velat, men icke
v�gat s�nka sig ned.

- Kom d�, korpen min! h�rdes helgonets skrovliga r�st. Kom och �t din
kv�llsvard! S� kom d�, kom d�, korpen min, korpen min!

Korpen besvarade dessa ord med ett sorgset och misst�nksamt kraxande,
men fortfor att flaxa kring pelaren, medan helgonet f�ljde honom med
handen, i vilken han f�rmodligen lagt n�gra br�dsmulor.

- Var d� icke r�dd! Jag �r icke ond p� dig l�ngre. Jag skall icke
vrida halsen av dig. S� kom d�, kom d�!

Tonen, vari dessa f�rs�kringar g�vos, tycktes inverka p� korpen. Han

slog ned p� kanten av kapit�len, men hoppade bakl�nges, r�rde vingarne
och uppst�mde n�gra hesa ljud, d� Simon utstr�ckte handen f�r att
f�nga honom. Hans misstankar voro �nnu icke alldeles �vervunna. Men
sedan Simon avst�tt fr�n f�rs�ket och v�nt sig bort, f�r att forts�tta
sin m�ltid, �tervann f�geln sm�ningom f�rtroende till sin herres
upps�t. Han kom n�rmare, hoppade slutligen i Simons kn� och l�t honom
fritt stryka sig �ver den kolsvarta, gl�nsande ryggen, medan han med
mycken glupskhet deltog i helgonets m�ltid.
- Du har varit borta hela dagen, suttit arg och trumpen d�r borta i
tr�den, sade Simon i v�nligt f�rebr�ende ton. Jag agade dig nog
str�ngt i g�r, det gjorde jag, men s� �r du s� dum och ol�raktig, att
jag ibland blir rasande och vill vrida halsen av dig. Tv� l�nga �r i
skolan, och �nnu har du icke l�rt dig namnet Elpenike!

Simons korp var n�stan lika ryktbar som helgonet sj�lv. Kristianerna
trodde sig veta, att han var mer �n hundra �r gammal, och man
omtalade, att en dag, d� Simon f�rg�tits av de fromma kvinnorna, som
bodde i grannskapet av dubbelporten, hade korpen tillf�rt honom f�da,
liksom det fordom timade med Elias, den store profeten.

Kanske var han verkligen en gammal enst�ring, en Metusalem i sitt

l�nglivade sl�kte, som �verlevat de sina och fr�mmande f�r den yngre
korpv�rlden tillbragt �ren i klipporna och lundarne vid Kefissos,
ensam och s�rjande, till dess han slutligen fann en ny s�llskapare av
ett annat sl�kte, fann en v�n, som i mycket liknade honom sj�lv, och
till vilken han sm�ningom drogs genom detta medk�nslans band, denna
blida, outrannsakliga makt, som giver varje hj�rta, �ven det
ensammaste, kyligaste och mest f�rtorkade, ett f�rem�l, varp� det kan
utgjuta den �mhet, varav det �nnu �r m�ktigt.

Det f�rtroliga samspr�k pelarmannen f�rde med sin korp avbr�ts, n�r
hans skarpa �ra uppf�ngade ljudet av nalkandes steg p� gr�smattan. Han
hade suttit med ansiktet riktat mot olivdungarne i tavlans bakgrund.
Nu v�nde han sig om och lade sig p� magen, och hans kala huvud med det
lurviga sk�gget stack fram emellan kapit�lens l�vverk, som ett
hiskligt vilddjurs, spanande genom ett busksn�r. Korpen hade flyttat
sig till hans axel.

Simon var harmsen �ver att st�ras i sin m�ltid. Han hade v�l �nnu icke
sjungit sin aftonpsalm, men det b�rjade lida l�ngt in p� natten, och
han ville vara ensam. D�rf�r r�t han redan p� avst�nd mot de kommande:

- G�n bort, g�n bort! G�n, s�ger jag!

Men n�r de likv�l nalkades, gnistrade hans �gon, och han b�rjade i en
ton av g�ckeri:

- Kommen, mina barn! Kommen och h�ren! Varf�r skall �rat vara f�st
vid huvudet? Slit av �rat, dumma m�nniska, och spika det p� ditt br�st
....

Dessa ord utgjorde inledningen till en av de f�rvirrade

straffpredikningar, med vilka han pl�gade skr�mma ensliga vandrare,
som nalkades pelaren i ol�mplig tid. Men Simon hann ej forts�tta, ty
han avbr�ts av en v�lk�nd r�st, som ropade:

- Fader Simon, du skall icke vredgas. Det �r jag, Petros, som kommer.

- Ah, det �r du, Petros, biskopen ... biskopen! Ah!

- Jag har uppfyllt din �nskan och f�r min unge Klemens till dig.

- Vem �r Klemens?

- Du vet det, fader.

- Klemens? Nej.

- Klemens, min unge fosterson, om vilken jag en g�ng talade med dig,
och som du �nskade f� se.

- Ah! Nu vet jag.

- Han kommer f�r att bedja om din v�lsignelse.

Pelarmannen l�g kvar en stund i den st�llning, han intagit, och f�ste
sin blick p� biskopens unge f�ljeslage, som nu hade dragit tillbaka
k�pan och visade blottat sitt av l�nga, ljusbruna lockar omsvallade
huvud. D�refter reste sig Simon p� kn�, f�rde handen eftert�nksamt
till sitt sk�gg, s�g sig omkring med spejande blickar i alla
v�derstreck och fattade sin lina, vars ena �nda han lade flera varv
kring ett av kapit�lens utskjutande blad.

Korpen, som nu var s�mnig, oroades av denna r�relse, flaxade, lyfte

sig och fl�g med tunga vingslag till n�rmaste punkten av den
halvf�rfallna stadsmuren, d�r han satte sig i skuggan av en
myrtenbuske och stack huvudet under vingen.

Vid den tystnad, som r�dde, f�rnummos fr�n avst�nd melodiska toner,
och p� �n, som lyste i m�nens sken likt sm�ltande silver, n�rmade sig
en b�t.

I n�sta �gonblick fattade helgonet med b�gge h�nderna linan, sk�t sig
ut fr�n kapit�len och gled ned till marken.

Han stod, eller r�ttare, han satt nu nedhukad bredvid pelaren framf�r
biskopen och f�rel�saren, vars v�rdnad f�r helgonet, n�r han s�g det
s� n�ra f�r sina �gon, borde hava blandats med fasa. Solen hade br�nt
och vindarne torkat denna varelse till ett benrangel, �verdraget av
ett svartbrunt skinn, d�r �drorna l�go som str�ngar och r�rde sig som
hopsnodda maskar, medan de genomstr�mmades av den ringa blodmassa, som
�nnu spred liv i de ohyggliga formerna. �gonen l�go djupt i sina
h�lor, och ringarne kring deras stenar lyste med brunr�d glans.
Helgonet satt i en halvt kn�b�jande st�llning, med benen under sig,
framlutad, st�dd p� de l�nga h�rvuxna armarne, som l�mnades bara av
bj�rnp�lsen.

Petros vidr�rde v�rdnadsfullt hans sk�gg och kn�n, samt viskade d�rvid
i hans �ra:

- Fader, vakta din tunga!

I Simons �gon blandades den vilda glansen med ett uttryck av klokhet
och hemligt f�rst�nd. Han nickade och riktade sin blick p� Klemens.

- Kom till mig! R�ds icke! sade han med omissk�nnlig �mhet i sin ton.

Klemens lydde. Han nalkades med den djupaste v�rdnad, b�jde sitt huvud
och sade:

- Din v�lsignelse, gode fader!

M�nen lyste i denna stund p� tv� varandra n�rmade anleten: ynglingens

sk�na och ljuvligt rena, gubbens vidunderligt fula och skr�ckinjagande
... de n�rmade sig varandra, liksom f�r att tydligare visa det
om�tliga avst�nd, som kan finnas mellan individuella daningar inom
samma sl�kte, ty de voro s� skilda, s� motsatta, som det typiskt
m�nskliga skiljer sig fr�n det urartade, det som i f�rlusten av sitt
m�nskliga varder f�rskr�ckligare �n det rysligaste, djurv�rlden har
att uppvisa ... och likv�l--vem skulle ana detta?--var det den
�nglalike ynglingens uppriktiga, varma, innerliga l�ngtan att varda,
vad han var, den ohyggliga, vidunderliga skepnaden, som satt framf�r
honom och lade sin ena hand p� hans lockar, medan den andras skrumpna,
med l�nga naglar v�pnade fingrar foro �ver hans kind.

F�r Klemens f�rsvann det rysliga i uppenbarelsen f�r det heliga, som
han inlade i henne. F�r honom var denne gubbe sk�n.

Under detta upptr�de k�nde sig Petros orolig. Han fruktade, att
pelarmannen skulle s�ga n�got, som han icke borde. Han skyndade d�rf�r
att avbryta det med f�ljande ord:

- Fromme fader, jag har nu tillfredsst�llt din �nskan att se min

unge, h�gt �lskade son. Och han har �ven undf�tt vad han
efterl�ngtade: din v�lsignelse. Det �r tid att l�mna dig i ro.

Pelarmannen st�dde sig med ena handen mot marken; den andra f�rde han
till sina �gon, likasom hade han bl�ndats av m�nens klarhet.

- Klemens, sade biskopen, jag har n�gra f�rtroliga ord att s�ga den
helige. G� f�rut och v�nta mig vid stadsporten.

Van att lyda, h�lsade den unge pr�sten det gamla helgonet ett
v�rdnadsfullt farv�l och avl�gsnade sig �ver f�ltet.

En stund f�rfl�t under tystnad, medan Simon f�rde handen �ver sina
�gon. Han avl�gsnade fr�n dem en fr�mling, som sedan l�nge icke hade
visat sig d�r--en t�r, pressad av �mma k�nslor. D�refter sade han, i
det han s�g sig omkring:

- Varf�r gick Filippos?

- N�mn icke detta namn, min fader! bad Petros med oro, ehuru ingen
kunde h�ra dem. Jag v�gade icke l�ta honom stanna kvar, ty du f�rm�r
ej vakta din tunga.

- Du har r�tt, sade gubben och lade b�da h�nderna p� sin hj�ssa. N�r
jag har kn�b�jt l�nge, blir jag s� besynnerlig h�r uppe. Det susar och
brusar i min hj�rna. Men l�t mig f� �terse honom! Jag skall nog akta
mig. Han heter nu icke Filippos, utan Klemens; han �r icke l�ngre
Elpenikes son ... visst icke!

... O, fortfor han till sig sj�lv, vad han liknar henne! Elpenike i
br�llopsskrud med myrtenkrans p� sina lockar! Elpenike i gravskrud med
sellerikrans omkring sin panna! Elpenike i gravskrud ... Elpenike!

Simons j�rnbr�st h�jdes av en djup suck, som liknade en d�dsrossling;

han v�nde sig och lutade mot den kalla pelaren sitt rysliga ansikte,
sin br�nnande panna, sin kind, som vittnade det nya undret av en t�r.

- Lugna dig, fader! sade Petros, som f�rst nu varsnade helgonets

uppr�rda tillst�nd. H�r du ej? H�r nalkas m�nniskor. Det kommer en b�t
p� �n. L�t ingen se, att du har l�mnat ditt tillh�ll d�r uppe!

Petros' p�minnelser underst�ddes av en cittras toner, som ledsagade en

livlig, klar, melodisk s�ng, stundom avbruten av skratt och glada,
samtalande r�ster. B�ten, varifr�n dessa ljud f�rnummos, n�rmade sig
med sakta och j�mna �rslag i det silvrade vattnet.

Biskopens ord voro fullkomligt �gnade att �terkalla Simon till sans,
ty de talade till hans asketiska �relystnad. Han r�tade sig upp, s�nde
en skarp och hastig blick bort emot �n, fattade linan, j�mkade henne
till den skuggade sidan av pelaren och kl�ttrade med en apas vighet
upp till kapit�len. Uppkommen dit, intog han sitt vanliga l�ge, stack
huvudet ut mellan kapit�lens l�vverk och sade i f�rtrolig, angel�gen
ton:

- De kunna icke hava sett mig, Petros.

- Nej, du m� vara lugn.

- Petros, Filippos �r kristian?

- Ja visst.

- Filippos �r ju d�pt? Filippos �r ju pr�st?

- Ja.

- H�rligt, h�rligt! S� ville jag hava det. Lilla lamm, som vi fr�lste
ur vargens klor! Lilla lamm, som vi buro hem till den r�tte herden!
Petros, l�t mig f� �terse det lilla lammet! Var icke r�dd! Jag skall
vakta min tunga. L�t honom komma f�re solnedg�ngen; du vet, att jag
icke talar f�re solnedg�ngen.

- Jag skall varje afton hits�nda Klemens med br�d och vin.

- Petros, du �r en god son. Min tusenfaldiga v�lsignelse �ver dig,

min gode Petros! Men hur �r det? �r det den f�rhatlige, som l�ter
ringa klockorna i staden?

- Krysanteus? Du menar honom?

- Ja. �ro icke han och hedningarne �nyo herrar i staden?

- Vad s�ger du? Den h�gste hindre, att en s�dan tid n�gonsin
�terkomme!

- Eller firen I nu varje natt martyrernas fest?

- Vad har ingivit dig denna tro, min fader?

- Han I ej i de tv� sista n�tterna samlats d�r borta? sade Simon och
utstr�ckte armen mot olivdungarne. Har jag icke h�rt de trognes
psalmer ljuda, s�som komme de ur jordens sk�te? Det �r ju som fordom,
d� vi f�rf�ljdes f�r v�r tro och firade Herrens fest i kulor och
gravkamrar. H�rliga tid!

Och pelarhelgonet b�rjade sjunga en av dessa psalmer--i b�rjan med

sakta r�st, som om han velat h�rma de ljud, om vilka han talat
--sedan med allt starkare st�mma, som om han velat �verr�sta de glada
tonerna fr�n den allt mer och mer sig n�rmande b�ten:

Guds namn �r k�nt i Judaland, f�rh�rligat i Israel,

han Sion till sin borg har valt, i Salem st�r hans helga tj�ll.
Han krossar b�gar, spjut och sv�rd,
de stolte digna till hans fot,
och b�vande den hela v�rld
f�rstummas f�r hans vredes hot.

Se R�varbergen! P� sin grund de svikta f�r hans �gas blink,

och krigarskaror domnande nedl�gga vapen p� hans vink,
se vagnen stannar med sitt spann,
och d�tt �r stridstrumpetens ljud
och s�nkt i dvala h�st och man
vid blott en vink av Jakobs Gud.

Petros' ansikte uttryckte den st�rsta sp�nning vid den uppt�ckt, han
trodde sig hava gjort i helgonets ord om den nattliga gudstj�nsten.
Men som han visste, att det skulle b�ta till intet att �ska vidare
upplysningar av Simon, och d� han dessutom k�nde, att denne, s� snart
han f�rdjupat sig i sina �lsklingspsalmer, icke ville st�ras, besl�t
han att i tysthet avl�gsna sig, s� mycket mer som Klemens v�ntade
honom vid stadsporten och natten var l�ngt framskriden.

Han vandrade med l�ngsamma steg �ver sl�tten, p� vilken hans skepnad,
h�ljd i den vida k�pan, kastade en fantastisk j�tteskugga. Det gick i
Aten en s�gen, att n�gon hade sett en skugga p� marken s�som av en
m�nniska--men utan att en s�dan eller n�got annat r�rligt f�rem�l
kunde uppt�ckas--l�ngsamt �ver f�lten n�rma sig dubbelporten och d�r
f�rsvinna. M�h�nda hade ber�ttarens inbillning skapat denna syn av
ingenting annat �n skuggan fr�n ett f�rbi m�nen seglande moln; eller
kanske hade den dova, obest�mda, tryckande fruktan, som lik en tung
luft vilade p� befolkningen, givit sig uttryck i denna s�gen. Men var
och en, som i detta �gonblick sett den enslige vandraren skrida �ver
det skydda pelarf�ltet, kunde gripits av en liknande aning och k�nt,
att en olycksande, lekamliggjord i detta v�sen, n�rmade sig den
slumrande staden.

S�ngen, cittraspelet och det muntra sorl, som nyss f�rnummits, hade
�verr�stats av Simons starka, andaktsfulla s�ng och pl�tsligt tystnat,
och endast de j�mna �rslagen h�rdes, medan b�ten gled fram p� sin
ljusa, lugna, slingrande bana mellan pilar och cypresser. Det glada
lag, som var samlat inom relingen, hade upph�rt att skratta och sjunga
och lyssnade nu f�r omv�xlings skull till pelarmannens s�ng.

B�tens f�rst�v var prydd med rosor, blomsterkedjor h�ngde kring hans
sidor; tv� gossar, fagra som Hylas och Ganymedes, f�rde �rorna,
Praxinoa, den f�rtjusande het�ren, satt som h�rskarinna �ver rodret.
Olympiodoros, den gudomlige men av en otacksam eller minnessl�
efterv�rld f�rg�tne skalden, l�g v�rdsl�st utstr�ckt p� sv�llande
dynor med huvudet i Praxinoas kn� och sv�rmade, sm�leende, lycklig och
halvrusig, bland m�nen, stj�rnorna och de vita str�molnen. Palladios,
s�ngaren, som nyss hade tystnat, satt d�r bredvid med ena armen kring
sin cittra och den andra kring livet p� en femton�rig, svart�gd,
syrisk dansarinna, lyssnande med ironisk f�rtjusning till
pelarhelgonets str�va s�ng. Karmides, insvept i en veckrik mantel, l�g
i samma behagliga st�llning som hans v�n Olympiodoros, men i st�llet
f�r att v�lja ett lika hult �rngott i Myros kn�, hade han med armb�gen
st�dd emot relingen lutat sig �ver vattnet och roade sig med att sk�da
m�nens bild d�r nere i djupet och doppa fingerspetsarne i den svala
b�ljan. Myro hade tagit kransen fr�n hans huvud f�r att fl�ta violer i
rosorna och kastade allt emellan�t, liksom det �vriga s�llskapet, en
blick bort till pelaren och sm�skrattade eller f�rs�kte sm�skratta,
alldeles som det �vriga s�llskapet, �t den underliga, skrovliga
s�ngen, som likv�l skar igenom m�rg och ben, allvarlig som han var,
och i de k�nslor, de tankar, han v�ckte och uttalade, s� avbrytande
mot den sorgl�sa omgivningen, den tysta nejden, den milda himmelen,
den sk�na natten med dess trolska ljus.

Ty Simon sj�ng om n�got, som �r j�mmerfullt och f�rkrossat, om en

varelse i skapelsen, som icke delar hennes harmoni, vars ben sm�kta,
vars lemmar brinna av syndmedvetandets t�rande eld, som ryter i sitt
hj�rtas �ngest, seende att synderna likt stormande v�gor sl�
tillsammans �ver hennes huvud.

Simon sj�ng om en str�ng och f�rskr�cklig Gud, vars vrede ingen kan
stilla, som f�rs�tter bergen, r�r jorden, s� att hennes pelare darra,
talar till solen, att hon ej g�r upp, och f�rseglar stj�rnorna; som
s�nder sina �nglar med vredens sk�lar �ver v�rlden att omst�rta
hedningarnes stad, det stora Babel, det glada, av silke, guld och
scharlakan skinande, s� att ljus och ljusstake icke mer skall lysa
d�r, bruds och brudgums r�st aldrig mer varda h�rd d�rinne ...

N�r denna s�ng tystnat, lj�d �nyo fr�n den blomsterprydda b�ten
cittrans toner, som ledsagade f�ljande dityramb:

Gossar och flickor!

h�rlig �r livets
rosiga morgon.
Luftiga, ljuva,
mysande timmar
sv�va i l�tta,
flyktiga rader
�ver dess nejds e--
lysiska v�r.
Snabba, o snabba
�ro de sk�na
himmelska v�sen,
flyende h�n mot
str�lande fj�rran;
medan er egen
gl�ttiga kor
f�res av �det
bort till ett motsatt
m�rknande fj�rran.
Skynden, o skynden,
flickor och gossar,
skynden att bryta
luftiga kedjan,
ilen att sl� i
njutningens bojor
dessa olympiskt
leende, ljuva,
flyktiga barn!
H�n ur v�r ena
 dallrande v�gsk�l
plockar best�ndigt
moiran, den grymma,
fr�jdernas gyllne,
r�knade vikter,
kastar i andra
sjunkande v�gen
slappade sinnens,
mattade krafters,
m�dors och sorgers
tyngande bly.
Hastigt som facklan
f�ngas och flyr fr�n
hand och till hand i
panateneiska
nattliga festen,
m�sten I l�mna
ungdomens evigt
brinnande fackla
till de bakom er
ilande yngre
rosiga sl�kten,
medan I sj�lva
sjunken i �lderns
svartnande skuggor,
sjunken i gravens
tigande natt.
Kindens som �ngens
blommor f�rblekna.
Svallande lockar
glesna som lundars
h�stliga kronor.
Str�lande blickar
slockna som festers
tynande lampor.
Skynden, o skynden,
gossar och flickor,
flickor och gossar,
skynden att t�mma
fr�jdernas nektar!
Kransa pokalen,
slut till ditt �nnu
sv�rmande hj�rta,
flicka, din gosse,

gosse, din m�!

* * * * *

Petros hade �terv�nt till sitt palats och �nskat god natt �t den unge
f�rel�saren, som v�ntat honom vid stadsporten och nu g�tt till sitt
sovrum i peristylen.

Petros var �ter ensam i sin studiekammare. Ehuru han under hela den
f�rflutna dagen varit i str�ng verksamhet, k�nde han icke behov av
vila. Han s�kte f�ngsla sin uppm�rksamhet vid Tertullianus' bok, som
l�g uppslagen p� bordet, och hans blick f�ll p� f�ljande ord, dessa
m�rkv�rdiga, vilt kraftiga paradoxer, i vilka Tron har skrivit sin
frihets- och sj�lvst�ndighetsf�rklaring mot Vetandet:

�Guds Son �r korsf�st. Det �r skymfligt och d�rf�r ingenting att

blygas f�r.�

�Guds Son �r d�d. Det �r orimligt och just f�rdenskull troligt.�

�Och begraven stod han upp ifr�n de d�de. Det �r visst, emedan det �r
om�jligt.� [1]

[1] �Crucifixus est Dei filius; non pudet, quia pudendum est. Et
mortuus est Dei filius; prorsus credibile est, quia ineptum est. Et
sepultus resurrexit; certum est, quia impossibile est.�

Men de enade krafterna av den l�sandes vilja och den l�stes eldiga
v�ltalighet voro icke i st�nd att tillbakatr�nga de tankar, som
biskopen hemf�rt i sin sj�l. Han l�mnade boken och vandrade l�nge av
och an i rummet.

Innan han �ntligen gick till sin s�ngkammare, hade han �ppnat det
under bokfacket st�ende sk�pet, framtagit en liten flaska av silver
och en st�rre av glas, gjutit n�gra droppar av den f�rra, som inneh�ll
en dvaldryck, i den senare, som inneh�ll ett l�tt, oskyldigt vin, och
d�refter st�llt de b�da flaskorna tillbaka p� sin plats och l�st
sk�pet.

Efter tre till fyra timmars s�mn var han �ter vaken f�r sina tankar.
Han l�mnade b�dden i morgongryningen, just vid den tid, d� Eufemios,
den korthalsade presbytern, krokig och h�ljd i sin k�pa, med en lampa
och en nyckelknippa i ena handen och ett lerkrus i den andra, gick
�ver en liten m�rk g�rd bakom peristylen och stannade framf�r en
k�llard�rr, som han med en stor nyckel, sedan han st�llt lampan p� en
b�nk, �ppnade.

Palatsets gamle nattv�ktare, som p� en g�ng var kyrkobetj�nt och

biskoplig tj�nare, satt insvept till n�san i en grov kappa p� samma
b�nk, funderande bredvid sitt timglas och sin hornlykta. Han d�k med
munnen upp ur kappan, v�nde sig till Eufemios och sade:

- Broder, det har varit en ledsam natt. Jag har h�rt d�r nedifr�n
hans suckar och kvidande, och det var mig rysligt sv�rt att icke ge
honom vatten. Vad har han d� gjort?

- Han f�rnekar kyrkan, svarade Eufemios, i det han �tertog lampan och
gick ned f�r k�llartrappan.

NIONDE KAPITLET.

Filosofens hem.

Nedanf�r Akropolis' �stra sluttning str�ckte sig fr�n norr till s�der
den vackra Tripodgatan, vars v�stra husrad, b�rjande vid Prytanernas
palats och slutande vid Perikles' Odeion, var en oavbruten kedja av
monumentala byggnader, medan den �stra utgjordes av enskilda hus,
uppf�rda i l�tt stil och endast en eller tv� v�ningar h�ga, f�r att ej
genom sin storlek minska intrycket av de f�rra, vilka, liksom
hellenernas offentliga byggnader i allm�nhet, utm�rkte sig mer f�r
�dla former �n kolossalitet.

Av Tripodgatans praktverk �terst�r �n i dag en rund, tornartad, av

korintiska halvpelare omgiven byggnad med sirligt bj�lklag, mejslad
fris, som framst�ller Dionysos' �ventyr med r�vare, samt v�lvt tak,
som �verst prydes av en akant med yppiga, behagfullt fallande blad. En
inskrift upplyser, att byggnaden skall f�reviga �ran av atenaren
Lysikrates' och hans stams, den akamantiskas, seger i en tragisk
kort�vlan.

Denna smakfulla minnesv�rd av en seger i sk�nhetens v�rld har under

senare �rhundraden st�tt inkl�md mellan de dystra, smutsiga murarne av
ett kapucinkloster--liknande d�r ett leende barndomsminne, som
fortlever i en grubblande, m�rk och sluten sj�l. Munkarne hava nyttjat
honom till gisselrum och f�ngelse. �det leker, som en konstn�r, med
f�rgbrytningar.

Mitt emot denna minnesv�rd, vid andra sidan av gatan, l�g Krysanteus'
hus. Endast tv� v�ningar h�gt, hade det stor utstr�ckning och
innesl�t, utom aulan och fruntimmersg�rden, en icke obetydlig
tr�dg�rd. Fattade man den f�rgyllda bronsring, som prydde porten, och
med en knackning tillk�nnagav sin �nskan att slippa in, �ppnades den
snart av en gammal fryntlig tj�nare, och man intr�dde i en l�ng, skum
f�rstugug�ng, som dag och natt upplystes av en lampa. N�r den
motsatta, vanligen st�ngda d�rren �ppnades, tedde sig en �verraskande
vacker, av himmelens klarhet �vergjuten tavla. Man stod d� i den �ppna
aulan, vars joniska pelare av pentelisk marmor tecknade sina vita,
luftiga rader mot en bakgrund i klar, m�rkr�d f�rgton och uppburo ett
genombrutet, kring �vre v�ningen g�ende galleri. Aulan, i vars mitt
stod ett altar med st�ndigt brinnande r�kverk, omgavs p� tre sidor av
pelarg�ngen. Bakom den f�rde d�rrar till rum av olika slag: bes�krum,
g�strum, sovkammare, badrum o.s.v. Den fj�rde sidan--den gent emot
ing�ngen--upptogs av tv� st�rre rum: konstkabinettet och
biblioteket, b�da st�ngda endast med violettf�rgade t�ckelser, som
vanligen voro tillbakadragna, s� att man s�g deras i harmoniskt spel
av klara f�rger h�llna v�ggm�lningar och mosaikgolv. Dessa rum
�tskildes av en bred, mitt emot f�rstugud�rren bel�gen �ppning,
varigenom utsikten f�rl�ngdes �ver fruntimmersg�rden, med dess
vattenkonst, omgiven av blomstervaser, och �ppnade sig till
tr�dg�rden, d�r genomblicken �ndade med en skuggig g�ng av lummiga
tr�d, glesare h�r och d�r, f�r att l�ta solskenet falla p� en bildstod
eller bryta sig i p�rlregnet fr�n en sorlande springbrunn.

Dagen efter den, p� vilken Klemens i biskopens s�llskap hade bes�kt

det ryktbara pelarhelgonet, och vid tionde timmen [1] h�nde, att
portklappen p� Krysanteus' hus skramlade med ovanlig h�ftighet. Den
gamle portvakten s�g ut genom sin lilla f�nsterglugg och uppt�ckte,
att den, som f�rorsakade bullret, var en �lderstigen man i tarvlig
dr�kt. Portvakten i Krysanteus' hus var i m�nga stycken olik sina
�mbetsbr�der. F�rst och fr�mst var han icke eunuck, utan lycklig
familjefader med hustru och m�nga barn; f�r det andra var han av sin
herre f�rmanad att visa sig lika h�vlig mot alla slags bes�kande, och
f�r det tredje hade han icke lynne att antaga det sn�siga skick, som,
om vi f� tro de gamla komedierna, var ett st�ende drag hos den tidens
portvaktare. Men s�rdeles f�rk�rlek och ytterlig v�rdnad hyste han f�r
alla, som buro sk�gg och filosofmantel--ty hans �lskade herre, ehuru
han icke bar filosofmantel, var ju filosof--och med den gubbe, som
nu h�ll i portklappen, var just f�rh�llandet, att han var b�de sk�ggig
och filosofmantlad, ehuru manteln var av gr�vsta slaget. V�r portvakt
skyndade s�ledes att �ppna.

[1] Omkring kl. 5 efter romerska r�knes�ttet, som vid denna tid,
tillika med m�nga andra romerska bruk, gjort sig g�llande i
Grekland.

- Vem s�ker du? fr�gade han.

- G�r jag r�tt? Jag s�ker Krysanteus, arkonten.

- Detta �r Krysanteus' hus. Men han �r icke hemma.

- N�r hemv�ntas han?

- D�rp� kan jag icke giva dig s�kert svar. Men har du tid att inv�nta
honom, s� �r du v�lkommen �ver hans tr�skel.

- Jag tackar dig.

- Jag tycker mig se, att du �r fr�mling i staden ... kanske l�ngv�ga
resande?

- S� �r det.

- M�h�nda gammal v�n till min herre? fortfor portvakten, som av

v�lmening blottst�llde sig f�r att synas nyfiken.

- Nej, svarade fr�mlingen. Jag k�nner honom endast av ryktet.

- Ja, vem g�r icke det? sade portvakten med stolthet. Men du �r
alltid v�lkommen. Min herre �r glad att se fr�mmande filosofer i sitt
hus.

Under samtalet hade portvakten st�ngt d�rren till gatan och ledsagat
fr�mlingen till motsatta d�rren. Han �ppnade denna, bj�d g�sten stiga
in i aulan, vinkade en ung slav, vilken tj�nstgjorde som atriensis,
och �terv�nde till sin portkammare.

Okos, den unge slaven, portvaktarens son, en yngling med glad uppsyn
och st�dat skick, underr�ttade fr�mlingen, att det torde dr�ja n�got
l�nge, innan hans herre hemkomme; det vore d�rf�r hans, Okos',
skyldighet att visa g�sten, var han skulle finna badrummet, om han
ville bada, biblioteket, om han ville l�sa, ett avskilt g�strum, om
han vore tr�tt och f�redroge ett s�dant framf�r vilosofforna i aulan.

Fr�mlingen valde biblioteket. Han visades dit, betraktade en stund de

sk�na m�lningarna, skakade d�rvid p� huvudet, tog en pappersrulle och
slog sig ned i en bekv�m vilosoffa f�r att l�sa. N�gra �gonblick
d�refter intr�dde en gosse, Okos' yngre bror, och st�llde bredvid
g�sten ett litet runt bord med frukter, konfityrer och
krystallflaskor, den ena med vin, den andra med vatten, nyss h�mtat i
tr�dg�rdsk�llan. Sedan detta skett, gick gossen, men �terv�nde snart
med friska, v�lluktande blommor, som han utbytte mot andra, �nnu icke
vissnade, i en blomstervas under draperiet vid ing�ngen till rummet.
Sedan han p� s�dant, i detta hus vanligt s�tt s�rjt f�r den ok�nde,
mycket tarvlige fr�mlingens trevnad, avl�gsnade han sig.

N�r portvaktaren �ppnade f�r den obekante, hade han icke iakttagit,
att denne, medan han knackade, utbytte en f�rtrolig blick med den
gamle olivhandlaren Batyllos, som stod p� gatan ett stycke d�rifr�n,
med h�pnad tydligen m�lad i sitt ansikte, och att icke l�ngt ifr�n
Batyllos stodo tv� m�n, den ene pr�st, som viskade sinsemellan och
m�nstrade fr�mlingen med skarpa blickar.

Dessa b�da hade utanf�r Prytanernas palats r�kat m�ta fr�mlingen samt
d�refter v�nt om och f�ljt honom p� kort avst�nd. Fr�mlingen, som var
en skarpsynt man, hade m�rkt, att han var f�rem�l f�r deras
iakttagelser, men utan att visa n�got tecken till oro helt lugnt
fortsatt sin v�g, till dess han stannade utanf�r Krysanteus' hus.

Den ene av de b�da var en kejserlig agent--ett slags brevpost och

tillika spanare--som f�reg�ende dag hade anl�nt till staden med brev
till prokonsuln.

- Bah, fortsatte agenten sitt samtal med pr�stmannen, i det de

avl�gsnade sig ned�t gatan, du s�ger, att du sett honom tv� g�nger;
jag s�ger, att jag sett honom hundra g�nger. Om denne gubbe �r
Atanasios, s� f�r du sk�ra n�san av mig, till r�ttvist straff f�r att
hon v�drat s� galet. Det �r f�r l�jligt! Till vilken stad jag nu
kommer, i Europa, Asien eller Afrika, har man nyss sett Atanasios. Man
beh�ver bara vara ok�nd p� st�llet och ha n�gra skrynklor i synen f�r
att genast vara Atanasios, han och ingen annan. Det �r med honom som
med Jerusalems skomakare, som b�nderna p�st� sig se i var gammal
trashank, som stryker genom deras by.

- N� n�, anm�rkte Eufemios, jag sade icke, att han �r Atanasios, utan
att han �r snarlik honom. Det skadar icke att ha �gonen med sig.

- �gonen? Ja, dem gl�mmer jag aldrig hemma, lika litet som �ronen,
var viss d�rom, �rev�rdige presbyter! Och mina �gon sade mig, att
denne gubbe �r en duvunge mot Atanasios.

- Men du vet, att det finns vissa medel, som kunna f�rst�lla ...
f�ryngra utseendet. Man f�rgar h�ret med lixivium, man....

- H�r p�! inf�ll agenten och stannade. Syna mig noga! Hur gammal tror
du mig vara?

- Omkring femtio �r, gissade Eufemios.

- Min v�n, jag �r i dag verkligen femtio �r gammal. I morgon �r jag

kanske sjuttio, i �vermorgon tjugu. Men annars �r jag f�dd f�r trettio
�r sedan. Du b�r h� till Megara, om du vill l�ra mig, att det finns en
s�dan konst.

- Vid �nglaskarorna! Du f�rv�nar mig, min v�n. Den konsten vore v�rd
att inh�mta. Min b�ste v�n, jag sl�pper dig icke, f�rr�n du ger mig
n�gon undervisning d�ri. F�r �vrigt tvivlar jag icke, att du har
alldeles r�tt i avseende p� gubben. Det sl�t jag strax d�rav, att han
gick in i �rkehedningens hus. D�rtill skulle dock Atanasios visst
aldrig f�rm� sig, om �n han icke tvekar att g�mma sig i filosofmantel
och l�ta sk�gget v�xa. Mannen �r utan tvivel filosof, en av de
hundske, att d�ma av den grova manteln. Men nu vidkommande den
m�rkv�rdiga konsten, s�....

- �r hon f�r dig alldeles �verfl�dig, anm�rkte agenten skrattande, ty

bara du ej gl�mmer att taga halsen med dig, n�r du g�r ut, �r du
tillr�ckligt oigenk�nnlig. Ha ha ha! F�rl�t mig! Jag vill icke s�ra
dig. N�r man av naturen �r kvick, komma s�dana infall av sig sj�lva.

Vi �vergiva de b�da samtalande, pr�sten och den hemlige atanasianen,

samt �terv�nda till filosofens hus. Men nu stanna vi ej i aulan, d�r
vi l�mnade den hemlighetsfulle fr�mlingen, utan forts�tta v�r v�g till
fruntimmersg�rden.

Liksom aulan, omgavs den av joniska pelare, som buro en med bildstoder
smyckad altan, till vilken man uttr�dde fr�n �vre v�ningen. Oavsett
vissa mellanrum f�r fri f�rbindelse, var altanen uppfylld med
praktv�xter och �verdragen med ett fint, fr�n g�rden om�rkligt n�t,
varinom fladdrade s�ngf�glar och andra, p� vilkas metallgl�nsande
fj�drar naturen sl�sat sina bj�rtaste f�rger. Marken eller r�ttare
golvet--ty dessa g�rdar voro under �rets flesta m�nader boningsrum
med himmelen till tak--var rutformigt lagt med svarta och vitgula
stenar, utom i mitten, d�r springbrunnen, omgiven av en gr�smatta,
f�llde sina str�lar i en marmorbass�ng bland lekande flockar av
kupidoner och delfiner. I grannskapet av springbrunnen finna vi
Krysanteus' dotter, Hermione, och n�gra hennes v�ninnor.

Aftonen �r vacker. Himmelen v�lver h�g och skyfri �ver denna t�cka,
fr�n stadsbullret avskilda vr�, d�r blommor dofta och f�gels�ng
blandas med sorlet av kaskader. Solen skiner �nnu p� den �stra
pelarraden och vattenkonstens h�gsta kr�kning: v�rmen �r s�dan, att
svalkan i springbrunnens grannskap behagar, utan att man �tr�r den
fulla skugga, som den v�stra pelarg�ngen bjuder. Ett bord med de l�tta
l�ckerheter, p� vilka grekiska k�kskonsten var s� uppfinningsrik, och
n�gra l�nga divanlika soffor, med bolstrar �verdragna av ett
m�rkgr�nt, sammetslikt, silverbroderat tyg, �ro st�llda mellan
blomstervaserna n�ra bass�ngen. H�r vila de unga kvinnorna under glatt
och f�rtroligt samtal, medan Alkmene, Hermiones Hebe-lika
kammarflicka, sv�var mellan blommorna och vattnar dem fr�n en urna,
som hon alltemellan�t fyller under springbrunnens str�lar.

Den rena himmelen, den �dla pelarbyggnaden, stoderna och vaserna, den
spelande vattenkonsten, och i denna omgivning den vackra gruppen av
unga kvinnor, kl�dda i de enklaste, kyskaste och mest smakfulla
dr�kter, som n�gonsin omfladdrat de kvinnliga behagen, bildade en
tavla av klara linjer, lugn sk�nhet, ideal poesi, egen f�r antiken.

Den gammalhelleniska dr�kten hade �nyo kommit i bruk bland de

f�rn�mare atenarne. Forntidens minnen voro dem nu k�rare �n n�gonsin,
som vanligt i tider, d� en l�ssl�ppt of�rsonlig kamp emellan olika
v�rlds�sk�dningar framkallar de yttersta motsatser vid sidan av
varandra. Hermione var kl�dd i en sn�vit kiton av egyptiskt sindon,
f�st med en agraff �ver v�nstra skuldran och f�rsedd med l�nga
�verstycken, som fr�n halsen nedf�llo �ver barmen och ryggen och
n�stan dolde det ljusbl�, guldstickade b�lte, som hopdrog kitonen
kring midjan, varifr�n han fotsid, i rika naturliga veck nedf�ll �ver
de sandalprydda f�tterna. �rmarna p� denna kl�dning voro mycket vida,
fr�n axlarna uppskurna och glest sammanh�llna med sm� guldsp�nnen, s�
att stundom blott en strimma, stundom hela rundningen av de �delt
formade armarne med deras marmorfasta, bl�ndande, i blekt rosenr�tt
skiftande hull vart synlig. F�r �kad bekv�mlighet vid ikl�dandet var
kitonen uppskuren �ven under v�nstra �rmen ned till midjan, men h�r
f�st med en t�t rad agraffer. En gles purpurgarnering omgav den
nedersta f�llen och h�jde intrycket av veckens plastiska fall.

Hermiones rika, m�rkbruna h�r var icke benat, utan naturligt ordnat,
som p� ett lockigt gossehuvud, och sammanh�llet av ett enkelt,
diademlikt band, men delade sig under detta mitt �ver pannan i l�nga
v�glinjer, som nalkades de fint penslade �gonbrynen och slutade med
sm� skruvformiga lockar, medan h�ret baktill nedf�ll i ett svall av
l�nga, gl�nsande b�ljor �ver hals och skuldror.

Av de �vriga n�rvarande damerna voro de tv� kl�dda som Hermione, men

buro �ver den vita kitonen en annan kortare, som hos den ena var
saffran-, hos den andra ametistf�rgad.

Den tredje var en vacker brunett i romersk kl�dsel: den unga Julia,
maka till Krysanteus' v�n, jovianske gardestribunen Ammianus
Marcellinus, som gjort sitt namn od�dligt genom en v�rdefull historia
�ver sin tid.

Julia var f�dd i Galliens huvudstad Parisii, vars namn d� �nnu icke
hade s� v�rldshistorisk klang som nu. Hon hade vistats d�r, �nnu sedan
den unge cesarn Julianus ditflyttat med sitt anspr�ksl�sa hov. Hon
kunde f�rt�lja och gjorde det g�rna om den isande f�rskr�ckelse, som
de allemanniska barbarernas anstormande hade v�ckt i Gallien; om det
allm�nna jublet �ver landets r�ddning genom Julianus' hj�ltemod, om
den v�lm�ga, trevnad och trygd, som nu under hans r�ttvisa, kraftiga
och v�lvilliga styrelse lyckliggjorde det nyss s� lidande, utarmade
landet. Med ett ord: Ammianus Marcellinus' maka beundrade Julianus,
och denna beundran var emellan henne och Hermione den f�rsta v�ckelsen
till en v�nskap, som vart innerligare, ju mer de l�rde k�nna varandra,
och ytterligare st�rktes av gemensam v�rdnad f�r den gamla tron,
gemensam k�rlek till visdom och sk�nhet.

Ismene och Berenike voro inf�dda atenskor och Hermiones barndomsv�nner,

�nnu, liksom hon, fria fr�n Hymens band--Berenike en m�rklockig
flicka med sj�lfulla drag och lugn v�rdighet i sina later, Ismene en
blond, leende och sj�lvsv�ldig sexton�ring, vars ansikte var den
klaraste spegel f�r en gl�ttig, k�nslig och av nycker styrd
innesst�mning, och vars h�llning och �tb�rder f�renade med mycken
livlighet mycken t�ckhet och oskyldig h�g att behaga.

- Vad tyckte du om den lilla visan, min Julia? fr�gade Ismene, i det
hon lade bort lyran och lyfte sina sm� f�tter upp i den sv�llande
soffan, mot vars gr�na grund sandalernas p�rlor glittrade. Har du h�rt
henne f�rr?

- Nej, svarade Julia; hennes melodi �r enkel, men of�rg�tligt vacker.

Jag sluter d�rav, att hon �r mycket gammal.

- Du d�mer riktigt, sade Hermione, hon �r ett skott ur Simonides'

vinstock.

- Och om jag sjungit henne i min mormors mormors tid, inf�ll Ismene,
s� skulle man utskrattat mig f�r att jag kunde tycka om en s� urmodig
visa. Ser du, i min mormors mormors tid, d� hade v�rlden smak! D� buro
damerna en h�rkl�dsel h�g som Vindarnes torn, och m�nnen muscher, som
gjorde dem alldeles oemotst�ndliga ... Fy, Alkmene! Ser du icke, att
en fj�ril sitter i den d�r blomman? Tror du, att en blomma t�rstar, s�
l�nge hon kysses av en s� vacker liten beundrare? V�nta, tills han
flugit! Han flyger snart, ty fj�rilar �ro ombytliga och trol�sa,
Alkmene, men att dr�nka dem f�rdenskull vore alla fall ett f�r h�rt
straff. Det �r deras natur att vara trol�sa ... begriper du icke det,
enfaldiga flicka?

- Julia, sade Hermione, nu �r ordningen hos dig att f�rel�sa det nya
stycke, som du �versatt till v�rt spr�k, av din romerske Ovidius.
S�ngen om Pyramus och Tisbe var s� vacker, att vi l�ngta att h�ra mer
av samme skald....

- Och dina verser �ro s� felfria och lediga, som om helleniskan vore
ditt modersm�l, inf�ll Berenike.

- Jag ville endast �vertyga er, sade Julia, att vi romare icke
alldeles gagnl�st g�tt i skola hos er, hellener. Vi lyckas stundom
h�rma er r�tt v�l. Se h�r, fortfor Julia och l�mnade Hermione en liten
sirlig handskrift, h�r �r mitt f�rs�k. Denna g�ng r�r s�ngen den
stackars Narkissos. Du skall uppl�sa den, Hermione; jag v�gar det icke
sj�lv, ty d� jag sist uppl�ste s�ngen om Pyramus och Tisbe, h�nde ju,
att Ismene, just d� hennes �gon t�rades �ver de olyckliga �lskandes
�de, slog till ett skratt, n�r jag med romersk brytning uttalade ett
av era sv�ra helleniska ord.

- Ack, goda Julia, f�rl�t mig, men det lj�d s� l�jligt, sade Ismene
och b�rjade �nyo ofrivilligt skratta vid blotta minnet av detta
tillf�lle. Motsatsen hade varit s� lustig mellan skaldestyckets
r�rande inneh�ll och Julias sj�lfulla f�redrag samt det felaktigt
uttalade ordet.

- Den egenk�re Narkissos! fortfor Ismene. Denna g�ng skall jag varken
skratta eller gr�ta. Varken Ovidius eller du, Julia, skall med all er
konst kunna avlocka mig t�rar �ver en narr, som vart k�r i sig sj�lv.

- S�g icke s�, sade Berenike, det var ju en f�rvillelse, varmed Eros
straffade honom f�r hans h�rdhet mot den stackars Eko. Men vem kan
�lska den, som man icke kan �lska? Alla olyckliga f�rtj�na medlidande,
antingen de sj�lva v�llat sitt �de eller icke. Ja, jag tror, att de
f�rre �ro olyckligare och f�rdenskull f�rtj�nta av �n st�rre
deltagande.

- Du har r�tt, goda Berenike ... men gr�ta �ver Narkissos, se det g�r
jag aldrig, sade Ismene, fl�ktande med sin solfj�der.

- M�h�nda, sade Julia, ligger �ven i denna myt en djupare mening �n

den att endast framst�lla egenk�rleken. D�m icke Narkissos alltf�r
hastigt, Ismene!

- Kanske finner han i Hermione en v�ltalig sakf�rare, inf�ll

Berenike. Jag �r mycket nyfiken att h�ra din f�rklaring �ver denna
myt, min Hermione. N�r du tolkar v�ra sagor, �ro de mig icke allenast
sk�na, utan heliga.

- Ack, mina tolkningar �ro endast f�rs�k, svarade Hermione, som

framkallas av min �vertygelse, att dessa sagor �ro skrudar kring h�ga
sanningar, p� samma s�tt som v�ra gudabilder f�rsinnliga den osynlige
guden och hans krafter. Dessa bilder �ro icke endast tr� och sten.
Myten om Eros och Psyke �r icke en vanlig k�rlekshistoria. Det �r mig
om�jligt att l�sa den eller andra utan att ana symboliskt uttryckta
sanningar. De genomskimra dem, som p�rlan skimrar fr�n bottnen av en
k�lla, som sj�len genomskimrar m�nniskogestalten.

- Men, sade Ismene, �r det icke skalderna, som diktat dessa vackra
saker f�r sig och andra?

- Detsamma s�ga kristianerna, anm�rkte Julia.

- Kristianerna? utbrast Ismene, fl�ktande �ter med sin solfj�der.

- De s�ga det, fortfor Julia, emedan de tro, att endast de �ro

hugnade med gudomlig uppenbarelse. Men min Ammianus, som studerat
deras skrifter, ber�ttar mig, att de sj�lva icke tveka att tillgripa
samma symboliska uppfattningss�tt som vi, n�r de vilja bringa de gamla
judiska s�gner, som de till�gnat sig, i sammanhang med sin l�ra. De se
symboler, som skulle hava avseende p� dem, i hebr�ernas utt�g fr�n
Egypten, i en kopparorm, som hebr�erna uppsatte p� ett kors i �knen, i
daggdroppar, som f�llo p� ett f�rskinn, som en hebreisk krigare f�r
n�got �ndam�l hade utbrett p� marken, ja �ven i en s�ng, som en judisk
konung skrev till en av sina hustrur. Men skillnaden �r den, att
kristianernas tolkningss�tt �r mycket godtyckligare �n v�ra filosofers
och Hermiones, och att de judiska s�gnerna alls icke b�ra n�gon
symbolisk pr�gel, s�som v�ra, utan vilja vara rena historiska
ber�ttelser.

- Men �ven kristianernas tolkningss�tt kan vara giltigt, sade

Hermione, ty jag f�rest�ller mig, att de gudomliga sanningarna
symbolisera sig i historiska h�ndelser, likasom i skaldernas
ingivelser. Du, Ismene, fr�gade nyss, om det ej �r skalderna, som
diktat v�ra myter f�r att roa sig och andra....

- Ja, jag gjorde det--och nu skall du f�rklara mig den saken,

Hermione.

- Jag tror, att m�nga av v�ra skalder haft ett h�gre syftem�l �n att
roa: att de diktat i pytiskt skalderus, att myterna �ro �ldre �n de,
och att de endast givit dem klarare linjer, livligare f�rger. Men �ven
n�r skalden skrivit endast f�r att roa, endast med avseende p�
sk�nheten, icke p� sanningen, utesluter detta icke m�jligheten, att
sanningen, honom omedvetet, infinner sig och tager sin boning i de
former han skapat, s�som livsgnistan infann sig i Pygmalions bildstod.
Skalden f�rh�ller sig d� till sitt verk som en moder till det barn,
hon givit livet. Modern �r barnets upphov, men det �r icke hon som
bildat tankelagarne f�r dess sj�l; hon �r omedveten om dess anlag,
k�nner icke arten av den ande, som lever i den sp�de. Ja, jag tror,
att det �r om�jligt att bilda n�got sk�nt, utan att d�ruti
ovillkorligt d�ljer sig som k�rne n�got sant, varav det sk�na �r
�terskenet. Den sanne konstn�rens hand f�res ej av honom, utan av en
h�gre makt, och vad som synes vara en nyck av hans fantasi, �r en lag
i den gudomliga naturen. D�rom p�mindes jag i g�r genom en ber�ttelse
av min faders v�n, matematikern Diofantos....

- Diofantos? Den underlige, tankspridde gubben? inf�ll Ismene.

- Ja, han.

- Det l�r vara en riktig trollkarl, sade Ismene. De s�ga, att han
r�knar ut, huru solen, m�nen och stj�rnorna skola g�, och att icke ens
den minsta lilla stj�rna kan smyga sig till att g� p� annat s�tt, �n
den d�r flintskallige gubben f�reskriver henne. Han l�r vara en
ordentlig tyrann mot stj�rnorna.

- Vad sade Diofantos? fr�gade Julia och Berenike.

- Han omtalade, att han m�tt kapit�lvolutans sn�cklinjer p� templet

vid Ilissos. Denna voluta �r av sin konstn�r tecknad p� fri hand utan
annat m�nster �n det hans inbillningskraft skapat. N�v�l, hon liknar
�nda till fullkomlighet den sk�naste av alla havssn�ckor, som man
funnit vid kuster fj�rran fr�n v�ra. Samma sv�ngning av kroklinjen,
samma avst�nd mellan sv�ngarna. Diofantos, som anv�nder sin r�knekonst
b�de p� himmelens och havsdjupets under, ber�ttade, att alla sn�ckhus
�ro bildade efter tv� olika matematiska lagar, av vilka den ena danar
f�r m�nnisko�gat vackrare linjer �n den andra. Han f�rtalde om samma
sak mycket annat, som �kar dess m�rkv�rdighet, men som jag ej
fullst�ndigt uppfattade, emedan det var s� matematiskt ... Men nu,
fortfor Hermione, �r det tid att komma till Julias �vers�ttning av
Ovidius.

Medan Hermione p� okonstlat och intagande s�tt uppl�ste myten om

Narkissos i Ovidius' skaldeverk �F�rvandlingarna�, hade den fr�mling,
som i avvaktan p� Krysanteus' hemkomst tillbragt en stund i
biblioteket, intr�ngt i fruntimmersg�rden och n�rmat sig de unga
kvinnorna, lockad, som det tycktes, av de praktfulla blommor, som
stodo i deras grannskap vid springbrunnen, ty han stannade framf�r
dessa och syntes med v�lbehag njuta av deras doft och f�rger.

Inledningen till den myt, som Julia hade �versatt och Hermione nu
uppl�ste, omtalar, att Narkissos var son av flodguden Kefissos och den
m�rklockiga nymfen Leriope, och att sp�mannen Teiresias, tillfr�gad om
hans framtid, hade f�rutsagt, att han skulle uppn� h�g �lder endast i
det fall, att han aldrig l�rde k�nna sig sj�lv. Narkissos v�xte upp
till en s� vacker yngling, att alla, som s�go honom, f�r�lskade sig i
hans sk�nhet, men sj�lv hade han endast sinne f�r jaktens n�jen och
kringsv�rmade dagligen i de aoniska skogarne p� sp�r efter grenhornade
hjortar. Bland andra, som brunno f�r den likgiltige j�garen, var
nymfen Eko. L�nligen sm�g hon efter honom, varhelst han gick bland
klippor och i skogar, och alltmer uppflammade hennes l�ga, likasom
facklans svavel

Fattar med oemotst�ndligt beg�r den n�rmade elden;

men tyv�rr, hon f�rm�dde icke ens meddela honom vad hon k�nde, ty av
en f�rt�rnad gudamakt var hon drabbad med det straff, att hon endast
kunde efters�ga de sista orden av vad andra talat. F�rg�ves grep hon
de tillf�llen, d� �ven denna ringa f�rm�ga kunnat l�nda henne till
godo. Ropade Narkissos till sin jaktv�n: kom! upprepade hon med
sm�ktande r�st samma kom!--men till honom. Som n�mnt, det var
f�rg�ves. M�tt med f�rakt, sm�g hon till de grottuppfyllda bergen,
h�ljde sig med tr�dens l�v och tvinade, t�rd av sin k�rlek, bort, s�
att endast r�sten �terstod av hennes v�sen. Sedan dess �r hon icke
synlig mer, men h�rd av alla. H�mnden v�ntade Narkissos. Han var
endast sexton �r, n�r den h�ndelse timade, som sannade Teiresias'
sp�dom. H�rom Ovidius!

Silverklar och skinande ren d�r fl�dar en k�lla. Aldrig av

herdar hon �n var grumlad, aldrig av getters fj�llgr�sm�ttade
flock eller andra hjordar, och aldrig r�rd av en f�gel,
ettskogens djur eller fallande grenar. N�rmast hon kransas av
gr�s, som n�res av smekande b�lja, h�gnas av tr�n, som ej
lida en glimt av ljummande solgl�d. Matt av hetta och t�rst
kom gossen att vila p� st�llet, lockad av �ngdens och k�llans
behag och tr�ttad av jakten. Men d� han s�ker en svalkande
dryck, han finner en annan br�nnande t�rst, f�rf�rd av sin bild
i speglande k�lla, k�r i ett livl�st hopp, f�rv�xlande v�sen
och skugga. Tjust han beundrar sig sj�lv: f�rstenad i blick
och i h�llning vilar han d�r och liknar en bild av pariske
marmorn sk�dar ett stj�rnepar--sina egna str�lande �gon,
sk�dar ett h�r, dionysiskt rikt och v�rdigt Apollon, fjunfri
kind och retande mun och skinande axlar, lemmar med glans av
sn�, som genomskimras av purpur. Narkissos var f�rtrollad av
sin egen spegelbild. Hungerns, s�mnens krav f�rm�dde icke
l�sslita honom fr�n denna syn. Han klagar f�r skogarne:

Skogar, o s�gen mig, vem har drahbbats av grymmare k�rlek?

Vem? I veten I, som givit s� m�nga en fristad.
I, som levat i seklernas lopp, o kunnen I minnas,
fingen I vittna f�rr en s�dan t�rande l�ngtan?
O, jag ser och �r tjust--vad jag ser, vad tjuser mitt �ga,
finner jag aldrig �nd�: s� h�rt �r �lskaren d�rad.
Och, f�r att �ka min gl�d, ej havets vidder ha skilt oss
icke stigar och fj�ll, ej murar med bommade portar,
endast det tunnaste bryn! Sj�lv tr�ngtar gossen till famntag,
ty s� ofta jag r�ckt mot b�ljan kyssande l�ppar,
lika ofta jag sett hur hans l�ppar tr�na till mina.
---------
N�r jag dig �ppnar min famn, din r�cker du villigt till m�tes:
ler jag, ler du som jag, och jag m�rkte nog �ven, att t�rar
skymde din blick, d� jag gr�t, och att vinkar du g�ldat med vinkar.
Och s� vitt jag f�rst�tt av de �lskliga l�pparnes dragning,
viskar du svarande ord, som aldrig hinna mitt �ra.
O, jag vet: jag �r han! Min bild ej g�ckar mig l�ngre.
T�nd av beg�r till mig sj�lv jag p� en g�ng brinner och br�nner.
Vad, �r det jag som skall be eller bes och varom skall jag bedja?
Det jag vill �ga �r mitt; mina skatter g�ra mig n�dst�lld.
Sm�rtan t�rer min kraft. Jag k�nner, ej �ro av livet
m�nga stunder igen, i �lderns morgon jag slocknar;
likv�l �r d�den ej tung, ty kvalen stillas av d�den.
O, att du �lskade dock finge dr�ja l�ngre i v�rlden!
Nu i en enda sj�l vi d� f�renade b�da.

De t�rar, den olycklige gjuter, grumla vattnet, och bilden synes med
tynande drag. D�

Under sin v�nda han lossar sin dr�kt och l�ter den falla,
sl�r sitt blottade br�st med h�nder vita som marmor.
Rodnande matt hans skakade barm d� h�jer sin livf�rg,
liknande tr�dets frukt, som delvis rodnar och delvis
skiftar i gl�nsande vitt, eller liknande druvan, som bidar
mognadens tid och st�nkes alltmer av skimrande purpur.
N�r han nu detta ser i den �ter klarnade v�gen,
l�ngre han h�rdar ej ut; lik rimfrost, m�tande solens
v�rmande sken, eller lik det gula vaxet, som sakta
sm�lter vid lindrig eld, s� tynar han bort i sin k�rlek.

Eko, den f�raktade, s�rjer honom dock. Hon upprepar sorgset det
farv�l, han s�ger till bilden i k�llan, innan
Tr�tt han lutar sitt huvud ned i det saftiga gr�set,
lycker de �gon till, som tjusats av �garens f�gring.
�nnu sedan sitt rum han f�tt i skuggornas boning,
speglar han sig i den stygiska v�g. Najader, hans systrar,
s�rja och klaga hans d�d och offra hans sk�rdade lockar.
Nymfers, dryaders klagande rop gentagas av Eko.
B�l de nu reda och komma med h�r och skakade facklor;
d� var svunnet hans lik--de finna en blomma i st�llet,
guldgul blomma med vita blad mitt inne i kalken.

�ttlingarne av denna blomma kallas �n i dag efter den yngling, vars

d�d gav henne tillvaro, narcisser.

Efter n�gra �gonblicks tystnad sade Julia:

- N�v�l, Ismene, nu �r ordningen f�rst hos dig att yppa de tankar,

som dikten v�ckt i din sj�l.

- Mina tankar? genm�lde Ismene, skakande sina lockar med djupsinnigt

utseende. Jo, vet du, jag har v�lvt m�nga, r�tt aktningsv�rda tankar
om just den stackars Narkissos. F�rst och fr�mst �ngrar jag, att jag
kallat honom narr, ty en narr d�r ej av k�rlek--icke ens till sig
sj�lv. F�r det andra beklagar jag Ekos sorgliga �de. Hon gentog
klagoropen kring den d�de, som f�rskjutit henne; hon gentog dem helt
visst med sm�rtsammare ton �n hon f�rnummit dem. Hon k�nde intet agg,
ingen bitterhet, endast k�rlek, k�rlek in i sista stunden, den goda,
olyckliga Eko. Men f�r det tredje b�r detta l�ra en flicka att icke
sl�sa sina k�nslor p� ett kallt och likgiltigt f�rem�l, utan spara dem
�t ett tacksammare, som k�nner sin skyldighet att med suckar och
slavtj�nst s�ka vinna dem ... Eko, �r det icke sant? ropade Ismene
bort emot aulan.

- Sant! upprepade genljudet fr�n aulans pelarg�ng. Ismene klappade

h�nderna av f�rtjusning och fortfor:

- F�r det fj�rde uppstod hela olyckan d�rav, att Narkissos levde i en
tid, som icke �gde andra speglar �n k�llornas. Hade Narkissos, liksom
jag, speglat sig dagligen alltifr�n barnskorna, s� hade han nog vant
sig vid en sm�ningom tilltagande hygglighet och �lskv�rdhet ... Jag
kan icke neka, att jag tycker mycket om att spegla mig, tillade Ismene
och intog ett bekv�mt l�ge i divanen med b�da armarne �ver huvudet och
blicken p� springbrunnens spelande str�lar.

- Ismene, sade Berenike, har ej haft mindre �n fyra tankar v�ckta av

Julias verser....

- Ja, inf�ll Ismene, var icke det mycket det?

- Ovanligt mycket, svarade Berenike skrattande; i fr�msta rummet �r

jag skyldig medgiva det, jag som icke haft en enda tillr�ckligt klar,
att jag skulle kunna uttala honom. Ack, jag m�ste vara mycket tankl�s
och inskr�nkt, ty n�r jag h�r en ber�ttelse, som denna, s� lever jag
p� hennes yta, f�ster mig s� vid gestalterna, deras g�rningar och
lidanden, lever s� i f�rgspelet, r�relserna, formerna, att jag ej kan
sk�da andemeningen, ehuru jag k�nner, att en s�dan finnes, att det �r
hon, som inifr�n gjuter liv i f�reteelserna, sprider rodnad eller
blekhet p� deras kinder, skapar omkring dem naturen, vari de upptr�da,
och leder dem med n�dv�ndighet efter sina lagar. Men vad jag ej kan,
det f�rm�r du, min Hermione. Dina f�rklaringar �ver v�ra myter hava
varit mig ljuvliga drycker, �lskade v�n, i vilka jag insupit djupare
v�rdnad f�r v�ra f�ders l�ra.

Hermione svarade:

- Mina utl�ggningar �ro kanske ofta villfarande; det �r endast

aningen om det h�gre och andligas n�rvaro i de sinnliga formerna, p�
vilken jag icke sj�lv tvivlar. Och om jag n�gon g�ng

tr�ffar en sanning, �r hon lik den n�rmast under skalet liggande

hylsan, varifr�n det �nnu �r l�ngt till k�rnen. O, I skullen h�ra min
faders f�rel�sningar i Akademia, fortfor Hermione med gl�nsande �gon
och lyft panna. Honom skullen I h�ra! Vad �r kvinnan i tankens v�rld
emot mannen? Det kan vara henne m�jligt att med en br�d aning finna en
sanning, till vilken han kan hinna endast med sv�ra m�dor, djupa
tankeslut; men genom dessa m�dor, endast genom dem, �r det vunna en
egendom �t vetandet, en bevisad sanning, i st�llet f�r ett sant
hugskott. Mina tankar �ro hugskott, ingenting annat. Jag �r rik p�
hugskott, och dina verser, min Julia, hava framkallat ett nytt.

Narkissos, s� tyder jag denna myt, �r m�nniskoanden. En flodgud var

Narkissos' fader, och en k�llnymf hans moder. Floden och k�llan
tillh�ra jorden, men spegla himmelen. S� �r m�nniskoanden f�dd och
ammad i naturens sk�te, men tillika ett �tersken av det gudomliga.
Sp�mannen Teiresias f�rutsade Narkissos en l�ng och lugn levnad endast
i det fall, att han icke l�rde k�nna sig sj�lv. S� f�rkunnade �ven
Gud, enligt en av hebr�ernas heliga s�gner, det nyskapade
m�nniskosl�ktet, att det skulle f�rlora sitt elysium, om det smakade
kunskapens frukt och l�rde skillnaden mellan gott och ont.
M�nniskoanden, s� antyda myterna, s� l�ra filosoferna, levde i b�rjan
naturdriftens oskyldiga liv; m�nniskan var fullkomlig som planta och
djur, lycklig som de, omgiven som de av naturens modersv�rd, som i en
oupph�rlig krets ledde henne till n�jet, n�r hon k�nde l�ngtan
d�refter, till vilan, n�r hon njutit, till behovet, n�r hon vilat ut.
Myten syftar h�rp�, n�r hon s�ger, att Narkissos v�xte upp sk�n och
�lskad av alla naturgudomligheter. Detta var ett tillst�nd av
lycksalighet. Men m�nniskan var danad till en annan �n den. Hon bar
inom sig en kraft, som en g�ng skulle g�ra henne myndig och f�rflytta
henne ur oskuldens naturliv, den l�gre fullkomlighetens fridfulla
elysium, ur okunnighetens och tr�ldomens lugn, till ett h�gre
tillst�nd, fullt av ofullkomlighet, m�dor och sorger, p� det att under
strid med sig och v�rlden hon skulle, s�som fri och f�rnuftig varelse,
bana sig v�g tillbaka till det oskuldens tillst�nd, vilket hon l�mnade
som ett ofritt naturting, ett h�gt beg�vat djur. Hon �r kallad att
lyda sedelagen, s�som hon f�rut lydde driften. Hon �r f�rjagad ur
natur-oskuldens elysium, f�r att �ver t�rniga �ngder med bl�dande
f�tter n� himmelen, den sedliga oskuldens elysium. Myten syftar p�
denna i m�nniskan groende, oroliga frihetskraft, n�r det heter, att
Narkissos, sedan han v�xt upp, vart en j�gare och str�vade i skogarne,
kall f�r naturgudomligheterna, som �lskade honom. Framf�r dem alla
n�mner myten nymfen Eko, emedan naturen i f�rh�llande till
m�nniskoanden �r osj�lvst�ndig; hon liksom upprepar v�ra sista ord,
emedan hon f�rgas av v�rt eget lynnes art: synes oss ljus, n�r vi
sj�lva �ro lyckliga, mulen, n�r v�rt eget sinne �r skumt, f�rskr�cklig
i sin �ska, sina stormar, sina dystra nejder, n�r vi r�das dem, sublim
i samma f�reteelser, n�r vi beundra dem, oregelbunden och
hemlighetsfull, n�r vi icke l�ra oss f�rst� henne, regelbunden och
upplysande, n�r vi upplysa oss om hennes lagar. Narkissos t�rstande,
det �r m�nniskoandens tr�ngtan efter kunskap och ljus. Narkissos
nedlutad �ver k�llan, det �r m�nniskan, i vars sj�l id�ernas v�rld
uppenbaras. K�llan, som ingen herde, inga hjordar, inga fallande
grenar grumla, �r visheten. Spegelbilden �r idealet i sin gudomliga,
ovanskliga sk�nhet, uppenbarat f�r den d�dliges blick. Det b�r hans
egna drag, emedan det gudomliga icke kan f�rsinnligas annorlunda �n
som m�nskligt ... emedan det gudomliga �r inneboende i det m�nskliga,
�r just den inre m�nniskan, som genom kamp och strider skall
utvecklas. Anden ser sig sj�lv, sk�dar sig och gripes av o�ndlig
sm�rta och o�ndlig gl�dje, ty han uppt�cker huru h�gt hans m�l �r,
huru fullkomlig han kunde och borde vara. Idealet �r honom s� n�ra,
men �nd� ofattligt; han m�ter verklighetens kalla b�lja, n�r han vill
kyssa och famna det. Han finner det icke, f�rr�n den himmelska
tr�naden f�rt�rt allt jordiskt i hans v�sen. D� �ger han det--hos
Gud. Han �r borta--hos honom--och dryaderna, som samla sig att
klaga kring den d�de, finna icke honom, utan en blomma, symbolen av
hans �tervunna oskuld.

Hermiones r�st var b�jlig och v�lklingande; intrycket f�rh�jdes genom

den s�llsynta, ljuvliga harmonien av lugn och v�rme. Tankarnes
anstormande m�ngd, fantasiens �kade kraft, hj�rtats livligare slag
hade icke p�skyndat ordens g�ng; de utvecklades som en gyllene kedja,
l�nk vid l�nk, inf�r de lyssnande v�nnerna. Hon var h�nf�rande i denna
stund, filosofens dotter; allvaret vilade p� hennes panna, sj�lens
h�nf�relse t�nde en h�gre, andligare glans i de tankfulla �gonen och
g�t en purpur, lik aftonrodnadens �tersken p� ett isf�lt, �ver de
rundade, men bleka kinderna; hennes mun sm�log, hennes �tb�rder voro
lugna som hennes ord, den �dlaste blygsamhet f�rm�lde sig med den
omedvetna h�gheten och v�rdigheten i hennes h�rligt formade v�xt,
varav den antika dr�kt hon bar var ett kyskt, f�rklingande eko.

N�r hon slutat var det tyst �ver g�rden. Alkmene hade avl�gsnat sig,
f�glarne hade upph�rt att sjunga, endast springbrunnen sorlade som
vanligt. Men tystnaden br�ts av en ok�nd r�st. Fr�mlingen i den grova
filosofmanteln stod framf�r de unga kvinnorna.

TIONDE KAPITLET.

Filosofens hem. (Forts.)

De s�go hans �ldriga, f�rade anlete och h�rde honom s�ga:

- F�rl�ten min dj�rvhet, I unga kvinnor och du, Hermione, filosofens

dotter, som jag igenk�nt p� dina ord. Jag �r en fr�mling, som nyss i
aulan v�ntade p� din fader, men frestades s� mycket av springbrunnens
svalka och de sk�na blommorna, att jag v�gade intr�nga hit ... Min
dj�rvhet �kades, d� jag s�g, att �ven h�r �r han nu borta, den
avundsjuka porten, som f�r ej s� l�ngesedan �verallt skilde kvinnornas
g�rd fr�n m�nnens. F�rh�llandet mellan de starke och de t�cka artar
sig friare, hj�rtligare, j�mlikare, s�vitt jag f�r d�ma av mina egna
r�n ... och uppmuntrad h�rav v�gar jag det �nnu dj�rvare steget att
upplysa er, att jag lyssnat och g�rna vill inblanda mig i ert samtal.

- Du f�rekommer d� v�r �nskan. Atens kvinnor v�rda �nnu

filosofmanteln. Sitt ner i v�r krets.

- Gubbar �ro pratsjuka. Haven undseende med dem! Det f�ljer med
�ldern, fortfor den ok�nde sk�mtande. Men nu, utan l�nga inledningar,
till saken. Jag vill tala om Narkissos, �ven jag. Hermiones tolkning
av myten om honom har �verraskat mig. Jag har l�st den myten hundra
g�nger, utan att ana en s�dan mening. Men samma tolkning har nu
ingivit mig sj�lv en annan n�rliggande, som, �rligt sagt, �verraskar
mig �n mera. Svara mig, Hermione, var ej flodguden Kefissos den
stackars ynglingens fader?

- Jo.

- Floden, som rinner ur hans urna ... jag menar Kefissos sj�lv ... var
flyter han?

- H�r vid Aten....

- Min far har just ett lanthus vid Kefissos, inf�ll Ismene. Du �r
v�lkommen dit ut, min filosof.

- Jag tackar dig. Men till saken. Du medgiver s�ledes, Hermione, att
Narkissos p� s�tt och vis kan kallas atenare?

- Jag medgiver det g�rna.

- N�r myten med s�dan tydlighet angiver hans f�delseort, ligger d�ri
m�h�nda en vink, att vi ej b�ra se i honom en symbol f�r n�gonting
alltf�r vidstr�ckt och allm�nt. Att giva honom en inskr�nktare
betydelse kan �tminstone vara sk�l att f�rs�ka. Du, Hermione, gjorde
honom till m�nniskan i allm�nhet, till m�rkesmannen f�r v�rt sl�kte;
jag �ter gjorde honom helt enkelt till atenare. Det f�rra var kanske
f�r mycket; det senare �r best�mt f�r litet. L�t oss g� en medelv�g
och g�ra honom till hellen! Vi ha r�tt d�rtill, ty Aten har alltid
varit Hellas' hj�rta.

- Antaget! sade Hermione. Narkissos f�rest�ller hellenen!

- Gott. Hellenen �r, liksom Narkissos, naturens �lsklingsbarn ...

- Han har �tminstone fordom varit det ...

- Lika mycket! Forts�ttom nu, d� vi �ro fullkomligt ense! Narkissos

�r den hellenska anden, den hellenska �sk�dningen av livet och
v�rlden. Eko �r, som du sj�lv tydde det, naturen. Eko har r�kat i
ogunst hos en gudamakt och saknar nu den fullst�ndiga talf�rm�gan.
Detta betyder, att naturen �r en fallen, en f�rd�rvad natur, avh�nd
sin ursprungliga elyseiska sk�nhet ... ty sk�nhet �r naturens tunga,
varmed hon talar till m�nnisko�gat. Ekos �lskling l�ter henne icke
p�l�gga sig n�gra fj�ttrar; han �r h�rd emot henne, bryr sig ej om
hennes suckar, t�rar och vrede. S� h�jde sig �ven den hellenska anden
med segerkraft ur den tr�ldom, vari naturen h�ll de andra folken
f�ngna: dessa fenicier, som offrade sina barn �t vreda naturmakter,
dessa egyptier, som dyrkade krokodiler, kattor, oxar och hundar, dessa
perser, som �nnu kn�b�ja f�r elden. Har du �nnu n�got att anm�rka mot
min tolkning? Hermione, du eller n�gon av dina v�nner?

- Forts�tt, bad Hermione. Vi skola sedan framst�lla v�ra

anm�rkningar.

- N�v�l. Narkissos var sexton �r, n�r han tr�nade bort vid k�llan.
S�ger icke myten s�, du unga skaldinna? fr�gade gubben Ammianus
Marcellinus' maka.

Julia jakade till fr�gan.

- Antagom, att dessa sexton �r betyda sexton �rhundraden, och l�t se,
huru detta st�mmer ... Jav�l, det passar f�rv�nande v�l, ty s� l�ng �r
den tid, som f�rflutit fr�n trojanska kriget intill nu. Trojanska
krigets tidevarv kan med sk�l kallas det, i vilket Hellas f�ddes,
hellenerna samlade sig till ett folk, och den hellenska anden antog
sin egendomliga pr�gel. Icke s�?

- Dina sammanst�llningar �ro skarpsinniga, sade Hermione och

betraktade den gamle med �kad uppm�rksamhet.

- Den blinde och dock s� fj�rrsk�dande Teiresias, fortfor den

filosofmantlade fr�mlingen, hade f�rutsagt, att Narkissos skulle varda
olycklig och d�, om han l�rde k�nna sig sj�lv. Huru tilll�mpa detta p�
v�r Narkissos? P�minnen I er, unga kvinnor, vad som stod och kanske
�nnu st�r att l�sa �ver ing�ngen till den delfiske Apollons tempel?
D�r stod: K�NN DIG SJ�LV!

- Den inskriften finnes d�r �nnu, upplyste Hermione ...

- Och den inskriften, inf�ll gubben, var s�ledes Hellas' d�dsdom.

- Slutsatsen �r fr�n din utg�ngspunkt riktig, sade Hermione, och en

l�tt rysning genomilade henne.

Julia, Berenike, sj�lva Ismene undgingo icke intrycket av den ok�ndes

sist anf�rda ord. De �gnade honom med f�rv�ning, och Berenike sade
tvekande:

- Jag ber dig f�rklara ditt p�st�ende, ty jag fattar det icke.

- Efter f�rm�ga vill jag villfara din �nskan.

Hellenerna voro i sin blomstringstid ett folk av glada, lyckliga och

�lskliga barn, som, utan att oroas av n�got tvivel, �verl�mnade sig �t
ett f�rest�llningss�tt, som gav liv och personlighet �t varje livl�st
ting i naturen. F�r dem voro bergen stelnade titaner, havsv�gorna
bl�sl�jade m�r, de m�rka skogarne hemvist f�r Pan och fl�jtbl�sande
satyrer, varje k�lla hade sin najad, varje tr�d sin dryad, varje
grotta var nymfernas boning; blomman p� marken, f�geln i lunden,
stj�rnan p� himmelen hade sin saga, som de viskande f�rtalde, och
deras �den voro ju m�nskliga �den, i vilka hj�rtat m�ste deltaga. Men
medan de lyckliga, glada barnen--barnen, som segrade vid Maraton och
Salamis--lekte i sin sk�na v�rld och trodde henne evig, hade en
ok�nd hand l�ngesedan skrivit domen �ver henne i de delfiska orden:
K�nn dig sj�lv! liksom redan p� det nyf�dda barnets �nne st�r i
osynlig skrift den lagen: du skall d�! Den glada leken hade fortfarit
l�nge, d� det p� Atens gator h�rdes en r�st, som upprepade detta: K�nn
dig sj�lv! Det delfiska budet hade tagit mandom och kallades Sokrates.
Filosofien--icke denna lekande barnfilosofi, som undrade, om v�rlden
uppst�tt genom eld eller fuktighet--utan en helt manlig och allvarsam
filosofi ropade till de lyssnande barnen: �L�t ej g�cka dig av dina
f�rest�llningar! L�r k�nna dig sj�lv! Unders�k din tankes lagar! Du
sj�lv �r v�rldens m�tt. Allena det, som �verensst�mmer med dem, allena
det, som �r f�rnuftigt, �r verkligt!�--Vart togo de nu v�gen,
najaderna, som h�llt sin urna �ver dalen, dryaderna, som
blomsterstr�tt honom? De flydde, och blommorna och stj�rnorna
tystnade, bergen voro berg, v�gorna ett oroligt vatten, ingenting
annat. �n mer: det man v�rdade som r�tt vart befunnet or�tt,
pl�gsedens heliga band vart en dumhet, en f�rrostad olidlig boja, den
yttre lagens diamantskrift utpl�nad, ty den enskilde hade funnit lagen
i sig, och sj�lva Olympen inst�rtade, begravande under sina spillror
onyttiga gudar--onyttiga, ty f�rnuftet hade funnit dem l�jliga,
oheliga, overkliga. Allt var f�rsvunnet, utom m�nniskan sj�lv och
filosofiens k�lla, vari hon speglade sig. Som Narkissos vilade
hellenen vid denna k�lla, �sk�dande sin m�nsklighet, men lycklig? Nej!
Olycklig, tr�nande, f�rtvivlad! Han vilar d�r �nnu, sl�ende sitt
br�st, famnande den kalla b�ljan, blickande ned�t, ned�t, st�ndigt
ned�t, medan omkring honom har uppblomstrat en annan skapelse, �ver
honom �ppnats en annan, evig, str�lande Olymp, och han h�r ej r�sten
fr�n himmelen, som manar honom: Blicka upp�t, upp�t! Fr�n skenbilden
till den verklige! Du �lskar den sk�na, fullkomliga m�nniskan. V�l,
h�r �r Jag--Jag Sj�lv, icke min bild! Du mejslade aningsfullt dina
gudar till likhet med m�nniskan. Jag har gjort mer: Jag, den Evige,
har nedstigit till jorden i en m�nniskas skepelse. Vad du anat och
�nskat �r ju uppfyllt. Kom till mitt br�st! Jag �r sann Gud och sann
m�nniska. Jag �r V�rldens Skapare, den Urgamle, Outgrundlige, och se
--Jag �r �ven din broder, din �lskade broder. Jag har burit ett d�dligt,
lidande hj�rta, som m�tt med klappning tidens slag, i min eviga barm
--och detta f�r att g�ra dig f�rtrolig med din Gud, hemvand i hans famn,
som barnet i sin faders. Kom, min �lskling och f�rstf�dde! R�ds ej!
Dina skulder �ro avtvagna med mitt blod. Jag �r icke ett rysligt �de.
Jag �r din fader, broder och f�rlossare!

Den ok�nde filosofen hade under dessa ord, uttalade med eldig
h�nf�relse, stigit upp, hans gestalt, annars b�jd av �ren, hade r�tat
sig och hans r�st lj�d, honom omedvetet, stark och v�ldig, som om han
predikat f�r tusenden.

- Men nej, fortfor han i sorgsen ton, Narkissos �r d�v f�r den
himmelska r�sten, han �r f�rtrollad av en ljugande bild, han �r
f�ngslad av en l�gn. Ve den f�rh�rdade, som icke lyssnar till en
bedjande Gud! Snart �r hans sista stund kommen, och hans dom
f�rkunnad. Myten s�ger, att han, nedf�rd i de underjordiskas boning,
�nnu speglar sig i den stygiska v�gen. Myten s�ger sant. Hans straff
varder evigt. Evig tr�nad, evig sm�rta. Ve, ve den olycklige! ...

Den ok�nde hade knappt uttalat denna f�rskr�ckliga varning, f�rr�n han
svepte manteln omkring sig, l�mnade de h�pna kvinnorna och gick bort
genom aulan. I det �gonblick han skred genom ing�ngen, som f�renade
aulan med fruntimmersg�rden, intr�dde tv� i lysande dr�kter kl�dda
m�n, som n�rmade sig gruppen vid springbrunnen, s�llade sig till den
och g�vo det f�rstummade samtalet en ny riktning.

Den ene av dessa bes�kande var Julias make, gardestribunen Ammianus

Marcellinus, den andre prokonsuln �ver Akaja, Ann�us Domitius.

Vid skymningen hade den krets, som var samlad kring Hermione, uppl�st
sig och l�mnat henne. Hermione var ensam i sin lilla kammare. Hon
v�ntade sin faders hemkomst. Emellertid f�rfl�t timme efter timme.
Himmelens stj�rnor blickade, medan de skredo f�rbi, mellan
altand�rrens gardiner in till den i vemodigt dr�mmande f�rsjunkna
flickan. Det finns en k�nslost�mning, som icke l�mnar rum �t klara
tankar, men vari sj�len k�nner sig sj�lv mer hel och h�llen, emedan
denna st�mning �r f�rorsakad av hennes samlade intryck. Hermione var
l�nge f�rs�nkt i en s�dan. M�nniskosj�len �r en aldrig vilande
konstn�r: stunder som denna �ro hennes musik; n�r hon alstrar klara
bilder, f�r hon mejseln eller penseln. Ur Hermiones obest�mda dr�mmar
uppsteg slutligen minnet av en h�ndelse, som av allt vad hon p� senare
tiden r�nt hade kvarl�mnat det djupaste intrycket, n�mligen vistelsen
i det delfiska templet under den stormiga natten. Den uppbrutna d�rren
till sanktuariet och de p� golvet spridda papperen hade vittnat, att
de uppenbarelser hon haft denna natt icke alla voro av profetisk art
eller foster av inbillningskraften. Hermione sk�dade upp till
stj�rnorna och enade tanken p� deras klarhet och of�r�nderlighet, p�
himmelens lugna h�ghet, med tanken p� det skiftande, oroliga, g�tfulla
skugglivet i jordens dalar. Hon t�nkte vidare p� de skimrande, men
hemlighetsfulla tavlor, som extasen hade upprullat f�r hennes inre
�ga. Filippos, det var hans bild, hans andra jag, som hon sk�dat
gungande p� �lven, som var tidens �lv, som f�rde honom med rastl�s
fart, med n�dv�ndighetens oemotst�ndliga str�mdrag till evighetens
fj�rran. S�dan hon s�g honom d�, hade hon sett honom i sina dr�mmar;
s�dan s�g hon honom i sin moders anletsdrag, som, r�ddade av penseln,
f�rsk�nade det rum, d�r Hermione nu �verl�mnade sig �t sina tankar.
Filippos hade ilat f�re sin fader och syster att finna sin moder--det
var den tydning Krysanteus funnit f�r denna tavlas symbolik.

Svaret p� den andra fr�ga, som Krysanteus f�relagt oraklet, eller

r�ttare sin dotter, detta svar dolde sig under vecken av en p� marken
liggande purpurmantel. Om ej denna syn avbrutits genom den
besynnerliga uppenbarelse ur verklighetens v�rld, f�r vilken
tempeld�rren inslogs, s� hade m�h�nda en vindst�t, svepande �ver den
solbr�nda �knen, bortf�rt manteln och visat dragen av den slagne, som
vilade under honom, eller hade Hermione sj�lv med darrande hand lyft
en flik f�r att se Konstantius' f�r henne obekanta anlete, eller
v�rsta fall de v�lk�nda, �lskade dragen av Julianus. Nu var denna
uppenbarelse f�ga mindre g�tfull �n framtiden, som skulle belysas. Men
den heta sand�knen, de i fj�rran bortspr�ngande ryttarne med sina h�ga
m�ssor och �ver skuldran h�ngande b�gar? Dessa ryttare, hade
Krysanteus sagt, liknade inga andra �n Persiens krigare. �knen skulle
kanske �terfinnas i det h�rjade gr�nslandet mellan Roms och Xerxes'
nyuppst�ndna rike. Konstantius var just stadd p� h�rf�rd mot perserna,
n�r underr�ttelsen om Julianus' uppror kallade honom tillbaka till
hans trons r�ddning. Skulle d� ej denna syn, som tydde p� d�d och
nederlag, snarast vara en till�mpning p� Konstantius? Krysanteus och
Hermione trodde det, emedan de ville hoppas det.

Om betydelsen av de syner, som hon uppbesvurit ur djupet av sin sj�ls

omedvetenhet, hade han och hon samtalat, medan de vandrade tempelv�gen
tillbaka, och sedan ofta. Krysanteus hade med allvar och sp�nning
lyssnat till Hermiones redog�relse f�r dem. Det var icke
vidskeplighet, utan f�ljdriktighet i hans s�tt att t�nka, som verkade
detta. Det m� synas underligt f�r oss, s�ner av f�der, som givit
luftpumpen, elektriska apparaten, kemiska ugnen och romboidiska n�tet
rum bland himmelens stj�rnbilder. Vi frukta vidskepelsen till den
grad, att vi uppfyllas av f�rdom emot allt, som ligger utanf�r de
dagliga r�nens gr�ns, och vi skulle kalla den klaraste filosofi
mystik, om hon med allvar ledde oss in i det �versinnligas v�rld och
st�ngde porten efter sig. I allm�nhet n�ja vi oss med n�gra maximer,
tj�nliga, det �r sant, att fr�lsa oss fr�n ett �terfall i andens
m�rker, men odugliga att f�ra oss fram p� ljusets v�g. Vi anse oss
hava gjort nog f�r v�r sj�lvst�ndighet, n�r vi icke s�lja v�r sj�l �t
den tro, som r�ckes oss i barndomen. Men det �r pendelns
sj�lvst�ndighet, som sv�nger mellan tv� ytterligheter, mellan Voltaire
och Cagliostro. Vi �ro l�ngt ifr�n att likna dessa hellenska
filosofer, vilka �vade sitt t�nkande, som atleten sina lemmar,
tryggade sig till f�rnuftet, som han till sina muskler, och med fast
fot, med kraftsv�llande armar och cestusomlindade h�nder stodo f�rdiga
att segra eller falla f�r m�nniskoandens sj�lvst�ndighet och
f�rnuftets r�tt. Funno de i denna sj�lvst�ndighet ingen
tillfredsst�llelse f�r sin religi�sa k�nsla, r�cktes dem d� av en
medlidsam hand en f�ngrustning, f�r att tj�na som harnesk, de
tillbakast�tte henne, f�redrogo att hoppl�st strida med fria lemmar
och f�llo som hj�ltar. Funno de d�remot en s�dan tillfredsst�llelse
inom sig sj�lva, hade deras tankar givit dem nyckeln till himmelen, s�
gingo de d�rin med barnets genius, fr�jdade sig �t h�rligheterna i den
ljusa salen, talade med andarne andarnes spr�k och fr�gade ej efter,
om v�rlden d�rutanf�r begrepe dem eller icke eller toge deras umg�nge
med de osynlige som en g�ckande lek med tomma skuggor.

I de syner, Hermione haft i det delfiska templet, hade bilden av

Karmides inblandat sig. Hermione undrade ej h�r�ver, ty hon t�nkte
ofta mot sin vilja p� denne yngling. K�rlek till honom eller r�ttare
till den Karmides, som icke mer fanns, den of�rd�rvade, till dygd och
visdom str�vande, l�g �nnu i hennes hj�rta. Kv�va den hade hon
hitintills icke kunnat; i vissa stunder ville hon det ej. �ttling av
en f�rm�gen, med Krysanteus n�rskyld familj, hade Karmides redan i sin
barndom f�rlorat sina f�r�ldrar och d�refter upptagits i Krysanteus'
hus. Hermione och han hade uppv�xt tillsammans. Krysanteus, som
f�rlorat sin ende son, h�lsade i sin sp�de fr�nde en ny, �verflyttade
p� honom en faders hela �mhet och f�ste de st�rsta f�rhoppningar vid
ett barn, som naturen s� rikt beg�vat med sk�nhet och livligt
f�rst�nd. Det var f�r dessa hellener en ofattlig mots�gelse, om icke
ett sk�nt yttre skulle h�lja rika sj�lsanlag, som det endast vore
konsten att utveckla. De ville icke skilja emellan sk�nhet och
sanning, ville icke veta av n�gon klyfta mellan natur och ande.
Platon, deras fr�mste t�nkare, var en idealt sk�n man; Sofokles, deras
st�rste trag�d, likaledes. Deras filosofer omg�vo sig helst med sk�na
ynglingar och bedrogo sig s�llan i valet. Sokrates, ehuru sj�lv
ytterligt ful, hyllade samma �sikt och medgav med h�nvisning p� sin
satyrn�sa, att naturen hade nedlagt fr�n till m�nga laster i hans
sj�l. Men han tillade, att filosofien hade f�rb�ttrat honom.
Hellenerna medg�vo anden h�rskarer�tten �ver naturen; de s�go, att den
sk�ne kunde f�rfulas genom lasten, att den fule kunde f�rsk�nas genom
dygden. F�r Sokrates' l�rjungar, som �lskade honom till sv�rmeri,
f�rsvann hans satyrn�sa, n�r han talade om dygden, och de slutade med
att finna honom sk�n, emedan n�gonting gudomligt s� ofta genomskimrade
hans anletsdrag.
Hermione var en hellenisk kvinna, och varje f�rem�l, som omgivit henne
fr�n barndomen, sj�lva den luft, hon andades, hade utvecklat hennes
medf�dda k�rlek till det sk�na i alla dess uppenbarelser. F�rg�ves
predikade ej blott kristianerna, utan �ven m�ngen hellenisk
vishetsl�rare de dagarne om naturens f�rd�rv och sinnlighetens
d�dande; hon lyssnade v�l till dessa l�ror, och id�ernas v�rld, som
Krysanteus �ppnat f�r sin dotters �gon, var �ven f�r henne den enda
fullkomliga och efterstr�vansv�rda; men att fatta denna andra som
syndig och f�raktlig f�rm�dde hon icke. Hon �lskade himmelens stj�rnor
och skyar, jordens berg, k�llor och skogar, blommor och f�glar; hon
f�rtjustes av konstens skapelser, och varje klart barna�ga var henne
en klar vederl�ggning av den sats, att m�nniskosj�len vore ett vredens
barn och fr�n f�rstone platt f�rd�rvad. Ett ytterligare bevis kravde
hon icke, men �gde m�nga s�dana i de vise, hvilkas levnad varit en
fortg�ende f�rkovring i dygden, i de k�rleksfulle, som lidit f�r att
g�ra andra lyckliga, i de hj�ltar, som offrat sig f�r det sk�na och
sanna. I allt detta s�g hon det gudomliga uppenbarat i det synliga.
Hon s�g det gudomliga i varje �delt bildad form, h�rde det i varje
v�lljudande r�st. Spegeln hade l�rt henne, att hon sj�lv hade ett
intagande yttre. Varf�r d�lja detta f�r sig sj�lv eller andra? Hon
kunde det icke, �ven om hon velat det. Hon var glad och tacksam f�r
denna Guds och naturens g�va och fann i dess �go en vink att varda den
v�rdig genom sin sj�ls f�r�dling.

Att missv�rda denna sk�nhet, avklippa sina rika lockar eller h�lja sin
gestalt i en vanprydande dr�kt, som m�ngen kristiansk sv�rmerska
gjorde, skulle f�r henne varit en h�delse. Och fr�n den stund--den
of�rg�tliga--d� k�rleken vart medveten i hennes barm, d� de b�da
fostersyskonen och lekkamraterna utan rodnad, utan f�rl�genhet, i
lydnad f�r sina oskyldiga hj�rtans maning, yppade sin blyga l�ga och
sk�nkte varandra den lugna, obeskrivliga salighet, som ligger i den
f�rsta k�rlekens �msesidighet--fr�n denna stund betraktade sig
Hermione icke l�ngre som ensam �gare av sin f�gring; den var en skatt,
som hon f�rvarade �t dess r�tte herre, den �dle och dygdige yngling,
�t vilken hon sk�nkt sitt hj�rta.

I de f�rsta dagarne, det f�rsta �ret av denna k�rleks tillvaro, huru

ofta uttalade de icke f�r varandra sin gl�dje �ver sk�nhetens g�va,
som de �msesidigt funno hos varandra! Om sj�larnas samklang, om den
�msesidiga h�gaktningen--detta kalla ord, denna styva h�gtidsmantel,
vari mannen nalkas kvinnan och kvinnan mannen, f�r att komplimentera
och taga varandra i �go--om s�dant talade de aldrig; sympatien,
aktningen fanns hos b�da, men de tarvade dem ej till t�ckelse kring
sin �gonlust, sin sk�nhetsk�nsla, ty i dessa funno de ingenting att
blygas f�r. Och hur skulle Hermione hava kommit p� en s�dan tanke,
hon, som icke kunde h�ra ett v�lklingande ord, utan att se det
lekamliggjort i sk�na former, hon, f�r vilken till och med den torra
logikens slutledningar f�rvandlade sig till vingade piltar, lekande
med blomsterkedjor, och som aldrig h�rde ordet Id�, utan att t�nka sig
en himmelsk, str�lande ungm�!

Karmides hade varit henne dubbelt dyrbar genom hennes k�rlek och de
f�rhoppningar, som hennes fader f�st vid honom. Liksom hon v�rdade
sina blommor, ansade dem, flyttade dem fr�n solskenet till skuggan,
fr�n skuggan till solskenet, s� hade Krysanteus bem�dat sig att
undanr�dja alla hinder f�r utvecklingen av en natur, som i sitt fr�
redan lovade mycket. Han hade �vat sin skyddslings tankekraft och
lemmar, hade s�kt elda honom genom h�ga f�red�men, hade velat
st�ls�tta hans sj�l mot kommande lidanden, liksom emot kommande
lockelser, men g�ra henne mjuk och k�nslig f�r alla goda intryck,
�ppen som ett spr�kr�r f�r den gudomliga r�sten i det inre--han hade
med Karmides f�rknippat tanken p� den platonska l�rans framtid, i
honom hoppats en eftertr�dare p� Akademias l�rostol, en ny k�mpe,
sedan han sj�lv g�tt bort, f�r sk�nhetens religion och f�rnuftets
frihet.

Karmides hade i b�rjan motsvarat hoppet. N�r hans myndighets�r var

inne, trolovade han Hermione och f�retog d�refter med Krysanteus'
bifall en resa genom Syrien, Egypten och Italien. N�r han �terkommit
till Aten, syntes han till lynne och b�jelse alldeles f�r�ndrad. Han
fann sig icke v�l i Krysanteus' grannskap. Mot Hermione var han
ombytlig och underlig; �n visade han sig dyster och hemlighetsfull; �n
utbrast han i k�rleksbetygelser, som f�rskr�ckte henne, emedan de buro
pr�geln av vildhet och onaturlighet; �n, och detta oftast, m�tte han
henne med ett slags galanteri, som m�h�nda skulle ha f�refallit
Neapels sk�nheter behagligt, men som f�r�dmjukade Hermione. Det
best�llsamma ryktet frambar till hennes �ra det ena �ventyret efter
det andra, vari Karmides spelat hj�lten. I b�rjan trodde hon dem icke;
men han sj�lv gjorde allt f�r att taga henne ur den villfarelse,
varmed hon �nnu s�kte fasth�lla sin dr�m om ren k�rlek och jordisk
lycka, sin tro p� Karmides' �dla natur och h�ga kallelse. Krysanteus
anv�nde f�rg�ves sin m�nniskok�nnedom och en av �mhet ingiven
v�ltalighet f�r att �terf�ra fostersonen, den f�rre l�rjungen, till
den v�g han l�mnat. F�rh�llandet mellan dem vart allt kyligare.
Hermione s�g sin faders sm�rta och k�nde sin egen djupare.
Kristianerna pekade p� Karmides som ett prov p� en hednisk filosofs
f�rm�ga att uppfostra m�nniskor. Han omgav sig med de mest utsv�vande
ynglingar i Aten, var f�rem�l f�r sina likt�nkande v�nners och de
atenska het�rernas beundran eller ber�kningar, men alla andras f�rakt.
Den sista g�ngen han visade sig i Krysanteus' hus, var denne
fr�nvarande. Han fann Hermione ensam. Hon f�rebr�dde honom under t�rar
all den sm�rta, han f�rorsakade henne och hennes fader. Han svarade
med sk�mt och l�mnade henne. Kort d�refter inl�t sig Karmides i ett
nytt �ventyr, som omtalades mer �n hans f�reg�ende, emedan den andra
medspelande var den sk�na Eusebia, Ann�us Domitius' maka. Ann�us
upptog saken med ett lugn, s� orubbligt, att det verkligen underst�dde
kristianernas v�lvilliga tydning, att allt inskr�nkte sig till ett
omv�ndelsef�rs�k, som den fromma Eusebia i sin �ngslan f�r ynglingens
salighet hade f�retagit sig. Men n�r ryktet i en mindre f�rm�nlig
upplaga hann till Hermione, �ters�nde hon, d�dligt s�rad i sina
k�nslor, trolovningsringen till Karmides.

Att kunna �lska mer �n en g�ng f�ref�ll Hermione som en orimlighet.

�ven nu, d� hon ville gl�mma Karmides, var hon �vertygad, att hj�rtats
drift och den f�rsta k�rleken aldrig kunna svika. Hon gav honom
f�rlorad endast f�r livet. Hon trodde p� ett framtida tillst�nd, d�
tv� sj�lar, som fr�n b�rjan varit ett, n�r de vilade i Guds tankes
sk�te, �nyo skola f�rena sig, sedan de renats fr�n de fel och
villfarelser, som p� jorden st�tte dem fr�n varandra. Denna tro, som
hon n�rde med l�sningen av Platons skrifter och som kanske varje
m�nniska en g�ng i livet har omfattat, gav henne tr�st, fast blandad
med vemod, d� hon lyssnade till sin naturliga l�ngtan att f�renas med
en �lskad man och fortplanta den gudomliga gnista, varav hon sj�lv
genom en mans och en kvinnas k�rlek blivit delaktig.
Sk�n och �lskv�rd som hon var, och arving till en ovanlig rikedom,
hade Hermione talrika tillbedjare; men de gifterm�lsanbud, som de
dj�rvare v�gat framst�lla, hade hon tillbakavisat. Hon f�rlikte sig
med tanken att leva ogift. Lik sagans pil, som l�kte de s�r, han sj�lv
givit, �r k�rleken ensam i st�nd att l�ka k�rlekens s�r. Hermione hade
mycket att �lska. Hon �lskade naturen och filosofien; hon �lskade att
utbreda s�llhet till alla i sitt grannskap; hon �lskade framf�rallt
sin fader, vars str�vanden och ensamma st�llning som k�mpe f�r en
sjunkande bildning, en undertryckt religion hon f�rstod och delade.
Badande i de friska v�gorna av denna k�rlek, bibeh�ll hennes sj�l sin
klarhet, kraft och h�lsa; hon var i harmoni med sig sj�lv, fast
ackorderna klingade vemod.

---------------------------

Kort f�re skymningen hade Klemens av biskop Petros skickats till Simon
pelarhelgonet med ett br�d och en flaska vin. Flaskan var den, som
Petros f�reg�ende afton s� omsorgsfullt inl�st. Den natt, som f�ljde
h�rp�, sj�ng Simon ej sin aftonpsalm.

Krysanteus �terv�nde f�rst vid midnattstiden. Han hade d� sett, huru

krigsgudens tempel togs i besittning av det kristianska pr�sterskapet.
Petros hade funnit f�r gott att uppskjuta detta till en timme, d� man
ej hade att v�nta on�digt uppseende och folkskockning. En avdelning
soldater, f�rd av tribunen Pylades, hade f�ljt pr�sterna och uppst�llt
sig framf�r templet. En �mbetsman l�ste fr�n trappan den kejserliga
kung�relse, som sk�nkte templet till kristianerna; n�gra nattvandrare,
vilkas v�g tillf�lligtvis f�rt dem �ver torget och som stannat,
f�rv�nade �ver upptr�det, fingo f�rest�lla det atenska folket, till
vilket kung�relsen var riktad. L�sningen �ndade som vanligt med
uppmaning till ropet: leve kejsaren! Soldaterna inst�mde
pliktskyldigst, pr�sterna hj�rtligt, atenska folkets tillf�lliga ombud
tvunget eller av vana. En gammal borgare, vars mun teg, men vars
hj�rta kanske ropade: leve Julianus! vart av en fanatisk soldat
nedstucken. Den gamle mannen hade g�tt ut f�r att skaffa l�karehj�lp
�t en insjuknad dotter. Han hann, f�rr�n han dog, anf�rtro Krysanteus
ej blott sitt �rende, utan ock sitt br�dl�sa hem; denne ilade bort att
skaffa hj�lp. D�refter uppspikades kung�relsen p� tempeld�rren,
krigsgudens bild och altare omst�rtades och utkastades, m�lningarna
s�nderhackades, tempelskatten togs i beslag, arkivet med sina
historiska �rsb�cker uppbr�ndes, varefter det heliga korset, fridens
och f�rsoningens symbol, st�lldes framf�r ing�ngen, just i blodp�len
bredvid den m�rdade.

Detta skedde vid skenet av lampor och facklor, som voro t�nda i
portikerna och kring torgets bildstoder. D�ruppe p� Akropolis
avtecknade sig vishetsgudinnans j�ttestod mot den stj�rnstr�dda
natthimmelen. Kanske hov sig i detta �gonblick hennes kopparbarm.

ELFTE KAPITLET.

Rakel.

Aten med sin livliga hamnstad Pir�us hade lockat en ansenlig m�ngd av
de civilisationens nomader, de handelns beduiner, som kalla sig
Israels barn. De hade redan l�ngesedan f�rlorat sitt lilla
f�dernesland och redan hunnit i all fred och ro taga sin lott i det
stora, det av astronomerna Tellus, det av vanligt folk jordklotet
kallade. Bland hebr�erna i Aten var Baruk en aktad man, ty han
vandrade ostraffligt efter f�dernas stadgar, var miskundsam mot sitt
folks fattige och icke s�llan �ven mot gojims arma barn, och
framf�rallt: han var rik, mycket rik. Han �gde skepp, vilkas master
voro cedrar fr�n Libanon, vilkas roder voro av ek fr�n Basan eller
nejden d�romkring, och han skulle g�rna, f�r att i allo r�tta sig
efter profeten Ezekiel, givit dem segel av egyptiskt linne och
solt�lt, f�rgade med purpur fr�n Elisa�arna, om ej han funnit detta
vara ett f�r l�ngt drivet sl�seri. Med dessa skepp inf�rde han indiska
och egyptiska musliner, som voro de atenska het�rernas f�rtjusning,
r�kelser fr�n Saba och Rema, f�rgade ylletyger och spannm�l fr�n
Syrien, tenn och bly fr�n v�stern, slavar ej blott fr�n Tuba och
Mosoch, titan fr�n v�rldens alla nejder. Varorna utbytte han mot
andra, som han med samma skepp utf�rde: oliver, fikon, vax, h�star,
vapen, b�cker och konstsaker. Baruk visste p� pricken, hvad en Platon,
en Homeros i handskrift var v�rd, ehuru han aldrig hade l�st dem; han
f�rstod med k�nnarens blick att uppskatta v�rdet--penningv�rdet--av
bildstoder och m�lningar, med vilka han skulle betraktat som en
d�dssynd att pryda sitt hus. Helgon- och gudabilder, kors och
amuletter rullade genom hans h�nder; men han tv�ttade dessa
omsorgsfullt, sedan han vidr�rt s�dana ting, l�ste sina b�ner och
sm�log �t de oskyldiga guldkorn, som den oheliga str�mmen kvarl�mnat
mellan hans fingrar.

Han drev dessutom en indr�ktig handel med penningar och l�nade g�rna,
mot goda s�kerheter och ej s�rdeles om�nsklig r�nta, �t Javans [1]
l�ttsinniga s�ner, de d�r f�rd�mt vackra och skaml�st glada, �t
f�rd�rvets Gehinom[2] oundvikligt best�mda atenska ynglingarne, som
med s� of�rsk�mda blickar f�rf�ljde hans dotter, den svartlockiga
Rakel, n�r hon sedesamt mellan far och mor vandrade till synagogan.

[1] Javan i bibeln hellenernas stamfar.

[2] Helvetet.

-Rakel, lyft d� icke p� sl�jan s� d�r! h�nde vid s�dana tillf�llen,

att den gamla Ester sade.

- K�ra moder, h�nde det, att Rakel svarade, den h�r sl�jan vill ju
alldeles kv�va mig. Jag kan knappt draga andan.

- Jag skall g�ra ett lufth�l i henne med f�rsta b�sta kniv, sade gamle
Baruk. Hon �r av tyg fr�n Damaskus och har, v�nner emellan, ett v�rde
av 50 guldstycken, men h�let skall dit �nd�, det lovar jag.

Rakel hade �nnu icke fyllt sitt sjuttonde �r. Hon var en vacker flicka
med fylliga former, svarta lockar, en n�got stor, men v�lformad n�sa
och de eldigaste �gon, som n�gonsin t�nts under orientens sol. Det
fanns v�l knappt en yngling av Abrahams sl�kte i hela Aten, Pir�us
inr�knat, som icke sv�rmade f�r Rakel och det ansenliga arv, som en
g�ng skulle tillfalla henne. Men vem som helst var icke v�rdig den
rike Baruks vackra dotter. Det visste s�v�l Baruk som Ester. N�r de
f�rdenskull bortlovade sin dotter, var det till ingen obetydligare
person �n rabbi Jonas, den atenska synagogans stolthet, en �nnu ung,
men mycket l�rd man, som ej blott kunde lagens b�cker utantill, utan
�ven hade studerat den helleniska filosofien och skrivit l�nga med
kabbalistiska funderingar sp�ckade kommentarier till sin landsman
Filons djupsinniga verk.

F�r�ldrarne hade vid detta val icke gjort sig m�dan att r�dfr�ga sin
dotters tycke. S�dant var icke brukligt hos deras folk, och f�r �vrigt
kunde v�l Rakel ej vara annat �n n�jd med en man av s� utomordentlig
l�rdom, s� stor v�ltalighet i synagogan och d�rtill av s� ansedd sl�kt
som rabbi Jonas.

De anade icke, att Rakels hj�rta redan var f�ngat av en annan, och
denne--o ve!--var en av Javans oomskurna s�ner, som icke hade en
droppe av Abrahams blod i sina �dror och icke kunde l�sa en bokstav i
de heliga rullarne.

Det �r aftonen efter den, p� vilken den ok�nde filosofen bes�kt

Krysanteus' hus.

Dagen �r hebr�ernas sabbat. Baruk och Ester ha g�tt till synagogan.

Rakel hade f�reburit n�got sk�l f�r att f� stanna hemma. Hon f�rsakar
d�rmed n�jet och uppbyggelsen att h�ra, huru sinnrikt rabbi Jonas
utl�gger profeten Daniel. Hon f�rsakar tillf�llet att se sin
trolovade, just i det �gonblick n�r han �r vacker: n�r framf�r altaret
hans m�rka, vemodiga �gon livas, hans av studier f�rade panna klarnar
och hans av samma ih�rdiga studier kr�kta skepnad r�tar sig vid korens
s�ng: �Hur sk�na �ro dina tj�ll, o Jakob, och dina boningar, o
Israel!� och vid den f�rsamlade menighetens rop: �H�r, Israel! Adonaj
v�r Gud �r den ende Gud!� D� genomstr�mmas han av f�dernas anda och
deras bragders minnen; d� uppbygger han i tanken Jerusalems grusade
tempel och samlar sitt folk, var och en under sin vinstock. D�
f�rg�ter sig hans blick, som annars g�rna irrar upp till kvinnornas
l�ktare f�r att bakom en av sl�jorna ana dragen av flickan, som han
�lskar, Baruks dotter.

Rabbi Jonas har ett blekt och fint ansikte, som dock i Rakels tycke �r
fult. Han har ett sk�gg, likt manen p� en kappadokisk h�st, l�ngt,
svart och gl�nsande, som Rakel finner avskyv�rt. Han sitter ofta hos
Baruk och talar s� djupsinniga saker om den attikiserande Moses[3] och
den verklige Moses, den platoniserande Filon och den filoniserande
Platon, att Baruk stryker sitt gr� sk�gg och sin kaftan av lutter
f�rv�ning; men Rakel g�spar vid detta tal och finner det odr�gligt.
Han �r i sin �lskades n�rvaro blyg--som en blyg �lskare, och han
f�rvirras av hennes str�lande �gon. D�rf�r tycker Rakel, att han �r en
t�lp.

[3] Platon.

Ty ack! Rakel har ett manligt ideal, vid j�mf�relse med vilket alla
andra m�n f�refalla henne som misslyckade f�rs�k av V�r Herre att
skapa n�gonting dr�gligt i karlv�g. Huru fult ljuder ej namnet Jonas i
hennes �ra, huru vackert Karmides! Jonas har aldrig ingnidit sina
lemmar med olja, aldrig tumlat i palestrans sand, aldrig suttit p� en
h�strygg; d�rf�r �r hans egen rygg kr�kt, hans g�ng tung, hans
r�relser i den styva kaftanen utan behag. Och Karmides d�remot! Han
b�r osynliga Hermesvingar p� sina f�tter, hans sp�nstiga lemmar,
omsv�vade av den vita kitonen och den tyriska manteln, vilja lyfta
honom fr�n jorden. Jonas' blyga, vemodiga blick, vad �r den, om den �n
blickade i evighet, emot ett enda �gonkast av Karmides, ett av dessa
dj�rva, stolta �gonkast, som p� en g�ng skr�mma en eldig flicka och
tjusa henne? Rakel har h�rt av sin fader, att Karmides �r sl�sare; hon
har sett honom m�nga g�nger ej blott p� v�gen till synagogan, utan ock
i sin faders hus, dit han kommit f�r att l�na penningar. Rakel �r
f�rtjust �ver hans sl�seri, som g�r honom tusenfaldigt �lskligare i
hennes �gon. Hon �r van att se varje litet mynt v�nt tv� g�nger, h�r
dagligen �nda till leda upprepas Syraks t�nkespr�k om sparsamheten.
Karmides, som leende str�r omkring sig denna metall, som de andre
uppgr�va med sina fingrar ur modden, vad m�nde denne Karmides vara, om
icke ett ovanligt, ett �verm�nskligt v�sen? Och vad nu l�rdomen
vidkommer, f�r vilken Baruk och Ester s� ytterligt v�rda rabbi Jonas,
s� �r ju Karmides ofantligt mycket l�rdare! Det har Karmides sj�lv med
�del uppriktighet f�rs�krat henne. Skulle hon d� icke tro det? Och
fast�n han �r s� utomordentligt l�rd, �r han likv�l glad, talar s�
fullkomligt fattliga, f�rtjusande saker och sjunger till lyran
sprittande visor.

Skulle Rakel i n�got �gonblick gl�mma Karmides, finnes i Baruks hus en

gammal tj�narinna, som g�rna �terf�r hennes tankar till detta f�rem�l.
�ven hon, tj�narinnan, har sina sk�l att beundra Karmides' sl�seri. Av
det guld, han s�r, har n�got �ven fallit i hennes hand, och till tack
h�rf�r har hon �tagit sig att vara budb�rarinnan och f�rmedlerskan
emellan honom och Rakel.

Det �r en vink av henne, som f�rm�tt Rakel att i afton stanna hemma.

Rakel har stigit upp p� altanen av sin faders hus. D�r �r hennes
�lsklingsst�lle under s� vackra aftnar som denna. Man har d�rifr�n en
vidstr�ckt utsikt �ver den �stra och norra delen av staden. V�sterut
m�tes d�remot �gat av de n�rl�gna husens tak och murar, men emellan
dessa skymta delar av den branta gata, som fr�n Skambonide leder ned
till Kerameikos. Det �r den gatan, som man vandrar till och fr�n
synagogan. En s� uppm�rksam utkik som Baruks gamla tj�narinna kan
s�ledes se det v�rdnadsv�rda paret, n�r det nalkas, och i tid varsko
sin unga h�rskarinna.

Huset har tv� ing�ngar. Den ena st�rre, som vetter �t gatan, �r
f�rsedd med en j�rnbeslagen port, som Baruk varsamt st�nger, n�r han
g�r ut. Den andra �r en liten d�rr i baksidan av huset. Den kan endast
�ppnas inifr�n, och den leder ut till en sluttande, med klipph�llar
str�dd, gr�svuxen plats, som utg�r h�gsta punkten av Skambonides
kulle. Denna d�rr �r av tj�narinnan �ppnad, och d�rifr�n leder en
trappa upp till altanen.

Rakel lutar sig mot br�stv�rnet och ser ut �ver staden. Himmelen �r
klar, och friska fl�ktar komma fr�n havet. Rakel �r orolig, hennes
hj�rta klappar n�stan lika h�ftigt, som d� hon bidade det f�rsta
hemliga m�tet med Karmides. Sedan dess har hon ofta tr�ffat honom,
just h�ruppe, under m�nljusa n�tter, sedan f�r�ldrarne och husets f�
tj�nare g�tt till vila; och genom vanan och �vertygelsen om det
oskyldiga i s�dana m�ten har varje fruktan, varje bet�nklighet hos
henne f�rsvunnit. Karmides har kommit f�r att med sk�mt och joller
l�tta hennes sinne, n�r det �r tyngt av hemmets enformighet och det
inst�ngda liv, hon m�ste f�ra; han har st�mt hennes cittra och l�rt
henne att framlocka sm� melodier d�rur; han har talat om det glada och
brokiga livet d�rnere i staden, dit hon aldrig f�r styra sin kosa utan
att hava fader Baruk vid ena sidan och moder Ester vid andra; han har
h�rmat rabbi Jonas' g�ng, �tb�rder och s�tt att tala, s� att Rakel
varit f�rdig att kikna av skratt; han har lindat hennes l�nga, svarta
lockar kring sina fingrar och kallat dem de sk�naste ringar, dyrbarare
�n de gyllene, med diamanter sirade. Han har f�rs�krat, vad som
f�ref�ll Rakel i b�rjan alldeles otroligt, att han ej kunde leva, om
han ej emellan�t finge se och tala med henne. Hon m�ste dock tro hans
ord, ty han var ju s� utomordentligt vis, hade kastat s� djupa blickar
in i naturen och k�nde b�st sj�lv de hemliga villkoren f�r sin
tillvaro. Nu k�nde �ven Rakel n�gonting liknande, ty hon fann sig
numera aldrig r�tt lycklig utan i hans grannskap, under inflytelsen av
hans �gons makt.

Den fruktan, som nu kom Rakels hj�rta att klappa med oroliga slag, var
en, som spreds med luften �ver de tusen husen och templen mellan
Skambonides, Museions, Akropolis' och Kolyttos' kullar. Baruk hade
hela dagen synbarligen pl�gats av en �ngslig sinnesst�mning. Vid
middagstiden hade han under n�gon f�rev�ndning avl�gsnat tj�nstefolket
ur huset och nedburit sin dyrbarare egendom, guld, silver, penningar
och viktiga papper till ett l�nligt f�rvaringsrum under husets
k�llare. P� flickans fr�gor om orsaken till detta varsamhetsm�tt hade
han s�kt giva lugnande svar. Men av sin mor och tj�nstefolket hade
Rakel sport, att under den f�rflutna natten �tskilligt tilldragit sig,
som l�t dem motse oroligheters utbrott i staden.

D�r Rakel nu stod, lutad emot altanens br�stv�rn, seende ut �ver

staden, som bestr�lades av den nedg�ende solen eller vilade i de l�nga
skuggor, som kastades av kullarne, l�ngtade hon efter Karmides och
fruktade n�stan, att han ej skulle komma. Det f�ref�ll henne, som om
Karmides m�ste hava l�mnat staden, eftersom den icke l�ngre var det
glada, livliga Aten, utan genomb�vades av r�dda aningar. Hon k�nde,
att hans n�rvaro, �synen av hans glada anlete, p� vars panna hon
aldrig uppt�ckt en skugga, vore det enda, som kunde f�rjaga hennes
�ngslan.

Hur glad vart hon d�rf�r icke, d� p� toppen av Skambonide visade sig
en gestalt, som var hans! Han s�g upp till altanen och vinkade till
Rakel. I bakd�rren stod den gamla tj�narinnan och gav honom det
tecken, som l�t f�rst�, att marken var fri. Strax d�refter h�rdes hans
l�tta steg i trappan. Rakel v�nde sig om; han stod framf�r henne, glad
och leende, och r�ckte henne en bukett av de uts�ktaste blommor. Icke
ett sp�r av bekymmer kunde uppt�ckas i hans v�sen. Han kom just nu
fr�n badet och syntes str�lande av h�lsa och ungdom. Rakel hade aldrig
sett honom vackrare �n nu.

- Du kom d� �ntligen, utbrast hon och k�nde sig f�rdig att med
systerlig h�ngivenhet kasta sig hans armar.

- Jag f�rsummar icke ett enda av de s�llsynta �gonblick, d� jag f�r

tr�ffa Rakel, svarade Karmides. Visdomen och Rakel �ro mina gudinnor.
Jag offrar �t den ena de stunder, som den andra icke kan f�runna mig.
�ro dina f�r�ldrar i synagogan, mitt barn?

- Ja, svarade Rakel och synade f�rtjust de vackra blommorna, som

Karmides givit henne.

- Synagogan �r en ypperlig inr�ttning. Jag tycker om m�nniskor, som

v�rda sin Gud. Men jag kan med sk�l anm�rka, att er gudstj�nst �r
alltf�r kort. Den borde r�cka hela natten. N�r komma dina f�r�ldrar
hem?

- Ack, i afton dr�jer det icke l�nge.

- Begagna d� �gonblicken f�r v�r gudstj�nst, sade Karmides. Han

fattade flickans hand och drog henne med l�tt v�ld ned p� en soffa vid
sin sida. Mina andaktsstunder �ro de, n�r jag sk�dar i dina �gon.

- Fy, du talar som en hedning, vilket du ocks� �r ... Men s�g mig,
Karmides, du �r ju �ven filosof?

- Vilken fr�ga! sade Karmides skrattande. Visst �r jag filosof, och en

av de allra fr�mste till och med.

- Ja, du �r mycket l�rd, det vet jag, men �r du ocks� mycket dygdig?

- Naturligtvis. L�rdom och dygd �ro tvillingbarn, som aldrig

�tskiljas.

- Det gl�der mig h�ra, ty i g�r sade Jonas till min fader, att visa
och dygdiga hedningar, s�dana som ...

- Karmides?

- Nej, det sade han icke, utan s�dana som ... som ... Platon tror jag,
att han hette ... v�l kunna r�knas till det utvalda folket, fast de
aldrig �tit p�skalammet.

- D�ri hade den lustige Jonas r�tt, min Rakel.

- Och vad jag var glad d�r�ver, ty jag t�nkte genast: d� b�r �ven
Karmides r�knas till mitt folk, och han �r icke l�ngre en fr�mling f�r
en dotter av Israel.

- H�r blott p�! Du filosoferar ju f�rtr�ffligt, �ven du. Det vore en

underlig Gud, som endast skulle tycka om de kaftankl�dda, l�ngsk�ggiga
och krokn�siga m�klare, som kalla sig judar. Han skulle d� ha en helt
annan smak �n du.

Rakel rodnade. Karmides tog buketten och f�ste den vid hennes barm.

- Ser du, fortfor Karmides, i det han pekade p� solen, vars halva
skiva redan s�nkt sig i havet, samma sol f�r v�ra �gon, samma �tr�
till s�llhet i v�ra hj�rtan, huru kunna vi d� kalla varandra
fr�mlingar?

- Samma himmel och d�r uppe �ver stj�rnorna samme Gud, sade Rakel med
en djup blick p� Karmides. Den kv�ll, jag gav dig den lilla ringen,
som ... som du icke b�r p� ditt finger ... Karmides, var har du
ringen?

- H�r, p� mitt hj�rta, svarade Karmides och drog honom upp ur sin
barm.

- Ack, f�rl�t mig! Jag ville �vertyga mig, att du hade f�rvarat honom,
fortfor flickan med gl�djestr�lande ansikte. Men jag ville s�ga dig,
att samma kv�ll dr�mde jag, att vi alltid finge vara tillsammans. Mina
f�r�ldrar omfamnade dig och kallade dig son. Jonas var �ven
n�rvarande. Han var icke svartsjuk alls; han bara talade och talade
med dig om den d�r Platon och andra besynnerliga saker. Och du visste
att svara honom p� allt vad han ville veta. Det m�rktes tydligt, att
du var l�rdare �n han,

- Din dr�m skall sannas. Det kommer en tid, d� vi alltid skola vara
tillsammans.

- Tror du det?

- Beror det ej av oss sj�lva! Se havet, Rakel! Det lyser purpurf�rgat,

och guldkantade skyar spegla sig d�ri. L�ngtar du icke att sv�va �ver
dess yta, buren av ett skepp, tusenfaldigt vackrare �n n�got av din
faders? Jag skall f�ra dig till en �, som jag uppt�ckt d�r borta i
v�ster, l�ngt, l�ngt bakom synranden. De kalla henne Lycksalighetens.
Hon �r en l�mning av det i havet sjunkna Paradiset. D�r skola vi bo,
jag och du.

- O, vad s�ger du? utbrast Rakel, vars barnsliga obekantskap med

v�rlden gav Karmides tillf�lle att obesv�rat giva luft �t sina
hugskott. Men, tillade Rakel bet�nksamt, icke kan jag l�mna fader och
moder kvar h�r i Aten.

- De skola f�lja oss, Rakel. P� Lycksalighetens � finnas om�tliga

f�rr�d av den gula metall, som �r din faders lust. Han f�ljer oss dit,
samlar en skeppslast guld och �terv�nder som den rikaste m�nniska p�
jorden f�r att �teruppbygga ert tempel. Vad s�ger du h�rom?

- Ack, det �r ju h�rligt! Jag m�ste underr�tta min fader ... jag m�ste
s�ga honom vad du �mnar g�ra.

- Nej, nej, icke nu. Min plan m�ste hemligh�llas, liksom v�ra m�ten.
H�r du det!

- N�, som du vill.

Rakel hade i sin �lsklings n�rvaro alldeles f�rg�tit den fruktan, som
bem�ktigat sig henne. F�rst nu, d� talet f�ll p� att l�mna Aten,
p�minde hon sig, att staden i n�rvarande stund hade n�got orov�ckande,
och hon anf�rtrodde Karmides sina obest�mda farh�gor.

I sj�lva verket var denna afton besynnerlig �ven i det avseende, att
det v�ldiga sorl, som annars uppsteg nedifr�n staden mot Skambonides
topp, var s� gott som f�rstummat. Det r�dde en ovanlig tystnad, endast
avbruten genom bullret av n�gon genom gatorna rullande ensam vagn
eller ett och annat hammarslag fr�n verkst�derna i grannh�llet.

Ett skarpt �ra skulle likv�l just i detta �gonblick kunnat uppf�nga
ett genom avst�ndet n�stan f�rtonat sorl av r�ster, som kom fr�n norr
och nalkades mer och mer.

- Bah, sade Karmides till svar p� Rakels fr�gor, vad har du att
frukta? I hebr�er kunnen, liksom de olympiska gudarne fr�n sina moln,
i god ro f�rlusta er �t de andres strider. Vad han I att g�ra med
bilddyrkare och kristianer?

- Men det �r ju f�rskr�ckligt! Du tror d� verkligen, att det kommer

till strid, till blodsutgjutelse ... och h�r, h�r i Aten, kanske
utanf�r min faders port? fr�gade Rakel bleknande. Men vad har d� h�nt?
Vad �r det, som uppretar dem mot varandra?

- Kristianerna ha i natt fr�nstulit den gamla l�rans anh�ngare ett

tempel och lagt beslag p� tempelskatten ...

- Men varf�r, varf�r g�ra de s� illa? utbrast Rakel.

- Varf�r? Alla kunna icke vara m�klare h�r i v�rlden, men alla vilja
ha guld. De som ej bli m�klare som judarne, varda r�vare som
kristianerna. Det �r f�rklaringen. M� packet sl�ss! De mina k�nner
jag. De �ro f�r fega att v�ga sina liv. Kristianerna kunna fr�ntaga
dem allt, till och med livet, men av omtanke f�r sitt liv skulle de
icke v�ga f�rsvara det. Men kristianerna sj�lva, min Rakel, de �ro
m�n! Eller r�ttare: de �ro vilddjur ... modigare �n lejon,
blodt�rstigare �n tigrar. Amfiteaterns spel �ro f�rbjudna. Vi sakna
dem ej, ty vi ha kristianerna. Vi taga plats p� �sk�dareb�nken och
klappa h�nderna, n�r de s�nderslita varandra. Vi ha ett pr�ktigt
sk�despel att v�nta.

- O Gud, huru du nu talar, Karmides! Jag n�stan f�rskr�ckes f�r dig.

- Lugna dig, flicka! Jag �r icke farlig. N�r jag ej kan avv�nda �skan
eller n�psa stormen, fattar jag mitt beslut: jag fr�jdas �t deras
h�ghet. Men h�r vidare vad som h�nt i natt, som utbreder f�rf�ran i
staden! Det r�dande kristianska partiet har uppt�ckt, att det
undertryckta h�llit hemlig gudstj�nst i ett kalkstensbrott i
grannskapet av den ohygglige Pelar-Simons f�lt. De �verraskades mitt
under sina b�ner, soldaterna nedrusade i deras underjordiska kyrka,
tillf�ngatogo s� m�nga, som ej kunde smyga undan, bundo dem och
sl�pade dem i f�ngelse. Man s�ger, att de undertrycktes k�mpe, en
pr�st med ett av de d�r l�nga namnen, som kristianerna p�hittat ...
Atanasios heter han ... var n�rvarande och just predikade, n�r
h�ndelsen timade, men att han i m�rkret och villervallan lyckats komma
undan. De f�ngslade voro vid pass femtio: de fleste tillh�ra packet,
men �tskilliga �ro ansedda m�n och medborgare av Aten. Lagen d�mer dem
till d�den. Du kan begripa, vilken uppst�ndelse detta v�ckt bland
deras trosbr�der, v�nner och fr�nder. F�rskoning ha de f�ngslade ej
att v�nta. Sorg, h�pnad och raseri hos de m�ng tusen, som kalla sig
homousianer. Man tror, att de skola v�pna sig f�r att med v�ld frig�ra
de f�ngne. Det r�dande partiets anf�rare, biskopen av Aten, �nskar
ingenting hellre, ty han har trupperna till sitt f�rfogande och vill
nyttja tillf�llet f�r att krossa motst�ndarne med ett slag. Se d�r i
korthet mina nyheter, du min svart�gda flicka. Vad din blekhet
f�rsk�nar dig! Jag frestas att skr�mma dig alltid f�r att alltid se
dig s�dan. Men var lugn! Karmides �r ju hos dig. H�r, h�r i min famn,
fruktar du h�r?

Karmides hade utan motst�nd tryckt den darrande flickan till sitt
br�st och lekte med hennes m�rka lockar.

- Jag skulle icke vara r�dd, om du alltid vore h�r. Men du kommer ju
och g�r. Du �r borta, d� kanske ... Nej, jag t�rs ej t�nka p� ett
s�dant �gonblick.

- Jag skall vara osynlig i ditt grannskap och synlig m�tto st� vid din
sida, om en fara hotar. Men nu icke ett ord mer om r�dsla och fara! Se
upp mot himmelen! D�r b�rja stj�rnorna t�ndas. Var �r din cittra,
barn?

Cittran l�g p� en b�nk. Han tog och st�mde henne och sj�ng till hennes
ackorder en t�ck, levnadsglad visa. Rakel lyssnade och log. Han
b�rjade i annan tonart en s�ng om k�rlek, k�rlekssm�rta, trohet i
d�den. Rakels blick var t�rad, n�r han lade cittran bort.

- Vad? T�rar? �lskade lilla toka! sade han. Dina �gon hava v�rmt min
sj�l, men t�rarne g�ra dem till solar, som f�rbr�nna henne. Blunda,
eller du bl�ndar mig! Blunda, �sterl�ndska flicka!

Och n�r Rakel lydde, lade han armarne kring hennes hals och tryckte p�
hennes l�ppar en br�nnande kyss.

Det var den f�rsta. Karmides gick stundom l�ngsamt mot sitt m�l. Han
var en Proteus--olika hos olika kvinnor. En flicka, s�dan som Rakel,
var f�r hans �verm�ttade sinnen dock �nnu en retelse, dess st�rre, ju
mer hennes enfald avbr�t mot hans vanliga v�ninnors v�rldsk�nnedom.
Alldagliga byten tog han med storm. Hos Eusebia, den blaserade
romarinnan, var det han och icke hon, som spelade blyg, behagsjuk,
nyckfull, oerfaren, och ehuru Eusebia genomblickade det, voro b�da f�r
kloka att bannlysa en mask, av vilken b�da hade samma n�je.

Rakel �lskade honom. Han var allt f�r henne. Vem undrar d�, att hon
k�nde s�llhet i denna kyss? Men hon �ppnade �gonen och rodnade upp
till pannan. Hennes blick bad om f�rskoning fr�n f�rnyad s�llhet; men
den dj�rve var obeveklig. Han r�vade kyss efter kyss.

Rakel h�rde ej, huru det avl�gsna sorl, som f�rnams fr�n norr, kom
n�rmare, huru det allt tydligare blandades med bullret av en
folkmassas tramp, det dova, brusande ljud ett s�dant m�ngh�vdat,
tusenfotat vidunder �stadkommer, n�r det framtr�nger genom en stads
tr�nga gator och vid varje gr�nd, varje �ppning det stryker f�rbi,
sv�ller ut och rycker med sig allt.

Men slutligen urskildes i detta f�rvirrade larm rop, genomtr�ngande

och vilda, vittnande, att det m�ngh�vdade vidundret var retat, att det
s�kte fiender, och att dessa fiender m�ste darra f�r en annalkande
h�mnd.

Nu sl�ppte Karmides Rakels hand. Ropen hade tr�ngt till hans �ra. Han
anade deras betydelse. Han steg upp och lyssnade. �ven Rakel h�rde den
kommande orkanens brus. Hon grep efter Karmides' hand och tryckte sig
darrande intill honom.

Under den f�rskr�ckelse, som fattade henne, fl�g hennes f�rsta tanke
till f�r�ldrarne.

- O Gud, mina arma f�r�ldrar! De �ro ute. Vad kan icke h�nda dem! Huru
skall jag r�dda dem ur faran? Jag m�ste ut. Jag vill skynda till
synagogan. Karmides, f�lj mig! Jag �r icke r�dd, n�r du f�ljer mig.
Kom!

I detta �gonblick d�k den gamla tj�narinnans f�rf�rade ansikte upp

�ver altantrappan.

- De komma! ropade hon.

- Vilka? Vilka?

- Dina f�r�ldrar. De �ro redan utanf�r porten.

- Lovad vare Gud! De �ro r�ddade.

- Farv�l, min Rakel, sade Karmides hastigt. Frukta intet! Jag skall
vara i ditt grannskap.

Rakel hade knappt mod att sl�ppa Karmides' hand. Man h�rde, huru den
tunga porten till gatan gnisslade p� g�ngj�rnen. Ingen tid var att
f�rlora. Karmides ilade ned f�r trappan och genom bakd�rren ut i det
fria. Rakels blick f�ljde honom, d� han med skyndsamma steg gick �ver
den h�llstr�dda toppen av kullen och f�rsvann d�r bakom. Hon skyndade
ned att m�ta sina f�r�ldrar. Hon s�g den gamla Ester st�dd p� rabbi
Jonas' arm. Hennes fader lyfte de tunga bommarne, med vilka porten
inv�ndigt var f�rsedd, lade dem i kors �ver varandra och f�ste dem vid
deras j�rnhakar.

Baruk och Ester ledsagades ej endast av rabbi Jonas. Sju eller �tta
unga, kraftiga israeliter f�ljde dem f�r att stanna i huset, medan
stormen rasade genom staden. De skulle vara husets bes�ttning. Baruk,
som handlade med vapen, var rustad med en hel arsenal. I det st�ngda,
bommade huset ville de med sv�rd i hand avvakta h�ndelsernas g�ng.

TOLFTE KAPITLET.

B�rjan till ett sorgespel.

- Fr�n det ena n�jet till det andra! Prisad vare Olympen, som �nnu
str�r rosor �ver jorden!

S� t�nkte Karmides, d� han vandrade ned f�r den del av Skambonide, som
sluttade �t Kerameikos. Han vidgick tacksamt, att den stund han
tillbragt hos Rakel varit en stund av njutning, det vill s�ga en
skugga av lycka--visserligen blott en skugga, men han n�jde sig
h�rmed, ty han hade l�ngesedan givit verkligheten f�rlorad.

Han s�kte nu en annan f�rstr�else. Fr�n Kerameikos skallade vilda rop,

f�rnummos tusentals larmande r�ster. Det var f�rmodligen
inledningskoren till en storartad tragedi. Karmides �lskade tragedier
och skyndade att f�rvissa sig om rum bland �sk�darne.

Som vi veta, var skymningen inne och stj�rnorna b�rjade t�nda sig p�
himmelen. En s�dan halvdager �r gynnsam f�r s�dana sk�despel, liksom
en mulen himmel �kar intrycket av ett g�tiskt tempel. Han d�ljer
s�dana sm� enskildheter som de sm� m�nniskorna, och l�ter de stora
massorna, som �ro de p� denna bana upptr�dande sk�despelarne,
f�rsm�lta till sublima individer.

Karmides stannade ett �gonblick, innan han hunnit den punkt, d�r de
tr�nga gr�nder vidtogo, som p� denna sida kl�ttrade upp emot kullen.
Utsikten h�rifr�n beh�rskade vissa, av tak och murar avbrutna delar av
gatan Kerameikos �nda h�n emot Areopagens kulle. Alla dessa delar
h�ljdes av en b�ljande massa, som tycktes vara ett enda j�ttedjur,
sakta, m�dosamt och krampartat slingrande fram likt en s�rad orm. Tv�
bloss, som lyste i spetsen, voro vidundrets �gon. Men liksom ryktet
enligt skaldernas skildring, s� var denna j�ttekropp i hela sin l�ngd
bet�ckt med en man av tungor, icke talande, icke viskande, utan
rytande av raseri.

Karmides skyndade vidare. Han kom in i en tr�ng gr�nd, som mynnade ut

till huvudgatan. Medan denna tyngdes av ett �verm�tt av liv, var den
f�rra �dslig, som utd�d. Portarne bommade, f�nsterluckorna st�ngda,
ingen m�nniska att se.

Karmides s�g sig nu vid sj�lva randen av den f�rbiv�ltrande, sv�llande

folkstr�mmen. Ett steg till, och han hade varit bortryckt med dess
b�ljor. Han s�g ansikten dyka upp och f�rsvinna, ansikten f�rvridna av
dyster vrede.

- H�mnd, h�mnd! D�d �t k�ttarne! D�d �t giftblandarne! D�d �t

atanasianerna!

Dessa rop, blandade med andra av samma slag, skallade i hans �ron. Han
misstog sig s�ledes icke. F�rh�nget hade fallit, kors�ngen b�rjat,
kors�ngen, som inledde det l�nge v�ntade och f�rberedda sorgespelet.

Karmides hade ingen lust att l�ta sig bortrycka av den virvlande
str�mmen. Man uppoffrar og�rna sin vilja och det fria bruket av sina
lemmar, n�r man ej genomtr�nges av den ande, som sammansm�lter den
tr�ngande och skuffande massan till ett helt. Karmides ville v�lja en
l�mpligare �sk�dareplats. Han l�mnade Kerameikos och vandrade de
folktomma sidogatorna h�n till torget, sedan han �vertygat sig, att
str�mmen brusade �t det h�llet. Han anl�nde f�re den till torget. Det
var tomt och �vergivet av alla, utom bildstodernas tysta rader. De
tycktes liksom med hemsk fruktan v�nta den annalkande skaran. Karmides
steg upp p� m�lningsgalleriets marmortrappa och intog en bekv�m plats
vid h�rnpelaren. T�tt f�rbi den m�ste t�get stryka fram; den var
best�md till v�gbrytare mot floden. Karmides kunde se allt p� n�ra
h�ll.

Facklorna, som lyste i spetsen, n�rmade sig. Rymden mellan Pnyx och
Areopagen uppfylldes av, och torgets pelarg�ngar �terkastade de vilda,
ursinniga ropen:

- D�d �t k�ttarne, atanasianerna, giftblandarne!

Folkstr�mmens f�rsta b�ljor hade hunnit fram. De slungade ett skum av

m�nniskor upp p� m�lningsgalleriets trappa, d�r Karmides stod i skydd
av sin pelare; de utbredde sig hastigt som ett �versv�mmande vatten
�ver torget. Facklornas r�da sken lyste p� en b�r, som vilade icke p�
skuldrorna, utan p� de uppstr�ckta armarne av ivriga b�rare, som, n�r
de tr�ttnade, �gonblickligt ersattes av andra. S� l�mnar p� havet v�g
�t v�g att b�ra det seglande skeppet. P� b�ren l�g en varelse, knappt
lik en m�nniska, ty det var Simon pelarhelgonet eller hans jordiska
hydda. Kroppen var naken. Bj�rnp�lsen l�g sammanrullad under hans
huvud, som var v�nt emot den f�ljande hopen, s� att de rysliga
anletsdragen, de slutna �gonen i lodr�t riktning kunde lysas av
facklorna och ses av m�ngden. N�rmast kring b�ren gingo n�gra pr�ster
med nedf�llda k�por och blottade huvuden. Tv� av dem buro facklorna.
Bredvid den ene s�gs Eufemios. De tego, ty den l�sen de fr�n b�rjan
utdelat �terskallade nu i de vilda ropen, som genom sj�lva sin styrka
vunno �vertygandets kraft hos de fanatiserade tusentalen. Pr�sterna
tego, men n�rmade facklorna intill den d�des ansikte f�r att �ter och
�ter visa det s� tydligt som m�jligt. Och f�r var g�ng skallade med
�kad styrka ropen:

- D�d �t atanasianerna! Giftblandarne! K�ttarne!

Massan hade �ntligen hunnit f�rbi. Karmides s�llade sig till de siste
i eftertruppen.

- Medborgare, vad har h�nt? fr�gade han sin n�rmaste granne. Vad �r
det som f�rs�tter folket i raseri?

- De ha m�rdat Simon bek�nnaren och helgonet, svarade mannen. Har du

�ron och f�rnimmer ej vad folket ropar?

- Jag h�r, att det ropar giftblandare och k�ttare. Det �r s�ledes
n�gon atanasian, som f�rgivit den helige?

- N�gon atanasian? Nej, de ha gjort det alla. Alla atanasianer �ro

medbrottsliga i detta mord. De kunde icke t�la, att de r�ttrogne �gde
en broder s� helig som Simon. De fruktade hans f�rb�ner hos Gud och
martyrerna. Homousianerna �ro giftblandare av gammalt. G�vo ej
Atanasios och hans v�nner gift �t Arios samma morgon, d� han skulle
undf� den heliga nattvarden i Konstantinopels storkyrka? Ha de ej vid
flera tillf�llen f�rgiftat nattvardsvinet f�r de r�ttrogne? Kan du d�
tvivla, att det �r samma k�ttare, som m�rdat v�r Simon? D�d �t
k�ttarne! D�d �t giftblandarne! H�mnd, h�mnd!

Mannen inst�mde i de outr�ttligt skallande ropen. Karmides avl�gsnade

sig f�r att ej bortf�ras av de nya hopar, som oupph�rligt sl�to sig
till massan. T�get gick tv�rs �ver torget, v�ltrade in p� en gata, som
f�ljde Akropolis' s�dra sluttning, och banade sig under f�rf�rlig
tr�ngsel v�g genom porten, som utm�rkte gr�nsen mellan det gamla Aten,
�Teseus' stad�, och det nya, �Hadrianus' stad�. Sedan det f�rst�rkt
sig med homoiusianerna, som bodde i dessa trakter, styrde det, i
sp�ren av sina ledare, kosan mot kristianernas storkyrka, bel�gen p�
en �ppen plats vid gatan, som slutade vid Diomeiska porten och f�rde
till det gamla gymnasiet Kynosarges.

Kyrkan var upplyst, portarne uppslagna p� vid gavel.

En stark avdelning soldater stod i kyrkans grannskap. Hon var inom

n�gra �gonblick �verfull av m�nniskor. Men dessa utgjorde dock endast
ett f�tal av den v�ldiga m�ngden. Den �vriga delen uppfyllde platsen
utanf�r och de tillgr�nsande gatorna. Biskop Petros i spetsen f�r sina
underordnade pr�ster hade vid huvudd�rren emottagit b�ren, som nu
nedsattes i det av m�ngarmade kandelabrar upplysta koret, medan
tempelvalven syntes lyftas av massans ursinniga rop. Mitt under dem
uppst�mdes en psalm av pr�sterna, som kn�b�jde kring helgonets lik.
Den fromma s�ngen kunde endast f�rnimmas av de n�rmast st�ende. Men
dessa inst�mde, och han utbredde sig mer och mer, v�xte i styrka och
tr�ngde �ntligen, buren av tusen r�ster, till m�ngden d�r utanf�r
templet. Och nu f�renade sig alla r�ster i s�ngen. Raseriet hade f�tt
rytm och melodi. Det �verg�r d� l�tt till lugn, men, vid tillf�llen
som detta, till ett lugn av f�rf�rlig art, v�dligare �n dess
f�reg�ngare, emedan det �r m�ktigt av ordning.
Ocks� lyssnade alla, n�r psalmen slutat, till Petros' kraftiga r�st,
som lj�d �ver folket.

- G�n hem i frid och avvakten morgondagen, d� Herren skall bevisa sin
h�rliga kraft!

Maningen upprepades av pr�sterna i hopen och gick som en f�ltherres

rop igenom massan.

Klemens hade denna afton icke f�tt ledsaga biskopen till kyrkan; han
var �lagd att stanna hemma. Utom honom funnos i biskopliga palatset
endast portvaktaren och en f�nge, densamme, om vilken �r talat under
namnet Teodoros.

En timme f�re det ovan skildrade upptr�dets b�rjan hade biskopen

begivit sig till storkyrkan. Klemens tillbragte denna timme med att
l�sa en bok, som hans fosterfar f�r�rat honom, om den kristliga
lydnaden.

�Du m�ste till alla delar f�rsaka dig sj�lv. Din egen vilja �r din
dj�vul. Det var den egna viljan, som �stadkom v�ra f�rsta f�r�ldrars
fall och gjorde v�rt sl�kte till ett syndigt, f�rd�rvat sl�kte. Du har
ingen v�rre fiende �n dig sj�lv. L�r dig d� lyda, l�r dig offra din
vilja under en annans. D� Gud den Allsm�ktige tog en tj�nares
skepelse, kan du d� icke underkasta dig att tj�na en m�nniska och vara
en m�nniskas tr�l? L�r �dmjuka dig, du mull och aska! Tig och lid, s�
varder dig hulpet! Var tacksam, att du icke �r din egen, utan har
jordiska herrar, ty det �r dig tryggare att lyda �n ansvara f�r dig
sj�lv.�

S� talade boken till den unge f�rel�saren. Och h�r var s�den icke
spilld p� h�lleberget. Vem undrar, att Konstantinus gynnade en l�ra av
detta slag? De vansl�ktade s�nerna av antikens republikaner betraktade
despotismen som en olycka och h�rsamheten mot fursten som en h�rd
n�dv�ndighet; kristianerna s�go i despotismen en helig sak och i den
blinda lydnaden en dygd.

Vad den unge f�rel�saren vidkommer, framstodo f�r honom dessa satser i
ett h�gre ljus, som kom icke fr�n dem, utan fr�n hans egen till
himmelsk renhet tr�ngtande sj�l.

N�r det skymde i hans lilla kammare, gick han ut i aulan och fortsatte
d�r sin ivriga, andaktsfulla l�sning. Men n�r stj�rnorna b�rjade
genomskimra etern, m�ste han l�gga pergamentet bort, ty dess bokst�ver
l�to icke mer urskilja sig. Det var med dem som med m�nniskorna. De
betydde f�ga, om icke i f�rening med varandra, men n�r de miste �ven
denna sj�lvst�ndighet, n�r skymningen kom, som f�rflyktigade deras
egendomlighet och gjorde den ena lik den andra, d� var �ven anden
borta, som nyss talade utur dem.

F�rst nu kom Klemens ih�g, att tiden var inne, d� han skulle tillf�ra
Simon pelarhelgonet ett br�d och ett m�tt vin, ty detta var honom
sedan g�rdagen �lagt som daglig skyldighet. Ja, tiden var icke blott
inne; den k�ra l�sningen hade kommit honom att f�rg�ta den r�tta
stunden. Ledsen �ver sin ofrivilliga f�rsummelse ikl�dde han sig k�pan
och gick att h�mta korgen, som palatsets k�ksm�stare st�llt i ordning
f�r hans r�kning. Det var i detta �gonblick larmet fr�n den folkskara,
vars t�g vi skildrat, n�dde hans �ra. Klemens aktade ej d�rp�; han
t�nkte allena p� att uppfylla sitt �liggande. Men larmet nalkades
hastigt, ty Simons b�r, som nyss skridit genom dubbelporten, hade �nnu
icke hunnit samla kring sig en st�rre hop, �n den breda Kerameikos gav
rymlig v�g. Portvaktaren hade emellertid �ppnat d�rren till vestibulen
och stod nu utanf�r tr�skeln, lyssnande f�rundrad och stirrande p�
blossen, som kommo n�rmare.

- V�nta, sade han till Klemens, v�nta, tills vi f� se, vad detta
betyder. Det l�ter som ett upplopp. H�r de f�rskr�ckliga ropen! Det �r
som ett annalkande ov�der. L�t det stryka f�rbi, innan du g�r!

T�get framtr�ngde nu emellan Teseus' tempel och det biskopliga

palatset. Klemens urskilde allt tydligare ropen: De ha m�rdat honom!
D�d �t giftblandarne, atanasianerna!

Ett par minuter d�refter hade spetsen av skaran hunnit fram. Klemens
igenk�nde i fackelb�rarne tv� �ldre �mbetsbr�der; han s�g b�ren och,
n�r den hunnit f�rbi, varelsen, som l�g d�rp�. Han igenk�nde Simon.

On�digt att sp�rja vad som h�nt. Klemens s�g m�ngdens ursinniga
�tb�rder och h�rde deras vilda rop: K�ttarne ha m�rdat honom! D�d �t
giftblandarne!

Klemens k�nde sig frestad att s�lla sig till pr�sterna kring b�ren.
Detta hade varit att bryta mot biskopens bud, men han skulle f�rg�tit
sin plikt under inflytelsen av det p� en g�ng rysliga och eggande
sk�despelet. Delade han ej de k�nslor, som genomb�vade denna massa?
Simon den helige, f�r vilken han hyste en avgudisk v�rdnad, Simon, som
lagt sin hand p� hans huvud och v�lsignat honom, Simon m�rdad av dessa
k�ttare, dessa Guds, kejsarens och de r�ttrognes fiender, som det vore
en plikt och en �ra att utrota fr�n jorden! Blodet b�rjade koka i
ynglingens �dror, han �vermannades av den allm�nna j�sningen, ropen
lj�do som oemotst�ndliga maningar, han ville varda en droppe i
virvlarne av denna brusande flod. Portvaktaren, som nyss st�tt vid
hans sida, hade gripits av svindeln och f�rsvunnit i massan.
F�rst�rkningar tillstr�mmade fr�n alla portar och gr�nder. Men d�
Klemens nedsatt korgen f�r att blanda sig med hopen, fattades han av
en tanke, som f�rlamade hans beslut. Vid de f�rnyade ropen:
giftblandare, kom han att t�nka, att det var han, Klemens, som
f�reg�ende afton burit f�da och dryck till Simon. F�r Simon fanns det
blott en m�ltid: aftonvarden. Det visste Klemens. Han visste d�remot
icke, att Simon, utt�md av det oupph�rliga kn�b�jandet, d� spisade med
vargens hunger och slukade allt, som hans fromma beundrare tillf�rde
honom. Den f�rgiftade maten kunde s�ledes vara r�ckt av n�gon annan,
som infunnit sig efter Klemens. Men av en s�dan f�rmodan var Klemens
nu icke m�ktig. Han var rov f�r en hemsk, isande aning. Han tyckte,
att de hotande ropen g�llde honom, att otaliga, blodt�rstiga �gon voro
f�sta p� honom. Han stod som f�rstenad, tills hopen hunnit f�rbi.

Han tog korgen och ilade tillbaka in i aulan. S� l�nge hopens skri
�nnu n�dde hans �ra, f�rm�dde han ej samla sina tankar f�r att s�ka
grunder mot r�dslan. Orolig gick han vidare och kom in p� palatsets
bakg�rd. F�ngen, som f�rsm�ktade d�r i en k�llare, hade knappt
f�rnummit ljuden av hans steg, f�rr�n han lade ansiktet intill
k�llargluggens galler och fr�gade:

- Vem �r det som kommer?

- Det �r jag, Klemens.

- Klemens, s�g mig, vad som f�reg�r i staden? Rop av tusen r�ster ha
tr�ngt hit ned. Jag h�r dem �nnu. Vad betyder det?

- Teodoros, det har h�nt n�got gruvligt. Jag kan knappt f�rt�lja det.
Jag darrar sj�lv.

- Medan du lugnar dig, s� h�mta mig n�got vatten, Klemens. Min t�rst
�r starkare �n min nyfikenhet. Man har alldeles gl�mt bort mig i dag.

- Teodoros, jag t�rs icke. Petros har f�rbjudit oss att giva dig
vatten.

- Jag fick dock n�gra droppar av Eufemios g�r afton. Br�t han mot
biskopens bud? Jag skulle icke tro det, ty jag k�nner Eufemios.

- Nej, biskopen har best�mt ett dagligt m�tt f�r att l�ska din tunga.
Du skall icke tro, att han vill l�ta dig d� av t�rst. Han vill endast
�vervinna din h�rdnackenhet. Han s�rjer �ver ditt avfall, Teodoros.

- Du h�r ju, att Eufemios har f�rg�tit mig. Vid Gud, som lever i
himmelen, man har under denna l�nga dag icke givit mig en droppe
vatten. Och maten, som r�ckes mig, �r salt. Hungern har tvungit mig
att smaka den. Skynda dig, Klemens!

- Jag v�gar icke, sade Klemens suckande.

- Gosse, jag lider den rike mannens kval i sk�rselden. Ve ditt unga,
h�rdnade hj�rta!

Teodoros l�mnade gluggen. Han kastade sig p� sin halmb�dd och lade,
som f�rut, sin f�rtorkade tunga intill den kalla k�llarmuren.

Tystnaden, som f�ljde p� f�ngens ord, verkade �verv�ldigande p� den

unge f�rel�saren. Teodoros hade stillatigande �verl�mnat sig �t sina
kval. Klemens h�rde en suck, som de avn�dgade honom. Mer f�rm�dde han
icke. Han skyndade till aulan och in i Eufemios' kammare, tog
nyckelknippan och kruset, som han fann d�rinne, fyllde det med vatten
och ilade tillbaka till f�ngelset. Han �ppnade den yttre d�rren, steg
ned f�r n�gra trappor och stod framf�r en inre d�rr.

- Klemens, �r det du? sade f�ngen inifr�n.

- Ja, jag kommer med vatten. H�r, h�r!

- Lovad vare Gud, som r�rde ditt hj�rta! Tryck p� en rigel d�r nere,
och d�rren �ppnar sig!

Klemens trevade och fann rigeln. Han drog den tillbaka. I samma
�gonblick gick d�rren upp, och f�ngen sk�njdes i m�rkret framf�r
honom. Han hade, utan att leta, funnit vattenk�rlet, som den t�rstande
antilopen v�drar en k�lla i �knen. Klemens h�rde, hur han drack i
l�nga, djupa drag.

- H�rliga Guds g�va! Jag anar nu, vad livsens vatten �r f�r anden.
Broder Klemens, jag skall aldrig gl�mma honom, som r�ckte mig denna
dryck. Broder, du har varit mycket olydig, mycket felaktig, ty du har
�verskridit det stadgade m�ttet och l�skat ej min tunga allena, utan
hela min varelse. Huru gammal �r du?

- Aderton �r.

- Jag vill icke se dig, n�r du �r s� gammal som Eufemios. Du var nog
fr�n b�rjan en rak och vacker planta; skada att du skall varda ett
krokigt tr�d. Men h�r �r kolm�rkt ... l�t oss g� upp och se, vad som
h�nder i staden. Vill du f�lja mig?

- Vad g�r du? utbrast Klemens och fattade Teodoros' arm. Broder,
minns du ej, att du �r f�nge? Vill du l�mna f�ngelset? Vill du fly?

- Om f�ngen vill fly? Vilken fr�ga! sade Teodoros och fortsatte sin
v�g uppf�r trappan.

- I himlens namn ... broder ... kom ih�g, att det �r Petros' vilja
... kom ih�g, att du g�r mig olycklig ... jag ville r�cka dig en dryck
vatten ... och du vederg�ller mig p� detta s�tt!

- Du misstager dig, Klemens. N�r du hastade efter vatten till den

f�rsm�ktande, var det icke i hopp om vederg�llning....

- Men du g�r mig olycklig.

- Bah, jag skulle missk�nna dig, om du �r olycklig f�r denna aftons

skull, n�r vi ett �r h�refter m�tas. Sl�pp min arm, broder! Petros'
vilja �r starkare �n dina muskler, men det �r min vilja, som skall
k�mpa mot Petros' vilja och alla andra liknande viljor. Se, min
Klemens, huru l�tt jag �vervinner dig.

Teodoros lyfte Klemens p� sina armar och bar honom uppf�r trappan.
D�refter st�llde han sin b�rda �ter p� egna f�tter.

- Jag skulle vilja b�ra dig vidare, l�ngt h�rifr�n; men b�ttre vore,
att du f�ljde mig frivilligt. Ack, att du en dag ville g�ra det! Nu
farv�l, min broder!

Teodoros gick utan att hindras av n�gon.

Utkommen p� gatan m�tte honom en vagn, ledsagad av tv� fackelb�rare

till h�st.

- Plats f�r prokonsuln av Akaja! ropades av fackelb�rarne till de

m�tande hoparne. N�r vagnen hunnit dubbelporten, svarades p� den
vaktande legion�rens rop:

- Prokonsuln av Akaja.

Folket fick s�ledes veta, att prokonsuln l�mnat staden. Biskop Petros
och Krysanteus arkonten hade s�rskilt underr�ttats, att han av ett
viktigt �rende kallats till Korintos.

Innan prokonsuln l�mnade Aten, hade han emellertid i biskopens n�rvaro

f�rh�rt de i kalkstensbrottet vid pelarf�ltet f�ngade atanasianerna
och funnit dem skyldiga till det brott, f�r vilket de �talats,
n�mligen hemlig gudstj�nst i enlighet med deras bruk och l�ra. Deras
d�dsdom var undertecknad.

N�r Karmides fram emot midnatten styrde kosan hem, v�ntade utanf�r
hans d�rr en slav, som h�ll vid tygeln en ridh�st, prokonsulns
kappadokiske Akilleus. Slaven r�ckte Karmides ett brev, som han l�ste
vid skenet fr�n vestibulens lampa. Det hade f�ljande lydelse:

�Ann�us till Karmides. M�tte det blida �det foga, att detta brev r�kar
i sin �gares hand och v�nligt emottages av honom! Den gode Lysis ber
dig vara v�lkommen till sin villa. Din s�ng st�r b�ddad med sv�llande
kuddar. De sk�naste dr�mmar, som n�gonsin genom elfenbensporten g�tt
ut att fr�jda en sovande v�rld, �ro kallade att infinna sig vid din
b�dd. N�r morgonstj�rnan sl�r upp �gat, skall hon finna samlade
Karmides och Olympiodoros och Demonax och Palladios och Myro och
Praxinoa, alla friska, str�lande och glada, samlade kring den arme
Ann�us Domitius som en skyddsvakt mot de bekymmer, som peka p� hans
prokonsulariska insignier och anse sig hava r�tt att suga hans blod.�

TRETTONDE KAPITLET.

Sorgespelet.

Den homoiusianska befolkningen hade under natten sv�rmat kring gatorna

och hopvis ledsagat de spridda truppavdelningar, som �nnu mot morgonen
genomstr�vade stadsdelarne f�r att upps�ka och f�ngsla de f�rn�msta
medlemmarne av k�ttarekyrkan.

M�nga bland dessa hade emellertid redan l�mnat sina hus, och vid
morgongryningen stodo mer �n tusen anh�ngare av nic�nska m�tet och
Atanasios under vapen i f�rstaden Pir�us. S� m�nga som kunnat undkomma
dit hade samlat sig d�r med kvinnor och barn. De bef�ste sig nu i ett
av de ol�ndigaste och bergigaste kvarteren av hamnstaden. En hop
sj�m�n fr�n de i hamnen liggande alexandrinska skeppen hade f�renat
sig med dem. H�r var atanasianernas huvudstyrka.

Av de i Kolyttos boende atanasianerna hade en annan, till talet vida

mindre skara samlat sig p� toppen av den kulle, som givit detta
kvarter sitt namn. Kullen bildade en labyrint av tr�nga gator, som
slingrade mellan h�ga, ruskiga hus. De trupper, som, f�rst�rkta av
folkhopar, under natten intr�ngt i denna stadsdel, hade emottagits med
stenkast fr�n tak och f�nster och med of�rr�ttat �rende dragit sig
tillbaka.

Vid morgongryningen f�rnyade homoiusianerna sitt angrepp p� denna

skara. Petros hade s�nt hundra legion�rer emot den; dessa bildade
endast k�rnan av anfallsmakten, som f�r �vrigt utgjordes av ett
fanatiskt sl�dder.

Samma rop, som h�rts den f�reg�ende kv�llen, var �ven h�r de
stormandes h�rskri. D�d �t k�ttarne! D�d �t giftblandarne!

De angripne svarade med ropen: D�d �t k�ttarne! Ned med

l�gnkristianerna!
� �mse sidor k�mpade kvinnor och barn vid sidan av m�nnen. � �mse
sidor vordo de f�ngar, som gjordes, utan skillnad till �lder och k�n,
i ordets egentliga bem�rkelse slitna i stycken.

Atanasianernas f�rtvivlan uppvog deras underl�gsna antal. Legion�rerna

veko g�ng efter annan. Men den homoiusianska p�beln framstormade
vildare efter varje lidet nederlag.

Solen gick upp f�r att snart d�lja sig bakom moln. Morgonhimmelen var
blygr�, och det regnade med korta uppeh�ll.

Vid denna timme hade en stillhet intr�tt i striden. Homoiusianerna

nedburo sina d�de och s�rade och f�rde dem genom huvudgatorna. Deras
�syn g�t ny olja p� raseriet. De gr�sligaste h�mndeskri skallade. Man
beredde sig till nytt angrepp. Gatl�ggningen upprevs; kvinnor och barn
fyllde korgar eller, i brist av s�dana, sina kitoner och mantlar med
stenar.

- Fram! lj�d massans skri till den glesnade soldathopen, som, lutad
mot spjuten eller f�rbindande sina s�r, stod i mynningen till en av
gr�nderna.

- Varf�r dr�jen I?--Vilka fega uslingar!--Vi borde stena dem,

skreko kvinnorna.

Soldaterna avvaktade f�rst�rkning. En centurion hade ilat till

biskopen f�r att beg�ra friskt manskap. Snart utbredde sig ocks� ett
rykte, att palatinerna voro i ant�gande. Hopen lugnade sig nu. Man
ville bida ankomsten av dessa fruktade krigare. De, som voro f�rlagda
till Aten, utgjorde v�l endast en handfull m�n, men de voro gamla
utvalda soldater, till st�rsta delen h�gv�xta barbarer: g�ter och
allemanner.

N�r de �ntligen visade sig, framryckande fr�n torget i sluten trupp,

vars spjut och hj�lmar syntes h�gt �ver de omgivande hoparne, h�lsades
de med v�ldiga bifallsrop. De f�rdes av en centurion. Deras h�gste
bef�lhavare, tribunen Ammianus Marcellinus, hade f�r dagen med
biskopens samtycke nedlagt sitt bef�l.

Under tiden hade de bel�grade atanasianerna rustat sig att mottaga ett
nytt angrepp. Kring kullens topp voro h�gar av sten och tegel
uppstaplade; de hitintills vapenl�se voro f�rsedda med j�rnst�rar,
l�sbrutna fr�n portarne, med stakar, k�ksknivar och vad helst de
kunnat �verkomma, dugligt att kasta, sl� eller sticka med.

Solen blickade fram mellan molnen, medan alla gr�nder, som ledde upp
till kullen, fylldes av de m�rka, b�ljande massor, som bakom
palatinerna och legion�rerna skyndade att f�rnya striden.
Atanasianerna hade uppst�mt en av sina krigspsalmer, densamma som
Simon en g�ng h�rde fr�n kalkstensbrottet mellan olivkullarne. M�n,
kvinnor och barn sj�ngo:

Se R�varbergen! P� sin grund de svikta f�r hans �gas blink,

och krigarskaror domnande nedl�gga vapen p� hans vink,
se vagnen stannar med sitt spann,
och d�tt �r stridstrumpetens ljud
och s�nkt i dvala h�st och man
vid blott en vink av Jakobs Gud.
Psalmens sista toner f�rklingade under det allm�nna h�rskri, som
uppgavs av de stormande. Anfallet skedde fr�n alla sidor av ett tal s�
stort, att ett �ga �verfarande massan m�ste v�nta att i n�sta
�gonblick se atanasianernas lilla skara nedtrampad, kv�vd under dess
f�tter. Och likv�l hejdades f�r en stund de framv�ltrande hoparne
genom det m�rdande stenregn, varmed de mottogos. Men blott f�r en
stund, ty om de fr�mste tvekade, �terstod dem likv�l intet annat �n
rusa fram eller kasta sig ned och l�ta trampa sig under den
efterf�ljande, oemotst�ndligt p�tr�ngande m�ngden.

Kretsen, som omgav de bel�grade, vart d�rf�r allt tr�ngre, likt en

holme som �versv�mmas av den stigande sj�n.

Palatinerna, som icke ett �gonblick l�tit hejda sig av stenregnet,

ehuru det f�rsatte flera ur stridbart skick, hade redan hunnit fram.

Allt motst�nd var hoppl�st. Atanasianerna s�go d�den och martyrkronan

f�r �gonen. F�r�ldrarne omfamnade sina barn, m�nnen sina hustrur.
Somliga skyndade emot angriparne f�r att d� i kamp mellan slagna
fiender. De andre kvarstannade bland de sina f�r att gemensamt med dem
emottaga d�den. Barnen g�mde sina ansikten i m�drarnas sk�te. N�gra
sammankn�ppte h�nderna till b�n; andra h�nade sina fiender med ropen:
k�ttare, l�gnkristianer! En gubbe uppst�mde s�ngen om martyrkronan, om
deras h�rlighet, som �ro kallade att vittna vid lammets tron.

Striden �ndade med homoiusianernas fullst�ndiga seger. Men m�nga av de

h�gvuxna barbarer, som buro palatinernas vapenkl�dsel, f�llo f�r
slagen av p�kar och j�rnst�rar eller dogo en harmligare d�d under
ov�pnade h�nder.

N�r striden var lyktad, fortfor m�rdandet, s� l�nge en livsgnista

fanns att sl�cka hos de �vervunne. Deras kroppar krossades eller
s�ndersletos. Deras huvuden avskuros och f�stes som segertecken p�
spjut och st�nger.

D�refter lj�d i den blod- och segerdruckna hopen ropet:

- Till Pir�us!

Ropet upprepades av tusen r�ster.

Sjungande och skr�lande, med de ohyggliga trof�erna i spetsen, t�gade

massan ned f�r kullen och tog v�gen till Pir�us.

Petros, som med det homoiusianska pr�sterskapet hade valt sitt

h�gkvarter i storkyrkan, emottog underr�ttelsen om den seger, som hans
hjord tillk�mpat sig p� Kolyttos, just medan han s�nde tv� centurior
soldater till Pir�us att �ppna angreppet p� k�ttarnes d�r samlade
huvudstyrka.

Palatinerna skulle underst�dja detta angrepp.

Ehuru orkanen s�lunda avl�gsnade sig fr�n den egentliga staden, var
det dock l�ngt ifr�n att gatorna d�r hade sitt vanliga, lugna
utseende. De genomstr�vades av hopar, mellan vilka man s�g familjer,
tillh�rande den f�rm�gnare befolkningen, som l�mnade staden f�r sina
lantg�rdar, eller som togo sin tillflykt till Akropolis, p� vars kulle
en ansenlig hop av den gamla l�rans v�nner vid middagstiden var
samlad.

Hedningarnes l�ge var fruktansv�rt vid s�dana tillf�llen. De voro ett

utanf�r st�ende, men av de b�da kristianska flockarne lika hatat eller
f�raktat parti. Den minsta anledning kunde rikta emot dem samma
raseri, varmed kristianerna s�ndersleto varandra inb�rdes.

Medan de nu s�kte sin v�g bland de kringsv�rmande hoparne och

bevittnade de blodiga upptr�den, vari dessa voro sk�despelarne, m�ste
de vara d�va f�r de h�nande rop, som f�ljde dem, och t�ligt underkasta
sig den misshandel, som de ej kunde undvika.

Ropet: till Pir�us! fortplantades emellertid fr�n gata till gata av

dem, som hemburo de p� Kolyttos fallna eller s�rade homoiusianerna,
och lockade allt flera stridslystne att skynda efter den avt�gande
huvudstyrkan. Andra fortforo att kringstr�va i den egentliga staden, i
avvaktan p� klockringningen, som skulle f�rkunna gudstj�nstens b�rjan
i storkyrkan. P� den �ppna platsen framf�r henne hade alltifr�n
morgongryningen st�tt en sammanpackad skara, som f�r den krigiska
delen av sk�despelet icke hade f�rg�tit den andra uppbyggligare, och
hellre ville f�rsaka den f�rra �n g� miste om den senare. Ett rykte
gick, att de i kalkstensbrottet f�ngade, till d�den d�mda
atanasianerna skulle f�ras till den heliga nattvarden. Man ville sk�da
detta, man ville h�ra Petros, och framf�rallt man ville �n en g�ng se
den helige, den av k�ttarne m�rdade Simon. Hans jordiska kvarlevor
voro nedsatta framf�r altaret i koret. Krymplingar och sjuklingar
ville vidr�ra dem, f�r att �tervinna sin h�lsa; andra v�ntade, att
n�got underverk genom dem skulle ske, s�som skett hade m�ngenst�des i
Egypten och Asien vid andra martyrers; alla hoppades kunna till�gna
sig en relik av den helige: n�gra str�n av hans sk�gg, en nagel fr�n
hans h�nder, ett stycke av den bj�rnhud, som i livstiden skylt hans
kropp.

Medan denna skara v�ntar p� den stora kyrkoportens �ppnande--den

andra porten har hela natten varit �ppen, men vaktas av soldater, som
icke insl�ppa andra �n biskopens budb�rare--tilldrager sig f�ljande i
grannskapet av Akarnaniska porten.

Den gamle Batyllos, olivhandlaren, hade, medan hans hustru Tabita var
borta fr�n hyddan f�r att mj�lka getterna, tagit sin korg p� armen och
g�tt in till staden. Gubben var i dag f�rs�nkt i ett slags sj�lsrus
vid minnet av det, som han under natten upplevat. Atanasios hade varit
under hans tak. Alexandrias r�ttm�tige biskop, den trampade sanningens
f�rk�mpe, den f�rtryckta kyrkans hj�lte, han som f�rf�ljdes av en
v�rld, Atanasios hade g�stat hans hus, suttit vid hans bord, brutit
hans br�d, druckit hans vin. Han hade talat till Batyllos som till en
j�mlike, och de b�da gr�huvudena hade funnit sig vara �rsbarn med
varandra. Men vilken skillnad likv�l i krafter! I trots av de gr�
lockarne, det skrynklade ansiktet hade Batyllos tyckt sig se en
yngling, och han tillskrev detta Guds andes kraft, som korat Atanasios
f�r sitt stora verk och genomstr�mmade honom med liv ur livets k�lla.
De hade vid lampan samtalat om den f�rf�ljda r�ttroende f�rsamlingens
tillst�nd i Aten. Batyllos hade f�tt uppr�kna de fastare i tron bland
m�nnen, Tabita dem bland kvinnorna, och f�rt�lja huru de i l�ndom
samlades f�r att h�ra det of�rfalskade ordet, huru de levde med
varandra i endr�kt och f�rdragsamhet. Vid m�nga av de namn, som
n�mndes, hade Atanasios visat, att han k�nde deras �gare; han m�ste
s�ledes hava ett minne, som omfattade hundratusentals v�nner, spridda
i alla st�der �ver jorden. D�refter hade Atanasios f�rtalt, vad han
sj�lv upplevat under de tv� dagar, han vistats i det frejdade Aten.
Han hade vid sin ankomst till staden icke vilat, f�rr�n han hunnit upp
p� Pnyx' kulle och just till den plats, d�r aposteln Paulus m�ste hava
st�tt, n�r han talade till Perikles' folk om den ok�nde guden; han
hade genom str�vat alla gator och gr�nder, bes�kt b�de hedningar och
kristianer i deras hus. Han hade bland m�lningar, blommor och vaser
funnit en sk�n filosofinna och givit henne en vink om nasarensk
filosofi. Och oaktat allt var han likv�l icke tr�tt. Han visste, att
hans br�der skulle samlas i kalkstensbrottet, och han ville �verraska
dem med sin n�rvaro, tala till dem och mana dem till st�ndaktighet.
N�r tiden var inne, hade han med Batyllos och Tabita g�tt till de i
grannskapet samlade br�derna och systrarna. Kalkstensbrottet l�g, som
vi veta, n�ra Batyllos' boning. Vad sedan h�nt f�rekom Batyllos n�stan
som en dr�m. Han hade alltid k�nt sig underbart fattad av dessa m�ten,
dessa f�rbjudna, livsfarliga, l�nliga, nattliga, men aldrig s� djupt
som den g�ngen. Han p�minde sig det svagt upplysta valvet, de i dess
halvm�rker som skuggor skymtande m�nniskorna, de med d�mpade r�ster
uppst�mda psalmerna, det sorl av f�rv�ning, som ledsagade fr�mlingen,
n�r han visade sig p� talarens rum, den himmelska v�ltalighet, som
str�mmade fr�n hans l�ppar och kom sorlet att f�rstummas, tills
h�pnaden och aningen g�vo sig luft i den fr�n mun till mun flygande
viskningen: Atanasios! Han p�minde sig, huru denna tavla hastigt
skiftade, huru m�n med sv�rd och hj�lmar intr�ngde i f�rsamlingen,
huru lamporna sl�cktes och �kade f�rvirringen med ogenomtr�ngligt
m�rker, huru i tr�ngseln en hand fattade hans arm och f�rde honom ut
ur valvet, tills han stod bland sina egna olivtr�d under den �ppna,
stj�rnstr�dda himmelen, uppt�ckande i den man, som s� underbart r�ddat
honom och sig sj�lv, Atanasios.

Det f�rekom Batyllos som en f�rsynens skickelse, att Atanasios hade

visat sig bland de trogne i Aten, just d� f�rf�ljelsen brast l�s. De
tarvade att tr�stas, styrkas, uppeldas f�r att uth�rda henne. Hans
m�nga v�nners f�ngslande, pelarhelgonets d�d, upploppet, som rasade i
staden, s�llade sina intryck till de f�rra i gubbens sj�l. Han var i
ett dr�mlikt tillst�nd, vari h�nf�relse, lugn och v�rme blandade sig
med obest�md l�ngtan.

Kommen ett stycke innanf�r den Akarnaniska porten, m�tte honom en hop
m�n och kvinnor.

- D�r �r Batyllos. Han kommer, som om han vore kallad, h�rdes en r�st
i hopen.

- D�r �r han! D�r �r han!

Hopen uppgav ett vilt gl�djeskri vid �synen av den gamle.

- Olivhandlaren och giftblandaren!

- Det var han, som r�ckte Simon den f�rgiftade maten.

- Nej, ropade en kvinna, det var icke han ... han bara tillredde den
... men det var Tabita, hans hustru, som l�mnade den till Simon. Jag
s�g det sj�lv.

- H�ren I? Anastasia har sj�lv sett det!

- Jag s�g det sj�lv, s�ger jag, skrek samma kvinnliga r�st.

- D�d �t k�ttaren! Vi skola slita giftblandaren i stycken!

- H�ll, gott folk, h�rdes en karlr�st, l�t det vara kvinnornas ensak!
L�t kvinnorna ocks� g�ra n�got till Guds och homoiusions �ra! Det �r
just en l�mplig motst�ndare f�r dem, den h�r.

- Bra, bra! Fram med kvinnorna! Det blir ett lustigt sk�despel.

- En mot en! skrek en trasig furie, som tidigare p� morgonen hade

verksamt deltagit i striden p� Kolyttos. En kan g�ra't. Men ned med
tummarne, n�r han f�tt nog! H�r ni det!

- Ja, bara vi se hans pekfinger i luften.[1] Men akta dig sj�lv! Gapa
icke, ty han kan slunga en f�rgiftad oliv i halsen p� dig.

[1] Vid de romerska amfiteaterspelen var det brukligt, att en

gladiator, som dukat under, med uppstr�ckt pekfinger bad om folkets
n�d. Ville �sk�darne, att han skulle skonas, nedh�llo de tummen; i
motsatt fall uppr�ckte de den.

Det plumpa sk�mtet h�lsades med skrattsalvor.

Furien, som hade uppvecklat sin tunik, f�r att visa sina magra armar,
som hon f�rgat i blodet av de fallna k�ttarne p� Kolyttos, steg fram
ur hopen, sl�ngde av f�tterna sina spikslagna tr�sandaler och tog den
ena i hand som vapen.

- Giv akt! skrek hon, i det hon n�rmade sig Batyllos. Det �r icke dig
jag vill �t, utan dina oliver.

Denna anspelning p� ett bland k�mpande gladiatorer h�vdvunnet sk�mt

l�nades med nya skrattsalvor.

Batyllos hade nedsatt korgen vid sina f�tter. Han stirrade med sina
skumma �gon p� hopen, som slagit ring om honom, hans l�ppar r�rde sig
och g�vo v�g �t orden:

- Br�der i Kristo! Jag �r oskyldig i det brott, varom I talen. Varken

jag eller min hustru har f�rgivit Simon.

- Nu st�r du icke p� talarestolen, ropade det kvinnliga vidundret. Giv

akt! f�rsta hugget �r mitt.

- H�ll! utbrast en karl, skyndade fram och fattade furiens arm. L�t
honom tala ut! Du har icke f�rgivit den helige, s�ger du. Sv�r det vid
Gud!

- Vid Gud den Allsm�ktige!

- Och vid den enf�dde Sonen, av lika v�sen med Fadern ...

- Nej, nej, vid Sonen, som �r av samma eviga gudomsv�sen. Jag sv�r
det vid honom.

Dessa ord, det f�rf�ljda kristianska partiets l�sen, v�ckte en storm

av ursinniga rop i hopen:

- D�r h�r ni det: Sl� ner k�ttaren! Sl� ner honom, Kyriaka!

Kyriaka, s� kallade sig furien, sv�ngde den tunga sandalen i luften

och tr�ffade i n�sta �gonblick Batyllos' huvud, s� att blodet f�rgade
hans gr� lockar och rann nedf�r hans panna.

Batyllos vacklade mot trappan till n�rmaste hus. Ett nytt slag
str�ckte honom till marken. I trots av Kyriakas gensagor, som ville
beh�lla bytet f�r sig, rusade nu hopen, som sett blod, fr�n alla sidor
fram f�r att s�nderslita den anfallne, som, d�r han l�g, hade kn�ppt
h�nderna �ver br�stet och med f�rsvinnande medvetande bad Stefanos'
b�n f�r sina m�rdare.

Under upptr�det hade en man, som var kl�dd i kristianernas pr�stk�pa,

med hastande steg n�rmat sig. Han hade h�rt de vilda skriken och anat,
att n�got gruvligt f�rehades. Nu stod han vid sidan av den fallne,
hans st�mma lj�d �ver sorlet, hans armar st�tte de ursinnigaste
tillbaka. Hans br�da, kraftiga upptr�dande och dr�kten, som han bar,
lyckades verkligen att v�nda hopens �gon fr�n offret p� honom.

Skaran igenk�nde i den nykomne en medlem av det homoiusianska

pr�sterskapet, medt�vlaren till Petros i kraftig v�ltalighet. Man
igenk�nde, oaktat den bleknade hyn och de avmagrade dragen, Teodoros.

- Jag ser, vad som �r � f�rde, sade han, i det han upplyfte den s�rade
p� trappan, avkastade sin k�pa och lade henne under hans huvud. I
viljen m�rda denne man. Vad har han gjort?

Den �gonblickliga tystnad, som f�ljde p� sp�rsm�let, br�ts av en r�st,

som svarade ur hopen:

- Han har f�rgivit den helige Simon. Han �r k�ttare och giftblandare.
Han skall d�!

- Ja, ja! skreks i korus.

- Du vill v�l icke f�rsvara en k�ttare och giftblandare, h�rdes en

annan r�st. Det vore underligt av en r�ttrogen pr�st.

- H�r skipa vi endast r�ttvisa, sade en karl, som steg fram ur hopen.
Vi ha beslutit, att han skall d�. Dig vilja vi intet ont, men om du
hindrar oss, s� svara f�r dig sj�lv!

- Hindra er? inf�ll Teodoros och st�llde sig framf�r den s�rade, s�
att han skyddade honom mot den p�tr�ngande hopen. Icke vill jag hindra
er, d� I endast viljen ut�va r�ttvisa. L�ngt d�rifr�n! Jag har alltid
�lskat r�ttvisan och deltager g�rna i allt, som p�bjudes av henne. Men
r�ttvisan kr�ver ordning. Ingen f�r d�mas oh�rd. Var �r nu domstolen?

- H�r, svarades i hopen. H�r �ro vi sj�lva domare.

- Gott. Domarne �ro h�r, den anklagade d�r. Men var �ro den k�rande
och vittnena?

- H�r!
- Vad s�gen I? Skulle domarne tillika vara anklagare och vittnen? Var
detta eder r�ttvisa? Nej, mina v�nner, s�dant �r icke r�ttvisa; det �r
mord, och Guds lag s�ger: du skall icke dr�pa.

- Bah, vi ha nog vittnen, inf�ll en av m�nnen. Var �r Anastasia, som

med egna �gon s�g, n�r den giftblandarens hustru r�ckte Simon den
f�rgiftade f�dan? Stig fram, Anastasia! Vi skola visa, att folket icke
d�mer oh�rdan.

- R�tt, Artemon, sade Teodoros. Du skall visa, att du och de andre

icke d�ma oh�rdan, det var s� du sade?

- Ja.

- Att I icke viljen fl�cka edra h�nder med oskyldigt blod?

- Ja.

- Att I �ren kristna och icke vilddjur ... det �r ju s�?

- Ja.

- Stig fram, Anastasia! ropades i hopen. Fram med dig! �vertyga

pr�sten ...

- S� att det blir slut med pratet, inf�ll Kyriaka med g�ll st�mma.

Anastasia, �nkan fr�n Dipylon, steg tvekande fram.

- Du �r s�ledes vittnet? fr�gade Teodoros, i det han f�ste sin skarpa

blick p� Anastasia.

- Ja.

- Vad s�g du d�? Tala sanning, ty p� dina ord vilar den armes liv! Se
honom och s�g, om du vill ha hans blod �ver ditt huvud!

Batyllos hade �ppnat �gonen. Hans medvetande b�rjade �terkomma.

- Och innan du s�ger n�got, s� �n en fr�ga, fortfor Teodoros, p� vars

avmagrade kinder en livlig rodnad hade uppstigit. Har du barn?

- Ja, jag har en son...

- Som du �lskar? �r det icke s�?

- Jo.

- F�r vars lycka �tminstone n�gon g�ng ditt modershj�rta bett till
Gud!

- Ja, jag beder varje afton f�r mitt barn, svarade Anastasia med
sv�vande r�st, som yppade ett vaknande av �mmare k�nslor.

- Minns d�, vad den Evige s�ger: �Jag �r en stark h�mnare, som
straffar f�dernas missg�rning p� barnen intill tredje och fj�rde led.�
Tala nu! Vad har du sett, som ger dig r�tt att kalla denne man
giftblandare?
- Jag har sett, svarade Anastasia tvekande, att hans hustru n�gon g�ng
burit mat till Simon.

- N�r s�g du det sist?

- I solnedg�ngen dagen f�re Simons d�d.

- Och du s�g �ven, att maten var f�rgiftad?

- Det kunde jag ju icke se.

- �r detta allt vad du har att vittna?

Anastasia teg.

- S�ger ditt samvete, att detta vittnesb�rd �r tillr�ckligt f�r att

d�ma den anklagade skyldig? Se honom! Se honom, den �ldrige mannen,
som v�ntar liv eller d�d av dina ord! T�nk p� din son och svara nu p�
min fr�ga!

Anastasia fortfor att tiga. Hon tvekade, hon k�mpade med sig sj�lv.
Men n�r hon i hopen bakom sig f�rnam nya, ot�liga, hotande rop och
fruktade, att det blodt�rstiga packet skulle rusa fram och s�nderslita
offret ... n�r hon s�g mordlystnadens f�rem�l, som med halvt
medvetsl�s blick stirrade i hennes ansikte, d� kunde hon icke l�ngre
motst� intrycket av Teodoros' ord och sin egen b�ttre natur.

- Nej, nej, jag kan icke taga hans blod p� mitt samvete. Jag tror, att
han �r oskyldig ... jag kan ingenting vittna ... Han �r oskyldig ...
Jag tror det ... h�ren, I v�nner, jag tror, att han �r oskyldig ...
och ingen f�r taga hans liv, innan han tagit mitt.

Detta ropade Anastasia. Hennes samvete och hennes kvinnliga k�nslor

voro v�ckta. Svindeln, som drivit henne att f�rena sig med de
blodt�rstiga hoparne, var svunnen. Hon s�g nu allt som med andra,
klarare �gon. Hon kastade sig ned vid sidan av den s�rade och fattade
hans hand.

Segern b�rjade luta till Teodoros' sida. Det g�llde att gripa
�gonblicket f�r att vinna den.

- Artemon, sade han, du, som icke vill d�ma n�gon oh�rdan, som ej vill
sudla samvete och h�nder med oskyldigt blod, se, vittnet trycker den
anklagades hand och vill med sitt liv v�rna hans. Vad s�ger du om
detta vittnesm�l?

- Jag trodde, att hon sett mer, svarade karlen. Det �r nog m�jligt,
att Batyllos �r oskyldig. Ocks� har jag icke r�rt honom med ett
finger.

Artemon var icke den ende i hopen, hos vilken eftertanke och en
m�nskligare sinnesst�mning b�rjade f� intr�de. Men d�r funnos andra,
hos vilka f�rf�ljelseraseriets svindel dr�nkte alla tankar, alla
k�nslor i blodt�rstens, och �ter andra, som voro m�ktiga av �tminstone
denna tankeg�ng: Det �r om�jligt, att de blodsdomar, som vi i dag
fullbordat, skulle vara or�ttf�rdiga; det �r om�jligt, ty det vore
f�rskr�ckligt. Vi ha gjort oss skyldiga till s� m�nga grymheter; vi ha
m�rdat barn i deras m�drars famn; vi ha icke skonat �lderns gr� h�r.
Om samvetet en g�ng skulle tillr�kna oss allt detta ... nej, det vore
f�r mycket ... vi m�ste ha handlat r�ttf�rdigt ... och vad vi gjort
har ju skett i Herrens namn, f�r den rena l�ran, f�r bek�nnelsens
enhet.

Det var dessa, som i Teodoros b�rjade r�das sitt eget samvete. De
ville tysta honom, och om de sj�lve, sedan detta m�tt av eftertanke
b�rjat vakna, icke l�ngre skulle m�ktat b�ra hand p� den s�rade
gubben, s� funnos andra, som icke skulle tveka att med ett nytt
bloddop styrka r�ttf�rdigheten av deras f�rehavande.

F�rdenskull inv�nde de, i det de tr�ngde in p� Teodoros:

- Men han �r k�ttare. Det �r nog f�r att f�rtj�na d�den. Lagen sj�lv
d�mer k�ttare till d�den, n�r de sammantr�da till gudstj�nst. Femtio
atanasianer skola ju i dag enligt lagens dom d� under bilan.
Skarpr�ttaren f�r sig och vi f�r oss. I dag skipar folket r�ttvisa.
H�r �ro vi alla vittnen. Han �r k�nd av alla som en h�rdnackad
k�ttare. Han svor nyss, att Sonen �r av samma v�sen med Fadern. Det �r
nog. G� undan, pr�st! Svara f�r dig sj�lv, ifall du hindrar oss!

- I haven d� beslutit, att han skall d�? sade Teodoros med en r�st,
som darrade av r�relse. I som bek�nnen Kristi namn, I haven d� intet
medlidande?

- Han �r k�ttare!

- Se, han liknar en, som ligger p� v�gen, slagen av r�vare.

Kristianer, jag talar icke till er. Jag ropar till Gud, att en
samaritan, en hedning m�tte vandra h�r f�rbi! Hans �gon skola skymmas
av t�rar, han skall icke fr�ga om den olycklige �r en k�ttare, utan
endast se, att han �r en n�dst�lld broder; han skall f�rbinda de s�r,
som I slagit, och b�ra den arme p� skuldrorna till sitt hus ...

- Pr�sten pratar omkull er, karlar, inf�ll Kyriaka med skarp r�st.
H�ren I? Han p�st�r, att vi �ro s�mre �n hedningar och samaritaner.
Skola vi t�la s�dant? Han p�st�r, att blodet, som du har p� handen
d�r, Timoteos, �r oskyldigt blod; att blodet, som st�nkt dig i synen,
Alexios, �r oskyldigt blod; att blodet, som f�rgat de h�r armarne
(Kyriaka str�ckte sina armar i luften), �r oskyldigt blod. Och �nd�
var det p� Kolyttos, v�nner, d�r hundratals r�ttrogne ihj�lslogos af
k�ttarne! Sen I, v�nner, sen h�r ... (Kyriaka drog ned tuniken kring
sin knotiga hals) ... sen I, att jag �r blodig p� min hals? Sen I
s�ren d�r? Det �r m�rken fr�n Kolyttos, det �r m�rken av oskyldiga
k�ttaret�nder, av en liten f�rdj�vlat oskyldig k�ttarunges t�nder, som
ville bita halsen av mig, n�r jag i Guds och homoiusions namn
avf�rdade hans k�tterska till mor. P� Kolyttos, v�nner, ha de
oskyldiga k�ttarne m�rdat edra f�der och s�ner. P� Kolyttos stredo
kejsarens egna soldater mot de oskyldiga k�ttarne och bortburo efter
stridens slut de oskyldiga k�ttarehuvudena p� kejsarens egna lansar.
Kejsaren m�tte vara en stor brottsling, som f�rf�ljer oskyldiga, och I
m�tten vara idel uslingar, s�mre �n samaritaner, hedningar och hundar,
eller ocks� �r denne pr�st en l�gnpr�st, en hemlig atanasian, som
f�rtj�nar d�den. �ren I fega, karlar? Skola k�ringarna fram i spetsen
f�r er? Bort med honom! Sl� ned honom! Han f�rnekar bek�nnelsens
enhet, ty han f�rsvarar k�ttarne! Bek�nnelsens enhet, den enda
allm�nneliga kyrkan, v�nner! Bort med pr�sten, sl� ned l�gnpr�sten!
Hennes ord hade �tert�nt fanatismen. De ursinnigaste i hopen rusade
fram f�r att kasta sig �ver sitt offer. De fattade i Anastasia, som
skylde gubben med sin kropp, och s�kte rycka henne bort. Andra rusade
emot Teodoros och st�tte honom tillbaka; men kraftig och beslutsam som
han var, �tervann han g�ng efter annan sin post, avv�rjde de slag, som
voro m�ttade �t Batyllos, och k�mpade som f�r sitt eget liv, ensam mot
en �vermakt av m�nniskolika vilddjur.

Nu spr�ngde en ryttare, kl�dd som kejserlig kurir, �ver gatan. Han kom
fr�n Akarnaniska porten. Folket h�rde icke hans rop att giva rum. Han
drev p� h�sten in i massan. H�sten stegrade sig. Ryttaren svor och
utdelade slag till h�ger och v�nster med f�stet av sitt sv�rd.
Uppm�rksamheten riktades p� honom. Teodoros nyttjade �gonblicket.
D�rren till det hus, vid vars trappa detta upptr�de f�refallit, var
st�ngd, men icke l�st. Hon sprang upp f�r en st�t av hans hand.
Teodoros fattade Batyllos under armarne och drog honom in i f�rstugan.
Anastasias passiva motst�nd och Artemons tvetydiga uppf�rande, som,
medan han fattade tag i Batyllos, knuffade undan de n�rst�ende,
underl�ttade denna handling. N�r ryttaren kommit f�rbi, voro pr�sten
och k�ttaren f�rsvunna och d�rren bommad bakom dem.

Klockorna i storkyrkan b�rjade ringa. De kallade till gudstj�nsten.

Hopen, som annars skulle stormat huset, hade att v�lja. De vildaste,
med Kyriaka i spetsen, f�rs�kte bryta upp d�rren, medan det stora
flertalet skingrade sig och ilade bort f�r att icke komma f�r sent. �n
ett gagnl�st lopp mot d�rren, och med n�gra f�rbannelser skyndade de
�vrige �t samma h�ll.

Gudstj�nsten f�renade s� m�nga homoiusianer, som storkyrkan kunde

rymma. Men det var endast ett ringa antal i j�mf�relse med de massor,
som voro i r�relse. Vid samma tid, som det nyss skildrade upptr�det
vid Akarnaniska porten �gde rum, hade den regelbundna v�pnade styrkan,
underst�dd av en talrik folkmassa, gjort ett angrepp p� de i Pir�us
f�rskansade atanasianerna. Det tillbakaslogs s� kraftigt, att
anf�raren, f�r att med utsikt p� framg�ng v�ga ett nytt, �skade
f�rst�rkning av en centuria bland de fyra, som under tribunen Pylades'
bef�l voro uppst�llda i grannskapet av storkyrkan och �nnu icke
deltagit i striden. Pylades avs�nde den beg�rda centurian, men med
order att icke f�rnya angreppet. Man borde inskr�nka sig till att
omringa det av atanasianerna innehavda kvarteret, f�r att hindra dem
mottaga f�rst�rkningar, som kunde g�ra dem v�dliga och s�tta dem i
st�nd att ifr�n f�rsvar g� �ver till anfall. Denna avvaktande h�llning
borde man iakttaga till inemot aftonen. Det var n�mligen biskopens
upps�t att ordna homoiusianernas massor och v�pna dem ur arsenalerna.
Han ville i egen person och f�ljd av sitt pr�sterskap f�retaga ett
avg�rande angrepp p� k�ttarne med de r�ttrognes hela samlade och
ordnade styrka.

Till f�ljd av denna order vart den stridslystna massa, som fr�n staden
str�mmade till Pir�us, avtackad. Sedan hon lugnats med utsikt p�
aftonens bardalekar, �terv�nde hon till staden, f�rst�rkt med
avskummet i Pir�us, och med sina rysliga trof�er fr�n Kolyttos i
spetsen. Det var en vridrig �syn skaran f�retedde, d�r hon v�ltrade
fram emellan de gamla, halvf�rfallna murar, som f�renade Aten med dess
hamnstad. Psalmer och slagd�ngor skr�lades om varandra, och h�gt �ver
ov�sendet lj�do de outtr�ttliga ropen: D�d at giftblandarne!
Men bland dessa rop f�rnummos nu f�r f�rsta g�ngen andra, i b�rjan
h�jda av n�gra f� r�ster, d�refter av flera, slutligen t�vlande i
styrka med de f�rra:

- D�d �t de hedniska hundarne, avgudadyrkarne!

- Ned med kristendomens fiender! H�mnd p� �rkehedningen! Krysanteus

har sm�dat Kristus! H�mnd p� �rkehedningen!

Upptr�den, som f�ref�llo under t�get till staden, l�to ana, att nya
elementer hade f�renat sig med de f�rut verksamma. Massan b�rjade
plundra. K�pmansbodarna, som funnos i de l�nga portikerna � �mse sidor
v�gen, uppbr�tos och t�mdes.

Pir�iska gatan utmynnade till torget. I dag l�g en tung och mulen
himmel �ver denna sk�na, minnesrika plats. Pelarrader och stoder
syntes l�ngta efter den f�rintelse, som �r fullst�ndig, n�r formen �r
stoft och stoftet spritt av himmelens vindar.

De voro nu ingenting annat �n sp�ken fr�n en f�rg�ngen tid och �gde

ingenting gemensamt med m�nniskovarelser liknande dem, som bildade de
nu annalkande m�rka, oroliga v�gorna.

Zenons l�rjungar hade, som vanligt, samlats i m�lningsgalleriets

pelarg�ng. Mitt under de stormar, som brusade genom v�rlden och
skakade hennes h�rnstenar, under den f�rskr�ckliga kampen mellan
massor, som offrat m�nsklighetens gudagivna g�vor, f�rnuft och vilja,
p� altaret �t den avgud, som n�mndes Tron, den d�pte Molok, som
kallades Bek�nnelsen, f�r att sedan viljel�sa drivas hit och dit av
egna och andras rysliga lidelser--mitt under detta s�g man kring en
gammal Stoas filosof n�gra m�n och ynglingar samlade f�r att lyssna
till ord om sedlig sj�lvbest�mmelse, om viljans seger �ver jordiska
b�jelser och jordisk fruktan, om m�nniskosj�lens kraft att genom sig
sj�lv f�r�dlas och genom dygden varda en spegelbild av Guds andes lugn
och harmoni.

Det var denna l�ra, som fl�ktade storhet genom hedendomen, som fyllde
Plutarkos' hj�ltegalleri med en rikedom av h�rliga m�n, en rikedom,
samlad endast fr�n tv�nne Medelhavsl�nder, och likv�l s�dan, att det
f�rsta �rtusendet av kristlig odling, omfattande talrika folk, synes
n�stan som ett missv�xt�r p� stora m�nniskor i j�mf�relse med honom.

Medan det homoiusianska packet drog f�rbi, genlj�d torget av

m�ngfaldiga rop, och bland dem:--D�d �t avgudadyrkarne, hedningarne,
kristendomens fiender! Torgets stoder �verh�ljdes med stenregn; man
s�g h�r och d�r de m�rka hoparne kr�la upp p� fotst�llen, s�g
stoderna, som de buro, krossas under slag av klubbor och st�nger; men
eget nog, de hedniska m�nnen i m�lningsgalleriet vordo icke f�rem�l
f�r raseriet, man �tn�jde sig med att slunga skymford till dem. Deras
lugn kunde v�l icke vara m�ktigt nog att g�ra intryck p� den
mordlystna skaran; men det fanns till och med hos p�beln en �rvd
v�rdnad, en skygg aktning f�r j�rnm�nnen i Stoa.

Hoparne delade sig �t alla de gator, som ledde fr�n torget. Den
starkaste drog till Tripodgatan, till Krysanteus' hus.

En man, som l�nge vandrat av och an utanf�r Perikles' Odeion,

avl�gsnade sig d�rifr�n vid hopens annalkande. Han hastade till
Pylades och underr�ttade honom om vad han sett och h�rt. Kort d�refter
satt samme man till h�st och spr�ngde bort genom dubbelporten.

Han var minst det tionde budet, som Pylades denna f�rmiddag s�nt till
Lysis' villa.

Pylades hade b�rjat sin bana som frigiven son till en av Ann�us
Domitius' slavar. Sedan han valt krigarst�ndet, hade han under Ann�us'
skydd stigit t�mligen hastigt till den v�rdighet han nu innehade. Hans
skaplynne, som l�mpade sig f�r tidsf�rh�llandena och f�rstod begagna
dem, lovade honom en lysande bana. Han hade emellertid f�rknippat sitt
�de med Ann�us Domitius', tills det som ett moget �pple skulle falla
fr�n moderstr�det, som utvecklat det. Mognadstiden var �nnu icke
kommen. Pylades hyste dj�rva f�rhoppningar om Ann�us Domitius' framtid
och n�stan om�tliga om sin egen. F�r n�rvarande var han ett verktyg,
p� vars duglighet och trohet prokonsuln kunde lita.

Den kejserlige kurir, vars ankomst till Aten vi bevittnat, hade ridit
till Ann�us Domitius' palats, men lika hastigt l�mnat det, ledsagad av
prokonsulns f�rtrogne kammarslav till h�st. Han hade inkommit genom
Akarnaniska porten och l�mnade n�gra minuter d�refter Aten genom
dubbelporten.

FJORTONDE KAPITLET.

En orgie.

I n�den pr�vas v�nnen. Karmides hade best�tt det prov, som prokonsuln
underkastat hans v�nskap.

Han, Karmides, hade verkligen satt sig upp p� kappadokiern Akilleus

och mitt i natten ridit ut till Lysis' villa f�r att hugsvala den
bekymrade.

Vid framkomsten r�dde i villan den djupaste tystnad. S�mnens hulda

genius f�rde d�r sin vallmospira. G�sterna slumrade, envar inom sin
d�rr, i den l�nga aulans pelarg�ng. Till och med den djupt bekymrade
nj�t en efterl�ngtad ro. Det hade varit grymt att st�ra honom.
Karmides l�t visa sig till den f�r honom best�mda s�ngkammaren, och
snart var �ven han f�rs�nkt i dr�mmar. Han dr�mde om Rakel och
Hermione, om blodiga gatstrider, om olyckliga t�rningkast, om
fordrings�gare och sj�lvmord.

Morgonstj�rnan slog upp �gat, och i k�ksv�rlden r�dde den livligaste

verksamhet. Vid pass tv� timmar d�refter vaknade Karmides vid tonerna
av en ljuv musik. Med den blandade sig Praxinoas st�mma; hon gr�lade
p� slavinnan, som friserade hennes h�r. Medan Karmides lyssnade till
dessa ljud och f�rbannade de usla dr�mmar Ann�us Domitius hade
best�llt f�r sin g�sts r�kning, infunno sig slavar, som buro honom i
badet. Badet var yppigt, vattnet lagom varmt och m�ngt med ljuva
parfymer, frott�rerna m�stare i sitt slag, som borde kunnat �tergiva
en gubbes lemmar ungdomens sp�nstighet. Karmides k�nde sig f�ryngrad
under deras h�nder och m�ktig av alla m�jliga epikureiska vapendater.
Fr�n badet bars han till ett rum, d�r konstn�rer av olika slag v�ntade
honom, konstn�rer av rakkniven, friserkammen och toalettpenseln. Han
teg och f�rtrodde sig lugnt �t sitt �des blida makter. Samtliga
artisterna utf�rde sin sak v�l. Rakkniven f�rdes av den l�ttaste hand,
lockarne uppmjukades med ambrosia och ordnades � la Foibos Apollon,
toalettpenseln gjorde strecket, som h�jer �gats glans, varefter
Karmides if�rdes kitonen och sandalerna och visades till
samlingsrummet.

H�r v�ntades han av de andra g�sterna, som var f�r sig underg�tt samma
behandling. De kunde s�ledes icke vara annat �n morgonfriska. Ocks�
var hugsvalelsen redan i full g�ng. Karmides h�rde p� avst�nd skratt
och glada r�ster.

Ett samkv�m, som b�rjade s� tidigt p� morgonen, var n�gonting ovanligt

och retande. Samtliga de n�rvarande upptr�dde i morgontoaletter, bland
vilka damernas utm�rkte sig f�r genomskinlighet. Damerna voro av tv�
slag: de st�ndiga och de tillf�lliga. De st�ndiga voro Myro och
Praxinoa; de tillf�lliga voro tv� unga syriska slavar, som den
kvinliga kitonen och de efter senaste damemodet friserade lockarne
kl�dde v�l. Mellan dessa olika slags damer visade sig under samtalets
g�ng intet sp�r till avundsjuka, men m�nga av stark dragningskraft och
v�xande f�rtrolighet. Och n�r inga missljud fr�n detta h�ll st�rde
gl�ttigheten, varifr�n skulle de d� komma?

Vi veta, att dagen var mulen, men �ven om morgonsolen skinit med sin
klaraste glans, skulle sv�rligen en str�le funnit v�g genom de tjocka
tapeterna f�r salens f�nster. Rummet upplystes av lampors festliga
sken.

Ej heller fanns, sedan tv� till tre timmar f�rflutit, n�gon i

s�llskapet, om icke Ann�us Domitius, som p�minde sig, att det var full
dager d�rute. D�rtill bidrogo ej endast lamporna, utan �n mer de
ljuva, f�rr�diska viner, varmed man flitigt fyllde de kransade
b�garne.

Samtalet fortgick naturligtvis allt livligare, allt mer sprittande.

Karmides hade �ppnat det med en g�spning, det sista sp�ret av en
orolig natt; Olympiodoros med en poetisk utgjutelse �ver morgonen och
morgonrodnaden, f�retr�desvis den, som str�lade p� de fyra damernas
kinder.

Ann�us Domitius, den av statsg�rom�len nedb�jde, var icke otacksam f�r

sina g�sters bem�dande att f�rstr� hans sinne. Hans gl�ttighet v�xte
med de �vriges. Vi vilja anm�rka, att Ann�us Domitius bland nyktra
m�nniskor var prokonsul, patricier och romare; sj�lve hans f�rtrogne
unge v�n Karmides p�minde sig blott ur dimman av grundliga rus en
faunartad Ann�us Domitius. Men en s�dan fanns och v�ntade blott p�
tj�nligt tillf�lle och l�mplig omgivning f�r att avkasta masken och
framtr�da i hela sin bef�ngdhet. Under hovmannen dolde sig en
naturm�nniska, som, n�r hon sl�pptes l�s, gav sig luft i den
tokigaste, mest otyglade munterhet.

Emellertid voro de bud, som Pylades avs�nde till villan, emottagna av

en slav, och chiffertavlorna, de medf�rde, �verl�mnade till
prokonsuln, som l�ste dem, utpl�nade det skrivna med sin stylus, drack
och sk�mtade, utan att deras inneh�ll syntes kvarl�mna en allvarsam
tanke p� hans feta, skinande och leende ansikte.
Han drack, kredensade pokalerna �t Myro och Praxinoa, skrattade,
ber�ttade k�rlekshistorier och sk�mtade plumpare, ju st�rre verkan
vinet och munterheten visade sig ha ut�vat p� hans g�sters livsandar.

Rodnaden, som f�rgade hans kinder, steg sm�ningom �ver hans panna och
�verg�t den kala hj�ssan med varm cinnoberglans. Hans huvud liknade en
mogen, sv�llande druva. Men detta f�rebud till faunens snara
framtr�dande r�jde sig icke, innan de andra g�sterna b�rjat till�ta
sig friheter i ord och g�rning, f�r vilka lamporna borde slocknat, om
de �gt den ringaste k�nsla av blygsamhet.

Musiken, som utf�rdes av osynliga konstn�rer, tycktes f�lja

ingivelserna fr�n den ande, som livade s�llskapet. I b�rjan ljuv och
sm�ktande, vart den allt livligare. Myro, Praxinoa och de syriska
slavarne, som voro dansare till yrket, fattades av rytmen, sprungo upp
och kringsv�vade varandra i dansar, som f�rm�lde bajad�rens luftiga
r�relser med backantens vilda lust.

De unga m�nnen, som vilade p� sina soffor och �s�go dansen, kunde icke
motst� beg�ret att deltaga. Genom en hemlighet, som endast prokonsuln
och festens osynliga tj�nsteandar k�nde, var musiken beroende av hans
vilja. Hon spelade upp Kalabis, hellenernas cancan, en dans, som
atenarne s�llan dansade, utom vid tillf�llen s�dana som detta. Ann�us
Domitius, som avkastat rosenkransen fr�n sin kala hj�ssa och p�satt en
yvig murgr�nskrans, f�renade sig med de �vrige. Han figurerade mot
Praxinoa. Silenen var f�rdig. Hans v�ldiga mage syntes, i st�llet f�r
att vara en b�rda, tj�nstg�ra som en luftfylld bl�sa hos simmaren. Han
r�rde sig p� h�larne och var outt�mlig p� barocka �tb�rder, som han
f�rstod att para med en vighet, ett tillgjort allvar och en str�van
till behagfulla r�relser, som i sin helhet v�ckte den ursinnigaste
munterhet och uppl�ste det hela i ett samf�llt skallande skratt.
Dansen kom ett �gonblick att stanna. Ann�us Domitius p�tog en min av
komisk f�rargelse; han l�tsade vara st�tt, kastade sig i en soffa,
torkade sin svettiga hj�ssa och inskr�nkte sig till att som �sk�dare
njuta av dansens forts�ttning.

Under allt detta hade hans tankar endast tillf�lligtvis varit

fr�nvarande fr�n Aten och de h�ndelser, som d�r f�ref�llo. De bud, som
Pylades skickade, satte honom i st�nd att steg f�r steg f�lja deras
utveckling. Ju l�ngre det led p� f�rmiddagen, dess m�dosammare, i
trots av vinet och s�llskapet, vart det f�r Ann�us Domitius att tygla
sin ot�lighet, som b�rjade �verg� till verklig oro, och detta ehuru
han visste, att Pylades st�llt allt p� b�sta m�jliga s�tt.

Emellertid hade Pylades' sista brev inneh�llit dessa lugnande ord:

�Biskopen har gillat mitt f�rslag att l�ta vapnen vila i Pir�us till
aftonen. P�beln st�r s�ledes till v�rt f�rfogande. De v�ra �ro
blandade i massan, och det kan ej fela, att hon snart t�gar tillbaka
till staden. Krysanteus �r i sitt hus, som han �ppnat till fristad f�r
en m�ngd atanasianer. Detta blir en ny orsak till vad som i alla
h�ndelser skall ske.�

Dessa ord voro, som n�mnt, lugnande f�r Ann�us Domitius. Men han
fruktade �nnu, att det f�rberedda slaget skulle m�ttas f�r sent, och
f�r sent vore det, n�r Petros efter gudstj�nsten finge lediga h�nder
och kunde utskicka sina pr�ster som sj�lvskrivna ledare av hopen.
Dessa skulle otvivelaktigt avv�rja faran fr�n Krysanteus och rikta
p�belns raseri �t andra h�ll.

Efter dansens n�jen kommo bordets. Villans arkimagirus[1] hade utvecklat

en f�rm�ga, som bidrog att h�lla s�llskapets st�mning p� h�jdpunkten.
Sj�lva t�rningarna, som under desserten framhades, slogos ur br�det av
det ystra glammet. G�sterna betj�nades av utvalda slavgossar, vilkas
l�nga lockar Olympiodoros f�redrog framf�r servetten, n�r han mellan
r�tterna torkade sina med parfymerat vatten �vergjutna h�nder.
Konversationen var icke blott yster utan gudl�s. F�rg�ves p�minde
Ann�us Domitius med en anstrykning av allvar, att han var katekumen,
att man borde skona hans religi�sa k�nsla och teologiska �vertygelse;
man skrattade �t kristianernas treh�vdade gud, liksom �t den gamle
giktbrutne Zeus. Det var ett h�n utan gr�nser, och hade Olympen �nnu
�gt en ljungeld, m�ste de vilda h�delserna nedkallat honom �ver
s�llskapets huvuden.

[1] M�sterkock.

Man grinade �t den dumma tron p� sj�lens od�dlighet och prisade den
visa l�ra, som bjuder att leva, s� l�nge man lever. Man var nio vid
bordet; man ropade p� den tionde, p� benrangelsmannen. Och
benrangelsmannen, som var redo, emedan han, d�r g�sterna s� fordrade,
aldrig borde saknas i ett v�lf�rsett och g�stfritt hus,
benrangelsmannen inf�rdes och fick s�te mellan g�sterna, p� en av de
sv�llande vilosofforna kring bordet. Man kransade honom, man f�rde
b�garen till hans mun och h�nade honom, emedan han icke kunde dricka.

H�runder intr�dde taffelt�ckaren, viskade n�got i sin herres �ra och

gick.

Ann�us Domitius steg upp, tog en slev och slog henne kraftigt emot den
stora, mitt p� bordet bland dessertens l�ckerheter st�ende b�len, till
dess han med denna infernaliska ringning slutligen lyckats tilltvinga
sig s�llskapets �ra.

Han lade bort murgr�nskransen, tog en min av allvar och v�rdighet och
sade:

- Barn, jag n�mnde nyss ett ord om teologisk �vertygelse. Det ordet
var allvarligt, alltf�r allvarligt f�r att ej varda en f�rbisedd
fr�mling bland de skalkaktiga, vingade kupidoner, som fladdra fr�n
edra l�ppar. Jag �lskar gl�djen, mina barn, men gl�mmen ej, att jag �r
katekumen! Sj�lv p�minnes jag h�rom genom ankomsten av denne magre,
lugne, tigande, h�gtidlige g�st, vars k�ttl�sa panna I kransat med
�ngens rosor, till vars mun, som d�den f�rseglat och f�rruttnelsen
�ter �ppnat, I f�rt den fradgande pokalen. Han tiger och talar dock
med tveggehanda tungom�l. Till er, v�rldens barn, s�ger han: njuten,
medan tid �r, ty I skolen en g�ng vara lika h�l�gda, k�ttl�sa, kalla
och stumma som jag. Till mig �r hans spr�k ett annat. De tomma
�gongroparna hava blickar, som fr�ga mig: vad g�r du h�r? Mina barn,
denna fr�ga, riktad till en katekumen, �r f�rebr�ende och hotande. Hon
f�rskr�cker mig v�l icke, men hon n�dgar mig g�. Jag v�rdar gl�djen
och erk�nner n�jets konungsliga r�ttigheter. Jag erk�nner dem, �ven
n�r det rasar som tyrann. Jag erk�nner dem, men l�mnar, lik Petus,
r�dkammaren, tills det �ter f�r sin spira med sansad hand. Hellre �n
att g�ra uppror avl�gsnar jag mig. D�rmed fredar jag tillika min
katekumeniska k�nsla och min teologiska �vertygelse. Jag g�r f�r att
�terv�nda, n�r samtalet, som nu synes mig male pr�cinctum, illa
g�rdlat, ordnat sin kiton i blygsammare veck. Det �r p� detta s�tt jag
l�ser det stora problem, som jag gjort till uppgift f�r en levnads
forskning, huru n�mligen f�rena levnadsgl�djen med katekumenens
plikter, huru iakttaga de skyldigheter, som �l�ggas mig av min tro,
samma tro, som det h�ga och heliga majest�tet, Konstantius Augustus,
min kejsare och herre, s� varmt bek�nner, och som d�rf�r b�r st� h�gt
�ver varje inkast--huru, s�ger jag, f�rena dessa skyldigheter med
njutningen av ett s�dant f�rtjusande umg�nge som edert.

Annaus Domitius hade talat ut. Han t�mde sin b�gare och avl�gsnade
sig.

- Vid Dionysos, en h�rlig f�rev�ndning f�r att g� och intaga ett

vomitiv![2] utbrast Karmides.

[2] Ett bland romerska rumlare vanligt medel, varmed de satte sig i
skick att f�rnya dryckeslaget.

- D�r ha vi orsaken. Gissat! Riktigt! ropade de andre.

- �lskliga Myro, fortfor Karmides, n�r han talade om en illa g�rdlad

kiton, s� anspelade han v�l icke p� din?

- Nej, han anspelade p� Praxinoas, inf�ll Olympiodoros; Praxinoa, du

f�rst�r alls icke konsten att ordna din kiton; jag vill nu genast l�ra
dig b�de de mycket blygsamma och mindre blygsamma vecken, s� att du
h�danefter kan skilja mellan b�da slagen samt undg� att s�ra s�v�l en
katekumenisk k�nsla som en teologisk �vertygelse.

- Praxinoa, inf�ll Karmides, tag icke Olympiodoros till l�rare! Hans

konst att ordna en kiton �r f�rmodligen icke st�rre �n hans konst att
dikta ett epigram. H�ng en kiton �ver v�r v�n, benrangelsmannen, och
l�t honom f�revisa de mer och mindre blygsamma vecken p� denne!

- Hu, vilket sk�mt! utbrast Myro. Palladios, giv mig b�garen och l�t
mig nedsk�lja det i vin.

- Se h�r! Din sk�l, v�ninna! Karmides, vad lider tiden?

- Tiden? Vem talar om tiden h�r? �verl�mna det ordet �t m�nniskorna.

Det passar icke f�r oss od�dliga gudar.

Fast st�r evigt Olympen, d�r gudarne �ga sin lugna hemborg. Av stormar
den ej omskakas; av skurar ej sk�ljes; aldrig av sn� den skyles;
best�ndigt en ljusare luftkrets v�lver omkring den, och klart omflyter
dess hj�ssa ett skimmer.

D�r f�rlusta sig dag fr�n dag lycksalige gudar.[3]

[3] Homeros.

- Mina v�nner, fortfor Karmides, str�ckande sig i sin soffa, l�t oss
komma �verens d�rom, att vi �ro gudar och lyckligare �n gudar. Till
slut beror alltsammans p� �verenskommelse. Varf�r skulle vi d� icke
g�ra oss lyckliga och od�dliga?

- �verenskommet! En sk�l f�r v�r od�dlighet!

- I v�r egenskap av gudar �ro vi ingalunda nyfikna, mina v�nner.
Annars skulle vi m�h�nda fr�ga: huru ser det ut vid denna timme i
Aten? Men jag f�rmodar, att ingen av oss faller s� platt ifr�n Olympen
ned p� den usla jorden. S�ledes: en sk�l f�r Aten! M� det f�rsvinna
fr�n jorden!

- Och taga v�ra fordrings�gare med sig!

- Aten! Vad �r Aten? En sk�l f�r jorden! M� hon sedan s�nderfalla i

atomer! M� hon f�rsvinna under v�ra f�tter!

- Myro, h�r �r plats p� soffan vid min sida! L�gg dig h�r, medan
jorden f�rsvinner under oss. Beklagligtvis, Myro, �r det egentligen
icke du, som jag �nskar i min famn, n�r jag nu sv�var etern �ver en
f�rintad v�rld. Men det betyder f�ga: i m�rkret f�rsvinna alla
skiljaktigheter. Ut med lamporna!

- Jag fr�gar �n en g�ng, vad tiden lider, stammade Palladios, rusig

som de andre, ty d� jag nu �r gud, vill jag vara en ordentlig gud med
goda borgerliga husvanor, som sl�cker min lampa vid midnattstiden,
aldrig f�rr och s�llan senare. Vad lider tiden, fr�gar jag?

- Det lider �ver midnatten.

- N�v�l, ut med lamporna! Var �r Praxinoa?

-Inga n�rg�ngna fr�gor! svarade Olympiodoros. Men benrangelsmannen

finns p� sin plats, Palladios. Midnattstiden �r f�rliden. Jag �r
s�mnig. Ut med lamporna!

-Nej, nej, vi skola dansa. Varf�r har musiken tystnat? Spela upp
Kalabis, Kalabis!

- Vem beg�r Kalabis?

- Benrangelsmannen.

- Giv mig en friskare krans!

- Tag benrangelsmannens!

- Kalabis! Jag figurerar mot min unge syrier. Kalabis!

- Fyll min b�gare!

- Tag benrangelsmannens!

- Slavar, ut med lamporna!

- Slavar, spelen upp Kalabis!

- Ut med lamporna!

- Kalabis, Kalabis!

Sedan ropen och det allt oredigare samtalet fortg�tt en stund p� detta
s�tt, �terv�nde Ann�us Domitius till sina g�ster. Han hade i aulan
v�ntats av den kejserlige kuriren. Det brev, som denne medf�rt, bar
prokonsuln av Akaja nu i sin g�rdel. Det l�g i detta �gonblick i hans
anlete och v�sen n�got, som f�rut icke varit synligt d�r, n�got
alldeles motsatt den nyss f�rsvunne silenen.

- Mina v�nner, sade han, �det var starkare �n min skyddsvakt. Min
�mbetsplikt kallar mig till Aten, d�r ett f�rskr�ckligt upplopp
sk�ljer gatorna med blod ...

- Bah, l�t kristianerna s�nderslita varandra! avbr�t honom en av

g�sterna.

- Varandra? Ja, varandra och er! Staden genljuder nu av ropet: d�d �t

avgudadyrkarne!

- Bah, l�t dem ropa!

- L�t Aten brinna!

- L�t dem i fred sl� ihj�l v�ra fordrings�gare! Vad vidkommer det dig?

- De ropa v�l �ven: d�d �t judarne, som korsf�st v�r Gud!

- D�d �t judarne! D�d �t hela m�nniskosl�ktet!

- Ut med lamporna!

- Kalabis, Kalabis, I slavar!

Den ende i s�llskapet, som lyssnade till prokonsuln, var Karmides. Han
sprang upp fr�n sin soffa och utbrast:

- En h�st och en mantel: jag f�ljer dig till staden!

- V�nner, ropade Ann�us Domitius �ver sorlet, f�r prokonsuln �ver

Akaja g�r det icke an att l�ta Aten brinna, om han kan sl�cka branden,
vore det �ven med sitt blod. Aten, det h�rliga, minnesrika! Aten,
vetenskapens och konstens amma! Aten, kejsarens �gonsten! Mina g�ster,
jag m�ste l�mna er ... kommen efter till staden ... d�r skola vi
forts�tta festen. H�r �terst� endast tv� sk�lar. Upp och fatten
b�garen! Upp, du sl�a, likgiltiga, f�rd�rvade ungdom! Upp envar, som
�nnu �lskar f�dernas minnen! B�garne, b�garne! En sk�l f�r de gamla,
evigt unga gudar!

- H�r p� katekumenen!

- Tyst, h�r finns ingen katekumen! ropade Ann�us Domitius. Gudarnes

sk�l!

Han t�mde sin b�gare. De rusiga g�sterna f�ljde f�red�met. Karmides

betraktade Ann�us Domitius med f�rv�ning. Han k�nde denne och anade
pl�tsligt av hans uppf�rande, hans h�llning, tonen i hans r�st, att
n�got utomordentligt h�nt eller f�restod.

- Sista sk�len, men den fr�msta av alla! ropade Ann�us Domitius, i det
han fattade den v�ldiga, mitt p� bordet st�ende b�len. I botten,
t�mmen den i botten f�r v�rldens herre, Roms kejsare, Julianus
Augustus!
En d�dstystnad uppstod. Karmides fattade Ann�us Domitius i armen och
viskade:

- Vet du, vad du s�ger? Eller vad har h�nt?

- Tyst, tyst! Han �r rusig. Han talar huvudet av oss! F�rbannelse!

Slavarne ha h�rt hans rop. Vi �ro f�rlorade.

G�sterna hade pl�tsligt blivit nyktra. De viskade och betraktade

varandra med f�rskr�ckta blickar.

- Vad? utbrast Ann�us Domitius. Vad betyder denna tystnad? St�r jag
bland rebeller? Jag sv�r vid Julianus' namn att l�gga samtliga edra
huvuden f�r mina f�tter, och det f�re solnedg�ngen, om I neken att
dricka sk�len f�r v�r r�ttm�tige kejsare, sanctissima majestas,
dominus Augustus Julianus, Imperator, pontifex maximus, pater patri�,
restitutor orbis!

Han f�rde b�len till sina l�ppar och sl�ngde den i golvet. I samma
�gonblick �ppnades d�rren, en r�st sade:

- Din h�st �r framme.

- H�r ditt sv�rd och din regnkappa.

Kammarslaven f�ste sv�rdet vid sin herres g�rdel och manteln �ver hans
skuldror.

Ann�us Domitius ilade ut, besteg sin Akilleus och red bort.

--------------------

P� v�gen m�tte honom det sista bud, som Pylades avs�nt. Prokonsuln
h�ll in sin h�st och genom�gnade brevtavlan, som inneh�ll f�ljande
ord:

�En talrik folkmassa n�rmar sig Tripodgatan, d� jag skriver detta. Man
ropar, att Krysanteus sm�dat Kristus.�

Ann�us Domitius manade p� sin h�st.

- F�rbannelse �ver Pylades! Tio tusen lansar i p�beln! Om jag skulle

komma f�r sent f�r att r�dda Krysanteus! O, min Akilleus, om du nu
hade vingar! Min f�rd�mda fetma! H�r g�ller rida till sig konsulatet
eller kn�cka halsen p� f�rs�ket.

------------------

D� Ann�us Domitius red in p� Tripodgatan, var hon uppfylld av

m�nniskor.

Men dessa iakttogo en stillhet, som f�rv�nade honom. Vad betydde det?
Hade han kommit f�r sent?

D�ruppe p� �versta sluttningen av Akropolis stod en skara b�vande

�sk�dare, Krysanteus' trosv�nner. Ann�us Domitius f�rbannade deras
feghet; de hade m�h�nda, utan att r�ra sig fr�n st�llet, sett hans hus
stormat, honom sj�lv och hans dotter, den av hedningarne �lskade
Hermione, s�nderslitna av fanatiska kristianer. Och �nd� skulle ett
pl�tsligt angrepp av en beslutsam skara, nedstormande fr�n denna h�jd,
hava krossat den sammanpackade hopen p� gatan d�r nedanf�r.

Prokonsuln hade dragit k�pan tillbaka f�r att vara igenk�nnlig f�r
massan. N�r han banat sig v�g ett stycke genom hopen och n�rmat sig
arkontens hus, d�r tr�ngseln var starkast, s�g han framf�r porten en
man till h�st, omgiven av soldater, vilkas spjut och hj�lmar syntes
�ver hopen. Ryttaren var Pylades.

- Giv rum f�r prokonsuln av Akaja! Vad �r � f�rde? Vad betyder denna
folkskockning? Giv rum i kejsarens namn!

Ann�us Domitius ropade detta och lyfte �ver sitt huvud en brevtavla,
p� vars skulpterade och f�rgyllda ram man igenk�nde ett kejserligt
dekret eller en regeringsskrivelse.

- Leve Ann�us Domitius! skreks i hopen, ty prokonsuln f�rest�llde

homoiusian och hade alltid bem�dat sig om m�ngdens gunst. Leve
prokonsuln av Akaja! Leve homoiusion!

Dessa rop eftertr�ddes omedelbart av andra, som h�jdes l�ngre bort p�

gatan:

- Ut med k�ttarne! D�d �t hedningarne!

Den tystnad massan iakttagit vid prokonsulns ankomst hade endast varit
tillf�llig. Man hade lyssnat till en pr�st, som just i det �gonblicket
slutat att tala till folket. Pr�sten hade nu f�rsvunnit genom d�rren
till Krysanteus' hus.

- Ann�us Domitius! mumlade Pylades, n�r han p� avst�nd uppt�ckte

honom. Han h�r? Vad betyder detta?

Men n�r tribunen strax d�refter tillika uppt�ckte vad det var, som
prokonsuln lyft i handen, fattades han av en aning.

Han red prokonsuln till m�tes genom hopen, som i dennes n�rmaste
omgivning hade tystnat vid �synen av den v�rdnadsbjudande tavlan,
f�rkunnaren av Guds smordes vilja, medan p� l�ngre avst�nd ropet: ut
med k�ttarne! fortfor och vart starkare.

- Pylades, utbrast prokonsuln i viskande ton, fattande tribunens arm,

vad har h�nt? Kommer jag f�r sent? Vad har man f�retagit mot
Krysanteus?

- Lysande och �dle herre, ni kommer tv�rtom f�r bittida ...

- Fort, svara mig, lever han?

- V�r plan �r i sista stunden f�rdr�jd ...

- F�rdr�jd? Vilken plan �r f�rdr�jd?

- Ammianus Marcellinus h�r massans rop, f�rst�r dess upps�t, ilar till
kyrkan, underr�ttar genom en diakon Petros ...

- F�rbannelse �ver dina l�nga omsvep! Jag begriper icke ett ord av vad
du s�ger. Lever han �nnu, fr�gar jag!

- Petros s�nde mig hit att skydda hans hus, jag kommer, medan hopen
g�r min av att storma det, en pr�st ledsagar mig, pr�sten talar till
folket och lyckas �v�gabringa underhandlingar, folket fordrar till en
b�rjan de i huset varande k�ttarnes utl�mnande, underhandlingen
fortg�r i detta �gonblick ... och vi �ro h�r f�r att till sista man
f�rsvara arkontens liv ...

- Prisad vare min lyckliga stj�rna! Den �dle Krysanteus!

- Ah! mumlade Pylades bleknande, jag b�rjar f�rst� ...

- Underhandlingarna �ro slutade, fortfor Ann�us Domitius med h�jd

r�st. Vad betyder detta ov�sen, dessa rop, denna folksamling? Vad har
h�nt under min fr�nvaro? �r ett upplopp � f�rde? V�gar man st�ra
lugnet, kr�nka lagarne, f�rakta kejsarens majest�t?

- Lysande och �dle herre!

- Jag �verl�mnade, d�rtill pliktig, f�rfogandet �ver trupperna �t

biskopen av Aten. Har han brukat dem till att st�ra i st�llet f�r att
uppr�tth�lla ordningen? N�v�l, det �r prokonsuln av Akaja, som i sista
hand �r ansvarig f�r lagarnes helgd och uppr�tth�llandet av kejsarens
myndighet. Jag �tertager mitt bef�l. Hopen skall avl�gsna sig eller
spr�ngas med v�ld. Ordningen skall �terst�llas med �mbetsm�nnens,
truppernas och alla goda medborgares bist�nd. Var �ro trupperna?

- St�rre delen i Pir�us....

- Vad dj�vulen g�ra de i Pir�us? Och de �vrige?...

- Uppst�llda vid storkyrkan....

- Vad dj�vulen g�ra de vid storkyrkan? Icke en enda man beh�vs vid
storkyrkan. Du hitkallar genast hela den vid storkyrkan uppst�llda
styrkan, du tystar ropen, p�minner folket om upprorslagen och tuktar
de uppstudsige. Pylades, fortfor Ann�us Domitius med s�nkt r�st, det
�r i dag du grundl�gger din framtid....

- Ah ... Jag anar....

- Tyst!

- Jag avs�nder genast en centurion f�r att hitkalla f�rst�rkning.

- Och jag g�r att tala med arkonten av Aten....

Prokonsuln steg av sin h�st och l�mnade tyglarne �t en soldat. I detta

�gonblick visade sig pr�sten. Han tycktes bekymrad. S� snart han fick
sikte p� prokonsuln, ljusnade hans ansikte, och han utbrast:

- Du kommer, som om du vore skickad av Herrans �ngel, �dle herre! Som

du h�r, fordra de r�ttrogne, att arkonten skall utl�mna k�ttarne, som
f�tt tillflykt i hans hus. Det svar han givit �r mig sv�rt att
framb�ra. Han vill utl�mna k�ttarne, men endast till v�rldslig och
laga myndighet, och sedan folket avl�gsnat sig....
Prokonsuln avbr�t honom tv�rt.

- �r du underhandlaren mellan Krysanteus och dessa m�nniskor....

- Ja; min h�gv�rdige fader biskopen har....

- Underhandlaren mellan arkonten av Aten och dessa skrikhalsar?

- Mellan honom och de r�ttrogne, min lysande herre.

- Mellan en laglig myndighet och en uppstudsig folkhop? Jag sv�r vid

Gud och kejsaren, att du skall h�ngas med f�rsta b�sta rep som
folkuppviglare och orostiftare, om du icke genast drager h�dan och
lagar, att packet f�ljer dig.

Under detta samtal fortforo ropen: Ut med k�ttarne! Leve prokonsuln!

D�d �t hedningarne!

Pr�sten stod slagen med h�pnad och f�ljde med �gonen Ann�us Domitius,
medan denne genom vestibulen gick in i aulan.

Aulan f�retedde ingalunda den anblick av f�rvirring, som man under

s�dana omst�ndigheter kunnat v�nta. Under portiken, som skyddade mot
det fallande regnet, befann sig kring Hermione ett talrikt s�llskap:
filosofer och retorer, som tillh�rde h�gskolan i Aten, de flesta
l�rjungarne i Akademia, krigstribunen Ammianus Marcellinus och n�gra
av Atens anseddaste medborgare tillika med deras familjer.

�t de f�rf�ljda kristianer, som funnit tillflykt hos Krysanteus, var

husets �vre v�ning uppl�ten. Husets samtliga tj�nare och tj�narinnor
voro samlade p� fruntimmersg�rden.

Ann�us Domitius' ankomst v�ckte stor och angen�m �verraskning. �n mer

det s�tt, varp� han upptr�dde. Krysanteus, som g�tt honom till m�tes,
sl�t han med hj�rtlighet i sina armar. D�refter h�lsade han
s�llskapet, skyndade till Hermione och f�rde hennes hand till sina
l�ppar.

- Och vi, som trodde dig vara i Korintos! utbrast Krysanteus.

- Mina �dla v�nner, jag skulle ocks� varit d�r, om ej en aning ... jag
m� v�l s�ga: en ingivelse fr�n gudarna ... kallat mig tillbaka till
Aten. Jag kommer i en olycklig, eller r�ttare, i en lycklig stund.
V�rt annars s� lugna, glada och sk�na Aten �r, som jag funnit, i
h�nderna p� brottsliga uppviglare, vilda trosgalningar. Varen lugna,
mina v�nner! Inom en timme skall ordningen vara �terst�lld. Till dig,
Krysanteus, kan jag icke nog varmt framb�ra min tacksamhet f�r den
fristad, du �ppnat �t s�dana medborgare och kejsarens unders�tar, som
annars skulle fallit offer f�r det teologiska raseriet. Tiden �r ond,
den teologiska smittan g�r som en farsot genom v�rlden; men vi �kalla
icke de gudomliga maktema f�rg�ves om hj�lp i n�den. Mina v�nner, jag
b�r till eder en underr�ttelse av stor vikt. Det har behagat F�rsynen
att h�dankalla det heliga majest�tet, v�r kejsare och herre,
Konstantius Augustus, till gudarnes och cesarernas himmel.
F�derneslandet har en ny fader. I dag �r Roms och v�rldens h�rskare
Julianus.

Allm�n tystnad f�ljde dessa ord. Yttrade n�gon timme f�rut, av vilka
l�ppar som helst, skulle de varit h�gf�rr�diska och medf�rt d�den. De
lj�do dj�rva, f�rf�rliga �ven nu, fr�n Ann�us Domitius' l�ppar, �ven
h�r bland m�nniskor, �t vilkas innersta �nskningar de g�vo verklighet
- som av dem hade att v�nta liv och r�ddning undan en �verh�ngande
fara--som i den h�ndelse, de f�rkunnade, s�go mer �n sin egen lycka:
en borgen f�r romerska rikets fred, m�nsklighetens v�lg�ng, sanningens
seger. Det var, som om varje enskilt hj�rta i denna f�rsamling k�nt
med hj�rtat i h�vdernas barm betydelsen av detta skifte. Men n�r den
f�rsta h�pnaden var �verst�nden, skyndade man, envar p� sitt s�tt, att
giva luft �t en k�nsla, som ej f�rm�dde uttrycka sig i ord. Krysanteus
och hans dotter gjorde det sinsemellan med en blick, en handtryckning;
andra omfamnade varandra, andra jublade h�gt.

Prokonsuln sade till Krysanteus:

- Jag �skar nu ditt verksamma bitr�de till ordningens �terst�llande.

Du �r icke f�rg�ves atenarnes arkont. L�t oss genast skrida till
verket! Dina trosbr�der �ro ju till betydligt antal samlade p�
Akropolis?

- Ja. Vill du, att vi v�pna dem?

- Du uttalade min tanke.

- Jag ansvarar f�r deras v�rdiga och sansade uppf�rande. De hava

of�rr�tter att h�mnas, men skola �verl�mna h�mnden �t gudarne och
Julianus.

- De skola f�lja dig, sin ledare ... det �r nog. Det passar just
f�rtr�ffligt, att det finns en vapensamling i Pallas Atenas' tempel
...

- Och att jag har nyckeln till opistodomen, d�r vapnen f�rvaras. Jag
st�r till ditt f�rfogande. Skall jag genast g� dit upp?

- Vi f�lja varandra. Jag borde i dag endast vara din skugga, tillade
prokonsuln leende och med en anspelning p� Konstantius' hovm�ns gyckel
�ver Julianus, ty det �r ju du, som l�rt v�r kejsare krigskonsten i
Akademias tr�dg�rdar. Du har heder av din l�rjunge. Germaniens skogar,
frankernas och allemannernas konungar veta det ... Frukta icke,
tillade han till Hermione, som h�ll sin faders hand och lyssnade till
de �nnu fortfarande ropen d�rutanf�r, frukta icke, min �dla Hermione.
Vi g� att tysta skrikhalsarne. Ammianus Marcellinus, f�lj oss till
Akropolis, innan du �tertager bef�let �ver palatinerna!

Ann�us Domitius l�mnade aulan med Krysanteus och Ammianus Marcellinus.

M�ngden tr�ngdes, skuffades och ropade, �nnu som f�rut, utanf�r

porten. Hennes ot�lighet v�xte. Man tyckte, att underhandlingen drog
f�r mycket ut p� tiden. Pr�sten, som hitintills lett den, hade, f�r
att helskinnad komma ur leken, f�rs�krat att prokonsuln numera
�vertagit saken, samt hade d�refter smugit bort. Pylades och hans
soldater vaktade porten, och p�beln hade �nnu icke antagit en hotande
h�llning mot den v�pnade styrkan.

Emellertid f�rst�rktes massan varje �gonblick av nya hopar, som dragit

igenom de n�rgr�nsande kvarteren under plundring och blodsutgjutelse.
En, som f�rg�ves s�kt inkomma i den �verfyllda storkyrkan, anf�rdes av
den ohyggliga Kyriaka, furien fr�n Kolyttos.

�synen av Krysanteus vid Ann�us Domitius' sida verkade n�gra

�gonblicks tystnad. Man undrade, vad detta skulle betyda. Under tiden
bytte prokonsuln n�gra ord med Pylades. Soldaterna �ppnade dem v�g
tv�rs �ver gatan. Ropet: leve prokonsuln! blandades med ropet: d�d �t
�rkehedningen! Man hade icke m�nga steg att g� f�r att hinna
sluttningen av Akropolis. P� denna sida ledde en brant stig till
h�jden. De hunno den utan fara. Det kostade prokonsuln endast n�gra
svettdroppar.

N�gra minuter d�refter h�rde homoiusianerna, som tr�ngdes p�

Tripodgatan, ett jubel fr�n Akropolis. Ropet: Julianus Augustus, h�vt
av tusen r�ster, m�ns, kvinnors och barns, f�ll med blytyngd �ver
massan d�rnere. I samma �gonblick visade sig i gatans mynning de
f�rsta leden av de fr�n storkyrkan anryckande legion�rerna. De upptogo
gatans hela bredd. Folkmassan tr�ngdes tillbaka eller upp i
portikerna. Pylades ordnade trupperna i en l�ng linje. P� sluttningen
av Akropolis s�gos v�pnade skaror rycka ned. Den outtr�ttlige
prokonsuln visade sig �ter, besteg sin kappadokiska h�st, red till
mitten av fronten, utstr�ckte sin hand med den kejserliga brevtavlan
och talade till soldaterna:

- Romare! V�r herre och kejsare Konstantius har g�tt till sina f�der.
Hans ende �verlevande fr�nde, den h�ge, bragdrike Julianus, som v�ra
stridskamrater de galliska legionerna utropat till kejsare, �r v�rt
rikes ende r�ttm�tige h�rskare, enh�lligt hyllad av romerska senaten,
folket och legionerna. Han st�r i dag i Nya Roma, Konstantinus' stad,
omgiven av v�sterlandets alla h�rskaror, omgiven av ett gl�djedrucket
folk. Stridsm�n, inst�mmen i v�rldens allm�nna jubel! Hyllen Julianus
Augustus! Dominus Julianus Augustus!

Pylades steg av sin h�st och b�jde kn�. Centurionerna och soldaterna
f�ljde hans f�red�me. Man h�jde sv�rd och sk�ldar i luften. Utefter
linjen skallade ropet: Dominus Julianus Augustus!

De fr�n Akropolis nedt�gande skarorna inst�mde jublande. D�refter kom

ordningen till kristianerna. De beh�vde endast sansa sig n�got, f� en
klar uppfattning av st�llningen och siktas fr�n de vildaste
trosk�mparne och blodsm�nnen, som sj�lvmant sm�go bort--f�r att, �ven
de, av alla krafter f�rena sig i hyllningsropet. All �verhet �r ju av
Gud, och �verheten b�r icke sv�rdet f�rg�ves.

T�rsten efter k�ttareblod hade med ens f�rsvunnit. Sk�vlingslystnaden

och det enskilda hatet, kl�dda i den r�ttrogna teologiens mantel,
funno f�r gott att smyga undan och g�mma sig, varhelst de kunde. Den
nyss s� ursinniga hopen var skingrad som agnar f�r vinden. N�gra
skyndade till sina hem, inst�ngde sig i sina rum och b�do till Gud f�r
den r�tta l�ran, som nu hotades av en f�rskr�cklig framtid. Andra--och
de voro vida flera--f�rundrade sig �ver sig sj�lva och f�rm�dde
icke begripa, att det lilla �i�, som skiljer homoiusion fr�n
homousion, nyss kunnat f�refalla dem s� stort och viktigt. Nu var det
f�r deras �gon minskat till en om�rklig prick; ja, vid n�rmare
besinnande tyckte nu en och annan, att den gamla l�ran och
kristendomen ingalunda vore s� skiljaktiga--att klyftan mellan b�gge
ingalunda vore bredare, �n att man kunde ha en fot p� vardera sidan
och i denna st�llning avvakta framtiden. Men de fleste b�vade f�r
efterr�kningar. De m�rdade atanasianernas blod ropade ur jorden, och
antingen deras trosfr�nder eller den kejserliga makten bleve deras
h�mnare, m�ste h�mnden varda f�rskr�cklig. De blodiga trof�erna fr�n
Kolyttos hade fallit ur segrarnes h�nder och l�go nu str�dda p�
gatorna. De som f�rgat h�nderna i k�ttarblod skyndade att omsorgsfullt
tv�tta dem. Allteftersom underr�ttelsen om Konstantius' d�d och
Julianus' fredliga tronbestigning utbredde sig �ver staden, bortsopade
hon de kringstr�vande homoiusianska hoparna; och de patruller av
legion�rer eller v�pnade medborgare, som snart genomt�gade alla gator,
funno intet motst�nd, inga oordningar att d�mpa.

S� snart Ann�us Domitius ordnat truppf�rdelningen �ver staden, begav

han sig, f�ljd av Pylades i spetsen f�r en centuria soldater, till
storkyrkan.

FEMTONDE KAPITLET.

En uppst�ndelse fr�n de d�da.

De i storkyrkan samlade homoiusianerna hade ingen aning om vad som

timat i staden. H�ndelser kunna intr�ffa, s� �desdigra och likv�l s�
�gonblickliga, att det som nyss var medelpunkten i dagens liv i n�sta
stund �r utanf�r hans omkrets och st�r utlevat bland nya f�rh�llanden.
Storkyrkan hade samlat en massa trosvarma, and�ktiga eller nyfikna
homoiusianer, och de k�nslor, som f�rt dem dit, hade ingalunda svalnat
under tempelvalvet. Vad man sett och h�rt, vad man �nnu s�g och h�rde,
hade tv�rtom uppdrivit k�nslorna till svindlande h�jd.

D� man intr�tt genom kyrkans huvudport, befann man sig i det mellersta
l�ngskeppet, som bildades av v�ldiga, fr�n antika tempel tagna
kolonner, f�renade av valvb�gar och stigande mot ett tak av tre
kupoler. �ver sidoskeppen voro kvinnornas l�ktare. I bakgrunden det
upph�jda koret med altaret. Framf�r detta under den mellersta kupolen,
d�r mittskeppet och tv�rskeppet korsade varandra, ett skrank med tv�
stolar, den ena f�r f�rel�saren av evangeliet, den andra f�r
predikanten. Skymning r�dde i hela det vidstr�ckta rummet med undantag
av koret, genom vars h�ga f�nster en ljusmassa str�mmade �ver
katafalken, varp� Simon pelarhelgonet vilade.

Kring katafalken uppstego v�lluktande skyar ur r�kelsekar och omg�vo

helgonet, medan de sakta h�jde sig mot korets kupol.

Skeppens mosaikgolv, l�ktarne, pelarnes baser, f�nsterf�rdjupningarna,

v�ggutspr�ngen upptogos av m�nniskor. Endast koret och rummet n�rmast
skranket voro fria fr�n tr�ngsel. De voro f�rbeh�llna pr�sterskapet i
och f�r de heliga ceremonierna.

Ej l�ngt fr�n skranket, mitt emot predikstolen, hade man st�llt de

k�ttare, som voro livd�mda f�r hemlig gudstj�nst. D�r voro m�n och
kvinnor, gamla och unga, f�rm�gna medborgare och fattiga slavar. Deras
armar voro bakbundna, och soldater vaktade dem.

Man hade �t k�ttarne utsett denna plats, emedan det var till dem
predikanten �mnade rikta sitt tal, och f�r att de st�ndigt skulle se
framf�r sig honom, som de sades hava m�rdat.
Deras avr�ttning skulle �ga rum efter gudstj�nstens slut.

Mellan denna grupp och det p� katafalken vilande liket voro

f�rsamlingens blickar delade. N�r r�kelseskyarna glesnade och
avsl�jade Simons bleka ansikte, f�rekom det de r�ttrogne, som om hans
l�ppar ville �ppna sig f�r att styrka anklagelsen, som om hans drag
f�rvrede sig f�r att skr�mma m�rdarne. Man v�ntade ett underverk. Det
viskades, att Petros ville �kalla himmelen, att ett s�dant m�tte ske
till vittnesb�rd om homoiusions sanning och till k�ttarnes omv�ndelse
i den avg�rande stunden.

Hymnen och b�nerna, med vilka gudstj�nsten �ppnats, voro slutade.

Klemens, den unge f�rel�saren, hade med darrande r�st uppl�st ett
messianskt kapitel ur Daniel och ett stycke ur evangeliet. D�refter
hade biskopen tr�tt upp p� predikstolen.

Han avhandlade f�rst f�rsoningsl�ran, s�dan hon den tiden uppfattades

av b�da de stora kristna l�gren. Genom v�ra f�rsta f�r�ldrars fall
hade d�den och dj�vulen f�tt makt �ver v�rlden. M�nniskosl�ktet hade
hemfallit under satan och hans �nglar och dyrkade dem i de hedniska
gudarne. Gud i sin vishet hade f�rutsett detta, innan v�rlden
skapades, och i sin barmh�rtighet utsett en m�nniskosl�ktets
f�rlossare. Detta Guds r�d var f�r dj�vulen ok�nt. Kristus nedsteg
till jorden i en tj�nares skepelse, underkastade sig d�den f�r att med
ett blodoffer f�rsona Gud, underkastade sig dj�vulen f�r att med sin
r�ttf�rdiga och syndfria sj�l l�sk�pa de syndiga m�nniskorna. Men d�
han nedsteg till underjorden, var det endast f�r att predika
hedningarnes sj�lar f�rlossning. Dj�vulen fann sig sviken, �verlistad.
Han hade f�rgripit sig p� en fullkomligt r�ttf�rdig ande, p� Guds egen
son. H�rigenom fick Jesus makt �ver honom och kunde �tertaga de under
hans v�lde st�ende m�nniskorna. Dj�vulen var d�rmed �vervunnen och
Adams barn f�rlossade.

Biskopen �vergick till en framst�llning av Kristus' person. Av

aposteln Paulus' brev h�mtade han bevis f�r homoiusions
oomkullst�tliga sanning, till vars ytterligare styrkande han icke
tvekade att bruka slutledningskonsten, en�r f�rst�ndet �r en god g�va,
n�r man blott anv�nder det i den f�r tillf�llet r�dande l�rans tj�nst
och icke missbrukar det till f�rsvar f�r andra meningar.

Den tillv�gabragta f�rsoningen, f�rkunnade Petros vidare, �r �ppen f�r

envar, men blott i den r�ttrogna kyrkans famn, f�r den som genom tron
till�gnar sig Guds sons r�ttf�rdighet. Dj�vulen �r icke l�ngre
v�rldens env�ldige furste, men han �r �nnu en m�ktig konung, som
fortfarande k�mpar mot den i kyrkan f�rkroppsligade treenigheten. Och
han strider med framg�ng. De heliga skrifterna vittna klart, att hans
rike mot tidens fullbordan �nyo skall vara det starkare, tills Kristus
�terkommer, st�rtar det, h�ller domen �ver onda och goda, �ver
r�ttrogna och k�ttare, samt grundl�gger det tusen�riga riket.

I denna kamp v�pnar sig dj�vulen med det m�nskliga f�rst�ndet, vari
han inbl�ser en villoande, som lockar m�nniskan att uttr�da ur kyrkans
m�ktiga trollkrets. Utanf�r denna hemfaller hon �t honom. Och tiden
m�tte vara n�ra sin fullbordan, ty k�tteriet utbreder sig med gr�slig
hast �ver jorden. Antikrist �r redan kommen. Skapelseboken vittnar,
att de fallna Guds s�ner, de onda andarne, n�rmat sig m�nniskornas
d�ttrar. Antikrist �r son av dj�vulen med en jordisk kvinna. Han g�r
omkring p� jorden, infinner sig vid kyrkom�tena, kl�der sig i
pr�sterlig skrud och kallar sig med ett kristligt namn Atanasios.

Predikanten avbr�ts i b�rjan ofta av brusande bifallsrop och

handklappningar. Men dessa f�rstummades under talets forts�ttning, ty
Petros' r�st vart s� genomtr�ngande, hans v�ltalighet s�
�verv�ldigande, som om han l�nat ljungeldens sken och gravens m�rker
till den tavla, han m�lade f�r menigheten av antikrists framfart och
de yttersta tidernas f�rvillelser. �h�rarne b�vade. Tusen bleka,
skr�mda anleten voro v�nda mot talaren. Hans mun var br�nnpunkten f�r
de tusendes blickar. Vid de uppeh�ll han gjorde r�dde en hemsk
stumhet, som i naturen efter ett �skslag, och m�nniskorna d�r nere i
skeppens, d�r uppe i galleriernas halvskymning syntes f�rstenade.

Klemens, som var i talarens grannskap, hade kastat sig p� kn�. Hans
t�rfyllda �gon voro f�sta p� de bundna atanasianerna, med blickar, som
varkunnade sig �ver deras fall och anropade dem att omv�nda sig.

Petros v�nde sig d�refter till de n�rvarande atanasianerna. Han

uppmanade dem att avsv�rja dj�vulen och den k�tterska villfarelse,
denne ingivit dem. Han bad dem besinna, att deras �de inom kort skulle
vara avgjort f�r evigt, att d�den v�ntade dem utanf�r kyrkans murar.
Han fattade timglaset vid sin sida och p�minde dem, att deras snart
var utrunnet--att det sedan vore f�r sent. Han pekade p� den rysliga
skepnad, som vilade framf�r altaret p� den svartkl�dda katafalken, p�
honom som de m�rdat--och vid hans ande, som nu med alla �nglar,
helgon och blodvittnen kring lammets tron f�rkunnade Guds �ra och
homoiusions sanning, besvor han dem att �terv�nda till den enda
saligg�rande l�ran.

Medan han talade s�, mumlade de bundna k�ttarne till varandra:--Mod,

mod! Var stark i tron! F�rlossningen nalkas!

- Hustru, b�va icke, viskade en man till kvinnan vid sin sida. Se p�
honom! P� honom vid h�rnpelaren! Ingen r�dsla i hans �syn! Han skall
bevittna v�r seger.

Vid en av h�rnpelarne till tv�rskeppet stod en man, vars �gon oavv�nt

varit f�sta p� de bundne. De hade i honom igenk�nt den fr�mmande
predikant, som upptr�tt i kalkstensbrottet--Atanasios. N�r Petros
talade, var det icke till honom de lyssnade. Fr�n Atanasios' l�ppar
str�mmade ord, oh�rbara f�r alla andra, men ej f�r dem. De lyssnade
till honom.

Och n�r Petros uppmanade dem att med h�g r�st f�rklara sin �verg�ng
till homoiusion, svarade de med h�g r�st ett samf�llt nej.

Detta nej eftertr�ddes av ett dovt sorl fr�n menigheten, ett sorl av
h�pnad �ver deras h�rdnackenhet.

Efter n�gon tystnad sade Petros med sorgsen och allvarlig st�mma:

- Herren skall icke till�ta, att hans l�ra sm�das. Han h�ller
stj�rnorna i sin hand, himmelen och jorden �ro honom underd�niga,
naturens makter �ro hans tr�lar, han r�der �ver d�den som �ver livet.
Med under har han uppenbarat sig f�r v�ra f�der, och den kraft, som
�tert�nde livet hos �nkans son i Nain, som uppv�ckte Lasarus och
gjorde tecken genom apostlarnes h�nder, str�mmar ovansklig med den
Helige Ande genom hans kyrka.--Kristtrogne, bestormen Gud med b�ner
om ett under, att de f�rvillades sj�lar m� �terf�ras fr�n
f�rtappelsens v�g! Bedjen, att jag, hans ringe tj�nare, m� varda
verktyget, som uppenbarar hans h�rlighet! Bedjen, s�som Elias, d� han
r�ckte sig trenne g�nger �ver den d�de pilten och ropade: Herre, l�t
hans sj�l �terkomma i hans kropp! Bedjen, som han, och vi skola, s�
visst som Elias, varda b�nh�rda!

Petros lutade sig ned och f�rsamlingen med honom. Det var d�dstyst i
kyrkan. �ven de livd�mde b�do--b�do, att den d�de m�tte resa sig upp
f�r att �dagal�gga deras oskuld och deras f�rf�ljda l�ras sanning.

N�r �ntligen Petros steg upp, var detta tecknet till hela f�rsamlingen
att upplyfta sina huvuden. Man avvaktade med tillbakah�llen andedr�kt
vad komma skulle.

Pr�sterna, ikl�dda sina h�gtidsskrudar, samlade sig kring Petros och

t�gade mot altaret. De ordnade sig kring katafalken. Den �ldste
presbytern frambar ett kors och st�llde det vid likets f�tter.
Biskopen hade tagit plats vid dess huvud.

Fr�n l�ktaren �ver huvuding�ngen uppst�mdes av osynliga s�ngare en

h�gtidlig, sakta tonande hymn.

Petros korsade armarne �ver sitt br�st och syntes bedja. D�refter lade
han sin ena hand p� den d�des panna, den andra p� hans hj�rta,
upplyfte sina �gon mot h�jden och sade:

- Herre allsm�ktige! L�t i dag din allmakt uppenbara sig till ditt
namns �ra och till vittnesb�rd f�r din sanning! Herre allsm�ktige, l�t
v�r tro icke komma p� skam!

- Amen, amen! inst�mde f�rsamlingen.

Efter dessa ord lutade sig Petros ned �ver den d�de och ropade med h�g
r�st:

- I den heliga Treenighetens namn besv�rjer jag din ande att �ter liva
denna hydda, som han l�mnat! I den heliga Treenighetens namn besv�rjer
jag din ande att �ter tala genom denna f�rstummade mun! I namn av
honom, som br�ckte d�dens udd och spr�ngde gravens port, besv�rjer jag
dig, Simon--vakna!

Sedan Petros uttalat dessa ord, drog han sig n�gra steg tillbaka. De
�vriga pr�sterna f�rdelade sig �t �mse sidor. S�ngen fr�n galleriet
hade tystnat. Man bidade med andl�s sp�nning vad komma skulle.

Mellan r�kelsekarens skyflikar s�gs den d�des or�rliga anlete. Vid

detta voro �sk�darnes blickar naglade. Man tyckte sig se vad
inbillningskraften f�regycklade: �n det ena, �n det andra tecknet till
�terv�ndande liv--en r�relse av �gonlocken, en ryckning i munnen
under det l�nga �ver br�stet liggande sk�gget--men i n�sta �gonblick
var villan borta.

Han l�g d�r or�rlig, med stelnade drag. Den m�ktiga D�den trotsade de
trognes brinnande b�ner. F�rst�relsens makt ville icke sl�ppa sitt
byte; hon st�llde den lag, hon f�tt ifr�n tidens upphov, mot b�nens
kraft, och skapelsens Herre syntes tveka.
Dock, nu f�rvridas den d�des anletsdrag p� ett s�tt, som borde v�cka
fasa, om ej det v�ldsamma muskelspelet osvikligt b�dat b�nh�relsen,
livets �terv�ndande i de stelnade lemmarne, det v�ntade underverket
till trons och sanningens seger. Den slappa ansiktshuden �msom
sp�nnes, �msom f�rdjupar sina f�ror; �gonen �ppna sig med en glasartad
blick, vari d�d och omedvetenhet �nnu r�da, men som hastigt
genomskimras som av en eldsl�ga, det nyt�nda livets �tersken. �ver
kyrkan breder sig, i trots av ymnig r�kelse, en lukt av br�nt k�tt, en
stinkande lukt, som alla k�nna och alla tillskriva andedr�kten av
D�dens flyende onde �ngel. Simons armar r�ra sig p� b�rt�cket, hans
huvud v�nder sig, han reser sig upp, ser sig omkring, f�r handen till
sina �gon, lik en, som vaknat ur en dr�m, och hans l�ppar r�ra sig.

Men talar han, h�res det icke, ty kyrkan sk�lver av f�rsamlingens

jubelrop.

Petros stiger fram till den �teruppv�ckte och l�gger sitt �ra till
hans mun. D�refter fatta pr�sterna katafalken, lyfta den p� sina
skuldror och b�ra den med Simon till ett f�r pr�sterskapet avskilt
rum.

Petros uppmanar f�rsamlingen att tacka och lova Herren. Han sjunker p�
kn� och leder f�rsamlingens b�ner. En segerhymn uppst�mmes:
jubels�ngen om Kristus' seger �ver d�den.

N�r psalmen �ndat, f�rkunnar Petros vad den �terv�ckte viskat i hans
�ra: han hade vittnat om homoiusions sanning med ord, som en g�ng
kunna h�ras, men icke mer �tergivas, burna fr�n lammets tron av ett
till jorden �terkommet blodvittnes ande.

Fr�n hopen av de bundna k�ttarne h�rdes en r�st, som ropade:--Du

ljuger. Herren skall straffa dig.

P� dem hade underverket gjort ett lika djupt skakande intryck som p�
den homoiusianska menigheten. Men de tillskrevo det sina b�ner, och de
voro �vertygade, att Simons l�ppar hade vittnat om sanningen av deras
l�ra. De � sin sida till�mpade p� Petros allt vad denne sagt om
Atanasios och funno det icke underligt, att en k�ttare, som vr�ngde
Mosen och profeterna, ej heller skulle tveka att vr�nga utsagor fr�n
d�da, som uppstigit ur graven.

Atanasios' och nic�nska kyrkom�tets anh�ngare, de bundne och livd�mde,

som kallades k�ttare, l�to s�ledes icke beveka sig att �vergiva sin
tro. De voro redo att d� f�r henne. Med en s�dan d�d f�ljde ju
martyrkronan, det b�sta av det efterstr�vansv�rda, det, f�r vilket s�
m�ngen med h�nf�relse kastat sig i d�dens armar.

Petros, uppb�raren av den h�rskande kyrkans r�ttigheter och plikter,

hade s�ledes fruktl�st anv�nt �vertygandets vapen. Det �terstod att
nyttja v�ld. K�ttarne skulle f�re sin avr�ttning emottaga den heliga
nattvarden, och detta m�ste, f�r deras sj�lars fr�lsning, ske efter
det homoiusianska ritualet.

I l�nga, h�gtidliga toner lj�d genom kyrkan s�ngen om Guds lamm, som
borttager v�rldens synder. Petros och den �ldste presbytern tr�dde
inom altarrunden. Hostian helgades. Det heliga bordet v�ntade sina
g�ster.
Och dessa framf�rdes, n�gra i s�nder, med bakbundna h�nder av
soldaterna. De str�vade emot, de s�kte slita sina band f�r att
f�rsvara sig, och n�r det icke lyckades, kastade de sig till golvet
f�r att l�ta sl�pa sig till altarrunden. Deras f�rtvivlan gav sig luft
i genomsk�rande rop, som blandades med den hj�rtgripande s�ngen:--O
Guds lamm, som borttager v�rldens synder!

Framsl�pade till altarrunden, upplyftes de av soldaterna. Petros bj�d

dem kn�b�ja. De lydde icke. Soldaterna m�ste b�ja deras kn�n med v�ld
och trycka dem ned mot altarringen.

N�r Petros r�ckte dem hostian, m�tte henne sammanpressade l�ppar,

hopbitna t�nder. Personligheten tillgrep det sista medlet att sp�rra
sitt heliga omr�de mot yttre v�ld.

Men emot detta medel fanns ett motmedel, nyligen uppfunnet och redan
flitigt anv�nt, senast av patriarken Makedonios i Konstantinopel.

Ett verktyg frambars, varmed de motsp�nstiges munnar uppb�ndes och

hostian nedsk�ts deras svalg.

Den f�rste, som underkastades detta v�ld, k�nde sina l�ppar knappt
befriade fr�n det ohyggliga verktyget, f�rr�n han f�rs�kte utspotta
hostian. Men n�r det icke lyckades, slog han sitt huvud mot stengolvet
och utbrast i j�mmerrop.

Under detta sk�despel tonade genom valven alltj�mt s�ngen om Guds

lamm, som borttager v�rldens synder.

Bland pr�sterna, som stodo i koret, visade sig en orolig r�relse. Man
s�g i deras grupp en man, vars ankomst �verraskat dem, och som nu, i
trots av f�rs�ken att kvarh�lla honom, skyndade fram till altaret.
Mannen var Teodoros. Hans ansikte var �versk�ljt av t�rar, men d� han
nu h�jde sin r�st, lj�d den kraftig av harm och sm�rta.

Kommunionen avstannade. Innan Petros hunnit sansa sig, hade Teodoros

talat. I namn av Jesus Kristus och i namn av en l�ra, som vill helga
m�nniskan, men ej d�da det of�rytterligaste i hennes v�sen, bj�d han
Petros att lossa de f�ngnes band, befallde han biskop och f�rsamling
att nedkasta sig i stoftet och �kalla om f�rbarmande den Gud, vars
vrede de samkade �ver sig, eller ville han, Teodoros, v�pna sig med
Elias' ande och kraft till att nedkalla eld fr�n himmelen �ver deras
huvuden.

Medan han uts�nde dessa vingade ord h�rdes vapenskrammel fr�n kyrkans
tv�rskepp, och innan Petros hunnit giva tecken att gripa den of�rv�gne
talaren, voro den h�pna, uppskakade f�rsamlingens �gon f�sta p� en
hj�lmkl�dd, spjutb�rande skara, som intr�ngde i koret och omringade
altaret.

I spetsen f�r soldaterna s�gs prokonsuln av Akaja.

Petros vart h�geligen �verraskad vid denna anblick. Han avbr�t

f�rr�ttningen vid altarringen och gick Ann�us Domitius till m�te.

- Du h�r, min son? Vad har f�ranlett din s� ov�ntade �terkomst?

fr�gade biskopen bleknande, men utan att f�rlora fattningen.
- Jag har �terkallats hit av det f�rf�rliga upplopp, som b�rjade h�r
efter min avresa. Jag fr�gar dig, Petros, vem har anstiftat det?

- Jag vet ej av n�got upplopp, endast av en straffdom, som mordlystna

k�ttare sj�lva nedkallat �ver sina huvuden. Men h�r �r det icke i sin
ordning, att du fr�gar och jag svarar. Jag vill veta, vad som g�r, att
du infinner dig h�r med alla dessa. H�r m�ste timat n�gonting
utomordentligt. Min son, har du haft underr�ttelser fr�n
Konstantinopel eller Antiokia?

- Ja, min biskop, fr�n b�da h�llen. Men detta rum synes mig icke vara
st�llet att vidlyftigt avhandla s�dana �renden.

- Du har r�tt. S�g i korthet dina nyheter!

- De �ro av den art, att de b�ra meddelas b�de dig och f�rsamlingen.
Om du f�rdenskull till�ter mig tala till folket ...

- H�r? Nej, min son. Vad t�nker du p�? Vad du har att meddela
f�rsamlingen m�ste h�r ske genom min mun.

- N�v�l, s�g f�rsamlingen, att kejsaren, bedr�vad �ver de lidelser och

teologiska meningsskillnader, som s�nderslita v�rlden, beslutit s�tta
en damm emot kyrkostridernas raseri; att han p�bjudit v�rlden en
allm�n trosfrihet och befallt, att envar, vare sig patriark, biskop,
presbyter eller lekman, som h�danefter av teologiska eller andra sk�l
f�rgriper sig p� n�gon, skall straffas som gemen f�rbrytare. S�g
f�rsamlingen, att kejsaren vid h�rt vite f�rbjuder ordet k�ttare, och
att du genast m�ste l�sa de band, varmed dessa olycklige �ro bundna,
emedan prokonsuln av Akaja �r n�rvarande f�r att i annat fall ... jag
s�ger det med ledsnad ... f�r att i annat fall binda dig sj�lv.

- H�ll, inf�ll Petros, det spr�k du f�rer l�ter fr�mmande i din mun.
S� talar icke en r�tttrogen till sin herde. Vad �n h�nt ... och jag
anar det v�rsta ... s� �ro inom dessa murar jag biskopen och du
katekumenen. G�, st�ll dig bland �h�rarne! D�r �r ditt rum. Utanf�r
kyrkans port �r du prokonsul av Akaja, men icke h�r. H�r vore din
r�tta plats bakom de d�pte. Har kejsaren p�bjudit trosfrihet, s� �r
denne kejsare icke Konstantius, utan en annan. Men trosfriheten
bjuder, att ingen gudstj�nst m� st�ras, ingen helgedom sk�ndas. Vad du
har att f�rkunna m� s�ledes ske efter gudstj�nstens slut. D� vilja vi
�ven se, om v�rlden i sj�lva verket s� f�r�ndrat sig, att en �mbetsman
ostraffat kan trampa lagen under f�tterna, kan till�gna sig ett bef�l
�ver kejsarens trupper, vartill han icke har r�tt, och l�sa f�ngar,
vilka han sj�lv f�rh�rt, funnit skyldiga och d�mt till d�den.

- Min Petros, du b�r m�rka, att h�r icke �r tid att tala, utan att
handla, inf�ll Ann�us Domitius och skyndade att med �terst�llande hand
ingripa i det kaos, vari omgivningen hotade att uppl�sa sig.

Prokonsulns och den v�pnade styrkans ankomst hade liksom f�rorsakats

av Teodoros' b�ner. Sj�lv var han d�rom �vertygad, och medan de
h�nder, som fattat i honom f�r att rycka honom bort, sl�ppte honom vid
sina �gares �verraskning �ver soldaternas inryckande i koret,
utstr�ckte han sj�lv sin arm och pekade p� dessa som inseglet p� sin
b�nh�relse och Guds beslut att s�tta gr�ns f�r de rysliga g�rningar,
som skedde i Hans namn. Bland de f�rsamlade homoiusianerna uppstod den
st�rsta f�rvirring. M�nga stodo slagna av h�pnad; andra tr�ngde sig
fram f�r att h�ra vad som var � f�rde--vad prokonsulns ankomst och
upptr�dande betydde; andra �ter stormade fram emot Teodoros, som med
dj�rva h�nder b�rjat l�sa en f�nges band. Legion�rerna f�rs�kte h�lla
menigheten tillbaka. Det uppstod handgripligheter mellan dem och
massan, som hotade �verg� till blodiga upptr�den. Kyrkan genlj�d av
f�rvirrade rop.

Det var i detta �gonblick prokonsuln av Akaja steg fram i mitten av

koret och bj�d tystnad.

Pr�sternas och soldaternas f�renade anstr�ngningar och massans egen

nyfikenhet underst�dde honom.

N�r det var n�gorlunda tyst i kyrkan, uttalade Ann�us Domitius den
besv�rjelseformel, som ensam m�ktade �tminstone f�r stunden d�mpa
stormen.

Han f�rkunnade, att kejsar Konstantius g�tt till sina f�der, och att
hans fr�nde cesar Julianus av senaten, folket och legionerna utropats
till kejsare och herre �ver romerska riket. Han f�rkunnade, att den
nye kejsarens f�rsta ord varit samvetsfrihet, hans f�rsta befallning,
med tusen bud avf�rdad till romerska v�rldens alla lands�ndar, att
varje unders�te, medborgare eller slav, som bure bojor f�r sin tros
skull, skulle frig�ras, samt att envar, som h�danefter i trons namn
v�gade st�ra ordningen och den personliga s�kerheten, skulle sl�s i
bojor och som gemen f�rbrytare �verl�mnas �t r�ttvisan.

Dessa ord mottogos f�rst med �verraskningens tystnad, d�refter, fr�n

de avl�gsnare delarne av kyrkan, d�r ingen kunde utpeka
majest�tsf�rbrytaren bland de andre, med ett tjut av harm och
missn�je.

Tjutet upprepades, n�r soldaterna p� Ann�us Domitius' vink l�sgjorde

de f�ngna atanasianerna, som, n�r de k�nde sig befriade, f�llo i
varandras armar och tackade Gud.

- Tysta din f�rsamling, befallde Ann�us Domitius Petros, eller �r du

deras medbrottsling. �r det p� detta s�tt man hyllar kejsaren?

Biskopen steg upp i predikstolen, uppmanade till tystnad och h�ll till
f�ljd av den ov�ntade underr�ttelse, som anl�nt, ett tal till
f�rsamlingen �ver spr�ket: Given kejsaren vad kejsaren tillh�rer och
Gud vad Gud tillh�rer.

Hans ord voro som alltid v�ltaliga och under de n�rvarande

omst�ndigheterna dj�rva. Han upph�jde den avlidne kejsarens egenskaper
och h�ga f�rtj�nster om den r�ttrogna kyrkan. Han beklagade, att detta
m�ktiga sv�rd av d�den var ryckt ifr�n den stridande f�rsamlingen, och
tvekade ej f�ruts�ga, att den tid, som nu inbrutit, m�ste varda en
h�rd tid, en pr�vningens tid; men han manade sina �h�rare att trofast
h�lla sig till det sanna ordet och under motg�ngen tr�sta p� den Gud,
som i dag s� m�ktigt uppenbarat sig f�r deras jordiska �gon.

- Vad menar han med denna uppenbarelse? sporde prokonsuln de

n�rst�ende, och man skyndade upplysa, att biskopen i dag hade uppv�ckt
Simon helgonet ifr�n de d�da.
Ann�us Domitius ville se den d�de och uppv�ckte.

Eufemios upplyste honom, att Simon nyss blivit buren till det
biskopliga palatset.

P� de soldater, som f�ljt prokonsuln, hade denna nyhet, som genast

spred sig ibland dem, gjort djupt intryck. Men Ann�us Domitius, som
tvivlade p� allt och tvivlade p� intet, alltefter lynne och
omst�ndigheter, var i dag icke �ppen f�r den bevisande kraften av ett
underverk. Det endast retade hans nyfikenhet. Han besl�t att fr�n
kyrkan begiva sig till biskopliga palatset f�r att se den uppst�ndne.
Med en n�rmare skildring av undrets f�rlopp skulle han utan tvivel
f�gnas av sin fromma Eusebia, som nu intog hedersrummet d�r ovan p�
galleriet och s�kerligen var mycket �verraskad av sin Ann�us' br�da
upptr�dande i storkyrkan.

- Bah, sade han till en av sina centurioner, Apollonios av Tyana och

Simon Magus hava ocks� uppv�ckt d�da. Det �r en konst, som nu f�r
tiden odlas med framg�ng. Att i v�ra dagar d� och ej varda uppv�ckt �r
en ogynnsam tillf�llighet, ett d�ligt t�rningkast, canicul� och
ingenting annat.[1]

[1] Underverk av s�dant slag som det h�r skildrade vet historien
tyv�rr att omtala alltf�r m�nga inom kristna kyrkan. Kyrkofadern
Augustinus uttalade sina bekymmer d�r�ver, att pr�sterskapet p� hans
tid f�r flitigt visade sin f�rm�ga att uppv�cka d�da, och uppmanade
det att d�rmed upph�ra, emedan s�dana underverks �ndam�l att vittna
f�r den r�tta l�ran mot k�tteri och hedendom redan vore vunnet.

Under tiden hade mannen, som atanasianerna sett vid h�rnpelaren till
tv�rskeppet, och vars �syn st�rkt de livd�mdes mod, tr�ngt sig genom
hopen, som skilde honom fr�n koret, och n�rmat sig prokonsuln. Han
�drog sig genast Ann�us Domitius' uppm�rksamhet genom den tysta, men
synliga hyllning, som dessa �gnade honom.

Mannen v�xlade n�gra ord med prokonsuln av Akaja, och n�r han kort
d�refter vid Ann�us Domitius' sida, omgiven av sina trosfr�nder
l�mnade kyrkan, hade det namn, han yppat sig �ga, flugit genom
soldaternas leder, meddelat sig pr�sterna, fortplantat sig till
menigheten, s� att alla �gon voro f�sta p� honom och ett sorl av
r�ster ledsagade honom, vilka uttalade namnet Atanasios.

SEXTONDE KAPITLET.

Under den nye kejsaren.

Aftonen av den dag, d� ovan skildrade h�ndelser intr�ffat, emottog

Krysanteus ett handbrev fr�n kejsar Julianus, vilket �tf�ljdes av en
offentlig skrivelse fr�n denne till folket och r�det i Aten.

Genom anslag, f�sta p� tempeld�rrarna och stamhj�ltarnes stoder,

kallades atenarne f�ljande dag till allm�n folkf�rsamling f�r att h�ra
kejsarens skrivelse uppl�sas. Pnyx, samma kulle, d�r atenska folket
under sin storhetstid �verlade om krig och fred, om sin inre politik,
om bel�ningar och straff, om sk�despel och fester, bevittnade �nyo en
folkf�rsamling. Flera tusen medborgare infunno sig h�gtidskl�dda;
Ann�us Domitius i spetsen f�r de kejserliga �mbetsm�nnen anl�nde till
st�llet i h�gtidligt festt�g; ett r�koffer till de himmelska makterna
f�rr�ttades inf�r folket av en kransad, purpurkl�dd offerpr�st; den
nye kejsaren hyllades, varefter Krysanteus upptr�dde p� Demostenes'
talarestol och f�rel�ste Julianus' brev till folket och r�det i Aten.

Detta brev, ett v�ltalighetsprov, v�rdigt de stora och snillrika

folkledarne i demokratiens dagar, redogjorde f�r de omst�ndigheter,
som n�dgat Julianus gripa till vapen emot Konstantius. Julianus
h�nsk�t till atenska folkets omd�me, om det i hans g�rningar och
bevekelsegrunder kunde finna n�got tadelv�rt. Denna �dmjuka hemst�llan
�syftade icke att smickra atenarnes f�f�nga. F�r Julianus var det en
hj�rtesak att finna sina handlingar gillade av folkets samvete, och
f�r honom, som var hellen till sin natur och sv�rmade f�r den
hellenska forntidens ideal, var Aten �nnu den viktigaste staden i hans
rike, emedan det var de lysande minnenas stad, den gamla l�rans och
filosofiens b�lverk.

N�r det kejserliga brevet var f�redraget, uppl�ste prokonsuln av Akaja

den nye kejsarens f�rsta edikt, vilket f�rkunnade allm�n trosfrihet
som den grundsats regeringen antagit och folket borde f�lja. D�refter
upptr�dde Krysanteus och, sedan han talat, flera andra filosofer och
retorer, som med h�nf�relse skildrade den nya och lyckligare
tids�lder, vilken b�dades av Julianus' tronbestigning, samt uppmanade
folket att genom samma dygder, som prydde deras f�der, f�rtj�na sin
lycka och g�ra henne varaktig.

Sedan man d�refter �verenskommit om de festligheter, med vilka

styrelseskiftet skulle firas, uppl�stes folkf�rsamlingen. Jublet och
h�nf�relsen fortplantades genom staden av de h�gtidskl�dda skaror, som
drogo ned fr�n Pnyx.

Kung�relsen om trosfrihet inneh�ll emellertid en punkt, som m�ste

synas �tminstone de fanatiske bland kristianerna olidlig. Kung�relsen
f�rbj�d orden k�ttare och avgudadyrkare och stadgade tillika, att de,
som v�ldsamt f�rfore mot olika t�nkande, skulle straffas som gemena
f�rbrytare. Den gamla l�rans bek�nnare fingo tillst�nd eller r�ttare
befallning att �ppna sina tempel; de tryckande p�lagor och
tv�ngslagar, som Konstantius' tyranniska nit och hans gunstlingars
girighet underkastat dem, upph�vdes. Alla genom Konstantius
landsf�rvista eller avsatta biskopar och pr�ster fingo med sina
f�rsamlingars medgivande �tertaga sina �mbeten.

N�gra dagar d�refter reste p� Julianus' inbjudning Krysanteus och hans

dotter till Konstantinopel. Prokonsuln av Akaja ledsagade dem. Samma
dag de anl�nde till det nya Roma m�nstrade kejsaren de �sterl�ndska
legioner, som voro samlade d�r. Dessa soldater voro till st�rsta delen
kristianer. Det var med deras vapen Konstantius hade �mnat omintetg�ra
den gamla l�rans sista sj�lvr�ddningsf�rs�k. Nu fingo Julianus'
atenska g�ster bevittna ett sk�despel av eget slag. Julianus hade
uppstigit p� en pr�ktig tron, omgiven av Roms och republikens
forn�ldriga vartecken. I grannskapet av tronen stodo tv� �t gudarne
helgade altaren, p� vilka soldaterna, s�vida de funne det f�renligt
med sin �vertygelse, borde under defileringen offra n�gra r�kelsekorn.
De fleste gjorde det; de voro endast f�, som avh�llo sig d�rifr�n,
ehuru detta offer var liktydigt med en offentlig �verg�ng till den
gamla l�ran. De galliska legionerna hade redan f�rut avsvurit korsets
fana och upprest de gamla baneren, p� vilka stod tecknat: Romerska
Senaten och Folket. De kejserliga �mbetsm�nnen f�ljde i massa
legionernas f�red�me. Det var ett sk�despel, som � ena sidan kunde
gl�dja den gamla l�rans v�nner, men � andra sidan m�ste uppfylla dem
med f�rtvivlan om m�nniskonaturen och avsky f�r tidens uselhet.
Kristendomen syntes vilja vika utan v�ld. Det var som om
m�nniskosl�ktet avkastade en mask. De trosstarke drogo sig undan i
ensligheten, och solen sken p� m�nniskosv�rmar, i vilka de, som
fasth�llo sina f�ders l�ra av from �vertygelse eller av omtanke f�r
den hotade odlingen eller av k�rlek till den republikanska frihetens
skugga, f�rsvunno i m�ngden av de lycks�kare, som omfattat samma l�ra
f�r att vinna kejsarens ynnest och enskilda f�rdelar.

Legionernas avfall var ej det enda f�r kristna kyrkan neds�ttande

sk�despel, som Krysanteus och Hermione �s�go i Konstantinopel.
Julianus hade inbjudit till sitt palats ledarne f�r de olika kristna
meningsflockar, som funnos i huvudstaden och omgivningen, f�r att
�vertala dem till enighet eller �tminstone beveka dem att leva i fred
och f�rsonlighet med varandra. Samlingen var talrik: man s�g pr�ster
av det nyss r�dande homoiusianska partiet, pr�ster av de nyss med eld
och sv�rd f�rf�ljda, sinsemellan lika fientliga homousianska,
novatianska och �vriga bek�nnelserna. Om det var Julianus' upps�t att
f�rlusta sig och sina g�ster med �synen av de kristna pr�sternas
f�rd�rv och ilska, vann han sitt m�l. Det kejserliga majest�tet kunde
lika litet som blygseln f�r ett ov�rdigt uppf�rande inf�r hedniska
filosofers �gon h�lla ordningen vid makt. M�tets medlemmar �verskreko
varandra, okv�dade varandra med de gr�vsta skymford, anklagade
varandra f�r de gr�sligaste brott. Julianus ropade flera g�nger
f�rg�ves:

- H�ren mig d�, I kristianska pr�ster! V�ra fiender Germaniens

barbarer, frankerna och allemannerna hava ju h�rt mig!

Julianus och Krysanteus hade dagliga f�rtroliga sammankomster, p�

vilka de �verlade om b�sta s�ttet att rena den gamla l�ran, bringa
henne i �verensst�mmelse med tidens krav och till klarhet i henne
utveckla de grundsatser, av vilka de hoppades en m�nniskosl�ktets
f�rb�ttring. Att dessa grundsatser redan funnes i henne och att de
voro tillfyllestg�rande f�r m�nniskans lycka, d�rom k�nde sig b�da
�vertygade. Julianus, som vid sin tronbestigning hade v�grat emottaga
titeln dominus eller env�ldsh�rskare och redan b�rjat omgiva makten
med alla den forna frihetens symboler, dr�mde om den romerska
republikens �terst�llande och hoppades att genom �ndam�lsenlig
uppfostran av det uppv�xande sl�ktet kunna �stadkomma inom romerska
v�rlden, vad Moses med den fyrtio�riga vandringen i �knen ville
�stadkomma inom Israel: tr�landens f�rtr�ngande av ett fritt, friskt
och �delt folkmedvetande. Krysanteus delade hans h�nf�relse. De
uppgjorde, till vinnande av detta m�l, planer, vilkas dj�rvhet och
genomgripande syftning borde st�ngt dem varje utsikt till
f�rverkligande, om ej de litat p� himmelens bist�nd, sina avsikters
renhet och den ofantliga makt, som vilade i h�nderna p� en romersk
imperator. Julianus var endast trettio �r gammal, full av kraft,
klokhet, snille och h�ngivenhet. Vad skulle icke Krysanteus kunna
v�nta av honom?

Att tillgripa v�ldsamma medel, d�rifr�n avstodo de b�de av grundsats

och klokhet. De h�ndelser, mitt i vilka de levde, hade l�rt Julianus,
att det v�rldsliga sv�rdet lika litet kan utrota villfarelsen som
sanningen. Han ville m�h�nda �ven framst�lla f�r v�rlden ett f�red�me
av mildhet, ut�vad av den gamla l�rans bek�nnare, vid sidan av de
rysliga grymheter, till vilka kristianerna under sitt v�ldes dagar
gjort sig skyldiga.

Julianus hade beslutit att f�r alla romerska rikets provinser utse
m�n, som genom ungdomens uppfostran skulle medverka till de stora m�l
han �syftade. Han valde i samr�d med Krysanteus de pr�ster och
filosofer, som f�r dessa �ndam�l syntes l�mpligast. Krysanteus sj�lv
fick befallning att verka i Akaja, och han emottog med gl�dje
f�rtroendet. D� han �terv�nde till Aten, medf�rde han till dess
myndigheter ett kejserligt p�bud, som samtidigt spreds i rikets �vriga
provinser. I detta p�bud uttalade Julianus till en b�rjan sina planer
i avseende p� den gamla l�rans pr�sterskap. Han p�bj�d, att i varje
stad pr�sterna skulle, utan avseende p� st�nd eller f�rm�genhet,
v�ljas bland s�dana medborgare, som utm�rkt sig framf�r de �vrige
genom vishet och m�nniskok�rlek. Deras heliga f�rr�ttningar kr�va b�de
kroppslig och andlig renhet, och d� de l�mna templen f�r att �tertaga
det vanliga livets omsorger, b�ra de str�va att �ven i statsborgerliga
dygder f�reg� sina medborgare med efterd�men. Pr�stens studier b�ra
�verensst�mma med hans kall. K�nner han sig dragen till epikur�ernas
eller tvivlarnes grundsatser, b�r han nedl�gga sitt �mbete; i annat
fall b�r han dess flitigare studera Pytagoras', Platons och stoikernas
filosofi, emedan dessa l�ra, att v�rlden styres av en himmelsk f�rsyn,
som �r k�llan till varje timlig v�lsignelse och bereder m�nniskosj�len
ett kommande tillst�nd av straff eller bel�ning. P�budet stadgade, att
pr�ster, som vore ov�rdiga sitt kall, skulle avs�ttas.

I samma kung�relse f�rklarade Julianus, att han ville dela med

kristianerna den �ra de f�rv�rvat, d� de ordnat barmh�rtighet och
v�lg�renhet i stort. S�rskilt p�minde han atenarne, att deras f�der
voro de f�rste, som inr�ttade allm�nna sjuk- och f�rs�rjningshus f�r
fattiga, och han uppmanade dem att �teruppliva detta deras f�ders bruk
i enlighet med tidens krav.

Slutligen f�rordnade han, att de allegoriska f�rklaringar, som

filosoferna gjort av de gamla gudasagorna, skulle samlas och nyttjas
som allm�n skolbok vid ungdomens undervisning, och invigningen i de
eleusinska hemligheterna kostnadsfritt st� �ppen f�r fattiga
medborgare och slavar.

Till f�rfallna tempels �teruppbyggande och nyas uppf�rande i de

helleniska st�derna anslog Julianus stora penningsummor. Han befallde
tillika, att kristianerna p� egen bekostnad skulle �teruppbygga eller
laga s�dana tempel, som de f�rst�rt eller skadat f�r den gamla l�rans
anh�ngare.

Judarne, som under den f�reg�ende styrelsen varit p� m�ngahanda s�tt

f�rf�ljda, st�lldes s�rskilt under kejsarens h�gn. Han gav dem
tillst�nd att �terv�nda till Jerusalem och besl�t att med penningar ur
romerska statskassan �teruppf�ra Jerusalems tempel i dess forna
h�rlighet.

Sedan han ordnat rikets f�rvaltning och tryggat dess lugn mot
trosflockarnes inb�rdes hat, l�mnade han Konstantinopel f�r att draga
i h�rnad mot romerska rikets gamle fiende Persien, som under hans
f�retr�dares styrelse h�rjat och intagit romerska gr�nsland.
--------------------------

P� �terresan fr�n Konstantinopel bes�kte Krysanteus med sin dotter det

gamla orakeltemplet i Delfi. Det var Julianus' avsikt, att det skulle
�terf� sin forna prakt och den pytiska orakeltj�nsten �terst�llas; han
hade �t Krysanteus anf�rtrott utf�randet av denna plan. Vintern hade
nu avl�vat den �ldriga, �t Apollon helgade lunden och b�ddat drivor i
dalen. Krysanteus och Hermione funno templet �de. Dess siste pr�st,
den gamle Herakleon, vars hus Krysanteus och hans dotter en g�ng
g�stat, var d�d; hans tj�narinna hade flyttat till den n�rbel�gna
staden. N�r Krysanteus och Hermione l�mnade templet--Hermione
f�rdjupad i minnena fr�n den natt hon d�r upplevat--varsnade de en
man, som l�ngsamt steg uppf�r den ena av dalens branta v�ggar och
f�rsvann bakom en klippa. Han bar hj�lm p� huvudet, sv�rd vid sidan,
men var i trots av den str�nga k�lden endast skyld av ett djurskinn
kring midjan. Anl�nd till staden, h�rde Krysanteus d�r, att det
r�varband, som inn�stlat sig i Parnassens klyftor, �nnu fortfor att
h�rja i omgivningen.

Stadsboarne trodde sig veta, att fridst�rarne tillh�rde den kristna

sekt, som kallades donatister, mot vilka Konstantius p�bjudit
utrotningskrig, och som under m�ng�riga f�rf�ljelser hade urartat till
ytterlig vildhet. Flyktande fr�n sina nedbr�nda byar till �demarker
eller otillg�ngliga bergstrakter, hade de d�r ordnat sig till
r�varband, som oroade de afrikanska provinserna och �ven andra nejder
p� andra sidan Medelhavet, till vilka spridda hopar lyckats komma
undan.

Vad de donatister vidkom, som oroade nejden kring Delfi, hade dessa
fr�n b�rjan endast utgjort ett litet antal, men sm�ningom �kats med
rymda slavar och soldater samt missd�dare av varjehanda slag. Icke nog
h�rmed. Bland de ensligt boende herdarne och �kerbrukarne i de
parnassiska d�lderna hade de vunnit m�nga anh�ngare �t sin tro, och
dessa med sina familjer hade icke tvekat att l�mna lugnet och
torftigheten i sina hyddor f�r att med trosfr�nderna dela deras vilda
levnadss�tt.

Krysanteus besl�t att upps�ka dessa donatister. Stadsboarne avr�dde

honom fr�n det v�dliga f�retaget, men han stod fast i sitt upps�t.
Hermione ville f�lja honom; han gav henne lov d�rtill. Ledsagade av
v�gvisare, som k�nde bergstrakten, beg�vo de sig ditin. Det dr�jde
icke l�nge, innan de m�ttes och anh�llos av n�gra i lumpor kl�dda, men
v�lv�pnade karlar, som, f�rv�nade �ver deras dj�rvhet, nalkats dem,
icke f�r att plundra, utan f�r att fr�ga dem om deras �rende och om
meningen med deras resa.

Krysanteus meddelade dem, vad de hitintills icke vetat, att kejsar

Konstantius avlidit och makten �verg�tt i h�nderna p� Julianus, en man
tillgiven ingen av de kristna bek�nnelserna, utan den gamla l�ran,
samt att han, Krysanteus, upps�kte dem i kejsarens namn, f�r att
kung�ra dem den allm�nna trosf�rdragsamhet och fria religionsut�vning,
som nu var p�bjuden i romerska riket. De v�pnade m�nnen lyssnade
misstroget till Krysanteus' ord, men villforo hans �nskan att visas
till bandets stamh�ll, d�r han kunde f� tala med dess samlade
medlemmar.

Donatisterna hade valt sitt tillh�ll i en sv�rtillg�nglig, mot

stormarne skyddad klyfta, vars s�ndersplittrade v�ggar bj�do dem
naturliga bost�der, som de, s� l�ngt sig g�ra l�tit, hade f�rb�ttrat
med sammanfogade tr�dstammar. I dessa boningar, otillr�ckliga v�rn mot
vinterk�lden och sn�yran, dvaldes mer �n fyra hundra m�n, och �ven
m�nga kvinnor och barn. Den lilla karavanens ankomst v�ckte stor
f�rv�ning och samlade folket omkring sig. De halvnakna m�nnen, de i
trasor h�ljda kvinnorna och barnen buro alla pr�geln av vildhet och
gruvliga f�rsakelser. Det enda de �gde i �verfl�d voro vapen och dessa
av m�ngfaldiga slag, fr�n den spikslagna klubban--alla donatisters
�lsklingsvapen, som de givit namnet Gideon eller Israeliten--till de
hj�lmar, spjut, sv�rd och sk�ldar, vilka de hemf�rt som segerbyte
efter slagna legion�rer.

Krysanteus upprepade, att han kom i den nye kejsarens namn, f�r att
f�rkunna dem tillgift f�r vad de brutit mot den lagliga ordningen,
samt skydd f�r deras personer och religi�sa �vertygelse, ifall de
ville �terv�nda i samh�llets sk�te. F�r att underl�tta denna �terg�ng
tillf�rs�krade han dem en tillr�cklig jordstr�cka i sydligaste delen
av Attika, d�r bost�der �ven voro uppl�tna �t m�nga av deras i
religionen likt�nkande, men fredligare sinnade br�der, novatianerna.

Intilldess att f�rberedelserna till denna bos�ttning tr�ffats, lovade

Krysanteus, att deras menighet skulle f�rses med allt vad till livets
underh�ll hon tarvade, emot det h�gtidliga l�fte fr�n deras sida, att
de icke vidare skulle oroa nejden med str�vt�g.

Efter l�ng �verl�ggning mellan donatisternas pr�ster och �ldste

tillk�nnag�vo de, att de lyssnat till kejsarens anbud och tacksamt
emottoge det. Dock ville de �nnu icke giva n�got bindande l�fte, innan
de r�nt, huru v�rlden utanf�r deras berg i sj�lva verket hade artat
sig. F�r detta �ndam�l hade en av deras �ldste tillbjudit sig att
f�lja Krysanteus, f�r att sedan �terv�nda till de sina och meddela dem
vad han sett. Krysanteus gav detta f�rslag sitt bifall och �terv�nde
till Delfi, ledsagad av donatisternas ombud, en trasig, l�ngsk�ggig,
vilt blickande gubbe.

Av Delfis innev�nare emottogs underr�ttelsen om den lyckade

underhandlingen med gl�dje, ty donatisterna hade varit dem ett sv�rt
pl�goris. Dessas ombud �terv�nde snart till sina berg f�r att styrka
sanningen av Krysanteus' utsaga. Krysanteus �verenskom med Delfis
myndigheter om tillf�rsel av n�dv�ndighetsvaror till donatisterna, och
tre av deras �ldste �tf�ljde honom p� resan till Aten f�r att sj�lva
l�gga hand vid f�rberedelserna till den nya bos�ttningen.

I Aten mottogos Krysanteus och hans dotter med jubel och festligheter.
Ann�us Domitius, som, efter att hava r�nt flera prov p� kejsarens
ynnest (ehuru konsulatet visserligen uteblev), ilat tillbaka till
Aten, hade p� en allm�n folkf�rsamling f�reslagit och utan motst�nd
genomdrivit, att en bildstod skulle uppresas �t kejsarens v�n och
l�rare, Atens f�rste medborgare.

Krysanteus sammankallade f�rsamlingen och meddelade henne kejsarens

reformatoriska avsikter. De h�nf�rda medborgarne lovade att av alla
krafter samverka till uppn�ende av det stora gemensamma m�let. Den
gamla l�rans pr�sterskap rensades, och de utm�rktaste medborgare
t�vlade att intaga de h�rigenom uppkomna lediga �mbetena;
offertj�nsterna inr�ttades med f�rnyad prakt, skolor byggdes f�r alla
klassers barn, barmh�rtighetsstiftelser bildades, det stora flertalet
bem�dade sig att �terg� till en enklare och str�ngare levnadsordning,
sj�lva ungdomen syntes livad av en sedligare ande, �vergav med n�gra
f� undantag sina yppiga och bullrande n�jen och skyndade till
gymnasiernas h�rdande lekar och filosofernas l�rosalar. Allt syntes
b�da, att en ny och b�ttre tid var kommen.

F�RSTA KAPITLET.

Ett �r d�refter.

- Alexander, sade Karmides till sin unge kammarslav, jag reser bort
och torde icke �terkomma s� snart. N�r, vet jag icke sj�lv. Om d�rf�r
juden Baruk infinner sig i morgon f�r att f�ra dig bort, s� bryt detta
brev och visa honom det.

Alexander s�g f�rundrad ut, ty hans herre hade under dagens lopp icke
n�mnt ett ord om n�gon resa, ej heller voro f�rberedelser f�r en s�dan
tr�ffade. Men �n mer �n han undrade f�rskr�cktes han av den of�rmodade
utsikten, att Baruk skulle komma och f�ra honom bort. Vad betydde
detta? Hade hans herre, som hitintills visat sig s� god mot Alexander
och n�jd med hans tj�nster, nu pl�tsligt ledsnat vid honom och s�lt
honom till Baruk, den rike k�pmannen, som med sina fartyg utf�rde
slavar till alla delar av jorden, ja, �ven till barbarerna, d�r, s�som
man trodde, deras �de var att slaktas p� blodt�rstiga gudars altaren?

- Du ser ledsen ut, min gosse. Var icke r�dd, du! Giv mig en b�gare
vin och g� sedan att sova!

- Herre, fr�gade Alexander med f�rsagd r�st, har du s�lt mig till
Baruk?

- Huru kan du komma p� ett s�dant infall? N�, f�r att lugna dig, m�
du d� veta, att brevet, jag r�ckte dig, �r ditt frihetsbrev. Du �r
fri, min gosse, fri som f�geln under himmelen. Du �r icke slav l�ngre.
F�rst�r du mig?

Alexanders ansikte ljusnade.

- Fri? O, vad s�ger du? Skulle detta vara mitt frihetsbrev? utbrast
han, i det han v�nde och synade brevet. �r det m�jligt?

- Det �r visst.

Alexander fattade Karmides' hand och kysste den.

- Det �r bra, sade Karmides och drog sin hand tillbaka. Men du
gl�mmer b�garen. Skynda dig!

- Fri! upprepade slavgossen med f�rtjusning. Men varmed har jag

f�rtj�nt denna godhet? O, min herre, huru skall jag vederg�lla dig ...

- B�garen! Skynda dig! ropade Karmides.

Alexander hade sv�rt att h�mma utbrottet av sin tacksamhetsk�nsla. Men

p� en f�rnyad vink av Karmides ilade han ut f�r att �terv�nda med den
fyllda b�garen i hand.

Karmides t�mde den.

Alexander fr�gade tvekande:

- F�r jag icke f�lja dig p� din resa?

- Nej, det �r on�digt. Jag beh�ver dig icke.

- Vart �mnar du?

- Ingen nyfikenhet! G� din v�g!

- Men fast�n jag �r fri, till�ter du mig v�l att stanna i ditt hus och
vara dig n�ra? v�gade Alexander till�gga, i det hans tillgivenhet
speglades i hans ansikte.

- L�mna mig i ro f�r dina fr�gor! ... Dock, fortfor Karmides, sedan
han varseblivit Alexanders sorgsna utseende, stanna, jag vill s�ga dig
n�got. Omst�ndigheterna bjuda, att vi m�ste skiljas, min v�n. I morgon
�r Baruk �gare till detta lanthus. Jag reser i natt fr�n Aten, och det
kan h�nda, att du icke mer f�r �terse din forne herre. Det var
f�rdenskull jag gav dig friheten. Det �r nu din egen sak, huru du
skall nyttja din frihet f�r att sl� dig fram igenom v�rlden. F�lj din
natur och fatta lyckan, n�r du kan, i lockarne! Se d�r mitt r�d, l�tt
att giva, men sv�rare till sin senare del att f�lja. Men d�ri best�r
just levnadskonsten, Alexander. Jag har m�rkt, att du �r vetgirig, att
du h�nger �ver mina b�cker, att det finns en grammatiker i dig, om �n
icke en filosof. G� i morgon till Krysanteus' hus. Beg�r att f� tala
med hans dotter, Hermione. S�g henne, att du varit Karmides'
kammarslav, s�g henne, att du varit icke alldeles likgiltig f�r hans
hj�rta, men att du nu saknar b�de boja och br�d. Du kan skriva. Bed
Hermione utverka dig en plats bland hennes faders bokavskrivare. Ditt
ansikte �r hos s�dana m�nniskor som Krysanteus och Hermione ett
anbefallningsbrev; de skola f�gna sig �t din �nskan. Krysanteus skall
f�rel�gga dig n�got verk, som, medan du avskriver det, kan inviga dig
i hans vetenskap, ifall du t�nker, medan du skriver. Han skall ordna
det s�, att du kan bilda din sj�l genom samma arbete, varmed du
f�rtj�nar ditt br�d. Och m�rker han, att du begagnat dig av detta
tillf�lle, s� skall han fr�n avskrivare g�ra dig till sin l�rjunge,
f�ra dig ut till Akademia och giva dig rum bland patricier och s�ner
av romerska senatorer. D�rmed �r ju din lycka gjord, Alexander. Du
varder, vad kejsar Julianus �r, en l�rjunge av Krysanteus. Du blir
kn�kamrat med kejsaren, min gosse, och du varder filosof, full av moln
och id�er, av dimmor och begrepp. Nu har jag icke mer att s�ga dig, om
icke det, att du framb�r min mantel och t�nder lampan i bokrummet. Fy,
inga t�rar, Alexander! Du �r ful, n�r du gr�ter. G� din v�g!

En stund efter att Alexander hade avl�gsnat sig, gick Karmides till
det lilla bokrummet invid s�ngkammaren. Hans ansikte var blekt och bar
st�mpeln av dyster beslutsamhet. Sedan han funnit den rulle, efter
vilken han s�kt, flyttade han lampan till en soffa, lade sig och
�ppnade boken, men gl�mde att l�sa och f�rsj�nk i sina egna tankar.

- Dock, jag m�ste skriva till henne ... endast n�gra rader ... f�r
att r�ttf�rdiga mig ... befria mig fr�n varje ytterligare tanke p�
henne.
Han steg upp igen, l�mnade boken och satte sig att skriva:

�Karmides h�lsar Rakel f�r sista g�ngen. Jag tog det steg, vartill min
plikt manade mig, och varav vi b�da hoppades fastare knutna de band,
som f�renat oss. Du vet nu utan tvivel, att jag gjorde det f�rg�ves.
N�r jag i dag hos din fader anh�ll om din hand, f�rstummades han av
harm och f�rv�ning. 'Du, hedningen, du, den l�ttsinnige, liderlige,
utarmade Karmides!' Det var hans svar. Jag beh�vde ingen utl�ggning av
det; jag beh�vde endast se den blick, varmed han ledsagade det.
Tyv�rr, min Rakel, har din fader r�tt. Oss emellan �r en skiljemur,
som ej kan �verstigas. M� �det st�dse vara dig v�nligt! Vad mig
vidkommer, har jag varit vis nog att g�ra mig utledsen p� samma g�ng
som utarmad. Vad bekymrar det mig, om jag icke har ett guldmynt att
k�pa ett n�je f�r, d� jag ej ens vill hava alla v�rldens n�jen till
sk�nks? Livet �r mig en utpressad orange, vars skal jag kastar bort.
Jag g�r till ett land, d�r man lika litet besv�ras av gl�dje som av
sm�rta, lika litet av fruktan som av f�rhoppningar, f�rmodligen icke
heller av tankar. Men kan man t�nka d�r och minnas det f�rflutna, s�
torde det h�nda, att jag n�gon g�ng vill blanda det gudomliga lugnet,
som njutes d�r, med en tanke p� dig.�

- Gott, t�nkte Karmides, nu �r den saken avf�rdad. Vad har jag kunnat
g�ra mer f�r den arma flickan, �n jag gjort? Har jag icke, f�r att
lyckligg�ra henne med en s�ll villfarelse, hycklat f�r henne en
lidelse, som l�ngesedan slocknat? Det var en olycklig stund, d� jag
f�rvirrades av hennes m�rka �gon. Hon har gjort mig mer bryderi �n
alla andra kvinnor tillsammans. Hennes �mhet, hennes svartsjuka,
hennes fruktan f�r framtiden, hennes olyckliga k�nslighet, som ikl�tt
sig tusen former f�r att pl�ga mig, allt detta har jag burit med ett
t�lamod utan like.

Hon �lskar mig! I denna stund g�r det mig gott att vila vid den
tanken. �ven Alexanders t�rar behagade mig. Jag �r d� verkligen �lskad
av tv� m�nniskor! Min bortg�ng skall s�ledes f�rorsaka sm�rta hos tv�
varelser! En tr�st f�r m�nniskonaturen!

Att f�rsvinna ur v�rlden och efterl�mna ett tomt intet av k�nslor, det
�r en avskyv�rd tanke. Det tomma intet framf�r mig och bakom mig, och
mellan dessa svalg en ohygglig d�dsryckning! Nej, nej, �tminstone
n�got bakom mig!

Jag hoppades en tid att med Rakel vinna en vacker andel av hennes
faders rikedomar. Vad hade d� skett? Jag hade rest till Baj�, f�r att
med havss�ltan �terst�lla mina livsandar. Jag hade �ter b�rjat njuta
--en liten tid och mer av vana �n av ungdomslust--hade d�refter
hemfallit �t l�karen och besvurit honom od�dligg�ra en usel tillvaro.

Epikuros' l�ra �r den s�msta, som en m�nniskohj�rna frambragt. Jag

avskyr denna fega l�ra att njuta m�ttligt f�r att njuta l�nge. De s�ka
n�jet, men g� att uppblanda det med en stadigvarande fruktan f�r
�verdriftens f�ljder--och d�rf�r finna de icke vad de s�ka. De blanda
gudarnes vin med m�nniskonaturens uslaste dr�gg, som �r feghet. En
s�dan blandning var mig v�mjelig. Jag s�kte njutningen oblandad och
gick min bana utan att se till h�ger eller v�nster.

Andra akten av livet �r h�rlig. Den f�rsta �r intets�gande, den tredje

tr�kig, den fj�rde neslig. Jag har alltid avskytt �lderdomen.
F�rfattarens v�lvilja yppar sig, p� bekostnad av hans snille, d�ri att
femte och sista akten kan inskjutas i stycket varhelst man behagar.--

Dessa betraktelser �terf�rde Karmides' tankar till boken, som han

�ppnat. Det var en avhandling om d�den. P� s�dana verk var den
helleniska bokv�rlden rik. Tr�stegrunder mot d�den utgjorde f�r
filosoferna av vissa skolor en viktig avdelning av deras sedel�ra.

Som en resande h�ves ville Karmides i f�rv�g veta n�got om det land,
dit han beslutit f�rdas.

F�rfattaren uppst�llde f�rst den fr�ga, om det f�r m�nniskans lycka �r

b�ttre att omsorgsfullt undfly varje tanke p� d�den eller i tid v�nja
sig d�rvid f�r att icke gripas av fasa och mista sin j�mvikt, n�r den
oundviklige nalkas. Han kallade d�den med de mildaste smeknamn--en
ljuv dr�ml�s slummer, s�mnens broder, ett �terv�ndande i moder Jordens
sk�te, en av den goda Naturen sj�lv f�ranstaltad uppl�sning av v�r
kropp och dess best�ndsdelars blandning med v�nliga element--och han
undrade d�r�ver, att m�ngen hade f�redragit det f�rra medlet framf�r
det senare. Det lugn, de d�rigenom hoppas vinna, hotas ju varje
�gonblick, ty naturen �ppnar f�r v�ra �gon gravar i tusental,
or�kneliga varelser med liv och k�nsla omkomma varje �gonblick. Vilken
f�rskr�cklig �ngest m�ste ej gripa den, som till och med i sitt friska
tillst�nd, med of�rsvagade nerver ej l�rde f�rdraga tanken p� d�den,
n�r han slutligen angripes av en sjukdom, n�r denna sjukdom g�r
framsteg, n�r l�karen tvekar, n�r l�karen �verger honom! Endast fega
och tankl�sa m�nniskor kunna f�rdenskull v�lja ett medel, s�
otillf�rlitligt och farligt, till sitt lugns bevarande. Dock medgav
f�rfattaren, att �ven f�r jordens �dlaste och tappraste stammar,
hellenerna och romarne, var d�den ett skr�ckord, av lagen f�rbjudet
att n�mnas vid offerh�gtidligheterna och andra festliga sammankomster,
av h�viskheten utvisat fr�n enskilda s�llskapskretsar.

Detta, fortfor f�rfattaren, visar hvilka djupa r�tter avskyn f�r d�den
likv�l �ger i m�nniskonaturen. Denna avsky m�ste �vervinnas, s�vida
icke sj�lens klarhet skall grumlas av de alldagligaste h�ndelser.
F�rdenskull �verensst�mde f�rfattaren med alla hellenska filosofer
d�ri, att en m�nniska, som �lskar sitt lugn, b�r s� tidigt som m�jligt
v�nja sig vid d�dstanken och unders�ka, vad d�den egentligen �r. Han
p�minde om Epikuros, som under en pl�gsam sjukdom och n�ra sin
uppl�sning skrev till en v�n, att hans sj�ls gl�dje motv�ger kroppens
pl�gor, och att hans sista dag �ven �r hans lyckligaste. M�ngen h�mtar
i tron p� sj�lens od�dlighet och fr�jder i ett kommande liv ett mod,
som icke l�ter nedsl� sig. F�rfattaren ans�g dock ov�rdigt f�r den
vise att h�mta styrka fr�n n�got, som m�jligen �r en villa. Man b�r
finna styrka i sig sj�lv. �r det icke, fr�gade han, tillr�ckligt
tr�stande att hava levat och i sin levnad hava utr�ttat n�got nyttigt,
och att med denna �terblick p� det f�rflutna f�rm�la den
lyckligg�rande f�rest�llningen att f�renas med jorden, som alstrar och
n�rer allt gott och sk�nt, att genom sin lekamens uppl�sning �nnu
efter d�den varda nyttig f�r de likar, som man i livstiden �lskat?

F�rfattaren uppr�knade och skildrade en m�ngd fall, som kunna g�ra

m�nniskan, i trots av hennes inrotade avsky f�r d�den, likgiltig mot
honom, ja, fientlig mot sitt eget liv. Bland dessa utegl�mde han icke
de v�llustingar, som t�mt fr�jdernas b�gare till dr�ggen. M�nga av dem
hade av fruktan f�r d�den rusat i hans armar och f�redragit
f�rintelsen framf�r f�rintelsetanken.
Denna skildring var gjord med en styrka, som kunde komma h�ren att
resa sig p� l�sarens huvud och f�rflytta honom bland de skildrades
antal.

F�rfattaren uppeh�ll sig l�nge vid f�rest�llningen om f�rintelsen.

Hans iakttagelser �verensst�mde med Plutarkos' �sikt d�ri, att r�dslan
f�r d�den hos de flesta m�nniskor uppst�r icke s� mycket genom tanken
p� de pl�gor, som ledsaga d�dskampen, ej heller genom Tartarens eller
helvetets skr�ckbilder, som just genom tanken p� f�rintelsen. �M� mina
h�nder och f�tter f�rlamas, m� b�lder h�lja min kropp, m� mina kval
komma t�nderna att hacka och gnissla; blott livet �terst�r mig, �r jag
n�jd, om ock jag h�ngde naglad vid korset,� s�ger M�cenas. Och m�nga
m�nniskor t�nka som han. M�nniskoanden, liksom hela naturen, fasar f�r
det tomma. Han kan f�rlika sig med, ja, till och med efterstr�va ett
tillst�nd av of�r�nderlighet, oavbrutet lugn, otillg�nglighet f�r sorg
och gl�dje, hopp och fruktan; men ett s�dant tillst�nd �r �nnu icke
f�rintelse. Det kl�der sig i skepnaden av en ljuv, dr�ml�s s�mn, som i
sitt djup �ger m�jligheten av �teruppvaknande och under den domnade
ytan g�mmer en k�nsla av behaglig vila. Men d�r varje m�jlighet till
f�r�ndring �r borta tillika med det, som skulle vara m�ktigt av
f�r�ndring, d�r icke ens ett tillst�nd gives, d�r fantasien neddyker i
en gr�nsl�s tomhet, f�f�ngt famlande i evigt m�rker efter n�gra
atomer, varmed hon kunde forma sig en bild av det ofattliga, d�r gapar
f�rintelsen.

Karmides kastade boken ifr�n sig och steg upp. Hans sj�lsliv hade
under den f�rflutna tiden varit som en mekanism, driven av yttre
tryck: han var f�rslappad, �delagd, hoppl�s, det var allt vad han
k�nde om sig sj�lv, och han ville icke leva, emedan den framtid, som
v�ntade honom, vore tom p� allt utom f�rsakelser. Att nedsjunka till
samh�llsdr�ggen, sedan han lyst i yppiga kretsar och varit en stj�rna
bland den njutningslystna ungdomen, att kringsmyga i en trasig mantel,
ett m�l f�r l�je eller medlidande av dem, p� vilka han bortsl�sat sin
rikedom, att f�ljd av f�raktet vandra en f�rtidig br�cklighet, en
neslig �lderdom till m�te, detta hade m�lat sig med hemska f�rger f�r
hans inbillning. Han kunde undg� detta �de genom frivillig d�d. Den
hade han l�nge motsett som slutet p� sin bana. Frivillig d�d ingick i
hans filosofi, och han hade icke funnit n�gon sv�righet att f�rsona
sig med tanken d�rp�. Sj�lvmordet hade tv�rtom f�rekommit honom som
ett l�mpligt slutupptr�de i livets lustspel, h�jande verkan av det
hela. Att slockna mitt i styrkan av sin glans, att l�mna v�rlden,
medan han �nnu bl�ndade henne och syntes henne avundsv�rd och lycklig,
att ungdomlig, vacker, frisk och f�rem�l f�r kvinnors �mhet slita sig
ur n�jets famn och ila i gravens, det vore ju den enda d�d, som kunde
anst� en Karmides!

Vidare hade Karmides icke t�nkt �ver d�den. Han emots�g den som en
n�dv�ndighet och ville begagna till och med denna n�dv�ndighet p� ett
s�tt, som smickrade hans h�gmod. Dock, n�r hans timliga v�lf�rd hotade
som en lutande byggnad att sammanst�rta �ver honom, hade han fr�n dag
till dag uppskjutit sitt beslut. Nu var dock den sista dagen inne.
�verlevde han �ven den, s� hade han �ven �verlevat sig sj�lv, och
d�den, f�rdr�jd med n�gra timmar, skulle varda lika neslig, som om den
v�ntade honom efter en l�ng bana av f�rakt och el�nde.

Han hade f�rdenskull i en kall och lugn sinnesst�mning beslutit, att

den nu stundande natten skulle varda den sista.
Men i detta �gonblick, n�r han kastade boken ifr�n sig, k�nde han vad
han hitintills icke k�nt--tvekan. M�nniskonaturens fasa f�r
f�rintelsen, s� kraftigt och psykologiskt sant skildrad i den ok�nde
f�rfattarens arbete, hade gripit �ven honom.

Han gick n�gra slag �ver golvet, f�f�ngt k�mpande mot en rysning, som
genomilade hans lemmar. D�refter l�mnade han rummet, kastade manteln
�ver sig och skyndade ut.

Svarta och f�rvirrade v�lvde tankarne i hans hj�rna. Han var icke i
st�nd att r�da �ver och ordna dem f�r att med lugn �verv�ga sin
st�llning och med f�rst�ndsgrunder k�mpa mot sj�lvbevarelsedriftens
anstr�ngningar.

I detta tillst�nd vandrade han fram�t, utan att se, vart han gick.
F�rst i grannskapet av staden fick han �ga f�r sin omgivning. Han s�g
dubbelporten och h�rde fr�n gatan Kerameikos sorlet av de talrika
lustvandrande, som nj�to den svala stj�rnsmyckade nattens klarhet.

Han stannade, ty i denna sinnesst�mning f�rdrog han icke att se eller

ses. Bakom honom l�g begravningsplatsen. Han v�nde om och gick dit.

I porten hejdades han av tv� m�tande m�n. Som han gick f�rbi, lade den
ene av dem sin hand p� hans arm och uttalade hans namn.

Obehagligt �verraskad, stannade Karmides, m�nstrade mannen och

igenk�nde Petros, homoiusianernas biskop.

- Klemens, sade denne till ynglingen, som f�ljde honom, g� f�re mig
till staden. Jag skall snart vara efter dig hemma.

Biskopen och f�rel�saren kommo fr�n pelarf�ltet, sedan de till Simon

helgonet burit hans aftonm�ltid. Simon hade efter sin uppv�ckelse �nyo
bestigit pelaren och levde nu sitt sedvanliga liv, om m�jligt �n mer
besk�dad och beundrad �n f�rr.

- Vad kan du hava att s�ga mig? fr�gade Karmides.

- Mycket, svarade Petros, om du har tid att h�ra mig.

- Det �r vad jag icke har ...

- Man kan s�ga mycket p� f� minuter. Vart �mnar du dig? Jag kan f�lja
och under v�gen meddela, vad jag vill s�ga.

- Vill du icke uppskjuta samtalet till en annan g�ng?

- Det kunde d� vara f�r sent ...

- D�ri har du r�tt. N�v�l, det �r mig likgiltigt vart vi g�.

- L�t oss d� v�lja f�rsta b�sta st�lle, d�r vi ost�rt kunna samtala.
Vi hava ett s�dant h�r i grannskapet.

De satte sig p� en b�nk, som skuggades av cypresser.

- Vad har du att s�ga? fr�gade Karmides.

- N�got, som torde f�refalla dig underligt och v�gat, svarade Petros.
Vi k�nna varandra s� f�ga, och likv�l f�r du h�ra, att jag vill
inblanda mig i f�rh�llanden, som synas r�ra mig alls icke och dig helt
n�ra...

- Det �r gott. L�t endast h�ra vad det �r.

- Min v�n, jag har flera n�tter dr�mt om dig, sist f�rliden natt, och
d� s� livligt, att jag i dag k�nt en oemotst�ndlig �nskan att samtala
med dig. Jag skulle upps�kt dig, ifall jag icke m�tt dig h�r. Vad tror
du i allm�nhet om dr�mmar?

- Petros, jag har i afton ingen lust att filosofera. I korthet sagt:
hos mig �ro de ingivelser fr�n magen, hos dig f�rmodligen fr�n
himmelen. Vad dr�mde du?

- Jag har tre n�tter efter varandra sett dig st� vid randen av en
avgrund, och jag fr�lste dig fr�n att falla d�ruti.

- Och det var detta du ville f�rt�lja mig?

- Nej, jag vill �ven s�ga dig, att jag tror p� vissa slags dr�mmar.
Det finns dr�mmar, som sj�lva b�ra ett oemotst�ndligt vittnesb�rd om
sin sanning. Jag �r i denna stund �vertygad, att F�rsynen utsett mig
till sitt redskap att r�dda dig fr�n of�rd.

Karmides vart uppm�rksam. Petros fortfor:

- Jag har fr�gat mig sj�lv: vilken �r den olycka, som hotar Karmides?
Och huru skall jag kunna hj�lpa honom? Det �r ju s� mycket, som
skiljer oss �t, som nekar mig hans f�rtroende. V�ra banor hava
hitintills aldrig sammantr�ffat, min �sk�dning av livet �r en helt
annan �n hans, v�r v�rldserfarenhet s� himmelsvitt olika. Han skulle
icke f�rst� mig, om jag talade till honom ur djupet av mitt hj�rta;
han skulle kanske icke ens vilja h�ra mig. D� jag fr�gade, vilken den
olycka kan vara, av vilken Karmides hotas, s� fann jag intet annat
svar �n detta: hans olycka �r det, som han sj�lv betraktar som sin
lycka, och du skall f�rg�ves kunna �ndra en �sikt, vilken s� att s�ga
�r grundad i hans blod, hans ungdom, de g�vor och f�retr�den, varmed
naturen utrustat honom, och som inbjuda honom till n�jen, njutningar,
sinnesrus. Du f�rm�r h�r intet; endast tiden kan utr�tta n�got. Den
dag skall v�l en g�ng komma, d� han med vedervilja st�ter njutningens
b�gare tillbaka, om �ven r�ckt av den sk�naste hand. Han skall d�
sj�lvmant sansa sig. Du kan �nnu ingenting utr�tta ... Men dr�mmen
�terkom. Du var redo att kasta dig i br�ddjupet; du gick ej med lyckta
�gon till dess rand; du gick med �ppna, du s�g det, ditt ansikte var
m�rkt och dystert, som det �r nu, och likv�l, n�r jag fattade dig i
armen, stannade du villigt, och jag kunde utan sv�righet f�ra dig ur
farans grannskap. S�dan var min sista dr�m.

- Jag, som tror p� dr�mmar, fortfor Petros, emedan v�ra heliga b�cker
giva mig sk�l d�rtill, och emedan m�ngfaldiga r�n giva st�d �t denna
tro--jag k�nde mig av detta �vertygad s�v�l d�rom, att faran, som
hotar dig, st�r omedelbart f�r d�rren och att du sj�lv k�nner hennes
tillvaro, som �ven d�rom, att jag verkligen kan r�dda dig, och att du
villigt skall sk�nka mig det f�rtroende, som f�r detta �ndam�l �r
n�dv�ndigt. Har jag misstagit mig?
- F�rmodligen.

- Jag tror det icke. Du �r i denna stund olycklig, Karmides ...

- Bah!

- Och du tr�nger till en hj�lpare. Tiden �r redan inne, d� njutningens

b�gare �cklar dig ...

- D�ri har du r�tt ...

- N�v�l, se d�r en b�rjan till det f�rtroende jag �nskar vinna. Jag
beh�ver knappt veta mer, ty d�rmed har du sagt, att du st�r p� en
v�ndpunkt av ditt liv, att du vill b�rja en annan bana, v�rdigare de
h�rliga g�vor, varmed F�rsynen utrustat dig, och som, r�tt anv�nda,
b�ra bereda dig en framtid av lycka och �ra ...

- Du kommer mig att le ...

- Du tvivlar p� en s�dan framtid och k�nner likv�l vedervilja f�r det

liv du f�rt allthitintills. Men detta �r ju f�rtvivlan?

- �n sedan?

- Du, som har ungdomens d�rskaper bakom dig och det b�sta av livet
framf�r dig! �r din h�lsa f�rst�rd? Din unga natur skall �tervinna
henne. �r din f�rm�genhet f�rst�rd? Du skall f�rv�rva en ny. Eller har
din f�rtvivlan en djupare rot? Karmides, det gives en osviklig l�kedom
f�r sj�len, liksom det gives en sjukdom, som f�rer till den verkliga
h�lsan, till det sanna livet. O, vore ditt onda av detta slag! Jag
skulle taga din hand och f�ra dig till l�karen. Kanske �r det ock s�
--och jag skulle lyck�nska mig d�rtill--fast�n du sj�lv icke riktat
blicken in�t, i din egen barm. Kanske grumlas din sj�lvpr�vning av
tankar p� jordiska ting, av fruktan f�r din timliga v�lf�rd. Denna
fruktan skall f�rjagas. F�rr h�r du mig icke, och jag undrar ej
d�r�ver, ty att predika f�r en drunknande �r en galenskap. Man drager
honom f�rst ur djupet och predikar sedan. S�ledes, �r din egendom f�r
sl�sad, r�des du fordrings�gare, fattigdom och f�r�dmjukelse, s� giv
mig ditt f�rtroende. Jag skall m�jligen kunna hj�lpa dig.

- Du?

- Jag.

- Om du nu gissat r�tt, skulle du kunna avv�nda ett slag, som v�ntar

mig med n�sta uppg�ende sol?

- Det �r icke om�jligt.

- Jag vet, att du �r en utomordentlig man, en Apollonios av Tyana

bland de kristne, att du uppv�ckt en d�d och gjort andra underting.
Jag vore d�rf�r n�stan frestad tro p� m�jligheten av din f�rm�ga �ven
i detta fall ...

- Ah, j�mf�r icke vad som ej b�r j�mf�ras! H�llom oss till �mnet!
Antag, att Baruk �r din fordrings�gare, att du beh�ver anst�nd ...
- Petros, hur vet du detta?

- Bah, jag vet mer, mycket mer. Antag, sade jag, att du beh�ver
anst�nd av honom. Du kan d� lugn g� hem att sova. Jag lovar, att Baruk
skall hava t�lamod.

- Petros, �r detta ditt allvar? Kan du h�lla vad du lovar?

- Jag kan lova och h�lla mer. Det beror av dig sj�lv och det
f�rtroende du visar mig.

- Men vad �r din avsikt med allt detta? Vilka �ro dina
bevekelsegrunder? ... Dock, jag l�mnar dessa fr�gor �sido. De m� vara
vilka som helst. Mitt l�ge �r f�rtvivlat, jag bek�nner det ... och
r�ddar du mig s�, som jag vill r�ddas ...

- S� att allt sker i tysthet, s� att din stolthet icke s�ras ...

- S�g h�gmod eller stolthet ... orden g�ra ingenting till saken ...
d� l�gger jag mitt �de i dina h�nder, och du m� g�ra med mig vad du
vill ... ehuru jag om�jligen inser, i vilken m�n jag skulle kunna visa
dig min tacksamhet med �tertj�nster.

- Jag kr�ver inga s�dana ... endast ditt f�rtroende. Med detta
f�rtroende skall jag n� det �vriga, och vad jag vill n�, �r din lycka.
Till att b�rja med: vill du bes�ka mig i morgon efter skymningen, d�
jag �terv�nt fr�n mitt arbete? Du har m�h�nda sett mig sl�pa sten till
Afrodites tempel. Det �r nu mitt dagliga g�rom�l, och jag delar med
gl�dje mina f�rtryckta trosbr�ders m�dor. D� Israel var m�ktigt,
st�rtade vi avgudarnes altaren; vi m�ste nu �teruppbygga dem, men, som
vi hoppas, f�r att en g�ng nedriva samma v�ra h�nders verk. Du har nu
att bes�ka mig icke i biskopliga palatset, som �r f�rvandlat till ett
fattighus, utan i en koja p� Skambonide. Vem helst du sp�rjer skall
kunna visa dig till min anspr�ksl�sa bostad. Vi skola d� i morgon
vidare �verl�gga.

ANDRA KAPITLET.

Petros och Baruk.

En befallning hade utg�tt fr�n kejsar Julianus, att de kristne p� egen

bekostnad skulle �teruppbygga de tempel, som de under f�reg�ende
kejsare hade nedrivit f�r den gamla l�rans bek�nnare.

I Aten bar detta p�bud str�nga f�ljder, ty icke allenast Petros, utan
�ven hans f�retr�dare p� biskopsstolen hade varit ivriga nedbrytare av
de gamla gudars altaren, d�rutinnan underst�dda av den kejserliga
makten, som dels stadf�st s�dant v�ld, dels l�tit det vara ostraffat.

I och med Konstantius' d�d hade �ven de rika b�ckar sinat, som fr�n
statens skattkammare str�mmat i de r�ttrogna biskoparnes kassakistor.

I Aten voro kristianerna visserligen talrika, men den stora m�ngden av

dem tillh�rde h�r den fattigaste befolkningen, och de voro f�r �vrigt
s�ndrade i tv� l�ger, av vilka det under Konstantius f�rtryckta var
det st�rre. Det senare partiet hade genom sin biskop--ty �ven det
�gde nu r�tt att hava en biskop--hos Krysanteus och prokonsuln av
Akaja klagat �ver att det m�ste plikta f�r v�ldsamheter, till vilka
det var oskyldigt. Atanasianerna hade icke nedrivit n�gra tempel;
varf�r skulle de d� drabbas av f�ljderna utav g�rningar, som icke de,
utan deras motst�ndare homoiusianerna hade f�r�vat?

Man hade funnit deras klagom�l r�ttsgilla och befriat dem fr�n
deltagande i tempelbyggandet. Hela b�rdan hade s�lunda fallit p�
homoiusianerna, som dessutom glesnat genom talrika avfall.

Den str�nghet, varmed Krysanteus �vervakade och p�skyndade arbetet,

gjorde b�rdan dubbelt tryckande.

Under denna tid av lidanden och sv�righeter f�r den homoiusianska

menigheten hade Petros visat sig v�rdig den plats, till vilken
f�rsamlingen upph�jt honom. Han hade utan att knota utrymt det f�rra
biskopliga palatset, som var en byggnad tillh�rig staden Aten, och
inflyttat med Klemens i ett litet hus p� Skambonide. Han deltog
outtr�ttligt i arbetena, ordnade dagsverksskyldigheten mellan sin
f�rsamlings medlemmar och var st�dse f�rdig att med sin egen person
tr�da i st�llet f�r dem, som av sjukdom eller andra omst�ndigheter
hindrades fullg�ra sitt �liggande. Man s�g honom nu dagligen i hopen
av arbetande m�n, kvinnor och barn sl�pa sten till Afrodites tempel.
Hans underordnade pr�sterskap livades av hans f�red�me och f�ljde det.

Morgonen efter sitt samtal med Karmides bes�kte Petros Baruk.

Den gamle israeliten hade under de senaste dagarne gjort storartade

f�rberedelser f�r en resa till Jerusalem. Alltifr�n kejsar Fladrianus'
tid hade judarne varit f�rbjudna att vistas i denna sin forna
huvudstad. Sj�lva dess v�rdnadsv�rda namn var utpl�nat och ersatt av
ett romerskt. Nu var allt f�r�ndrat. Kejsar Julianus hade icke
allenast upph�vt detta f�rbud, utan lik en annan Cyrus uppmanat
judarne �terv�nda till sitt gamla f�dernesland. Han hade beslutit att
p� det heliga berget Moria uppbygga ett tempel, som skulle varda den
nya medelpunkten f�r Jehovas dyrkare, i prakt t�vlande med Salomos och
Herodes den stores.

En allm�n h�nf�relse hade fattat judarne. Templets �teruppbyggande och

det p� nytt f�dda Israels f�rening kring dess heliga murar hade under
deras f�rtryck och sm�lek aldrig upph�rt att vara deras hopp. Nu
syntes det n�ra sitt f�rverkligande. Till de stora summor, som
Julianus av statsmedel anslagit �t f�retaget, kommo de frivilliga
bidrag, som judarne l�mnade. De rike avstodo en del av sina rikedomar,
de fattige l�mnade sin sk�rv. Fr�n Gallien, Britannien, Medelhavets
�ar och Afrika str�mmade judarne till Palestina, de fleste icke f�r
att bos�tta sig d�r, men alla f�r att sj�lva f� l�gga hand vid
f�retaget. H�nf�relsen var icke minst i Aten. Brev fr�n Jerusalem till
synagogan i Aten f�rm�lde, att grundvalarne redan b�rjat resa sig, att
gubbar, kvinnor och barn deltogo i arbetet, som f�rr�ttades under
hymner och jubel, att m�nga rika, som t�vlade med de fattigaste i
outtr�ttlighet, nyttjade spadar och h�vst�nger av silver och icke
ans�go purpur- och silvermantlar f�r goda att i dem bortb�ra gruset.

Det var ibland de kristne en allm�n �vertygelse, att Jerusalems tempel

aldrig mer skulle resa sig, emedan f�rst�relsedomen f�r evigt var
avkunnad �ver den mosaiska lagen. M�h�nda var innersta
bevekelsegrunden hos Julianus, d� han s� nitiskt omfattade tanken att
�ter uppbygga samma tempel, ingen annan �n den att komma en slik
�vertygelse p� skam och med sin kejserliga allmakt nedsl� de
profetior, p� vilka kristianerna st�dde sin tro. Judarne, som l�nge
varit behandlade med �vermod och f�rakt, h�mtade �ven ur denna
synpunkt ett sk�l att uppbjuda alla krafter till det stora f�retagets
snara f�rverkligande.

Den gamle Baruk ans�g sig icke hava gjort tillfyllest, d� han l�mnade
en stor penningsumma som tillskott till tempelbyggnaden. Han ville,
�ven han, lekamligen l�gga hand d�rvid; han ville �tminstone hava
framburit en sten till de andra, och han prisade sina f�ders Gud f�r
lyckan att hava upplevat den tid, som �ntligen skulle se Israels hopp
uppfyllt. Nu utrustade han tv� skepp, som skulle f�ra honom och en
m�ngd av hans trosfr�nder, rabbi Jonas inr�knad, till det heliga
landet. D� han samtalade med rabbi Jonas, uppbyggde honom denne icke
l�ngre med Platon och Filon; deras ord och tankar v�lvde sig kring
templet, resan och den ljusa utsikten f�r Israels framtid.

Under m�nga �r hade Baruk anv�nt en del av sin lediga tid till den
fromma syssels�ttningen att avskriva lagens heliga b�cker. Vilken
omsorg han hade nedlagt p� varje bokstav! Huru sirliga de m�ste vara
och huru fullkomligt liknande bokst�verna i den �ldre handskrift, som
l�g framf�r honom! Det kunde ju finnas--och enligt vad rabbi Jonas
f�rs�krade fanns det verkligen--en hemlig mening i den godtyckliga
avvikelse fr�n den vanliga formen eller i den ovanliga storlek, som
vissa av dessa otaliga bokst�ver �gde. F�rdenskull var det av vikt,
att varje avskrift fullkomligt liknade sin urskrift. Det var s�ledes
ett m�dosamt arbete, men dess mer f�rtj�nstfullt, n�r det �ntligen var
fullbordat. Och fullbordat var det nu till icke ringa gl�dje f�r den
fromme k�pmannen. De voro f�rdiga, samtliga rullarne, och lindade
kring gyllne stavar, vilkas �ndar pryddes med juvelknappar av
ofantligt v�rde. Han hade ursprungligen best�mt dem f�r synagogan i
Aten; men nu hade en �regirigare tanke uppstigit i hans sj�l. Han
ville sk�nka dem till det nya templet, och han fruktade blott, att
deras avskrivares ringa anseende bland de skriftl�rde skulle g�ra
honom ov�rdig en s�dan �ra.

Det var emellertid ingalunda Baruks avsikt att en l�ngre tid stanna i
Jerusalem, �n mindre att bos�tta sig d�r. Han ville endast �terse
Davids stad, g�ra sin b�n p� Moria, bevittna verksamheten vid
tempelbyggandet och framb�ra sin sten till detta och d�refter
�terv�nda med en handfull mull av dess heliga jord, varp� hans huvud
skulle vila, n�r han g�tt till sina f�der. Hans maka, den �lderstigna
Ester, var f�r sjuklig att �ventyra en resa �ver havet; hon och Rakel
skulle d�rf�r stanna hemma och avbida hans �terkomst, d� han f�r dem
ville f�rt�lja allt vad han sett och r�nt, s� noggrant, som om de
sk�dat det med egna �gon.

Baruk hade �lagt Ester att under hans fr�nvaro noga vaka �ver Rakels
uppf�rande, vilket vore s� mycket mer av n�den, som �ven rabbi Jonas,
hennes trolovade, skulle f�lja t�get.

Mitt under dessa f�rberedelser hade Baruk blivit �verraskad av

Karmides' frieri till hans dotter. Den gamle mannen, som k�nde sin
g�lden�rs gr�nsl�sa l�ttsinne, ville i b�rjan uppfatta anbudet som ett
n�rg�nget gyckel och tillbakavisade det som s�dant med mycken
v�rdighet; men n�r Karmides, f�r att giva kraft �t sina ord, antydde,
att b�jelsen var �msesidig, att Rakel �lskade honom, vart gubben ej
endast vred, utan h�pen och f�rskr�ckt.

Han beh�vde n�gra �gonblick f�r att samla sig.

Men sedan det skett, avf�rdade han ynglingens frieri i ordalag av

skenbart lugn, men fulla av det djupaste f�rakt, �vergick d�refter
till penningfr�gan och f�rklarade, att som han till sin f�rest�ende
resa hade av n�den de summor han l�nat Karmides, s� �mnade han
omedelbart indriva de f�rfallna l�nen och i n�dfall begagna hela den
makt, vilken som fordrings�gare tillkom honom �ver hans g�lden�r.

Karmides, som icke ville l�mna slagf�ltet �vervunnen, svarade h�rp�

med en antydan, som kom blodet i Baruks �dror att isas och i n�sta
�gonblick, n�r Karmides redan avl�gsnat sig, att sjuda som lava.

Baruk avvaktade under pl�gande oro ett tillf�lle att mellan fyra �gon
f�rh�ra sin dotter om hennes f�rh�llande till den unge hedningen. Han
ville icke med en f�rtidig uppt�ckt av n�gonting �nnu outrett
f�rorsaka den gamla Ester sorg och �stadkomma uppseende i huset.

N�r �ntligen detta tillf�lle yppat sig, f�ll den b�vande flickan till
sin faders f�tter och bek�nde, att hon �lskade Karmides. Baruk kv�vde
sin f�rskr�ckelse vid denna uppt�ckt och s�kte varsamt utleta, p� vad
s�tt bekantskapen mellan henne och den l�ttsinnige ynglingen uppst�tt,
och huru l�ngt den hitintills utvecklat sig. Han bem�dade sig att
vinna Rakels f�rtroende och gjorde v�ldsamma anstr�ngningar f�r att
synas lugn, men Rakel h�rde, hur hans r�st darrade--hon hade icke mod
att bek�nna allt.

Hon hade ofta sett Karmides och �ven v�xlat n�gra ord med honom, n�r
han infann sig i huset f�r att s�ka Baruk. Likaledes hade hon ofta
m�tt honom, d� hon gick till synagogan. Hon medgav, att hon d�
besvarat hans blickar och h�lsningar, ja, hon hade flera g�nger
samtalat med honom fr�n altanen av huset. Karmides hade vackra
m�nskensaftnar infunnit sig under denna, medf�rande en cittra,
spelande p� henne och talande p� ett s�tt, som intog Rakels hj�rta.
Han hade �ntligen f�rklarat, att han �lskade henne och att han icke
kunde leva utan hennes k�rlek. D� hade Rakel tr�stat honom d�rmed, att
�ven hon �lskade honom.

Detta var allt vad Rakel v�gade tillst�. Hon gjorde det stammande,
rodnande av blygsel, alltsomoftast d�ljande sitt ansikte i h�nderna,
r�dd att m�ta sin faders �gon. Sj�lv hade hon icke klart begrepp om
det f�rskr�ckliga i det, som hon f�rteg, men hennes jungfruliga k�nsla
v�grade att l�ta ett ord d�rom komma �ver hennes l�ppar, och hon
anade, att en uppt�ckt skulle krossa hennes faders hj�rta.

En sten f�ll ifr�n Baruks br�st. Han upplyfte sin dotter, bad henne
lugna sig och f�rklarade, att han skulle gl�mma hennes felsteg, om hon
h�danefter toge sig nogsamt till vara och komme i h�g, vad hon vore
skyldig sig sj�lv, sina f�r�ldrar, sin trolovade, sina f�ders tro och
sitt namns �ra. Dessa plikter voro heliga; br�te hon dem, s� skulle
hon f�ra sin faders gr� h�r med sorg i graven. Han bad henne v�pna sig
med tanken h�rp�; d� skulle hon l�tteligen �vervinna b�jelsen f�r en
yngling, som icke blott var hedning, utan �ven en stor sl�sare, en
lastbar, f�rd�rvad och samvetsl�s m�nniska.
Baruk hoppades, att dessa sk�l skulle verka, och tr�stade f�r �vrigt
p� sin faderliga myndighet. Rakel hade varit n�ra att falla i en
avgrund, men lyckligtvis var hennes �ra, s� t�nkte den gamle, �nnu
ofl�ckad. S�ledes �nnu ingenting f�rlorat. F�rf�raren hade d�rat henne
med sitt vackra utseende, sina skenfagra ord, men Rakels b�jelse f�r
honom kunde �nnu icke hava djupa r�tter. Den skulle snart f�rsvinna,
sedan hon insett, att en o�verstiglig skiljemur stod mellan henne och
honom.

Emellertid hotade uppt�ckten av detta f�rh�llande att st�ra Baruks

resplaner och blandade sig obehagligt med hans h�nf�relse f�r
Jerusalem och tempelbyggnaden. Skulle han v�ga resa och l�mna Rakel
ensam under den sjukliga Esters v�rd?

Det var under dessa funderingar, morgonen efter Karmides' bes�k, han
�verraskades av att se Petros, den kristianske biskopen, tr�da �ver
tr�skeln. Baruk hade vid flera tillf�llen st�tt inf�r dennes domstol
och med ytterlig �dmjukhet i ord och �th�vor talat f�r sin r�tt emot
kr�ngliga kristianska g�lden�rer, som i hopp om ett gynnsammare utslag
v�djat fr�n den v�rldsliga domstolen till sin sj�laherde. Petros hade
vid dessa tillf�llen iakttagit en r�ttvisa, f�r vilken Baruk k�nde sig
dess mer tacksam, som hon vid de kristna biskoparnes domstol icke
h�rde till regeln, n�r fordrings�garen var jude.

Nu var �dmjukheten borta b�de i ord och �th�vor, och Baruk stod
h�vlig, men rak inf�r den kristne pr�sten, vars domsr�tt var upph�vd,
vars makt var bruten.

Biskopen �nskade ett hemligt samtal. M�klaren beviljade det. Petros

b�rjade tala om Karmides. Baruk visste, att Petros hyste deltagande
f�r dennes person och penning�renden; varf�r, det k�nde han icke och
hade aldrig brytt sig med att grubbla d�r�ver.

- Jag vet, sade Petros, att du st�r redo att vidtaga str�nga �tg�rder
f�r att indriva dina fordringar av den l�ttsinnige ynglingen ...

- Alldeles.

- Jag undrar icke h�r�ver. Det �r din r�tt, och de fleste skulle i din
st�llning g�ra detsamma. Medgivas m�ste �ven, att Karmides �r den, som
minst av alla f�rtj�nar undseende, ifall undseende �ver huvud st�r i
en fordrings�gares ordbok.

- Det st�r icke i min �tminstone, genm�lde Baruk. Ordet barmh�rtighet

st�r d�r v�l, men jag behandlar aldrig penningsaker som
barmh�rtighetsverk och aldrig barmh�rtighetsverk som penningsaker.

- Riktigt. Jag inser, att k�pm�nnen m�ste skilja emellan s� olika

ting. Ocks� var det icke min mening att taga din barmh�rtighet i
anspr�k f�r Karmides' r�kning. Han skulle dessutom vara f�r h�gmodig
att emottaga den, fast�n str�nghet, till�mpad av dig i detta
�gonblick, m�ste tillintetg�ra hela hans framtid.

- Det �r illa det, men nu �mnar jag verkligen vara str�ng, s� str�ng
som m�jligt.

- Jag ser saken fr�n samma f�rst�ndiga sida som du, fortfor Petros,
men skillnaden �r, att jag just i denna samma sak ser n�got l�ngre �n
du.

- Vad menar du?

- Jag menar, att om du fullf�ljer ditt upps�t mot Karmides, s� �terf�r

du p� l�ngt n�r icke allt vad du l�nat honom ...

- Bah, det vet jag, inf�ll Baruk med en axelryckning; den vissheten
har f�rorsakat mig en s�mnl�s natt, men nu skall jag finna mig i mitt
�de.

- Och du s�tter honom ur st�nd att f�r framtiden gottg�ra dig.

- Du kommer mig att le. N�r skulle han n�gonsin varda i st�nd d�rtill?
Du talar om hans framtid som om n�got stort och lysande. Jag vill icke
ge en slant f�r den. M� var och en be den allsm�ktige bevara sig f�r
en s�dan framtid! Man tarvar icke sp�domsande f�r att se, varth�n den
lutar.

- Men om du misstager dig? Om Karmides en dag �r den rikaste man i

Aten?

- Han skulle d� �rva, menar du? Jag har skaffat mig noggrann
underr�ttelse om hans sl�kt och hans utsikter �t det h�llet. Tyv�rr,
de �ro, icke heller de, v�rda s� mycket som en slant. Han har �rvt en
g�ng f�r alla. �det vill icke �sa mer guldstoft i det s�llet.

- H�r �r icke fr�ga om arv, utan om gifterm�l.

- Om gifterm�l? inf�ll Baruk �verraskad. Om gifterm�l och rik hemgift?

�r det s� du menar?

- Just s�.

- Hm, det skulle d� f�rmodligen vara med mina penningar i hemgift han
ville g�lda sina skulder till mig, t�nkte Baruk. Min biskop, tilllade
han h�gt och i bet�nksam ton, vem skulle d� den rika arvtagerskan
vara, till vilken Karmides friar?

- Han friar, s�vitt jag vet, �nnu icke till n�gon.

- D� vet jag mer �n du, t�nkte Baruk. Men, sade han h�gt, jag f�rst�r
dig icke. Karmides, s�ger du, friar icke till n�gon, och likv�l
f�respeglar du mig ett rikt gifterm�l, som han skall ing�.

- Han kommer inom �r och dag att gifta sig med den rikaste mannens
dotter i Aten.

- Den rikaste mannens dotter i Aten? upprepade Baruk f�rv�nad. Du

m�ste d� mena Krysanteus och hans dotter, Hermione?

- Ja.

- Huru vet du det?

- Jag kan endast upprepa vad jag sade.

- Det m�tte d� vara genom sp�domskonsten du kommit till denna blick in
i framtiden, sade Baruk allvarligt, ty han var �vertygad, att den
kristne biskopen, som kunnat uppv�cka en d�d m�nniska, stod i
f�rtroligaste f�rbindelse med onda demoniska makter. Baruk delade sina
landsm�ns vidskepelse, som vid denna tid var om m�jligt st�rre �n
vidskepelsen bland kristianer och hedningar.

- Emellertid, fortfor Baruk, b�r din f�ruts�gelse alla tecken av

osannolikhet. Jag vet, att Karmides och Hermione varit trolovade, men
hans l�ttsinniga levnadss�tt har gjort deras f�rbindelse om intet.
Ryktet har l�nge ordat om att Krysanteus f�rbjudit honom sitt hus, och
d�rtill kommer vad jag nyligen h�rt s�gas, att Krysanteus ville hava
honom utvisad fr�n Aten, emedan han f�rleder ungdomen med d�liga
f�red�men.

- Allt detta uppv�ges av den enda visshet, att Hermione �lskar honom.

- �r det verkligen s�? Nog vet jag b�st, att unga kvinnor l�ta d�ra
sig av en vacker yta, men jag trodde dock, att Hermione utgjorde ett
undantag fr�n sitt k�n...

- Du skall p�minna dig, att Hermione och Karmides uppvuxit

tillsammans, att de voro best�mda f�r varandra fr�n de f�rsta
ungdoms�ren. Du b�r vidare ih�gkomma, att Hermione, sedan trolovningen
upph�vdes, tillbakavisat alla friareanbud. Antyder ej det, att hon
�lskar honom �nnu, ehuru han visat sig ov�rdig hennes k�rlek? Och om
detta ej kan �vertyga dig, s� vill jag i f�rtroende s�ga, att �nnu
helt nyligen har hennes mun icke f�rnekat hennes hj�rtas b�jelse.

- Du s�ger n�got! Det tyckes vid n�rmare p�seende verkligen troligt.

Men hennes fader skall aldrig samtycka ...

- Hennes fader skall samtycka till allt vad hon �nskar. Den st�rsta
sv�righeten ligger hos Karmides sj�lv. Allt kommer att bero av hans
uppf�rande, ty f�rst genom ett f�rb�ttrat levnadss�tt kan han hoppas
�tervinna Hermiones aktning.

- Riktigt. Men h�r st�ta vi ju p� en om�jlighet!

- Nej, ingen om�jlighet, men en skenbar sv�righet. Du k�nner

ynglingarnes art. De m�ste rasa ut. Ju d�raktigare de levat, dess
grundligare �r ofta deras f�r�ndring till stadga.

- S�dant h�nder visserligen. Men ... Karmides stadgad! Det f�refaller

mig om�jligt.

- Jag k�nner Karmides b�ttre �n du. Jag ansvarar, att en s�dan

f�r�ndring skall ske, s�vida icke du om�jligg�r det. Hans �des tr�dar
ligga i b�das v�ra h�nder. Han har vandrat v�gen till f�rd�rvets
avgrund och st�r nu vid dess rand. Vad han hitintills icke velat se,
gapar nu vid hans f�tter, och han ser det. Om han icke redan �terv�nt,
s� �r orsaken hos dig, ty du st�r bakom honom, en env�ldsherre �ver
�gonblicket, och det �r du, som skall nedst�rta honom eller l�mna
honom �terv�gen �ppen. Krossar du hans h�gmod, s� �r han f�rlorad.
Alla ana, att han �r utfattig, men ingen vet det, ty han har intill
denna dag f�rst�tt att d�lja sitt l�ge under ett levnadss�tt, som
m�ste locka till den tro, att Indiens rikedomar st� honom till buds.
Under allt detta �r han uppfylld av �ngest och f�rdig till vilket
f�rtvivlat f�retag som helst. St�rtar du honom, kan du icke ber�kna
f�ljderna; l�mnar du honom v�gen fri, s� skall han ila till en
framtid, vars famn st�r honom �ppen och tillbjuder honom lugn och med
lugnet allt, som han kan efterstr�va. Om han i besittning av en ny
rikedom skall �terfalla i sitt f�rra levnadss�tt, det �r n�got, som
vidkommer ingendera av oss b�da. Det �r nog f�r mig, att Hermione
varder hans maka ... det �r mitt m�l ... och f�r dig b�r det vara nog,
att han till sista obolen g�ldar dig sin skuld. Det �r du sj�lv, som
skall s�tta honom i st�nd d�rtill. L�mna honom i ro, och han skall om
ett halvt �r h�refter f�r andra g�ngen vara trolovad med den rike
Krysanteus' dotter, om ett �r h�refter vara hennes make och arvinge
till hela hans f�rm�genhet.

Baruk hade uppm�rksamt lyssnat till Petros' f�rest�llningar. Ehuru den

gamle m�klaren alltsedan g�rdagens upptr�de med Karmides och
uppt�ckten av f�rh�llandet till Rakel k�nde f�r honom ett h�ftigt
uppspirat hat, s� att han vore f�rdig lyck�nska sig till Karmides'
of�rm�ga att betala, emedan detta g�ve honom tillf�lle utkr�va h�mnd;
s� f�rnam han likv�l nu en b�jelse att se saken ur annan synpunkt. Han
hade att v�lja: � ena sidan f�rlora en betydlig summa penningar p� en
sl�saktig son av de f�raktliga gojim, att b�ra harmen av en misslyckad
ber�kning; � den andra att �terf� hela huvudstolen med de fastst�llda
r�ntorna--trettio till fyrtiofem f�r hundra! Det l�g f�r honom en
stor retelse i att genom klokhet, f�rutseende och t�lamod �terst�lla
en som ohj�lpligt f�rlorad ansedd sak och f�rvandla den v�ntade sv�ra
f�rlusten till en lysande vinst, och det s� mycket mer, som det alltid
varit hans stolthet att f�relysa de yngre k�pm�nnen bland sina
landsm�n med en omtanke, ett f�rutseende och en f�rm�ga att nyttja
omst�ndigheterna, som hitintills alltid gjort lyckan till hans
ledsagare. Hans yngre yrkesbr�der menade redan, att han skulle f�rlora
p� Karmides; han skulle nu sannolikt kunna visa dem, att han hade sett
l�ngre �n de--att han �ven i avseende p� Karmides vetat, vad han
gjorde, n�r de trodde honom handla som allra blindast och
of�rsiktigast.

Men Baruk hade ett annat, f�r �gonblicket �n v�ltaligare sk�l att giva
sitt samtycke till Petros' beg�ran. Han trodde Karmides vara i st�nd
till vilket f�rtvivlat f�retag som helst. Hans fruktan f�r sin dotters
trygghet var ju s� stark, att han, d� biskopen steg �ver hans tr�skel,
just fr�gade sig, om han skulle t�ras l�mna Aten och antr�da den
efterl�ngtade resan till Jerusalem eller icke. Vore det nu sant vad
Petros ber�ttat honom--och n�got sk�l att tvivla hade han icke--s�
var en utv�g funnen, och hj�lpen hade kommit i r�tta �gonblicket
liksom fr�n himmelen. Karmides skulle utan tvivel upph�ra att l�gga
sina krokar f�r Rakel, s� snart han f�tt en vink om den vida st�rre
lycka, som v�ntade honom och vore l�ttare att vinna p� annat h�ll.
Baruks lilla oskyldiga lamm skulle st� skyddat f�r den glupske vargens
anslag, medan denne, ikl�dd skepnaden av en ruelsefull och botf�rdig
syndare, ginge att gripa ett annat rov. Detta var ju alldeles
f�rtr�ffligt.

Och om Rakels b�jelse verkligen vore djupare �n blott ett flyktigt

tycke, s� skulle hon �vervinna den, om icke f�rr, n�r hennes luftslott
ramlat, n�r hon funnit, att Karmides' k�rleksf�rklaringar vore idel
munv�der, och att han genast efter sitt frieri till henne riktade sina
planer p� Hermione. Hennes �gon skulle �tminstone �ppnas, n�r
underr�ttelsen n�dde hennes �ra, att samme Karmides, som hon �lskade,
var trolovad med Hermione.
P� grund av dessa sk�l dr�jde det icke l�nge, innan Baruk fattat sitt
beslut. Han lovade Petros att �tminstone under ett halvt �rs f�rlopp
icke oroa Karmides. Ja, han antydde, att han icke vore oben�gen att
f�rstr�cka Karmides ett och annat l�n, s� snart det b�rjat visa sig
s�kra tecken till en s�dan sakernas g�ng som Petros f�respeglat.--

Aftonen av samma dag, p� vilken biskopen bes�kt m�klaren, satt han

�ter efter �ndat dagsverke i sin koja p� Skambonide, en kammare, vars
bohag var av torftigt slag och upplystes av en vanlig krukmakarlampa.
Det enda i hans omgivning, som p�minde om det f�rra biskopliga
palatset, voro b�ckerna och Kristusbilden, men �ven denne var nu
avh�nd sina �delstenar. Biskopen delade sin anspr�ksl�sa bostad med
sin fosterson, den unge Klemens. De hade nyss f�rt�rt sin tarvliga
aftonm�ltid, som tillretts dem av deras v�rdinna, en from �nka av den
homoiusianska bek�nnelsen. Petros, vilande p� en soffa invid lampan,
�ppnade sin Tertullianus. Klemens, f�rdig att g� ut, ikl�dde sig sin
k�pa.

- H�lsa min son Eufemios, sade Petros, och l�ten icke f�rleda er att
syssla f�r l�nge i natt med avskriften av den helige Johannes'
uppenbarelse. Du har arbetat i dag p� det hedniska templet och m�ste
vara tr�tt, min Klemens.

- Jag �r icke mycket tr�tt, men jag �r uppfylld av bitterhet, min

fader. Det �r f�rskr�ckligt, att vi kristianer skola uppf�ra tempel �t
hedniska avgudar. Vi bygga ju hus �t de onda makterna, �t dj�vlarne!

- Kejsaren vill det, Klemens. Vi m�ste.

- Nej, man m�ste mer lyda Gud �n m�nniskor. Vi borde neka att g�ra det
och hellre l�ta kejsaren d�da oss.

- Min son, vi underkasta oss, emedan v�ra f�rm�n vilja det, och vi
kunna g�ra det, emedan vi �ro �vertygade om seger. De byggnader vi
uppf�ra varda icke tempel �t avgudarne, utan kyrkor.

- Ah, d�ri har du r�tt, sade Klemens med ljusnande anletsdrag. Om vi

endast fasth�lla det hoppet, kunna vi arbeta under v�lsignelser i
st�llet f�r f�rbannelser. Det �r sant; denna byggnad skall en g�ng,
n�r vi f�tt en kristen kejsare, varda kyrka. Och detta kan ju h�nda
snart nog, om det �r sant, vad Eufemios sagt mig, att m�nga av de v�ra
omgiva avf�llingen Julianus och endast avvakta ett gynnsamt tillf�lle
att f�rskaffa honom till avgrunden.

- Har Eufemios sagt det?

- Ja.

- S�dana ord �ro mycket ovisa. Jag skall varna Eufemios f�r att tala
s�. Du f�r icke lyssna till slika ord och �n mindre upprepa dem.

- Men vore det d� or�tt att d�da en avf�lling, som f�rf�ljer oss och
vill utrota f�rsamlingen fr�n jorden?

- Klemens, jag har m�rkt, att du p� senare tider ofta framkastar

fr�gor, med vilka du aldrig borde syssels�tta dina tankar. Akta dig,
ty har man en g�ng b�rjat fr�ga, s� stannar man s�llan, f�rr�n man
ifr�gas�tter det heligaste.

- Bevare mig Gud f�r detta!

- Bevare dig Gud f�r l�sa, kringirrande tankar! Du har dina plikter
att t�nka p� och de b�cker, som jag s�tter i din hand. De svara p�
alla sp�rsm�l, som �ro n�diga och till�tna. Bevaka din sj�l och g�
icke d�rut�ver! Har du under de senare dagarne sett Teodoros?

- Ja, n�stan dagligen, fader. Han tyckes upps�ka mig och f�lja mina
steg.

- N�v�l?

- Jag undviker honom.

- Du f�r icke lyssna till vad han s�ger.

- Jag har sagt honom det.

- Du gjorde or�tt �ven d�ri, ty jag har f�rbjudit dig att svara med
ett enda ord.

- F�rl�t mig, fader. Jag sade honom endast, att jag varken vill eller
f�r lyssna till honom, och jag bad honom h�danefter l�mna mig i fred.

- I Teodoros ser du ett bevis, min son, vartill h�gmodet och

fr�gvisheten leda. Han missaktade mina r�d, litade p� sitt f�rnuft och
l�ste de heliga skrifterna icke med �dmjuk ande, icke med v�rdnad f�r
kyrkans f�ders meningar och m�tenas av Gud ingivna tolkning, utan i
tr�stan p� sin egen vishet. Och f�ljden var hans sj�ls f�rd�rv. Hans
villfarelser �ro v�rre �n sj�lva atanasianernas. Han f�rnekar m�tenas
r�tt att giva regeln f�r skrifternas ordaf�rst�nd, han f�rnekar
kyrkans och det av Kristus instiktade pr�stast�ndet, han ordar, liksom
flera k�ttare f�re honom, om de kristnes allm�nna pr�sterskap, och
under allt detta smickrar han hedningarne, emedan de �ro m�ktiga, han
umg�s med filosofer och bes�ker dagligen Krysanteus' hus.

- Jag har gl�mt omtala, fader, vad som dag h�nde mig under arbetet,
sade Klemens. Krysanteus infann sig, s�som han pl�gar g�ra ...

- Ja, han njuter av att se v�ra m�dor, sade Petros. M� vi unna honom
denna korta fr�jd!

- Han infann sig, den f�rhatlige, och han f�ljdes i dag av sin dotter.
Men vad hon dock ser god, mild och allvarlig ut, min fader!

- Du betraktade henne s�ledes noga?

- Nej, svarade Klemens rodnande. Du har �lagt mig att v�nda blicken
bort fr�n unga kvinnor, och jag gjorde det �ven nu ...

- N�v�l?

- Men hon kom sj�lv till mig och talade till mig ...

En skymt av oro for �ver Petros' ansikte vid dessa ord. Han lade bort
rullen och reste sig upp.
- Du stod s�ledes i hennes grannskap? inf�ll han.

- Nej, det st�lle, jag hade under arbetet, var t�mligen l�ngt fr�n
gatan, men hon gick emellan v�ra br�der fram till mig, och hon lade
sin hand p� min axel, n�r jag v�nde mig bort.

- Ah, du har d� �ter brutit mot mina befallningar! Har jag icke sagt
dig, Klemens, att du skall hava ditt ansikte h�ljt av k�pan, n�r du �r
ute?

- Fader, jag var ju sysselsatt med arbetet!

- Det �r sant. Jag gl�mde det.

- Solen stod h�gt p� himmelen, ty det var vid middagstiden, och vi

f�rsm�ktade alla under tr�landet i den sv�ra hettan. Jag bar endast
min korta arbetskiton, n�r detta h�nde, och likv�l badade jag i svett,
ty jag hade anstr�ngt mig mycket f�r att f�reg� br�derna med lydnad
f�r arbetsf�rest�ndaren ...

- Det var r�tt, min Klemens. Men vad ville dig Hermione? Vad sade hon
dig?

- Hon fr�gade mig, vad jag heter--huru gammal jag �r ...

- Ah!

- Var jag �r f�dd och vilka mina f�r�ldrar �ro ...

- Och du? Vad svarade du?

- Jag svarade, att jag heter Klemens, att biskop Petros �r min fader,
och n�r hon kallade mig gosse, upplyste jag henne, att jag �r pr�st.

- Vidare!

- Hon log �t denna r�ttelse, men jag sade henne allvarligt, att hon
borde omv�nda sig och t�nka p� sin sj�ls v�lf�rd. D�refter v�nde jag
mig bort och gick ifr�n henne.

- Var detta allt?

- Ja.

- Lovad vare Gud! t�nkte Petros. Detta b�r l�ra mig att h�danefter
vara omt�nksammare. Jag skall icke vidare till�ta, att Klemens
deltager i arbetet.--Min son, sade han h�gt, du stannar hos Eufemios
i natt. Men uppeh�ll dig icke allt f�r l�nge med avskrivningen, ty du
skall sova och h�mta krafter ...

Klemens �nskade biskopen en god natt och avl�gsnade sig.

Medan han vandrade nedf�r Skambonide, gick han f�rbi en kvinna, som,
d� hon s�g honom, v�nde om och tilltalade honom med tveksam r�st:

- Jag ser av din k�pa, att du �r kristen pr�st. Tillh�r du den

homoiusianska bek�nnelsen? F�rl�t mig, att jag uppeh�ller dig med
denna fr�ga!

Klemens stannade. Han s�g framf�r sig en ung flicka av vackert

utseende, kl�dd som slavinna i ett f�rm�get hus.

- Jag igenk�nner dig nu, sade flickan, som syntes mycket bekymrad. Du
�r f�rel�saren Klemens. Huru lyckligt, att jag m�tte dig! Min avsikt
var att s�ka biskopen, men jag har tveksamt vandrat denna gata flera
g�nger och alltid v�nt om vid hans d�rr. Jag dristade ej g� in, men
icke heller har jag v�gat g� hem, f�rr�n jag f�tt tala med honom eller
dig. Huru v�l, att jag tr�ffade dig!

- Vad vill du mig?

- O, jag �r mycket olycklig, klagade den unga slavinnan. Jag har en

str�ng husmoder, och jag r�kade i afton, medan hon var fr�nvarande,
att s�ndersl� hennes dyrbaraste toalettask. Hon pl�gar straffa mig
h�rt f�r den minsta f�rseelse ... och p� detta konstverk satte hon s�
stort v�rde. Jag tordes icke avvakta hennes hemkomst utan skyndade
bort ... och t�rs nu icke �terv�nda, utan att du f�ljer med mig hem
och utverkar mig hennes f�rl�telse. O, v�gra icke detta, frommaste
broder! Min h�rskarinna �r s� str�ng, ja, hon �r grym, n�r hon �r
vredgad; men annars �r hon god och gudfruktig och nitisk i den r�tta
l�ran ... och om du, som �r pr�st, f�ljde mig hem, s� skulle hon nog
p� din b�n f�rl�ta mig.

Flickan fattade hans hand. Klemens drog den f�rskr�ckt tillbaka; han
hade �nnu aldrig varit en kvinna s� n�ra. Men han k�nde med�mkan med
den stackars slavinnan och ans�g f�r sin plikt att villfara hennes
b�n.

- �r din h�rskarinnas bostad avl�gsen? fr�gade han.

- Nej, gode broder.

- Jag f�ljer dig.

- Jag blir dig evigt tacksam.

Flickan f�rde Klemens tv�rs �ver gatan Kerameikos och in i en gr�nd,

d�r hon stannade utanf�r bakporten till prokonsulns palats.

Porten ledde till fruntimmersg�rden. De intr�dde, utan att n�gon

portvakt visade sig. Slavinnan bad Klemens v�nta p� g�rden och
f�rsvann genom en d�rr i portiken. Hon �terkom och f�rde Klemens genom
en korridor, i vars �nde var en d�rr, p� vilken hon pekade viskande:--
H�r! Stig in! Min h�rskarinna �r hemma.

Klemens �ppnade d�rren och s�g sig i en guldgl�nsande, av v�llukter

uppfylld budoar. P� en soffa d�rinne vilade en kvinna, kl�dd i en l�tt
dr�kt av spetsar. Skenbart �verraskad av bes�ket, reste hon sig upp
och �s�g honom med f�rv�nade blickar.

Klemens igenk�nde Ann�us Domitius' maka, den sk�na Eusebia, och det
mod, varmed hans �rende v�pnat honom, eftertr�ddes av f�rvirring. Han
stod blyg och f�rsagd inf�r denna sk�na kvinna, som med st�rsta undran
i sin ton fr�gade honom:
- �r det du, unge f�rel�sare? Vad f�r dig hit vid denna sena timme?

TREDJE KAPITLET.

Teodoros.

Krysanteus �gde i grannskapet av hamnstaden Pir�us en lantg�rd, d�r

Hermione ofta tillbragte sommarens vackra dagar.

Huvudbyggnaden l�g p� en kulle; utsikten �ppnade sig �t ena sidan �ver

havet och den livliga hamnen, �t den andra �ver en b�rdig, av
ving�rdar och olivdungar omgiven d�ld. Kullens sydliga sluttning
nedsteg i avsatser, prydda av tr�dg�rdskonsten och skuggade av �ldriga
tr�d.

I en l�vsal p� en av dessa avsatser satt en afton Hermione. Hennes

v�nner Ismene och Berenike hade nyss l�mnat henne. Hon hade d�refter
g�tt hit, d�r hon g�rna nj�t ensamhetens stunder, emedan denna plats
varit �lskad av Elpenike, hennes moder, och p�minde Hermione om
barndomslekarne med fosterbrodern, om de ljuvaste dagarne av hennes
f�rsta och enda k�rlek. Hon hade medtagit ett verk av Platon--hans
F�don--men minnenas makt och aftonens fridfulla sk�nhet f�ngslade
flickans tankar och sinnen, s� att hon gl�mde att �ppna boken.

Havet gl�nste i den sjunkande solens prakt. Tv� fartyg s�gos l�mna
hamnen och med utbredda segel styra mot synranden. Det var de b�da
Jerusalemsfararne, som Baruk utrustat. Larmet av den livliga
verksamheten i Pir�us blandade sig, mildrat genom avst�ndet, med
f�gels�ngen i tr�dens kronor och tonerna av en fl�jt, som uppstego
fr�n dalen p� andra sidan kullen.

D� solens skiva n�rmade sig synranden, st�rdes Hermiones ensamhet

genom ankomsten av en man, som var kl�dd i k�pa, s�dan som de kristna
pr�sterna brukade. Den f�rtrolighet, var med han n�rmade sig
Krysanteus' dotter och satte sig helt n�ra henne, visade, att han icke
var en fr�mling p� st�llet.

- Teodoros, sade hon. V�lkommen.

- Jag anade, att jag skulle finna dig h�r, sade den unge pr�sten, och
styrde f�rdenskull hit, innan jag ville s�ka dig d�ruppe i byggnaden.
Den vackra aftonen och h�gen att tvista med dig hava lockat mig ut
fr�n staden. Jag kan h�lsa dig fr�n din fader. Jag s�g honom p� Pnyx,
d�r folket �r samlat f�r att verkst�lla det nya valet till arkont. Det
st�r i denna stund en het drabbning d�ruppe, och m�h�nda avg�res just
i detta �gonblick segern.

- Tvivlar du d�, att min fader skulle varda �tervald? fr�gade

Hermione.

- Han har en m�ktig hj�lp i kejsarens gunst. Det �r f�rdenskull

sannolikt, att Krysanteus segrar.

- Vad s�ger du? Skulle han hava kejsarens gunst av n�den till seger?
Jag vet att min fader p� den senare tiden f�rv�rvat m�nga fiender
bland atenarne; men den stora m�ngden m�ste v�l dock vara honom
tillgiven.

- Jag vill g�rna tro det, men �r likv�l oviss d�rom.

- Men en s�dan otacksamhet vore om�jlig, utbrast Hermione. Han

uppoffrar ju allt f�r dem. Om de blott visste, vilka bekymmer han
uth�rdar f�r deras skull, huru varmt han �nskar deras v�lg�ng, huru
han lever endast f�r den h�ga sak, som Julianus och tidens �dlaste m�n
vilja f�rverkliga, o, d� skulle de icke kunna annat �n �lska honom.
Har du m�rkt, Teodoros, att min faders h�r b�rjat gr�na? Det �r icke
av �lder, du, utan av omsorger och rastl�sa tankar. Min arme, �lskade
fader!

- Ja, om detta f�rtj�nar hat, vad �r det d�, som f�rtj�nar tacksamhet
och k�rlek? sade Teodoros. Men du f�r icke tyda mina ord till det
v�rsta, Hermione. Med sin k�nnedom om tiden och m�nniskolynnet m�ste
Krysanteus fr�n b�rjan hava f�rutsett det motst�nd han nu r�ner.
F�rtjusningstiden kunde icke vara l�ngvarig. Det g�r an att m�la
idealer och st�lla dem f�r m�nniskornas �gon; alla skola h�nf�ras, ty
alla igenk�nna mer eller mindre klart urbilden av sin egen
m�nsklighet; men att s�ka f�rverkliga dem, Hermione, att med kraftig
och skonsl�s hand gripa in i verkligheten f�r att omskapa den till
n�got sannare och sk�nare, det framkallar alla tr�ghetens, vanans och
ondskans makter till f�rtvivlat motst�nd. Det uppst�r d� en strid, som
icke �ndar, f�rr�n idealets k�mpe har segrat eller dukat under. Det
sista �r det vanliga, Hermione, ja, det ligger i tingens natur och
Guds v�rldsordning, att s� skall vara. Ty idealets k�mpe �r, �ven han,
en m�nniska, full av fel och misstag, och med det sanna, varf�r han
k�mpar, blanda sig villfarelser, som g�ra motst�ndet r�ttsgillt. Vad,
om Julianus och Krysanteus i mycket hava or�tt? Om de skulle vilja
�terf�ra en tid, som �r d�d och b�r vara det, en tid, som genom
avst�ndet h�grar f�r deras �gon med en glans, som han i sj�lva verket
aldrig �gde? Vad om deras str�vanden skulle motverka i st�llet f�r
fr�mja m�nniskosl�ktets sanna v�l?

- Det l�ter icke t�nka sig, sade Hermione, ty f�rnuftet och sanningen
hava i alla tider till sitt inre v�sen varit desamma och skola alltid
f�rbliva det.

- Visserligen. Ingen tid har varit f�rnuftl�s och osann. Men du,
liksom jag, �r �vertygad om en Guds uppenbarelse i v�rldens g�ng och
m�nniskosl�ktets �den. Vari skulle d� denna uppenbarelse best�, om ej
d�ri, att hans h�rlighet och fullkomlighet under olika skiftningar
allt klarare framstode f�r de varelser, som �ro skapade till hans
avbilder? I viljen �terkalla en f�rfluten tid. Det �r fruktl�st,
Hermione. I viljen �ter uppliva tron och v�rdnaden f�r de gamla
gudarne. Det �r om�jligt, att detta f�retag skall lyckas. Det �r
f�rtvivlat, ty det b�r en osanning inom sig. Ack, d�rutinnan ligger er
svaghet. Varf�r skolen I inblanda denna fallna gudav�rld i er kamp f�r
sedernas b�ttring, f�r tankens r�tt och den borgerliga friheten? Vad
har Zeus, den otrogne �kta mannen, att g�ra med sedligheten eller
f�rnuftet, han, den avundsamme, som f�ngslade Prometeus vid klippan,
emedan denne med eldens g�va vart m�nniskosl�ktets v�lg�rare? Vad hava
de f�rgudade tyrannerna, som I givit s�te Olympen, vad hava de att
g�ra med frihetsandan och m�nniskov�rdet? Dessa brottsliga, lastbara
gudar, f�rtj�na de sina r�koffer och altaren? �ro de gudar, till vilka
man kan s�tta sitt hopp i livet och i d�den? Det �r sant: I viljen
avtv� dessa vanst�llande fl�ckar fr�n deras anleten. I f�rd�men som
h�dare de skalder, som f�rtalat dem. Men sedan I utpl�nat dessa drag,
vad �terst�r dem d� av deras egendomlighet? Intet. De varda blotta
opersonliga krafter, utstr�mmade fr�n den ende evige Guden.

- S� anse vi dem �ven, inv�nde Hermione. V�ra filosofer s�ga, att

dyrkandet av flera gudar uppst�tt genom m�nniskornas svaghet, som
f�rdelat fullkomlighetens egenskaper p� m�nga.

- Men varf�r f�rneken I d� den Gud, som l�tit sig uppenbaras f�r edra
filosofers slutledningar? Emedan han �r ofattlig f�r m�ngden, skolen I
svara. Ja, han �r i sanning ofattlig, om han, s�som m�nga av edra
filosofer f�rmenat, endast �r den outgrundliga, p� alla egenskaper
tomma enheten i tingen, ett v�sen, som ej bryr sig om m�nniskornas
�den; men �r han en god, allvis och k�rleksrik f�rsyn, s� �r han icke
blott fattlig f�r den enfaldigaste, utan just den, efter vilken de
okunnigaste hj�rtan i alla tider l�ngtat.

- I, upplysta hedningar, fortfor Teodoros, �ren stolta aristokrater;

I talen om en tro f�r de utvalda andarne, de visa och tankekraftiga;
om en annan f�r den stora hopen. I viljen hava k�rnen f�r er och kasta
skalet till m�ngden. Mot denna uppfattning har samma hop sj�lv
f�rklarat sig, och denna motf�rklaring �r kristendomen. I villen icke
omst�rta altarna, I villen icke rubba de enfaldiges tro, icke skingra
deras villor, som, efter vad I trodden, gjorde dem lyckliga. Ibland er
funnos �ven s�dana, som f�r statens, f�r ordningens skull ville
bef�sta den gamla vidskepelsen, f�rutan vilken de f�rmenade, att allt
skulle sammanfalla i grus. Som om en l�gn vore det starka band, som
sammanh�lle v�rlden! D� f�rkunnades ur folkets l�gsta kretsar, ur
fiskarhyddor och verkst�der, samma ofattliga sanningar, som I haden
lagt hand p� f�r egen r�kning. Detta �verraskade tvivelsutan de vise.
Det var en omv�lvning, och s� demokratisk, Hermione, s�
frihetssyftande hon kunde vara. Hon f�rkunnade en gud f�r alla, en
vishet f�r alla. Hon f�rkunnade, att den h�ge och l�ge, imperatorn och
slaven, �ro br�der, barn av samme fader, delaktiga i samma arvedel.
Bort med romaren, hellenen och barbaren! Vi �ro alla m�nniskor. Bort
med herren och slaven! Vi �ro alla skapade till frihet, till den sanna
friheten, som vinnes i segerrik kamp, med Guds hj�lp, mot v�ra
tyranniska onda b�jelser! Bort med den h�gsta och sv�r�verstigligaste
av alla skiljemurar mellan m�nniskor--skiljemuren mellan r�ttf�rdiga
och f�rtappade! Ingen �r mer s� r�ttf�rdig inf�r Gud, att han icke �r
en syndare; ingen s� fallen, att han ej kan uppr�ttas! Bort med
sj�lvbel�tenheten liksom med f�rtvivlan! Den sj�lvbel�tnes h�gmod
skall �dmjukas, och den �dmjukes f�rtr�stan h�jas, ty i himmelen �r
st�rre gl�dje �ver en botf�rdig syndare �n �ver alla r�ttf�rdiga inom
havets g�rdel! Detta, Hermione, �r kristendomens l�ra, de sanningar,
som f�rkunnades av Jesus av Nasaret. S�g mig, finner du ingen skillnad
mellan honom och underg�raren Apollonios? Han uppv�ckte d�da,
Apollonios, och f�rr�ttade underverk, som liknade Jesu; men vad voro
dessa mot nasarenens st�rsta underverk, som �r hans levnad och l�ra?
Hava edra cesarer, som I upph�jt till gudar, st�rre r�tt till detta
namn �n nasarenen? I f�rskr�ckens �ver v�ra ord, d� vi s�ga, att Gud
var i Kristus och f�rsonade v�rlden, och likv�l har ert eget f�rnuft
uppenbarat er n�dv�ndigheten av Guds mandoms anammelse, och edra
myter, bland vilka m�nga hava r�tt att kallas profetior, antyda det,
f�reb�da det. Talas ej i edra mysterier om en gud, Dionysos Zagreus,
den h�gste gudens �lsklingsson, som nedsteg till jorden, k�mpade med
de onda makterna, led en sm�rtsam jordisk d�d och genom denna d�d,
varifr�n han uppstod, vart m�nniskosl�ktets f�rlossare? Vem �r denne
Dionysos Zagreus, om icke en dr�m, som edra f�der dr�mt om den
kommande Kristus? De skaror, som vallf�rdade till Eleusis, tror du,
att de f�rdes endast av tr�ngtan efter h�gre kunskap i gudomliga ting!
Nej, de visste v�l, att invigningen icke f�rvandlade n�gon till
djupsinnig filosof. De hastade dit i �vertygelsen att finna r�ddning
f�r sina sj�lar. Ocks� har i v�ra dagar, sedan Julianus �ter �ppnat
mysteriernas tempel, m�ngen nyinvigd f�rv�nats att h�ra d�r i m�rker
och l�ndom f�rkunnas samma l�ror, som kristendomen predikat i klara
dagen, men enklare och renare, och m�ngen har ifr�n Eleusis �terv�nt
med l�ngtan att utbyta den dr�mde Dionysos mot den verklige. Prometeus
sjunger, fastnaglad vid klippan, om de gamla gudarnes fall och en
h�gre v�rldsordning. Edra myter uttala klart och tydligt p�
m�ngfaldiga st�llen sin egen otillr�cklighet och, liksom judarnes
heliga b�cker, f�reb�da den kommande Messias. De nyplatonska
filosoferna l�ra ju �ven fr�n filosofiens st�ndpunkt Guds
m�nniskovardande. �ven de tala om ordet, genom vilket allt �r skapat;
�ven de tala om tro, hopp och k�rlek som fromhetens grundval. Men n�r
de f�r �vrigt l�ra, att Guds tankar �ro ting och verkligheter, �r det
ej d� en oriktig slutsats, att de uppfatta Guds mandomsanammelse
endast som en filosofisk tanke, icke som en verklighet, lekamliggjord
i en m�nniska? Ack, en filosofisk tanke �r icke tillr�cklig att
�tergiva den f�rtvivlade sj�len lugn och salighet.

T�nk dig, Hermione, en m�rdare, som med fasa vaknar ur sin vredes rus
och ser det blodiga offret vid sina f�tter. Han har utf�rt ett od�d,
som ej kan gottg�ras. Hans �nger, hans f�rtvivlan, hans huvud, om �n
frivilligt lagt under lagens sv�rd, �tergiva icke den slagne hans liv.
T�nk dig, vad som �r �n rysligare, en sj�lam�rdare, en f�rf�rare, som,
insatt till v�rdare av ett v�lartat och lovande barn, f�rd�rvar dess
natur, utvecklar dess onda anlag, nedst�rtar det i sinnlighetens dy
och slutligen ser sin skyddsling omkomma d�ri. T�nk dig honom v�ckt
till inseende av sin g�rnings ryslighet. D� f�ljer en �nger, som ingen
filosofisk tanke kan avv�nda fr�n f�rtvivlan och evigt f�rd�rv. Tarvas
ej f�r dem den fulla vissheten om en personlig f�rlossare, som �ven
f�r deras skull, f�r att �ven deras synder skola f�rl�tas, burit Guds
vrede och lagens f�rbannelse? Det steg, Hermione, som leder fr�n din
tro till min, �r s�ledes steget fr�n tanken till den levande
verkligheten, fr�n den sl�jade sanningen till den avsl�jade och
uppenbarade.

Samtalet fortfor l�nge i denna riktning. Det var icke f�rsta g�ngen
Teodoros talade med Hermione om kristendomen. Han hade l�nge gripit
varje tillf�lle, som yppade sig d�rtill, och s�dana tillbj�do sig
m�nga, ty Teodoros var, ehuru kristian och pr�st, en n�stan daglig
g�st i Krysanteus' hus. Det hade emellan dem b�da uppst�tt en v�nskap,
som, grundad p� �msesidig aktning, icke st�rdes av olika trosmeningar.
Dessa hade icke hindrat Teodoros att bjuda sin hj�lp �t Krysanteus,
n�r han i enlighet med kejsarens avsikter b�rjade inr�tta fattighus
och sjukhus i Aten och �vriga st�der i Akaja. Teodoros syntes icke
fr�ga efter sina trosfr�nders omd�me i detta avseende; han vart
�rkehedningens ivrigaste medhj�lpare i allt vad han ans�g gott och
nyttigt, och bar med lugn de tillvitelser f�r k�tteri och avfall, som
kristianerna allm�nt gjorde honom. Han bes�kte de nyinr�ttade skolorna
och tvekade ej att infinna sig i filosofernas f�rel�sningssalar, d�r
han dock f�r m�ngen var en besv�rlig g�st, ty han inskr�nkte sig icke
till att h�ra, utan uppsteg sj�lv i sin ordning p� talarestolen till
f�rsvar f�r den kristna l�ran, f�rv�nande de bildade �h�rarne med
�synen av en kristen pr�st, som lugnt lyssnade till motst�ndarnes
tankar och varmt men fridsamt utvecklade sina egna. �ven till Akademia
gick han ofta f�r att offentligt tvista med Krysanteus och hans
l�rjungar. Vart han d�r den ena dagen besegrad--ty h�r fann han sina
m�stare i dialektiken--s� �terv�nde han den andra dagen med nya
bevisningsgrunder; han bidrog alltid att liva samtalet och
tankeutbytet; han saknades slutligen, n�r han uteblev, och de unga
akademikerna b�rjade betrakta honom s�som en medlem av deras krets, en
kristen platoniker.

Verkade han med allt detta ingen omv�ndelse, s� avtvang han likv�l
aktning f�r kristendomen och utstr�dde kanh�nda m�nga fr�n, som f�rst
i framtiden skulle uppspira.

I Akademias tr�dg�rdar, liksom i sina enskilda samtal med Hermione,

bem�dade han sig, tv�rtemot kristianernas f�rest�llningss�tt, att
visa, det den gamla och den nya l�ran icke stode som fiender emot
varandra, icke som ett dj�vulens och m�rkrets rike emot Guds och
ljusets, utan som en senare utveckling till en f�reg�ende, som
manna�ldern till ynglinga�ldern, som en profetia till sin uppfyllelse.
Han gav den gamla bildningen all hennes �ra och medgav s� mycket
hellre f�rnuftets r�tt, som, enligt hans �sikt, Guds enhet och
f�rsoningens n�dv�ndighet kommit till uppenbarelse �ven i detta. Men
bredvid f�rnuftets filosofi talade han �ven om den religi�sa k�nslans,
och gav henne f�retr�desr�tten och emellan olika meningar den
avg�rande r�sten, emedan hon st�der sig p� den of�rvillade driften,
som tr�ffar sanningen hastigare och s�krare �n all slutledningskonst.

Han bad de unga filosoferna l�sa kristendomens heliga urkunder, och de

skulle finna, att medan dessa skrifter med klarhet uttala de
grundsanningar, p� vilka allena m�nskligheten kan bygga ett tempel,
v�rdigt Herren, s� l�mna de dock i alla andra avseenden det friaste
sv�ngrum f�r tankens verksamhet och sporra honom till letande i de
gudomliga tingen, i st�llet f�r att binda och fj�ttra honom.

Detsamma f�rest�llde han i afton Hermione, och han framtog under sin
mantel en bokrulle och lade den i hennes hand. Det var Johannes'
evangelium. Han avtvang Hermione med entr�gna b�ner det l�fte att icke
f�rdomsfullt l�gga denna bok �sido, utan l�sa och pr�va henne. De
skulle d�refter vidare samtala om inneh�llet.

D� Hermione inv�nde, att man av frukten m�ste d�ma tr�det, samt att
den senaste tidens r�n p� ett f�rskr�ckligt s�tt visat, att
kristendomens m�lsm�n str�vade att utbreda den mest oerh�rda andliga
och v�rldsliga tr�ldom, och att de kristnes inb�rdes f�rh�llande,
l�ngt ifr�n att framst�lla en tavla av k�rlek och f�rdragsamhet, varit
ett, som �verginge vilddjurens i hat, grymhet och blodt�rst; d�
svarade Teodoros, att dessa sorgliga f�reteelser h�rfl�te ur en helt
annan k�lla �n kristendomen, att hierarki, kyrkom�ten och
dogmofelbarhet hade med kristendomen ingenting gemensamt, utan tv�rtom
vore hans st�rsta och farligaste fiender. F�rvillelsen hade uppkommit,
emedan man ville till�mpa filosofiens str�nga begreppsbest�mningar p�
tron. Men ur de blodiga och f�rskr�ckliga striderna, som alstrats
h�rigenom, skulle en g�ng insikten av denna f�rvillelse dess klarare
framtr�da. Teodoros kallade partikampen med dess olyckor f�r
kristendomens f�dselsm�rtor; han bad Hermione endast l�sa urkunderna,
och hon skulle d� inse, att Jesu l�ra ej �r roten till de kristnes fel
och v�rldens olyckor, utan roten till gl�dje och salighet i de
enskildes hj�rtan.

N�r Hermione f�rebr�dde de kristne deras f�rakt f�r m�nniskans

sk�nhetsdrift och det raseri, varmed de f�rst�rde konstens verk,
svarade Teodoros, att d� sk�nhetsdriften �r av skaparen inplantad i
m�nniskorna, s� m�ste den en g�ng komma till verksamhet �ven hos
kristianerna.--F�rt�ljer ej, sade han, Tukydides, att atenarne vid en
m�ktig fiendes annalkande kullst�rtade sina pelare och minnesv�rdar
f�r att anv�nda dem till skansar? De gjorde det, utan att n�gon
f�rdenskull har f�rebr�tt dem barbari. Kristianerna kunna icke hata
konsten, utan endast de tillf�lliga former, vari hon �nnu uppenbarar
sig f�r deras blickar. Hermione, fortfor Teodoros och pekade p� den
nedg�ende solen, som purpurf�rgade hav och himmel, naturen, mitt i
vilken vi leva, �r ju en �terglans av Guds sk�nhet. Vart vi v�nda v�ra
blickar, omgivas vi av sk�nhet. M�nniskan �r s�nkt i ett hav av
sk�nhet, och hon m�ste blunda, om hon ej vill �verv�ldigas. Tror du
d�, att sk�nheten �r n�got f�rg�ngligt, att spegeln, som sj�len h�ller
mot naturen, kan n�gonsin sl�ppas och krossas som en vanlig spegel?
Nej, spegeln �r sj�len sj�lv, sk�nhetsdriften �r of�rg�nglig, och
f�rst�rdes �n allt vad konsten hitintills frambragt, skall ur
f�rst�relsen ett nytt och h�gre framg�.

D� Teodoros slutade sitt samtal med Hermione, var skymningen inne.

Emedan det var ovisst, vid vilken tid Krysanteus skulle �terv�nda fr�n
staden, kunde han icke avvakta dennes ankomst; han �nskade Hermione en
god natt och gav sig p� v�g till Pir�us, ot�lig att f� h�ra utg�ngen
av arkontvalet.

Underr�ttelsen om folkf�rsamlingens beslut hade redan hunnit sprida

sig i hamnstaden.

- Medborgare, sade Teodoros till den f�rste han m�tte p� gatan. Du har
f�rmodligen �vervarit folkf�rsamlingen?

- Ja.

- Vem �r den nye arkonten?

- Krysanteus �r �tervald, svarade mannen harmset.

- Ah, det var en utg�ng, som jag knappt f�rmodat.

- Ej heller jag.

- P� vem r�stade du, min v�n?

- P� Krysanteus.

- Och likv�l tillh�r du det andra l�gret, s�vida jag icke misstager
mig.

- Du misstager dig. Jag r�knar mig till hans anh�ngare, ehuru jag har
mycket att anm�rka emot honom. Han uppf�r sig som env�ldsherre �ver
det fria folket i Aten. Han tynger oss med p�lagor, oerh�rda intill
denna tid. Vi medborgare skola underh�lla alla sjuka och fattiga i
staden. Vi skola underh�lla skolor ej blott f�r v�ra egna barn, utan
ock f�r v�ra slavars. Har man n�gonsin h�rt slikt? Det �r en
himmelsskriande or�ttvisa, Teodoros, och jag undrar, att vi icke,
hellre �n att t�la s�dant, flytta ut i n�gon �demark.

- Och i trots av dessa klagom�l �ver Krysanteus gav du honom i dag din
r�st, s�ger du.

- Ja, han fick n�stan alla de n�rvarandes r�ster; men icke vill jag
s�ga, att valet f�rdenskull �r lagligt.

- Vad menar du?

- D� vi skulle skrida till hemlig omr�stning, uppsteg Karmides ...

- Karmides, var han n�rvarande? inf�ll Teodoros f�rundrad.

- Ja, f�r f�rsta g�ngen, och f�rmodligen endast f�r att roa sig och
tillst�lla oreda. Nog av, han steg upp, talade till folket och
f�reslog �ppen omr�stning i st�llet f�r hemlig.

- N�v�l?

- Krysanteus' lilla anhang ropade ja. De andre tego. Man tog

naturligtvis tystnaden f�r samtycke. Den �ppna omr�stningen b�rjade.
Du kall nu l�tt f�rest�lla dig utg�ngen.

- Nej. Varf�r skulle icke den �ppna omr�stningen hava samma p�f�ljd
som en hemlig?

Borgaren log medlidsamt �t denna enfaldiga fr�ga.

- Du begriper v�l, sade han, att ingen just vill �ppet bryta med
Krysanteus, som �r rik och m�ktig och har kejsaren bakom sig. Med
hemlig omr�stning skulle Krysanteus ej haft hundra bland tusen f�r
sig; nu hade han icke tio bland tusen mot sig. S�dan �r v�rlden, min
v�n.

- V�l, prisen er lyckliga, att vad som skett har skett! Krysanteus �r
eder �dlaste och b�ste medborgare. Den bildstod, som man f�r ett �r
sedan reste �t honom, b�r inskriften ��t Atens f�rste medborgare�. Om
han redan d� f�rtj�nte detta namn, s� f�rtj�nar han det nu tusenfalt.

- Bah! Smicker! sade mannen med en axelryckning, varefter han h�lsade

Teodoros och fortsatte sin v�g.

* * * * *

Vid pass en timme sedan Teodoros l�mnat lantg�rden, anl�nde Krysanteus

dit fr�n staden. Hermione h�rde med gl�dje, att valet p� lysande s�tt
utfallit till hans f�rm�n. Teodoros' farh�gor hade s�ledes icke sannat
sig! Atenarne hade icke visat sig otacksamma. Men p� Krysanteus' panna
l�g dock en skymt av dysterhet och sm�rta. Han anade, att valets
utg�ng berott av det f�rslag, som Karmides framst�llde. Han hade p�
senare tider r�nt m�nga bevis p� medborgarnes likgiltighet, hade ofta
m�tt �tminstone tr�ghetens motst�nd; han b�rjade m�rka, att han stod
s� gott som ensam och att hans verk icke hade fast grundval i folkets
t�nkes�tt. Men han ville icke f�rtvivla om sitt m�l. Han hoppades p�
det unga sl�kte, som var kallat att uppv�xa under de samh�llsformer
Julianus skapat, under inflytelsen av den ande, som utstr�mmade fr�n
honom. Och liksom i f�rk�nsla av att Julianus' bana ej skulle varda
l�ng, ockrade Krysanteus med minuterna och arbetade med feberaktig
ot�lighet. Det var f�rdenskull han icke ville l�mna makten ur sina
h�nder; han kunde som enskild medborgare verka mycket, men icke
detsamma som nu.

F�rst n�r han satt bredvid sin �lskade Hermione, f�rsvann det dystra
molnet fr�n hans panna, medan hon spelade p� sin cittra och sj�ng ett
stycke, som varit Elpenikes �lsklingss�ng. Vid aftonm�ltiden infann
sig Okos, den unge slaven, portvaktarens son, med ett nyss anl�nt
brev. Det var fr�n Ammianus Marcellinus, som nu f�ljde Julianus i
kriget mot perserna. Krysanteus uppl�ste och Hermione lyssnade med
str�lande �gon till den skildring, som Ammianus l�mnade �ver Julianus'
bragder. De t�vlade med Alexanders, om icke �vertr�ffade dem. Den
romerska krigs�rans mest lysande dagar hade �terv�nt: kejsarens
f�red�me hade f�rvandlat varje romersk krigare till hj�lte. Perserna
hade f�rlorat drabbning efter drabbning. De hade kallat floderna till
sin hj�lp, genombrutit dammarne och l�tit vattnet �versv�mma det
vidstr�ckta sl�ttland, varp� legionerna framt�gade. Men �ven detta
hinder �vervanns av soldaternas ih�rdighet, som livades av anf�rarens
ande. Han t�gade till fots i spetsen f�r h�ren, uppmuntrade de
modf�llde och deltog med egen hand i arbetena. Vattenmassorna voro
�terf�rda inom sina br�ddar och hela skogar nedhuggna till lagning av
de utskurna v�garne. H�ren nalkades den persiska huvudstaden.
Perisabor, den andra i ordningen av Persiens st�der, v�l bef�st och
v�rnat av talrikt manskap, var stormat och intaget. Efter Perisabor
hade ordningen kommit till Maogamalka, Persiens starkaste f�stning,
bel�gen endast tv� mil fr�n huvudstaden. Staden f�rsvarades, skrev
Ammianus, av sexton torn, djupa l�pgravar och dubbla murar och hade i
alla tider ansetts ointaglig. Men Julianus l�t gr�va en mina under
murarne, och medan bel�gringstornen framrullades och kastmaskinerna
slungade sina stenblock, hade en utvald skara genom den underjordiska
g�ngen intr�ngt i staden, vars bes�ttning str�ckte vapen eller grep
till flykten. Nu stod romerska h�ren i huvudstadens omedelbara
grannskap.

Den gl�dje, varmed Ammianus' brev uppfyllde Krysanteus och hans

dotter, blandades med oro och farh�gor, n�r han skildrade den
of�rv�genhet, varmed Julianus blottst�llde sin egen person. Han
tycktes �ven i detta avseende hava tagit Alexander till sin f�rebild.
Vid Perisabor hade Julianus lett stormningen mot den ena av
f�stningsportarne; d� soldaterna arbetade p� att spr�nga den, hade
fienderna fr�n murens tinnar riktat ett regn av kastspjut och stenar
mot den purpurkl�dde anf�raren. Vid Maogamalka hade tv� perser
framrusat fr�n ett bakh�ll f�r att nedg�ra honom. Julianus avv�nde med
sin sk�ld deras f�rtvivlade hugg, d�dade med egen hand den ene fienden
och tvang den andre fly, innan de romerska soldater, som arbetade i
grannskapet, hunnit ila till unds�ttning. Ammianus anf�rde flera
liknande drag och klagade, att knappt n�gon dag f�rfl�t, d� ej
kejsaren blottst�llde sig f�r faror, ur vilka han liksom endast genom
underverk r�ddades.

D� Hermione gick till sin sovkammare, d�r hennes kammarflicka Alkmene

v�ntade f�r att bitr�da henne vid avkl�dseln, sken den uppg�ende m�nen
emellan slingerv�xterna utanf�r det �ppnade f�nstret s� lockande in i
det lilla rummet, och nattvinden medf�rde s� ljuva v�llukter, att
Hermione, lyssnande till Alkmenes skildring av nattens sk�nhet, gav
vika f�r sin lust att tillbringa �n en stund i det fria, innan hon
ginge till vila. Alkmene band kappan �ver sin h�rskarinnas skuldror
och gjorde sig i ordning att ledsaga henne; men Hermione sade, att hon
ville vara ensam. F�ljd av kammarflickans �gon, styrde hon kosan till
sitt ensliga �lsklingsst�lle.

FJ�RDE KAPITLET.

M�tet.

D� Hermione var ensam, sj�nk hon p� kn� och bad, med blicken riktad
mot den stj�rnstr�dda himmelen, att den vishet och allmakt, som skapat
de otaliga himmelska ljusen och leder dem i sina banor, m�tte h�gna
undan krigets faror Julianus och f�rl�na honom en l�ng, lyckosam och
v�lsignelserik levnad som rikets kejsare och fader.

Nattens lugna sk�nhet, det tindrande himlavalvet, det stilla,

vidstr�ckta havet, de f�r l�tta sommarfl�ktar susande lundarne ing�vo
den bedjande flickan k�nslan av det h�gsta v�sendets n�rvaro omkring
henne och i hennes egen sj�l.

Kunde i denna natur, s� uppfylld av sk�nhet, s� h�rligt skipad av sin

store byggm�stare, kunde i henne finnas ett rum f�r blinda, regell�sa
makter, gjorde sig ej samma k�rlek och f�rutseende vishet g�llande
�ven i m�nniskosl�ktets liv och �den? De s�lla k�nslor, som med b�nen
genomstr�mmade Hermione, uppl�ste denna fr�ga i en lyckligg�rande och
lugnande �vertygelse. V�rt sl�ktes �den ledas av Gud; det sanna och
goda skall segra �ver osanning och ondska; den h�gsta lott, vartill en
d�dlig kan koras, �r ett rum bland stridsm�nnen f�r den goda saken;
hans strid �r aldrig gagnl�s, han vinner, �ven n�r han dukar under,
och han segrar �ven genom sin d�d.

Det var Julianus' bild, kring vilken Hermione samlade dessa tankar.
Men bilden vek, utan att hon visste huru, f�r en annan, som pl�tsligt
stod f�r hennes andes �ga. Det var en sk�n man, i vars anlete str�lade
en �verjordisk mildhet och renhet, vars �gon, f�sta i Hermiones sj�l,
syntes i sin blick hava samlat och f�rm�nskligat det h�gsta v�sendets
ofattliga k�rlek. Han bar, lik Apollon, en krans om sin panna, men
kransen var icke vriden av lager, utan av t�rne, och bloddroppar
sipprade p� hans vita �nne. Han framr�ckte sina h�nder--�ven de
bl�dde ur djupa s�r, men han log och sade:--Se, �ven jag har segrat
genom min d�d.

Huru uppsteg denna bild i hennes fantasi? Hermione igenk�nde

nasarenen, om vilken Teodoros talat med s� innerlig h�nf�relse, och
f�r vilken han redan f�rm�tt ingiva henne ej blott den v�rdnad hon
m�ste k�nna f�r en stor teurg, en av himmelen �lskad m�nniska, utan
�ven en h�gre k�nsla, i vars v�rme hon anade och fruktade en gryende
k�rlek.

Hon fruktade den, ty det kristna namnet var henne f�rhatligt. Hon hade
fr�n barndomen l�rt och genom sin egen k�nnedom av v�rlden n�dgats
f�rknippa med detsamma f�rest�llningarna om det fula, l�ga, grymma och
dumma. De tv� kejsare, som hitintills burit det kristna namnet, hade
varit l�mska, menediga m�n, som rasat mot sin egen sl�kt, liksom mot
sina unders�tar. De kristna pr�sterna predikade emot f�rnuft och
frihet; det kristna livet f�rekom henne som en sv�ngning mellan vild
h�ngivelse �t v�llust och laster och en lika otyglad h�ngivelse �t
k�ttets d�dande genom avskyv�rt sj�lvpl�geri. I b�da fallen framstod
det fula i hela sin vederstygglighet, parande sig hos den stora hopen
med k�rlek till smuts och lumpor. L�ran om naturens f�rfall var henne
en l�gn, d� hon s�g naturens sk�nhet; f�rest�llningen om ett i grunden
f�rd�rvat m�nniskov�sen f�rekom henne lika ov�rdig som farlig, och
Hermione betraktade som en frukt av denna l�ra de gruvliga missljud,
den brist p� sj�lvbeh�rskning, det �t ytterligheter hemfallna, �t
fanatism och alla slags lidelser �verl�mnade liv, varp� den kristna
kyrkan framvisade s� talrika prov--sk�rande motsatser till de lugna,
harmoniska bilder av f�r�dlad m�nsklighet, som den hellenska
filosofien hade danat, och f�r vilka Julianus var ett s� h�rligt
m�nster.

Men den Kristus, om vilken Teodoros predikade f�r Hermione, var ju en

helt annan �n den ande, som uttalade sig i kristianernas liv,
�sk�dningss�tt och inb�rdes strider. Han var ju det sk�naste och
fullkomligaste v�sen i m�nniskoskepnad. Hans l�ra var ju den enklaste
och likv�l den mest upph�jda, som en m�nniskas l�ppar uttalat. Hans
gudam�nsklighet f�rekom ju �ven Hermione som en f�rnuftsn�dv�ndighet,
och det budskap han f�rkunnat, det kall han med sin d�d fullbordat,
som det h�gsta bevis p� gudomlig vishet och k�rlek.

Vad skulle hon d� tro, vad skulle hon d� g�ra? Umg�nget med Teodoros
hade s�tt tvekan i hennes sj�l. Hon k�nde det djupt i detta �gonblick,
sedan b�nens h�nf�relse f�rsvunnit. Hon lutade pannan i sin hand och
t�nkte p� sin fader, p� hans gr�spr�ngda lockar, p� den strid, d�r han
k�mpade i f�rsta ledet. Skulle Krysanteus' dotter kunna svika honom?
Denna fr�ga f�rskr�ckte henne. Skulle hon d� undfly umg�nget med
Teodoros? Nej, detta innebure ett erk�nnande, att hon vore den
svagare, det vore ju ett brott mot sanningen, som bjuder att lyssna
till varje sk�l och behj�rta dem, som icke kunna vederl�ggas. Men hon
besl�t att n�sta g�ng vara b�ttre rustad till f�rsvar. Dess klarare
skulle d� sanningen framtr�da ur de motsatta meningarnas strid.
Hermione skulle �h�ra sin faders f�rel�sningar och v�pna sig med alla
de sk�l, som den snillrike kejsaren nedlagt i sin nyligen fullbordade
skrift emot den kristna l�ran. Dessa sk�l ville hon d� inf�rliva i sin
egen tankebyggnad. De skulle �tergiva denna byggnad j�mvikt och s�tta
Hermione i st�nd att utan fruktan lyssna till den kristne ynglingen,
f�r vilken hon k�nde en varm, systerlig tillgivenhet.

Dessa tankar eftertr�ddes av andra. Hermione var aldrig ensam, utan

att minnena inst�llde sig av brodern och av �lskaren, som hon b�da
f�rlorat, men som hon b�da hoppades �terfinna i ett annat liv.

Huru �verraskad, ja best�rt hon vart i f�rsta �gonblicket, d� hon

bland kristianerna, som arbetade p� Afrodites tempel, uppt�ckte en
yngling, vars anletsdrag s� liknade Elpenikes, hennes moders, och den
bild, som hennes inbillningskraft hade skapat av Filippos! F�rst sedan
hon n�rmare betraktat den unge pr�sten, f�rsvann i n�gon m�n denna
likhet och p� samma g�ng en villa, h�nf�rande och tillika sm�rtsam.
Hon kunde dock icke gl�mma den unge f�rel�saren, och om ej hennes
senaste samtal med Teodoros tagit den riktning det fick, s� hade hon
redan nu av honom utletat den unge Klemens' levnadsomst�ndigheter.

Krysanteus hade meddelat henne, att Karmides deltog i folkf�rsamlingen

och r�stade f�r honom. Detta �verraskade Hermione. Vad skulle det
betyda? Hon visste, att Karmides och hans l�ttsinniga v�nner sm�dade
Krysanteus' str�vanden, liksom de h�nade allt, som l�g utanf�r gr�nsen
av deras eget vilda, njutningslystna liv. Vore det m�jligt, att
Karmides f�r�ndrats? Ack, sedan denna f�rmodan inst�llt sig, ville hon
icke �vergiva den, huru osannolik den var.

Ljuden av annalkande steg n�dde Hermione och st�rde hennes

betraktelser, d� de voro p� v�g att �verg� i vemodigt sv�rmeri. Hon
trodde, att det var Alkmene, och steg upp f�r att m�ta henne.

Men i samma stund visade sig framf�r ing�ngen till l�vsalen en manlig
skepnad, h�ljd i en m�rk mantel. M�nskenet f�ll p� hans bleka, men
vackra ansikte. Hermione igenk�nde Karmides.

Hon f�rvirrades vid denna ov�ntade uppenbarelse av f�rem�let f�r sina

tankar. �ven Karmides syntes �verraskad. Det uppstod en kort tystnad,
som br�ts d� Karmides i en ton, som klingade allvarligt och
v�rdnadsfullt, sade:

- Hermione, var icke f�rskr�ckt. En tillf�llighet har f�rt mig hit,

och jag anade ej ett s�dant m�te vid denna sena timme. Jag skulle
annars hava h�llit mig fj�rran fr�n denna nejd. Men d� �det nu s�
fogat, att jag r�kat dig ... t�rs jag d� nalkas dig? V�gar jag bedja
dig stanna och h�ra n�gra ord fr�n Karmides' l�ppar?

Det l�g ej blott i Karmides' ton utan �ven i hans drag ett uttryck,
som Hermione trodde f�r alltid f�rsvunnet d�rifr�n, och som p�minde
henne om den forne Karmides. H�lsans rosor hade vissnat p� hans
kinder, och hans blick var dyster, men i trots h�rav liknade han i
denna stund sig sj�lv, s�dan han var, d� Krysanteus �nnu kallade honom
sin �lskade l�rjunge. Han syntes densamme, men uppstigen fr�n en
l�ngvarig sjukdom.

Hermione besegrade sin f�rvirring och sade:

- Jag vill h�ra dig, Karmides.

Och d� efter dessa ord �nyo en tystnad uppstod, varunder Karmides

syntes tveka, vad han skulle g�ra eller s�ga, tillade Hermione, i det
hon satte sig och anvisade honom en plats i sitt grannskap: Din
ankomst �verraskade mig i f�rsta �gonblicket, ty jag v�ntade dig icke,
och det �r nu s� l�ngesedan vi s�go varandra. Den vackra natten har
lockat mig att tillbringa timmen, fast�n l�ngt framskriden, i det
fria. Och samma vackra natt har lockat dig att styra kosan till ett
st�lle, d�r du ser havet lyst av m�nen, och d�r du kan p�minna dig s�
m�nga barndomsh�ndelser. �r det icke s�?

- Jag vet icke, om natten �r vacker eller ej, sade Karmides, i det han
satte sig mitt emot Hermione och kastade manteln tillbaka. Jag har
intet �ga f�r naturen. Jag ser, att m�nen skiner, jag finner natten
tyst och nejden lugn, det �r allt. Men barndomsminnena ... du n�mnde
dem. Det var m�h�nda de, som f�rde mig hit. Jag vet det icke sj�lv,
men jag vet, att dessa minnen ha b�rjat pl�ga mig ... L�t mig tala
fritt om mig sj�lv, Hermione! D�lj din motvilja och h�r vad jag s�ger!
Jag skall sedan l�mna dig och undvika ditt grannskap.

Jag vill fr�ga dig: hava de r�tt att pl�ga mig, minnena av min
barndom, av din faders godhet och din egen k�rlek? Har jag f�rfelat
min best�mmelse och f�rsl�sat min lycka? Har jag varit otacksam emot
din fader? Har jag f�rorsakat dig sj�lv sm�rta? Du finner vad det �r,
som jag fr�gar mig sj�lv. H�r nu �ven de inkast jag g�r emot s�dana
fr�gor. Din fader uppfostrade mig till att �lska vishet och sk�nhet.
Han ingav mig tr�ngtan till b�dadera. Jag ville vara vis, jag ville
begripa Gud och v�rlden och mig sj�lv, jag ville inr�tta min vandel
efter hans eget m�nster, och jag var lycklig i min inbillning att
kunna g�ra det. Men jag r�nte omsider, att jag icke �r skapad till
dykare i filosofiens bottenl�sa hav; ligger sanningen d�r f�rborgad,
s� skulle hon �tminstone icke kunna upph�mtas av mig. Det var en
uppt�ckt, som avkylde min iver och nedst�mde mitt hopp. Jag skulle
blivit en �mklig platonsk filosof, men jag ville vara n�got helt och
fullst�ndigt. Krysanteus l�rde mig �lska det sk�na. Tyv�rr var det
endast med dina drag, Hermione, jag kunde t�nka mig n�got sk�nt. Jag
�lskade dig och yppade det i en olycklig stund. Din genk�rlek gjorde
mig lycklig f�r en kort tid ... som �r den enda s�lla tiden i min
levnad. Men det dr�jde icke l�nge, innan jag ins�g, att vi ej �ro
skapade f�r varandra. Jag ins�g mer och mer, att du �r mig �verl�gsen
ej endast p� hj�rtats, utan �ven p� tankens v�gnar. Min k�rlek
blandade sig med beundran, min beundran med f�r�dmjukelse. Jag �r
egenk�r och h�gmodig; men vore jag intetdera, vore jag den �dmjukaste
bland m�nniskovarelser, skulle jag likv�l icke vilja �ga till maka en
kvinna, som �vertr�ffade mig i allt, och i vars �gon jag �gde intet,
som kunde f�rl�na mig ett f�retr�de framf�r henne eller avtvinga henne
aktning. K�nslan av din �verl�gsenhet gjorde mig olycklig, Hermione,
utan att avkyla min k�rlek. Vad jag d� �nnu �gde och som f�rl�nade mig
v�rde i mina egna �gon, var det sedliga ideal, som din faders l�ror
f�r mig uppenbarat, och h�gen att i min egen levnad f�rverkliga det.
Detta ideal st�r �nnu f�r min blick, men h�gen att f�rverkliga det
f�rsvann, n�r jag ins�g, att det f�r mig var oupphinneligt och �ven
h�r min kraft otillr�cklig. Om jag �nnu i gosse�ren �lskade det f�r
dess egen skull, s� hyllade jag det som varmblodig yngling endast f�r
din skull, Hermione, f�r att vara utan fl�ck och tadel inf�r dig. Men
sedan viljan en g�ng dukat under i striden mot lockelserna, vad
�terstod mig d�? Att tillfredsst�lla min �relystnad genom att spela en
roll i statslivet? Ack, Hermione, d�rtill fordrades, att ett statsliv
i v�ra dagar skulle finnas. Att sj�lv vara h�rskare skulle kanske
behagat mig, men att vara en h�rskares verktyg, d�rtill k�nde jag
ingen b�jelse. Men det �ppnade sig f�r mig en annan bana, rosenstr�dd
och l�tt att g�. P� henne kunde jag n� en viss fullkomlighet och
�vergl�nsa mina likar. D�rom vart jag snart nog �vertygad genom en
n�rmare k�nnedom om v�rlden. Jag har nu vandrat denna bana till dess
m�l. Hon �ndar i en �demark. Ett o�ndligt avst�nd skiljer oss ifr�n
varandra, Hermione. Den sm�rta jag f�rorsakat dig b�r l�ngesedan vara
l�kt. Du kan d�rf�r �verv�ga med lugn vad jag nu f�r dig framlagt ur
mitt inre liv. Du finner, att jag f�rs�ker r�ttf�rdiga mig och l�gga
en del av min b�rda p� �dets skuldror. Har jag or�tt d�ri, s� m�ste
din dom falla mycket str�ng. Men huru ditt f�rst�nd �n d�mer, s�
v�djar jag till ditt hj�rta, Hermione, ty av ditt hj�rta hoppas din
fosterbroder f�rl�telse och gl�mska.

Hermione svarade:

- Beh�ver du min f�rl�telse, s� skiljas vi icke av ett o�ndligt

avst�nd. Jag giver dig henne g�rna.

- Du s�ger detta i s� kall ton, Hermione, sade Karmides. Din

f�rl�telse kyler mitt hj�rta st�llet f�r att v�rma det.

- Vad �nskar du mer �n f�rl�telse och gl�mska?

- Nej, inf�ll Karmides livligt, jag borde �nska ingenting eller allt.
Jag borde fordra, att du �lskade mig i trots av allt vad jag gjort f�r
att sl�cka din k�rlek, att du avsade dig din sj�ls �verl�gsenhet och
vorde den svaga kvinnan, som icke kunde skilja sitt hj�rta �ven fr�n
den ov�rdigaste, n�r hon en g�ng l�rt �lska honom. S�dana kvinnor
givas, Hermione, men icke f�r mig. Var skall jag finna henne, som vill
fatta min hand och f�lja mig, vart jag g�r, till lycka eller f�rd�rv,
till h�ghet eller el�nde, till salighet eller eviga pl�gor?

Karmides' ord buro vittnesb�rd om en strid, som s�nderslet hans inre.

Hans anlete sade Hermione detsamma. Hon betraktade det och uppfylldes
av vemodiga k�nslor. Dessa bleka drag voro outpl�nligt f�sta i hennes
sj�l. Han var olycklig, han �ngrade sig, och han skulle v�nda om p�
sin v�g, om en hj�lpande hand r�cktes honom av den han �lskade. Och i
kampen mellan sin stolthet och f�rtvivlan hade han uttalat en fordran,
som var trotsig, men f�rr�dde, att i djupet av hans v�sen vilade �nnu
hans f�rsta k�rlek.

Hermione k�nde sig djupt uppr�rd. Skulle hon st�ta honom tillbaka? Hon
hade d� handlat efter ingivelsen av kvinnlig stolthet, som h�r om
n�gonsin haft r�tt, men hon hade f�rnekat sitt hj�rta, som k�nde
k�rlek, �mhet, medlidande och gl�dje �ver m�jligheten, att Karmides'
�nger och sj�lsstrid vore v�gen till hans uppr�ttelse.

Hon svarade honom:

- Bed gudarne om en s�dan maka, Karmides.

- Jag vill icke bedja om det om�jliga, sade Karmides. De kunna icke
sk�nka mig henne.

- G�r dig endast v�rdig deras g�va, och hon skall icke utebliva. Gud
ser, att du �r olycklig, Karmides, och han, som �r v�rldens hj�rta,
skall giva dig vad ditt eget hj�rta �skar.

- Tror du det, Hermione? sade Karmides. Tror du, att uppr�ttelse och
hopp �nnu givas f�r mig?

Han dolde ansiktet i sina h�nder. Med vilka ber�kningar han �n

infunnit sig--i denna stund var han uppriktig och f�ljde de
�verv�ldigande k�nslor, som uppsprungit ur hans b�ttre natur. Det var
i sj�lva verket medvetandet av underl�gsenhet och ov�rdighet, som hade
avl�gsnat honom fr�n Hermione, sedan han f�rsta g�ngen dukat under f�r
njutningslystnaden och sitt blods f�rf�relser. Han hade d�refter d�vat
sin ungdomsk�rlek i vilda orgier, men aldrig besegrat den. K�rleken
upptr�dde med ny styrka, sedan Petros med en vink, att Hermione �nnu
icke f�rg�tit honom, undanr�jt f�rs�ken av hans h�gmod att inf�r sig
sj�lv f�rneka tillvaron av en obesvarad och hoppl�s b�jelse. Och nu
hade k�rleken uppflammat i full l�ga i Hermiones grannskap, vid �synen
av hennes sk�na, milda och lugna anletsdrag.

Karmides k�nde en len hand, som fattade hans och f�rde den ifr�n hans
panna.
Han s�g upp. Hermione stod framf�r honom, och hennes �gon skimrade av
en fuktig glans.

Karmides blickade djupt in i dessa �gon. Han ville �vertyga sig, att
vad han s�g icke var synvilla. D� hon sakta drog sin hand tillbaka,
skyndade han att fasth�lla den.

- Karmides, sade hon, prisade vare gudarne! Jag har �terfunnit dig.

- Hermione!

Karmides' �gon skymdes av en t�r, men det ljuva leende, som l�g �ver
flickans anlete, �terstr�lades av hans eget. Det r�dde en tystnad, som
ingen ville st�ra. De betraktade varandra och k�nde i detta �gonblick
endast den l�nga, sm�rtsamma skilsm�ssan, den s�lla, ov�ntade
�terf�reningen.

- Min �lskade broder, sade Hermione slutligen, du skall nu gl�mma dina

sorger och vara lycklig.

- Ack, mina sorger! S�g: mina f�rvillelser, Hermione!

- Och du skall med glad tillit bedja gudarne om den maka, som ditt
hj�rta �nskar, som avs�ger sig allt f�r att f�lja dig i lycka och
olycka, till h�ghet eller ringhet. Jag vill �ven bedja gudarne om
denna g�va, den b�sta av alla, �t min �terfunne Karmides.

- O, g�r det, Hermione. Dig skola gudarne h�ra.

- Jag vill omtala f�r min fader detta m�te ...

- Ack, din fader hatar mig, och han har sk�l d�rtill ...

- Nej, jag skall visa, att han icke hatar dig. Jag vill omtala f�r
honom v�rt m�te, och det skall icke dr�ja l�nge, innan han upps�ker
dig och �terf�r dig till det bo, fr�n vilket du fl�g bort.

- N�r f�r jag �terse dig?

- Snart och h�danefter ofta, Karmides.

- Kanske i morgon?

- Jag vet det icke. Jag vill tala med min fader. Vi skola n�sta g�ng
m�tas �ppet f�r hans ansikte ...

- Det torde dr�ja l�nge, Hermione, men nu beh�ver jag ditt grannskap.
Och om din fader v�grar, vad skall d� ske? �ro vi d� �nyo skilda? Det
kan ju h�nda, att han bannlyser mig ifr�n din n�rhet, att han icke ens
vill h�ra talas om Karmides.

- Han skall icke g�ra det.

- Men om, upprepade Karmides ... huru skall jag d� �ter f� tillf�lle
att se dig? Jag har s� mycket att s�ga dig ... och det �r mig sv�rt
att l�mna dig, d� jag �r os�ker, om ej det �r f�r alltid.

Den oro, som yppade sig i dessa ord, och tonen, varmed de uttalades,
smekte Hermiones �ra.

- Vi skola i varje h�ndelse �terse varandra, sade hon. Detta st�lle �r

min �lsklingsplats och timmen vid solnedg�ngen �r min �lsklingstimme.
Du vet s�ledes, var du har att s�ka mig ... Se, Karmides, vad m�nen
stigit h�gt p� himmelen, medan vi talat med varandra! Alkmene, som
v�ntar mig, m�ste vara mycket s�mnig. Kanske �r hon nu p� v�g att
upps�ka mig. God natt, Karmides! M�rk denna afton med en vit sten och
dr�m i natt dina barndomsdr�mmar!

Karmides tryckte Hermiones hand till sitt br�st. De bytte �nnu en

v�ltalig, men obeskrivlig blick. Han sl�ppte l�ngsamt hennes hand,
v�nde sig om och gick. Hermione s�g honom f�rsvinna mellan tr�dens
skuggor. Hon l�mnade l�vsalen och riktade sina steg till villan, medan
hennes barm vidgades av s�lla k�nslor och hennes �ga gl�djedrucket och
tacksamt h�jde sig till stj�rnvalvet �ver det om�tliga tempel, vari
f�rsoningen med hennes �lskade nu var firad.

Alkmene v�ntade troget i sovkammaren sin h�rskarinna. Den unga

kammarflickan syntes halvslumra bredvid lampan, med armb�gen st�dd mot
nattduksbordet, n�r Hermione intr�dde. Men n�r hon uppslog sina �gon,
betraktade hon f�rstulet forskande sin h�rskarinnas anletsdrag och
hade icke sv�rt att uppt�cka deras str�lande uttryck.

- Han har s�ledes lyckats, t�nkte hon. Det var ju det jag sade
biskopen.

Under avkl�dningen samtalade Hermione gl�ttigare och f�rtroligare �n

vanligt med kammarflickan.

- Men s�g mig, Alkmene, sade hon, varf�r l�ter du den gode Okos g� och
sucka f�rg�ves? Tror du icke, att jag uppt�ckt det? Du �r icke s�
kallsinnig f�r honom, som du l�tsar, Alkmene.

- Vad du talar, min h�rskarinna! sade flickan rodnande, i det hon

l�ste diademet fr�n Hermiones lockar.

- Okos �r en god yngling, Alkmene. Min fader och jag v�rdera honom
mycket.

- Jag tror, att Okos endast gycklar med mig, genm�lde kammarflickan.
Icke skall man tro vart ord en s�dan s�ger. D� vore man ofta narrad.

- Ack, du enfaldiga! Ser du d� icke, att du pinar honom med din

l�tsade kallsinnighet? Fy att hyckla s�! Men du �r p� l�ngt n�r icke
s� enfaldig som du l�tsar. Eller vill du, att jag skall s�ga Okos, att
Alkmene v�l �r road av hans �mhet, men icke kan besvara den?

- Nej, vid allt i v�rlden, min h�rskarinna! Detta f�r du icke s�ga
honom.

Hermione talade om den vackra arrendeg�rden nere i dalen, som

Krysanteus utsett �t Okos och hans fader, Medes, den gamle
portvaktaren, som nu efter s� m�ng�rig frivillig tj�nstg�ring borde
finna det trevligt att �ppna och st�nga en egen d�rr och sola sig p�
egen tr�skel.

Alkmene �ter talade om sin h�rskarinnas vackra lockar, som det vore en
gl�dje att ordna, och om hennes sk�nhet, som i afton var mer bl�ndande
�n vanligt.

Hermione lyssnade denna g�ng med t�lamod, ja synbart behag till hennes
ord.

- Jag t�nker p� Eusebia, sade Alkmene, och undrar �ver hennes

blindhet. Hon vill vara sk�nare �n du, Hermione, och hon �r avundsjuk
p� dig, det vet jag.

- Huru vet du det?

- Jag talar ofta med hennes f�rsta kammarslavinna. Eusebia vill alltid
veta, huru du var kl�dd, n�r du senast visade dig p� Kerameikos. Och
n�r man sagt henne det, s� utropar hon: Huru smakl�sa dessa atenskor
�ro! Och likv�l efterapar hon din h�rkl�dsel och varje veck p� din
kiton. Det f�rargar henne, att hon icke kunnat inf�ra de romerska
kl�dseltyckena i Aten. Ack, jag m�ste skratta, n�r jag t�nker p� de
f�rsta dagarne hon tillbragte i v�r stad. Hon ville f�rv�na atenarne,
det �r visst och sant. Och nog v�ckte hon uppseende, d�r hon kom i sin
vidunderliga blommiga sidenkiton, st�djande sig p� tv� slavinnor och
f�retr�dd av en slav, som anm�lde: H�r �r en oj�mn sten i din v�g ...
h�r g�r gatan uppf�r ... h�r g�r gatan nedf�r ... liksom hon sj�lv
hade varit blind och icke kunnat se ett steg framf�r sig.

- Jag minnes allt det d�r, Alkmene.

- Det var idel h�gmod av henne, min h�rskarinna.

- Nej, s� var det icke, Alkmene. Eusebia �r van vid de romerska

sederna. Damerna bruka s� i Rom.

- Men det �r ju fult och l�jligt.

- Det nekar jag icke. Endast vanan kan f�rsona med s�dana bruk.

- Men var det icke h�gmod, n�r Ismene h�lsade henne p� gatan, och
Eusebia icke sj�lv besvarade denna h�lsning, utan l�t sin slavinna
g�ra det?

- �ven det bruket �r �vligt i Rom.

- Ismene fann det s� l�jligt, att hon icke kunde l�ta bli att v�nda
sig till Berenike och skratta ... ty Ismene har mycket l�tt f�r att
skratta, som du vet. Men Eusebia s�g det och kunde sedan aldrig t�la
Ismene.

- Jag har h�rt s�gas det.

- Men vet du, varf�r Eusebia lade bort sina blommiga kl�der? Jo, d�
skolgossarne s�go henne p� gatan, pekade de p� henne och ropade till
varandra: Ser du, v�ren �r redan kommen.

- De atenska skolgossarne br�s i elakhet p� sina f�der ... V�l,

Alkmene, jag beh�ver dig icke mer. G� nu till vila, min s�mniga
flicka.

- Jag �nskar dig ljuva dr�mmar, min h�rskarinna.

- Jag �nskar dig detsamma.

Alkmene avl�gsnade sig. Hermione var snart d�refter f�rflyttad till de

glada dr�mmarnes rike.

FEMTE KAPITLET.

Skeptikern.

- Vad slags filosof jag �r? Var det s� du fr�gade, gamle hederv�rde
portvakt? Jag bek�nner mig till den djupsinnigaste av alla skolor. Jag
�r tvivlare ... I beh�ven icke veta mer. Och som jag tvivlar, att den
h�r b�garen vin �r tillr�cklig att sl�cka min t�rst, tvivlar jag �ven,
att du, min k�re Okos ... Okos var det ju du hette? ... skulle hava
n�gonting emot att genast fylla den, d� jag nu �ter t�mmer den. Sk�l,
mina v�nner! ... Krysanteus' vin �r gott. Se d�r den tomma b�garen,
Okos. Ila, unge Ganymedes, att br�dda honom �nyo. Det �r icke var dag,
som I f�n �ran att se en filosof som f�rtrolig medlem av er f�r �vrigt
aktningsv�rda krets. F�gelsteken �r god, min k�re kock, men jag
tvivlar, att du kan tillaga en trana s� bra som kocken hos min v�n och
l�rjunge antikvarien. L�t icke s�ra dig av min anm�rkning,
aktningsv�rde kock. Jag p�st�r det icke med best�mdhet, ty �ver huvud
l�ter ingenting med best�mdhet s�ga sig. Jag endast tvivlar, f�rst�r
du.

Den, som talade s�, var �ttlingen av Ifikrates, samme unge man, som en
g�ng infann sig hos Petros som n�des�kande, men d�, vid det of�rmodade
m�tet med Krysanteus, hastigt p�minde sig, att han g�tt vilse och
egentligen �rnade sig till sin v�n antikvarien, biskopens granne.

Den unge mannen, k�nd under namnet Kimon, bar nu en grov mantel med
filosofiskt snitt och hade under ett �rs tid f�rsakat rakstugan, s�
att han, som naturen f�rl�nat med god sk�ggv�xt, numera pryddes av ett
v�rdnadsbjudande sk�gg. Dessa tecken antyda, att han tagit sitt parti
och utbytt funderingarna p� katekumenskapet och dopet mot
funderingarna i vetenskapernas vetenskap. Han hade nu avgjort slagit
sig p� filosofien och, som vi h�ra, p� den skeptiska.

Naturen och v�nskapen hade gemensamt underst�tt den gode Kimons

framsteg i filosofien--naturen, vilken, som n�mnt, beg�vat honom med
stark sk�ggv�xt, och v�nskapen, som i antikvariens person f�rl�nat
honom den grova, men hela manteln. Man m� dock icke misst�nka, att det
endast var sk�gget och manteln, som gjorde Kimon till t�nkare. Han var
�ven hemma i logiken; det var just i ett �gonblick av lutter f�rv�ning
�ver Kimons f�rdighet att g�ra de mest utomordentliga hornslut och
krokodilslut, som antikvarien h�nf�rdes till sin frikostighet. Manteln
och sk�gget voro endast de yttre k�nnetecknen, som han anlagt f�r att
vinna den aktning, varp� hans personlighet gjorde anspr�k.

Kimon var emellertid blygsam nog eller ocks� avundsjuk nog om sin
visdom, f�r att icke upptr�da i de offentliga l�rosalarne. Han umgicks
ej heller med sina br�der inom vetenskapen, antingen f�r det att han
ringaktade dem, eller f�r att de icke ville erk�nna honom. Men om
l�rosalarne saknade hans ljus, infann han sig dess flitigare i
matsalarne hos hederliga, f�rm�gna hantverkare, som h�llo n�gorlunda
gott bord och brukade dr�gliga viner. Hos s�dana v�rdar st�llde han
ingalunda sitt ljus under sk�ppan. Han f�rv�nade dem med djupsinnigt
tal och klyftiga syllogismer; och voro de otillg�ngliga f�r logiken,
s� avtvang han dem v�rdnad genom att tala om sin lysande b�rd och
f�rtroliga v�nskap med kejsar Julianus. Kejsaren, f�rs�krade han, var
i allm�nhet v�n av filosofer, men f�retr�desvis av filosofen Kimon.
Kejsaren hade bjudit Kimon ett palats i Konstantinopel och hundra
tusen guldmynt, men Kimon hade avslagit g�van, emedan han �lskade
fattigdomen av grundsats och icke ville l�mna sina goda v�nner i Aten.

Kimons umg�nge var dock ej helt och h�llet inskr�nkt till den krets i
samh�llet, som utgjordes av v�lm�ende hantverkare. H�jd �ver alla
f�rdomar nedl�t han sig � ena sidan, d� han n�mligen var mycket
hungrig, �nda till slavarne, f�retr�desvis kockarne i f�rm�gna hus; �
andra sidan var det icke s�llsynt, att han s�gs som g�st hos de unga
epikur�erna, ja till och med hos prokonsuln Ann�us Domitius, vid
dennes f�rtroliga symposier, n�r ingen b�ttre snyltg�st fanns att
tillg�, p� vilken s�llskapet kunde utt�mma sin lust f�r gyckel och
uppt�g.

Vid s�dana tillf�llen visade Kimon prov p� en sann filosofs

sj�lsstyrka. Det sk�mt, varf�r han d� var f�rem�l, rubbade aldrig hans
lugn, �n mindre hans hunger och t�rst.

Kimon �lskade icke blott vandrandet i de folkvimlande portikerna och

pelarg�ngarne i staden, utan �ven utflykter i den fria naturen. I dag
hade han, med hamnstaden till utg�ngspunkt, f�retagit en lustf�rd i
grannskapet av Krysanteus' f�rtjusande villa, d� han �verraskades av
ett regnv�der, som gav honom anledning att s�ka skydd under dess tak.
Han skulle dock sannolikt f�redragit att uth�rda ov�dret under �ppen
himmel, om han ej vetat, att b�de Krysanteus och Hermione voro
fr�nvarande. De hade begivit sig till staden, d�r Krysanteus skulle
h�lla ett offentligt f�redrag �ver religionen. Han och hans l�rjungar
hade n�mligen �verenskommit att i den gamla l�rans ut�vning inf�ra
samma bruk, som gjort och �nnu gjorde den kristna l�ran s� viktiga
tj�nster: offentliga religionstal.

Kimon fann hos villans husfolk det v�nliga emottagande, varupp� han
r�knat. Filosofmanteln gjorde sin vederb�rliga verkan p� den gamle
Medes och de andra tj�narne. Kimon fr�gade efter Krysanteus, och man
upplyste honom om vad han redan visste, att Krysanteus var i staden.
Hans �nskan att finna h�gn mot ov�dret, och hans antydan, att en
fotvandrande filosof kunde tarva n�got att f�rfriska sig med, funno
villiga �ron. Man skyndade att duka ett bord under en av
pelarg�ngarne, och den f�rtrolighet, varmed g�sten behandlade sin
omgivning, hans spr�ksamhet och det goda lynne, som han �dagalade,
sedan han �tskilliga g�nger t�mt och l�tit ifylla b�garen, hade samlat
flera av slavarne och slavinnorna omkring honom.

Det var nu t�mligen l�ngt lidet emot aftonen. Himmelen var �verdragen
av moln, som jagades av bl�sten fr�n havet, och regnet fortfor att
falla i strida str�mmar.

- Det finnes s�ledes, fr�gade gamle Medes vetgirigt, filosofer, som

kalla sig tvivlare?
- Ja visst. De �ro de djupsinnigaste av alla filosofer, svarade Kimon,
tuggande p� en bit f�gel.

- D� m�tte min herre Krysanteus tillh�ra den skolan, sade gubben,

eftersom de �ro de klokaste.

- Nej, upplyste Kimon, din herre �r visserligen mycket vis, mycket

djupsinnig, hunnen mycket l�ngt i vetenskapen, men till v�r skola h�r
han icke.

- S��. Men varp� tvivlen I d� egentligen?

- Vi tvivla p� allt, min gubbe, till och med d�rp�, att vi tvivla.

- Vid Zeus, det var besynnerligt, anm�rkte Medes.

- Min v�n, det l�ter besynnerligt f�r dina ofilosofiska �ron, sade
Kimon, blickande efter Okos, som dr�jde med b�garen, men i sj�lva
verket �r det mycket naturligt, och den enda st�ndpunkt, som �r v�rdig
den sanne vise. Jag vill f�rs�ka att g�ra det d�r begripligt f�r dig,
ehuru jag f�r detta �ndam�l m�ste uppoffra grundligheten f�r
tydligheten. Begriper du till exempel, att du icke skulle se, om du
icke hade �gon?

- Ja, svarade Medes, det begriper jag nog, jag som �r litet skum�gd p�
�lderdomen.

- Och att du icke skulle kunna h�ra, om du icke hade �ron?

- Ja, det f�rst�r jag �ven.

- Och att du icke kunde lukta, smaka och genom ber�ring k�nna, ifall
du icke hade n�sa, gom och k�nsliga lemmar?

- �ven det begriper jag. Jag k�nner nog, att jag har lemmar, jag som
har gikt i v�nstra benet.

- N�v�l, d� b�r du �ven inse, att det �r de fem sinnena--synen,

h�rseln, smaken, lukten och k�nseln--som uteslutande giva oss kunskap
om att det finnes en v�rld omkring oss.

- Hm, ja.

- Men om sinnena ofta g�cka oss, b�ra vi icke d� tvivla p� deras

vittnesb�rd?

- Vad menar du?

- H�nder det icke ofta, att man ser or�tt?

- Jo. N�r man �r skum�gd, som jag, s� ...

- Vore du klar�gd som �rnen, skulle det likv�l h�nda dig, min gubbe.
�gonen ljuga oupph�rligt. De komma oss att tro, att det gives en rymd.
De inbilla oss, att det gives vila och r�relse och olika hastigheter.
�ven det �r l�gn. Ty om vi r�dfr�ga f�rnuftets slutledningar, s� komma
vi till den �vertygelse, att sj�lve Akilleus, s� snabbfotad han var,
aldrig skulle upphunnit en l�ngsamt krypande sk�ldpadda, sedan hon en
g�ng f�tt ett litet f�rspr�ng.

- Hm, det var h�gst underligt, anm�rkte Medes. Sk�mtar du icke nu med
v�r okunnighet, min filosof?

- Nej, vid Zeus och Pallas Atena! Jag sk�mtar icke, f�rs�krade Kimon,
i det han b�rjade angripa en pastej. F�rnuftet mots�ger vad sinnena
vittna. P�stode jag nu f�r min del, att sinnena �ro l�gnaktiga, s� kan
en annan med samma r�tt p�st�, att det tv�rtom �r f�rnuftets
slutledningar, som �ro falska ...

- Ja, vet du, det vill jag hellre tro, f�rklarade Medes. Ty om jag och
min son Okos sprunge kapp, s� �r jag fullt �vertygad, att Okos skulle
springa f�rbi mig. Och att jag ibland vilar och ibland r�r mig, det �r
s�kert, min filosof.

- Avbryt mig icke, sade Kimon. Jag vill g�ra den h�r saken tydligare
f�r dig. Du m�ste dock medge, att man ofta ser galet, h�r galet o. s.
v.?

- Ja, det vill jag medgiva.

- Sinnena giva s�ledes �tminstone os�kra vittnesb�rd, om ock de

stundom vittna sant?

- Jav�l.

- D� du nu medgiver, att sinnena �ro op�litliga, och du likaledes �

andra sidan p�st�r, att f�rnuftets slutledningar �ro �n op�litligare,
s� vill jag d� fr�ga dig, vad det �r, som �r p�litligt?

- Hm, det vet jag icke.

- N�v�l, du m�ste d� �ven medgiva, att vi m�ste tvivla p� allt,

eftersom de op�litliga sinnena och det op�litliga f�rnuftet �ro v�ra
enda kunskapsk�llor.

- Men icke kan jag tvivla, att jag har gikt i v�nstra benet? inv�nde
Medes. Det k�nner jag, vid Zeus, emot alla v�derskiften. Fr�ga Okos,
om icke min gikt i dag f�rutsade, att det skulle regna.

- Vad �r gikten, min v�n? fr�gade Kimon.

- Vad gikten �r? Det �r n�gonting, som sticker i mitt v�nstra ben, s�
att jag ibland �r f�rdig att j�mra mig som ett barn.

- Vad �r det d� som sticker?

- Vad det �r som sticker, det vet jag icke.

- N�v�l, b�r man icke tvivla p� vad man icke vet, d� man, enligt vad
jag nyss bevisade, m�ste tvivla p� vad man tror sig veta?

- Hm, min filosof ... men gikten �r kvar alla fall, om jag tvivlar
eller ej.

- Du sade, att din gikt h�ller sig i v�nstra benet. Icke s�?
- Jo visst. Kan du m�h�nda giva mig ett l�kemedel emot den?

- Det b�sta av alla l�kemedel, min v�n, ty jag vill l�ra dig att
tvivla p� giktens tillvaro. Varav vet du, att du har ben, min v�n?

- Ha, ha, ha! F�rl�t, min filosof! Men nu m�ste jag skratta �t dig.
Huru skulle jag kunna g�, om icke jag hade ben!

- Jag antydde nyss, att all r�relse �r skenbar. Dina bens tillvaro
bevisas s�ledes ingalunda d�rav, att du inbillar dig g�. Men, inv�nder
du, jag ser ju mina ben, och jag k�nner mina ben. H�rtill svarar jag
med en f�rnyad p�minnelse d�rom, att synen och k�nseln, liksom de
�vriga sinnena, giva op�litliga vittnesb�rd. F�r �vrigt ser du icke,
att benen �ro dina; du ser endast ett par ben, som tyckas vara
�verallt, d�r du sj�lv inbillar dig vara; du k�nner icke, att benen
�ro dina, utan k�nseln l�ter dig blott r�na, att det finnes ett par
ben, de m� nu vara dina eller icke dina. S�ledes skall du f�rst
bevisa, att det verkligheten gives ett visst par ben, som du kallar
dina, och f�r det andra, att dessa ben verkligen �ro dina. F�r den
f�rra fr�gan �ger du inga andra vittnesb�rd �n de op�litliga sinnena
men �ven om vi i detta fall godk�nna dem, s� �ger du i den senare
fr�gan intet annat vittnesb�rd �n en inrotad och m�jligen alldeles
falsk inbillnings. Men godk�nna vi �ven detta vittnesb�rd, s� �terst�r
att bevisa tillvaron av ett h�ger och ett v�nster--ty det var i
v�nstra benet du sade dig hava gikten. Du skall giva mig en definition
p� begreppet h�ger och en annan p� begreppet v�nster. Kan du detta, s�
�terst�r �nnu att bevisa, att dessa begrepp hava n�gon grund i
verkligheten. Men detta l�ter sig icke g�ra, lika litet som det l�ter
bevisa sig, att det gives en m�ngfald i tingen. Den djupsinnige
Parmenides l�rde, att allt �r ett och detta ena �r evigt och
of�rg�ngligt, of�r�nderligt och gr�nsl�st. Till denna �sikt kom han
genom t�nkandet; men som �ven t�nkandet �r os�kert, s� �r det v�l
m�jligt, att det gives en m�ngfald, och fr�n denna synpunkt kan man
v�l antaga, att det finnes h�ger och v�nster, att du har ben, Medes,
att dessa ben �ro tv�, det ena ett h�gerben, det andra ett v�nsterben;
men det �r och f�rbliver endast ett antagande, en os�ker och
tvivelaktig mening, som du g�r b�st uti att alldeles l�mna �sido, en�r
denna of�rnuftiga, p� intet grundade mening endast omakar och pl�gar
dig med en inbillad k�nsla av ett n�got eller ett intet, som du kallar
gikten. Sk�l, min v�n!

Den djupsinnige Kimon t�mde b�garen, som Okos st�llt framf�r honom,
och f�retog d�refter ett nytt angrepp p� kvarlevorna av den
v�lsmakliga pastejen.

- Hm, det d�r g�r �ver min fattning, mumlade Medes. Det var en
underlig filosofi. Men, sade han h�gt, om du tvivlar att jag har gikt
i benen, s� tvivlar du v�l �ven, att du i denna stund spisar pastej,
och det kan vara dig likgiltigt, om jag borttager honom mitt f�r din
n�sa.

Gamle Medes ryckte fatet med pastejen till sig och var icke litet
stolt �ver detta slags motbevis, n�r han s�g, huru �verraskad Kimon
vart h�r�ver och vilka sn�la �gon han skickade efter fatet.

- Min v�n, sade Kimon efter ett �gonblicks tystnad, jag tvivlar
visserligen, att jag �t pastej, innan du p� s�tt som skett st�rde mig
d�rutinnan; men det �r en stor skillnad emellan att tvivla och
f�rneka. Jag f�rnekar det ingalunda. Och om det f�r �vrigt var en
inbillning, s� var det dock en angen�m inbillning, av vilken jag med
st�rsta n�je l�ter g�cka mig. Jag ber dig f�rdenskull, Medes, besinna,
om du handlar r�tt och passande, d� du avh�nder en v�n till din herre
en ljuvlig villfarelse, varp� han som g�st i Krysanteus' hus �ger
heliga anspr�k.

Detta sk�l bevekte Medes att �ter st�lla pastejen framf�r den
skeptiske Kimon, som skyndade med f�rnyad iver att f�rdjupa sig i sin
angen�ma villfarelse.

Nu tog �ven Okos till ordet f�r att underst�dja sin fader, Medes.

- Min b�ste filosof, sade han, antag, att jag r�nner huvudet i v�ggen,
s� att jag k�nner, att skallen vill spricka. Vore det ocks� en
inbillning, det?

- Visserligen, svarade Kimon; du r�nner ett inbillat huvud emot ett

inbillat n�got, som du kallar v�gg, och f�rnimmer genom denna
inbillning en sm�rtsam k�nsla, som i sin ordning ej heller �r annat �n
inbillning.

- Vid Dionysos, det vore h�gst besynnerligt, om det skulle vara s�,
som du s�ger. Men om jag st�ter huvudet s� h�rt i v�ggen, att jag d�r?

- G�r icke det, sade Kimon, ty d� g�r du illa mot dig sj�lv. Med allt
vad jag h�r sagt dig, min Okos, har jag endast velat visa, att man
m�ste tvivla p� allt, men f�rneka intet. Det �r m�jligt, fast�n
os�kert, att du verkligen �ger ett huvud, och att det finnes n�got,
som kan kallas v�gg, och att du kan f�retaga en r�relse, varmed du
krossar det ena mot det andra. Allt det d�r �r m�jligt, och d�
intr�der ett tillst�nd, som kallas d�den, vilket, om inbillat eller
verkligt, dock avskys av varje f�rst�ndig m�nniska.

Medes, som tyckte, att filosofen nu b�rjade tala begripligt, fr�gade,

om �ven Kimon avskydde d�den.

- Ja, min gubbe, det m� icke f�rv�na dig. Allt levande skyr
f�rintelsen.

- F�rintelsen? Vad talar du om f�rintelse? Icke f�rintas man genom

d�den? genm�lde Medes och f�ste sina skumma �gon med ett uttryck av
fruktan p� den vise Kimons l�ppar.

- Om vi l�mna den filosofiska st�ndpunkten och st�lla oss p� den

vanliga, som l�ter antaga, att det gives n�got, som kallas liv, s�
m�ste jag s�ga dig, min v�n, att d�den enligt mitt och de flesta vises
f�rmenande icke �r annat �n en fullst�ndig f�rintelse.

Kimon hade nu slutat sin m�ltid och utstr�ckte sig bekv�mt p� sin
soffa, i kretsen av de till samtalet lyssnande slavarne.

Dessa, som i b�rjan skrattat och funnit sig roade av hans �sikter,
b�rjade nu, d� samtalet fick en allvarsammare v�ndning och ingick p�
en fr�ga, som r�rde dem alla, att samla sig n�rmare omkring honom f�r
att uppm�rksamt �h�ra, vad hans vishet m�nde uppenbara dem.

Regnet fortfor att falla, och skymningen hade tilltagit. En av

slavarne t�nde en lampa och st�llde henne i skygd av en pelare under
portiken, d�r gruppen var samlad.

- Mina v�nner, sade Kimon, sj�len liknar den d�r lampan, vars l�ga
fl�ktar f�r draget. Sl�ckes hon ej i f�rtid av vinden, s� slocknar hon
en g�ng av sig sj�lv, d� hennes olja �r f�rt�rd. Du, gamle Medes,
tillade Kimon, synes icke ha mycken olja kvar i din lampa.

Denna anm�rkning ber�rde Medes obehagligt. Gubben var �nnu l�ngt ifr�n
levnadsm�tt.

- �h, svarade han, du har icke m�tt mitt oljem�tt. Och vad min �lder
vidkommer, s� �r jag �nnu icke sjuttio �r. Jag kan f� se m�nga
ynglingar rusa i graven f�re mig.

- Det vissa �r, att du i graven �tminstone gl�mmer din gikt, sade
Kimon.

- Tack skall du ha. Men jag beh�ller hellre min gikt och lever.

- Jag trodde, att man vid dina �r skulle vara utledsen vid att leva.

- Bah, ju mer man f�r, dess mer vill man ha; och ju mindre man har
kvar, dess k�rare �r det lilla man �ger. Det borde du veta, som �r
filosof.

- Du torde ha r�tt, Medes. Men s�g mig, varf�r �r du r�dd att d�?
Fruktar du den treh�vdade hunden?

- Bah, den ene portvakten f�r v�l vara h�vlig mot den andre. Kerberos
�r jag icke r�dd f�r.

- Eller fruktar du f�rden �ver den stygiska �lven? Man s�ger, att
gamle Karons b�t nu l�r vara l�ck och murken.

- �h, skuggorna, som han �verskeppar, besv�ras ej av fetma. B�ten kan

vara god nog f�r s�dan last, och sedan man d�tt h�r uppe, l�r man icke
drunkna d�r nere.

- Bra sagt, anm�rkte Kimon. Men du, Okos, vad s�ger du om d�den och
underjorden?

- Jag? Jag �r ung och beh�ver icke t�nka p� s�dant. F�r �vrigt l�r det
nog vara ohyggligt d�r nere i underjorden. Jag l�ngtar icke dit.

- Jag undrar icke d�r�ver. Vad m�ste icke f�rest� slaven, n�r den
lott, som i underjorden v�ntar hj�ltar och halvgudar, �r s� �mklig?
P�minnen I er, vad Akilleus' skugga sade till Odysseus?

- Nej, vad sade hon?

- Homeros �tergiver det p� f�ljande s�tt:

��dle Odysseus, n�mn ej ett ord till tr�st f�r min bortg�ng!
Hellre som dagsverkskarl p� �kern ville jag tr�la
hos en beh�vande man, som sj�lv knappt �ger sin b�rgning,
�n att beh�rska som drott de d�des f�rbleknade skaror.�--
- T�nken er nu, fortfor Kimon, ett s�dant tillst�nd of�r�nderligt och
evigt, icke mildrat av skiftet emellan s�mn och vaka, och I m�sten
medgiva, att od�dligheten �r ingenting att fika efter. B�ttre �r d�
att emotse f�rintelse.

- F�rintelse? Nej, jag vill hellre vara skuggan av en slav i

underjorden �n f�rintas, sade Medes. Hu, det �r ohyggligt att t�nka p�
f�rintelse ...

- Ja, helst i kv�ll, d� det �r m�rkt och ruskigt, tillade en av

�h�rarne.

- F�r �vrigt, sade Medes, har jag mer �n en g�ng talat med min herre
om d�den. Han s�ger icke, att m�nniskan f�rintas, och han skildrar
icke underjorden som gruvlig. Fromma och redliga sj�lar, s�ger han,
komma till ett st�lle, sk�nare �n jorden, f�r att njuta ett lyckligare
liv �n detta. Du m� urs�kta, min filosof, att jag tror min herre mer
�n dig.

Kimon sm�log medlidsamt och skakade p� huvudet.

- Han s�ger det f�r att tr�sta dig, min gubbe, och mildra din fruktan
f�r d�den. Krysanteus �r en �del man, och jag kan om�jligt tillskriva
honom annat �n �dla bevekelsegrunder. Helt annat �r f�rh�llandet med
m�nga av hans likar och med de statskloke, som ocks� vilja
uppr�tth�lla tron p� skuggv�rlden, emedan hon �r en m�ktig tygel p�
den okunniga massan. Men tror du, att Krysanteus sj�lv �r viss om vad
han s�ger i detta avseende? Visst icke, min v�n. D�dens port �ppnar
sig in�t och vrider sig l�tt p� sina g�ngj�rn f�r de intr�dande; men
ut�t �ppnar han sig icke, och n�gon skugga har �nnu aldrig �terkommit
fr�n Hades till jorden. Av en s�dan har Krysanteus s�ledes icke h�mtat
den f�rmodan, varmed han velat lugna dig. Av filosofien har han v�l
det icke heller, ty, som du h�r, det gives m�nga filosofer, som
druckit bottenvattnet ur vishetens brunn, men hysa tvivel p�
od�dligheten. D�remot gives det gamla sagor, hopspunna i forntiden,
som f�rt�lja oss om ett Hades och om sj�larnes tillst�nd d�r, om
Kerberos och Karon, om Lete, varur man dricker gl�mska, om de tre
domarne, som med str�nghet nagelfara de avlidnes levnad p� jorden, och
annat mer, som m�ste f�rekomma varje f�rst�ndig m�nniska l�jligt.
Platon talar v�l �ven �tskilligt om de d�des boningar, av vilka en
skall vara mycket h�rlig; men hon l�r icke uppl�tas �t s�dana som dig,
Medes, utan endast �t oss filosofer, som gjort oss henne v�rdiga genom
en levnad, �gnad �t letandet i tingens hemligheter. Men allt det d�r
�r endast gissningar, osannolika f�rmodanden. N�gon visshet gives
icke.

- Ingen visshet, s�ger du?

Alls ingen, hederlige Medes.

-Ingenst�des n�gon visshet?

Ingenst�des.

- Jag skall tala med Hermione, sade Medes. Hon torde likv�l
n�gonst�des hava funnit en visshet.

- Bah, g� d� lika g�rna till kristianerna, sade Kimon.

- Till kristianerna? Varf�r till dem?

- Emedan de �ro de ende som �ro fullkornligt vissa om sanningen av det

allra orimligaste.

- Kunna de �ven giva oss visshet om od�dlighet och ett annat liv?
fr�gade Medes, som icke uppfattade Kimons ironi.

-Det �r f�r dem en sm�sak.

- I sanning, t�nkte Medes f�r sig sj�lv, det kunde dock vara sk�l att
h�ra vad de ha att s�ga ... ty f�rintas, det vill jag icke.

Den gamle slaven ryste inom sig och stirrade f�rst p� de jagande
skyarna, sedan p� den bakom pelaren fl�mtande lampan.

Kimon, som fann, att hans ord gjorde intryck, fortsatte med n�je det
b�rjade samtalet, s� mycket mer som regnet �nnu avh�ll honom fr�n att
bryta upp och �terv�nda till staden.

Han b�rjade nu tala om gudarne, vilkas tillvaro han till sina �h�rares
f�rskr�ckelse nekade. V�rlden, upplyste han, har tillkommit ur ett
ursprungligt kaos genom atomernas tillf�lliga f�reningar. De ingingo
naturligtvis otaligt m�nga s�dana, innan slumpen fogade, att en s�
sk�n och �ndam�lsenlig byggnad kom till st�nd. Han h�mtade en
j�mf�relse fr�n t�rningsspelet f�r att f�rtydliga detta, och sade:

- Om jag i en viss ordning uppskriver tjugu t�rningkast och d�refter

tager t�rningen i hand, f�r att kasta den s� l�nge, tills samma kast i
samma ordning utan avbrott av andra i verkligheten f�rekommit, s�
skulle jag d�rtill f�rmodligen tarva l�ngre tid �n tio sl�kten kunna
leva. Den v�rldsbildande slumpen, som spelade t�rning med atomerna,
har haft en gr�nsl�s tid f�r att l�sa en �n sv�rare uppgift, men d�
man bet�nker, att hans spel fortg�tt genom svarta evigheter, s� m� man
icke undra, att �ven denna sammanst�llning av t�rningkast, som kallas
v�rlden, �ntligen skulle infinna sig. F�rst�n I mig, v�nner? Tron I,
att gudar styra molnen, som driva d�r uppe p� himmelen, att de hava
tyglar p� vinden, som nu bl�ser fr�n havet, och kunna, n�r de vilja,
h�mma hans fart? Tron I, att det kr�ves gudar, f�r att dimman skall
uppstiga ur jorden och havet och samla sig till moln och �ter nedfalla
som regn? Naturen f�ljer sina egna blinda lagar, gudarne �ro alldeles
on�diga, och jag ... �r t�rstig och fryser. Det �r kallt i afton.
Okos, din herres vin �r gott och v�rmande. Bringa mig �n en b�gare f�r
att styrka mig till vandringen. Jag m�ste �terv�nda till staden,
oaktat det f�rd�mda regnet, som faller Olympen och m�nniskor till
trots.

Sedan Kimon f�tt vad han �stundade, svepte han sig i sin mantel,
tackade f�r den visade g�stv�nligheten och gick, sedan han lovat att
vid tillf�lle �terkomma och d� ytterligare inviga dem i sin filosofis
hemligheter.

Hos flertalet av dem, som �h�rt honom, och framf�rallt hos gamle Medes
kvarl�mnade han en dyster, av oro genomtr�ngd sinnesst�mning.

Det hade hitintills aldrig fallit Medes in att tvivla p� gudars

tillvaro och sj�lens od�dlighet. Han �lskade livet, men hade icke ryst
f�r tanken p� d�den, som skulle f�ra honom till ett b�ttre land, d�r
han finge �terse sin bortg�ngna maka och sina k�raste v�nner. Han hade
p� sin h�jd hyst sm� bet�nkligheter f�r den trek�ftade Kerberos, den
trumpne Karon och den str�nge domaren Radamantos, bet�nkligheter, som
kommo honom att �nska den n�dv�ndiga resan s� l�ngt som m�jligt
uppskjuten. Skulle nu alltsammans vara dikt? Skulle han aldrig �terse
de h�dang�ngne, som han �lskade? Skulle det vitnade sk�gget vara--
icke tecken till mognaden f�r ett kommande liv--utan f�rebudet till
en fullst�ndig f�rintelse, ett slocknande som lampans, sedan oljan �r
f�rt�rd? Denna tanke ingav Medes �ngest.

Hade solen skinit p� himmelen och naturen visat ett glatt anlete,
medan Kimon talade, skulle hans ord m�h�nda icke gjort det intryck som
nu, d� de underst�ddes av skymningen, molnens m�rka skridande skaror
och regnets vemodiga sorl. Medes l�ngtade efter Hermiones hemkomst, ty
han ville meddela henne sina bekymmer och hoppades med visshet, att
hon, filosofens dotter, skulle skingra dem med n�gra ord av sin
vishet. Han l�ngtade att komma i grannskapet av hennes lugna v�sen,
under inflytelsen ej endast av hennes ord, utan ock av hennes �gon,
som ensamma f�r sig f�ref�llo Medes som bevis p� od�dligheten.

Han verkst�llde samma afton sitt beslut. Hermione var f�rdig att g�
till vila, n�r den gamle portvakten knackade p� d�rren till hennes
sovkammare och fr�gade, om han finge stiga in, emedan han hade n�got
viktigt att sp�rja henne, vilket han ej kunde uppskjuta till
morgondagen.

Hermione l�t honom komma. Den gamle slaven tog f�rtroligt plats
bredvid sin h�rskarinna och fattade hennes hand. Han hade gungat
Hermione p� sina kn�n, d� hon var liten, och var van att av henne
behandlas ej blott med v�nlighet, utan med den v�rdnad, varp� ett
silvervitt sk�gg, trohet och redlig vandel ha anspr�k.

- Min goda h�rskarinna, sade Medes, jag prisar gudarne, att jag nu f�r
tala med dig. Jag skulle annars f�tt en s�mnl�s natt.

- Vad �r det d�, som oroar dig, min gamle v�n? fr�gade Hermione.

- Jag har i afton b�rjat grubbla, sade Medes, och det p� ting, som jag
icke fattar.

- N�v�l? sade Hermione.

- Ack, min h�rskarinna, det �r en helt allvarlig sak. Jag vill veta,
om det finnes gudar och om sj�len d�r med kroppen eller om hon
fortlever efter d�den.

- Huru? Tvivlar du d�rp�?

- Visserligen icke. Jag har aldrig tvivlat d�rp� ... f�rr�n nu i afton
...

- Och varf�r i afton?

Medes omtalade det bes�k, som Kimon avlagt i villan, och det samtal
han haft med denne.

Medes tillade, att han sedan det samtalet k�nt sig orolig i sin sj�l,
och hans �rende var nu att s�ka lugn hos Hermione.

Han var �vertygad, att Hermione, som inh�mtat s� mycket av sin faders
visdom, nog skulle vara i st�nd att f�rjaga de tvivel, Kimon ingivit
honom.

- Oroa dig icke, Medes, sade Hermione. L�t mig h�ra Kimons sk�l, och
jag lovar dig att vederl�gga dem.

- Hans sk�l? Ja, vet du, min h�rskarinna, om han hade n�gra s�dana, s�
har jag nu alldeles f�rg�tit dem. Men han pekade p� lampan och sade,
att s�som hon slocknar, s� slocknar ocks� sj�len. Och vad gudarne
vidkommer, f�rnekade han dem och sade, att v�rlden tillkommit genom
ett lyckat t�rningkast. Kan du vederl�gga s�dana p�st�enden?

- Det har ingen sv�righet, Medes, om du nu vill h�lla din

uppm�rksamhet sp�nd f�r att fatta, vad jag s�ger ...

- On�digt, min goda Hermione. S� snart du s�ger, att du kan vederl�gga

Kimon, s� tror jag dina ord mer �n min egen uppfattning. Sj�len
slocknar s�ledes icke som lampan, utan fortlever �ven efter kroppens
d�d ... det �r ju s�?

- Ja, svarade Hermione, och hon s�kte nu p� s� klart och tydligt s�tt
som m�jligt framst�lla de bevis, som Platon l�mnat f�r sj�lens
od�dlighet.

Hon gjorde detta, i det hon f�r Medes omtalade och efter hans
fattningsg�va f�renklade inneh�llet av Platons bok om den d�ende
Sokrates. Den gamle slaven lyssnade med anstr�ngd uppm�rksamhet. Han
f�rstod v�l icke mycket av sj�lva de teoretiska bevisen, men dess
livligare och djupare fattade han bilden av Sokrates sj�lv. Han s�g
filosofen timmen f�re hans d�d i f�ngelset, omgiven av sanningss�kande
unga v�nner, som kommit f�r att h�ra och uppfylla sin �lskade l�rares
sista �nskningar och omgiva honom i hans d�dsstund; men vilkas klagan
och t�rar h�mmas genom hans egen lugna, lyckliga st�mning och giva rum
f�r en aningsfull k�nsla av en n�rvarande h�gre v�rld, en obeskrivlig
blandning av fr�jd och sm�rta, en till d�den bedr�vad segerviss och
segerglad h�nf�relse. Det �r under inflytelsen av denna
sinnesst�mning, medan f�ngvaktaren river giftet varmed d�dsb�garen
skall tillredas, som Sokrates inleder samtalet med sina v�nner om
sj�lens od�dlighet, ber dem framst�lla sina inkast och tvivelsm�l och
upptager dem till genm�le. Och n�r samtalet �r �ndat, g�r han lugnt
att bada, h�r sig f�r om vad han b�r g�ra f�r att underl�tta giftets
verkningar, tager farv�l av hustru, barn och v�nner, inkallar
f�ngvaktaren, som gr�tande r�cker honom b�garen, och han t�mmer den
utan motvilja, sedan han bett till gudarne om en lycklig f�rd till den
andra v�rlden. Han f�rebr�r milt sina v�nner de t�rar de nu icke
l�ngre kunna �terh�lla, och ber, innan hans �gon brista, sin l�rjunge
Kiton offra � hans v�gnar �t h�lsans gud det offer, som tillfrisknade
sjuklingar hade att �gna honom.

Hermione tillade:

- Du finner, Medes, att Sokrates l�ste sin uppgift ej blott genom

f�rst�ndssk�rpa och forskning, utan �ven genom sin levnad och d�d. Med
mogen vishet f�renade han en innerlig fromhet; han var redan i denna
v�rld genom sin rena sedliga vilja och sin till sanningen riktade
vandel en medborgare i den h�gre och delaktig av od�dligheten. Om du
icke lugnas av de bevis, som nu �ro anf�rda, s� t�nk p� Sokrates
sj�lv, och denna tanke skall ur din sj�l f�rjaga varje oroande tvivel.
R�dsla f�r d�den h�ves icke ett s� v�rdnadsbjudande silversk�gg som
ditt, min gamle v�n.

- D�ruti har du r�tt, min h�rskarinna, sade Medes, i det han avtorkade
de t�rar, som skildringen av Sokrates' d�d hade framkallat i hans
�gon. Jag tackar dig, Hermione. Du har nu �tergivit mig lugn. Den d�r
Kimon m�tte icke vara filosof, utan en skramla och pratmakare. Nu
begriper jag icke, att jag ett �gonblick kunde f�rvirras av hans ord,
s� enfaldig jag annars �r. Det �r besynnerligt, att du, unga flicka,
som jag gungat p� mina kn�n, skall vara visare �n den h�r gubben med
det l�nga sk�gget.

Fr�n Hermione gick Medes till sin son Okos, som redan l�g i sin b�sta
s�mn; men gubben skakade honom s� l�nge, tills han vaknat, och detta
f�r att meddela honom, att Kimon var en skramla och en pratmakare, och
att Hermione vederlagt allt vad Kimon hade sagt.

- Det �r v�l det, min far. Men jag �r ung och beh�ver icke t�nka p�
s�dant, svarade Okos och v�nde sig p� andra sidan f�r att somna igen.

Medes nj�t under natten en ost�rd s�mn, utan att vidare oroas av
grubbel. �ven den f�ljande dagen var han lugn och t�nkte icke p�
Kimon. Men efter n�gon tid �terv�nde minnet av samtalet med denne, och
Medes b�rjade �ter fr�ga sig, om han ej m�jligen hade r�tt. De bevis,
som Hermione anf�rt, begrep han v�l icke; men han ans�g det m�jligt,
att de icke voro tillfyllestg�rande; m�nskliga f�rst�ndet �r ju svagt
och l�ter l�tt f�rleda sig att antaga det �nskv�rda som verkligt.
Sj�lve Sokrates kunde ju vara offer f�r en villa. Medes hade gl�mt att
fr�ga Hermione, om filosoferna, vidkommande od�dligheten, �gde
fullst�ndig visshet eller endast kommit till ett m�tt av sannolikhet.
Medes k�nde inom sig, att han icke kunde n�ja sig d�rmed, utan m�ste
hava just den fullst�ndiga vissheten, en visshet s� oveders�glig, som
om en gud uppenbarat sig och givit honom den.

En vacker dag v�nde han sig till sin herre med det sp�rsm�l, om
sj�lens od�dlighet �r viss eller endast sannolik.

- Min v�n, svarade Krysanteus, �r ej sannolikheten nog f�r dig, s�

f�rvandla henne till visshet genom tro. En f�rnuftig tro �r gudarne
behaglig; det �r ett v�gstycke att vinna henne, men att v�ga i denna
sak �r en manlig g�rning.

- Men varf�r, fr�gade Medes, giva oss ej gudarne full visshet om det,
som �r n�dv�ndigt f�r v�r lycka?

- Svara du p� en annan fr�ga, sade Krysanteus. Vad synes dig om en

tj�nare, som fullg�r sin skyldighet endast av fruktan f�r straff eller
hopp om bel�ning?

- S� g�ra nog de flesta tj�nare, min herre.

- Varf�r det?

- Emedan de icke �lska sina herrar.

- Om de �lskade dem, skulle de d� fullg�ra sin plikt av k�rlek, i
st�llet f�r av fruktan?

- Visserligen.

- �r ej Gud en herre, som m�nniskorna, hans tj�nare, kunna �lska?

- Jo visst.

- N�v�l, han har d� �ven r�tt att kr�va, att vi lyda honom av k�rlek,
men ej av fruktan eller hopp om bel�ning. F�r en jordisk herre kan det
vara nog, n�r tj�naren g�r sitt arbete, han m� g�ra det med vilket
hj�rtelag som helst. V�rldens herre d�remot varder varken rik eller
fattig genom m�nniskornas dagsverken. Det arbete, som g�ller inf�r
honom, �r hj�rtats rening och sj�lens f�r�dling. Men detta fr�mjas
icke, utan h�mmas genom ber�kningar p� ett kommande liv. Vi m�ste leva
som om vi vore f�rg�ngliga v�sen, g�rande det goda f�r dess egen
skull. Mannen, som tvivlar p� od�dligheten, men fullg�r det goda,
emedan han f�tt insikt om dess gudomlighet, �r behagligare f�r
gudarne, �n den som tror p� od�dligheten och drives till samma
handlingar av hopp eller fruktan.

Krysanteus' ord behagade icke Medes. Han hade hoppats vinna den
fullkomliga vissheten genom sin herre.

- Det �r s�ledes likv�l m�jligt, att jag slocknar som lampan, n�r jag
en g�ng d�r.

Denna tanke f�resv�vade Medes oupph�rligt. Han p�minde sig vad Kimon
sagt om kristianerna. F�r dem skulle det ju vara en sm�sak att giva
fullkomlig visshet om sj�lens od�dlighet. Medes b�rjade t�nka p� att
s�ka ett hemligt samtal med Teodoros eller n�gon annan i sin l�ras
mysterier invigd kristian, helst biskop Petros, som ju uppv�ckt Simon
pelarmannen fr�n de d�da. Medes avh�lls fr�n detta steg endast av
tanken p� sin herre, som det utan tvivel skulle misshaga. Men
slutligen kunde Medes icke l�ngre b�ra sin oro. Han besl�t att vid
f�rsta l�gliga tillf�lle upps�ka Petros.

Detta tillf�lle bj�d sig snart igenom Alkmene, som knappt uppt�ckt
orsaken till den gamle portvaktens grubbel, f�rr�n hon, som from, fast
hemlig kristinna, varsamt begagnade sig h�rav f�r att vinna en
anh�ngare �t kristendomen.

Det dr�jde icke heller l�nge, innan Medes hade kv�vt sina
bet�nkligheter. Han f�ljde en afton Alkmene till biskop Petros, ej f�r
att varda kristen, men f�r att vinna den d�r fullkomliga vissheten,
efter vilken han l�ngtade.

Men Medes �vertygades h�r, att vissheten och kristendomen vore

oskiljaktigt enade. Tron p� den korsf�ste var villkoret f�r
od�dligheten. �Vilken som tror p� mig, han skall leva, om han �n d�d
bleve.�

Petros var v�ltalig och eldad av nit att fullborda den gamle slavens
omv�ndelse. S� obetydlig �n denne proselyt kunde synas, att vinna
honom vore dock att tillk�mpa sig en seger �ver Krysanteus, att under
kyrkans tr�ldomstillst�nd f�r�dmjuka den �vermodige fienden, inf�ra
kristendomen i hans eget hus och d�rmed giva ett handgripligt bevis p�
l�rans oemotst�ndliga, lik en naturmakt verkande kraft.

Medes sj�lv beh�vde blott en g�ng h�ra Petros f�r att l�ngta att h�ra
honom oftare. S� snart tillf�lle kom, f�rnyade han sitt bes�k hos den
kristne biskopen. De l�ror, i vilka han invigdes, voro s� h�ga och
gripande och likv�l s� klara, att han tyckte sig f�rst� alltsammans.

Och vad od�dligheten vidkommer, s� var det ju Gud sj�lv som talat
dessa ord: �Vilken som tror p� mig, han skall leva, om han �n d�d
bleve.� Vad vore filosofernas bevis och det m�nskliga t�nkandets
omogna frukter emot en s�dan utsaga?

Den gamle Medes kristnades och hans namn inf�rdes i katekumenernas

bok.

Biskopen uppmanade honom att tills vidare f�lja Alkmenes f�red�me och
d�lja sin tro. Han f�rs�kte det, men f�rm�dde det i l�ngden icke, ty
denna tro uppfyllde nu hela hans sj�l och utgjorde hans lycka. Han
f�rm�dde ej heller hyckla inf�r sin �lskade herre--lika litet som
underkasta sig de husliga bruk, som stodo i f�rbindelse med den gamla
l�ran. Medes yppade en dag f�r sin herre, att han �verg�tt till
kristendomen.

Krysanteus �verraskades sm�rtsamt av denna uppt�ckt. F�reteelsen var

likv�l ingalunda enstaka. Han hade under dessa dagar bevittnat, att
m�nga av de i eleusinska mysterierna invigde hade, i st�llet f�r att
st�rkas i sin tro, omfattat kristendomen. De talrika avfall fr�n denna
l�ra, vilka �tf�ljt Julianus' tronbestigning, syntes endast hava
rensat henne fr�n en m�ngd ogr�s, och de ersattes genom ett tillopp av
nya, varma och uppriktiga proselyter. Sedan hennes yttre makt var
bruten, syntes hennes inre hava m�ngfaldigats.

Den unge Okos f�ljde snart sin fader och vann h�rmed Alkmenes hand.
Krysanteus sk�nkte det nya paret den f�rut omtalade g�rden i dalen
under villan. De flyttade dit tillika med den gamle portvaktaren.
Filosofens hus var s�lunda rensat fr�n den intr�ngde fienden. Men
skilsm�ssan var sm�rtsam � �mse sidor. Medes trivdes icke p� sin egen
tr�skel. Han gick n�stan dagligen till villan och satte sig p� sin
forna plats, som nu var intagen av en annan portvaktare. Den gamle
trotj�narens �gon voro ofta t�rade, n�r Krysanteus visade sig och med
en kall h�lsning gick f�rbi honom. Ack, han har fr�ndragit mig sitt
hj�rta, t�nkte gubben. Hermione var dock mot Medes densamma som
alltid. Men striden emellan den nyf�rv�rvade lyckan och den bittra
skilsm�ssan var f�r tung f�r den �ldrige. Vid pass tv� m�nader efter
flyttningen var han icke mer bland de levandes antal.

De religionsf�redrag, som Krysanteus och hans v�nner, i likhet med de

kristna pr�sterna, b�rjat h�lla, fingo talrika �h�rare, icke minst
inom den klass, f�r vilken de s�rskilt voro �mnade: den fattigare och
okunnigare. H�r l�mnade han �sido alla spekulativa forskningar och
framst�llde den praktiska sidan av sin l�ra som ett f�rdigt och
full�ndat religionssystem. Han f�rkunnade en enda allsm�ktig gud, vars
enhet bryter sig, som solljuset i regnb�gen, till den m�ngfald av
gudamakter, �t vilka f�derna uppbyggt altaren och tempel. Han talade
om religionen som m�nniskans str�van till Gud och till utbildande av
sin egen h�gre natur, som �ven han, i likhet med alla bildade
hedningar, fattade som Guds bel�te[1]. Detta f�rverkligas genom sanning,
sk�nhet och frihet. Religionen �r icke blott m�nniskosj�lens
sj�lvf�rs�nkning i Gud, utan ock en str�van att i den yttre v�rlden
utf�ra Guds avsikter. F�r den fromma m�nniskan �r d�rf�r hela livet en
religions�vning, som i sig innefattar filosofien, konsten, arbetet och
statslivet.

[1] S� kallar Ovidius m�nniskan �en bild av allting styrande gudar�,

en varelse f�dd av �gudomlig s�d�.

Han talade �ven om m�nniskosl�ktets avfall och n�dv�ndigheten av en

f�rsoning. Men denna f�rsoning har icke, som de kristne s�ga,
intr�ffat i en viss tidpunkt, utan b�rjat tillika med den f�rste
syndarens allvarliga �nger och fullbordats genom den hos sl�ktet
klarnade bilden av idealm�nniskan.

Krysanteus' f�redrag upptogos med stort bifall av hans egna v�nner och
l�rjungar. Men den stora m�ngden av de bildade hedningarne nedsatte
dem av h�tskhet mot hans person, och emedan tonen nu en g�ng f�r alla
var emot Krysanteus.

Men den folkklass, f�r vilken hans religionstal huvudsakligen voro

avsedda, f�rblev kall och oemottaglig. De f�rstodo honom icke. Deras
religi�sa behov, om de hade n�got s�dant, tillfredsst�lldes ej. De
�vrige tillbakast�ttes av den sedliga str�nghet, som han kr�vde. Hans
m�dor buro frukter, motsatta dem han hoppats. I fall han ett �gonblick
sv�vat i okunnighet h�rom, s� fanns Teodoros vid hans sida, och denne
var f�r sanningens skull obarmh�rtig nog att taga fj�llen fr�n hans
�gon.

N�r d�rtill kom det oupph�rligt v�xande missn�jet och motst�ndet, som
Krysanteus fr�n sina medborgare r�nte vid f�rs�ken att genomdriva sina
f�rb�ttringsplaner, s� var hans st�llning mitt under den gamla
v�rlds�sk�dningens skenbara �vervikt ingalunda lycklig. Han dolde sitt
vemod och kv�vde sin misstr�stan under en rastl�s verksamhet, men det
var med inre b�van han emottog varje brev fr�n krigssk�deplatsen, ty
han var uppfylld av fruktan f�r Julianus' av faror omringade, av
fientliga sv�rd och lejda dolkar hotade liv. Och p� detta h�ngde
likv�l allt!

Han anade �nnu icke, huru hans dotter, Hermione, huru �ven hon, hans
stolthet, gl�dje och enda f�rtroliga v�n, utstod inre strider f�r att
icke bortf�ras av denna osynliga makt, till kamp mot vilken han hade
�gnat sitt livs verksamhet. Det var hon, som i de m�rka �gonblicken
jagade molnen fr�n hans panna och g�t olja p� hans hopp. Skulle �ven
hon en dag �vergiva honom?

Han anade icke, att Filippos levde, att Filippos var kristen pr�st,
uppfostrad i och genomtr�ngd av de grundsatser, som filosofen
f�raktade: den blinda trons och den blinda lydnadens, och att denne
son, vars minne han n�stan avgudade, bar avsky f�r sin ok�nde fader.

Han anade lika litet, att Karmides, f�r vilken han nu �ter �ppnat sin
faderliga famn, och vars �ndrade levnadss�tt berett honom den enda
oblandade gl�dje han p� l�nge k�nt--att Karmides var d�pt och genom
denna handling med ouppl�sliga band f�renad med kristna kyrkan.

En numera obetydlig man, som om dagen sl�pade sten till Afrodites

tempel och om aftonen vilade i en usel koja p� Skambonide, samlade s�
sm�ningom hans �des tr�dar i sin hand.
Detta anade han minst av allt.

SJ�TTE KAPITLET.

Karmides och Rakel.

En afton emot skymningen satt Karmides, samtalande med prokonsuln

Ann�us Domitius, i aulan till sitt hus.

- Och nu till slut, sade prokonsuln, n�gra ord om v�ra gemensamma

v�nner. Jag har f�rlorat flera av dessa �lskv�rda och glada
uppenbarelser ur sikte, sedan jag l�mnade Aten och �terv�nde till mitt
Korintos. S�ledes, min v�n, huru m�r ... vem skall jag giva fr�msta
rummet? ...

- Olympiodoros?

- Bah, Olympiodoros! L�t oss icke tala om honom. Han �r of�rb�tterlig

...

- Ja, han forts�tter att dikta d�liga epigrammer ...

- Och forts�tter med sitt d�liga levnadss�tt, sade Ann�us Domitius;

jag vet det. Jag tr�ffade honom �nnu i dag. Han �r, som jag s�ger,
of�rb�tterlig. T�nk blott, han har nu hopskrivit en ny nidvisa mot den
stackars Zeus. Vilken gudl�shet! han uppl�ste henne f�r mig. Jag kunde
icke annat �n ogilla henne och varna f�rfattaren. D�refter inbj�d han
mig till en vaktelf�ktning. Jag f�ll i snaran, ty k�ttet �r svagt, min
Karmides. Jag fann, tyv�rr f�rsent, att vaktelf�ktningen endast var
f�rspelet till en ungkarlstillst�llning av det d�r slaget, som du vet,
att jag avskyr. Jag gick fr�n denna tillst�llning hit. Jag beh�ver
icke s�ga dig, huru det tillgick, ej heller vilka som utgjorde
s�llskapets k�rna ... Olympiodoros, Palladios, Atenagoras och de d�r
�vriga outtr�ttliga veteranerna, n�jets argyraspider, kring vilka jag
till min f�rtvivlan s�g, att ett yngre sl�kte av hoppfulla eller
hoppl�sa epikur�er bildat sig. Man klagade att du liksom jag har
svikit v�rt gamla f�lttecken; men man var r�ttvis nog att medgiva de
talande sk�len f�r ett s�dant f�rr�deri. Trefalt lycklige Karmides,
som en dag skall hemf�ra den rika Hermione som brud! Men p� tal om
brudar, min v�n, kan du gissa var Praxinoa uppeh�ller sig?

- Nej, jag har aldrig brytt min hj�rna med att efterleta det.

- Som du vet, utvisades hon genom Krysanteus fr�n Aten. Huru f�rv�nad
vart jag icke, n�r jag f�r n�gra dagar sedan, vid ett bes�k i
Afrodites ryktbara tempel i v�rt Korintos, uppt�ckte henne bland
pr�stinnorna d�r! Hon �r �nnu retande ... naturligtvis icke f�r mig,
som �r en trogen �kta man och f�tt blicken �ppen f�r det of�rg�ngliga
... men jag till�ter mig h�r d�ma f�rem�let fr�n dess egen st�ndpunkt.
Och p� tal om v�ra minnen ... var hava vi den stackars Myro? �ven hon
synes f�rsvunnen fr�n sk�deplatsen. De arma flickornas liv �r som
dagsl�ndans. Men vart taga de v�gen?
- �r det om Myro du talar? sade Karmides med ett uttryck av
tankspriddhet. F�rl�t mig ... mina tankar, jag vet icke av vilken
anledning, irrade till den gamla fabeln om vargen, som omv�nde sig och
vart �rlig, sedan han f�rlorat t�nderna. Myro har g�tt sina
medsystrars av �det utstakade bana, men n�got hastigare �n de. En
sjukdom r�vade hennes behag. Olympiodoros, som f�retr�desvis var
hennes v�n, upplyste henne en dag, att hon var ful och ingav honom
leda. Hon gick d�, vart, det vet jag icke. Hon finnes icke mer p� de
sollysta h�jderna. M�h�nda dv�ljes hon n�gonst�des i det m�rka djupet.
L�t oss icke tala mer d�rom. Hur befinner sig din sk�na maka, Eusebia?

- Ypperligt, s� l�nge jag till�ter henne vistas h�r i Aten. Hon �r

tyv�rr ohj�lpligt f�ngen i kristianernas villfarelser och skulle d�,
om hon icke en g�ng i veckan finge h�ra den skurken Petros'
straffpredikningar. Jag har icke velat hindra henne att efter behag
tillfredsst�lla sin nyck. Det �r min plikt att g�ra allt f�r hennes
lycka.

- Du g�r klokt d�ri. Den fromma Eusebia kan varda en m�ktig

f�respr�kerska f�r avf�llingen Ann�us, om �det skulle foga, att en
kristen kejsare....

- Tyst, min v�n! Inga h�gf�rr�diska, f�rskr�ckliga f�ruts�ttningar!

- Och p� hennes f�rb�n er torde det vara m�jligt, att prefekturen �ver
Egypten, som Julianus lovat dig, icke ginge dig ur h�nderna....

- Ditt politiska djupsinne �r stort, men str� ej s� visa ord f�r

vindarne! L�t oss tala om annat! Ser du, min v�n, att jag har magrat?

- Nej, vid Zeus, det �r mig om�jligt att uppt�cka.

- Eller kanske r�ttare, jag har icke vidare utvecklat mina former. Jag
arbetar som en slav emot mitt eget k�tt. Och kan du gissa av vilken
orsak? F�r att bibeh�lla den r�rlighet, som fordras f�r en krigare.
Julianus' lagrar v�cka min avund. De unna mig ingen nattro. Jag m�ste,
�ven jag, vinna lagerkransar och murkronor.

- G�nge ditt hopp i uppfyllelse! M� du varda lyckligare �n Augustus

och dygdigare �n Trajanus! N�r �mnar du dig till l�gret?

- Ack, vid Herakles, det torde �nnu dr�ja ett �r. Kriget mot perserna
behagar mig icke. Jag f�redrager de frankiska och allemanniska
barbarerna, och hoppas till gudarne, att de �nyo skola b�rja r�ra sig.
Medan jag lever mina dagar det fredliga Akaja, hotar Pylades, min
skyddsling, att v�xa mig �ver huvudet. Han �r nu illustris och
clarissimus liksom jag och anf�r en avdelning av kejsarens rytteri. En
vacker dag skall denne uppkomling se sin v�lg�rare �ver axlarna, s�
vida jag icke skjuter i h�jden lika fort, som han sj�lv. Det �r tid
att b�rja v�xa, fortfor prokonsuln och f�rde handen �ver sin kala
hj�ssa. Man sk�rdar ingen �ra i fredens v�rv. Man f�rbises och
gl�mmes, n�r man �gnar sig �t en s� simpel sak som provinsen Akajas
f�rkovran och utveckling. Sj�lva gudarne, f�r vilka jag uppoffrat s�
mycket ...

- Du menar din katekumeniska �vertygelse ...

- Jav�l.
- Och dina teologiska studier ...

- Alldeles ...

- Och vad som �r �n mer: hekatomber av de fetaste slaktoxar ... du har

n�st kejsaren och Krysanteus varit den frikostigaste offraren i
romerska riket ...

- Alldeles, alldeles, och likv�l f�rg�ta mig dessa otacksamma gudar!

De hava utverkat mig ett handbrev fr�n kejsaren, visserligen mycket
smickrande f�r min f�f�nga ... men ... nog av, jag vill ha krig och
sk�rda lagrar.

- Du har r�tt. Du beh�ver kriget. Freden kastar inga kejsarmantlar p�

v�gen. Vad �r prefekturen �ver Egypten mot imperatorns purpur? Det �r
legionerna, som i v�ra dagar utg�ra b�de senaten och folket.

- Vad menar du?

- Du �r rik, min Ann�us ...

- �h, icke �ver h�van ...

- Och frikostig ...

- Du smickrar mig.

- Nej, vid Zeus, jag menar, att du �r frikostig, d�r frikostigheten

underst�djer dina avsikter. Rikedom och frikostighet �ro egenskaper,
som alltid vinna soldatens hj�rta och nu hava dess st�rre utsikt att
g�ra det, som Julianus ingalunda bortsk�mt sina h�rar med �verdrivna
sk�nker. L�t oss fortg� i uppr�knandet av dina b�ttre egenskaper. Du
har ett vinnande s�tt att vara, en egen f�rm�ga att g�ra dig omtyckt
av hopen ...

- Gott. �n vidare?

- Du �r dygdig med de dygdige, fr�ck med de fr�cke, patricisk bland

patricier och plebejisk bland plebejer ...

- Karmides, du �verdriver mina f�rtj�nster, sade prokonsuln blygsamt.

- Nej, nej, jag �verdriver icke. Du �r homousian och homoiusian efter

omst�ndigheterna, du erk�nner m�nga gudar, en enda gud eller ingen,
allteftersom f�rh�llandena bjuda ...

- Karmides, du str�r rosor f�r mina f�tter ...

- Du �r skarpsinnig, f�rutseende, f�rslagen, v�rldserfaren, listig,

verksam, outtr�ttlig, lugn och kallblodig ...

- H�ll, jag dignar under b�rdan av s� m�nga egenskaper, min v�n. �ka
dem icke, jag besv�rjer dig! L�gg icke sten p� b�rda, Karmides!

- Jag tror till och med, att du �r tapper och har f�ltherref�rm�ga.
Eller vad s�ger du sj�lv?
- H�ri �verensst�mmer min �vertygelse med din.

- N�, vad fattas dig d�, min Ann�us, f�r att en g�ng vara �gare �ver
din Karmides' och alla �vriga romerska medborgares huvuden?

- Vad menar du?

- Att du, en patricier och Senekas �ttel�gg, med gammalt romerskt blod
i dina �dror, b�r kunna vinna samma lycka, som kommit s�ner av
illyriska b�nder och arabiska r�vare till del.

- Karmides, du talar i g�tor. Jag fattar icke ett ord av vad du s�ger.

- Jag f�rutser m�jligheten, att diademet skall pryda dina lockar.

- Mina lockar? Elake v�n! Mina lockar �ro offrade p� statens och en
gagnl�s teologis altaren. Mitt huvud �r kalt som Julius Cesars.

- G�r d� som han! Diademet �r efterstr�vansv�rt, om ej f�r annat, s�

emedan det d�ljer en skallig hj�ssa.

- Jag b�rjar f�rst� dig och m�ste varna dig. Ditt tungom�l n�rmar sig
h�gf�rr�darens. Julianus, min v�n, �r yngre �n jag. L�t oss icke spela
okloka och narraktiga inf�r varandra!

- Perserna �ro goda skyttar och kristianerna vana giftblandare. Det

kringl�per sp�domar, som icke lova kejsaren l�ng levnad.

- Styr din tunga! Gudarne h�gne kejsarens liv! Om du fortfar med detta
gudl�sa tal, m�ste jag bryta upp och f�rsaka den enkla m�ltid, varp�
jag gjorde r�kning f�r att i afton njuta ditt s�llskap. Skymningen �r
inne, och jag �terv�nder f�rst i morgon till Korintos. Jag har
dessutom till dig ett s�rskilt �rende, som jag icke f�r f�rg�ta. Du
k�nner min svaghet f�r Eusebia. Eusebia har bland andra nycker �ven
den att vilja omgiva sig med vackra ansikten. Hon har sett din unge
Alexander och uppmanat mig att k�pa honom. Vad �r ditt pris?

- Jag s�ljer honom icke.

- Bah, du s�ger det endast f�r att g�ra mig ivrigare. Vid bordet torde
dock ditt hj�rta uppmjukas. Vi skola till dess uppskjuta
underhandlingen om saken. Du har f�rmodligen avsagt dig spelets n�jen?

- Ja.

- Jag kunde v�nta detta av Krysanteus' blivande sv�rson och Hermiones

trolovade. Vi skulle under andra f�rh�llanden rafflat om slaven.
M�rkv�rdiga �de! Vad vi b�da �ro f�rvandlade! Vi �ro nu stadgade och
sedliga m�nniskor. Mig sj�lv tillr�knar jag detta ingalunda som
f�rtj�nst, ty jag �r fyratio �r och d�rut�ver ... min mognadstid �r
inne. Jag anm�rker det blott som ett f�rv�nande bevis p� tv� enskilda
m�nniskors f�rm�ga att omskapa v�rlden och ingjuta en b�ttre anda.
S�dan kejsaren, s�dant hans folk. Och vilken trogen v�ktare kejsaren
�ger i Krysanteus! Han s�tter oss i skola och vakar med riset i handen
�ver v�rt uppf�rande. Den �dle Krysanteus, jag kan icke nog rosa
honom. Tanken p� honom har alldeles kv�vt min sinnliga natur. Jag
studerar nu min Platon p� fristunderna mellan �mbetsg�rom�len och
v�ndas mycket f�r att varda delaktig av den gudomliga extasen. Du kan
g�rna framkasta en antydan h�rom till Krysanteus, n�r du n�sta g�ng
tr�ffar honom. Jag vill, att han skall k�nna sin prokonsul av Akaja i
botten. Huru �r det? Brevv�xlar Krysanteus lika flitigt, i trots av
vapenbrak och h�rt�g, med kejsaren?

- Ja, min v�n.

- Dess b�ttre.

Medan samtalet fortgick i denna ton, anm�lde Alexander, att bordet var
f�rdigt. Detta f�retedde en s� r�rande enkelhet, att prokonsuln
misst�nkte, att Karmides ville sk�mta med den str�nghet i levnadss�tt,
som hans v�n nu hycklade. Ann�us Domitius h�ll emellertid god min,
f�rr�ttade med from uppsyn den �vliga libationen �t vinguden, talade
om nyttan att i tid v�nja sig vid f�ltlivets omak och besl�t inom sig
att inbjuda Karmides till Korint f�r att d�r uppvakta honom med en
sup� av samma asketiska slag.

Efter m�ltidens slut l�mnade Ann�us Domitius Karmides och gick som en
ordentlig �kta man till sin Eusebia f�r att supera f�r andra g�ngen i
s�llskap med henne.

N�r prokonsuln hade avl�gsnat sig, ikl�dde sig Karmides manteln och
l�mnade sitt hus.

Kv�llhimmelen var stj�rnklar, utom i v�ster, d�r en svart molnsl�ja

h�ngde �ver synranden.

Karmides vandrade ett stycke ned�t Piralska gatan och d�refter genom
ett av de i �L�nga Murarne� anbragta portvalven till ett ensligt, av
b�cken Ilissos vattnat och av �ldriga tr�d skuggat f�lt.

- Jag kommer n�got sent till m�tesplatsen, t�nkte han, men jag tvivlar
icke, att jag �nnu skall finna henne p� det �verenskomna st�llet. Det
artar sig till regn. Dess b�ttre. Det skall f�rkorta m�tet. O I gudar,
given detta en lycklig utg�ng f�r b�de mig och henne!

Med denna b�n styrde han kosan till en grupp pilar, som v�xte vid
b�ckens rand. H�r stannade han och s�g sig omkring.

- Skulle hon hava avl�gsnat sig? t�nkte han,d� han ingenting s�g, och
allt var tyst omkring honom. S�rades hon av mitt dr�jsm�l eller
f�rskr�cktes hon f�r m�rkret och ensligheten? Dess b�ttre! Men nej,
jag f�r icke l�ta behaga mig, att det n�dv�ndiga uppskjutes, hur
oangen�mt det �n m� vara. �r hon nu borta, s� m�ste jag i morgon s�ka
ett annat tillf�lle till f�rklaring. Vad som skall ske, b�r ske snart.
Hon underh�ller en oupph�rlig oro i min sj�l. Detta tillst�nd m�ste
brytas. Karmides ropade med d�mpad r�st Rakels namn.

I n�sta �gonblick h�rde han ett prasslande i sitt grannskap och

uppt�ckte en skepnad i skuggan av piltr�den.

Det var Rakel.

Karmides k�nde, d� han fattade flickans hand, att hon darrade.

- Har du v�ntat mig l�nge? fr�gade han.

- Jag vet icke, svarade Rakel, men det �r v�l, att det �r du. Jag satt
i mina tankar, d� jag s�g din gestalt. Jag tyckte i m�rkret, att det
var min fader.

- Du fryser, Rakel, sade Karmides. Jag k�nner, att du darrar. L�t mig
svepa min mantel kring dig.

- Nej, nattvindens k�ld �r behaglig. Den kommer icke ifr�n ett kallt
och otroget hj�rta. F�r �vrigt vad bryr du dig om att jag �r sjuk, att
jag snart skall d�?

- Rakel, huru kan du fr�ga mig s�?

- Det �r du ... du Karmides ... som ger mig d�den. �ro mina ord d�
h�rda och or�ttvisa?

- Rakel, du �r uppr�rd och bet�nker icke vad du s�ger. Samla dina

tankar och l�t oss tala med lugn! Vi m�tas nu f�r sista g�ngen. L�t
oss d� nyttja tillf�llet f�r att skiljas som sig b�r: lugnade,
tr�stade, st�rkta i en �msesidig, varm och varaktig v�nskap. S�tt dig
h�r vid min sida! L�t oss tala om de lyckliga stunder vi sk�nkt
varandra och om den h�rda n�dv�ndighet, som bjuder oss skiljas. F�rm�r
du icke detta, och synes dig denna n�dv�ndighet �nnu som en grym makt,
s� l�gg ditt huvud till min barm som till en broders, klaga f�r sista
g�ngen �ver ett �de, som �r oundvikligt, och lyssna till din
f�rstvalde v�n, som vill intala dig mod och styrka. Varf�r drager du
din hand tillbaka, min Rakel? Vill du d�rmed uttala en anklagelse mot
Karmides, s� �r det du, som g�r dig skyldig till h�rdhet och
or�ttvisa. �r jag brottslig, s� �r det endast min k�rlek, som gjort
mig d�rtill. S�g mig, Rakel, �r det jag, som uppbyggt den
o�verstigliga skiljemuren mellan dig och mig? Ack, jag anade icke hans
tillvaro. Jag skulle annars aldrig yppat min l�ga, aldrig s�kt vinna
din genk�rlek. Skall du anklaga n�gon, s� m�ste det vara din fader;
han f�raktade och f�rsk�t mig som en fr�mling f�r hans folk. D� jag
beg�rde din hand, tillbakavisade han mig p� skymfligt och uppr�rande
s�tt. Jag �r svag nog att harmas �nnu, n�r jag ih�gkommer detta
�gonblick. Han kunde i mindre h�rda och h�nande ordalag uttalat domen
�ver v�r k�rlek. Men i grunden hade han likv�l r�tt, ty det gives
�rvda t�nkes�tt och pl�gseder, som �ro heliga och som man m�ste v�rda.
Du, Rakel, som �r ett barn av Israel och en from mans dotter, borde
veta det.

- Jag vet, sade Rakel. Jag vet, att vi m�ste skiljas. Den ton, vari du
talar, �vertygar mig b�st d�rom.

- M� vi d� f�rsona oss med v�rt �de och finna v�r tr�st i ett troget
uppfyllande av n�dv�ndiga plikter. Det var om dessa jag ville, att vi
skulle talat med varandra. Du �r dotter av ett folk, som �r spritt
kring v�rlden och vars enda styrka ligger i dess trohet mot �rvda
stadgar och k�rlek till det gemensamma namnet. Du har f�r�ldrar,
vilkas hopp du �r och vilkas s�llhet du b�r bereda genom lydnad och
�mhet. Och om de krav de st�lla p� din lydnad �ro h�rda, s� lyd
likv�l! Din gud skall bel�na dig och sk�nka dig en ny och h�gre lycka
f�r den, som du offrar p� den barnsliga undergivenhetens altar.

- Jag tror detsamma, men jag har ingenting mer att offra och ingen
lycka mer att beg�ra.
- S�g icke s�, Rakel!

- L�t oss icke tala mer d�rom, fortfor Rakel. Jag har dock �nnu n�got,
varom jag kan bedja mina f�ders Gud, och det �r om d�den. Jag har
givit dig allt, Karmides, utom detta usla liv. Det �r allt vad jag
�ger kvar. Tag �ven det, om det kan vara dig till n�gon gl�dje. F�r
mig �r det nu endast en b�rda. D� jag gick hit, s� �gde jag �nnu en
f�rhoppning. Jag var svag nog att i vissa �gonblick inbilla mig, att
det kalla s�tt, varp� du besvarade mina brev, var hycklat; att du
ville pl�ga mig f�r att se min svartsjuka, att du var grym emot mig,
emedan du �lskade mig. Jag ville understundom icke tro vad alla sade
mig, att du �lskar Krysanteus' dotter och g�r att trolova dig med
henne. Jag p�minde mig, att du hade lovat mig evig k�rlek, och ville
icke l�ta �vertyga mig, att jag skulle svikas av honom, som jag en
g�ng gav mitt hj�rta, emedan han var olycklig och beh�vde det. Jag
avvaktade tillf�llen att n�rmare betrakta denna Hermione, om vilken
man talade s� mycket, och som jag k�nde mig b�jd att hata. Ja, hon �r
sk�n och v�rd att �lskas av dig, Karmides; men jag sade mig till
tr�st, att mina �gon �ro mer str�lande �n hennes, och att mina lockar
och icke hennes �ga den f�rg, som du f�redrager. Hon syntes mig s�
kall och marmorartad, och jag visste, att du �lskade en v�rme och
h�ngivenhet, s�dan som min. Det var d� endast hennes vishet, jag
fruktade; men n�r jag p�minde mig, vad du sagt, att du �lskar min
enfald, emedan du sj�lv var vis, s� lugnade jag mig �ven d� ...
�tminstone f�r �gonblicket, ty jag har varit gruvligt pl�gad under
denna tid av tvivel, svartsjuka och bedr�velse. Jag har tillbragt mina
n�tter med gr�tande och dagen med v�ntande. Jag har suttit d�r uppe p�
altanen med �gonen riktade p� kullen, bakom vilken jag s� m�ngen g�ng
i forna dagar s�g dig framtr�da och vinka mig ... Men varf�r talar jag
nu om detta? Jag inser nu, liksom du, n�dv�ndigheten att vi skiljas.
Du �lskar Hermione och icke mig. Det tj�nar d� till intet att tala om
mina sorger eller �verhopa dig med f�rebr�elser. Och eftersom vi nu
m�tas f�r sista g�ngen, s� �terl�mnar jag den ring du gav mig,
Karmides. Se d�r!

Rakel lade ringen i hans hand och tystnade, ty t�rarne, som hon icke
l�ngre kunde bek�mpa, hotade att kv�va hennes r�st.

- Rakel, sade Karmides, dina f�ders gud m� sk�da i mitt hj�rta och
d�ma det! Har jag handlat or�tt emot dig, s� m� han straffa mig, s�som
den h�mnande r�ttvisan fordrar! Och om jag synes h�rd emot dig, s� m�
han utrannsaka, om icke mina handlingar ledas av mina �nskningar f�r
din lycka. Vad skulle jag g�ra, sedan din fader visat mig tillbaka och
utpl�nat varje hopp om ditt �gande? Huru borde jag handla, sedan jag
b�rjat inse, att heliga plikter mot ditt folk, din tro och dina
f�r�ldrar �l�gga dig att ur din sj�l avl�gsna varje tanke p� Karmides?
Rakel, du skall gl�mma mig och �ter vara lycklig. En tid skall komma,
d� din faders och ditt eget val best�mmer �t dig en make, som �r
v�rdig att �ga ditt hj�rta. Vi skola d� m�h�nda �terse varandra och
p�minna oss det f�rflutna endast som en dr�m, blandad av bitterhet och
ljuvhet ...

- Det �r nog, nog, inf�ll Rakel. Tala icke s�! Du �r en usel tr�stare,
och dina ord, i st�llet f�r att lugna mig, bringa min sj�l i uppror.
Jag kunde s�ga dig n�got, som skulle isa ditt blod, men n�r jag icke
l�ngre �ger ditt hj�rta, f�rsm�r jag ditt medlidande och vill icke
tala till ditt samvete.
Karmides bleknade vid dessa ord, vilkas betydelse han anade. Men han
v�gade icke framst�lla n�gon fr�ga, vars besvarande kunde sannat hans
aning. Han teg och l�t Rakel fortfara:

- L�t oss d�rf�r skiljas. Vi hava intet mer att s�ga varandra. Farv�l,
Karmides! V�rt sista m�te �r slutat.

- Giv mig din hand och l�t mig f�ra dig h�rifr�n, sade Karmides, d�
Rakel f�rblev d�r hon satt.

- Nej, Karmides, l�mna mig! Jag vill vara ensam med mina tankar, innan
jag �terv�nder till mitt hem.

Hon v�nde sig bort och lade sl�jan �ver sitt ansikte.

- Det b�rjar regna, sade Karmides. Natten �r mulen och kylig. Jag f�r
icke l�mna dig h�r. L�t mig ledsaga dig �tminstone till Pir�iska
gatan.

Rakel svarade honom icke.

- Skola vi skiljas p� detta s�tt? sade Karmides i bedjande ton. V�r

skilsm�ssa �r n�dv�ndig, men varf�r g�ra henne till ett dystert och
nedtryckande minne? S�g dock till avsked ett ord av f�rsoning!

- M� Gud miskunda sig �ver oss b�da!

- Tack, min Rakel. Jag uppfattar dessa ord som ett tecken av ditt
hj�rtas �terv�ndande frid och styrka ... Men att l�mna dig h�r, ensam
under en dyster natt! Vill du icke f�lja mig? Har du ej i grannskapet
en tj�narinna, som v�ntar f�r att ledsaga dig hem?

- G� du, Karmides, till din vila och sov lugnt, eller till Hermione
och jollra med henne! Jag vill vara h�r, och �terst�r mig �n en
�nskan, s� �r det att f� vara ensam med mig sj�lv, f�r att samla mina
tankar, ty jag g�r h�rifr�n till offeraltaret.

- Vad menar du? Skall du icke �terv�nda till din moders hus?

- Jov�l, s� ofta dess d�rr vill �ppna sig f�r hennes dotter. Det skall
komma n�tter, m�rkare �n denna, n�r tr�skeln skall s�ga: drag tillbaka
din fot, och d�rren skall s�ga: jag k�nner dig icke.

- Rakel, sade Karmides, i det han lutade sig ned och fattade hennes
hand. Mitt sista innerliga farv�l! Min �nskan om ett lyckligt
�terseende, d� s�ren �ro l�kta och v�ra gemensamma minnen luttrats
fr�n sin bitterhet!

- M� Gud bevara dig f�r ett �terseende! Det skulle grumla din lycka,
sade Rakel med r�sten av en sierska.

Karmides svepte manteln omkring sig och l�mnade sitt offer. Hon satt
or�rlig vid b�ckens strand i grannskapet av pilgruppen, s� l�nge
Karmides �nnu kunde sk�nja henne genom nattens m�rker. Regnet f�ll nu
i strida str�mmar, och vinden suckade i den gamla f�rfallna muren, som
skilde den �de platsen fr�n Pir�iska gatan.

D� hon var ensam, gav hon luft �t den djupa f�rtvivlan, som,
tillbakah�llen under samtalet med Karmides, hade givit henne en
skenbar styrka och h�mmat hennes t�rar. Hon vred sina h�nder, kallade
sig en �vergiven �nka, kastade sig till jorden, ryckte sl�jan fr�n
sitt huvud och str�dde sand sitt h�r.

Mellan dessa utbrott vankade hon fram och �ter vid b�ckens strand med
krampaktigt sammanknutna h�nder och de uppl�sta lockarne fallande som
ett sorgedok �ver det bleka, avmagrade ansiktet, tills hon stannade
och tryckte h�nderna mot sin barm. Hon k�nde under sitt hj�rta en
r�relse, vars betydelse hon anade. Hon hade under de sistf�rflutna
dagarne mer �n en g�ng r�nt samma k�nsla.

Hennes krafter sveko. Hon skyndade att s�tta sig p� den v�ta marken
och luta sig emot en av de gamla pilarna, innan medvetandet �vergav
henne.

SJUNDE KAPITLET.

Klemens och Eusebia.

Vi l�mnade Klemens i en �ventyrlig bel�genhet hos den sk�na Eusebia.

Han hade kommit, dels f�r att utverka hennes f�rl�telse �t den arma
slavinnan, som s�nderslagit den dyrbara toalettasken, dels f�r att
h�lla en straffpredikan �ver den grymhet, hon, Eusebia, understundom
ut�vade mot sina tj�narinnor, en grymhet i h�gsta m�n ov�rdig en from
och kristlig husmoder.

Men �synen av den sk�na kvinnan och hennes fr�ga, vad han ville h�r
vid denna sena timme, bragte, med den undran, som d�ri l�g uttryckt,
Klemens helt och h�llet ur fattningen. Han b�rjade f�rst�, att han av
sitt nit och sin godhj�rtenhet l�tit f�rleda sig till ett mycket
opassande steg. Han stannade vid d�rren, blyg och f�rl�gen, och
framstammade slutligen en osammanh�ngande urs�kt.

Eusebia var �delmodig nog att sj�lv bryta denna f�rl�genhet. Hon intog
�ter sin bekv�ma plats i den purpurkl�dda soffan och bad sin fromme
v�rdnadsv�rde broder l�mna d�rren och s�ga sitt �rende, som utan
tvivel vore viktigt, eftersom det icke l�tit sig uppskjuta till
morgondagen.

D�refter och utan att avvakta n�gon f�rklaring av Klemens b�rjade hon
fr�ga efter biskopens h�lsa, rosade h�gligen hans senaste predikan och
utg�t sig i bitter klagan �ver den trogna f�rsamlingens nuvarande
betryck.

Under tiden �tervann Klemens sin fattning, och n�r Eusebias tal f�ll
p� det sistn�mnda �mnet, som var hans eget �lsklingstema och det
st�ndiga f�rem�let f�r hans tankar, fick han mod och lust att deltaga
i samtalet och inst�mde hj�rtligt s�v�l i den fromma Eusebias bittra
klagan �ver det n�rvarande som i hennes otvetydigt uttalade hopp om
ett snart skifte i v�rldens tillst�nd. Han kunde nu detta, utan att
bl�ndas av det lilla guldskimrande gemakets prakt eller f�rvirras av
Eusebias str�lande �gon, som sk�to blixtar �msom av harm eller gl�dje
och ledsagades av ett v�xlande tonfall i hennes v�lklingande r�st
alltefter samtalets g�ng och naturen av det �mne, som vart dess
f�rem�l.

F�rst sedan detta samspr�k varat t�mligen l�nge, tycktes Eusebia

minnas, att Klemens kommit i n�got s�rskilt �rende, och hon fr�gade nu
i gl�ttig ton, vad som f�ranlett det sena bes�ket av en s� ung, men
v�rdnadsv�rd man.

Klemens omtalade nu sitt m�te med den unga slavinnan och hennes
fruktan att �terv�nda hem med anledning av den s�nderslagna asken, och
han bad Eusebia f�rl�ta henne det fel, vartill hon av oaktsamhet och
icke av ont upps�t gjort sig skyldig.

Den andra delen av sitt �rende, n�mligen det att straffa Eusebia f�r
hennes h�rdhet mot slavinnorna, besl�t Klemens att alldeles utel�mna,
ty under sitt samtal med prokonsulns maka hade han b�rjat �vertyga
sig, att denna grymhet endast vore f�rtal, ty den vore ju om�jlig hos
en s� from, sk�n och v�lvillig kvinna.

Klemens hade s�ledes funnit, att Eusebia, utom fromhetens och

v�lviljans oskattbara egenskaper, �ven �gde sk�nhetens.

Men huru �verraskad vart han ej �ver den f�rvandling, som Eusebias
v�sen tycktes underg�, s� snart han n�mnde den stackars slavinnan
ochden s�nderslagna asken!

Vreden m�lade sig s� tydligt i samma anletsdrag, d�r Klemens nyss l�st
fromhet och v�lvilja. Hon tycktes knappt hava t�lamod nog att h�ra
honom till punkt, och n�r han talat ut, steg hon upp och stampade med
den lilla foten i golvet.

Hon fr�gade den unge f�rel�saren i h�ftig ton, huru han kunde v�ga att
taga en v�rdsl�s och uppstudsig slavinna i f�rsvar mot hennes egen
husmoder, samt f�rklarade, att hennes fel skulle p� det str�ngaste
straffas, henne sj�lv till skr�ck och det �vriga husfolket till
varnagel.

N�r den f�rsta �verraskningen var �verst�nden, l�t Klernens icke

avv�pna sig av Eusebias vrede. Det f�rundrade och sm�rtade honom, att
en kvinna, s� k�nd f�r sin fromhet och k�rlek till det gudomliga
ordet, kunde l�mna herrav�ldet �ver sin sj�l �t en otyglad vrede, d�
saken g�llde, icke teologiska sp�rsm�l och den rena l�ran, utan en
obetydlig toalettsak.

Han uttryckte i milda, men �ppna ordalag sin f�rv�ning h�r�ver och
f�rest�llde Eusebia, att om det vore en naturlig och f�rl�tlig svaghet
att i det f�rsta �gonblicket giva vreden rum, s� vore det likv�l
ov�rdigt en kristen att framh�rda i ett beslut, som f�reskrivits av
k�rlekens och f�rdragsamhetens huvudfiende.

Men Eusebia syntes icke h�gad lyssna till dessa f�rest�llningar. Hon
riktade nu sin harm �ven mot Klemens. Hon p�minde honom om sin h�ga
rang i samh�llet och hans egen anspr�ksl�sa st�llning; hon ville icke
emottaga f�rmaningar av en oerfaren gosse; hon skulle klaga f�r biskop
Petros �ver hans opassande uppf�rande, s�vida icke Klemens genast
ville erk�nna sitt fel och bedja henne om f�rl�telse.

Under detta utbrott av sin vrede visste dock Eusebia h�lla sig inom en
gr�ns, d�r harmen �nnu l�ter para sig med behag och f�rf�riskt v�sen.
Hon liknade i Klemens' �gon icke en furie, utan en stolt och bjudande
kejsarinna.

Klemens, vars bleka kinder �verdrogos av stark rodnad, bemannade sig i

medvetandet att �ga r�tten p� sin sida. Han svarade, att ifall
biskopen underr�ttades om detta upptr�de tillika med dess orsak, s�
skulle det sm�rta honom mycket, icke f�r Klemens' skull, utan f�r
Eusebias egen, emedan de goda tankar han hyste om hennes fromma och
kristliga vandel d�rigenom skulle lida avbr�ck.

Klemens f�rest�llde henne, att ingen samh�llsst�llning kan h�ja

m�nniskan �ver det gudomliga ordet, och att ordets helighet ingalunda
minskas genom ungdomen hos den, som f�rkunnar det.

Han fr�gade henne, om det vore sant, att hon, under s�dana utbrott av
vrede, som han nu bevittnat, gjorde sig skyldig till grymhet emot sina
slavinnor.

Och d� Eusebia icke svarade p� denna fr�ga med annat �n ett trotsigt
leende, kastade den unge f�rel�saren alla bet�nkligheter �ver bord och
b�rjade en v�ldig straffpredikan, som ingalunda saknade v�ltalighet,
emedan orden ing�vos honom av ett brinnande nit att b�de n�psa och
f�rb�ttra Eusebia.

Eusebia syntes i b�rjan g�ra v�ld p� sig f�r att icke avbryta honom.
Det trotsiga leendet satt l�nge kvar p� hennes l�ppar. Men sm�ningom
var det f�rsvunnet och hade l�mnat rum f�r allvar och uppm�rksamhet.
Hennes �gon voro oavv�nt riktade p� den unge f�rel�saren, vars
dj�rvhet och h�nf�relse gjorde honom vackrare i hennes �gon. Det var
n�got nytt och retande att emottaga f�rmaningar av en oerfaren gosse.

Det �r m�jligt, ehuru ovisst, att hennes deltagande f�r

straffpredikanten slutligen gav vika f�r sj�lva straffpredikningens
styrka. Klemens hade, utan att veta det, till�gnat sig mycket av
Petros' kraftiga v�ltalighet; men n�r hans billiga f�rtrytelse
�ntligen urladdat sig, �vergick bestraffningen i milda
f�rest�llningar, s� varma, k�nsliga och bevekande, att de icke kunde
annat �n g�ra intryck p� Eusebia, vars fromhet var ett fikande efter
k�nslorus, och som i �ngern, botg�ringen och uppr�ttelsen hade
uppt�ckt v�llustiga efterk�nningar av synden, ljuvare �n sj�lva
syndandet.

N�r Klemens' r�st vart os�ker och alltmer darrande av den r�relse, som
han f�rnam i sitt hj�rta, s� meddelade denna ton sin dallring �t samma
k�nslostr�ng i Eusebias; och vare sig att hon k�nt sig v�ckt av hans
f�rmaningar eller icke, verkade ensamt medk�nslans makt och sinnenas
lust d�rh�n, att t�rar framtr�ngde under hennes �gonfransar, som nu
sl�jade de nyss s� dj�rvt blickande �gonen.

Hastigt steg hon upp, kastade sig till Klemens' f�tter, fattade hans
hand och f�rde den till de t�rdr�nkta �gonen.

D�refter f�ljde med bruten r�st en bek�nnelse, att hon hade varit en
grym h�rskarinna, en stor synderska. Hon bad Klemens f�rl�ta hennes
h�gmodiga uppf�rande och lovade h�gtidligt bot och b�ttring.

Klemens r�rdes av denna pl�tsliga �dmjukhet, och �ven hans �gon

t�rades, p� samma g�ng som han k�nde innerlig gl�dje �ver denna
v�ckelse, vars medel han varit.

Eusebia reste sig upp, men Klemens' hand, som hon fattat, h�ll hon
�nnu emellan sina, d� hon �terv�nde till soffan och �verv�ldigad av
sinnesr�relse nedsj�nk d�r.

- Min syster, sade Klemens, jag vill bedja, att denna din v�ckelse
m�tte b�ra varaktiga frukter och skapa en sinnesf�r�ndring, som
�vervinner ditt h�ftiga lynnes frestelser.

- G�r det, �lskade broder, viskade Eusebia.

Hon lutade snyftande sitt riklockiga huvud helt n�ra intill hans barm
och tryckte, i �verm�ttet av sin r�relse, hans hand till sitt hj�rta.

Klemens k�nde, huru Eusebias br�st h�jde och s�nkte sig f�r stormen
d�rinom.

Hans �mhet och deltagande f�rm�ldes med en k�nsla, som han ej f�rstod.
Ocks� l�t han utan motst�nd sin hand kvarh�llas, och d� Eusebia �nyo
viskade:--�lskade broder! lj�d det som den ljuvaste musik i hans
�ra.

N�r Eusebia hunnit d�mpa sin k�nsla, f�rm�dde hon honom med lindrigt
v�ld att taga plats soffan vid hennes sida.

Hon ville bikta f�r sin broder, f�r honom uppt�cka all den h�rdhet och
or�ttvisa, vartill hon gjort sig skyldig mot sina tj�nare och
tj�narinnor, f�r att genom en uppriktig �nger vinna hans f�rs�kran om
f�rl�telse.

Och sedan Klemens �h�rt hennes bek�nnelse och tillf�rs�krat henne

syndaf�rl�telsen, hade hon �n en b�n till den unge f�rel�saren.

Denna b�n framst�llde hon djupt rodnande och med synbar f�rl�genhet.

Hon �nskade, att detta m�te, detta upptr�de skulle f�rbliva en

hemlighet f�r biskopen. Han var ju i allm�nhet s� str�ng, och hon
ville f�r ingenting i v�rlden, att de goda tankar han hyste om henne
skulle minskas d�rigenom, att han finge kunskap om hennes h�ftiga
lynne och h�rdhet mot slavinnorna.

Hon hade m�nga g�nger biktat f�r biskopen och bek�nt f�r honom alla
andra synder och svagheter, men icke denna. Uraktl�tenheten, det
f�rs�krade hon, hade dock ingen annan grund �n hennes svaga f�rst�nd,
som hitintills icke kunnat inse, att h�rdhet emot m�nniskor, f�dda
till slaveri och av f�rsynen utsedda att lyda andra, kunde inneb�ra
n�got or�tt och straffv�rt.

Eusebia tillade �dmjukt, att denna brist p� urskillning, denna

of�rm�ga att uppfatta visade, huru v�l hon beh�vde en v�n och
r�dgivare vid sin sida, och hon besvor Klemens, f�r vilken hon nu lagt
sitt hj�rta i dagen, att icke �vergiva henne, utan vara denne hennes
trogne v�n.

Klemens kunde m�jligen urs�ktat sig med sin ungdom, som gjorde honom
mindre l�mplig f�r ett s�dant kall; men han hade nyss vunnit en seger,
som ingav honom f�rtroende till kraften av sina ord, han k�nde
dessutom ett s� innerligt deltagande f�r Eusebia och ville nu icke
l�mna henne utan ledning vind f�r v�g, sedan han en g�ng riktat hennes
led emot en god hamn.

Han samtyckte blygsamt till hennes �nskan.

- Ack, kom d� snart och ofta, min �lskade broder, fortfor Eusebia.
Jag har s� mycket att s�ga dig och s� m�nga sorger att yppa, som nu
k�nnas dubbelt tyngre, emedan jag m�ste sluta dem inom mig sj�lv.
Betrakta mig som din syster--som om vi hade ej endast samme
himmelske, utan �ven samme jordiske fader. Du skall vara min f�rtrogne
och h�ra varje svaghet, varje syndig tanke, som uppst�r i min sj�l.
Det �r en s�dan �m och f�rtrogen biktfader jag efterl�ngtat och funnit
i dig. Ack, kom ofta och snart till din syster, �lskade Klemens!

Huru l�nge Eusebia hade avvaktat detta �gonblick, d� hon �ppet och
utan f�rl�genhet kunde uttala dessa ord: �lskade Klemens!

Hon hade ofta upprepat dem i hemlighet f�r sig sj�lv--i sin budoar,
p� torget, d� hon mellan palankingardinerna spejade efter den unge
f�rel�saren i n�got m�tande pr�stt�g, i kyrkan, d�r hon fr�n sin
l�ktare betraktade honom, n�r han uppl�ste s�ndagens evangelium. Det
l�g ocks� mycken �mhet och halvf�rborgad segergl�dje i tonen, varmed
de yttrades.

Eusebias upps�t var i hennes egna �gon det oskyldigaste p� jorden.

Hennes b�jelse f�r Klemens skulle vara av rent platonisk natur, en
andlig k�rlek alldeles om�ngd med jordiska best�ndsdelar. Hon �nskade
den lyckan att kunna v�cka en genk�rlek av samma slag hos ynglingen,
helst blandad med en oskyldig tillsats av sv�rmeri, liksom hos henne
sj�lv. Om under utvecklingen av detta �msesidiga ideala f�rh�llande
sv�rmeriet skulle blandas med en matt gryning av andra k�nslor, s�
ville Eusebia ingalunda f�lla en str�ng dom varken �ver sig eller
Klemens; hon medgav tv�rtom f�r sig sj�lv, att hon �nskade n�got
s�dant, ty det vore eldprovet f�r renheten av hennes b�jelse. Hon
skulle d�, f�r att �va sin sj�lsstyrka, medgiva dessa k�nslor ett
visst spelrum--l�ta dem med frihet ur sitt kaos dana sig till
bilder, halvt himmelska, halvt jordiska, l�ta dem framtr�da och n�rma
sig i all sin f�rf�riska sk�nhet, men endast f�r att nedsjunka och
uppl�sas f�r trollkraften av hennes vilja. Danade de sig �ter, s�
finge de �ter nalkas, men f�r att lida samma tillintetg�relse. Det
vore en stridslek, nyttig och tillika s� ljuvligt lockande, utan att i
n�gon m�n vara farlig, n�r hon blott n�gorlunda vakade �ver sig. Ty
umg�nget mellan henne och Klemens skulle ju i sig sj�lv vara av
religi�s natur, vara en �vning i fromhet och en f�rening i b�nen.

Men komme det en g�ng d�rh�n, att de b�da k�nde sig halvt besegrade
och �msesidigt uppt�ckte varandras svaghet; huru r�rande vore icke
denna uppt�ckt, huru kraftigt de d� skulle underst�dja varandra i den
gemensamma kampen mot samma b�jelse, huru varmt de skulle bedja vid
varandras sida!

I f�rk�nslan av en s�dan m�jlighet s�nkte sig redan nu Eusebias blick

med det eldigaste deltagande, den mest flammande syskon�mhet i
Klemens' stora, vemodiga �gon.

Denne satt tyst vid hennes sida, upptagen med en �nskan, var�ver han
sj�lv f�rundrade sig. Han kunde icke begripa varf�r--men han
�nskade, att Eusebia �nyo skulle fatta hans hand och trycka den lika
h�rt som f�rut till sitt hj�rta.

Ett viktigt steg till den �mma f�rbindelsen var redan taget. Ingen,
icke ens Petros, f�r vilken Klemens ans�g som en plikt att yppa alla
sina tankar och handlingar, skulle f� kunskap om detta m�te.
Kammarslavinnan, som varit ett verktyg f�r dess �stadkommande, skulle
�l�ggas tystnad. Det fanns s�ledes redan en hemlighet emellan Eusebia
och Klemens, och denna hemlighet m�ste utstr�ckas �ven till deras
f�rest�ende sammankomster. Eusebia bad honom �terv�nda snart och ofta,
ty hon vore i starkaste behov av hans andliga hj�lp, hans v�nskap och
f�rtrolighet. Men en�r deras sammankomster skulle vara l�nliga, s�
vore den sena aftontimmen den l�mpligaste; f�rst d� vore Eusebia
�verl�mnad �t sig sj�lv och kunde njuta av ensamheten. Den bakport,
varigenom Klemens denna g�ng inkommit, skulle d� st� �ppen, och som
inga f�nster vette �t g�rden, s� hade han icke att frukta oinvigda
blickar.

Eusebia meddelade honom detta i en ton, som klingade s� systerlig,

�ppen och oskuldsfull. F�r Klemens l�g i detta l�nliga n�gonting
tjusande, som han ej kunde f�rklara. Han fann intet sk�l att svara
nej, och om en aning sagt honom, att han borde g�ra det, s� skulle han
i detta �gonblick knappt varit m�ktig en s�dan uppoffring.

F�rst sedan han l�mnat Eusebia, medan han var p� v�g genom de
folktomma gatorna till sin �mbetsbroder Eufemios, mindes han, att det
nu var l�ngt skridet in p� natten och att han komme nog sent till det
heliga arbete, som hos denne v�ntat honom. Kanske hade Eufemios redan
g�tt till vila. Men att �terv�nda till sitt hem p� Skambonide ville
han dock icke, ty Petros v�ntade honom icke i natt, och han k�nde f�r
tillf�llet en viss ovilja mot att f�r sin fosterfader redog�ra f�r det
s�tt, varp� han tillbragt dessa timmar.

Men huru skulle han f�r Eufemios f�rklara sitt l�nga uteblivande? Och
huru h�danefter finna tillf�lle att uppfylla Eusebias �nskan om
upprepade bes�k? Skulle han ljuga f�r Petros? Nej, det vore en gruvlig
synd och blotta tanken d�rp� en f�rbrytelse.

Sedan han l�nge �verlagt med sig sj�lv, stannade han vid det beslut
att �ppet s�ga sin fosterfar, att han genom en tillf�llighet kommit i
ber�ring med en person, vars sj�lstillst�nd fordrade hans bes�k och
umg�nge. Vem denna person vore och �vriga h�rmed sammanh�ngande
omst�ndigheter utgjorde en hemlighet, som han ville bedja sin
fosterfader v�rda, emedan den vore l�mnad honom, Klemens, s� gott som
under biktens insegel.

N�r Klemens anl�nde till Eufemios' bostad, l�g den korthalsade

presbytern i djupaste s�mn. Klemens fann �S:t Johannes' uppenbarelse�
uppslagen p� bordet och d�r bredvid den �nnu endast halvf�rdiga, av
Eufemios och Klemens gemensamt f�rf�rdigade avskriften. Vid en blick
d�ri s�g den unge f�rel�saren, att hans svartlockige v�n icke skrivit
en bokstav under hans fr�nvaro. D�remot s�g Klemens �tskilliga
papyruslappar, p� vilka Eufemios flitigt �vat sig i den �dla
punkteringskonsten. Vad Eufemios med tillhj�lp av de insikter han
f�rv�rvat i denna egna art av sp�domskonst egentligen ville avlocka
framtidens sfinx, det visste Klemens icke, ej heller t�nkte han
d�r�ver. Utan att v�cka Eufemios satte han sig att skriva, till dess
s�mnen slutligen �verv�ldigade honom och han gick till vila.

Eufemios fann st�rre n�je i punkteringskonsten �n i avskrivningen av

b�cker. Han hade tillbragt sin afton p� ett n�jsamt s�tt och ingalunda
varit ot�lig �ver Klemens' dr�jsm�l.

F�ljande morgon, d� de vaknade och h�lsade varandra, fr�gade Eufemios

ej heller efter orsaken till detta. Klemens slapp redog�ra f�r den
f�reg�ende aftonen. Eufemios steg upp, kl�dde sig i sin arbetsdr�kt
och gick till arbetet p� Afrodites tempel, ty i dag var ordningen hos
honom att deltaga d�ri.

Klemens tillbragte en stor del av dagen ensam i Eufemios' lilla

kammare. Eusebias bild stod livliga drag f�r den unge f�rel�sarens
�gon. Hans inbillningskraft sysslade oupph�rligt med densamma, och han
genomgick i tankarne g�ng efter annan hela det upptr�de, som
f�refallit mellan henne och honom. Vad hon var vacker i utbrottet b�de
av sin vrede och sina t�rar! Vad hennes barm h�vde sig, d� hon lade
Klemens' hand p� sitt hj�rta! Och det var han, som �dmjukat hennes
h�rda sinnelag och kommit henne att besinna sig!

Han p�minde sig vidare vad hon sagt, att hon var olycklig genom
hemliga sorger, som nedtyngde henne, emedan hon icke delade dem med
n�gon f�rtrogen. Han beklagade den stackars kvinnan och f�resatte sig
att f�r henne vara den v�n, som hon beh�vde f�r sin lycka. Skulle han
redan i afton kunna f�rnya sitt bes�k och smyga till det hemliga
m�tet? Han t�nkte sig den lilla bakporten, som om n�tterna skulle st�
�ppen, den tysta g�rden han hade att �verskrida, den m�rka
f�rstugug�ngen och den lilla guldskimrande budoaren med sin sk�na,
�ngerfulla �garinna. Om blott ett tillf�lle yppade sig, skulle han
icke f�rsumma att smyga dit. Hans broderplikt mot syster Eusebia
kr�vde ju detta.

Under dessa tankar hade timmarne skridit med en hast, som f�rv�nade
honom. Han m�ste avbryta sina angen�ma betraktelser f�r att skynda
till sin fosterfader, biskopen, inst�lla sig hos honom och emottaga
hans befallningar.

N�r Klemens hunnit till kojan p� Skambonide, var Petros ute; men han
hemkom vid middagstiden, och medan de intogo sin tarvliga m�ltid, sade
han Klemens, att denne h�danefter icke skulle deltaga i arbetet p�
Afrodites tempel, men finge tillbringa sin afton efter behag med
avskrivning av uppenbarelseboken eller n�gon annan nyttig
syssels�ttning.

Den f�rra befallningen f�rv�nade Klemens mycket, men han var van att
aldrig fr�ga efter biskopens bevekelsegrunder. Om ett �varf�r?� n�gon
g�ng stal sig v�g �ver Klemens' l�ppar, s� vart svaret ofta blott en
genomtr�ngande blick, mer s�llan en redog�relse, vars ton d� tillika
gjorde den till en tillr�ttavisning.

D�remot behagade det Klemens dess mer, att aftonen st�lldes till hans
fria f�rfogande. Han �terv�nde till Eufemios' kammare och tillbragte
det �terst�ende av dagen med fantiserande �ver Eusebia och grubbel
�ver den helige Johannes' syner. Eusebia och mystiken k�mpade om
f�retr�det till hans uppm�rksamhet; den f�rra fick dock �nnu, ehuru
efter starkt motst�nd, vika f�r den senare, men segern var icke
fullst�ndig, innan Klemens hunnit s�nka sig mycket djupt i det
religi�sa begrundande, det hav av gissningar, vari han ville finna
nyckeln till uppenbarelsebokens hemligheter. Att den i henne skildrade
striden mellan sanningen och antikrist, som skall f�reg� v�rldsbranden
och det nya Jerusalems grundl�ggning, hade avseende p� h�ndelserna i
hans tid, och att Julianus vore samme antikrist, d�rom var han
�vertygad. Dess ovissare fann han sig om allt det �vriga, och dess mer
brann hans h�g att intr�nga i g�tan. Vad skulle det m�rkv�rdiga talet
666 inneb�ra? I detta var f�rmodligen nyckelstenen, som sammanh�ll den
mystiska byggnadens dunkla valv. Eufemios hade l�tit honom f�rst�, att
man med den kabbalistiska konstens tillhj�lp sannolikt skulle kunna
l�sa uppenbarelsebokens g�ta och avsl�ja dess innersta hemligheter.
Klemens k�nde f�rdenskull stark �tr� att l�ra denna vetenskap. Men
biskopen hade f�rbjudit honom det, emedan den konsten vore farlig,
l�tt att missbruka och tvetydig till sitt ursprung. Det fanns, hade
biskopen upplyst honom, en gudomlig kabbala, som Adam fick l�ra i
paradiset och med vars tillhj�lp han gav djuren och tingen de namn,
som motsvara deras v�sen och egenskaper; men det fanns ock en kabbala,
uppfunnen av dj�vulen och genom honom spridd bland m�nniskorna. Ingen
kabbalist kunde med visshet avg�ra, om hans konst vore den himmelska
eller den dj�vulska, ty b�da funnos och b�da �vades, den senare
f�rmodligen vida mer �n den f�rra. Under s�dana f�rh�llanden vore det
klokast att alldeles avh�lla sig fr�n densamma; Petros �lade Klemens
det som plikt.

Denna uppoffring var f�r Klemens den tyngsta, som han hitintills
hemburit �t sin lydnad. Han var av naturen fallen f�r mysticismen, och
de �sikter, i vilka han var uppfostrad, hade utvecklat detta anlag.
F�rnuftets d�dande var ju honom en plikt, vars uppfyllande utgjorde
det enda villkoret f�r hans r�ddning undan de k�tterska villfarelser,
med vilka dj�vulen f�ngar s� m�nga sj�lar. Hans fromma sinne, ber�vat
f�rnuftets ledning, hans rika k�nsloliv, st�ngt inom sig sj�lv f�r att
ej smittas av det oheliga yttre livet, hans livliga fantasi, uppjagad
genom en v�rlds�sk�dning, som fyllde naturen med demoniska makter,
m�ste ovillkorligt leda honom in p� denna farliga v�g, som g�r igenom
m�rka �ngder, d�r vansinnet lurar likt en tiger, f�rdigt att hugga
sina klor i vandrarens hj�rna. Vad Klemens ej fick n� med den
f�rbjudna kabbalan, hoppades han vinna med ett annat, i alla h�ndelser
till�tet medel: b�nen. Det var efter ivriga b�ner om upplysning f�r
sitt m�rka f�rst�nd, han gjorde de barnsliga f�rs�ken att tolka
skriftens f�rborgade mening. Avskrivningen gick under s�dana
f�rh�llanden mycket l�ngsamt fram�t. Han stannade vid varje punkt f�r
att begrunda den, s�ka sammanhanget med det f�reg�ende och det
efterf�ljande. Med lutat huvud och sammankn�ppta h�nder satt han
f�rsjunken i dimmiga tankar, gripande i t�cknet f�r att forma det till
varaktiga gestalter. N�r s� hans huvud v�rkte av de fruktl�sa
anstr�ngningarna, tog han �nyo sin tillflykt till brinnande b�ner,
eller �verv�ldigades han av sin inbillning och levde en stund i
prakten av de tavlor, som skildra kristendomens sista strid, v�rldens
f�rst�ring och yttersta domen.

Huru skakande m�ste icke dessa bilder inverka p� hans sinne, n�r han
trodde sig leva mitt i den tid, som de skildrade, n�r han i varje dag
emots�g den h�gtidliga och f�rf�rliga, d� det sista inseglet skall
brytas och domen f�rkunnas �ver v�rlden!

Bland dessa bilder uppd�k �nyo Eusebias. Kvinnan, som flydde f�r
draken, hade f�tt hennes drag. Klemens vaknade ur sina dr�mmar.
Skymningen var redan inne. Det var tid att begiva sig till henne.
Klemens drog k�pan �ver huvudet och gick.

Bakporten till prokonsulus palats var �ppen. F�rel�saren hann obem�rkt

och utan alla �ventyr Eusebias budoar.

Hon tycktes hava v�ntat honom. Gl�djen str�lade tydligt i hennes �gon,
n�r Klemens intr�dde; hon h�lsade honom f�rtroligt v�lkommen.

Eusebia var i afton svartkl�dd, och ett milt vemodigt allvar l�g �ver
hennes anlete. Den blyghet Klemens k�nde i hennes grannskap f�rsvann
inom kort f�r det �ppna, hj�rtliga och �dmjuka s�tt, varp� hon emottog
honom. Sj�lva det �mne, vilket liksom av sig sj�lv vart f�rem�let f�r
deras samtal, var �gnat att v�cka �msesidig f�rtrolighet och n�rma dem
varandra. Eusebia omtalade f�r Klemens sin barndomshistoria, som
f�retedde m�nga r�rande drag.

Hon var f�dd i rikedomens och �verfl�dets sk�te, men hade likv�l
pr�vat �tskilliga motg�ngar, som kunde taga ett k�nsligt hj�rtas
medlidande i anspr�k. Hon uppeh�ll sig isynnerhet vid sina sp�da
barndoms�r och talade med h�nf�relse om sin fromma moder, som tidigt
hade bortryckts av d�den, l�mnande henne, det stackars lammet, s� gott
som v�rnl�s �t den onda v�rlden.

Det var minnet av denna moder, f�rs�krade Eusebia, som uppr�tth�llit

henne i striden mot v�rldens frestelser och styrkt henne i den rena
l�ran.

D�refter kom ordningen till Klemens att tala om sin barndom. N�r
Eusebia h�rde (vad hon f�rut redan visste), att han var ett hittebarn,
upptaget som fosterson av biskop Petros, fuktades hennes �gon, och hon
f�rde sin juvelgnistrande hand med innerligt deltagande genom Klemens'
lockar och smekte systerligt hans bleka kind.

Klemens yppade f�r Eusebia, huru varmt han l�ngtade att l�ra k�nna
sina f�r�ldrar, ifall de �nnu vore vid liv. Man hade sagt honom, att
hans moder m�ste varit en grym kvinna. Han ville icke tro det. M�h�nda
var hon alldeles oskyldig; m�h�nda hade man stulit honom, medan hon
sov; eller hade hon d�tt, d� hon gav honom livet, omgiven av fr�mmande
m�nniskor, vilkas el�nde kv�vde medlidandet f�r hennes barn.

Genom samtal s�dana som dessa v�xte f�rtroligheten mellan Klemens och
Eusebia hastigt. Han hade hitintills icke funnit det sv�rt att
uppfylla det str�nga bud, som hans levnadsregler �lade honom: att sky
och fly blotta �synen av en kvinna, s�vida icke kristlig barmh�rtighet
eller hans plikt som pr�st n�dgade honom nalkas henne. Ett s�dant
tillf�lle hade nu f�rt honom i Eusebias grannskap. Han kunde, utan att
g�ra sig f�rebr�elser, sitta vid Eusebias sida och l�ta henne trycka
hans hand. Hans �nskan att �ga en syster--hitintills den enda
l�ngtan, som hans inbillningskraft f�renat med en kvinna--var
uppfylld. Huru lycklig han k�nde sig h�r�ver! Vilka hitintills icke
anade k�nslor, som detta v�ckte till liv i hans barm! Han hade aldrig
f�rest�llt sig syskonk�nslan s� sk�n.

Medan samtalet fortgick, sl�ppte Eusebia liksom tillf�lligtvis hans

hand. Det var d� n�stan, som om han f�rlorat henne, fast�n hon satt
vid hans sida. Klemens fattade den tillbakadragna handen och tryckte
den emellan sina.
Tillf�llen att f�rnya bes�ken hos Eusebia tillbj�do sig f�r Klemens
l�ttare �n han v�ntat, och han l�t intet enda slippa sig ur h�nderna.
Varken Petros eller Eufemios tycktes ana n�got. Med Klemens hade en
f�r�ndring intr�ffat. Nyss skulle han st�mplat som ett brott emot de
heligaste plikter att �ga en hemlighet f�r sin fosterfader; nu f�gnade
det honom, att denne icke framst�llde n�gon fr�ga, vars besvarande
skulle n�dgat honom till �tminstone en antydan om sitt f�rh�llande
till Eusebia. Hemligheten, som omgav det, �kade dess behag. Men n�got
s�dant ber�knade Klemens icke. M�h�nda fanns hos honom en aning, att
biskopen skulle ogillat hans f�rtrolighet med Ann�us Domitius' maka;
men sj�lv �vertalade sig Klemens, att hans enda bevekelsegrund var ren
och oklanderlig.

Eusebia gjorde allvar av sin f�resats att v�lja Klemens till sin
biktfader. Han var ju en from yngling, som icke efterstr�vade n�got
h�gre �n helgonglorian, hon d�remot en stor synderska; vad betydde d�
de tio �r, som biktbarnet var �ldre �n biktfadern? Denna skillnad i
�lder var ocks� alldeles f�rsvunnen ur Klemens' tankar. Eusebias
ungdomliga utseende, hennes barnsliga s�tt att vara, den v�rdnad hon
visade honom, de r�d, som hon utbad sig i andligt avseende, de
upplysningar hon �nskade i de m�rka punkterna av den r�tta l�ran
verkade d�rh�n, att Klemens tyckte sig vara �ldre �n hon och
betraktade henne som en yngre syster.

Bland de sorger, som tryckte hennes hj�rta, r�rde den f�rsta, som hon
yppade f�r Klemens, hennes make, prokonsuln av Akaja. Hans �terfall i
den hedniska villfarelsen hade uppfyllt henne med djupaste sm�rta. Vad
skulle hon g�ra f�r hans sj�ls r�ddning? Hon kunde nu knappt vistas
under samma tak med honom, ty han iakttog med ytterlig str�nghet alla
av de hedniska f�derna �rvda religi�sa bruk. Husgudarne hade �terf�tt
sin plats i hans aula, och r�kverk brann st�ndigt p� deras altare. Vid
festerna f�r Apollon voro d�rrposter och pelare lagerprydda, och vid
varje m�ltid b�garne kransade. Han deltog i offerh�gtidligheterna och
spisade av offerk�ttet. Han svor vid de hedniska makterna. Med ett
ord: han var fullst�ndig hedning.

Det var Krysanteus, sade Eusebia, som huvudsakligast medverkat till

prokonsulns avfall. Umg�nget med denne filosof och med hans dotter,
Hermione, hade sm�ningom f�rd�rvat den stackars Anna�us och f�rt honom
till den avgrund, vari han nu var fallen. Eusebia omtalade detta under
t�rar. Klemens k�nde sin bitterhet emot Krysanteus uppflamma med �kad
styrka, n�r han h�rde detta.

Det f�rsta f�rtroendet, som Eusebia sk�nkte Klemens, f�ljdes snart av

andra, som r�rde henne �n n�rmare. Det h�nde stundom, att han tr�ffade
henne i ett mycket uppr�rt tillst�nd. Hon hade d� under dagens lopp
givit vika f�r sitt h�ftiga lynne och var nu offer f�r en �nger, som
n�stan gr�nsade till f�rtvivlan. Klemens m�ste uppbjuda allt f�r att
tr�sta henne. Vid andra tillf�llen �verraskade han henne, kn�b�jande
under ivrig b�n och kl�dd i botg�rerskans enkla dr�kt. Ofta bad hon
att f� bikta, och bikten vart steg f�r steg djupare. Hon yppade icke
blott de handlingar, i vilka hon fruktade, att n�got felsteg dolde
sig, utan sm�ningom �ven varjehanda k�nslor, som r�rt sig i hennes
barm och dem hon misst�nkte vara av syndig art. Klemens f�rvirrades
och �ver-v�ldigades av dessa meddelanden. Det l�g n�got tjusande i att
s� hava ett kvinnohj�rta �ppnat f�r sitt �ga. Det var en hel ny v�rld,
vari han fick blicka in, en rikedom av f�reteelser, som vordo hans
egendom. Och denna v�rld �gde sin mystik, om m�jligt mer f�ngslande �n
den som S:t Johannes upprullat f�r hans syn. Han visste icke f�rklara
de k�nslor han r�nte: det var n�got outs�gligt och hitintills aldrig
anat, n�r Eusebia s�lunda biktade f�r honom. Hon gjorde det i en ton
av barnslig okunnighet om r�tta halten av det, som hon yppade, och
likv�l kl�dde sig hennes bek�nnelser i en mystisk dr�kt, liksom om
spr�ket icke �gt ord f�r att med klarhet uttrycka dem. I denna dr�kt
fingo de ocks� ohindrat intr�de i Klemens' sj�l; varje yttring i den
varmblodiga kvinnans sinnliga liv vandrade s�lunda anst�ndigt sl�jad
in i den nitton�rige biktfaderns barm, utan att denne anade vilka de
g�ster voro, som han emottog.

Ett av de samtals�mnen, p� vilka Eusebia g�rna inl�t sig med Klemens,

r�rde det fr�n v�rlden tillbakadragna liv, som under de senast
f�rflutna �rtiondena blivit s� allm�nt bland fromma m�nniskor och
varf�rutan en fullkomlig helighet icke vore att vinna. Klemens
sv�rmade f�r detta levnadss�tt. Hans beslut var att v�lja det, s�
snart han d�rtill f�tt till�telse av sin fosterfader. Han ville draga
till en �ken och leva d�r som ensling. Religionen fordrar ju hela
m�nniskan. Hon kr�ver att vi skola f�rsaka allt f�r henne. V�rldens
omsorger draga oss fr�n Gud. Vad �r d� r�ttare �n att fly dem? Kunde
Maria tillika vara Marta, eller Marta tillika Maria? Klemens
framst�llde dessa sina tankar, och Eusebia syntes av dem lika intagen
som han sj�lv. Vad hade hon att s�ka i v�rlden? Hade icke hennes make
s� gott som �vergivit henne? Hon hade s�ledes r�nt nog av v�rldens
bitterhet, men dess f�rf�relser �terstode, och hon vore en svag
kvinna, som r�ddes striden. Vad vore d� b�ttre �ven f�r henne �n att
s�ka �demarkens ensamhet, d�r intet st�r den fromma sj�lens vila i
Gud?

Klemens gillade hennes ord och gjorde allt f�r att stadga hennes
beslut. De �verenskommo att samtidigt draga sig fr�n v�rlden. De
skulle som bror och syster �tf�ljas till �demarken. Eusebia m�lade med
h�nf�relse det liv de skulle f�ra i helig tillbakadragenhet, och
Klemens lyssnade med iver, men icke utan en viss granskning, ty han
r�ttade och f�rb�ttrade de drag i tavlan, som icke �verensst�mde med
hans egen inbillning.

- Vi skola, sade Eusebia, upps�ka en dal, fj�rran fr�n alla

m�nniskoboningar, d�r dag efter dag f�rflyter, utan att ett
m�nnisko�ga skall sk�da oss.

- Nej, hellre en �ken, sade Klemens. De egyptiska munkarne bo i en

�ken. Och d�r skymmes icke solen bakom berg, n�r hon g�r upp. Hennes
f�rsta str�le lyser utan hinder ett o�versk�dligt, f�rtorkat och
�dsligt f�lt. Det �r d� som vi kn�b�jande skola h�lsa den nya dagen
v�lkommen. Hennes sista str�le slocknar �ver samma f�lt, Det �r d� vi
skola g� till vila.

- Vi skola hj�lpa varandra, sade Eusebia, n�r vi inreda v�ra grottor

och anl�gga v�ra sm� tr�dg�rdar.

- Ja, och vi skola bo helt n�ra varandra.

- Nej, icke helt n�ra varandra, genm�lde Eusebia, det g�r icke an,
Klemens.

- Du har r�tt, medgav den unge f�rel�saren med en suck, som Eusebia
f�rstod b�ttre �n han sj�lv. Men vi f� icke f�rg�ta att v�lja v�ra
bost�der i grannskapet av en k�lla. K�llorna �ro f� i �knen, och vi
skulle �tskiljas milsvitt, om vi icke valde en och samma.

- Du har r�tt. Vi skola v�lja v�ra grottor s�, att k�llan �r p� samma
avst�nd fr�n dem b�da. D�r skola vi m�tas en g�ng om dagen, n�r vi
h�mta vatten. Vi skola d� h�lsa varandra, bedja tillsammans och
skiljas f�r att n�sta dag �n en g�ng �terse varandra vid samma tid och
p� samma st�lle.

- Men om n�gondera f�rg�ves v�ntar den andre, sade Klemens, d� �r det

ett tecken, att brodern eller systern �r sjuk ...

- Eller d�d, sade Eusebia. O, m�tte detta icke ske! Vi skola bedja
att f� d� p� samma dag, s� att den ene icke har att sakna och s�rja
den andre.

Efter samtal av samma upphyggliga slag var Klemens' k�nslosv�rmeri

stegrat till det yttersta. Deras sammankomster pl�gade �nda med
gemensamma b�ner. S� h�nde det en afton, sedan en mystisk bikt, ett
sv�rmiskt samtal och l�sningen av gl�dande k�rlekss�nger till Kristus
och Maria f�ljt varandra, att Eusebia och Klemens nedsj�nko b�n vid
sidan av varandra och att, i �verm�ttet av deras k�nslorus, deras
l�ppar m�ttes, Klemens visste icke huru, i en kyss. De rodnade b�da,
men de framviskade orden broder och syster vittnade ju s� tydligt, att
det var syskonkyssen, den bland kristianerna �vliga, oskyldiga och
till�tna, det sk�na tecknet av andlig k�rlek.

Men denna syskonkyss hade det egna, att han rusade Klemens. Det m�ste
legat n�got av det starka, men ljuva vinets natur i honom, eller
n�gonting �n m�ktigare, ty hans verkan ville icke upph�ra, utan
stegrades genom minnet och inbillningskraften. N�r Klemens n�sta g�ng
bes�kte Eusebia, var hans blick lik en sv�rmisk �lskares, och han
l�ngtade efter den h�nryckningens stund, d� andakten och de
�versvallande k�nslorna �nyo med kraften hos en naturmakt skulle n�dga
dem till den �gonblickliga, ljuva f�reningen.

Och ju oftare de f�rnyade sina gemensamma andaktsstunder, dess kortare

tid l�t detta h�nryckningens �gonblick v�nta sig. Det var som om
�vningen medverkat att framkalla det. Slutligen infann det sig f�re
b�nen och liksom invigde denna. Klemens stod knappt i Eusebias budoar,
f�rr�n hon emottog honom med en omfamning nog varm f�r att vara
systerlig, och som han �terg�ldade med den fulla livligheten av en
lidelse, vars v�sen han missf�rstod och p� vilken han f�rdenskull icke
lade tyglar.

Klemens var f�rs�nkt i ett hav av h�nf�relse. S:t Johannes var nu

alldeles undantr�ngd av Eusebia, och avskrivningen av hans
uppenbarelse fortgick p� de timmar, som d�r�t �gnades, vida hastigare
�n f�rut, ty Klemens grubblade icke mer �ver varje ord, som han med
pennan �verflyttade. Den yttre v�rlden var s� gott som f�rsvunnen f�r
hans �ga; den var uppg�ngen i Eusebia, och Eusebia syntes honom icke
som n�gonting yttre, utan som en del av honom sj�lv. Klemens hade nu
�ntligen hunnit den punkt, vartill han str�vat; v�rlden med dess
frestelser fanns f�r honom icke mera. S� tycktes honom, och minst av
allt skulle han anat, att sinnligheten, som han ville d�da, nu
genomtr�ngt hela hans liv, att hon r�dde �ver varje r�relse i hans
sj�l, varje bloddroppe i hans �dror.
Klemens hade f�rut s�rjt �ver att han icke kunde fasth�lla och
f�reviga den lyftning i sj�len, som b�n och betraktelse f�rl�na. N�r
andaktens tillst�nd slappades, ans�g han det som ett �terfall fr�n
himmelen till jorden, fr�n Gud till v�rlden. Och dessa �terfall hade
p� senare tider intr�ffat oftare �n f�rr, han visste icke varf�r,
ehuru det med l�tthet l�t f�rklara sig d�rav, att den st�ndiga
syssels�ttningen med samma bilder och f�rest�llningar, samma
�terkommande andakts�vningar slutligen f�rsl�a sj�len och g�ra henne
mindre emottaglig f�r deras intryck. Nu d�remot var f�rh�llandet ett
annat. Klemens levde i en stadigvarande h�nf�relse; andaktens
�gonblick var fasth�llet och f�revigat. Hans fromhet hade funnit ett
nytt och m�ktigt retelsemedel. De hymner till Maria, vilka redan
tidigt uppst�mdes inom kristna kyrkan, vordo hans k�raste l�sning
--dessa j�mte Visornas Visa av Salomo, i vilken han kunde spegla sina
egna k�nslor och �terfinna sin egen erfarenhet p�tryckt en himmelsk
pr�gel. F�r Klemens, som f�rut avl�gsnat ifr�n sig allt, som kunde
p�minna om kvinnans tillvaro, framstod nu universum, det synliga och
osynliga, med kvinnliga drag. Jorden var Eusebia och himmelen var
Maria. Hymnerna kallade Maria treenighetens hj�rta. Det �r till
hj�rtat b�nen syftar, hon m� riktas till en m�nniska eller en gud. Vad
under d�, om allt, fr�n skaparen till hans h�rskaror, f�rsvann f�r
Klemens och vart till den heliga ungm�n?

Men de anletsdrag, under vilka han f�rest�llde sig henne, voro

Eusebias, ty n�got sk�nare �n dessa, s�dana de nu voro f�r hans
blickar, kunde han icke framtrolla.

Eusebia sk�nkte honom en afton sin bild, m�lad p� elfenben och icke
st�rre �n han kunde b�ra den p� sitt br�st. D�r fick bilden sin plats.
Men n�r han var ensam, framtogs m�lningen och var f�rem�l f�r
om�ttligt �sk�dande. N�r han bad, s� var det med �gonen p� den, ty det
var ju icke endast Eusebias, utan �ven Marias bild.

�TTONDE KAPITLET.

Krysanteus �terfinner sin son.

Tv� m�nader hade f�rflutit fr�n Klemens' f�rsta bes�k hos Eusebia.

Det var en het augustidag. Kristianernas arbete p� Afrodites tempel

fortgick �nnu. Byggnaden var n�ra sin full�ndning och gl�nste med
praktfulla pelarrader i solens sken.

Arbetet hade i dag varit pl�gsamt till f�ljd av den tryckande v�rmen.
Och i dag var det p� samma g�ng den str�ngaste av alla uppsyningsm�n,
som vakat �ver det. Denne man var icke hedning, utan kristian, men
kristian av den homousianska bek�nnelsen. Han hade f�rlorat fr�nder i
den f�rf�ljelse, som homoiusianerna anst�llde i Aten vid tiden f�r
Julianus' tronbestigning. M�h�nda var det minnet h�rav som �kade
sk�rpan i hans r�st och hade satt den kn�liga k�ppen i hans hand. Nog
av, denna k�pp anv�ndes flitigt som uppfostringsmedel p� arbetarne,
n�r dessa, badande i svett och utmattade av m�dor, f�rr�ttade sina
g�rom�l med mindre raskhet och iver �n han fordrade, och hans
fordringar voro utan hov och m�tt.
Nu, i den hetaste timmen av middagsstunden, var en hvilostund medgiven
de tr�lande, och man s�g dem s�ka skuggiga st�llen f�r att intaga sin
m�ltid.

Biskop Petros hade i dag, som ofta, frivilligt infunnit sig vid
arbetet. Kl�dd i en grov tunika inst�llde han sig p� varje punkt, d�r
det tyngsta arbetet f�rr�ttades och uppsyningsmannens k�pp syntes
sv�ngande i luften. Hans ovanliga kroppsstyrka f�rv�nade p�drivaren,
och ivern, varmed han anv�nde den f�r att spara de sina lidanden,
skulle hava r�rt honom till mildhet, om ej hj�lparen tillika hade
varit den f�rhatligaste av alla homoiusianer: deras egen biskop.

Under vilostunden drog sig biskopen tillbaka till den nyuppf�rda

skuggiga tempelportiken. H�r vandrade han av och an i djupa tankar.
Han hade dagen f�rut genom en fr�n v�sterlandet kommen pr�st f�tt
underr�ttelser fr�n Rom. Biskopen d�r var, n�r budb�raren l�mnade
v�rldsstaden, s�ngliggande av sjukdom. Man kunde icke f�rmoda, att den
�lderstigne mannen skulle leva l�nge, och r�nker spunnos redan av dem,
som hoppades varda hans eftertr�dare. Den homoiusianska f�rsamlingen i
Rom hade vunnit en ansenlig tillv�xt under senare tider. Den atenske
biskopens namn var k�nt och �lskat ibland dem, och de skulle vid ett
f�rest�ende val utan tvivel giva honom sina r�ster.

Men de romerska homoiusianernas antal var, j�mf�rt med homousianernas,

�nnu ett vida underl�gset. Konstantius' d�d hade minskat omv�ndelserna
fr�n de senares bek�nnelse till de f�rres. Petros hade inga utsikter
att denna g�ng f� sitt val genomdrivet. Men han var en kraftfull man,
och sannolikt hade han �nnu en l�ng tid att leva. Om en homoinsiansk
kejsare �nyo komme p� tronen, skulle allt �ndras till Petrus' f�rdel.
Hans namn var redan k�nt i Rom. Det g�llde nu att outtr�ttligt
forts�tta den en g�ng b�rjade omv�ndelseverksamheten d�rst�des. De
penningemedel han d�rtill �gde voro icke stora; men den n�stan vilda
tillgivenhet, varmed han uppbars av sina anh�ngare, vore en dess
m�ktigare r�relsekraft. Han ville ingalunda f�rtvivla om framg�ngen.
Han kunde icke tillfredsst�llas med mindre �n apostelns stol, och n�r
han vunnit den, skulle han ocks� samla tyglarne p� v�rlden i sina
h�nder.

Allt vilade i sista hand p� l�ngden av Julianus' styrelse. Men Petros

kunde icke f�rest�lla sig annat �n att denna snart skulle vara till
�nda. Om ej den hedniske kejsaren f�rlorade sitt liv i n�gon av de
faror, som omg�vo honom i kriget, och f�r vilka han oupph�rligt
utsatte sig, s� m�ste han f�rr eller senare falla f�r n�gon
l�nm�rdare. Det fanns, det visste Petros, kristianer i hans egen
livvakt, som traktade efter hans liv. En skicklig giftblandare hade
nyligen f�tt anst�llning i det kejserliga k�ket. Detta visste Petros
�ven genom sina v�nner i Antiokia. Tyv�rr spisade Julianus av sina
soldaters enkla kost och medf�rde inga s�rskilda kockar p� sitt
f�ltt�g. Men n�r han en g�ng �terv�nt fr�n kriget, skulle det v�l
n�gon g�ng h�nda den besynnerlige mannen, som parade krigarens
f�rsakelser med filosofens, att han ville smaka en efter konstens
regler tillagad kejserlig m�ltid. D� vore �gonblicket kommet f�r den
nyanst�llde kocken att f�rv�rva sig himmelens och jordens gunst.
Lyckades han undanr�ja kejsaren, skulle hans namn i tysthet v�lsignas;
uppt�cktes och straffades f�rehavandet, s� var han av patriarken i
Konstantinopel tillf�rs�krad ett rum ihelgonens str�lande krets. En
s�rskild dag i �ret skulle d� uppkallas efter martyren, och denne i
alla tider vara f�rem�l f�r fromma kristianers dyrkan.

Men misslyckades alla dessa anslag mot antikrist, s� hade Petros

beslutit att se till vad han sj�lv kunde utr�tta. Han t�nkte p� sin
fosterson, den sv�rmiske ynglingen. Han kunde s�tta dolken i Klemens'
h�nder. Denne skulle utan tvekan offra sig f�r kyrkans sak. Men denna
tanke tillbakavisade Petros genast, ty han f�ste helt andra
f�rhoppningar vid Klemens' person. Det fanns d�remot andra och icke s�
f�, b�de pr�ster och lekm�n bland biskopens underordnade, som kunde
anv�ndas f�r samma heliga sak. Nog av, Julianus' regering skulle
om�jligen r�cka l�nge. Om det icke t�cktes Gud sj�lv att omedelbart
s�tta gr�ns f�r hans farliga levnad, s� skulle det ske medelbart genom
n�gon r�ttrogen. Detta vore otvivelaktigt.

Var det med �ngest och b�van som Petros sk�dade dessa sina tankar i
anletet? Nej, den strid, vars utg�ng avgjorde riktningen av hans
levnadsbana, hade l�ngesedan utk�mpats. Hennes m�l var givet. Den
svindlande h�jden kunde icke hinnas, om han sk�dade ned i de
avgrunder, mellan vilka han m�ste s�ka sin v�g. Han s�g mot detta m�l
med religi�s h�nryckning och k�nde icke som en f�rnedring, utan som
ett �dmjukt hemburet offer, d� han tillspillogav sin sedliga m�nniska
att slaktas p� sin Guds altare. Var Judit, hon som med smekningar och
kyssar rusade Herrens fiende, hon som lindade mjuka armar kring den
hals, som hon i n�sta �gonblick avskar--var hon dock v�rd att prisas
som en Israels hj�ltinna; s� kunde han, Petros, kyrkans stridsman,
b�ra sitt huvud h�gt, ty vilka medel han �n valde, ett var visst: han
hade aldrig hycklat v�nskap f�r sina fiender, aldrig smekt det huvud,
som han ville avhugga.

Petros hade under f�rf�ljelserna i Aten tr�ffat �tg�rder f�r att

avv�nda varje fara fr�n Krysanteus. Denna �mhet f�r filosofens liv
hade sin grund i de planer, som biskopen byggde p� sin unge fosterson.
Klemens var Krysanteus' ende son och skulle en dag lagligen erk�nnas
som s�dan. Fr�gan g�llde endast, n�r detta borde ske. Den gl�dje, som
d� v�ntade Krysanteus genom �terfinnandet av den som f�rlorad ansedde
och �nnu saknade Filippos, m�ste f� en stark bismak av bitterhet genom
uppt�ckten, att denne son var kristian och pr�st. Ja, om Petros k�nde
Krysanteus, s� m�ste bitterheten och sm�rtan komma att vida �verv�ga
gl�djen. Det vore ett slag, som skulle tr�ffa hans h�gmod h�rdare �n
n�got annat. F�r Klemens' religi�sa tro fruktade Petros intet av denna
uppt�ckt. Hans sj�l var fastvuxen i den str�ngaste r�ttrogenhet, och
intet umg�nge med fadern och systern, inga f�red�men, inga l�ror, inga
b�ner, inga hotelser skulle kunna rycka henne ur sin moderjord. Petros
skulle alltid m�kta uppr�tth�lla sitt v�lde �ver Klemens.

Petros tvivlade ej, att Krysanteus, i trots av sin avsky f�r allt, som
bar kristna namnet, skulle erk�nna Klemens som sin f�rsvunne son,
Filippos, sedan han sett de intyg, som �dagalade dennes h�rkomst. Men
ett vore att erk�nna honom som son, ett annat att ins�tta honom till
arving av sin ofantliga f�rm�genhet. Skulle Krysanteus �ven detta?
Petros betvivlade det p� goda grunder. Det vore att l�mna det v�ldiga
vapen, som han rastl�st nyttjade mot den gamla bildningens och l�rans
fiender--att l�mna det just i h�nderna p� samma fiender f�r att
v�ndas emot hans egen sak. De slitningar, som ovillkorligt m�ste
uppst� mellan far och son, kunde �ven bidraga att f�rsvaga, ja kanske
kv�va fadersk�nslan. Och vid sidan av en s�dan son stod ju en dotter,
som hitintills ensam �gt anspr�k p� arvet--som �gde sin faders hela
k�rlek och f�rtj�nte den. Petros hade h�rt ett rykte, att Krysanteus
gjort ett arvsf�rordnande, i vilket han best�mt h�lften av sin
f�rm�genhet till Hermione, den andra h�lften till den filosofiska
skolan i Akademia. Detta rykte var �ven till sin senare punkt
sannolikt, ty det hade fr�n gamla tider varit ett bruk bland rika
atenare att g�ra arvsf�rordnanden till f�rm�n f�r denna skola, och
Krysanteus hade dess st�rre sk�l d�rtill, som han var hennes
st�djepelare, r�knade sig som en Platons eftertr�dare p� hennes
l�rostol och i Akademia s�g den m�ktigaste uppr�tth�llaren av den
gamla l�ran, bildningen och filosofien. Vad borde nu Petros g�ra? F�r
honom var det av st�rsta vikt, att Klemens �rvde Krysanteus'
f�rm�genhet, ty fr�n Klemens' h�nder skulle den inom kort vandra �ver
i Petros' egna, och v�l i besittning av densamma skulle ingen makt p�
jorden kunna utest�nga honom fr�n biskopsstolen i Rom, sedan rikets
spira �verg�tt i den v�ntade homoiusianske kejsarens h�nder.

Sedan en s� lycklig tronf�r�ndring timat--och hon m�ste enligt

Petros' �sikt tima--s� vore utsikten till en f�r honom lycklig
l�sning av arvsfr�gan given. Ty Krysanteus m�tte ins�tta Klemens till
sin arving eller icke--om blott han erk�nt denne som sin son, s�
skulle en homoiusiansk kejsare icke tveka att i varje fall tillk�nna
hans f�rm�genhet �t den unge pr�sten, genom vilken den f�rr eller
senare skulle �verg� i kristna kyrkans omedelbara eller medelbara �go.

Klemens skulle f�rmodligen icke leva l�nge. Hans kroppshydda var svag,
hans sj�lsst�mning antydde en tidig bortg�ng, hans b�jelse f�r
mysticismen bidrog att t�ra hans livs olja, de oundvikliga tvisterna
med fadern, de stridiga k�nslor, �t vilka hans st�llning till denne
m�ste prisgiva honom, skulle p�skynda hans d�d. D�refter vore det tid
f�r Petros att framvisa det arvsf�rordnande Klemens skrivit och givit
honom i h�nderna, och vilket visserligen insatte kyrkan till hans
arving, men Petros, hans fosterfader, till den frie f�rvaltaren av
huvudstolen.

Det fanns �nnu vid denna tid en gammal lag, enligt vilken d�ttrar icke
fingo �rva. Denna lag var alltf�r str�ng f�r att ej i tidens l�ngd
varda f�rg�ten, �tminstone allt mindre till�mpad. Men f�r Petros var
det nog, att lagen fanns; f�r till�mpningen p� Hermione ville han
sj�lv s�rja. Men om Krysanteus till hennes f�rm�n hade tr�ffat n�gon
s�rskild �tg�rd, s� var Petros �vertygad, att han skulle taga den
tillbaka eller inskr�nka den, sedan han f�tt g�ra den �verraskande
uppt�ckt, att �ven hans dotters make vore kristian.

Petros hade �mnat bereda Krysanteus denna �verraskning p� sj�lva hans

dotters br�llopsdag, som nu icke vore avl�gsen, ty trolovningen
emellan Karmides och Hermione var redan firad.

Karmides, sade biskopen till sig sj�lv, var ett redskap, med vilket
Herren genom Petros skulle ytterligare straffa �rkehedningen och hans
dotter. Hermione �lskade honom, och Krysanteus skulle icke kunna g�ra
deras f�rening om intet, sedan �ktenskapets ouppl�sliga band en g�ng
knutits. Men huru olycklig denna f�rening m�ste varda, sedan Karmides
funnit sig sviken i sin egentliga avsikt med densamma: att
�teruppbygga sin f�rst�rda ekonomiska st�llning!

Hans b�jelse f�r Hermione m�ste kallna och l�mna rum f�r den ovilja,
som �r naturlig frukt av en dylik misslyckad ber�kning. Hans h�g f�r
utsv�vningar skulle d�remot vakna, om Petros k�nde sin Karmides r�tt.
Huru skulle den stolta Hermione kunna uth�rda b�rdan av ett s�dant
�ktenskap? Hennes sj�l m�ste otvivelaktigt b�jas eller brytas.

I f�rra fallet--b�jd till jorden, hoppl�s och lidande--skulle hon

icke l�nge kunna tillbakavisa den enda hugsvalelse, som finnes f�r ett
s�dant tillst�nd. Hon skulle icke kunna motst� Petros' v�ltalighet.
Hon skulle lyssna till evangelium och omv�nda sig.

D� tillh�rde Krysanteus' dotter, liksom hans son, den kristna kyrkan.

Kristendomens h�tske fiende vore f�r�dmjukad. Han skulle st� som ett
tr�d med skalad bark och brutna grenar.

I senare fallet skulle Hermione, som en av stormen bruten blomma,

hastigt vissna och d�.

I b�da h�ndelserna hade biskopens ber�kningar p� Krysanteus'

f�rm�genhet ingenting fr�n hennes sida att frukta.

Petros hyste blott en enda farh�ga--att Krysanteus skulle d�, innan

Filippos framdragits ur m�rkret och erk�nts f�r hans son.

Petros hade talande personliga sk�l att d�lja Klemens' b�rd, s� l�nge
Julianus var romerska rikets kejsare och makten l�g i h�nderna p� det
hedniska partiet.

F�rst n�r purpurn smyckade en man, vars fromma sinne visste att
underordna den v�rldsliga r�ttvisan under kyrkans och l�rans heliga
f�rdelar, vore det r�dligt att taga det viktiga steget. Ty under
nuvarande omst�ndigheter vore det i sanning icke blott m�jligt, utan
troligt, att Petros genom en f�rtidig uppt�ckt av f�rh�llandet skulle,
i trots av sitt �mbete, anklagas och d�mas som f�rlupen slav och
barnatjuv.

Ty en domare, vars f�rst�nd var omt�cknat av hedniskt m�rker, skulle

naturligtvis icke f�sta ringaste avseende vid den omst�ndigheten, att
barnet stals i den �dla avsikten att fr�lsa dess sj�l fr�n
f�rtappelsen.

�n mindre skulle han f�rm� inse, att om avsikten till och med varit en
annan och vida mindre �del--om hon helt enkelt varit en ber�kning p�
Krysanteus' f�rm�genhet--hon likv�l borde vara tillr�cklig att
r�ttf�rdiga den anklagade, n�r denne h�rmed �syftat ej blott sin egen,
utan �ven den heliga, allm�nneliga kyrkans f�rdel.

Man kan h�rav f�rest�lla sig, huru livligt Petros l�ngtade efter den
dag, som skulle medf�ra underr�ttelsen om Julianus' d�d.

Petros upptogs av dessa tankar, medan han vandrade fram och �ter i
tempelportiken.

Han l�t sig icke st�ras av uppsyningsmannens klocka, n�r denne gav
tecknet, att arbetarnes vilostund var ute. Som sj�lvvilligt deltagande
i sina trosbr�ders m�dor stod det honom fritt att infinna sig vid
arbetet, n�r det behagade honom.

Hans betraktelse avbr�ts f�rst en god stund d�refter, n�r han vid en
tillf�llig blick ut�t gatan varseblev Krysanteus och Hermione, som
nalkades st�llet.
I samma �gonblick h�rde han fr�n andra sidan av portiken, d�r
arbetarne voro sysselsatta, ett rop och sorl av r�ster. Han l�mnade
portiken f�r att se vad som var � f�rde.

Den f�rste, som m�tte hans blick, var Klemens, som f�rmodligen
ditkommit f�r att s�ka honom. F�rel�sarens kinder voro �verdragna av
vredens rodnad och hans h�llning s�dan, som om han hade utmanat n�gon
till strid. Alla de n�rvarandes blickar voro riktade p� honom eller
den ett stycke fr�n honom varande uppsyningsmannen, som f�rt b�da
h�nderna till sitt huvud, fr�n vilket blodet rann ur ett s�r utf�r
hans ansikte.

Klemens, som kommit f�r att tr�ffa sin fosterfader, hade vid sin
ankomst blivit vittne till ett nytt drag av uppsyningsmannens grymhet
och i ett utbrott av sin harm gripit en sten och slungat honom mot
k�ttarens huvud.

- Fly! Fort h�rifr�n! ropade de n�rmast st�ende homoiusianerna till

den unge pr�sten.

Andra samlade sig kring den s�rade uppsyningsmannen.

- Klemens, vad har du gjort? utbrast Petros f�rf�rad. Skynda h�rifr�n

... till Eufemios, och d�lj dig hos honom.

Men Klemens hade icke sans nog att lyda biskopens uppmaning. Med
vreden blandade sig f�rvirring �ver hans egen handling. Petros fattade
hans arm och ville, begagnande sig av den allm�nna h�penheten,
skyndsamt f�ra honom undan, d� en man, som fr�n n�got avst�nd
bevittnade upptr�det, ilade fram och f�rekom hans avsikt. Det var
Kimon, den skeptiske filosofen. Han fattade med ena handen i Klemens'
mantel, med den andra i biskopens tunika och s�kte fasth�lla dem, i
det han ropade:

- Nej, nej, lugnen er, mina v�nner! Varf�r han I s� br�ttom? R�relsen
�r m�h�nda skenbar, och det tj�nar d� till intet att fj�ska.

Och d� Petros med en kraftig st�t befriade sig och Klemens fr�n Kimons
tag, s� att denne tumlade till marken, ropade han med hela styrkan av
sina lungor:

- M�rdare, r�vare! Hj�lp, hj�lp! Alla goda medborgare hit!

Uppsyningsmannen, som nu hunnit sansa sig, hade skyndat fram och

gripit ett fast tag i den unge brottslingen, f�r att hindra honom
komma undan. Lustvandrande medborgare, som av ropen lockats till
st�llet, f�renade sig med honom. Petros ins�g om�jligheten att r�dda
Klemens. Han sl�ppte gossens arm, och d� han varsnade Krysanteus och
Hermione, som nu hunnit fram, drog han sig tillbaka till
tempelportiken f�r att d�rifr�n bevittna upptr�dets vidare utveckling.

Uppsyningsmannens blodiga ansikte sade Krysanteus genast, att n�got

v�ld var f�r�vat. Han l�mnade Hermione, som stannade p� avst�nd, och
skyndade in i hopen f�r att underr�tta sig om f�rh�llandet.
Uppsyningsmannen hade tr�ffats av en sten; Kimon och flera med honom
hade sett, att den unge kristianske pr�sten slungat den med tydlig
avsikt att tr�ffa ett visst m�l. Kimon, som i egenskap av vittne
gjorde sig mycket viktig, f�rklarade p� det best�mdaste, att olyckan
icke uppst�tt av v�da, utan med upps�t. Det r�jdes s� otvetydigt av
brottslingens utseende och r�relse, d� han upptog stenen och kastade
den. Dock tillade Kimon, att han h�r talade ur rent sinnlig synpunkt.
F�r egen del tvivlade han, att n�gon sten funnes i hela v�rlden, och,
om han funnes, att han kunde kastas, ty all r�relse vore ju m�jligen
endast ett g�ckande sken.

Krysanteus v�nde sig bort fr�n Kimon utan att lyssna till hans prat.
Han �verraskades synbarligen, n�r han fann, vem den anklagade var.

Man torde p�minna sig Hermiones beslut att genom Teodoros skaffa sig
underr�ttelse om Klemens' framfarna �den. Men Teodoros hade kort efter
det m�te vi skildrat mellan honom och Hermione l�mnat Aten f�r att
bes�ka det av Krysanteus i Sunions bergiga trakter grundade novatian-
och donatist-nybygget. F�rst dagen f�re den, som nu var inne, hade
Teodoros �terkommit till Aten och d� skyndat till Krysanteus f�r att
meddela honom gl�djande underr�ttelser om nybyggets blomstrande och
lyckliga tillst�nd. Hermione, som under sin nya lycka icke f�rg�tit
den unge f�rel�saren, hade d� av Teodoros beg�rt de upplysningar denne
kunde l�mna om hans tidigare levnad. Teodoros visste i detta avseende
endast, att Klemens var ett hittebarn, som i sin sp�daste �lder f�tt
Petros till fosterfader.

Men denna upplysning var tillr�cklig f�r att styrka Hermiones aning.
i h�gsta m�tto �verraskad av densamma ilade hon till sin fader och
meddelade honom vad hon anat och vad hon nu h�rt av Teodoros.

Detta h�nde om aftonen, och f�ljande dag hade Krysanteus och hans
dotter fr�n sin lantg�rd utanf�r Pir�us begivit sig till staden f�r
att s�ka Klemens.

De kommo just nu fr�n Skambonide, d�r de uppletat den homoiusianske

biskopens bostad, men utan att finna honom eller Klemens hemma.

De hade d�refter g�tt till Afrodites tempel, i hopp att finna b�da
eller endera av dem bland de kristianer, som anv�ndes till
byggnadsarbetet.

Sedan Krysanteus �vertygat sig, att det s�r, som Klemens tillfogat
uppsyningsmannen, icke var farligt, v�nde han sig till den f�rre och
fr�gade:

- �r du saker till det, varf�r man anklagar dig?

- Ja, svarade Klemens stolt. Det var jag, som kastade stenen. Han �r
k�ttare den d�r, och jag s�g, att han misshandlade en r�ttrogen.

- Om s� �r, s� skall han avs�ttas och straffas, sade Krysanteus. Du

borde v�nt dig till mig och �talat honom. I st�llet har du ut�vat en
sj�lvh�mnd, som g�r dig hemfallen under lagen. Bet�nk, unge pr�st,
huru l�tt det kunnat h�nda, att du d�dat honom. Du kunde i detta
�gonblick st�tt f�r mina �gon som m�rdare.

- �n sedan? inf�ll Klemens. Tror du, att jag skulle blygts f�r det?
D� jag slungade stenen, s� var det min avsikt att d�da honom. G�r nu
med mig vad du vill. Jag �r icke r�dd f�r dig.

- Olycklige, sade Krysanteus bleknande och med en blick p� de

kringst�ende, som h�rde denna farliga bek�nnelse; ditt f�rst�nd �r
f�rvirrat. Dina ord kunna icke tillr�knas dig ... Mina v�nner, fortfor
han till �h�rarne, denne gosse vet icke vad han s�ger.

- Jag vet det alltf�r v�l, I egyptier, som f�rtrycken Israel. I

tvingen oss, liksom fordom, att sl�pa sten �t Farao. Edra
arbetsf�rest�ndare misshandla oss. Men de, som l�gga sin hand p�
Herrens folk, �ro saker till d�den. Moses d�dade en egyptisk man, som
misshandlade en av hans folk. Det var samme Moses, som gav oss den
heliga lagen. Och d� han sade: du skall icke dr�pa, s� st�llde han
visserligen ingen k�ttare och otrogen i skygd av detta bud, ty annars
skulle han d�mt sig sj�lv. Emellan er och oss �r krig p� liv och d�d.
I skolen utrota oss eller vi eder. Men v�r sak �r Herrens och segern
ligger i Herrens hand ...

- Var �r din fosterfader? fr�gade Krysanteus, avbrytande Klemens'

vilda ordsvall.

- Menar du Petros, som de kalla sin biskop? inf�ll Kimon.

- Ja.

- N�v�l, f�r att tala ur filosofisk synpunkt och med �sidos�ttande av

mina giltiga tvivel om rummets, tidens och r�relsens verklighet--han
var h�r nyss, och jag vill upplysa dig, min Krysanteus, att han �r
icke mindre skyldig �n den h�r pojken. T�nk dig blott: han v�gade sl�
en fri medborgare av Aten till marken, n�r denne, brinnande av iver
f�r lag och r�tt, hindrade den unge brottslingen fly. Av den saken
skall bli en s�rskild r�tteg�ng, s� sant som jag heter Kimon. F�r
�vrigt kommer han h�r sj�lv. Han skall icke kunna neka, ty dessa mina
v�nner �ro vittnen till hans uppf�rande.

Petros framtr�dde nu med lugn h�llning, h�lsade Krysanteus och sade:

- Denne yngling �r min fosterson. Han har gjort sig skyldig till en
�verilad och farlig g�rning. Jag kom till st�llet nyss efter att det
skett. Vad vill du g�ra med honom? Skall du draga honom inf�r
domstolen, eller vill du till�ta mig f�rsona den slagne och straffa
min felaktige son p� det s�tt, vartill min egenskap av hans f�rman och
min faderliga myndighet f�rplikta mig? Jag vill f�rs�kra dig, att
kyrkans tukt �r str�ngare �n den v�rldsliga lagen. Han skall
f�rdenskull icke varda on�pst, om du, miskundande dig �ver hans
ungdom, �verl�mnar honom i mina h�nder.

- I dina h�nder? Du som uppfostrat denne yngling i s� farliga

grundsatser?

- Min arkont, det �r h�rt att st�lla l�raren till ansvar f�r varje
ord, som l�rjungen f�ller ...

- Tiden �r i sanning inne att n�rmare sk�rsk�da de l�ror, som I

prediken i m�rkret. Den f�rdragsamhet, som kejsaren visat er, �r icke
l�ngre p� sin plats, n�r det yppar sig, att I hyllen och utspriden en
sedel�ra, som hotar samh�llet. Jag vill, att du och din fosterson
skolen f�lja mig hem. Jag s�kte dig och honom i och f�r ett viktigt
�rende, n�r detta upptr�de �drog sig min uppm�rksamhet. Den ena saken
l�ter nu f�rena sig med den andra. De r�ra b�da din fosterson.
Petros bleknade m�rkbart vid dessa ord. Men han �tervann hastigt sin
sj�lvbeh�rskning och sade lugnt:

- Jag st�r till ditt f�rfogande, varefter han v�nde sig till Klemens
och uppmanade honom f�lja sig.

- Vart g� vi, fader? fr�gade f�rel�saren, vars hela v�sen uttryckte

en feberaktig sp�nning.

- Till Krysanteus' hus.

- Varf�r till honom och icke till domstolen eller f�ngelset? Vad har
jag med Krysanteus att g�ra? Jag vill icke tr�da inom hans tr�skel.

- Klemens, viskade biskopen, du �r i dag icke lik dig sj�lv. Gl�m ej

vad du �r mig skyldig! Det nalkas m�h�nda en viktig stund. Tygla dig,
och vad �n m� h�nda, s� f�rneka icke den k�rlek, som ditt hj�rta hyser
f�r din barndoms v�rdare.

- Min fader, jag vill f�rs�ka vara lugn.

Krysanteus �terv�nde till Hermione. Medan de l�mnade st�llet och

styrde kosan till Tripodgatan, omtalade han f�r henne vad som
f�refallit utanf�r templet och den del, som Klemens haft i detta
upptr�de.

Petros och Klemens f�ljde dem p� n�got avst�nd, omgivna av en hop

nyfikna bland dem, som varit vittne till den ovan skildrade
tilldragelsen.

Petros fortfor, i det han fattade Klemens' hand:

- Det torde f�rest� oss n�got helt annat, �n du v�ntar, Klemens. Jag
menar nu icke straffet f�r din �verilade handling. Detta �r
j�mf�relsevis en obetydlighet ...

- Var lugn, jag hyser icke den minsta fruktan ...

- Men det �r m�jligt, att din tillgivenhet f�r mig g�r den h�rdaste
pr�vning till m�tes. Jag besv�r dig f�rdenskull: var stark, min son!
L�t icke �verv�ldiga dig!

- Ah, hur kan du tvivla p� styrkan av min tillgivenhet och v�rdnad?

Var finnes en makt p� jorden, som kunde rubba dem?

- Och likv�l s�ger jag dig, Klemens, att det �r m�jligt, att jag ett
�gonblick skall st� inf�r dina �gon som en skuidbelastad man, som en
fiende till din lycka ...

- Det �r om�jligt, fader.

- L�t mig hoppas det. Jag g�r d�, vad �n m� h�nda, till seger i
st�llet f�r nederlag.

N�r man anl�nt till Krysanteus' hus vid Tripodgatan, gick Hermione p�
sin faders �nskan till sin kammare f�r att d�r avvakta utg�ngen av
samtalet.
Klemens kvarl�mnades i aulan. Krysanteus bj�d Petros f�lja sig till
ett avskilt rum i husets �vre v�ning.

Petros hade under tiden fattat sitt beslut. Ifall saken, p� vilken
Krysanteus antytt, verkligen vore den, som biskopen f�rutsatte, s�
g�llde det att icke h�pna f�r den ogynnsamma skickelsen, utan att
tvinga henne att �verg� p� Petros' sida.

N�r de b�da m�nnen s�go sig ensamma i Krysanteus' arbetsrum, var

Petros den f�rste, som tog till ordet.

- Jag intr�der og�rna i ditt hus, min arkont. �synen av dina bilder
och b�cker h�ves lika litet mina �gon, som mina grova sandaler detta
vackra golv. Men d� jag icke avtager dem i kyrkan, s� m� du urs�kta,
att jag ej heller avkl�der mig dem hos dig.

- Se h�r, sade Krysanteus och pekade p� en d�rr som f�rde ut till

balkongen. L�t oss taga plats h�rute. D�r lider du ej av n�gon syn,
som kan st�ra din uppm�rksamhet p� mina ord, och d�r skall dagens
klara ljus falla p� ditt anlete.

- Frukta icke. Jag �r i m�rkret densamme som i den klaraste dager,

sade Petros, i det han f�ljde Krysanteus till balkongen. Det �r ju
tvenne �renden, r�rande min son Klemens, om vilka vi hava att samtala.
Det ena k�nner och beklagar jag. Det andra k�nner jag icke. Vill du
hava n�gra upplysningar om honom, s� st�r jag till din tj�nst. Jag
k�nner honom fr�n hans f�rsta barndom och �r f�rdig att meddela dig
allt vad jag vet.

- Det �r gott, sade Krysanteus med en genomtr�ngande blick, som

biskopen med lugn uth�rdade. Jag har h�rt s�gas, att Klemens �r ett
hittebarn. F�rh�ller det sig s�?

- Ja.

- Huru kom han i dina h�nder?

- Genom den, som funnit och upptagit honom.

- Du vet m�h�nda, att jag sj�lv f�rlorat en son. Det �r nu omkring

sjutton �r sedan han f�rsvann, jag vet icke huru, men tillika med
honom f�rsvunno tv� slavar, som voro far och son, ur mitt hus. Dessa
m�nniskor voro kristianer, och det �r sannolikt, att de r�vat honom.
Du kan d�rav fatta det deltagande jag hyste f�r din fosterson
alltifr�n den dag, d� jag fick veta, att han var ett hittebarn, och
det s� mycket mer, som han, att d�ma av utseendet, har samma �lder,
som min olycklige Filippos skulle haft, om han �nnu levde.

- Jag fattar fullkomligt detta deltagande, sade Petros, och jag

beklagar din olycka, men anser, att hon uteslutande faller p� dig och
icke p� din son, om det �r sant, att han bortr�vades av kristianer.
Detta talat fr�n min synpunkt, Krysanteus. D�remot skulle jag ansett
honom mycket olycklig, om han f�rblivit i din v�rd och av dig
uppfostrats till en fiende av den gudomliga uppenbarelsen. Om den
tanken kan tr�sta dig, att de bortf�rt honom i �delt upps�t och att de
�gnat honom den �mmaste v�rd, varav de varit m�ktiga, s� l�t mig
�vertyga dig, att s� skett, ty jag k�nner mina trosbr�der.
- Dina ord styrka sannolikheten, att de b�da slavarne bortf�rt min
son ...

- Detta �r �ven min �vertygelse.

- Olycksaliga l�ra, som f�rvirrar de enklaste r�ttsbegrepp, uppl�ser

familjebanden och splittrar v�rlden! Men l�mnom v�ra olika �sikter
�sido! Jag �nskar utf�rligare upplysningar om Klemens, ty en aning,
m�h�nda vilsef�rande, men naturlig i mitt l�ge, vill intala mig
ingenting mindre �n att han �r min son.

- Du s�ger n�got! ... Huru m�rkv�rdigt, att denna tanke icke

l�ngesedan uppst�tt �ven hos mig! Men antalet hittebarn �r �nnu i v�ra
dagar s� stort, att vi vid n�rmare eftersinnande icke m� undra
d�r�ver. Konstantius f�rbj�d det rysliga bruket att uts�tta barn. Det
fortfar dock �nnu; men m�rk v�l, Krysanteus, vi kristianer g�ra oss
aldrig skyldiga till detta nesliga brott emot Gud och naturen.

- Huru gammal var din fosterson, n�r du emottog honom av hans f�rste
v�rdare?

- Han syntes vara omkring tre �r gammal.

- Vem var den man, av vilken du emottog honom?

- En slav fr�n Aten.

- O,I barmh�rtige gudar! Skulle d� denne Klemens verkligen vara min

son, Filippos! ... Petros, fortfor Krysanteus, omtala allt vad du vet
om denne man och d�lj intet. Den till utseendet obetydligaste sm�sak
kan f�ra oss p� de r�tta sp�ren, kan styrka eller omintetg�ra den
sannolikhet du givit mig.

- Tyv�rr, min arkont, du fordrar mer �n jag kan uppfylla. Den

ifr�gavarande mannen l�g p� sin d�dss�ng, n�r han anf�rtrodde Klemens
�t min v�rd, och vad han meddelade mig var f�ga och skedde under
biktens insegel, som icke f�r brytas.

- Var vistades du d�?

- I Antiokia, d�r jag studerade v�r heliga teologi.

- Och mannen var en slav fr�n Aten?

- Ja.

- Och han yppade, att barnet, som han anf�rtrodde dig, var ett
hittebarn?

- Han sade n�got mer, som jag ej f�r omtala. Nog av, han hade r�ddat
den sp�da varelsen fr�n att drunkna ... f�rmodligen i den gamla l�rans
dy.

- Du har s�ledes icke n�gra vidare upplysningar att meddela mig?

- Jo, �nnu en omst�ndighet, som m�h�nda �r av st�rre vikt �n alla de

f�rvirrade upplysningar, som den d�ende slaven l�mnade mig.
- N�v�l?

- Som ett minne fr�n Klemens' barndom, och viktigt, emedan det kan
bidraga att avsl�ja hans b�rd, har jag f�rvarat en duk, som
ursprungligen synes hava varit ett vaggt�cke. Det �r av dyrbart �mne
och visar i mitten ett konstm�ssigt v�vt Medusahuvud. Kan du minnas,
att din son �gde n�got s�dant?

- Var f�rvarar du detta t�cke?

- I mitt hem.

- Gott. Vi skola se det. Vad du nu sagt vill skingra mitt sista

tvivel, att jag i Klemens �terfunnit min son, Filippos. Den f�rsta
aningen h�rom uppstod hos min dotter, n�r hon s�g honom och f�rv�nades
�ver hans likhet med en bild av min avlidna maka, deras gemensamma
moder, Elpenike.

- Elpenike? Du s�ger att detta var hennes namn?

- Ja.

- Elpenike, Hermogenes' dotter?

- Ja.

- Detta namn finnes inv�vt i duken, sade Petros. Varje tvivel �r

s�ledes f�rsvunnet. Jag lyck�nskar dig att hava �terfunnit en son, som
du s� l�nge s�rjt som f�rlorad.

- Ja, prisade vare gudarne, sade Krysanteus med en djup suck.

- Men p� samma g�ng jag m�ste lyck�nska dig, fortfor Petros, m�ste
jag beklaga mig sj�lv, ty vad du vinner �r en f�rlust f�r mig. Det
uteslutande anspr�k jag �gt p� hans �mhet skall h�danefter delas med
dig. Blodsbandet skall uttaga sin r�tt, vilket sv�rligen kan ske, utan
att det andliga slappas, som f�renar honom och mig. Jag har �lskat
Klemens och jag �lskar honom �nnu, som om han vore min egen son. Allt
vad jag har kunnat g�ra f�r hans lycka har skett. Jag vet, att vi �ro
av mycket olika tankar om villkoren f�r en m�nniskas lycka, och att
den v�g till s�llheten, p� vilken jag inf�rt Klemens och han
of�rvitligt vandrat vid min sida, �r motsatt den, som du sj�lv skulle
anvisat honom. Men mina goda avsikter genomskina mitt handlingss�tt,
och dem b�r du icke kunna missk�nna. Jag �nskar detta erk�nnande fr�n
dina l�ppar, n�r jag �verl�mnar Klemens i din hand. Det �r den enda
bel�ning, varp� jag g�r anspr�k f�r att jag �tog mig honom, d� han var
ett v�rnl�st barn, och denna skall du icke kunna v�gra mig.

- Vi skola f�rst, s�vitt m�jligt �r, �vertyga oss, att ingen

villfarelse �ger rum. D�refter skola vi tillse, vilken giltighet ditt
anspr�k �ger. Jag �r icke villig att genast erk�nna det. Till�ter du,
min biskop, att jag g�r dig n�gra fr�gor om dina egna
levnadsomst�ndigheter?

- Varf�r icke?

- Du synes vara ett tiotal �r yngre �n jag. Var �r du f�dd?

- I Efesos av kristliga f�r�ldrar, svarade Petros. Min fader var en
ringa hantverkare, men hans minne lever i min v�lsignelse. Genom
tr�get arbete hade han samlat en liten summa, varmed han underst�dde
mig p� den heliga, men med f�rsakelser stenlagda bana, som jag av fri
b�jelse valt och p� vilken jag fortg�tt, tills jag vart vad jag �r:
biskop av Aten och en ringa Herrens tj�nare. Se d�r i korthet min
levnadsteckning.

Krysanteus gjorde honom n�gra ytterligare fr�gor om hans faders namn

och sl�kt, om det hantverk, varmed denne f�rs�rjde sig, n�r han dog o.
s. v., vilka fr�gor biskopen besvarade, varefter Krysanteus uttryckte
sin �nskan, att de genast skulle g� till Petros' bostad i Skambonide,
f�r att se det m�rkv�rdiga vaggt�cket.

Klemens, som i aulan avvaktat samtalets slut, befalldes att f�lja dem.
Han hade �nnu icke en aning om vad fr�gan g�llde.

N�r de kommit till biskopens bostad, och denne ur sina g�mmor framtog
den omsorgsfullt bevarade duken, undrade Klemens mycket, vad det
skulle betyda, och hans undran f�rvandlades till en orolig aning, n�r
Krysanteus noggrant m�nstrade denna l�mning ifr�n hans hemlighetsfulla
barndom och slutligen f�rklarade, att han igenk�nde den, och att det i
duken inv�vda namnet tryggade honom mot varje fara f�r misstag.

- Jag p�minner mig nu, sade Petros, att Klemens i sin barndom �ven
�gde en halsprydnad, en amulett eller n�got dylikt. Men jag
bortkastade den, d� jag s�g, att figurerna p� densamma hade en hednisk
betydelse. De voro tre kvinnor, sysselsatta kring en sl�nda, och
skulle f�rmodligen f�rest�lla de tre parcerna ...

- �ven detta tr�ffar in, utbrast Krysanteus. Min dotter �ger en

alldeles liknande prydnad. Det var fr�n gamla tider ett bruk inom min
sl�kt, att barnen fingo en s�dan ... Och ju mer jag betraktar denne
yngling, dess tydligare �terfinner jag i hans ansikte de of�rg�tliga
dragen av min bortg�ngna maka. Mitt hj�rta s�ger mig, att det �r han.
O ve den man, som fr�n b�rjan r�vade honom fr�n hans fader! Klemens,
fortfor Krysanteus,--ty jag m�ste kalla dig vid detta namn, emedan
du �nnu icke k�nner n�got annat ... jag har i dag �terfunnit en son,
vilken jag l�nge s�rjde som f�rlorad.

Den ton, vari Krysanteus uttalade dessa ord, uttryckte en innerlig

�mhet, som lade tyglar p� sig sj�lv, emedan hon tvivlade p� att finna
gensvar. Han fattade ynglingens hand och ville trycka honom till sitt
br�st; men Klemens gjorde sig l�s och drog sig tillbaka med h�pnad och
tvivel uttryckta i sitt ansikte.

Han riktade en fr�gande blick p� sin fosterfader, och n�r denne teg,
utbrast han:

- Det �r icke m�jligt. Skulle denne man, som du l�rt mig hata, vara
min fader?

- Min son, sade biskopen, Gud har velat, att din b�rd, som hitintills
varit mig sj�lv en hemlighet, nu �r uppdagad. Den stund, som du
dagligen efterl�ngtat, �r nu inne ... F�rv�na dig icke, Krysanteus,
�ver hans uppf�rande! Han var icke f�rberedd p� denna uppt�ckt; du m�
s�ledes icke undra, att hans h�pnad �verv�ger hans gl�dje.
- Nej, fortfor Klemens efter n�gon tystnad, jag tror det icke. Det �r
�nnu icke bevisat, att denne man �r min fader, och innan detta �r
fullkomligt �dagalagt, vill jag icke erk�nna honom f�r att vara det.
Han, som f�rf�ljer min tro och f�rnekar den gudomliga uppenbarelsen!

- Klemens, sade biskopen, varje tvivel �r undanr�jt, att du i

Krysanteus �terfunnit honom, som gav dig livet. Men l�t icke ditt mod
nedsl�s av denna uppt�ckt! Omfamna honom och tacka Gud, som �ntligen
uppfyllt din varmaste �nskan: den att l�ra k�nna dina f�r�ldrar.

- Nej, vad har jag att g�ra med denne man? Du h�r, jag erk�nner honom
icke. Jag har aldrig �nskat att l�ra k�nna min fader, ty du, Petros,
�r min r�tte fader, den ende jag kan t�nka mig. Det �r efter min moder
jag har l�ngtat och icke efter honom.

--Du m�ste tillgiva honom, Krysanteus, sade Petros. I sin f�rsta

�verraskning f�rg�ter han det gudomliga budet, att en son skall hedra
sin fader. Han har tid av n�den f�r att v�nja sig vid tanken, att han
�r din son.

- Petros, du f�r icke �vergiva mig, sade Klemens, eller lyssna till
denne man, om han �beropar n�gon r�ttighet, som skulle skilja dig och
mig fr�n varandra. Jag �r ett hittebarn, De f�r�ldrar, som utsatte mig
till att lida hungersd�den, hava icke l�ngre anspr�k p� mig. Jag
f�rnekar dem.

- Dock, inf�ll han, min moder skulle jag vilja �terse. Jag vill s�ga
henne, att jag lever, och fr�ga henne, varf�r hon f�rskjutit mig.

- Din moder, sade Krysanteus, �r d�d. Hon dog, n�r du l�g i vaggan.

- O, min Gud, vad s�ger du? Bedrager du mig icke?

- Du vill fr�ga, varf�r hon f�rskjutit dig. Hon tryckte dig i

d�dsstunden till sitt br�st. Jag lyfte dig ur vaggan och lade dig i
hennes armar. Hennes sista b�n var f�r din v�lg�ng. Dock, nog h�rom
f�r denna g�ng. Din �dla moders minne skall en g�ng st� rent och
str�lande f�r dina �gon. Det �r nu till dig, Petros, jag vill v�nda
mig med en fr�ga. Varf�r har du i din fosterson inplantat, att han �r
ett hittebarn, utsatt av grymma f�r�ldrar �t hungersd�den? Tarvades
denna l�gn f�r att l�ra honom avsky deras minne? Du gjorde ju detta
emot ditt b�ttre vetande, en�r du f�rmodade eller kanske med visshet
k�nde, att din fosterson var stulen ifr�n sina f�r�ldrar?

- Min arkont, den atenske slaven sade mig, att Klemens var ett
hittebarn.

- Minnes du den.atenske slavens namn?

- Nej.

- Jag skall d� s�ka p�minna dig d�rom. Vad var ditt eget namn, innan
du kallade dig Petros?

Biskopen bleknade m�rkbart vid denna fr�ga.

Krysanteus fortfor, utan att avvakta svar:

- Vi hava utan tvivel sett varandra i forna tider och under andra
f�rh�llanden. Det finnes drag i ditt ansikte, som velat p�minna mig om
en person, som jag minst av allt skulle v�ntat att �terfinna h�r i
Aten. Likheten �r v�l icke stor, ty sjutton �r kunna f�r�ndra mycket,
och biskopsk�pan var f�r icke l�ngesedan m�ktig att f�rvandla slavens
skygga blick till en �vermodig h�rskares. Det �r i dag icke f�rsta
g�ngen du b�r den grova arbetsdr�kten, Petros. I den �r du mer lik dig
sj�lv, s�dan du var i din ungdom. I dag �ro ock mina �gon n�got
skarpare, och jag tror mig icke g�ra ett misstag, n�r jag p�st�r, att
du, homoiusianernas biskop, �r min f�rrymde slav Simmias.

- Vilken f�rmodan! utbrast Petros med ett leende. Jag har ju redan
givit dig min levnadshistoria. Sade jag dig icke, att jag �r f�dd i
Efesos av fria, ehuru fattiga f�r�ldrar?

- Det �r m�jligt, att jag misstager mig. Men det �r ocks� m�jligt,
att du ljuger. Jag skall s�nda en p�litlig person till Efesos f�r att
utrannsaka, om den man, som du uppgiver vara din fader, n�gonsin
funnits. Tills vidare antager jag motsatsen. Simmias' fader var slav,
liksom han sj�lv, f�rrycktes av religionssv�rmeri och en ursinnig
b�jelse f�r min maka och flydde med sin son, n�r jag �mnade insp�rra
honom p� d�rhuset. Lever denne din far �nnu?

- Min arkont, jag kan icke svara p� en s�dan fr�ga. Din gissning �r
ogrundad. Hon ingiver mig p� en g�ng harm och l�je.

- Ditt l�je skall d�mpas, n�r du h�ktas som f�rrymd slav och
barntjuv.

- Du skall icke v�ga en s�dan anklagelse.

- Ur denna villfarelse skall du �nnu i dag tagas.

- Det �r sant, du, som �r kejsarens gunstling, kan v�ga allt,

isynnerhet mot en bek�nnare av Kristus. Men jag fruktar dig icke. Jag
v�pnar mig med min oskuld och skall inf�r domaren sl� dig med blygsel
�ver din otacksamhet. Det �r p� detta s�tt du vill bel�na mig f�r den
omv�rdnad jag �gnat din son.

- Of�rsk�mde, utbrast Krysanteus, det �r denna omv�rdnad, som skall

kosta ditt huvud. Du har stulit honom fr�n hans fader, l�rt honom hata
denne, sk�ndat hans moders minne och uppfostrat honom till en olycklig
sv�rmare. �r det detta, som f�rtj�nar min tacksamhet? Simmias, jag har
igenk�nt dig. Fr�n detta �gonblick g�r jag min r�tt �ver dig g�llande.
Du �r min slav. Jag f�r dig h�rifr�n till f�ngelset f�r f�rlupna
slavar, och fr�n f�ngelset inf�r domstolen.

- Jag ber, att du bet�nker dig, innan du l�ter f�ngsla en romersk

medborgare. Vore jag �n den Simmias, om vilken du talar, s� l�ter det
likv�l icke bevisa sig. Tacka dina gudar, att du �terfunnit din son,
och tr�sta dig h�rmed �ver f�rlusten av en slav. Simmias skall du
aldrig �terfinna, �ven om du verkst�ller din hotelse. F�r�vrigt �r jag
redo att f�lja dig till f�ngelset eller vart du vill f�ra mig. Du �r
env�ldsh�rskare i Aten, och motst�nd mot din vilja tj�nar till intet.
Men f�ljderna av din obet�nkta handling skola �terfalla p� ditt eget
huvud. Bevekelsegrunden �r mig fullkomligt klar. Jag �r kristian och
biskop: detta �r nog f�r att vara brottslig i dina �gon. Du vill ej
l�ta g� ett tillf�lle ur h�nderna att kasta en svart skugga p� en
s�dan mans levnadsbana, ty om �ven anklagelsen �r obevislig, skall hon
dock, som du hoppas, f�sta en fl�ck p� hans namn, en fl�ck, varp�
f�rtalet kan peka och s�ga: se s�dana �ro den nya trons f�rk�mpar och
kristianernas herdar. Och �n mer, du vill i min Klemens' �gon neds�tta
mig till en usling, emedan du f�rbittras �ver att hans hj�rta tillh�r
mig och �r fr�mmande f�r dig sj�lv. Jag vederg�ller detta d�rmed, att
jag s�ger dig, Klemens, att denne man �r din naturlige fader, och att
du b�r v�rda och lyda honom som s�dan--lyda honom i allt, som icke
strider emot Guds bud. Jag �verl�mnar dig i hans h�nder, viss, att
fast�n vi skiljas, skall du i hans farliga grannskap varken f�rg�ta
den Gud, som jag l�rt dig k�nna, eller den fosterfader, vars gl�dje du
hitintills varit. Vill han intala dig, att jag varit hans slav, s� vet
jag, att slaven i dina �gon icke �r en f�raktlig varelse, utan en
m�nniska, frigjord i Kristus; och kan han �vertyga dig, att jag stulit
dig fr�n din fader, s� minns, att det skett f�r att r�dda din sj�l och
f�ra dig till en b�ttre fader himmelen.

Petros omfamnade den f�rvirrade ynglingen och fortfor till Krysanteus:

- Om du �nnu icke besinnat dig, utan vill verkst�lla ditt upps�t, s�

�r jag nu f�rdig att f�lja dig. Jag hade visserligen �tskilliga
�renden att ordna, innan jag tr�dde inom f�ngelsed�rren, men jag vill
icke besv�ra dig med en b�n om uppskov, som du f�rmodligen icke skulle
bevilja.

- Nej, Simmias, svarade Krysanteus, jag skulle icke bevilja henne.

Jag fruktar p� goda grunder, att ditt samvete icke �r s� rent och din
sj�l icke alldeles s� lugn, som du vill l�ta p�skina. Det kunde h�nda,
att du s�kte r�dda dig med flykten. V�l ur min �syn, skulle det varda
sv�rt f�r kejsarens hela makt att uppsp�ra dig. Jag �r m�n om en
unders�kning, som sprider ljus �ver de minsta enskildheterna av ditt
f�rflutna liv. Endast d�rigenom kan jag vinna en fullst�ndig visshet,
att jag ej g�r ett misstag, d� jag lagligen erk�nner denne yngling f�r
min son. Tvivel d�rom hava �ter b�rjat vakna inom mig. Blodets
fr�ndskap skulle v�l annars givit sig tillk�nna i n�gon droppe av hans
hj�rta, n�r jag kallade honom min �terfunne son. Unders�kningen skall
�ven b�ra en annan frukt--skall f�r kejsarens �gon avsl�ja den
ohyggliga sedel�ra, som I kristianer predikan och vars grundsatser I
till�mpen. F�rdragsamheten med eder tro m� icke str�cka sig till denna
eder sedel�ra. Sammanh�nger er tro oskiljaktigt med henne, s� m�ste de
b�da utrotas. M�nniskor, som predika barnarov, andligt sj�lvmord,
f�rakt f�r medborgerliga plikter och d�d �ver alla, som icke sv�rja p�
deras egen narraktiga metafysik, m� icke t�las mer �n andra slags
tjuvar och m�rdare. Vad s�rskilt dig vidkommer, s� �r det �nnu icke
utrett, vilken andel du haft i de blodiga f�rf�ljelser, som vid tiden
f�r Konstantius' d�d rasade i v�r stad och kostade tusentals m�nniskor
livet. Min �vertygelse �r, att du var deras anstiftare, och att allt
det blod, som d� utg�ts, kommer p� ditt huvud. �ven detta �r en sak,
som f�rtj�nar utredas. Det var ett f�rhastat l�fte, d� kejsaren lovade
gl�mska av det f�rflutna �t dessa kristianska illg�rningsm�n, som
h�rjat �ster- och v�sterlandets st�der med mord och brand. Han b�r
�tminstone tillse, att de f�r framtiden g�ras oskadliga. F�lj mig nu!

NIONDE KAPITLET.
Anden och K�ttet.

Klemens ledsagade Petros, n�r denne f�rdes till f�ngelset, och l�mnade
honom f�rst efter en varm omfamning och de livligaste f�rs�kringar om
sin tillgivenhet.

D�refter f�ljde han sin fader till sitt nya hem. Under v�gen iakttogo
b�da tystnad. Krysanteus var synbart nedslagen; det l�g sm�rta och
vemod i den blick, varmed han betraktade sin �terfunne Filippos, som
stum, dyster och motvilligt vandrade vid hans sida.

F�rst sedan de anl�nt till huset vid Tripodgatan, och Krysanteus

tillkallat Hermione och sagt honom, att hon var hans syster, ljusnade
Klemens' ansikte och en �m k�nsla b�rjade r�ra sig i hans barm. Han
besvarade med mycken h�ftighet hennes systerliga k�rleksbetygelser;
han betraktade med f�rtjusning hennes rena och �dla anletsdrag och
lyssnade till de upprepade utbrotten av hennes gl�dje �ver att hava
�terfunnit honom.

Krysanteus l�mnade de b�da syskonen att tillbringa aftonen med

varandra. Hermione f�rde Klemens till hans moder Elpenikes bild.
�synen av denna framkallade hans t�rar. Hon visade honom hans vagga
och de leksaker, som tillh�rt honom i hans barndom, och vilka man hade
f�rvarat som k�ra minnen. Hon ber�ttade f�r Klemens, huru djupt hans
fader s�rjt hans f�rlust, huru de undrat och fruktat hans ok�nda �den,
och huru de �ntligen kommit p� hans sp�r. Hennes ber�ttelser avbr�tos
endast av �mhetsbetygelser, d� hon i �verm�ttet av sin gl�dje f�rnyade
g�nger omfamnade honom, smekte honom och sk�dade honom djupt i �gonen.
Allt detta sm�lte skorpan kring Klemens' hj�rta, och n�r han om
kv�llen �ters�g sin fader, skyndade han i dennes armar.

Krysanteus hoppades, att den k�nsla av blodsbandet, som s�lunda vaknat

i hans br�st, skulle genom den k�rlek, som visades honom, st�rkas och
varda varaktig. Men detta hopp bleknade inom kort. Klemens p�minde sig
�ter, att Krysanteus var �rkehedningen, antikrists f�rn�msta verktyg
och medhj�lpare, ja, �n mer--hans l�rare och den som f�rm�tt honom
till avfall fr�n kristendomen, och denna tanke, som ingav Klemens
fasa, kunde han s� mycket mindre f�rjaga, som tusen f�rem�l i hans nya
hem, de vanor, som d�r iakttogos, och Krysanteus' dagliga verksamhet
m�ste p�minna honom d�rom. Krysanteus och Hermione s�go, att dessa
omst�ndigheter samverkade till att f�rdystra honom och g�ra honom
otillg�nglig. Krysanteus st�llde f�rdenskull en s�rskild del av huset
till hans f�rfogande, l�t smycka det med alster av kristlig konst,
skaffade honom homoiusianska tj�nare och f�rs�g honom med en liten
boksamling av kristna f�rfattare.

I Teodoros, som ofta bes�kte Krysanteus' hus, hoppades denne �ga en

v�n, vars umg�nge skulle p� en g�ng vara Klemens angen�mt och
h�lsosamt. Men varje f�rs�k av Teodoros att n�rma sig den unge
f�rel�saren och vinna hans f�rtroende strandade. Klemens misst�nkte i
honom en f�rledare, som ikl�tt sig skepnaden av en ljusets �ngel, och
visste honom best�mt vara en k�ttare, och d�rtill en k�ttare,
farligare �n n�gon annan, ty han f�rnekade kyrkan som hierarkisk
inr�ttning, f�rnekade den Helige Ande som en magisk, i
handp�l�ggningen verksam kraft, f�rnekade pr�sterskapet som ett
s�rkilt medlarest�nd och hade p� senare tider i Aten och dess
omgivning vunnit en m�ngd anh�ngare f�r sin farliga l�ra, vilka samlat
sig omkring honom och bildat en f�rsamling.

Det enda tv�ng, som Krysanteus ville p�l�gga Klemens, var det att icke
pl�ga vidare umg�nge med Petros. Men Klemens nekade att efterkomma
denna befallning. Petros var hans andlige fader, som han vore skyldig
k�rlek och ovillkorlig lydnad.

Klemens bes�kte ofta biskopen i f�ngelset. Krysanteus k�nde det

olycksdigra inflytande, som denne ut�vade p� hans son, utan att likv�l
ana det hela dess vidd. Han befallde, att f�ngelsed�rren icke vidare
finge �ppnas f�r ynglingen, och hoppades d�rigenom hava avbrutit
f�rbindelsen mellan Petros och honom. Men detta var intet allvarligt
hinder f�r Klemens att m�ta sin fosterfader. Han sm�g n�stan varje
natt till f�nghuset, samtalade genom den gallrade gluggen med honom,
biktade f�r honom och emottog hans v�lsignelse. Petros uppmanade
Klemens att s� ofta som m�jligt f�rnya dessa bes�k, emedan de voro
honom en borgen, att fostersonens hj�rta bevarat sig rent fr�n den
farliga inflytelsen av sin omgivning. Petros f�rklarade, att han med
undergivenhet bar sin f�ngenskap, och att den enda oro, som pl�gade
honom, g�llde Klemens och de faror, som i de lockande skepnaderna av
faderlig och systerlig k�rlek, av hednisk filosofi, jordisk rikedom
och en k�ttersk v�ltalighet omg�ve denne. Denna oro, f�rs�krade han,
var f�rskr�cklig och kunde endast stillas genom Klemens sj�lv. Han
besvor f�rel�saren att noga hava akt p� sina tankar och k�nslor. Genom
de ringaste medgivanden �t lockelserna vore han f�rlorad, ty hade de
v�l f�tt insteg i hans sj�l, skulle de snart helt och h�llet r�da d�r:
det vore ju sv�rt att �vervinna en bel�grande fiende, sedan muren och
portarne, som skulle utest�nga honom, fallit i hans h�nder. Klemens
l�mnade s�llan sin andlige fader utan en p�minnelse om de orden: �den
som �lskar fader eller moder mer �n mig, han �r mig icke v�rd.� Ocks�
drog han sig s� mycket som m�jligt tillbaka inom sig sj�lv, visade sig
s�llan f�r sin fader och syster, emottog endast bes�k av Eufemios och
andra medbr�der i �mbetet, umgicks med sina b�cker och sina fantasier,
avskrev S:t Johannes' uppenbarelse och infann sig om kv�llarne, innan
han sm�g till Petros, i Eusebias budoar f�r att med henne bedja,
sv�rma och kyssas. Om han f�rut saknat n�gon anledning till
sj�lvpr�vning och unders�kning av den k�nsla, som han hyste f�r den
sk�na romarinnan, s� var han nu fullkomligt invaggad i s�kerhet, sedan
han under en bikt f�r Petros omtalat sitt f�rh�llande till henne och
denne gillat det, emedan det var ett band mer p� hans sinne och ett
f�rem�l, som tog i anspr�k den �mhet, som han m�jligen annars skulle
riktat p� sina fr�nder.

De forskningar, som Krysanteus med anledning av Petros' uppgifter om

sin f�reg�ende levnad l�t anst�lla i Efesos och Antiokia, f�rdr�jde
den unders�kning, som v�ntade f�ngen inf�r domstolen. Krysanteus
hoppades, att sedan Simmias var avsl�jad, skulle Klemens' v�rdnad och
undergivenhet f�r denna m�nniska upph�ra och bytas i avsky. Men Petros
f�rekom honom med en frivillig bek�nnelse, som han gjorde f�r Klemens,
n�r denne en natt infunnit sig vid gluggen till hans f�ngelse. Han
ber�ttade f�r Klemens, att han var samme Simmias, som Krysanteus
misst�nkte honom vara, skildrade de sv�ra strider han haft att utst�,
d� han som slav i ett hedniskt hus, i likhet med sin fader, �vergick
till kristendomen; skildrade vidare den gl�dje han k�nde, sedan hans
beslut var stadgat och hans sj�l h�rdad mot det h�n och den ovilja,
som detta steg �dragit honom av hans herre, liksom av hans medtj�nare;
den iver, varmed han p� sina fr�n arbetet lediga stunder �gnade sig �t
de heliga skrifternas l�sning, och den lycksalighet, som med det nya
ljuset genomstr�lade hans sj�l och uppfyllde honom av medlidande f�r
alla, som ej voro delaktiga av detsamma. Det var den tiden Klemens
f�ddes. N�r Klemens var �rsgammal och vid sin moders eller sk�terskas
hand visade sig ute bland slavarne, hade Petros blivit f�ngslad av ett
f�r s� sp�da barn ovanligt uttryck i hans sk�na ansikte. Det l�g n�got
himmelskt i hans �gon, och han f�rekom Petros som en �ngel. Dess
odr�gligare var honom den tanken, att detta barn skulle uppv�xa i
hednisk villfarelse och f�rakt f�r honom, som �r barnens himmelske
v�n. Petros k�mpade ett helt �r mot tanken att fly med den lille
Filippos ur det hedniska huset f�r att s�lunda r�dda hans sj�l och
�tergiva lammet �t den r�tte herden. Han hade under denna tid g�tt
sjuk av tvivel och oro, huruvida detta vore r�tt inf�r Gud eller icke.
Men orden: �l�ten barnen komma till mig� hade natt och dag genljudit i
hans sj�l och slutligen kommit hans beslut att mogna. Vad sedan h�nt,
det visste Klemens. Petros hade l�nge irrat omkring, under oupph�rliga
faror att med sin dyrbara skatt gripas av de kejserliga �mbetsm�nnen,
som efterjagade honom �verallt. Hans fader hade f�ljt honom under
flykten. Det var ett underverk, att de undkommit efterspaningarna, och
ett icke mindre underverk, i trots av de �mmaste omsorger, att Klemens
s� sp�d kunnat uth�rda de lidanden, som de b�da flyktingarne icke
f�rm�dde avv�nda fr�n honom n�r de som oftast ledo brist p� det
n�dv�ndiga.

Allt detta ber�ttade Petros s� v�ltaligt och r�rande, att Klemens, n�r
Petros uppmanade honom att d�ma �ver hans handlingss�tt, l�ngt ifr�n
att ogilla det eller k�nna avsky f�r sin r�vare, tryckte hans genom
gallret utstr�ckta hand till sina l�ppar, kallade honom sin st�rste
v�lg�rare och f�rklarade honom sin eviga tacksamhet. F�rh�llandet
mellan Petros och Klemens var �mmare, bandet, som f�renade dem,
starkare tillknutet �n n�gonsin.

Inom den homoiusianska menigheten v�ckte Petros' f�ngslande vild

f�rbittring, som endast v�ntade p� tillf�lle att giva sig luft.
Eufemios, den �ldste presbytern, sk�tte under tiden hans �mbete och
infann sig dagligen i f�ngelset f�r att inl�mna sina redog�relser och
emottaga sin f�rmans befallningar. Den svartlockige presbyterns
h�llning var �dmjukare �n n�gonsin, d� han stod inf�r sin biskop, och
f�r det goda han kunde utr�tta var han anspr�ksl�s nog att giva denne
�ran. P� lediga stunder sysselsatte han sig �nnu alltid med
punkteringskonsten.

Genom denna ville han utleta, huru l�nge Julianus skulle leva; om den
kejsare, som komme p� tronen efter honom, vore homousian eller
homoiusian; om Petros i den r�tteg�ng, som v�ntade honom, skulle
frik�nnas eller f�llas, vilket senare vore detsamma som att d�mas till
d�den; om Petros, i h�ndelse av frik�nnelse, skulle varda biskop i
Rom, patriark i Konstantinopel, eller p� annat s�tt bortryckas fr�n
sin hjord i Aten; n�r detta skulle ske, och vem som skulle bliva hans
eftertr�dare, Eufemios eller n�gon annan--alltsammans fr�gor, som
dagligen sysselsatte den svartlockiges tankar.

En bland Eufemios' skyldigheter som �ldste presbyter var att h�lla

sina yngre �mbetsbr�der till studier och vaka �ver dessas kristliga
och renl�riga art. Nu hade Eufemios gjort det r�n, att man sv�rligen
kan inh�mta en boks inneh�ll grundligare, �n n�r man �tskilliga g�nger
avskriver densamma. Han pl�gade d�rf�r till f�rel�sarne, besv�rjarne
och de �vriga unga pr�sterna l�mna till avskrivning dels de m�ngahanda
evangelierna, s�v�l de allm�nt erk�nda som de andra, dels s�dana nyare
skrifter, som bland den kristna kyrkans medlemmar v�ckt st�rre
uppseende och f�rdenskull kunde p�r�kna l�tt avs�ttning. Med de
s�lunda tillkomna avskrifterna drev Eufemios f�r egen r�kning en
inbringande handel.

Vid denna tid talades mycket bland kristianerna om en bok, som

kallades �Ensamhetens faror�, och vars f�rfattare var eller uppgav sig
vara en munk, som vistats m�nga �r i den egyptiska �knen f�r att
fj�rran fr�n v�rldens vimmel och lockelser tillbringa sitt liv med
betraktelser och sj�lens rening. Men under denna tid kom han till en
dyrk�pt kunskap d�rom, att man f�rg�ves flyr till �demarkens tomhet,
n�r man dit medf�r sitt hj�rta och sin inbillningskraft. I dem
f�rborgar sig en v�rld, farligare �n den, fr�n vilken man dragit sig
tillbaka, befolkad av samma lockelser, som denna �ger, men m�ktigare
och oemotst�ndligare, emedan de h�r �ro liksom eteriserade, befriade
fr�n den gr�vre materie, i f�rening med vilken de visa sig i den yttre
v�rlden. Ifr�n att vara tillf�lliga uppenbarelser, som i livets flod
och i den friska verksamheten giva rum f�r andra, gripa de i
ensamheten hela sj�len och g�ra sinnligheten till env�ldsh�rskaren och
demiurgen, som inbl�ser sitt liv i varje tanke och k�nsla. Till dessa
inre fiender komma yttre, f�r vilka de �ppna portarne. F�rfattaren
p�minde om skriftens ord, att dj�vlarne, n�r de utdrivas ur de
besatte, upps�ka torra och �de platser, d�r de dv�ljas under avvaktan
p� nya boningar. Han ville, att dessa ord skulle f�rst�s ej endast
bokstavligen, utan �ven bildligt, s� att dessa torra och �de platser
vore icke blott �demarkerna i den yttre v�rlden, utan �ven de genom
ensamheten sj�lvskapade i m�nniskosj�len. Ensamheten �r m�nniskans
v�n, tr�stare och upplysare, s� l�nge hon icke missbrukar och tr�ttar
v�nnen genom entr�genhet, ty d� blir samma ensamhet v�r farligaste
fiende. Sedan f�rfattaren genom egen erfarenhet �vertygats om denna
sanning, men �nnu tvekade att l�mna det av s� m�nga heliga m�n
lovordade �kenlivet, hade han flyttat sin bostad till en trakt, d�r
andra eremiter slagit sig ned. Hans n�rmaste granne var en kvinnlig
anakoret. Han besl�t att dela tiden emellan ensligheten och ett fromt
umg�nge med henne. Hon var en ung kvinna, som, nedtryckt av motg�ngar
och krossad av ett efter m�nga f�rvillelser vaknat syndmedvetande,
hade dragit sig undan v�rlden. Han skildrade nu sitt f�rh�llande till
henne f�r att visa, huru sj�lafienden insmyger sig i k�nslor, d�r man
minst av allt anar hans n�rvaro, huru han kl�der sig i medlidandets
och syskonk�rlekens dr�kt, hur han str�r jordiskt stoft p� sj�lva
b�nens vingar och blandar sitt gift i andaktens �dlaste vin. Det
dr�jde likv�l l�nge, innan f�rfattaren hade kommit till inseende
h�rav. Han sv�vade i fullkomlig villfarelse om sina k�nslors halt och
stod redan vid f�rd�rvets avgrund, d� en str�le av det gudomliga
ljuset f�ll i hans sj�l och uppenbarade hans r�tta tillst�nd. Hans
enda r�ddning var en skyndsam flykt fr�n �demarken tillbaka till
v�rldens vimlande liv. Och l�ngt ifr�n att f�rlora sig sj�lv, hade han
nu kommit till den kunskap, att sj�len endast beh�ller sin h�lsa i ett
verksamt liv, som parar de religi�sa plikterna med plikterna mot
m�nniskor och samh�lle.

Denna bok, som bland de kristne v�ckt mycken uppm�rksamhet, men funnit
vida mer klander �n lovord, l�mnade Eufemios en dag till Klemens att
avskriva, sedan de b�da hade lyckligt slutat avskriften av S: t
Johannes' uppenbarelse.

Eufemios tillade, att boken inneh�lle m�nga nyttiga l�rdomar, men att
Klemens skulle taga sig till vara f�r att gilla den slutsats, till
vilken hennes f�rfattare kommit. Denna slutsats �gde endast giltighet
f�r honom sj�lv och hans likar, men icke f�r alla, och allra minst f�r
dem, vilkas b�ner till Gud om ett nytt hj�rta blivit h�rda och
uppfyllda.

Med den m�rkv�rdiga boken under armen hastade Klemens till sitt hem
och, v�l ensam i sin kammare, �ppnade han henne och f�rdjupade sig i
l�sning.

Med flyktigt �ga genomilade han sidorna, tills han hunnit det kapitel,
vari f�rfattaren omtalade sitt m�te och sitt umg�nge med den kvinnliga
anakoreten.

H�r m�tte honom iakttagelser och betraktelser av ett slag, som

f�ngslade hans �ga vid varje ord och tvang honom till eftersinnande av
varje mening.

Klemens hade hoppats att �nnu samma dag hava genoml�st det lilla
arbetet f�r att, efter vunnen k�nnedom om inneh�llet, redan f�ljande
dag b�rja avskrivningen.

Nu f�rfl�t aftonen och natten �nda till morgongryningen under fortsatt

l�sning och eftersinnande av det l�sta, och Klemens hade �nnu icke
hunnit slutet av boken. Han genoml�ste g�ng efter annan det
ifr�gavarande kapitlet. Vad som f�regick detta var f�r honom
betydelsel�st, och vad som efterf�ljde det retade ej mer hans
vetgirighet. Han uppt�ckte till sin utomordentliga �verraskning den
mest sl�ende likhet mellan sitt f�rh�llande till Eusebia � ena sidan
och de b�da anakoreternas � den andra. Vad de senare upplevat med
varandra, det hade �ven Klemens med Eusebia, dels redan i
verkligheten, dels och �nnu mer i de bilder, som de skapat av sitt
tillt�nkta �kenliv. Dessa bikter, b�ner, andaktsstunder, gemensamma
t�rar �ver syndael�ndet och gemensamma fr�jder �ver den tillbjudna
n�den, dessa k�nslorus, denna mystiska tr�nad, som f�rde kind till
kind och mun till mun, medan sinnet frossade i k�nslor, ditintills
icke erfarna och s�lunda utan tvivel flutna ur syskonk�rlekens och den
gemensamma andaktens rena k�lla--allt detta liknade till sina minsta
drag vad Klemens sj�lv upplevat. Klemens l�ste denna framst�llning med
st�rsta uppbyggelse och f�gnad, emedan han d�ri s�g ett vittnesb�rd,
att hans eget tillst�nd med dess skiftande k�nslor icke var n�gonting
f�r honom s�rskilt, utan l�g inom den kristliga erfarenhetens allm�nna
omr�de. F�rfattaren ber�ttade �nnu utan att gilla, utan att klandra
eller varna och l�t icke ana vad komma skulle. Hans skildring bar
pr�geln av samma genom bristande sj�lvk�nnedom framkallade s�kerhet, i
vilken han den tiden var invaggad.

Men huru h�pnade icke Klemens, n�r f�rfattaren b�rjade ett nytt stycke
med ett pl�tsligt uppdagande d�rav, att det tillst�nd han ditintills
skildrat var ett verk icke av Gud, utan av l�gnaren fr�n begynnelsen,
att den himmel, vari han dvalts, var det allra nedersta helvetet, av
den listige fienden upputsat med f�rger, som f�r det g�ckade �gat
h�rmade himmelens glans, och uppfyllt av andar, som dolde sin
vederv�rdighet bakom �nglamasker. Hade denna uppt�ckt redan i
ber�ttelsens b�rjan \rarit antydd, skulle Klemens sannolikt icke velat
igenk�nna sig sj�lv i skildringen; han skulle letat efter fr�mmande
drag och intalat sig, att hans erfarenhet var en annan. Men nu var
likheten redan erk�nd, och han kunde icke tillbakataga denna
bek�nnelse. Han h�pnade och intogs av fasa. Dess viktigare vart det
honom nu att se de sk�l, med vilka f�rfattaren r�ttf�rdigade sin
str�nga f�rkastelsedom. M�h�nda hade han or�tt. Dock, han utvecklade
sina sk�l p� ett klart och �vertygande s�tt. Han s�nderlade de olika
erfarenheterna ur sitt k�nsloliv och framvisade �verallt en
bottenf�llning av sinnlighetens slagg. Han f�rfor d�runder lika lugnt
som skonsl�st. Han var synbarligen en man, som kastat en blick in i
sig sj�lv och d�r, s� vitt sig g�ra l�ter, genomsk�dat den allm�nna
m�nniskonaturen. Han var tillika en sannings�lskande man, som icke
ville l�mna sig sj�lv eller andra, vilka liknade honom, en trasa kvar
av den str�lande kl�dning, som den sj�lvbedragne draperar kring sin
nakenhet. Och med sanningsk�rleken f�rm�lde han en dj�rvhet, som utan
tvivel l�nde hans egen bok till men hos l�saren, ty han v�gade sluta
henne med n�gra fr�gor, besynnerliga nog och syftande �t ett h�ll,
vilket n�stan l�t misst�nka hedniska eller �tminstone k�tterska
avsikter med hela verket. Han fr�gade f�rst, vad religionen �r, om hon
best�r i de antagna l�rosatserna, eller om hon ens �r till sitt v�sen
beroende av dem. Ut�va de olika �sikterna om personernas f�rh�llande i
treenigheten eller om de tv� naturernas f�rh�llande i Kristus ett
v�sentligt och omskapande inflytande p� religionen? Dessa olika
�sikter hava t�nt v�rlden i l�gor och m�ste s�ledes vara mycket
viktiga sanningar eller villfarelser; men �r det fromma livet i Gud
beroende av det s�tt, varp� de en g�ng avg�ras? Om icke, s� m�ste man
medgiva, att l�rosatserna och deras omfattande av tron �ro ingalunda
detsamma som det fromma livet i Gud, och att det senare icke ens kan
s�gas st� i ovillkorligt beroende av det f�rra.

�r s�ledes detta liv ett liv av l�sande och s�ndrande tankar? Eller �r
det ett allt sammangjutande k�nsloliv, vari m�nniskan f�rnimmer sin
f�rening med Gud och hans skapelse, och vari alla hennes tankar och
g�rningar f� en egen riktning, alla hennes �den och erfarenheter en
egen betydelse? Om det senare antages som det riktiga och religionen
s�ledes vilar p� k�nslan, s� fr�gas d�, huru f�rekomma sinnlighetens
inblandning i detta k�nsloliv?

Det var just avsikten med f�rfattarens verk att p�peka denna st�ndigt
hotande fara. Och �r hon icke st�rre, ju mera av sinnliga
best�ndsdelar som inblandas i l�ran om den Gud, som vill dyrkas i
anden och sanningen? Men kan kristendomen best� f�rutan s�dana
best�ndsdelar--f�rutan de fr�lsarens s�r, i vilka den fromma
kvinnans inbillning s� g�rna dv�ljes, f�rutan den himmelska ungm�, som
ynglingen s� varmt tillbedjer, f�rutan n�deg�vornas f�stande vid
synliga ting och f�rutan en himmel med obeskrivliga fr�jder?

P� Klemens ut�vade dessa fr�gor icke n�gon verkan, som minskade det
intryck han redan mottagit av boken, ty full av �ngest hade han kastat
henne ifr�n sig, innan han hunnit slutet.

Den ok�nde f�rfattaren hade verkligen sagt honom sanningen om hans

inre liv. Men uppt�ckten var f�r Klemens f�rf�rlig; den kom s�
ov�ntat, och han var s� f�ngen i sina of�rst�dda beg�r, att han
f�rtvivlade om att n�gonsin varda befriad.

Aftonen av den f�ljande dagen bes�kte han icke, s�som han annars
pl�gade, Eusebia. Men n�r natten inbrutit, ilade han till sin
fosterfader, biktade f�r honom och bad om hans r�d.

Petros s�kte lugna honom, emedan ett motsatt f�rfarande kunde ut�va
det olyckligaste inflytande p� hans sj�ls h�lsa och rubba de planer,
som biskopen byggde p� sin fosterson. Utan att g�ra honom
f�rebr�elser, r�dde han honom i milda ordalag att h�danefter undvika
Eusebia och taga sin tillflykt till tr�gna b�ner och tr�get arbete.

Men det dr�jde icke l�nge, innan Klemens fann dessa medel
otillr�ckliga. Han k�nde i vissa stunder den starkaste frestelse att
�nyo bes�ka Eusebia; han var en g�ng redan hunnen till bakporten av
prokonsulns palats, n�r han v�nde om och flydde tillbaka hem; han
ville �tminstone s�ga henne ett farv�l eller med n�gra ord besvara de
sm� brev, som han slutligen emottog fr�n henne, fulla av �mma
f�rebr�elser �ver hans uteblivande--men Petros hade befallt honom
avbryta varje f�rbindelse med henne, och han medgav f�r sig sj�lv, att
detta var ingivelser av frestaren, som borde motst�s.

Men det b�tade f�ga, att Klemens undvek Eusebias grannskap. Den onde
frestaren hade hans inbillningskraft i sina h�nder och framtrollade
mitt under Klemens' b�ner hennes bild, om m�jligt mer tjusande �n
n�gonsin. Den unge f�rel�saren b�jde sig mer och mer under sin �ngest.
Han ans�g sig utesluten fr�n himmelens gemenskap och ohj�lpligt
hemfallen �t dj�vulen. I vissa �gonblick uppgav han striden och var
f�rdig att g� till Eusebia, icke f�r att bedja med henne, utan f�r att
omfamna hennes kn�n, bek�nna sin olyckliga b�jelse och fordra hennes
genk�rlek; i andra �gonblick greps han av f�rtvivlan �ver sin svaghet.
Denna hoppl�sa strid t�rde med glupskhet hans krafter; han magrade,
hans �gon sj�nko in i sina gropar, och hans kinder vordo askgr�. Hans
fader och syster s�go med f�rskr�ckelse hans tillst�nd; men n�r de
n�rmade sig honom, bad han med h�ftighet, att de skulle l�mna honom i
fred, och han undvek dem varhelst han kunde. Ofta l�mnade han staden
och str�vade hela dagen i omgivningarna. Pelarf�ltet var hans
�lsklingsst�lle; han kunde tillbringa hela timmar d�r, vandrande
omkring pelaren eller vilande i en n�ra d�rintill befintlig h�la,
varifr�n han betraktade helgonet, som �nnu med samma outtr�ttlighet
kn�b�jde d�ruppe. Simon f�rekom honom som den lycksaligaste bland
d�dlige. Han avundades honom och skulle �nskat hans plats. Det m�ste
vara n�got utomordentligt ljuvligt att kn�b�ja s� d�r, med hj�ssan
br�nd av solens str�lar, tills tankar, k�nslor och medvetande domna.
Det var ett s�dant tillst�nd Klemens efterl�ngtade, ty det skulle
bjuda de makter, som stredo i hans inre, vapenvila och sk�nka honom
�tminstone n�gra timmars ro.

N�r Klemens fann varje annat medel fruktl�st, tillgrep han de yttre,
som fromheten uppfunnit f�r att sp�ka ett upproriskt k�tt. Han
hungrade, tills hans krafter voro n�stan utt�mda, och fr�n de
m�ltider, varmed han d� n�dtvunget avbr�t sin frivilliga, st�ndigt
f�rnyade fasta, var varje annan f�da �n br�d, varje annan dryck �n
vatten bannlyst. Han gisslade sig dagligen, tills blodet fl�t ifr�n
hans axlar. Men �ven dessa ohyggliga medel uppfyllde icke sitt
�ndam�l. Klemens k�nde sin tankef�rm�ga sl�ad, sin hj�rna f�rvirrad,
men ehuru han d�mde detta som ett gott tecken, s� var d�rmed
huvudsaken icke vunnen. Tv�rtom, han gjorde den erfarenhet, att
inbillningen, l�ngt ifr�n att kuvas, fick friare vingar, medan de
�vriga sj�lsf�rm�genheterna domnade och lemmarne ville neka sin
tj�nst. Han b�rjade pl�gas av syner, ej blott i det sovande, utan �ven
i det vakande tillst�ndet. i dessa syner symboliserade sig den strid,
som rasade i hans sj�l. Han bes�ktes �n av den heliga jungfrun, �n av
dj�vulen, vilken senare g�ckade honom i otaliga skepelser, men oftast
i den farligaste av alla--i Eusebias. Klemens stod vid randen av
vansinnets avgrund.
Medan han en dag i detta tillst�nd vankade kring gatorna i Aten, m�tte
honom en st�tlig vagn, som drogs av mulor, utstyrda med brokiga t�cken
och pinglande klockor, och omgavs av slavar i lysande dr�kter. Det var
Eusebias vagn. Hon gjorde sin vanliga f�rmiddagsutflykt. Klemens drog
k�pan �ver huvudet och hastade f�rbi. Men Eusebia hade redan
varseblivit honom. Hon f�rv�nades �ver hans bleka, f�rst�rda utseende
och befallde, med en suck �ver alltings f�rg�nglighet, sin kusk att
p�skynda f�rden.

Fr�n den dagen frestades Klemens icke mer av n�got brev fr�n den sk�na
romarinnan. Klemens hade f�rlorat sin f�gring och d�rmed allt, som
f�ngslade henne vid honom. Nyss en f�rtjusande vacker yngling, var han
nu helt enkelt en ung pr�st av det d�r vanliga bleka, utm�rglade
slaget; och den enda egenskap han �nnu �gde, som kunde finna n�d i
hennes �gon, var hans renl�righet; men denna delade han med s� m�nga,
och den var kanske f�r �vrigt icke mycket att lita p� efter den
m�rkv�rdiga uppt�ckten av hans b�rd och sedan han blivit en medlem av
�rkehedningens hus.

Eusebias systerk�rlek, nyss s� varm och l�gande, slocknade s�ledes lik

en lampa f�r ett vinddrag. Det f�ll henne icke ens in att l�ra k�nna
orsaken till Klemens' f�rvandling, om det var en d�dlig sjukdom, ett
grymt sj�lslidande eller n�got annat. Nog av, hans anletsdrag hade
f�rlorat sin ungdomlighet, hans �gon sin glans, hans hy sin friskhet.
Av medlidande med sig sj�lv besl�t hon gl�mma honom, vilket icke
gjorde henne n�gon sv�righet, d� hon hade full syssels�ttning med
tankarne p� religionen och sin sj�ls fr�lsning.

En kort tid d�refter l�mnade Eusebia Aten. Det fanns intet sk�l f�r
henne att kvarstanna d�r, sedan Petros icke l�ngre kunde upptr�da p�
predikstolen. Eusebia �terv�nde till Korint, provinsens huvudstad, d�r
hennes Ann�us Domitius i sin egenskap av prokonsul �ver Akaja levde
och verkade. Hon hade f�resatt sig en sv�r uppgift: hon ville omv�nda
honom, �terf�ra den arme avf�llingen i den r�ttrogna kyrkans sk�te.
Hon hade svurit att med alla m�jliga konster, som st� en from kvinna
till buds, f�rbittra hans liv f�r att d�rigenom f�rb�ttra det. Med
denna �dla f�resats t�gade hon en vacker dag, under pomp och st�t, in
i den minnesrika, gl�nsande handelsstaden.

N�r Klemens erfor hennes avresa, ville han tacka Gud, som avl�gsnat en
farlig frestelse ur hans grannskap, men denna tacksamhet var endast
tungans, ty hans k�nsla talade ett annat spr�k. Han st�ngde sig inne i
sin kammare och f�llde bittra t�rar. Det hade f�rorsakat honom en
hemlig gl�dje, att hon icke var l�ngt borta, att hon andades samma
luft som han, och att han kunde f� se henne n�r han ville. Han
f�rest�llde sig, att hennes sm�rta �ver skilsm�ssan var djup som hans
egen och �kad med ovissheten om skilsm�ssans orsak. Han t�nkte sig
hennes syskonk�rlek som himmelsk och �nglaren; det var endast hans
egen b�jelse, som varit blandad med jordiska �mnen; skulden l�g ensamt
hos honom, som skulle varit hennes biktfader och ledare.

Under sina vandringar drogs han omedvetet till grannskapet av det

prokonsulariska palatset, men tanken, att Eusebia icke l�ngre fanns
inom dess murar, jagade honom d�rifr�n. Han �terv�nde till sitt hem
med en odr�glig k�nsla av tomhet, eller steg han upp p� toppen av
n�gon kulle och kastade dr�mmande blickar emot det fj�rran, som dolde
Korintos f�r hans syn.
Den rysliga f�rest�llningen, att onda makter oupph�rligt omg�vo honom
och framtrollade de bilder, som visade sig f�r hans inbillning f�r att
fasth�lla hans sj�l i materiens orena bojor och slutligen till fullo
f� v�ld med henne, uppl�stes nu understundom i sl� tungsinthet,
varunder han gl�mde sina fastor och sp�kningar. I detta tillst�nd var
han mera tillg�nglig f�r de sina; han visade sig d� �tminstone icke
pl�gad av deras n�rvaro. Hermione begagnade sig h�rav f�r att n�rma
sig honom och s�ka vinna hans f�rtroende.

Hermiones �mhet och k�rleksfulla v�sen gjorde ett allt m�rkbarare

intryck p� brodern och vann slutligen hans tillgivenhet. Hon lyckades
f�rm� honom �vergiva sin enslighet, l�mna sin kammare och tillbringa
n�gon av dagens timmar i hennes s�llskap p� den vackra platsen, d�r vi
en g�ng s�go henne med sina v�ninnor--d�r springbrunnen sorlade,
f�glarne sj�ngo, pelarg�ngarne bj�do svalka och himmelen v�lvde sig
klar och ren �ver dem.

Klemens besegrade de f�rdomar, som ville st�ta henne tillbaka, men han
skulle icke hava f�rm�tt detta, om icke hastigt en tanke hos honom
uppstigit att omv�nda henne till kristendomen. Detta beslut
uppfriskade hans sj�l; det gav honom ett v�rdigt m�l att efterstr�va
och avv�nde hans tankar fr�n honom sj�lv. Han skyndade till Petros f�r
att underr�tta denne om sin avsikt och vinna hans uppmuntran till
f�retaget.

Petros kunde naturligtvis icke annat �n gilla hans beslut, ehuru han
ingalunda tilltrodde sin fosterson tillr�ckliga krafter till det v�rv
han p�lade sig.

Fr�n denna stund s�kte Klemens sin systers umg�nge i st�llet f�r att
undvika det. Han b�rjade tala till henne om den kristna religionen,
och Hermione lyssnade g�rna till hans ord. Med f�rundran uppt�ckte
han, att det, som han ber�ttade, icke f�r henne var n�got nytt. Hon
hade l�st de kristnes heliga skrifter, hon k�nde Jesu levnad och kunde
upprepa hans muntliga l�ror; det var endast utl�ggningen och den
kristna metafysiken, varmed hon r�jde n�gon obekantskap. Hermione s�g,
att Klemens talade med v�rme och k�rlek om dessa �mnen; hon l�nade
honom d�rf�r g�rna sitt �ra och aktade sig att framst�lla andra
mots�gelser �n s�dana, som voro �gnade att sporra hans nit, emedan han
kunde �vervinna dem.

Tyv�rr var Klemens' ih�rdighet ingalunda s� stor som hans iver.

Samtalen st�rdes som oftast av n�gon tredje persons ankomst. �n visade
sig Karmides, �n Ismene och Berenike, �n Teodoros, och f�r denne siste
hyste Klemens samma fruktan som f�r den lede frestaren sj�lv. Det var
f�r Hermione om�jligt att f�rjaga denna r�dsla. D� Teodoros n�rmade
sig, avl�gsnade sig den unge f�rel�saren utan att svara p� hans
h�lsning. Petros hade emellan dem b�da upprest en o�verstiglig mur.
Klemens misst�nkte �ven, att Teodoros, liksom han sj�lv, s�kte vinna
Hermione f�r kristendomen. Men den kristendom, som Teodoros
f�rkunnade, var ju en falsk och k�ttersk, farligare �n sj�lva
hedendomen. Klemens uppmanade Hermione att taga sig v�l till vara f�r
Teodoros. Hon lovade att g�ra det. Men icke lugnad �ver detta l�fte
ville Klemens, att hon skulle f�rvisa honom ur sitt grannskap, avbryta
allt umg�nge med honom. Hermione f�rest�llde d� sin broder, att man
borde hysa f�rdragsamhet med varandra och l�ta envars �sikt g�lla vad
den kan. Hon talade med v�rme om Teodoros' �dla egenskaper och
uttalade livligt sin �nskan, att de b�da unga m�nnen skulle vara
v�nner.

Hermione visste icke, att denna v�lvilliga �nskan kunde s�ra och
f�rbittra Klemens. Den �versp�nde ynglingen steg upp och l�mnade
henne. Och fr�n den stunden var hans h�g att med Hermione samtala i
religionssaker f�rsvunnen. Han ans�g henne, liksom sin fader, f�r
alltid f�rlorad f�r sanningen och ljuset.

Han drog sig �ter tillbaka inom sig sj�lv och s�kte den ost�rda
ensamheten. Snart �terv�nde ocks� de olyckliga tecknen av hans f�rra
sj�lslidande. Han b�rjade �ter sina str�nga fastor, b�rjade �ter
gissla sig.

Krysanteus, som hitintills av omtanke f�r sin sons sj�lsfrid

�verl�mnat honom �t sig sj�lv och fritt l�tit honom f�lja sina
b�jelser, kunde icke l�ngre uth�rda att vara ett overksamt vittne till
ett levnadss�tt, som m�ste st�rta honom i vansinnets eller d�dens
armar. Han besl�t att i n�dfall med v�ld rycka honom d�rutur. Det
visade sig emellertid snart, att b�ner och f�rmaningar voro fruktl�sa.
Klemens f�rklarade med best�mdhet, att han icke ville lyda sin fader,
n�r dennes p�bud strede mot den kristna tron.

Det vart f�r Krysanteus n�dv�ndigt att bryta med alla bet�nkligheter.
Han m�ste ingiva Klemens tvivel p� sanningen av denna l�ra, som skilde
deras hj�rtan och syntes vara k�llan till hans dysterhet, hans
sj�lvpl�geri och fanatism. Krysanteus n�dgade Klemens �h�ra, huru han
angrep den kristna l�ran och f�rsvarade den gamla. Klemens lyssnade i
b�rjan med f�rakt, d�refter med en uppm�rksamhet, som ingavs honom av
f�rskr�ckelse. Denna k�nsla h�rledde sig mindre fr�n de angrepp fadern
gjorde p� enskilda satser, �n fr�n den likhet, som han uppvisade
mellan kristendomens mest upph�jda l�ror och den nyplatonska
filosofien. En s�dan likhet hade Klemens f�rut icke anat, och det
f�r�dmjukade, det pl�gade honom, att hon verkligen fanns.

Han b�rjade anf�ktas av tvivel p� kristna l�rans sanning. Samtalen med

Petros motarbetade visserligen dessa tvivel, men upph�vde dem icke.
Hans tillst�nd vart bet�nkligare �n n�gonsin. Krysanteus fruktade f�r
hans f�rst�nd, och de l�kare, som han i sina bekymmer r�dfr�gade,
styrkte hans farh�gor. De r�dde honom avst� fr�n varje
omv�ndelsef�rs�k och till�ta Klemens fritt umg�s med sin fosterfader.

Den unge f�rel�saren fick s�ledes �nyo tilltr�de till f�ngen. Klemens
ruvade �ver ett beslut att rymma fr�n hemmet till Antiokia eller den
egyptiska �knen. Petros f�rbj�d honom detta, men kunde icke besegra
den till ytterlighet stegrade fruktan, som Klemens hyste f�r sin fader
och varje ord fr�n hans l�ppar. Klemens tillbragte nu st�rsta delen av
dagen med att vandra i stadens omgivningar och att bes�ka f�ngen.
H�lan vid pelarf�ltet vart alltmer hans �lsklingsst�lle, och de fromma
kvinnorna, som gingo att bespisa den helige Simon, vandes snart att se
honom d�r och i honom v�rda en ny anakoret, som �kade st�llets
helighet, och som m�h�nda en dag, n�r Simon kallats till himmelen,
skulle intaga hans plats p� pelaren.

N�r samma fromma kvinnor b�rjade dela icke blott sin uppm�rksamhet,
utan �ven sina korgars inneh�ll emellan pelarhelgonet och den unge
pr�st, som f�st sin bostad i h�lan, s� vande sig �ven Klemens att
betrakta grottan som sitt egentliga hem, och det var endast s�llan han
�nnu visade sig i huset vid Tripodgatan. Krysanteus fann sig n�dsakad
att l�mna honom hans frihet. Klemens var h�nf�rd �ver sitt nya
levnadss�tt. Sommarens rosor v�xte vid ing�ngen till h�lan, och solen
blickade varje afton ditin, f�rr�n hon dolde sig bakom Aigales kullar.
Han hade snart inrett sin boning i enlighet med en anakorets behov. En
mossb�dd, ett vattenkrus och ett skrin f�r det heliga evangeliet var
allt vad han tarvade.

Atens kristianer k�nde icke ringa uppbyggelse �ver den m�rkv�rdiga

skickelse, att det var �rkehedningens son, som blivit pelarf�ltets nya
prydnad. Liksom Simon vid b�rjan av sitt upptr�dande, s� var nu �ven
Klemens f�rem�l f�r innev�narnes uppm�rksamhet. S�rskilt visade de
unga flickorna deltagande f�r den unge eremiten.

Det enda, som i n�gon m�n st�rde Klemens' lycka, var Simon
pelarhelgonets besynnerliga uppf�rande. Sedan denne i b�rjan mottagit
sin granne med alla tecken till v�lbehag och om kv�llarne, efter
solnedg�ngen, n�r det var tyst omkring dem, kallat honom till pelaren,
f�r att tala med honom och v�lsigna honom, vart han sm�ningom alltmer
trumpen och b�rjade h�lla f�rvirrade straffpredikningar och uttala
f�rbannelser �ver ynglingen, lika regelbundet som han f�rut givit sin
v�lsignelse.

Simon hade n�mligen m�rkt, att han i Klemens f�tt en medt�vlare om de

bes�kandes v�rdnad. Simon var avundsjuk p� sin f�rre �lskling,
Elpenikes son, och ville med sina hotelser skr�mma honom bort.

Klemens tillskrev Simons uppf�rande en helt annan bevekelsegrund. Han

trodde, att helgonets skarpa blick s�g in i hans hj�rta och k�nde dess
f�rd�rv. Men Klemens s�kte f�rg�ves att genom str�ng renlevnad blidka
Simon. Bekymrad h�r�ver v�nde han sig till biskopen och fr�gade denne
om r�d. Petros uppmanade Klemens att med t�lamod uth�rda helgonets
vrede, emedan Simon endast ville pr�va hans st�ndaktighet. Men tillika
skickade Petros Eufemios med ett budskap till Simon, efter vars
emottagande denne synbarligen vart lugnare och l�mnade sin granne i
ro.

TIONDE KAPITLET.

Hos Myro.

Baruk och hans till�mnade sv�rson, den l�rde rabbinen, hade �terkommit
fr�n Jerusalem.

Resan hade varit lycklig. De landstego i Pir�us utan aning om vad som
under deras fr�nvaro tilldragit sig i Baruks hem.

Dess rysligare var den uppt�ckt, som v�ntade dem. Den gamla Ester var
d�d. Hon hade dukat under av sorg och blygsel �ver sin dotter. N�r
Baruk tr�dde �ver tr�skeln till sitt hus, kastade sig Rakel till hans
f�tter. Hennes ansikte var likblekt och st�mplat av f�rtvivlan; hennes
h�r, som under m�nga dagar icke varit ordnat, svallade vilt kring
skuldrorna. En enda blick var tillr�cklig att upplysa Baruk och Jonas
om den arma flickans l�ge. Den gamle mannen stod som f�rstenad av
f�rskr�ckelse. Han lyssnade, utan att s�ga ett ord, till Rakel, som
bad om f�rbarmande och anklagade sig f�r sin moders d�d. D�refter
utbrast han i h�ga j�mmerrop, slet sitt h�r och f�rbannade det
�gonblick, som �tergivit honom �t hans sk�ndade h�rd. Rabbi Jonas, det
stumma vittnet till detta upptr�de, hade avl�gsnat sig, utan att han
m�rkte det.

Samma afton vart Rakel, belastad med sin fars f�rbannelse, f�r alltid
bortvisad fr�n hans �gon.

Hennes f�ruts�gelse till Karmides, att en s�dan dag skulle komma, hade
s�ledes g�tt i fullbordan.

Vi �terse Rakel i ett uselt kyffe, i ett av hamnstadens s�mst

beryktade kvarter.

Hon befinner sig i en kammare, vars inredning vittnar om den yttersta

torftighet. Det lider mot natten. Rummet upplyses av en s�mnig lampa.
Rakel b�r i sin famn ett barn, hennes och Karmides' son. Den lille
gossen sover. Modern betraktar honom med blickar av vild �mhet.

Karmides skulle i detta �gonblick sv�rligen igenk�nt den rike Baruks

vackra och lyckliga dotter. F�rtvivlan och modersgl�dje k�mpa i hennes
t�rda. infallna ansikte. De insjunkna �gonen lysa av en feberaktig
glans.

Nu h�ras steg i den branta trappan, som leder till kammaren. D�rren
ryckes upp, och en kvinna, kl�dd i en v�rdsl�st sittande kiton,
intr�der gnolande p� en visa.

- Vid Dionysos, sade Myro, ty det var hon som intr�dde, bort nu med
alla bekymmer! Se h�r vad jag i afton har sk�rdat!

Hon kastade n�gra silvermynt p� bordet och fortfor:

- Det h�r r�cker f�r tre hela dagar �t dig och mig och din gosse. N�r
vinden bl�ser mot hamnen, �r jag �nnu icke f�r svag att sk�ra lagrar.
Leve k�rleken!

- Tyst, viskade Rakel och pekade p� det sovande barnet.

Myro, som synbarligen var n�got r�rd av druvans safter, nedst�m de

genast den h�gljudda tonen.

- Ah, sover han? sade hon och lutade sig �ver den lille. Vad han �r
vacker, du, och vad han liknar Karmides! Du �r blind, om du icke ser,
att han liknar Karmides, den f�rr�daren! Vad du b�r vara lycklig,
Rakel, som �ger en s�dan skatt! Leve gl�mskan! Bort med alla minnen!
Den dag, som vi leva, �r v�r. Vill du s�lja ungen? Topp, jag k�per
honom ... icke till slav, nej, nej, nej, det var icke min mening ...
utan d�rf�r att jag tycker om honom och vill beh�lla honom.
Vidkommande det, s� vill jag s�ga, att jag i dag har best�llt en vagga
hos v�r granne, snickaren, �t din pojke. Han beh�ver just en vagga ...
och en s�dan m�bel b�r icke misspryda det h�r rummet. En vagga skall
ge det en viss anstrykning av hygglighet och anst�ndighet, en viss
fordran p� aktning och erk�nnande.

- Du �r s� god emot mig, sade Rakel, medan Myro lade sig ned att
t�nda kolen i ett fyrfat f�r att tillreda aftonm�ltiden. Jag kan
aldrig vederg�lla dina v�lg�rningar.

- �h, det beh�vs icke heller. I dag �ro vi rika som persiska
furstinnor. Vi hava penningar, vin och ett br�d, som skall smaka
ypperligt, n�r jag rostat det.

- N�r min fader st�ngde porten bakom sin dotter, och jag irrade
omkring i natten, var det du, som f�rde mig under ditt tak, fortfor
Rakel med en djup suck. Och fr�n den tiden har du varit f�r mig den
�mmaste syster. Mina f�ders Gud v�lsigne dig, goda Myro, och l�te dig,
om du blir olycklig, m�ta ett lika barmh�rtigt hj�rta som ditt varit
emot mig.

- Bah, jag �r n�jd, n�r du blott med t�lamod lyssnar till mina
f�rbannelser �ver karlarne. Den ene �r s� t�mligen lik den andre.
Olympiodoros �r, tro mig, icke ett h�r b�ttre �n Karmides. Jag k�nner
dem b�da, jag--jag som s� ofta l�tsade �mhet f�r Karmides f�r att
g�ra Olympiodoros svartsjuk. Det var den tid, d� jag kallades den
sk�na Myro, och hela Aten l�g f�r mina f�tter. Du b�r veta, Rakel, att
jag haft mina lysande dagar, att jag varit firad och avundad mer �n
n�gon sedan Aspasias tid. Pr�stinnorna vid hamnen kalla mig den
avsatta drottningen. De g�ra det f�r att h�na mig, de sminkade
furierna, som st� d�r nere med sina blomsterkvastar och utbjuda dem
tillika med sig sj�lva �t f�rstkommande fr�mling ... de h�na mig,
emedan de sj�lva aldrig varit n�got b�ttre �n de �ro ... men jag �r
stolt �ver det namnet. Den avsatta drottningen! Just s�. Jag kunde
varit rik, om jag velat t�nka p� framtiden; men det ville jag icke ...
och det �ngrar jag nu icke heller. Jag har bott i sk�na gemak, du
Rakel, och l�tit b�ra mig i gyllene b�rstol av egna slavar; jag har,
kl�dd i byssosluft, purpur och juveler, sv�vat fr�n det ena n�jet till
det andra. Atens vackraste, rikaste och gladaste ynglingar hava
utgjort min livvakt. Men det �r nu f�rbi ...

Myro b�rjade �ter gnola p� en visa, medan hon fortsatte tillredningen

av aftonm�ltiden.

�Seglarn har gynnande sunnanvind. Du som �lskar f�rg�ves,

vet, mig ur famnen slets h�lften av livet: en v�n!

Trefalt lycklig den k�l och trefalt s�ll �r den havsv�g,

fyrfalt salig den vind, vilken min �lskade f�r!

O, om jag vore delfin, p� skuldran jag bure den hulde

h�n till den Rhodiska strand, gl�djens och sk�nhetens �.�

M�ltiden var snart f�rdig--n�gra skivor rostat br�d, n�gra frukter

och mitt p� bordet ett lerkrus med rusgivande vin.

- Kom nu och fr�jda dig �t himmelens och jordens g�vor, sade Myro.
Ett offer �t Dionysos och d�refter en sk�l f�r v�ra trol�sa �lskare!
M�tte de evigt pl�gas i underjorden! Jag undrar, huru Olympiodoros,
n�r han nedtr�der i skuggornas v�rld, skall best� den dom, som v�ntar
honom d�r. Jag skall vara f�re honom och anklaga honom hos de tre
str�nga domarne. Vad skall han s�ga till sitt f�rsvar, n�r jag yppar,
att han brutit de tusen eder, som han svurit mig? Han har intet att
genm�la, ty det duger ej att ljuga. Han skall skickas till den svarte
Tartaren att lida Tantalos' kval. Dock--om han svarar, att Myro hade
blivit ful, att de eder han svor endast g�llde den vackra Myro och
icke den vederstyggliga, m�nne han d� icke skall g� fri? Jag fruktar
det. Ja, han har visserligen r�tt. Mina anpr�k grundade sig endast p�
min sk�nhet och f�rf�llo med den. Men s�g mig allvarligt, Rakel, �r
jag verkligen s� gruvligt ful, som man s�ger?... Hm, jag pratar hit
och dit, fortfor Myro, och du h�r icke vad jag s�ger. Men skall du
icke spisa, min stackars v�n? Du borde vara hungrig som en varginna,
du som har tv� att f�da.

- Nej, jag kan icke spisa nu, sade Rakel. Jag �r icke hungrig.

- Du har ock i dag varit ovanligt lugn. Jag har icke sett dig f�lla
en t�r. Och d�ri g�r du r�tt. Det tj�nar till intet att gr�ta. Tiden
�r en ypperlig l�kare, som endast l�ngsamt tar livet av oss. Medan han
helar gamla s�r, sl�r han nya f�r att hava n�got att syssla med. Den
b�sta balsam han �ger �r likv�l vinet. Det inneh�ller b�de fr�jd och
gl�mska. Kom d� och t�m �tminstone en b�gare. Det skall g�ra dig gott,
Rakel.

- Nej, jag �r icke t�rstig. Om en stund m�h�nda ...

- Man beh�ver icke vara t�rstig f�r att �lska vinet. Se h�r, sade
Myro, i det hon l�mnade bordet och r�ckte �t Rakel den fyllda b�garen.
F�rs�k blott, och jag sv�r, att det skall g�ra dig gott.

Rakel drack n�got f�r att g�ra sin v�lmenta v�n till viljes. S� mycket
flitigare h�ll sig Myro till pokalen. Hon l�mnade samvetsgrant halva
m�ltiden or�rd f�r Rakels r�kning; men vinkruset anlitade hon dess
oftare, som hon var ensam d�rom. Det hade p� senare tider blivit
hennes vana att varje afton, n�r tillf�lle d�rtill yppades, dricka sig
rusig.

- Vet du, Rakel, fortfor den pratsamma Myro, jag har �ven i dag sett
den lille svartmuskige karlen vandra h�r utanf�r, gata upp och gata
ned. Mina �gon skulle bedraga mig mycket, om han icke �r av ditt folk.
I, Judar, han er egen pr�gel, och alla �ren I, tycker jag, mycket lika
varandra. En aning s�ger mig, att han s�ker ingen annan �n dig. Kanske
att din far har b�rjat �ngra sin h�rdhet och vill �terf�ra dig i sitt
hus eller �tminstone skicka dig n�gon hj�lp. Om du icke s� str�ngt
f�rbjudit mig det, s� skulle jag anh�llit den lille karlen och sagt:
du s�ker kanske Rakel, Baruks dotter. Jag skall f�ra dig till henne.

- Nej, Myro, jag besv�r dig vid Gud i himmelen, s�g icke detta, om du
�n en g�ng skulle m�ta honom.

- Din far �r en hj�rtl�s sn�lvarg, sade Myro, p� vilken det om�ttligt

f�rt�rda vinet ut�vade en allt synbarare verkan. Att uppf�ra sig s�
emot sitt eget barn! Jag skall en dag riva ut �gonen p� gamle Baruk.
Borde han icke strukit sitt sk�gg och tackat sin Gud och prisat sig
lycklig, f�r att du sk�nkt honom en s� hj�rtans vacker dotterson! I
st�llet k�r han dig p� porten och l�mnar dig att d� p� gatan. �r det
icke f�rskr�ckligt? �r det, icke hj�rtl�st? O, hj�rtat kan sm�lta
br�stet, n�r man endast t�nker d�rp�.

Myro, som under rusets inflytelse var lika l�ttr�rd som pratsam,
torkade sina �gon, som t�rats.

- S�g icke ett ont ord om min fader, bad Rakel med allvarlig r�st;
skulden �r hos mig. Mitt felsteg har d�dat min moder och gjort min
faders namn till en visa. Han vet icke, vart han skall fly f�r att
d�lja sin blygsel. Jag kan icke gr�ta som du. Jag skulle annars f�lla
blodt�rar �ver min brottslighet. M� Gud miskunda sig �ver mig! Min
b�rda �r st�rre, �n att jag kan b�ra henne.

- Bah, sade Myro, �r du brottslig d�rf�r att du �lskat och svikits?

- D�rf�r att jag brutit mot mina f�r�ldrars vilja och mitt folks lag,
sade Rakel. V�r Gud �r en m�ktig h�mnare, som straffar f�ders och
m�drars missg�rningar inp� barnen. Jag har genom min olydnad och mitt
l�ttsinne d�dat min mor. Det �r rysligt, Myro. Jag ser f�r mina �gon
den stund, d� jag icke l�ngre kunde d�lja min bel�genhet f�r henne.
Hon vart d�dsblek och m�ll�s av f�rskr�ckelse. Jag fick icke nalkas
hennes b�dd, d� hon l�g sjuk. Hon dog omgiven av tj�narinnorna. Men
jag ser henne st�ndigt f�r mina �gon, om dagen och om natten. Jag
s�ger dig, Myro, att hon i natt har st�tt vid min s�ng, stum och blek
och hotande. Hon pekade p� den lille f�r att p�minna mig, att min
missg�rning skall straffas p� honom ...

- Hu, det var f�rskr�ckligt, sade Myro. Men det �r v�l endast en
inbillning, k�ra Rakel. Annars vore det hemskt att vara i ditt
grannskap om natten, n�r din moder �terkommer. Vi skola l�ta lampan
brinna intill morgonen. Jag t�rs icke mer vara i m�rkret. Att ej din
mor f�r ro i sin grav! Det m�ste d� vara n�gonting gruvligt du har
gjort, efter ditt folks f�rest�llning, fast jag f�r min del tycker,
att du endast �lskat och blivit bedragen, stackars flicka. Men ha vi
olja, Rakel? T�nk, om vi icke ha olja till lampan!

- Jag vet icke.

- Jag skall se efter, sade Myro, i det hon, n�stan nykter av sin
hastigt p�komna fruktan, steg upp fr�n soffan, varp� hon nedkastat
sig. Hon b�rjade leta p� en hylla, belamrad med krukor och flaskor,
hela och s�nderslagna, men m�tte icke funnit vad hon s�kte, ty hon
slog ihop h�nderna och utbrast:

- Barmh�rtige gudar! Vad skall jag g�ra? Icke en oljedroppe kvar.

- Myro, hon s�ker icke dig, utan mig. Du kan sova lugnt ... O, Gud,
Gud, var finner jag frid och f�rl�telse? Bland m�nniskor icke. Mitt
folk har f�rskjutit mig. Jag �r utpl�nad ur Israel. Var barmh�rtig,
Herre! Jag flyr fr�n m�nniskorna till dig. Jag l�gger mig och mitt
barn f�r dina f�tter! F�rskjut oss icke! Tag �tminstone den oskyldige
till n�d!

- Oljan i lampan r�cker �nnu en timme, sade Myro till sig sj�lv,
sedan hon unders�kt lampan, varefter hon �nyo v�nde sig till vinkruset
f�r att ur detta h�mta kraft att �vervinna sin sp�kr�dsla. Men, k�ra
Rakel, klaga icke s� d�r! Det l�ter s� hemskt, och jag k�nner vid
dessa ord n�gonting inom mig sj�lv, liksom om jag ocks� vore
brottslig. Prisade vare gudarne, det �r jag likv�l icke. Jag �r
uppfostrad till het�r och har levat glatt och muntert, men aldrig
brutit emot gudarnes vilja. Jag har aldrig f�rorsakat mina f�r�ldrar
n�gon sorg, ty de k�nna icke mig och jag icke dem. Nog b�r jag kunna
sova utan att frukta sp�ken. Men du har alldeles jagat s�mnen fr�n
mina �gon, Rakel. Det blir en otrevlig natt, den h�r.

- F�rl�t mig, Myro. Jag skall f�rs�ka att icke st�ra dig mer.

- Bara du icke klagar, s� �r det bra. L�t oss tala om n�gonting

trevligt, fortfor Myro, i det hon lade sig p� sin soffa och bredde
kitonen �ver sig som t�cke, lampan brinner �nnu en timme, och sedan
skall jag f�rs�ka att sova ... Jo, jag vill s�ga dig, Rakel, att med
dig skall det snart vara bra igen. Ju h�ftigare sorg, dess kortare. Du
�r ung, du, och har framtiden f�r dig. Jag t�nker som oftast p� din
framtid, jag, allt medan du klagar och s�rjer �ver det n�rvarande.
V�nta blott, rosorna skola �terkomma p� dina kinder och elden i dina
�gon. Du skall �ter varda vacker och v�cka m�nnens beundran. Det beror
av dig sj�lv att g�ra din lycka. T�nk dig blott, att bo i pr�ktiga
rum, att hava juveler och de sk�naste kl�der, att �ga slavar och
slavinnor, vara efters�kt och avundad, att ila fr�n n�je till n�je och
se de f�rn�ma ynglingarne vid sina f�tter! Du kan bliva den andra
Myro, den nya drottningen, som h�rskar med Lais' och Frynes spira. Det
kan du, endast du sj�lv vill. Och med en s�dan framtid f�r dina �gon,
huru kan du d� vara dyster och f�rtvivlad? Lita p� mig! Jag skall
f�rhj�lpa dig till din tron och visa, huru du skall besegra dina
medt�vlarinnor. Jag k�nner alla de hemligheter, med vilka sk�nheten
f�rh�jes, och alla de konster, som g�ra henne oemotst�ndlig. Det �r
n�got, som jag f�tt studera alltifr�n barndomen, och som jag grundligt
innehade, n�r jag var fjorton �r gammal. Och sedan dess m� du tro, att
jag f�rs�kt min konst. Praxinoa var ingenting emot mig. Du blir
drottningen, och jag f�rbeh�ller mig att f� vara drottningens
r�dgivarinna. Det f�rsta vi skola g�ra, blir att flytta fr�n detta
usla kyffe till n�gon vacker boning vid Kerameikos. Det andra blir att
skaffa dig vackra kl�der, att hyra en palankin och leja n�gra tj�nare.
Allt det vill jag �taga mig. Jag beh�ver endast g� till en k�pman, som
g�r aff�rer av det slaget, visa dig f�r honom och upph�ja dina
egenskaper ... det skall dun tro, att jag �ven f�rst�r mig p� s�dant
... jag har hj�lpt mer �n en flicka fram i v�rlden ... och han skall
f�rskjuta oss allt vad vi till en b�rjan ha n�digt. Jag gl�der mig i
tankarne �t din framtid, Rakel. Sl� bort sorgerna, min flicka! Leve
vinet och k�rleken!

Myro f�rde kruset till sin mun och putsade d�refter lampan, som hon
st�llt bredvid sin huvudg�rd.

Det var icke f�rsta g�ngen Rakel h�rde Myro tala p� detta s�tt, och
var g�ng hade dennas ord ingivit henne f�rskr�ckelse och �kat den
k�nsla av f�rnedring, varunder hon dignade.

Men i detta �gonblick gjorde Myros framtidsskildring icke det vanliga

intrycket p� Rakel. Baruks olyckliga dotter f�rnam den i sitt �ra, men
hennes tankar voro p� annat h�ll.

Myro iakttog ej den hemska blicken i hennes stora, m�rka �gon, emedan
de l�nga �gonh�ren kastade sin skugga d�r�ver. Rakel satt bredvid sitt
sovande barn och tryckte h�nderna mot sitt br�st. Hennes l�ppar
mumlade mekaniskt en b�n, som hon l�rt i sin barndom. Myro h�rde de
ofattliga ljuden av ett fr�mmande spr�k och fr�gade:

- Vad �r det du s�ger? Du talar f�r dig sj�lv. Sl� bort dina sorgliga
tankar, Rakel! De taga livet av dig, och d� �r det ute med alla v�ra
f�rhoppningar. Ack, den f�rr�daren Karmides! Det �r han, som
f�rorsakat din olycka. Och nu gl�mmer han dig och g�r att fira sitt
br�llop med en annan. Sade jag dig, att jag i dag har sett Karmides?

Rakel, som vid detta namn spratt upp ur sina tankar, f�ste sin blick
p� Myro och fr�gade med matt r�st:

--Vad var det du sade om Karmides?

- Att jag har sett honom i dag p� gatan, svarade Myro, glad att hava
ett samtals�mne, som vann Rakels uppm�rksamhet. M� gudarne straffa den
trol�se uslingen! Han tyckes icke hava n�got samvete. Han s�g s� glad
och lycklig ut, d�r han gick vid sidan av Hermione.

- Han s�g lycklig ut, s�ger du, och han gick vid sidan av Hermione?

- Ja.

- N�r skall deras br�llop firas?

- Om n�gra dagar. Hela staden talar d�rom.

- Ser du dem ofta i varandras s�llskap?

- N�stan dagligen, sade Myro, n�r de vandra till eller ifr�n den
vackra lantg�rden, som Krysanteus �ger ovanf�r hamnen.

- O, vad de m�tte vara lyckliga! suckade Rakel.

- Ja, men jag hoppas, att deras lycka ej skall r�cka l�nge, inf�ll
Myro. Jag hatar Karmides, liksom jag hatar Olympiodoros. Jag har ofta
k�nt stark lust att g� till Hermione och s�ga henne vem Karmides �r,
ty jag k�nner honom b�ttre �n n�gon; men jag fruktar att m�ta honom,
ty om han finge se, huru ful jag nu �r ... o, det �r f�rskr�ckligt att
hava f�rlorat sin sk�nhet, Rakel. Jag blygs att visa mig f�r Karmides;
jag d�ljer mig, n�r jag p� avst�nd ser honom p� gatan. Om han anade
vad som blivit av Myro! O, jag tror, att jag hellre ville d�! De
avundsamma gudarne, som ber�vat mig det b�sta jag �gde, det enda varp�
jag satte v�rde! Nu vill jag ocks� hata gudarne. Av dem har jag intet
mer att hoppas eller frukta ... blott de avv�nda sp�kelser och s�dant
fr�n min b�dd, ty s�mnen �r nu min b�sta v�n, och jag har alltid varit
r�dd f�r sp�ken. Men varf�r l�gger du dig icke, Rakel? Vet du, jag
b�rjar nu bli s�mnig.

S�mnigheten hindrade icke Myro att �n en stund forts�tta samtalet

eller r�ttare monologen.

- Du �r envis, Rakel. Annars skulle du l�nge sedan f�ljt mitt r�d, d�

jag sade dig, att du skulle taga din gosse p� armen och g� till
Hermione och s�ga henne, att han �r Karmides' son. Hon skulle d�
fr�gat dig om dina levnads�den, och du hade omtalat allt vad du lidit.
Vad tror du, att Hermione d� hade gjort? F�r min del �r jag �vertygad,
att hon skulle sagt: det �r du, som har r�ttighet till Karmides' hand.
Jag skall visa honom fr�n mina �gon. Men du vill det icke, Rakel, och
d�ri g�r du or�tt.

- De �ro lyckliga, de �lska varandra. Jag �r f�rg�ten av honom. Dina

ord �ro frestelser, Myro. Jag k�nner mig ofta h�gad att f�lja ditt
r�d. Men blygseln h�ller mig tillbaka. Jag kan det icke.

- Svartsjukan �r en gruvlig pl�ga, Rakel. Tacka din Gud, att hon icke
hems�kt dig. Hon f�rvandlar hj�rtat till ett ormbo, varur tusen
giftiga gaddar framsticka och sarga v�rt inre.

- Jag vet det, sade Rakel till sig sj�lv.

Myros av vinet livade tunga b�rjade �ntligen f�rlamas. Sedan hon

pratat �n en stund och allt oredigare, tystnade hon, och hennes
andedrag vittnade snart, att hon sjunkit i djup s�mn.

D� tog Rakel barnet i sina armar och steg upp. Den lille gossen
vaknade och b�rjade kvida, men tystnade �ter, sedan hon lagt honom vid
sitt br�st. Hon lindade honom omsorgsfullt i den nu urblekta sl�jan,
som Baruk en g�ng sk�nkt sin dotter f�r att d�rmed lysa i synagogan,
gick mot d�rren, stannade d�r, kastade �n en blick omkring den usla
kammaren och sade, i det hon betraktade den sovande Myro:

- Farv�l, goda olyckliga syster! Rakel tackar dig f�r din v�lvilja
och �mhet. M�tte Gud f�r ditt hj�rtas skull visa dig barmh�rtighet!

Med dessa ord l�mnade Rakel kammaren och steg utf�r den tr�nga trappan
ned till en gata, som f�rde till hamnen.

Det vidstr�ckta, av tempel, portiker och f�rr�dshus omgivna hamntorget

l�g tyst och folktomt under det stj�rngnistrande himlavalvet. Man
h�rde endast b�ljorna, som skvalpade mot kajen och fartygen.

Rakel lyssnade till dessa suckande och likv�l friska toner. De

f�rekommo henne som en maning att icke tveka, en v�nlig viskning fr�n
havet, att dess famn stode �ppen f�r att vyssa olyckliga hj�rtan till
ro.

Hon st�llde sina steg �t det h�ll, varifr�n den manande s�ngen n�dde
hennes �ra. Utan att vara sedd av n�gon, stod hon snart p� en av de
breda marmortrappor, som f�rde till vattenbrynet. Hon lutade sig ned,
och en b�lja st�nkte sitt skum p� hennes panna. Det k�ndes friskt och
upplivande.

Barnet, som hon bar i sina armar, vart oroligt och b�rjade gr�ta.
Rakel tystade den lille med kyssar och smekande ord. D�refter l�ste
hon sl�jan, vari han var lindad, och kn�t den kring sig sj�lv och
honom f�r att de icke skulle skiljas i den vida grav, d�r hon s�kte ro
f�r samvetskvalen, svartsjukan och f�rnedringen.

Tryckande underpanten av sin olyckliga k�rlek h�rt intill sin barm,

gick hon med slutna �gon mot randen av trappan.

I detta �gonblick f�rnam en sj�man, som h�ll vakt p� det n�rmast

liggande fartyget, ljudet av en tung kropp, som f�ll i vattnet.
Skymningen hindrade honom se vad det var, och n�r han icke h�rde n�got
rop om hj�lp, �gnade han icke vidare uppm�rksamhet d�r�t, utan
�verl�mnade sig �t sina tankar p� den f�rest�ende resan och hemmet,
som han �gde p� fj�rran kust.
ELFTE KAPITLET.

Likhuset.

D� Myro f�ljande dagen vaknade, fann hon sig ensam i sin kammare.

Undrande vart Rakel med sitt barn g�tt, men �nnu utan att ana n�gon
olycka, rustade sig Myro att g�ra sin toalett f�r dagen.

Detta skedde med mycken omsorg och med tillhj�lp av en liten

metallspegel, en kam och tv� sminkburkar.

Den arma Myro m�ste emellertid f�r sig sj�lv medgiva, att omsorgen var
s� gott som f�rspilld. Hon betraktade sig suckande i spegeln. Den
sjukdom, som hon genomg�tt, hade sk�vlat de rika lockar och den friska
hy, som f�rr varit hennes stolthet. H�ret var bet�nkligt glesnat, och
Myro hade icke ens r�d att anskaffa sig falska lockar. Ansiktet var
uppsv�llt genom flitiga offer �t vinguden och hyn m�rkgul. Detta sista
fel kunde visserligen avhj�lpas genom ett skickligt bruk av burkarnes
inneh�ll--och Myro var m�starinna i toalettens konster--men hon
m�ste likv�l f�r hundrade g�ngen inom sig sj�lv medgiva, att h�r vore
alla bem�danden s� gott som fruktl�sa. Konsten f�rm�dde icke ers�tta
den g�va, som naturen �terkr�vt. Den stackars Myro suckade djupt, och
n�r hon �gnade den urblekta kiton, som hon i dag utvalt, och som var
den b�sta hon �gde, f�llde hon t�rar.

Denna syssels�ttning hade upptagit en god del av Myros f�rmiddag, och

det var f�rst d� hon stod f�rdig att g� ut f�r att f�rs�ka sin lycka
f�r dagen, som hon �ter kom att t�nka p� sin rumkamrat och v�n.

- Men var �r Rakel? Hon, som annars ej kan f�rm�s att l�mna kammaren,
s� l�ng dagen �r!

Myro b�rjade k�nna allvarsamma farh�gor med anledning av Rakels

uteblivande. Hon p�minde sig det ovanliga och besynnerliga lugn, som
denna under f�reg�ende afton visat. Men Myro ville �nnu icke l�mna rum
f�r den gruvliga tanke, som h�rvid uppsteg hos henne. Sj�lv var hon, i
trots av sin usla och f�raktliga st�llning, r�dd f�r d�den och kunde
icke tilltro en varelse av sitt k�n tillr�ckligt mod att frivilligt
st�rta sig i det dystra Hades. Myro skyndade till sin granne,
snickaren, f�r att h�ra, om denne m�jligen sett hennes v�n; om han
visste, vid vilken tid hon g�tt ut och �t vilket h�ll hon avl�gsnat
sig. Snickaren, som just b�rjat arbetet p� den vagga, som Myro ville
sk�nka �t sin lille �lskling, Rakels son, kunde icke l�mna n�gon
upplysning. Men han skakade p� huvudet och menade, att det v�rsta hade
h�nt; han hade v�l blott en enda g�ng sett den stackars judinnan, d�
han tillf�lligtvis m�tte henne i trappan, men han m�rkte d� i hennes
�gon n�gonting, som han f�rst nu riktigt begrepe.

Gripen av �ngest l�mnade Myro denne olycklige tr�stare och �terv�nde

till sin kammare f�r att lugna sig och �verv�ga vad hon borde g�ra.

Den stackars het�ren hade fattat varm tillgivenhet f�r sin

olyckssyster. Myro hade i Rakel funnit en av �det vida h�rdare tr�ffad
varelse �n hon sj�lv var; hon hade i trots av sin egen n�d kunnat visa
henne ett verksamt deltagande och bispringa henne, d� hon var hj�lpl�s
och �vergiven av sina n�rmaste. Detta var den enda rena gl�dje, som
Myro p� l�nge r�nt; ocks� hade hon k�nt sig l�ttare och gladare till
sinnes, alltsedan Rakel kom under hennes tak, och den v�rd, som hon
�gnat modern och barnet, hade i hennes �gon liksom minskat nesan av
det yrke, som gav henne medel att �va denna barmh�rtighet.

D� Myro nu f�rs�kte tr�sta sig �ver Rakels uteblivande och framleta

n�gon lugnande och sannolik orsak d�rtill, rann det henne i sinnet,
att hon under den f�regaende kv�llens samtal hade till Rakel f�rnyat
sin uppmaning att med sitt barn g� till Hermione och hos henne g�ra
sina anspr�k p� Karmides g�llande. Myro s�kte nu intala sig, att Rakel
fogat sig efter detta r�d, och att hon s�lunda begivit sig till
Krysanteus' lantg�rd utanf�r Pir�us.

Myro besl�t att f�retaga en vandring till nejden av lantg�rden.

M�h�nda skulle hon d� m�ta Rakel p� v�gen eller p� annat s�tt f� n�gon
underr�ttelse om henne. Myro k�nde sig f�r orolig att stanna hemma och
under tvivel bida sin v�ninnas �terkomst. Dagen var dessutom vacker
och inbj�d till vandring. Myro gav sig s�ledes p� v�g. Men ingenst�des
fann hon ett sp�r av den f�rsvunna. Ingen hade sett n�gon kvinna med
ett barn p� armen, med utseende och kl�dedr�kt liknande hennes. Myro
v�gade slutligen g� fram till sj�lva villan och till portvaktaren
st�lla samma fr�gor, med vilka hon anh�llit alla andra, som hon m�tt.
Men han visste icke mer �n de. Nedslagen besl�t sig Myro �ntligen att
�terv�nda till hamnstaden. Den v�g hon valde slingrade l�ngs
havsstranden och skuggades av oljetr�d och plataner. P� den
solglittrande vattenspegeln och icke l�ngt fr�n stranden s�gos tv� av
f�rgyllningar gl�nsande blomsterprydda b�tar, som framdrevos med sakta
�rslag under s�ng och str�ngaspel. Myros skarpa �ga igenk�nde i den
ena b�ten Karmides och Hermione, som f�rtroligt sutto vid varandras
sida. I den andra voro n�gra av det f�rlovade parets unga v�nner. Den
glada, intagande synen st�mde s� vackert med himmelens klarhet, havets
lugn och de gr�nskande str�nderna. Men hos Myro v�ckte synen bittra
k�nslor; hon t�nkte p� sin olyckliga v�n och p� sin egen f�raktliga,
gl�djel�sa lott. Hade kanske �ven Rakel bevittnat detta sk�despel?
Skulle hon kunnat uth�rda denna �syn och leva? Myro anade, att det
finnes en f�rtvivlan, svartare �n den hon sj�lv i sina olyckligaste
�gonblick hade upplevat, och mot vilken d�den, l�ngt ifr�n att vara
f�rskr�cklig, �r den ende hugsvalaren.

F�rs�nkt i s�dana betraktelser hade Myro stannat och s�g �nnu efter de
sakta �ver vattenytan sv�vande b�tarne, n�r d�r p� v�gen nalkades
henne en man, som hon ofta m�tt p� Atens gator, och om vilken hon h�rt
mycket talas, n�mligen den kristne pr�sten Teodoros.

Myro visste om denne man, att han till kristendomen hade omv�nt n�gra
av hennes djupast sjunkna systrar, och att han hade givit dessa
kvinnor h�g och berett dem tillf�lle att tr�da in p� en annan och
b�ttre levnadsbana. Hans �dla och v�nliga ansikte hade alltid behagat
Myro, p� samma g�ng som hon k�nt en hemlig fruktan f�r honom och
undvikit, d�r hon kunde, att m�ta hans allvarliga, genomtr�ngande
blick.

�ven Teodoros igenk�nde kvinnan i den urblekta kitonen. Han hade sett
henne str�lande av gl�dje och h�lsa, kl�dd i dyrbara kl�der och buren
av slavar i en gyllene b�rstol. Hans hj�rta beklagade henne icke
mindre d� �n nu.
Het�ren �vertygades snart, att hon ej var ok�nd f�r honom, ty han
h�lsade henne med hennes namn Myro, och d� han p� hennes ansikte
uppt�ckte ett sp�r av sinnesr�relse, stannade han och �ppnade med
henne ett samtal.

Det s�tt, varp� Teodoros under detta samtal framst�llde sina fr�gor
och besvarade Myros, var s�dant, att det likt en magisk nyckel �ppnade
hennes hj�rta f�r honom. Medan de vandrade mot staden, omtalade Myro
s�v�l sin egen levnadshistoria som Rakels.

N�r de kommit i grannskapet av l�nga murarne, �tskildes de, Teodoros

f�r att g� till en sjuk medlem av sin f�rsamling, Myro f�r att ila hem
och se, om icke Rakel under hennes fr�nvaro �terkommit. Men
dessf�rinnan hade Myro lovat Teodoros att f�ljande afton infinna sig
hos en ansedd och f�r sin v�lg�renhet bekant kristen matrona, vars
namn och bostad hon k�nde. D�r skulle hon �ter tr�ffa Teodoros.

Skymningen var redan inne, n�r Myro anl�nde till sin boning. Kammaren
var tom och intet sp�r visade, att Rakel varit d�r under hennes
fr�nvaro. Men en stund d�refter intr�dde Myros granne, den v�lvillige
snickaren. Hans ansikte var mycket blekt, d� han fr�gade Myro, om hon
�nnu visste, var Rakel och hennes barn vore.

Myro svarade, att hon f�rg�ves hade s�kt sin v�n � Krysanteus'
lantg�rd.

- Och jag, som icke s�kte henne, har likv�l sett henne, sade
snickaren. O, det var f�rskr�ckligt! Den arma kvinnan! Jag sade det
likv�l f�rut ... jag s�g det p� hennes �gon. Vaggan l�r nog icke bliva
f�rdig, ty hon beh�vs icke mer.

- O, I gudar, vad s�ger du? Vad har h�nt dem? Var s�g du dem?

- Jag gick helt nyss �ver hamntorget, d� jag nere vid kajen m�rkte en
folkskockning och ville se vad som var � f�rde. Jag anade, att man
hade upptagit n�gon drunknad ur vattnet, och kom genast att t�nka, det
f�rs�krar jag, p� den stackars judinnan. Jag f�ljde hopen. Kosan bar
till likhuset, d�r man l�gger drunknade m�nniskor f�r att de skola
igenk�nnas av fr�nder eller v�nner ...

- Och det var Rakel, som man nu hade funnit i vattnet? inf�ll Myro
�ngestfullt.

- Ja, ja, Rakel och hennes gosse. D�r funnos redan f�re henne tv�
andra lik, som l�go utstr�ckta p� de svarta b�nkarne, och som vid
ljusskenet s�go hemska ut, skall du tro. Men vad var det att se emot
henne? Det var just icke f�rskr�ckligt, men det var r�rande, ty hon
hade bundit barnet fast vid sitt br�st och hade slagit sina armar s�
h�rt omkring det. Lovade vare gudarne, att havet icke fick beh�lla
sitt byte! Det �r dock en tr�st att veta, att hennes skugga ej har att
irra till eviga tider vid Stygens �lv, utan kommer till sin
best�mmelse och f�r lugn i underjorden.

Denna tr�stegrund, h�rfluten ur en allm�n f�rest�llning, att de

drunknades sj�lar icke skulle komma till ro i Hades, innan deras lik
blivit funna och �verantvardade �t jorden, bidrog f�ga att lindra
Myros sm�rta. Hon h�ljde ansiktet i sin kiton och gr�t bittert. N�r
det f�rsta utbrottet av hennes sorg var �verst�ndet, hastade hon till
det omtalade likhuset. M�nga nyfikna voro f�rsamlade d�r, betraktande
den drunknade kvinnan och barnet, som tycktes slumra vid hennes br�st.
Man undrade vem hon var; ingen k�nde henne. Men alla stodo r�rda
omkring den sorgliga gruppen.

Myro tr�ngde genom hopen och hade knappt varseblivit sin v�ninnas
bleka ansikte, som �nnu i d�den bibeh�ll sin pr�gel av djup, ol�klig
sm�rta, f�rr�n hon �nyo m�ste giva fritt lopp �t sina t�rar och sin
klagan.

- Myro, du k�nner henne. Vem var hon? Har hon frivilligt s�kt d�den?
Eller har hon omkommit med sitt barn genom v�da?

Med dessa och dylika fr�gor anh�lls Myro av de n�rvarande.

- Hon var s�ledes en het�r, sade en annan. S�dana kvinnor b�rja med
fr�jd och �nda med f�rtvivlan. Det �r vanligt, det.

- Nej, utbrast Myro, hon var aldrig en het�r, aldrig en fallen och
f�raktad kvinna som jag. Ingen m� skymfa den arma med ett s�dant namn.
Var hon icke olycklig nog i livet f�r att befrias fr�n skam i d�den?
Det �r Rakel, Baruks dotter, den rike m�klarens, som I alla k�nnen.
Viljen I vara r�ttvisa, s� d�men icke henne, utan Karmides, som
f�rf�rde henne, och den h�rde fadern, som jagade henne ur sitt hus,
medan hon bar detta barn sitt sk�te.

Myro kunde icke s�ga mer, ty hennes r�st kv�vdes av snyftningar. Men
upplysningarna, som hon l�mnat, gjorde starkt intryck p� de
n�rvarande, och man h�rde dem �verbjuda varandra i uttryck av
medlidande med den d�da och harm �ver dem, som f�rorsakat hennes
olycka. Det var dock mindre den trol�se �lskaren �n den grymme fadern,
mot vilken deras vrede uttalade sig.

- Han skall nu f� veta vad han gjort, sade Myro; jag skall upps�ka
honom och f�ra honom hit. Om han har hj�rta f�r annat �n sitt guld, s�
skall han �ngra sin h�rdhet; men hans �nger har kommit f�r sent, och
det skall vara hans eviga straff.

Myro skyndade ut. En stor del av �sk�darne f�ljde henne f�r att giva
luft �t sin harm mot den rike m�klaren och bevittna det s�tt, varp�
han emottoge underr�ttelsen om sin dotters och hennes barns d�d.

Hopen, f�rd av Myro, begav sig f�rst till hans handelskontor. Men
g�rom�len voro d�r f�r dagen redan slutade, och man fann icke den man
s�kte. Den outtr�ttliga Myro skyndade nu till Baruks bostad i
kvarteret Skambonide. V�gen dit var l�ng, och flertalet av hennes
nyfikna f�ljeslagar hade skilt sig fr�n henne, innan hon anl�nt till
det p� toppen av denna kulle bel�gna huset.

Myro fann porten l�st. Hon fattade portklappen och bullrade s� l�nge,
tills det slutligen �ppnades. En gammal tj�nare med judiska drag
visade sig och sporde vad hon ville.

- Jag skall tala med Baruk, sade Myro och ville tr�nga in.

Tj�naren h�ll henne tillbaka, d� han vid portlampans sken igenk�nde

vem hon var och s�g hennes uppr�rda utseende.
- Min herre �r sjuk, svarade han, och kan ej emottaga bes�k. Vad �r
ditt �rende? Jag skall framb�ra det.

- Nej, det vill jag sj�lv g�ra.

- Hon skall sj�lv g�ra det ... Vi vilja sj�lva g�ra det, upprepades
av Myros ledsagare, till icke ringa f�rv�ning f�r tj�naren, som
hastigt misst�nkte, att n�got v�ld �syftades, och skyndade sig st�nga
och tillbomma porten. Strax d�refter �ppnades en liten lucka p� denna,
och tj�narens r�st h�rdes �ter, s�gande:

- Men vad �r d� � f�rde? I h�ren att min herre �r sjuk, och kunnen
v�l begripa, att jag icke kan insl�ppa en hop fr�mmande folk p�
g�rden. S�gen ert �rende, och jag skall framb�ra det.

- �r din herre icke sjukare, �n att han kan stiga upp och taga
manteln p�, s� skall han f�lja mig, sade Myro.

- S�g honom, utbrast en annan, att vi hava en h�lsning fr�n hans ...

- Tyst, inf�ll Myro, s�g honom ingenting. Han skall ingenting veta,
f�rr�n han med egna �gon ser. Vi vilja tala med honom, det �r nog. Bed
honom komma ut. Det g�ller en fr�ga om mycket guld och stor vinning.
S�g honom det!

Luckan st�ngdes, och man h�rde tj�narens steg, d� han avl�gsnade sig.

Det dr�jde l�nge, innan porten �ter �ppnades. De som v�ntade d�r
utanf�r tillk�nnag�vo sin ot�lighet genom f�rnyat buller med
portklappen. Slutligen visade sig en liten kaftankl�dd, svartsk�ggig
man av dystert utseende.

- Mina v�nner, vad viljen I? fr�gade han med mild r�st, sedan han
stigit ut p� gatan.

- Du �r icke Baruk, inf�ll Myro. Vi ville tala med den rike m�klaren
och icke med dig.

- Baruk ligger sjuk i sin s�ng. Jag �r hans v�n och fr�nde, rabbi
Jonas, och vad I viljen s�ga honom, kunnen I s�ga mig.

- Du k�nner d� �ven hans dotter, Rakel? fr�gade man.

- Ja, svarade rabbinen. Vad �r det med henne?

- Du skall f� se, sade Myro.

- Och skall omtala f�r Baruk vad du har sett, som om han sk�dat det
med egna �gon ...

- Den girigbuken, den h�rdhj�rtade skurken, inf�ll en annan.

- Jag f�ljer er, sade rabbinen. Vad har h�nt den kvinna, om vilken I
talen, och vart viljen I f�ra mig?

- Du skall snart f� veta det.

Rabbi Jonas f�ljde hopen och �h�rde utan att svara ett ord de
skymford, som regnade �ver Baruk och hela Israel. Myro hade gripit om
hans hand, liksom om hon fruktat, att han skulle undkomma henne. Men
han gick lugnt vid hennes sida och drog icke sin hand tillbaka.

N�r de anl�nt till hamntorget och rabbinen m�rkte, att kosan st�lldes
till det av facklor upplysta huset f�r drunknade, stannade han och
drog djupt efter anden. Han hade berett sig p� ett sorgligt sk�despel;
nu gissade han vad som h�nt.

Emellertid betvang han sin sinnesr�relse och f�ljde Myro, som ropade:
kom, kom!

Kort f�rut hade en liten b�t lagt till vid kajens huvudtrappa nedanf�r
de tv� marmorlejonen, som prydde hamntorget, och Karmides, som kom
fr�n Krysanteus' lantg�rd, stigit i land d�rst�des.

Vi veta, att han tillbragt aftonen i Hermiones s�llskap med en

lustrodd l�ngs den med sommarens yppiga prakt smyckade havsstranden.
Den angen�ma f�rden, som f�rsk�nades av de deltagandes gl�ttighet och
musikens toner, hade dock till slut f�rdystrats f�r Karmides genom en
syn, som han dock icke tillskrev verkligheten, utan sin egen
inbillning.

B�tfarten hade fr�n en liten vik, som badade foten av den sluttning,
d�r Krysanteus' villa var byggd, blivit utstr�ckt till grannskapet av
hamnen. N�r man v�nde kring en liten s�vomkransad holme, �ster om
hamnen, hade Karmides, sk�dande ut �ver den solglittrande vattenytan,
tyckt sig se ur b�ljorna uppdyka ett m�nniskohuvud, omgivet av l�nga,
korpsvarta lockar, vars bleka anlete, n�r det f�r ett �gonblick visade
sig �ver det genomskinliga elementet, tedde dragen av Baruks dotter.
Bredvid detta huvud tyckte han sig se ett annat ... men synen f�rsvann
hastigt som den kommit, i sk�tet av det proteusartade havet, som
alstrar s� m�nga underbara bilder.

Karmides f�rteg sin syn och prisade sig lycklig, att ingen mer �n han
haft den. Han v�nde sig till Hermione, som satt vid hans sida, f�r att
med henne forts�tta det viskande samtalet om naturens sk�nhet, de
gemensamma barndomsminnena och k�rlekens lycka; men orden dogo
sm�ningom p� hans tunga, och han f�rsj�nk i en tystnad, som icke var
det lyckliga, dr�mmande sv�rmeriets.

Umg�nget med Hermione hade icke f�rfelat att ut�va m�ktigt inflytande
p� Karmides. Han �lskade henne nu med en k�rlek, fri fr�n alla
ber�kningar. Den ov�ntade uppt�ckt, som �terf�rt den f�rlorade
Filippos till hans faders hus, hade l�tit Petros frukta, att Karmides,
sviken i sitt hopp att varda den uteslutande arvingen till Krysanteus'
f�rm�genhet, skulle beg� n�gon handling, som kunde f�rr�da den
ursprungliga bevekelsegrunden f�r hans n�rmande till Hermione och hans
lyckade f�rs�k att �terknyta f�rbindelsen med henne. Petros' farh�ga
bekr�ftade sig icke. Karmides hade delat Hermiones gl�dje �ver
broderns �terfinnande och med henne beklagat hans olyckliga
sj�lstillst�nd. H�rtill bidrog �ven hans f�rakt f�r penningen; n�r han
icke l�ngre jagades av fordrings�gare, utan tv�rtom �nyo �gde
penningeutl�narnes fulla f�rtroende, s� gl�mde han �ven sina skulder
och levde som f�rr i dagens gl�dje, ehuru denna numera bar en annan
dr�kt och �gde ett �dlare skaplynne �n f�rr.
Hans gl�dje hade likv�l under dessa dagar varit l�ngt ifr�n oblandad.
Den st�rdes av en r�st i hans inre. Han ville vara v�rdig sin lycka
och kunde det icke, ty emellan honom och detta m�l stodo hotande
minnen och bland dessa Baruks dotters bleka, s�rjande bild. Hermione
k�nde icke det f�rh�llande, vari han st�tt till denna olyckliga unga
kvinna. Hon hade h�rt talas d�rom, men trodde icke ryktet, sedan
Karmides med heliga eder f�rnekat dess sanningsenlighet. Han hade
s�lunda icke v�gat giva henne det fullkomliga f�rtroende, varp� han
k�nde, att hon �gde anspr�k. Han ins�g, att han handlade svekfullt.
Och icke blott i detta avseende och emot henne ensam. Det fanns �n en
omst�ndighet, vars vikt han f�r sig sj�lv ville f�rringa, men som icke
dess mindre i vissa �gonblick av eftertanke f�rf�rade honom. Han var i
hemlighet d�pt. Han var s�ledes f�st vid den kristna kyrkan med ett
band, som visserligen icke p� ringaste s�tt vidkom hans inre m�nniska,
men som var erk�nt av lagen och f�rest�llningss�ttet, och med vilket
hans egen vidskepelse f�rknippade en magisk betydelse.

Det skulle i l�ngden icke kunna d�ljas, att Karmides emottagit dopet.
Hemligheten var i Petros' v�ld, och att han en g�ng skulle nyttja den
f�r att giva Krysanteus en h�rd st�t, var otvivelaktigt. I den stunden
skulle Karmides inf�r Hermione och hennes fader st� som bedragare och
tillika som ett lumpet verktyg i Petros' h�nder.

Karmides' framtidshimmel var s�ledes icke utan moln. En k�nsla av

ov�rdighet och i vissa stunder allvarliga samvetsf�rebr�elser tyngde
honom.

En s�dan var den stund, d� han landsteg vid Pir�iska hamnens

lejontrappa f�r att �ver torget begiva sig till sitt hus.

Den hemska syn, som havet pl�tsligt uppenbarat honom, stod f�r hans
�gon med f�rdubblad klarhet, sedan han l�mnat Hermione och hennes
gl�ttiga v�ninnor, och kv�llens skymning bredde sin sl�ja �ver allt,
som kunde giva hans �gon och tankar en f�rstr�else.

Sysselsatt med denna obehagliga bild kom hans blick att falla p�
likhuset, utanf�r vilket en hartsfackla spred sitt sken och genom vars
�ppna d�rr man s�g de nyfikne, som betraktade de d�de.

Karmides k�nde en rysning genomila sina lemmar. Var det bleka ansikte,
som uppsteg ur havet och som �nnu stirrade mot honom, ett foster av
hans inbillning eller var det kanske en verklighet? Likhusets svarta
b�nkar skulle m�h�nda kunna svara p� fr�gan.

Karmides stannade och riktade d�refter sina steg till det sorgliga
st�llet. Det var nyfikenhet, som drev honom; det var en hemsk aning,
som han ville nedtysta, det var hans samvete, som med tvingande makt
f�rde honom dit.

Han intr�dde, men stannade vid tr�skeln, ty det f�rsta, som m�tte hans
�gon, det var liken av Rakel och hennes barn.

Var det �nyo en synvilla? Var det fantasien, som f�regycklade honom
denna skepnad med Rakels anletsdrag och m�rka lockar--med armarne
krampaktigt knutna kring en sp�d varelse, vars bl�bleka anlete l�g
tryckt till hennes br�st?

- Det �r Rakel, Baruks dotter, h�rde han yttras bland de n�rmaste

�sk�darne. Orden lj�do i hans �ra som en anklagelse f�r mord, och hans
dystra ansikte, hans hemska blick f�rklarade honom skyldig.

I detta �gonblick anl�nde Myro med rabbi Jonas och dem, som ledsagat
henne, n�r hon gick att upps�ka Baruk. Karmides m�ste giva dem rum och
avl�gsna sig fr�n d�rren, n�r de intr�dde.

Rabbi Jonas nalkades liken. Hans utseende var lugnt; endast en

ryckning i l�pparne antydde r�relsen i hans sj�l.

- Det �r Baruks dotter, sade han. Var �r f�rest�ndaren, att jag m�

tala med honom om den d�das och hennes barns begravning?

F�rest�ndaren f�r likhuset var tillst�des. Rabbinen v�nde sig till

honom och upptog ur g�rdeln sin penningpung. Detta skedde med en k�ld,
som f�rv�nade de n�rvarande och ingav Myro en harm, som �gonblickligen
skulle urladdat sig, om hon ej i samma �gonblick varseblivit Karmides.

- Ah, �r du h�r, min Karmides? utbrast hon. �r det f�r att fr�jda dig
�t ditt verk? Vilka gudar styrde din kosa hit? Var det eumeniderna
eller andra? Karmides, se h�r �r Rakel, din trolovade, och h�r �r din
son, din egen son, Karmides!

Vid namnet Karmides v�nde sig rabbi Jonas om. Hans �gon, nyss lugna,
nu gnistrande av en tillbakah�llen eld, m�tte Karmides' skygga blick,
d� denne sm�g bort, ledsagad av Myros h�gljudda h�n och de �vriges
tysta f�rbannelser.

Ordningen kom d�refter till rabbi Jonas. Men Myros bitterhet uppl�ste
sig snart i t�rar; hon kastade sig ned vid Rakels l�ger och gr�t.

Sedan rabbinen, vars lugn tycktes orubbligt, �verenskommit med

likhusets f�rest�ndare om begravningskostnaden och g�ldat den, stack
han pungen i g�rdeln och beredde sig att g�. Men vid �synen av Myros
t�rar lade han sin hand p� hennes skuldra och bad henne f�lja sig. Han
ledsagade denna b�n med en blick, som gjorde den oemotst�ndlig. Myro,
som inbillat sig, att han hade ett hj�rta av sten, att han var en
f�rh�rdad ockrare och ingenting annat, f�rv�nades �ver uttrycket i
hans �gon.

- Du s�rjer henne, viskade rabbinen. Du m�ste s�ledes i livstiden

hava k�nt henne. Jag vill, att du skall tala med mig om hennes sista
dagar. Men l�t oss g� ut, d�r vi �ro ost�rda. Jag var Rakels
trolovade. Beh�ver jag s�ga dig mer?

Myro f�ljde honom. Hon hade i rabbi Jonas igenk�nt den lille
svartmuskige karl, som ofta l�tit sig se utanf�r det hus, d�r hon
bodde.

Hon gissade nu, att det var medlidande eller n�gon annan
bevekelsegrund, som s� ofta hade f�rt rabbinen dit. Hon p�minde sig
�ven, att Rakel talat om en l�rd och aktningsv�rd man, som Baruk �mnat
till sin dotters make, och Myros hj�rta vart nu v�lvilligare st�mt
emot den rike m�klarens fr�nde, s� att hon �ngrade, att hon �st s�
mycken bitterhet �ver hans huvud.

De satte sig ned p� fotst�llet till en av hamntorgets bildstoder, och

Myro f�rtalde f�r rabbinen Rakels senaste �den.
Rabbinen lyssnade stillatigande; men hans tystnad var icke k�ldens,
det f�rnam Myro av en sympatisk ingivelse.

N�r Myro slutat sin ber�ttelse, bad henne rabbi Jonas med n�got
sv�vande r�st att visa Rakel och hennes barn den sista hederstj�nsten
--att f�ljande morgon, vid en tid, som rabbinen tillk�nnagav, f�lja
dem fr�n likhuset till begravningsplatsen f�r ok�nda drunknade, d�r
det var best�mt, att de skulle vila. Sj�lv kunde han det icke utan att
bryta mot sitt folks heliga lag.

Myro undrade �ver en s�dan lag, men lovade gr�tande att uppfylla hans
�nskan.

D�refter tryckte rabbi Jonas hennes hand med n�stan v�ldsam styrka och
avl�gsnade sig.

Myro �terv�nde till sin ensamma boning.

N�sta morgon var hon tidigt uppe f�r att f�lja sin v�ninna och sin
lille �lskling till graven. Tv� slavar buro den f�r mor och son
gemensamma kistan till den ensliga, ov�rdade begravningsplatsen.
Het�ren i sin slitna kl�dning f�ljde dem. Het�rens t�rar voro det enda
offer, som �gnades de b�da d�das skuggor.

Myro var hela dagen sorgsen. Hon hade emellertid icke gl�mt sitt l�fte
att m�ta Teodoros, den kristne pr�sten. Mot aftonen gick hon till det
hus, d�r hon skulle finna honom.

Myro fann i detta hus samlade n�gra m�n och kvinnor, alla kristianer,
men av olika st�nd och villkor. Hon emottogs med v�nlighet av alla.
Teodoros hade f�rberett dem p� hennes ankomst. De voro samlade f�r att
h�ra ordet f�rkunnat av Teodoros. Myro, full av blygsel och
f�rl�genhet i dessa aktningsv�rda och allvarliga m�nniskors s�llskap,
satte sig vid d�rren p� en ensam plats, fj�rran fr�n de andra
�h�rarne, n�r Teodoros uppsteg och b�rjade tala. Han talade om synden
och fr�lsningen. Synden hade hitintills f�r Myro varit ett n�stan
ok�nt begrepp; men n�r Teodoros utredde det, s� var det, som om hennes
medvetande genom sig sj�lv hade klarnat och avh�ljt dragen av en
sanning, som l�nge, fast�n sl�jad, st�tt f�r hennes sj�ls �ga.

Efter synden talade Teodoros om fr�lsningen. Han p�pekade icke dess

plats i n�gon dogmatisk l�robyggnad; han endast uppl�ste och
utvecklade den enkla ber�ttelsen om synderskan, som, d� Jesus satt
till bords i faris�en Simons hus, intr�ngde d�r, kastade sig till
nasarenens f�tter, v�tte dem med sina t�rar och torkade dem med sina
lockar.--Denna kvinna, sade Teodoros, k�nde s�kerligen, �tminstone i
vissa stunder, sorg �ver sig sj�lv. M�h�nda hade hon ett l�ttsinnigt
lynne, som till�t henne att f�rjaga sj�lvf�rebr�elsen, men hon m�ste
dock ofta funnit sina usla fr�jder f�rbytta i kval, k�nt det
f�rf�rligaste av allt, som m�nniskan kan utst�, n�mligen f�rtvivlan
under n�jets larv.

Myro t�nkte p� sig sj�lv vid dessa ord.

Teodoros skildrade, huru faris�en, full av avsky, ville st�ta

synderskan bort, men huru Jesus, Guds son, upph�jde hennes �nger �ver
den stoltes r�ttf�rdighet och gav henne f�rl�telse och tillf�rs�krade
henne fr�lsning genom k�rleken och tron.

Myro sm�lte i t�rar. Detta enda drag ur galil�ens levnad var m�ktigt
att vinna hennes sj�l �t honom. Hon igenk�nde sig sj�lv i synderskan
och skulle, som hon, velat kasta sig till den gudomlige m�starens
f�tter, om han i synlig m�tto st�tt f�r hennes �gon.

Detta var ej det enda tillf�lle, d� Myro i samma krets av v�nliga och
glada m�nniskor fick h�ra evangelium f�rkunnat av Teodoros.

N�gon tid d�refter hade den f�rra het�ren, Afrodite Pandemos'

pr�stinna, blivit en trosvarm medlem av Kristus' f�rsamling och en
�rbar tj�narinna i det hus, d�r hon gjorde sin f�rsta outpl�nliga
bekantskap med det glada budskapet.

Vid samma tid avled den rike m�klaren Baruk, s�som man sade, av sorg
�ver sin dotter.

Huru f�rv�nades man icke i Aten, n�r man fick veta, att Baruk hade
testamenterat en ansenlig summa penningar �t het�ren! Huvuddelen av
sin f�rm�genhet hade han sk�nkt till tempelbyggnaden i Jerusalem, det
�vriga till sina fattiga trosfr�nder i Aten.

Det var rabbi Jonas, som meddelade Myro underr�ttelsen om

arvsf�rordnandet. Hon emottog penningsumman, men �verl�mnade den till
Teodoros f�r att anv�ndas till barmh�rtighetsverk, sedan hon f�rst
s�rjt f�r att en enkel v�rd upprestes p� Rakels och hennes sons grav.
V�rden var en urna utan inskrift, ty det var ingen utom Myro, som
ville k�nna dem, vilka slumrade d�runder.

TOLFTE KAPITLET.

Br�llopet.

Tillrustningarna till Karmides' br�llop med Hermione voro redan

b�rjade. �nnu tv� dagar, och man hade hunnit den, p� vilken f�reningen
mellan de b�da �lskande skulle fullkomnas.

Under den senast f�rflutna tiden hade Hermione likv�l icke k�nt sig
lycklig. Karmides hade underg�tt en pl�tslig f�rvandling. Han var
dyster och f�ordig. Han visade sig tankspridd och kall i hennes
s�llskap. Huru f�rklara detta? Hon bad om hans f�rtroende. Men han
nekade henne det. Han f�rs�krade, att det var s�llheten, som gjorde
honom tankspridd. Och medan han f�rs�krade detta, vittnade dock hans
v�sen, att han lj�g, och i hans blick l�g en skygg fruktan, som om
furierna skakat sitt ormgissel �ver hans huvud.

Hermione s�g sin fader k�mpa med djupa bekymmer. Detta nedtryckte
henne icke mindre. Sj�lv hade hon under de senare dagarne m�st r�na
flera bevis p� den f�rbittring, som hos atenska folket, hedningarne
s�v�l som de kristne, r�dde mot Krysanteus. Till och med det lilla
antal, som hitintills troget underst�tt honom, hade nu med f�
undantag, under inflytelsen av den allm�nna meningen, dragit sig
tillbaka. Gymnasierna stodo tomma, och ungdomen, trotsande den h�rde
censorn, samlade sig som f�rr kring Epikuros' vansl�ktade l�rjungar.
Barmh�rtighetsstiftelserna voro inr�ttningar, av vilka endast de vid
dem anst�llda tj�nstem�nnen drogo f�rdel. Folket knotade �ver de
summor, som offrades p� dylikt; de sjuke och fattige fruktade dem,
emedan onda, m�h�nda till en del sanna rykten voro om dem i omlopp.
Bland stadens f�rn�mligare sl�kter fanns knappt n�gon, som ej ans�g
sig hava sk�l att klaga �ver Krysanteus, emedan enskilda deras
medlemmar tr�ffats av den oblidkeliga str�nghet, varmed han sk�tte
sitt censorskall. Han hade avsatt osedliga offerpr�ster och anklagat
och sakf�llt oredliga �mbetsm�n i massa. Till de lediga platserna
funnos f� eller inga s�kande, ty de missn�jde hotade varje s�dan med
f�rf�ljelse. Att de avsatta pr�sterna kastade sig i kristna kyrkans
armar var en vanlig f�reteelse. Denna gjorde oupph�rligt proselyter ej
blott ibland de ringare klasserna, utan �ven inom de bildade.
Krysanteus' verksamhet medf�rde helt andra frukter �n dem han
�syftade. Han var icke blind f�r detta. Han b�rjade i sj�lva verket
f�rtvivla om m�jligheten att vinna seger �t den sak, vars stridsman
han var.

Till dessa bekymmer s�llade sig den sorg och gr�melse, som Klemens
ingav honom. Den offentliga rannsakningen med Petros hade nu b�rjat,
och var g�ng han f�rdes inf�r domstolen, ledsagades han av folkskaror,
som uttryckte sitt deltagande f�r honom. Klemens hade inkallats f�r
att l�mna upplysningar om sin fosterfader. I st�llet f�r att v�cka
n�gon anklagelse mot denne, hade han under de kristianska �h�rarnes
jubel kastat sigi biskopens armar och h�gtidligt tackat denne f�r det
inflytande han tillv�llat sig p� hans �den. Och d� Klemens h�rde, att
r�tteg�ngen utan tvivel skulle sluta med en d�dsdom �ver Petros,
uppfylldes han av avsky mot sin fader och uppenbarade dessa k�nslor
utan hejd i folkets �syn. Han fortfor �nnu att leva i grottan vid
pelarf�ltet, och hans rykte f�r helighet steg med varje dag. De
homoiusianska kvinnorna �lskade att kalla honom �den helige Klemens�.
Uttrycket smekte den unge asketens �ra. Han hade segrat i striden med
sin sinnliga natur, och segerns frukt var ett sj�lstillst�nd, vari han
oftare s�llskapade med �nglarne och den heliga jungfrun �n med
v�rldens verkligheter.

Krysanteus hade gjort en utflykt till Eleusis f�r att se det nya
tempel, som uppf�rdes d�r. Det var natt, d� han, stadd p� hemv�gen,
nalkades Aten. En av dessa br�da, h�ftiga och snabbt �verg�ende
stormar, som �ro egna f�r de s�dra landen, hade utbrutit �ver den
resandes huvud. Regnet f�ll i strida str�mmar och blixtarnes vita sken
lyste nejden.

Men icke l�ngt fr�n dubbelporten upph�rde regnet, och formannen, som
hitintills vandrat vid sidan av sina uppskr�mda, f�r ljungeldarne
skyggande h�star, kunde �ter intaga sitt rum p� vagnen framf�r sin
herre.

De voro nu i grannskapet av pelarf�ltet. Medan Krysanteus t�nkte p�

sin son, som tillbragte natten i den �ppna grottan, pekade formannen
mot ett svagt ljussken, som syntes fr�n f�ltet, och fr�gade, varifr�n
detta kunde komma.

Krysanteus l�mnade vagnen och tillsade formannen att k�ra vidare. Han
ville bes�ka Klemens. Lampskenet kom fr�n dennes grotta.

Den unge anakoreten hade f�rmodligen vakat under stormen, mot vilken
hans usla boning endast kunde hava l�mnat otillr�ckligt skydd.

Krysanteus ville se, huru Klemens befann sig. Kanske ocks�, att han
nu, i natten och ensamheten, sedan elementens raseri b�rjat l�gga sig,
var mer h�gad att uth�rda �synen av sin fader och lyssna till hans
v�lvilliga ord.

I denna f�rhoppning tog Krysanteus sin v�g �ver den v�lbekanta

begravningsplatsen och styrde kosan mot det fr�n andra sidan f�ltet
synliga ljusskenet.

Han stod snart i grannskapet av anakoretens grotta.

Lampan, st�lld intill en v�gg, som skyddade henne mot bl�sten,

upplyste h�lans inre. Klemens satt p� sin mossb�dd. Han var icke
ensam. Gent emot honom, med ryggen v�nd mot grottans �ppning, satt
hopkrupen p� marken en hisklig skepnad, i vilken Krysanteus till sin
f�rv�ning uppt�ckte Simon pelarhelgonet.

Simon hade under det h�ftigaste �skv�dret l�mnat pelaren och begivit
sig till sin granne. De hade redan l�nge samtalat, och samtalet
fortfor �nnu, n�r Krysanteus stannade utanf�r grottan. Simon talade
med h�g och vredgad r�st.

- �n en g�ng: drag h�dan, sade han, v�nd till Klemens. Jag k�nner
dig, yngling. Du �r son av den gamle ormen och sj�lv en orm, som jag
fostrat vid min barm. Du har hitkommit f�r att bestj�la mig, men akta
dig, Filippos, jag har skarp syn och skarp h�rsel. Tjuven skall komma
p� skam.

- Fader, sade Klemens med synbar �ngslan, jag f�rst�r icke dina ord.
Varf�r vredgas du p� mig? �r det d�rf�r att mitt hj�rta �r ont? Jag
beder dagligen om ett nytt, och himmelen synes vilja h�ra mig, ty
�nglarne och Guds moder hugna mig med sin �syn och rena mig med sitt
umg�nge. Har icke �ven du, Simon, k�mpat med synden, innan du vann den
helighet, som nu omstr�lar dig? Hav undseende f�r min ungdom, fader,
och l�t mig vara i ditt grannskap f�r att uppbyggas och styrkas av
ditt f�red�me.

- Himmelen har sj�lv talat, inf�ll helgonet. Det var mina b�ner, som
�ppnade hans mun. �skan r�t i ditt �ra, att du skall draga h�rifr�n,
och blixten hotade att splittra dig, om du �nnu vanhelgar detta
st�lle. Vad har du h�r att sk�ta?

- Jag har sagt det, v�rdnadsv�rde Simon. Vredgas nu icke l�ngre.

- Ah, jag k�nner nog ditt upps�t. Du �r hits�nd av din f�rbannade

fader f�r att n�dga mig d� av hunger och t�rst. O, jag �r rysligt
hungrig, klagade Simon med j�mrande r�st; de fromma och givmilda hava
gl�mt den gamle f�r att begapa den unge. Ingen stillar nu min hunger,
ingen l�skar nu min tunga. Alla g� till dig. Ah, ve �ver dig,
Filippos!

- Din anklagelse �r or�ttvis, fader Simon. Jag n�jer mig med ett
br�d, och vattnet, som jag dricker, h�mtar jag sj�lv ur k�llan.

- Man kallar dig den helige, fortfor Simon med v�sande r�st. Har du
h�rt, att man kallar dig den helige?
- Ja, svarade Klemens, och jag vill med Guds hj�lp varda v�rdig att
b�ra detta namn.

- Men jag s�ger dig: g� h�rifr�n! Nu genast skall du g� f�r att

aldrig �terkomma. Denna natt �r farlig, Filippos. Himmelen har �nnu
icke utt�mt sina blixtar. Akta dig f�r min f�rbannelse--och f�r mina
klor. Med dessa h�nder har jag strypt Paulos. De veta, huru de skola
kl�mma en strupe. Akta din egen!

- 0, min Gud, vad s�ger du? Du talar of�rnuft, Simon. Vem s�ger du,
att du har strypt?

- Lamaragschugojim ... det var Paulos' sista ord. Jag gl�mmer dem
aldrig. Han satt i tornkammaren och l�ste, som han pl�gade, i Davids
psalmer, n�r jag sm�g mig in och strypte honom. Det var en Gudi
behaglig g�rning, som st�r inskriven vid mitt namn i livsens bok.
Lamaragschugojim. K�nde du Paulos? Nej, nej, du kunde icke k�nna
honom. Du var d� ett barn. Den k�tterske patriarken hade hungrat i sex
dagar, n�r budet kom, att han skulle d�. Makedonios ville det, och
kejsaren ville det �ven. Makedonios tillf�rs�krade mig himmelens
salighet och lovade uppfostra min Petros till en stor man, om jag
gjorde det.

Jag �r nu helgon, och min son �r biskop. Jag hatade icke Paulos, men
jag hatar dig, Filippos, emedan du �r en otacksam, avundsjuk,
f�rr�disk son. Jag s�ger dig �n en g�ng: g� h�rifr�n eller akta dig
f�r mina klor! K�nn sj�lv, huru de kunna kl�mma!

Simon hoppade fram till Klemens, utstr�ckte sina l�nga, magra armar,
och hans k�ttl�sa, m�rkbruna fingrar grepo kring Klemens' hals.

Ynglingen gjorde en v�ldsam anstr�ngning f�r att slita sig l�s. Men
f�rg�ves. Simons armar och fingrar voro som av j�rn. Han sl�ppte icke
sitt tag. Hans �gon, lysande av vansinnets eld, tycktes kasta gnistor.

- Pojke, v�ste han, sv�r att g� h�rifr�n ... f�r alltid ... eller jag
stryper dig!

Fattad av d�dsfasa skulle Klemens svurit den ed, som helgonet

avfordrade honom; men han kunde det icke. Han k�nde sig n�ra att
kv�vas. F�rskr�ckelsen gav honom en �gonblicklig styrka, s� att han
f�rm�dde resa sig upp fr�n mossb�dden, d�r han suttit under detta
upptr�de. Han grep med ena handen om den ryslige gubbens l�nga, toviga
sk�gg; den andra s�kte instinktm�ssigt fiendens �gon f�r att bl�nda
honom.

Simon uppgav ett skri, liknande ett s�rat vilddjurs rytande. Hans
h�nder sl�ppte sitt tag. Klemens hade intryckt hans ena �ga. I n�sta
�gonblick f�llo b�da under brottningen till marken.

Men Klemens' kraft var nu utt�md. Simon kastade sig �ver honom och
grep �nyo med de l�nga nagelv�pnade fingrarne kring hans hals f�r att
strypa honom. Klemens f�rlorade medvetandet.

Hela detta upptr�de hade endast upptagit n�gra sekunder. I n�sta

�gonblick hade Krysanteus ilat till sin sons hj�lp. Med m�da lyckades
han befria Klemens ur pelarmannens h�nder. Simon uppgav ett ursinnigt
rop, n�r han igenk�nde sin nye motst�ndare. Han reste sig p� sina
genom den oupph�rliga kn�b�jningen vanformade ben. Blodet rann ur hans
intryckta �ga; det andra tycktes spruta l�gor.

Det b�rjade nu mellan Krysanteus och pelarmannen en l�ngvarig

brottning, varunder denne senare utvecklade hela styrkan hos en
vansinnig, som �r i raseri. Lampan nedst�ttes, och de k�mpande omg�vos
av m�rker p� sin tr�nga valplats. Krysanteus lyckades f�rflytta
striden fr�n grottan till f�ltet d�r utanf�r, och h�r segrade hans
fr�n ungdomen genom gymnastiska �vningar utvecklade styrka. Men segern
var icke avgjord, s� l�nge Simon �nnu kunde r�ra sina lemmar. Hans
�gonm�rke under striden var motst�ndarens strupe, och han hade lyckats
att f� tag omkring denna, n�r Krysanteus �ntligen tr�ngde sin ryslige
fiende mot stadsmuren och med en v�ldsam st�t krossade hans huvud.

Simon f�ll, ett blodigt lik, till hans f�tter.

Klemens hade under striden �tervunnit sitt medvetande. N�r Krysanteus

med svettdrypande panna v�nde sig bort fr�n den slagne, s�g han
ynglingens vita kiton fladdra f�r vinden utanf�r �ppningen till
grottan.

F�rvirrad och sk�lvande av f�rskr�ckelse hade Klemens �skadat den i

hans grannskap utk�mpade striden mellan tv� i m�rkret oredigt
skymtande skepnader, som f�r hans inbillning antogo j�ttestorlek och
vidunderliga former.

Det vilda skratt och det lamaragschugojim, som det mordiska helgonet
utst�tte, n�r det lyckats f� tag om sin motst�ndares strupe,
�vertygade Klemens, att den ene av k�mparne var Simon, och p�minde
honom, tillika med den sm�rta, han k�nde i sin hals, om det ohyggliga
upptr�det i grottan och om den d�dsfara, vari han nyss sv�vat. Fasan
kom hans blod att stelna. M�rkret hindrade honom att igenk�nna sin
r�ddare, och n�r striden var �ndad, och den ene av skepnaderna n�rmade
sig honom, visste han icke, om det var Simon eller den andre. Hans
medvetande hade klarnat, men blott ett �gonblick, f�r att omt�cknas av
ett varaktigare m�rker. Han uppgav ett rop av fasa och vacklade
tillbaka, n�r Krysanteus fattade hans hand.

- Filippos, h�rdes Krysanteus' r�st, det �r jag, din fader. Frukta

icke! Uslingen, som ville m�rda dig, �r straffad. F�lj mig h�rifr�n!

Klemens h�rde befallningen, igenk�nde r�sten och lydde. Han l�t f�ra
sig vid Krysanteus' hand �ver pelarf�ltet och genom Kerameikos till
huset vid Tripodgatan. Men de svar han under v�gen gav p� sin faders
fr�gor vittnade om sj�lsf�rvirring.

Och tyv�rr var denna icke av �verg�ende slag.

Upptr�det i grottan hade givit sista st�ten �t ynglingens l�nge

vacklande f�rst�nd. Klemens var svagsint.

Den f�ljande dagens sol fann icke mer Simon p� pelaren, varifr�n han
s� l�nge h�lsat hennes uppg�ng. Den gamle Batyllos, vandrande om
morgonen �ver f�ltet, s�g honom ligga med krossat huvud och blodigt
ansikte bredvid stadsmuren. Han var d�d.

Den p�ls, som i livstiden utgjort helgonets dr�kt, �terfanns i

grottan, varest den unge anakoreten pl�gade vistas. P� Simons nakna
kropp s�gs �ver ryggen ett l�ngt och djupt �rr, vars tillkomst ingen
brydde sig med att s�ka f�rklara. Det var m�rket efter det gl�dgade
j�rn, varmed Petros, homoiusianernas biskop, hade f�rst�tt att
uppv�cka sin fader fr�n de d�da.

Ryktet om Simon pelarhelgonets of�rd spred sig med utomordentlig hast

genom staden. Man utt�mde sig i gissningar �ver hans d�dss�tt. Det som
mest f�rv�nade alla var, att han ej fanns liggande vid foten av sin
pelare; man kunde d� antagit, att han nedst�rtat och f�tt huvudet
krossat genom fallet. Nu h�ntydde allt p�, att han under natten l�mnat
pelaren, och att han dukat under f�r n�gon fiende efter en v�ldsam
kamp, varav den genom regnet uppbl�tta marken i grannskapet av grottan
bar tydliga sp�r.

Det hemlighetsfulla i tilldragelsen skingrades snart. Krysanteus

skyndade att underr�tta myndigheterna om h�ndelsens f�rlopp.
Kristianerna fingo veta, att det var �rkehedningen, som hade m�rdat
deras dyrkade helgon. De omst�ndigheter, som r�ttf�rdigade hans
handlingss�tt, ans�go de f�r diktade. De uppfylldes av ett raseri, som
d�mpade deras fruktan f�r �verhetens sv�rd. N�r det homoiusianska
pr�sterskapet avh�mtade den d�de och i h�gtidligt t�g f�rde det
blodiga liket genom gatorna f�r att bis�tta det i storkyrkan, tr�ngdes
kring b�ren en ursinnig massa, som gav luft �t sin vrede i vilda
hotelser mot arkonten. Aten fick samma utseende som under dagarne vid
Konstantius' d�d. Om eftermiddagen stormades det f�ngelse, i vilket
Petros f�rvarades; d�rrarna uppbr�tos, och f�ngen f�rdes, mot sin egen
uttalade �nskan, av folkhopen till sitt hus, som han likv�l strax
d�refter l�mnade f�r att frivilligt �verantvarda sig i r�ttvisans
h�nder.

Upploppet skulle antagit ett �n mer hotande utseende, om ej Krysanteus

skyndat att kv�va det med v�ld. I kraft av den myndighet, som kejsaren
l�mnat i hans hand, �vertog han bef�let �ver den i Aten varande
krigsstyrkan och anv�nde henne med skonsl�s str�nghet. Legion�rerna
angrepo med f�llda lansar de bullrande hoparne och skingrade dem. Blod
utg�ts p� flera punkter av staden. Emot natten var lugnet �terst�llt,
och en m�ngd kristianer, som tillf�ngatagits under upploppet,
insp�rrades i f�ngelserna, f�r att f�ljande dagen sakf�ras som
upproriska emot den kejserliga makten.

Det var under s�dana sorgliga f�rh�llanden dagen inbr�t, p� vilken

Krysanteus skulle fira sin dotters br�llop.

* * * * *

Karmides och Hermione hade samvetsgrant iakttagit de �rvda bruk och

heliga handlingar, med vilka tv� �lskandes lagliga f�rening firades av
f�derna. De hade gemensamt offrat �t de gudomligheter, som voro
�ktenskapets h�gnare, �t allfader Zeus, �t Hera och den jungfruliga
Artemis. Hermione hade avskurit sina lockar och nedlagt dem p�
vishetsgudinnans altar. Dessa ceremonier f�rr�ttades, s�som
vederb�rligt, dagen f�re br�llopet.

P� aftonen av br�llopsdagen tr�ngdes v�ldiga folkskaror p� Tripodgatan

och torget nedanf�r Akropolis f�r att se brudt�get, n�r det fr�n
Krysanteus' hus skulle begiva sig till brudgummens vid ing�ngen till
Pir�iska gatan. B�da husen voro sedan morgonen smyckade med l�v och
blommor av brudparets unga v�nner.

Slutligen visade sig t�get. Det �ppnades av en med vita h�star

f�rsp�nd vagn, vari bruden �kte vid sidan av nymfagogen eller
brudriddaren, en ung, ogift v�n till Karmides. Vagnen f�ljdes av en
vitkl�dd, kransad skara, som i h�nderna bar facklor. Bland de sk�na
flickor, Hermiones v�nner, som tillh�rde densamma, s�gos Ismene och
Berenike. Ynglingarne, som parvis ledsagade flickorna, voro till
st�rre delen f�rn�ma fr�mlingar och l�rjungar av Akademia eller
tillh�rde de s�dana med Krysanteus eller Karmides n�rskylda familjer,
som, i trots av den allm�nna oviljan mot arkonten, av bruket n�dgades
deltaga i h�gtidligheten.

Hermione var kl�dd i en dr�kt av byssjs och purpurtyg och enligt

h�vdvunnet bruk sl�jad. Sl�jan dolde hennes bleka anlete, som annars
skulle r�jt oro, lidande och dystra aningar.

T�get ledsagades av musikanter, som l�to den lydiska fl�jten tona i

livliga, sprittande melodier.

Det hela f�retedde vid facklornas sken en h�gtidlig anblick, men

likv�l ingalunda s� gl�ttig som andra upptr�den av samma slag.

Ynglingarne och flickorna sk�mtade icke med varandra, s�som annars var
�vligt. Fr�n de talrika �sk�darne h�rdes inga bifallsrop. De iakttogo
djup tystnad. Inga v�nner till brudparet tr�ngde sig fram f�r att
lyck�nska det. Inga h�gtidskl�dda gossar hade sj�lvmant infunnit sig
f�r att str� blommor framf�r vagnen eller kasta blomsterkvastar p�
brudt�rnorna.

Innan t�gets sista led hade l�mnat Krysanteus' hus, st�rdes det av
n�got, som var och en m�ste anse f�r ett d�ligt f�rebud.

Den svagsinte Klemens visade sig i ett av f�nstren. Han hade efter det
hedniska s�ttet kransat sig, h�gtiden till �ra.

Han uttalade med h�g r�st n�gra ord, som de n�rst�ende hedningarne
m�ste uppfatta som en hemsk profetia, och i vilka kristianerna
igenk�nde den helige siaren Johannes' ord:

- Med s�dan hastighet skall du f�rkastad vara, och ljus och ljusstake
skall icke mer lysa dig, och brudgums och bruds r�st skall icke mer
h�rd vara i dig. Ve, ve �ver dig!

Efter dessa ord f�rsvann det bleka ansiktet ur f�nstret. M�nga av

br�llopsg�sterna hade h�rt dem.

N�r t�get anl�nt utanf�r brudgummens hus, emottogs det av honom och
n�gra hans v�nner.

Karmides, kransad och kl�dd i en lysande dr�kt av purpurtyg, lyfte sin

brud ur vagnen, r�ckte henne handen och f�rde henne �ver sin tr�skel.

D�refter tog den egentliga festen sin b�rjan.

Festen fortfor, som vanligt, till l�ngt inp� natten. G�sternas

f�rst�mning var i b�rjan synbar. Det olyckliga f�rebud, under vilket
man l�mnat brudens hus, tyngde p� sinnena, och det viskades mellan
g�sterna om vad den svagsinte ynglingen sagt. Karmides var den ende,
som syntes glad och lycklig. Men de �dla vinerna, som t�mdes under
m�ltiden, v�ckte �ntligen sk�mtets fj�rilar till liv; de utvecklade
sina vingar och b�rjade fladdrande sv�va �ver det kransade laget.
Ann�us Domitius, som f�rest�llde brudgummens fader, anslog lyckligt
den gl�ttigare ton, som nu vart r�dande. Och n�r br�llopss�ngerna
uppst�mdes och musiken manade de unga till dans och lek, var det
dystra f�rebudet gl�mt, och n�jet str�lade fr�n alla ansikten, vilka
icke, som brudens, voro d�mda att g�mma sig under sl�jan.

Karmides satt bredvid Hermione och viskade, f�rtjust och lycklig, med
henne, n�r utanf�r f�nstren uppst�mdes en bullrande musik. Denna
avl�stes av en dubbelk�r av vackra r�ster, ynglingars och flickors,
som sj�ngo en br�llopss�ng till det unga parets �ra.

Det var Olympiodoros, Palladios och en m�ngd av den glada skara, som
pl�gade samlas i Epikuros' tr�dg�rdar, vilka p� detta s�tt togo farv�l
av en v�n, som gick att utbyta den frie Eros' v�lde mot hans
allvarsammare broder Hymens.

S�ngen v�xlade mellan ynglingarnes och flickornas k�rer, och b�da

sj�ngo gemensamt omkv�det, med vilket varje vers slutade:

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

Flickorna klagade �ver aftonstj�rnan, den grymmaste av de of�rg�ngliga

eldar, som efter kaos t�ndes p� himmelens valv. Ty det �r
aftonstj�rnan, som rycker den blyga, darrande bruden ur hennes moders
famn och �verl�mnar henne �t en dj�rv och h�ftig yngling. En stad, som
intages av en skonsl�s fiende, �r v�l den mer att beklaga �n hon? S�
sj�ngo flickorna, men uppst�mde icke f�rty, n�r de klagat ut, det
livliga omkv�det:

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

Ynglingarnes k�r svarade, att ett bloss med ljuvligare sken �n

aftonstj�rnans varken lyser f�r jordens d�dlige eller Olympens gudar.
Vad f�r�ldrarne fastst�llt helgas av henne; vad de �lskande l�nge
�nskat r�ckes givmilt av henne ...

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

- Systrar, b�rjade flickorna �nyo, aftonstj�rnan har ryckt en v�n ur

v�r krets. N�r vi h�danefter om v�ren vandra i skogen och p� �ngarna
f�r att plocka doftande blommor, skola vi sakna henne, som var den
�lskligaste bland oss alla. Hon �r bortf�rd av en r�vare. Onyttig var
all v�r vaksamhet. Aftonstj�rnan medf�r natten, och natten medf�r de
lurande tjuvarne. Vad �r en brudgum annat �n en tjuv, fast namnet �r
ett annat?

- Br�der, sj�ng i sin ordning ynglingak�ren, vad det roar flickorna

att g�cka oss med en l�tsad klagan! De efterl�ngta vad de s�ga sig
frukta ...

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

Flickorna fortforo:--�lskad av alla �r blomman, som v�xer i den v�l

omg�rdade tr�dg�rden, d�r hon varken hotas av det betande lammet eller
den ristande plogen. Vindarne smeka, solen livar, regnet fostrar
henne. Gossar och flickor efterstr�va henne. Men plockad vissnar hon
och efterstr�vas nu av ingen. Det �r med flickan som med blomman.

Ynglingarne svarade:--Vinrankan, som of�rm�ld lever d�r hon f�ddes,

p� det vilda f�ltet, lyfter sig aldrig mot himmelen och fostrar aldrig
den milda druvan. Hon b�jer sig tyngd till jorden. Men f�rm�ler hon
sig med den h�gv�xta almen, s� varder hon �lsklig f�r odlaren och f�r
sig sj�lv. Det �r med flickan som med rankan ... Sjungen d�rf�r med
oss:

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

B�da k�rerna f�renade sig nu i slutversen, vars inneh�ll var detta:

- Leven v�l och lyckliga, brud och brudgum! Lato,

ungdomsuppfostrarinnan, v�lsigne er med sk�na barn! Kypris styrke er
trogna k�rlek, och Zeus f�rl�ne er varaktigt v�lst�nd! Soven, men
gl�mmen icke att vakna i morgon! Vi �terkomma med morgonens stj�rna
...

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

Efter s�ngens slut lj�do �ter de lydiska fl�jtema, ledsagade av lyror

och cittror.

Bland de talrika �h�rarne till den ovan skildrade serenaden voro �ven
presbytern Eufemios och rabbinen Jonas.

B�da hade viktiga �renden att utr�tta. Eufemios kom ifr�n Petros och
bar i sin g�rdel ett brev, som tidigt f�ljande morgon skulle
�verl�mnas till Krysanteus.

Detta brev inneh�ll endast n�gra rader. Petros lyck�nskade Krysanteus

och det nygifta paret och uttalade sin v�lsignelse �ver deras
f�rening, vilket han f�rklarade sig g�ra i den kristna kyrkans namn,
emedan Karmides tillh�rde denna p� ett ouppl�sligt och evigt s�tt
igenom d�pelsens undf�ngna n�d.

Denna �verraskande uppt�ckt skulle f�r Krysanteus inviga den kommande

dagen.

Rabbi Jonas hade ett annat �rende, som m�ste �nnu samma natt utr�ttas.
Rabbinen bar i g�rdeln under sin kaftan en v�lslipad dolk, vars udd
till yttermera visso var f�rgiftad.

Alltsedan Baruks d�d hade rabbi Jonas f�ga visat sig bland sina
landsm�n och trosv�nner. Han hade icke heller upptr�tt i synagogan.
Man sade, att han var mycket sjuk, att han f�rt�rdes av n�got inv�rtes
lidande, och detta sannades av hans utseende. Han hade p� den senaste
tiden magrat mycket, och han var mer hopsjunken �n n�gonsin.

Rabbi Jonas hade alltifr�n br�llopst�gets ankomst tillbragt aftonen

utanf�r Karmides' hus.

Nu, under serenaden, hade han valt sin plats helt n�ra husets port.
Vid hans sida stod en man med judiska drag, en fr�nde till rabbi
Jonas.

Denne man var juvelhandlare och hade under de f�reg�ende dagarne ofta
varit kallad till Karmides i och f�r valet av de smycken, varmed den
nygifte mannen p� morgonen efter br�llopsnatten, enligt bruket bland
de rike, skulle beg�va sin unga hustru.

Juveleraren k�nde s�ledes husets inre och hade f�r �vrigt genom
Karmides' unge tj�nare Alexander vetat f�rskaffa sig s� noggrann
beskrivning p� st�llet, som hans v�n rabbi Jonas kunde beh�va till
utf�rande av sin avsikt.

D�r de b�da nu stodo, fanns i portg�ngen, helt n�ra dem, till v�nster
en trappa, som f�rde till en kammare i husets andra v�ning. Om d�rren
till denna kammare var l�st, kunde hon utan sv�righet �ppnas med en
lieformig hake, som rabbinen bar i sin g�rdel och i vars bruk han
under de senare dagarne, d� han varken f�rm�dde studera eller f�rr�tta
sin tj�nst, hade haft god tid att �va sig. Fr�n kammaren, som vanligen
var tom, f�rde en annan d�rr till en kring husets g�rdsida l�pande
balkong, varifr�n hela v�ningen med dess olika l�genheter var
tillg�nglig.

Rabbinen k�nde mycket noga bel�genheten av brudkammaren och de till

denna gr�nsande rummen.

Om han efter fullbordat upps�t v�lbeh�llen lyckats l�mna huset, s�

voro alla �tg�rder tr�ffade till en skyndsam flykt ifr�n Aten.

Nu avvaktade han den l�mpliga timmen f�r sitt f�retag. Hans v�sen bar
pr�geln av lugn beslutsamhet. N�r serenaden tystnat och st�rre delen
av det utanf�r huset samlade nyfikna folket avt�gat med musikanterna,
l�mnade honom juveleraren och f�ljde hopen. Rabbinen stannade p� sin
plats, lyssnade till det glada sorlet fr�n br�llopsg�sterna och
r�knade dem, som avl�gsnade sig.

N�r sorlet f�rtonat och endast de med brudparet n�rmast befryndade

g�sterna �nnu funnos kvar, gick rabbinen med tysta steg uppf�r den
omtalade trappan.

Han hade v�l ber�knat sin tid. I denna stund f�rdes Hermione vid
facklors sken till ett � ena sidan om brudkammaren bel�get rum, d�r de
sista ceremonierna skulle f�retagas, innan hon av sina v�ninnor leddes
till brudb�dden.

Enligt �vligt bruk hade Karmides vid samma tillf�lle avl�gsnat sig f�r
att i ett rum � andra sidan, under ett r�koffer �t Kypris, avvakta
dessa ceremoniers slut och brudt�rnornas bortg�ng.

Karmides hade alltifr�n bes�ket i likhuset varit f�rf�ljd av Rakels

och hennes sons bleka skepnader. Om natten visade de sig vid hans
l�ger; om dagen stodo de aldrig klarare f�r hans �gon, �n n�r han var
i Hermiones s�llskap. Han hade f�tt en f�rest�llning om de kval
Orestes, jagad av eumeniderna, uth�rdat; och trodde han numera p� en
gudamakt, s� var det den, som s�nder samvetskvalen.

Under denna afton hade han likv�l k�nt sig fri fr�n �ngesten. De
gudar, som gynna k�rleken och �ktenskapet, hade utest�ngt furierna
fr�n br�llopssalen. Rakels skepnad hade icke uth�rdat br�llopsgl�djen,
utan vikit fr�n hans sida. Hon skulle �terv�nt, ifall det olyckliga
omen, varunder bruden l�mnade sin fars hus, hade omtalats f�r honom.
Men g�sterna hade f�rtegat det. Det var opassande och farligt att tala
om ett olyckligt f�rebud. Man kunde tillviska varandra, att man
iakttagit det, men ingenting vidare; och det fanns v�l ej n�gon, som
f�rg�tit att f�r sig sj�lv till�gga den gamla formeln vid s�dana
tillf�llen: �gudarne avv�nde olyckor!�

Karmides hade nu blott en �nskan: att de sista g�sterna skulle g�. Han
l�ngtade att vara ensam med sin brud. Han h�rde fr�n kammaren p� andra
sidan brudgemaket de unga kvinnornas glada sk�mt med Hermione, medan
de enligt bruket tv�dde hennes f�tter med vatten, h�mtat ur den heliga
k�llan Kallirhoe. Han p�minde sig, att han sj�lv hade en from pl�gsed
att uppfylla, och kastade n�gra r�kelsekorn i fyrpannan p� en trefot,
bedjande h�runder till Kypris, k�rlekens gudinna.

Kammaren, d�r han befann sig, hade tv� d�rrar. Den ena, som nu stod
�ppen, f�rde till brudgemaket, den andra till den f�rut omtalade
balkongen.

Karmides' uppm�rksamhet togs ett �gonblick i anspr�k av ett obetydligt

buller, som h�rdes utanf�r. Han trodde, att n�gon av g�sterna eller
husets tj�nare f�rorsakat det under g�endet �ver balkongen.

Orsaken var dock en annan. Det var rabbinen, som, efter att hava
kastat en blick genom d�rrens t�ta gallerverk, riglade henne
utv�ndigt.

Strax d�refter �ppnades d�rren mellan samma balkong och brudgemaket,

men s� tyst, att Karmides skulle ingenting f�rnummit, om ej hans blick
varit riktad �t detta h�ll.

Brudkammaren upplystes svagt av en enda taklampa. Vid skenet av denna

s�g Karmides en m�rk skepnad, som med ljudl�sa steg �verskred golvet
och styrde kosan rakt emot den plats, d�r han stod.

Utom sig av �verraskning igenk�nde han Rakels forne trolovade,

rabbinen, som han ofta sett i Baruks hus.

Rabbinen var dock mycket f�r�ndrad och liknade snarare en hemsk

andeuppenbarelse �n en levande m�nniska, under det han nalkades med
tysta steg, och lampskenet f�ll p� hans bleka ansikte, vars �gon,
flammande ur djupet av sina gropar, voro oavl�tligt f�sta p� Karmides.

Innan denne var m�ktig av ett ord, hade rabbinen kommit i hans
omedelbara grannskap och st�ngt d�rren till brudrummet bakom sig.

- Vem �r du som kommer? ... Och vad vill du h�r?

Med dessa ord br�t hastigt den bleknande Karmides tystnaden.

- Fr�ga, vilka vi �ro som komma, och vad vi vilja h�r, sade rabbinen
med d�mpad r�st; m�rker du ej, att vi �ro flera?

- Jag igenk�nner dig. Du �r Jonas, rabbinen. Men vad s�ker du h�r?

Vad f�ranleder dig att komma p� s�dant s�tt och vid denna timme?
- Tala icke ensamt till mig, sade Jonas. Du borde se, att jag f�ljes
av flera.

- Du talar som en vansinnig. M�nniska, vad vill du? Jag l�ser i dina
�gon ett ont upps�t.

- Jag s�g din bruds�ng, sade Jonas; hon lyser sk�nt av silver och
elfenben. Men du skall aldrig vila i den. Hon �r b�ddad f�rg�ves. Ack,
det gives brott, som, n�r de skola vederg�llas, g�ra den allsm�ktige
h�mnaren till en n�dst�lld gud. Alla hans vredes vikter �ro som ett
dun mot tyngden av en enda uslings od�d. Han kan icke till�mpa sin
egen lag, som bjuder �ga f�r �ga och tand f�r tand. Hade du �gon s�
m�nga som himlavalvets och jag sl�ckte dem, och t�nder som djupets
Behemot och jag utbr�te dem, s� vore dina kval ett intet mot dem, som
du f�rorsakat oss--mig och henne och dem, som g�vo henne livet. Om
jag rycker dig fr�n din bruds omfamning, kan jag likv�l icke fr�nrycka
dig hennes hj�rta. Nej, jag kommer icke f�r att vederg�lla, ty h�r �r
ingen vederg�llning m�jlig, utan endast f�r att svalka mina pl�gor i
ditt blod, sedan jag sagt dig, att du i natt skall kyssa d�den och
icke Hermione.

Karmides, som nu hunnit sansa sig och, innan rabbinen uttalat sin
avsikt, gissat den, gjorde en r�relse f�r att kasta sig �ver honom och
sl� honom till golvet.

Rabbinen drog sig tillbaka och blottade sin dolk.

- Udden �r giftig, sade han. Blott en rispa och du skall d� under

pl�gor, gruvligare �n de besattes. Usle f�rf�rare, som stal min sj�ls
utvalda, el�ndige son av ett f�rbannat och orent sl�kte, som v�gat
sk�nda en dotter av Guds utvalda folk, s�k icke d�dens kalk; jag skall
�nd� r�cka dig honom. Kunde jag endast g�ra det droppe f�r droppe och
st� bredvid och �se dina kval!

Karmides uppfattade fullkomligt faran av sitt l�ge. Medan hans fiende

talade, hade han n�rmat sig den d�rr, som ledde till balkongen. Han
s�kte hastigt �ppna henne f�r att r�dda sig med flykten. Men rigeln
gjorde motst�nd. Flykten �t detta h�ll var honom avskuren. Den andra
d�rren bet�cktes av rabbinen, som nu med lyft dolk n�rmade sig. I
styrka och vighet oj�mf�rligt �verl�gsen sin motst�ndare, skulle
Karmides, som ingalunda saknade mod, hava f�rs�kt att vrida dolken ur
hans hand; men hotelsen, att denna var f�rgiftad, hade gripit hans
inbillningskraft och h�ll honom p� avst�nd.

I detta �gonblick h�rdes fr�n brudgemaket t�rnornas glada r�ster, n�r

de, efter full�ndade ceremonier, h�gtidligt f�rde sin v�n till den
blomsterprydda, av byssosskyar omsv�vade bruds�ngen.

Rabbinens mun drog sig till ett underligt leende, som tycktes uppmana
Karmides att lyssna.

Denne s�g sig om efter en sista r�ddning. Att ropa p� hj�lp skulle
tj�na till intet, ty h�r var n�sta �gonblick avg�rande. Hastigt
fattade han om den massiva, av brons och silver gjutna trefoten f�r
att nyttja den som sk�ld emot det f�rsta angreppet och som ett
anfallsvapen, innan det andra hunnit g�ras.

Men trefotens v�ldiga tyngd, som utgjorde mer �n en mansb�rda, till�t

icke, i trots av en krampartad kraftanstr�ngning, den skyndsamhet, som
h�r var av n�den. I n�sta sekund hade Jonas genom den tunna kitonen
st�tt dolken �nda till skaftet i Karmides' br�st.

Den giftiga udden hade funnit och genomborrat hans hj�rta.

Han f�ll, utan att uppgiva ett rop, livl�s till golvet, som �verg�ts
med hans blod.

Man hade i brudkammaren h�rt det dova bullret vid hans fall. I n�sta
�gonblick slogs d�rren upp, och kvinnorna, f�rstummade av h�pnad, s�go
en svartsk�ggig, kaftankl�dd gestalt, med ett hemskt, blodst�nkt
anlete, skrida dem f�rbi och skyndsamt f�rsvinna genom den motsatta
d�rren, som ledde till balkongen.

Hermione var den f�rsta, som �tervann sin fattning. Hon skyndade till
kammaren, som den ok�nde l�mnat, och d�r hennes brudgum skulle avvakta
henne.

Men vid den syn, som m�tte henne h�r, vacklade hon tillbaka och sj�nk
sansl�s i sina framilande v�ninnors armar.

Kvinnornas rop kallade Krysanteus och de f� kvarvarande g�sterna till

st�llet.

Medan de samlade sig kring det blodiga liket, hade en annan

serenadgivande flock av Karmides' v�nner stannat utanf�r
br�llopshuset.

Man h�rde �nyo musik och s�ng och det h�vdvunna omkv�det, som f�rekom
i br�llopsvisor:

Hymen, giv lycka och fr�jd! Hymen�os, eja, Hymen�os!

TRETTONDE KAPITLET.

Dagen d�refter.

Morgonen, som f�ljde den olyckliga br�llopsdagen, var best�md att

sanna ett rykte, som l�nge kringflugit fr�n mun till mun.

Det hade n�mligen viskats, att kejsaren var d�d. Han skulle hava
stupat i en drabbning mot perserna. Ingen hade �nnu v�gat h�gt
f�rkunna ryktet. Det hade varit h�gm�lsbrott. Men det var likv�l
knappast n�gon, till vars �ra det icke n�tt.

Kristianerna trodde det, emedan de l�nge v�ntat ett s�dant slut p�

Julianus' levnad. Hedningarne trodde det icke, emedan de hade alltf�r
mycket att frukta av dess sanningsenlighet.

Ryktet var dessutom utpyntat med vidunderliga till�gg. Kristianerna

ville veta, att i de flyende persernas leder hade visat sig en ryttare
i ljusstr�lande rustning, och att den hedniske kejsaren, medan han
f�rf�ljde fienden, tr�ffades av ett eldgl�nsande spjut, som slungades
av denne ok�nde k�mpes hand.

Ryktet tillade, att de romerska legionerna efter Julianus' d�d hade

till kejsare �ver v�rlden utropat en simpel livdrabant, som var ivrig
kristen och tillgiven den r�ttrogna homoiusianska bek�nnelsen.

Den f�rskr�ckliga, i dunkel inh�ljda tilldragelse, varmed Karmides'

och Hermiones br�llop �ndat, hade knappt hunnit omtalas i staden och
varda f�rem�l f�r samspr�k p� torg och gator, f�rr�n talet d�rom
tystades genom ankomsten av en viktigare underr�ttelse. En kurir hade
fr�n Korintos anl�nt till prokonsuln �ver Akaja med brev fr�n
krigssk�deplatsen. Samtidigt med denne hade en pr�sterlig brevb�rare
fr�n patriarken Makedonios ankommit till den f�ngslade homoiusianske
biskopen i Aten.

Vid pass en timme d�refter s�gs Ann�us Domitius till h�st framf�r
fronten av den p� torget uppst�llda atenska bes�ttningen, som i
n�rvaro av en ofantlig folkmassa hyllade den nye kejsaren, Jovianus.

Kristianernas jubel �verr�stade soldaternas hyllningsrop. Den nye

kejsaren var kristen och homoiusian. D�rom var icke l�ngre n�got
tvivel.

De kristianska hoparne ilade fr�n torget till Petros' f�ngelse f�r att
befria honom. Men n�r de anl�nde dit, var f�ngelset redan tomt.
Stadens myndigheter hade kommit massan i f�rv�g och skyndat att
�tergiva den nu pl�tsligen �ter m�ktige och inflytelserike mannen hans
frihet.

Samma myndigheter hade �ven utan dr�jsm�l l�tit �ppna f�ngelsed�rrarna

f�r de kristianer, som h�ktats som deltagare i det upplopp Simon
pelarhelgonets d�d f�rorsakat.

H�nf�relsen bland kristianerna minskades f�ga av den underr�ttelse,

som anl�nde samtidigt med den om Julianus' d�d och det nya
kejsarvalet, att n�mligen i trots av alla Julianus' segrar Jovianus
hade slutit en neslig fred med Persien, �terl�mnat icke allenast alla
vapentagna landstr�ckor, utan �ven de fem provinser, som redan l�nge
varit inf�rlivade med romerska v�ldet, samt till barbarerna avtr�tt
�sterns fasta b�lverk, den viktiga staden Nisibis, vars innev�nare
f�rg�ves under kn�fall och b�ner anropat honom om till�telse att f�
f�rsvara sina murar. Emedan kejsaren var kristian, s� rosades denna
fred f�r att vara lika n�dv�ndig som vis.

Samma morgon, p� vilken dessa m�rkliga underr�ttelser intr�ffade i

Pallas Atenas ur�ldriga stad, utlystes en folkf�rsamling, som h�lls
under stort tillopp s�v�l av kristianer som av den gamla l�rans
bek�nnare. Dessa senare dolde sin sm�rta �ver Julianus' d�d; f�r m�nga
mildrades dess bitterhet genom vissheten, att Krysanteus' inflytande
fr�n detta �gonblick var brutet, och att man nu finge tillf�lle att
h�mnas den skymf hans oblidkeliga str�nghet tillfogat s� m�nga av
stadens ansedda familjer. Sedan man beslutit om de festligheter, med
vilka Aten skulle fira Jovianus' tronbestigning, uppsteg en av
Krysanteus' motst�ndare med anm�rkningar mot det val, varigenom han
stannat i sitt �mbete som f�rste arkont. Folkf�rsamlingen f�rklarade
valet olagligt och Krysanteus avsatt fr�n �mbetet.

Underr�ttelsen om detta beslut framf�rdes till Krysanteus, medan han

delade sina omsorger mellan sin av �dets tunga hand tr�ffade dotter,
sin svagsinte son och f�rberedelserna till sv�rsonens begravning. Han
emottog nyheten utan sinnesr�relse; men n�r budb�raren bortg�tt, f�ll
en t�r p� hans kind, som kanh�nda dock mindre var utpressad av
atenarnes otacksamhet �n av det brev, han h�ll i sin hand, fr�n
Ammianus Marcellinus, vari denne bekr�ftade Julianus' d�d och
redogjorde f�r hans sista stunder.

Den unge hj�ltens d�d var v�rdig hans levnad. Under en blodig
drabbning, i vilken persernas ofantliga ryttareskaror och
elefantlinjer l�nge motstodo det romerska fotfolkets angrepp, hade
Julianus, som k�mpade i det h�ftigaste stridsvimlet, s�rats av ett
kastspjut, som intr�ngde i revbenen och stannade i det inre av levern.
Sedan han f�rg�ves s�kt rycka det d�dande vapnet ur s�ret, hade han
vanm�ktig fallit fr�n h�sten och av sin livvakt burits ur striden.

I sitt brev till Krysanteus skildrade nu Ammianus Marcellinus som

�gonvittne Julianus' sista timmar med samma r�rande och h�gtidligt
st�mmande f�rger som han m�lat dem i sin historia.

N�r Julianus var buren till sitt t�lt och vaknat ur den vanmakt, vari
blodf�rlusten s�nkt honom, befallde han fram sin h�st och sina vapen.
Det var l�karens sorgliga plikt att underr�tta honom, att hans s�r var
d�dligt och att m�nga timmar icke �terstode honom att leva. Han
emottog detta budskap med lugn. Det, som nu f�ljde, p�minde om
Sokrates' sista stunder. �V�nner och vapenbr�der�, sade han till
filosoferna och f�ltherrarne, som omg�vo hans b�dd, �naturen
�terkr�ver av mig sitt l�n, och jag �tergiver det med en villig
g�lden�rs hela gl�dje. Filosofien har l�rt mig, att sj�len ej �r sant
lycklig, f�rr�n denna �dlaste del av v�r varelse �r frigjord fr�n de
band, som inskr�nka hennes krafter. Gudstron har l�rt mig, att en
tidig d�d ofta varit fromhetens l�n; jag emottager som en ynnest av
gudarne den skickelse, som tryggar mig mot faran att vanhedra en
levnad, som hitintills s�kt vara dygden och mandomen trogen. Jag
hemb�r nu min tacks�gelse till det h�gsta v�sendet, som icke
tillstatt, att jag skulle omkomma genom en tyranns grymhet eller en
sammansv�rjnings dolkar eller en tynande h�lsas vederv�rdigheter; men
unnat mig att mitt under vandringen p� en hedrande bana p� ett lysande
och �rofullt s�tt f�rflyttas fr�n jorden.�

Sedan Julianus med lugn r�st talat s�, f�rdelade han kvarlevorna av
sin f�rm�genhet bland sina v�nner. Bland dessa saknade han en vid sin
b�dd: f�ltherren Anatolios. D� han fr�gade, varf�r denne icke infunnit
sig f�r att emottaga hans farv�l, upplystes han, att Anatolios stupat
i drabbningen. Vid detta meddelande framtr�ngde t�rar den d�endes
�gon; men han sansade sig snart och f�rebr�dde milt de n�rvarande, att
de �verl�mnade sig �t en ohejdad sorg �ver bortg�ngen av en furste,
som snart skulle f�renas med himmelen.

D�refter v�nde sig Julianus till de n�rvarande filosoferna Priskus och

Maximos, med vilka han underh�ll ett samtal om sj�lens od�dlighet till
inemot midnatten, d� han uppgav sin ande.

S�dan var ett �gonvittnes skildring av Julianus' d�d.

Biskop Petros d�remot, som n�gra timmar efter sin frigivelse hade
upptr�tt p� storkyrkans predikstol f�r att med den samlade kristianska
menigheten tacka Gud f�r att han borttagit kristendomens fiende fr�n
jorden--Petros hade redan nu en annan ber�ttelse f�rdig om samma
tilldragelse. Till en b�rjan f�rtalte han de troende, att Julianus'
d�d hade blivit honom, Petros, uppenbarad natten innan den timade, och
detta av samma �ngel, vars eldl�gande spjut hade kastat avf�llingen
till jorden. D� hade Julianus f�rt handen till sitt s�r och kastat av
sitt blod mot himmelen, s�gande med dyster harm: Galil�, du har
�vervunnit mig! Vidare f�rs�krade Petros, att avf�llingen d�tt under
de f�rf�rligaste samvetskval, f�rbannande den stund, d� han �vergav
den rena homoiusianska bek�nnelsen, och likv�l of�rm�gen att med sin
otrogna sj�l anamma fr�lsningen genom Kristus' f�rtj�nst. Hans d�d,
insk�rpte Petros, var ett nytt och �vertygande bevis p� den oj�viga
sanning, att ingen kan d� lycklig utan i kristna kyrkans armar. Till
sist uppbyggde biskopen sin f�rsamling med den f�rs�kran, att
vakterna, som st�tt utanf�r kejsarens t�lt, hade med egna �gon sett,
huru dj�vulen bortflugit med hans sj�l i sina rysliga klor.

Biskop Petros hade ytterligare ett f�rv�nande underverk att omtala,

varom s�gnen medf�rts av de fr�n Asien anl�nda kejserliga agenterna.
En jordb�vning, f�ljd av en virvelvind och m�ktiga eldsl�gor, hade
kullst�rtat de uppf�rda grundvalarne till det nya templet i Jerusalem,
och eldkulor, som tid efter annan stego ur jorden, hade bortdrivit
judarne, n�r de h�rdnackat f�rnyade sina byggnadsf�rs�k.

Detta f�rs�krade Petros, och efter honom hava Krysostomos, Ambrosius

och andra kristna skriftst�llare f�rs�krat detsamma.

Menigheten var ingalunda sinnad att tvivla p� Petros' ord. Det var
endast Atens judar, som v�gade g�ra svaga inkast mot deras
sanningsenlighet p� grund av andra f�rdem�ns vittnesb�rd, som icke
visste av n�gon jordb�vning, utan endast det, att vid underr�ttelsen
om Julianus' d�d hade den kristna befolkningen rest sig och hindrat
judarne forts�tta arbetet.

F�rberedelserna till Karmides' begravning st�rdes samma afton genom

Petros, som l�t underr�tta Krysanteus, att hans sv�rson som medlem av
den kristna kyrkan m�ste jordas enligt kristianernas bruk. Petros hade
dessf�rinnan inf�r prokonsuln av Akaja med vittnesb�rd av tvenne
pr�ster och utdrag av f�rteckningen p� de d�pte styrkt riktigheten av
sin uppgift. Han och hans underordnade pr�sterskap t�gade till den
d�des hus, tilltvungo sig liket och f�rde det, ledsagat av en talrik
folkmassa, vid facklors sken till kristianernas kyrkog�rd, d�r det
jordf�stes under uttalande av det kristliga uppst�ndelsel�ftet och
�vriga ceremonier.

Den ov�ntade uppt�ckt, att Karmides i hemlighet varit d�pt och

kristen, v�ckte i Aten en utomordentlig �verraskning, och onda tungor
skyndade att st�lla denna omst�ndighet i sammanhang med hans mystiska
d�d p� sj�lva br�llopsdagen. S� f�ga sannolikt det var, s� viskades
dock och troddes allm�nt bland kristianerna, att Krysanteus var
upphovsmannen till mordet p� sin sv�rson--att sedan det p� sj�lva
br�llopsdagen var uppt�ckt f�r honom, att Karmides var kristen, han,
f�r att uppl�sa f�rbindelsen och straffa sveket, hade lejt en
l�nm�rdare, insl�ppt honom i sitt hus och anvisat honom det r�tta
�gonblicket, d� mordet kunde f�r�vas.

Redan p� aftonen av den dag, d� underr�ttelsen om Julianus' d�d hade

hunnit till Aten, voro folkmassor i r�relse, som str�mmade till det
prokonsulariska palatset och med h�ga rop fordrade, att Krysanteus
skulle h�ktas som Karmides' och Simon pelarhelgonets baneman.

Den svagsinte Klemens, som under dagen l�mnat sitt hem, s�gs, j�mte en
hop pr�ster, i spetsen f�r massan, som ropade p� hans fars d�d. Han
deltog med vild iver i deras skri.

Medan den kristianska befolkningen p� detta s�tt gav sin vilja

tillk�nna, hade biskop Petros redan infunnit sig hos prokonsuln av
Akaja och anh�llit, att Krysanteus skulle f�ngslas s�som den d�r sj�lv
bek�nt sig hava d�dat det fromma pelarhelgonet.

Ann�us Domitius fann denna anh�llan i sin ordning och kunde icke v�gra
sitt samtycke.

Emellertid besl�t prokonsuln att till f�ljande dagen uppskjuta

h�ktningen f�r att hinna varna Krysanteus och giva honom tid att fly.
I denna varning f�renade sig n�gra av arkontens �verblivna v�nner, som
ins�go i vilken fara han sv�vade. Men redan f�re dem hade Teodoros,
vars egen trygghet var hotad av det homoiusianska pr�sterskapet,
infunnit sig i sorgehuset vid Tripodgatan och �vertalat Krysanteus att
t�nka p� sin s�kerhet. Teodoros �mnade samma natt begiva sig till sina
v�nner, de donatistiska och novatianska kristne, som genom Krysanteus'
omsorg f�tt bost�der i Sunions bergiga trakter. Teodoros uppmanade
Krysanteus att med Hermione f�lja honom dit. D�r vore de i grannskapet
av Aten och kunde �terv�nda, n�r helst ett gynnsamt tillf�lle yppade
sig, eller fly �ver havet till andra v�rldstrakter, om Sunions berg
icke l�ngre f�rm�dde v�rna dem.

Flykten besl�ts, och Teodoros bitr�dde verksamt med f�rberedelserna.

�nnu samma natt l�mnade Krysanteus och Hermione, ledsagade av Teodoros
och trogna tj�nare, Aten.

FJORTONDE KAPITLET.

I Sunion.

Krysanteus och Hermione tillbragte h�sten och vintern av Julianus'

d�ds�r i Sunions bergsbygd bland de novatianska och donatistiska
nybyggarne.

Dessa, som i Krysanteus igenk�nde sin v�lg�rare, vars omsorger de hade

att tacka f�r sin nyuppblomstrade jordiska lycka, hade med gl�dje
emottagit honom och hans dotter samt tillbjudit dem en fristad mellan
sina berg.

H�r levde nu Krysanteus och Hermione i en hydda, som nybyggarne �t dem

hade uppf�rt vid foten av en skogvuxen klippa, n�ra havsstranden och i
grannskapet av en liten hamn, som nybyggarne inr�ttat f�r sina
fiskarb�tar.

I h�ndelse av fara var h�r det gynnsammaste st�llet f�r att hastigt
undkomma. En fara kunde dock sv�rligen n�rma sig den av fr�mlingar
obes�kta bergstrakten, utan att i tid sp�ras av de med sina hjordar
kring bergen str�vande herdarne, som i sitt ost�rda lugn och sina
fredliga syssels�ttningar vidh�llo mot v�rlden utanf�r deras berg den
misst�nksamma vaksamhet, som deras f�rra levnadss�tt gjort n�dv�ndig
och som de �nnu hade sk�l att iakttaga, os�kra, som de voro, om den
fred, som unnades dem, vore varaktig eller endast en vapenvila.

Kort efter att underr�ttelsen om Jovianus' upph�jelse anl�nt, hade

dock en lugnande kung�relse av den nye kristianske kejsaren om
oinskr�nkt samvets- och bek�nnelsefrihet offentliggjorts och �ven
hunnit novatianernas �ra.

Denna kung�relse gav dock Krysanteus intet skydd emot de anklagelser,

som i Aten voro h�jda mot honom f�r morden p� Karmides och Simon
pelarhelgonet. Hans enda v�rn var den hemlighet, som vilade �ver hans
vistelseort och troget bevarades av hans omgivning. Det hade icke
heller fallit Petros in att efterspana Krysanteus i en trakt s� n�ra
Aten.

De enda fr�mmande ansikten, som under denna tid visat sig i Sunions
bergsbygd, voro de kejserliga uppb�rdsm�nnen, och dessa avl�gsnade
sig, s� snart de fullgjort sitt �mbets�rende, det vill s�ga utpressat
vad av klingande mynt som i utbyte mot nybyggarnes boskap och spannm�l
hade f�rirrat sig till den avskilda landsdelen.

Hade ej f�rbindelsen med Aten och genom Aten med den �vriga v�rlden
underh�llits av Teodoros, som delade tiden mellan sin f�rsamling i
Aten och sina v�nner i Sunion, s� skulle dessa senare i sin obem�rkta
tillflyktsort knappast hava n�tts av ett rykte om de tilldragelser,
som runt omkring dem uppr�rde v�rlden och satte h�vdernas gravstickel
i r�relse.

Det var s�ledes endast genom Teodoros, som Krysanteus h�rde, att
Jovianus avlidit, innan han �nnu p� sitt �tert�g fr�n Persien hade
uppn�tt rikets huvudstad, samt att Valentinianus var av den
�sterl�ndska h�ren utropad och av senaten erk�nd som kejsare.

Valentinianus hade kort efter sin upph�jelse utn�mnt sin broder Valens
till medkejsare samt mellan sig och honom delat romerska riket, s� att
denne senare var herre �ver �sterlandet och Grekland.

En kort tid efter att Teodoros hade medf�rt till Sunion denna nyhet,
flyttade han till sina novatianska kristendomsbr�der och nedslog bland
dem sina bop�lar, ty Aten var nu �nyo f�r honom en farlig vistelseort.
Biskop Petros och det homoiusianska pr�sterskapet b�rjade uppf�ra sig
med sin gamla of�rdragsamhet och egenm�ktighet, och rykten voro i
omlopp, att f�rf�ljelser, gynnade av den grymme Valens, som var ivrig
homoiusian, hade utbrutit flerest�des i �sterlandet mot olika t�nkande
kristna f�rsamlingar.

Skulle f�rf�ljelsen en dag �ven n� till dessa fredliga dalar? Deras

innebyggare hade sk�l att r�das det. Sj�lva av olika �sikter om
trosl�ran, hade de under den gemensamma n�dens dagar n�dgats �va sig i
f�rdragsamhet, under vars inflytande de �ntligen funnit, att det
v�sentliga och enda n�dv�ndiga var f�r dem alla ett och samma, att
allas str�van och syfte var kristendomens f�rverkligande i hj�rtan och
g�rningar, samt att den f�rsta och i sanning ringaste frukten av den
kristna k�rlekens liv �r den, att man icke m�rdar varandra f�r
olikheten i mer eller mindre v�rdel�sa metafysiska meningar.

Mitt ibland dessa str�nga och allvarliga kristne tillbragte f�rk�mpen

f�r den gamla religionen och bildningen med sin dotter ett liv, vars
milda, av stormar och lidelser ost�rda lugn verkade som en balsam f�r
deras sj�lar.

Krysanteus �nskade endast att ost�rt f� njuta detta v�lg�rande lugn,

skulle �n det hav, vars �versv�mmande v�ld han f�f�ngt motst�tt, komma
att rulla sina b�ljor �ver hans gl�mda grav. Han ville f�rg�ta, att
v�rlden utanf�r hans berg var sk�deplatsen f�r de avskydda makternas
fortsatta segert�g, och s�kte nya f�rem�l f�r sin outtr�ttliga
verksamhetsdrift inom den tr�nga krets, som nu stod honom �ppen, i
lantmannens sysslor och i omsorgen f�r de m�nniskors v�l, vilka f�r
honom hade �ppnat en tillflyktsort.

�n k�rare vart honom detta lugn genom det inflytande han s�g det ut�va
p� Hermione. Djupt nedb�jd och n�stan krossad av sina egna och sin
faders olycks�den, hade hennes sj�l �nyo h�mtat krafter i naturens
sk�te, under ett arbete f�r livets n�dtorft, som sk�nkte henne
f�rstr�else, och under umg�nget med m�nniskor, vilkas r�a yta icke
kunde d�lja den f�r�dlade m�nsklighet, som deras allvarliga str�van
att leva i Gud hade skapat inom dem.

Att denna f�r�dling icke var en frukt av den v�rlds�sikt och de l�ror,
som hennes fader hyllade och som hon sj�lv �nnu, fast�n med tvekan,
omfattade, det kunde avpressa henne en suck och det hindrade henne att
i sin faders n�rvaro uttrycka gl�dje �ver f�reteelsen; men denna
gladde henne likv�l och gjorde henne lycklig, ty hon kunde ju icke
annat �n st�lla det vunna m�let �ver medlen att hinna det.

Genom Hermiones flit och sk�nhetssinne hade den lilla lantg�rd, d�r
Krysanteus och hon bodde, f�rvandlats till ett hem, d�r intet vittnade
om rikedom, men allt om smak och trevnad. Huset skuggades mot
middagssolen av lummiga ekar och skildes fr�n viken av en tr�dg�rd,
vari ett urval av nejdens sk�naste blommor prunkade vid sidan av
v�xter, nyttiga f�r hush�llet. V�ggarna i Krysanteus' hus voro
smyckade med tapeter v�vda av Hermione, och till det enkla bohaget,
f�rf�rdigat av nybyggarne, s�llade sig b�ckerna och cittraa, som
p�minde om huset vid Tripodgatan och genom Teodoros lyckligen
ditflyttats fr�n Aten.

Teodoros hade valt sin bostad i grannskapet av Krysanteus' hus, vid

mynningen mellan tv� berg, varifr�n utsikten �ppnades �ver en
gr�nskande dal, d�r nybyggarnes hus h�r och d�r skymtade mellan
l�vmassorna, och p� vars sluttningar man s�g deras talrika hjordar
beta.

Det var en sk�n v�rafton. Medan en del av nybyggarne var samlad hos
Krysanteus f�r att med honom r�dsl� om �tskilliga �renden, som r�rde
deras samh�lle, hade Hermione g�tt att lustvandra och h�runder m�tt
Teodoros.

Deras samtal v�nde sig nu, som n�stan alltid, n�r de voro tillsammans,
kring religionen. Teodoros fortsatte of�rtrutet sitt omv�ndelseverk
och med dess st�rre iver, som det gjorde synbara framsteg hos
filosofens dotter. Hermiones tankar voro mer �n n�gonsin riktade p�
det �versinnliga, sedan hennes jordiska f�rhoppningar sjunkit i
graven. Hon k�nde kravet p� en kraftig, sj�lens innersta
genomstr�mmande hugsvalelse, men �gde den icke i sin filosofi. Hon
kunde icke t�nka tillbaka p� det sista �r hon tillbragte i sin
f�delsestad, utan att dessa rysliga h�ndelser, som ryckt brudgummen ur
hennes famn, �tergivit henne en �lskad broder vansinnig, sk�rdat en
hj�lte, av vars kraft hon v�ntade v�rldens r�ddning, samt �ver den
�lskade faderns huvud samlat s� m�nga sorger, svikna f�rhoppningar och
faror--hon kunde icke i sitt minne �terkalla dessa h�ndelser, utan
att m�rka tvivel hos henneuppstodo om naturen av den makt, som
styrv�rlden och m�nniskornas �den, och hon k�nde, att livets skumma
g�tor, f�r att vinna e l�sning, som tillfredsst�ller hj�rtat i st�llet
f�r att krossa det, kr�va den fasta tron p� en k�rleksrik fader i himmelen.

I denna sinnesst�mning hade evangelium f�r henne blivit en bok, i

j�mf�relse med vilken Platon och Porfyrios stodo s�som natten bredvid
dagen, och l�sningen av denna bok gjorde p� henne ett intryck dess
djupare, som ingen f�re dess studium inplantad mening om Kristus'
v�sen st�rde och minskade det. Vad hon tarvade, en f�resyn i lidandet,
fann hon h�r, men hon skulle icke funnit det, om Kristus varit f�r
henne Gud sj�lv, som medveten om sin kallelses ofelbarhet fullbordat
�terl�sningens verk med en liten tids sj�lvp�tagna lidanden. F�r henne
var det stora, �verv�ldigande och ovillkorligt gripande i evangelium
att se en m�nniska, f�r vilken framtidens bok var f�rseglad, hos
vilken tvivel s�ledes kunde uppst�, f�r vilken pr�vningarna voro
verkliga pr�vningar och frestelserna verkliga frestelser, att se denna
blotta m�nniska framg� som segrare ur striden mellan det godas h�gsta
krav och v�rldens ingivelser, i sin renhet uppenbara Guds bel�te och
d�rmed varda m�nniskosl�ktets f�resyn och fr�lsare, utrustad till
detta kall icke med �verm�nskligt vetande i de gudomliga tingen, icke
med v�lde �ver de gudomliga h�rskarorna, utan allena med den orubbliga
tro p� en sedlig v�rldsordning och en god fader i himmelen, som varje
barn av en kvinna b�r och kan till�gna sig.

Kristus, den blotta m�nniskan, b�r alla de lidanden, varmed samh�llet

kan �verhopa oss--han har icke en egen tr�skel och icke n�got,
varemot han kan luta sitt huvud; han g�r missk�nd genom v�rlden
--hans egen moder och br�der begripa honom icke, hans l�rjungar
missf�rst� honom; bristen p� framg�ng m�ste ingiva honom oro; hatet
f�rf�ljer honom med sm�delser; �verheten och de bildade av hans folk
eftertrakta hans liv; han svikes av de f�, som f�lja honom, han ber
f�rg�ves v�nnen, som vilat vid hans br�st, att vaka med honom i
Getsemane, den viljestarkaste f�rnekar honom och en annan s�ljer hans
liv f�r trettio silverpenningar; folket, som han vill f�ra till Gud
och friheten, ropar p� hans korsf�stelse och p� en missd�dares
ben�dning; han hudfl�nges, h�nas, fastspikas vid korset och d�r en
kvalfull d�d. Han lider allt detta, emedan han, i strid mot varje
frestelse att leva f�r sin egen lycka i fred med en osedlig v�rld,
f�ljer samme andes maning, som talar �ven i v�ra hj�rtan, men som vi
oftast tysta. Och under dessa hems�kelser f�rnekar sig lika litet hans
mod som hans tro och hans mildhet och k�rlek mot dem, som f�rf�lja
honom.

Hermione l�rde genom betraktande av Jesu levnad, huru man kan �lska,
utan att ett hj�rta finnes, som svarar eller f�rst�r den visade
k�rleken, och huru man kan lida f�r att genom lidandet varda st�rkt
och fullkomligad.

Hon vidgick f�r sig sj�lv och inf�r Teodoros, att det var betraktelsen
av evangelium, som mer �n n�got annat hade uppr�tth�llit henne under
de h�rda pr�vningar, som den sistf�rflutna tiden burit i sitt sk�te.
Men att uppkalla sig med galil�ens namn och intr�da som medlem i det
samfund, som n�mnde sig efter honom, blotta tanken h�rp� var henne en
leda. Det samtal, som hon nu f�rde med Teodoros, medan de vandrade
genom den av v�rens givmildhet och m�nniskornas flit smyckade dalen,
riktade sig �ter p� denna punkt. Teodoros var i m�nga stycken av annan
mening �n Hermione; han uppfattade Kristus som det lekamliggjorda
ordet i en hemlig, f�r m�nniskan icke fullt begriplig bem�rkelse, han
trodde p� n�deg�vor, f�renade med sakramenten; men han medgav villigt,
att fr�lsningen icke var bunden vid vissa dogmer, att Jesus icke var
kommen f�r att vara f�rem�l f�r spekulativa funderingar, att hans egna
ord fr�n bergspredikningen intill det tal han h�ll till sina l�rjungar
i den natt, d� han f�rr�ddes, icke b�ra ett sp�r av framkastade eller
l�sta metafysiska g�tor, utan att han tv�rtom tillbakavisar faris�er
och sadduc�er, n�r dessa framkomma med dylika sp�rsm�l.

- Var d� utan alla dogmer Kristus' efterf�ljare, var Teodoros' r�d.

Men � andra sidan f�rebr�dde han Hermione, att d� den kristna

gudstj�nstens naturligaste former st�tte henne tillbaka, hon likv�l
kunde finna sig i den gamla l�rans bruk och ceremonier, ehuru dessa
uppenbarligen levde n�got fientligt emot Guds tillbedjande i anden och
sanningen. Hermione m�ste h�ri giva honom r�tt; men hon urs�ktade sig
med undseendet f�r sin fader, f�r vilken dessa voro heliga bruk, i
hans �gon sammansm�lta med den v�rlds�sk�dning, som erk�nner
f�rnuftet, friheten och den m�nskliga v�rdigheten. Men d� kristendomen
ej endast erk�nner dessa sanningar, utan framst�ller dem i f�rklarat
ljus, och Hermione ins�ge detta, s� vore samma sk�l, som g�llde f�r
Krysanteus, icke g�llande f�r Hermione. Att bek�mpa den k�nsla, som
bj�de ett s�dant undseende, vore s�ledes ett ringa prov p� den
f�rsakelse, som den kristna trons stiftare �l�gger sina l�rjungar.
Ville Hermione erk�nna galil�en som sin m�stare ej blott med munnen,
utan med hj�rta och g�rning, s� borde hon tillk�mpa sig styrka att
slita det sista band, som fasth�lle henne vid den gamla l�ran.

Denna fordran av Teodoros avpressade Hermione t�rar. Hon t�nkte p� den

sm�rta, som uppfyllandet av ett s�dant krav skulle f�rorsaka
Krysanteus.

Men fr�n detta �gonblick vann hon en klarare uppfattning av sitt

tillst�nd och fann med visshet, att hon icke l�ngre tillh�rde
Julianus' och Krysanteus' tro, att dessa myter, som hon med f�rk�rlek
tolkat och vilkas sk�nhet hon beundrat, voro endast sl�jade--och,
n�r de blivit avsl�jade--endast bleka bilder av samma eviga
sanningar, som Jesus s� klart och allm�nfattligt lagt i dagen f�r hela
m�nniskosl�ktet och ej f�r n�gra f� invigde; hon fann, att hon i
verkligheten var kristian, och att hon med munnen icke borde f�rneka
honom, som hon i t�nkes�tt och levnad ville f�lja, s�vitt hon
f�rm�dde.

Medan detta erk�nnande kom �ver hennes l�ppar, st�rdes samtalet av en

tredje person, som pl�tsligt visade sig i deras grannskap. Hermione
och Teodoros hade satt sig ned p� en vilosoffa, danad vid foten av en
kulle och skuggad av v�rfriskt l�vverk, som hindrat dem att se den
man, som tillf�lligtvis blivit vittne till deras samtal och nu fann
f�r gott att framtr�da.

Han var kl�dd i en grov k�pa, reseb�lte, spikslagna sandaler och bar
en v�ldig stav i sin hand.
Mannen var Eufemios. Hans upptr�dande f�rorsakade Teodoros en
obehaglig �verraskning, varemot han sj�lv tycktes mycket angen�mt
ber�rd av detta m�te.

- Broder, vad f�r dig hit? fr�gade Teodoros, i det han skyndsamt steg
upp och gick presbytern till m�tes f�r att avv�nda hans uppm�rksamhet
fr�n Hermione.

Eufemios tycktes icke heller hava iakttagit eller igenk�nt henne. Han
svarade:

- Var h�lsad, Teodoros! Du f�rundrar dig v�l att finna mig h�r, och
sj�lv f�rundrar jag mig icke mindre, att jag �ntligen i denna labyrint
av berg och dalar har kunnat finna r�tta v�gen, som ledde till min
broder Teodoros. Dock �r det intet underverk, som �stadkommit detta;
de v�lvilliga herdar, som jag tr�ffat p� bergen, och folket, som jag
funnit i hyddorna, hava med r�d och upplysningar lett min g�ng, och
genom dem visste jag, att jag var i grannskapet av din boning, n�r jag
nu tr�ffade dig h�r.

- V�l, f�lj mig till min hydda, l�t mig d�r tv�tta dina f�tter och
tillreda dig en m�ltid, sade Teodoros. Det �r utan tvivel ett viktigt
�rende, som satt vandringsstaven i din hand. Vi skola tala d�rom,
sedan du f�rfriskat dig under mitt tak.

Eufemios mottog Teodoros' inbjudning och f�ljde honom till hans

boning.

Sedan den svartlockige presbytern d�r intagit en m�ltid med den

kraftiga matlust, som en bergvandring kan giva, och d�runder i
v�lvilligaste ton framst�llt en tr�ttande m�ngd fr�gor om Teodoros'
och hans f�rsamlings omst�ndigheter, framryckte han �ntligen med sitt
�rende.

Han hade omgjordat sina l�nder och tagit staven i sin hand f�r att
till brodern Teodoros �verl�mna ett budskap fr�n hans fader Petros.
Budskapet i form av ett brev framtogs ur reseb�ltet och r�cktes
v�rden.

Petros uppmanade Teodoros i faderliga ordalag att �terv�nda till Aten,

emedan hans vistelse bland erk�nda k�ttare m�ste kasta ytterligare
skugga p� hans redan f�rut med sk�l misst�nkta renl�righet. Vore det
sant, vad Petros h�rt, att Teodoros icke allenast begagnade sig av de
novatianska och donatistiska avf�llingarnes g�stfrihet f�r att
uppeh�lla sig ibland dem, utan ock att han bekl�dde pr�st�mbetet i
deras f�rsamling, s� vore �ven den of�rdelaktigaste tanke om Teodoros
styrkt, och han kunde sv�rligen r�ddas fr�n sj�lv�draget timligt och
evigt f�rd�rv. Dock ville biskopen �ven i detta fall l�mna honom en
v�g till fr�lsning �ppen, i vilken avsikt han nu hade skickat sin son
Eufemios f�r att fr�n Sunions berg ledsaga Teodoros till Aten.
Biskopen f�rs�krade, att han d�r skulle emottagas med faderlig godhet,
och att det f�rflutna skulle vara gl�mt, s�vida Teodoros �ngrade sitt
avfall och visade sig villig att avsv�rja sina villfarelser.

Biskopens brev inneh�ll vidare bittra klagom�l �ver nybygget i Sunion.

Dess grannskap med Aten innebure en hotelse f�r stadens och nejdens
s�kerhet, en�r nybyggarne vore icke blott k�ttare, utan �ven
missd�dare, r�vare och upprorsm�n, k�nda fr�n den tid de hade sitt
tillh�ll i Parnassos. De f�rbrytelser mot person och egendom, vilka
vordo allt talrikare i Attika, tillskrevos av innev�narne, helt visst
icke utan sk�l, dessa fr�mlingar; och man hade dessutom att klaga
d�r�ver, att de l�mnade en fristad �t f�rrymda brottslingar och �t
slavar, som lupit fr�n sina herrar. S�dant kunde i l�ngden icke t�las,
och Petros f�rutsade, att den v�rldsliga makten skulle f�rena sig med
den andliga f�r att straffa de brottslige och �terf�ra de f�rvillade.

Biskopen slutade sitt brev med en f�rnyad, beveklig uppmaning till

Teodoros att vid brodern Eufemios' sida �terv�nda till Aten.

- N�v�l, sade Eufemios, n�r Teodoros lade brevet ifr�n sig, vad
beslutar du?

- Min broder, du f�r i morgon ensam �terv�nda till Aten. Jag har d�r
ingenting att g�ra.

- O, min broder, bet�nk dig v�l, innan du fattar detta beslut,

suckade Eufemios. Jag f�rs�krar dig, att biskopen vill din lycka. Lika
djupt som det gr�mer honom att hava f�rlorat dig, lika stor fr�jd
skulle det g�ra honom att se dig som den f�rlorade sonen �terv�nda i
hans armar. Var �vertygad, att den g�dda kalven i detta fall icke
skall utebliva. Petros s�ger alltid, att du var �mnad till n�got
stort, Teodoros, att de s�llsynta n�deg�vor, som Herren f�rl�nat dig,
r�tt anv�nda skulle g�ra dig till en pelare i hans f�rsamling. Om du
f�ljer mig, Teodoros, s� g�r din v�g emot en h�rlig framtid. Vad �r
jag v�l emot dig? Eufemios, som l�nge varit den �ldste presbytern i
atenska f�rsamlingen, har intet hopp, men icke heller n�got anspr�k
eller n�gon �stundan att varda annat. Den som �ger krafter som du �r
f�rpliktad att eftertrakta en verkningskrets, som �r dem v�rdig--d�r
de i full m�n kunna anv�ndas. Broder, du �r �mnad till biskop och
skall, om du vill, inom kort vara bekl�dd med denna v�rdighet. Jag
s�ger det icke f�r att underbl�sa ditt h�gmod; jag s�ger det snarare
f�r att �dmjuka dig, ty du har hitintills gjort allt f�r att illa
anv�nda dina g�vor och f�rspilla din lycka.

- L�mna detta ofruktbara samtals�mne, sade Teodoros. Jag har h�r i

Sunion ett v�lsignelserikt f�lt, mer �n tillr�ckligt f�r mina krafter.
Men fast�n jag s�ledes icke personligen �tf�ljer dig till Aten, min
broder, s� skall du likv�l vara �verbringaren av ett brev fr�n mig
till Petros. Jag m�ste tillbakavisa tillvitelsen, att nybyggarne g�ra
nejden os�ker. Fredligare och laglydigare m�nniskor �n dem skall du
ingenst�des tr�ffa, och innan du l�mnar oss, b�r du med dina egna �gon
�vertyga dig, att deras boningar icke likna r�varekulor, utan hemvist
f�r arbetsamma, n�jda och sedliga familjer. Att vi emottagit f�rrymda
slavar �r sant, och vi �mna icke �ters�nda dem till deras herrar,
s�som Paulus gjorde med Onesimus. Slaven, som krigs f�ngen, m� rymma
varhelst han kan; r�ttsl�s inf�r sin herre, �r han �ven utan plikter
emot denne; men han har plikter emot sig sj�lv och sina likar, och den
f�rsta av dessa plikter �r att undandraga sig tr�ldomen. �Kan du fri
varda, s� bruka det hellre�, s�ger samme Paulus.

- 0, min Gud, vilken l�ra du h�r driver, broder Teodoros, suckade

Eufemios. Bet�nker du icke, att till och med v�r heliga kyrka med
tacksamhet emottager slavar i arv av fromma d�ende, och att hon
v�lsignelserikt anv�nder deras arbete till sitt jordiska godas
f�rkovran?
- F�r mig, sade Teodoros, �r detta ett det s�msta bevis f�r
slaveriets r�ttm�tighet. Du gl�mmer, min broder, att jag f�rnekar
kyrkan.

- Tyv�rr, det �r sant, sade Eufemios med en sorgsen blick mot

himmelen.

- Du synes, fortfor Teodoros, icke k�nna dessa donatisters

uppfattning av det glada budskapet. De hava genom lidanden och
f�rf�ljelser kommit till en slutf�ljd av den kristna l�ran, till
vilken de m�h�nda annars icke skulle hunnit. De f�rklara b�de
env�ldsmakten och slaveriet f�r gudl�sa inr�ttningar.

- Och du, inf�ll Eufemios, du Teodoros, gillar dessa rysliga

villfarelser, du delar dem, eftersom du �r dessa m�nniskors l�rare?

- De hava tvistat med mig och �vertygat mig, svarade Teodoros. Jag
skulle �nska, att Petros hitkomme f�r att �ven varda �vertygad.

- Jag vet, sade Eufemios, att Afrikas donatister hade skrivit p� sin
fana de orden: j�mlikhet och broderskap. Om s�dana �sikter spredes i
v�rlden, skulle hon ju upp- och nedv�ndas. Och kyrkan skulle f�rlora
sina slavar ... nej, nej, det �r dj�vulska meningar, de d�r, och rakt
stridande mot de heliga skrifterna, ty Paulus, som du sade, �ters�nde
ju Onesimus till hans herre, Filemon. Men huru st� nu s�dana meningar
tillsammans med den laglydnad, som du tillskriver dina f�r?

- Mina f�r? F�ren �ro icke mina. Jag k�nner endast en herde, som �r
Kristus, och sj�lv kan jag icke g�ra anspr�k p� detta namn. Lydnaden
f�r m�nsklig ordning, broder Eufemios, �r endast ofullkomlig, n�r hon
icke parar sig med tanken p� denna ordnings fullkomning, s� att hon,
om m�jligt, varder fri fr�n brister och en bild av den gudomliga. V�ra
satser om j�mlikhet och broderskap vilja vi utbreda med samma milda
medel, som apostlarne nyttjade till utbredande av evangeliets �vriga
sanningar: med v�r �vertygelses kraft, som verkar p� andras
�vertygelse. Mina br�der i Sunion hava nedlagt v�ldets vapen, d�
v�ldet icke l�ngre tvingar dem till sj�lvv�rn ... Men nu, Eufemios, �r
kv�llen l�ngt skriden, och du beh�ver g� till vila. Vi skola i morgon
forts�tta v�rt samtal, medan du f�ljer mig p� ett str�vt�g genom
bergen f�r att se v�r trevnad. Den allsm�ktige give, att ingen fiende
m� komma och sk�vla den!

- Du har r�tt. Jag �r mycket tr�tt av den besv�rliga vandringen. Vem

var den kvinna, min broder, med vilken jag tr�ffade dig samtalande?

- En dotter till en av mina grannar.

- Jag s�g ej hennes ansikte, men jag h�rde n�gra ord av hennes mun
och fann, att hon talade en sk�n helleniska. Det finnes s�ledes �ven
bildade hellener bland dessa fr�mlingar fr�n Afrika och Asien?

- H�r finnes folk av varjehanda klasser och tungom�l, svarade

Teodoros, i det han f�rde sin g�st till en av hyddans kamrar, d�r han
anvisade honom ett nattl�ger.

Teodoros anv�nde en del av natten f�r att skriva brevet till Petros.

Tidigt om morgonen, medan Eufemios �nnu sov, gick hans v�rd till
Krysanteus f�r att varna honom och Hermione att on�digt blottst�lla
sig f�r Eufemios' blickar.

FEMTONDE KAPITLET.

Kriget i Sunion.

- Julianus var visserligen en stor f�ltherre, sade Ann�us Domitius

till sin v�n Olympiodoros, medan de l�go till bords i ett pr�ktigt
t�lt, uppslaget p� en av Sunions kullar i mitten av ett vidstr�ckt
l�ger; onekligen var han en f�ltherre, som varken stod tillbaka f�r
Alexander eller Cesar, men det fanns likv�l ett huvudstycke i
krigskonsten, som han ej begrep.

- Det att taga stryk av fienden, h�lla god min och hava stark matlust,
sade Olympiodoros.

- Du faller mig i talet, sade Ann�us Domitius, jag finner mig n�dsakad
att tysta din tunga med en b�gare av den yppersta falern ... Sk�l, min
trogne v�n, mina krigares Tyrt�os och min egen Homeros! Det var
emellertid icke det stycket, varom jag ville tala, ehuru �ven det har
sin vikt och b�r vara till punkt och pricka inh�mtat av en verklig
f�ltherre. Jag menade den del av krigskonsten, som handlar om att
f�rljuva krigets m�dor med ett gott bord. Min v�n, vad tycker du om
sugfisken? �r han icke ypperlig?

- Gudomlig, vid Zeus, och s�sen som ett konstverk, h�rligare �n den
efesiska Artemis' forna tempel.

- Olympiodoros, det �r en gammal egyptisk f�rdom att kalla en sugfisk

gudomlig. S�dana f�rdomar borde du hava �vervunnit, sedan sj�lva
egyptierna �vervunnit dem och f�rvandlat sig till de frommaste
kristianer i v�rlden. Jag tycker icke heller om, att du sv�r vid gamle
Zeus. L�t gubben vara i fred--han l�r nu i alla fall hava �vergivit
oss och flyttat till hyperbor�erna. Dina hedniska eder s�ra mitt �ra,
Olympiodoros. Du f�rg�ter, att jag numera ej endast �r katekumen, utan
d�pt och invigd i alla min tros hemligheter. Min fromma, �dla Eusebia,
som �vervann mina sista tvivel och f�rde mig med hull och h�r i
sanningens armar! Jag kan icke nog prisa moirorna och Hymen ... det
vill s�ga: icke nog f�rbanna moirorna och Hymen, men prisa F�rsynen
och alla goda helgon, som sk�nkte mig en s�dan maka. Nu, min v�n,
fortfor prokonsuln, d� en slav intr�dde med stekt f�gel p� ett
silverfat, nu en bit f�gel och �n en b�gare falern, d�refter en
anspr�ksl�s efterr�tt ... min b�ste pastejbagare har sjuknat under
f�ltlivets omak ... sedan f�ljer du mig, d� jag synar f�rposterna. Min
h�vdatecknare b�r aldrig l�mna min sida. Olympiodoros, jag hoppas, att
du medtagit tillr�ckligt papyrus f�r att utf�rligt skildra mina
bragder?

- Ah, sade Olympiodoros, prisa du gudarne eller, om du hellre vill,

dina trasiga apostlar och helgon, att du f�tt en s� oj�mf�rlig
historieskrivare som atenaren Olympiodoros. Se h�r, fortfor f. d.
epigramf�rfattaren, numera h�vdatecknaren, i det han ur b�ltet framtog
n�gra hoprullade pappersblad, medan du spisar din f�gel--som, oss
emellan sagt, �r n�got seg--och avvaktar pastejen, vill jag uppl�sa
det f�rskaste kapitlet: det om de b�da sista dagarnes
krigstilldragelser. Det �r en anr�ttning, min v�n, som endast kan
j�mf�ras med gudarnes ambrosia. Njut nu med fulla drag!

- Nej, nej, icke nu, min v�n. Vad du hunnit skriva �r naturligtvis
endast ett utkast. S�pe vertere stylum heter det bland oss romare. Jag
menar, att du �nnu icke hunnit gl�tta ditt opus.

- Bah, till dylikt hantverksarbete nedl�ter sig aldrig Olympiodoros.

Hans verk �ro fullkomliga fr�n f�dseln och tarva icke tv�ttbaljan.
Kurtius' f�rger, d� han skildrar Alexanders t�g mot Persien, �ro utan
tvivel bleka mot de f�rger, med vilka jag m�lar Ann�us Domitius' t�g
mot Sunion. Forntidens h�vdatecknare snarare mejslade �n de m�lade.
Det �r blott vi, som f�rst� att �t historien f�rl�na glansen av alla
himmelens och jordens f�rger. Du skulle h�ra, huru jag skildrar dina
truppers t�g, huru de ringlande stiga uppf�r bergen, medan deras vapen
�terkasta solens str�lar, huru de nedstiga i dalarnes skuggor och
f�rdela sig d�r, f�r att i skilda str�lar genombryta bergpassen, och
�nyo f�rena sig i en fruktansv�rd slagordning. Vidare m�ste du h�ra
och beundra, d� jag skildrar den n�stf�rflutna natten ... det var en
h�rlig natt, min v�n ...

- Ja, en vacker anblick, sade Ann�us Domitius.

- Ack, d� man ej, som Nero, har r�d att uppbr�nna ett Rom f�r att se
en v�rldsstads l�gor slicka natthimmelen, d� �ro byar och planteringar
icke att f�rakta, anm�rkte Olympiodoros. Det var en lyftande anblick
att se de b�l, som flammade p� bergens toppar och i dalarnes djup.
Ocks� har jag p� det livligaste skildrat dem i min ber�ttelse om dina
d�d.

- Anm�rk dock som en trogen historieskrivare, att �ran av dessa l�gor

icke tillkommer mig, utan biskop Petros, sade Ann�us Domitius. Hade
jag sj�lv f�tt r�da, skulle det upproriska packets byar och
planteringar l�mnats i fred, ty en �demark kan icke l�ngre skatta till
kejsaren. Men jag b�jer mig under den gudomliga r�ttvisan, f�r vilken
alla m�nskliga ber�kningar b�ra vika. De upproriske �ro k�ttare, och
Petros vet, att Guds r�tt g�r framf�r kejsarens.

- Jag lovar att anm�rka det, sade Olympiodoros, i det han stack
papyrusrullen i sin g�rdel och b�rjade unders�ka desserten. Men �n
vackrare var den f�ljande morgonen, d� solens f�rsta str�le visade oss
de upproriskes slagordning, utbredd p� en bergsluttning, och bakom
m�nnens m�rka linje deras kvinnor och barn i �ngsliga flockar p�
h�jderna d�r ovan. Jag har uppskattat de stridbara rebellerna till
tjugu centurior--tv� tusen man.

- Vad s�ger du? utbrast prokonsuln. Tv� tusen man? Vad �r du f�r en
historieskrivare? Skriv femtio tusen man, du galning! De voro minst
femtio tusen man. Kom ih�g, att Alexander �vervann aldrig mindre �n
hundratusentals fiender i varje slaktning. Jag �r blygsam och n�jer
mig med femtio tusen.

- Jag skriver tio tusen, sade Olympiodoros. Kom ih�g, att historiens
gudinna fordrar str�ngaste sanning. Du vill v�l icke, att jag skall
tillskarva en orimlig l�gnkr�nika?

- Nej, nej, str�ng sanning, min v�n! Skriv tio tusen! Det kan vara
nog, d� min egen styrka icke �verstiger fyra tusen man.

- Striden, som nu b�rjade, fortfor Olympiodoros, �r skildrad s�som

endast ett �gonvittne f�rm�r det.

- D�rvid naturligtvis icke utegl�mt fiendens h�rdnackade motst�nd ...

- Naturligtvis icke.

- Och �n mindre hans vilda flykt efter lidet nederlag, den med lik och
vapen �vers�dda valplatsen, och s� vidare, sade Ann�us Domitius
leende, i det han fyllde Olympiodoros' b�gare.

- Min v�n, svarade f. d. epigramf�rfattaren, numera h�vdatecknaren,

man f�r icke i ett enda kapitel utt�mma de tillg�ngar ett f�ltt�g har
p� nervskakande och m�lningsv�rda upptr�den. Jag �mnar spara den
ifr�gavarande vilda flykten till ett annat kapitel, sedan hon
verkligen �gt rum. Jag l�ter denna g�ng fienden i god ordning draga
sig tillbaka. Mer till�ter mig icke min sanningsk�rlek, ty i sj�lva
verket var det likv�l dina trupper, som ... nog av, du f�rst�r mig.

- Den f�rd�mde pr�sten! mumlade Ann�us Domitius. Det var Petros, som
genom sin inblandning i stridsplanen f�rorsakade nederlaget. Jag
skulle annars tillintetgjort fienden, i trots av Krysanteus'
skicklighet och n�stan ointagliga st�llning.

- Jag m�lar d�remot en annan syn tjusande vackert, fortfor

Olympiodoros sj�lvbel�tet. Och vackert, h�nf�rande vackert var i
sanning att se det pr�ktiga, j�rnsmidda rytteriet rida ned i k�rret,
fastna d�r och omkomma f�r upprorsm�nnens klubbor, p�kar och stenar.
Ett h�rligare sk�despel har det gamla Roms amfiteater under sina mest
lysande dagar aldrig bjudit p� ... det m�ste du medgiva, min
prokonsul.

- Det �r sant, sade Ann�us Domitius med gl�nsande �gon vid minnet av
detta blodiga upptr�de; jag var sj�lv n�ra d�ran att klappa h�nderna
och ropa: bene, optime! Jag skulle m�h�nda gjort det, om jag som du
varit blott �sk�dare. Men tyv�rr, jag �r kejsarens f�ltherre, och det
var kejsarens soldater, som omkommo. Det var �terigen Petros, som
befallde denna olyckliga r�relse. Jag prisar dock himmelen, att den
�gde rum, ty n�r biskopen s�g den sorgliga utg�ngen, bad han mig om
f�rl�telse och k�nde sig tr�ffad av den vers jag leende anf�rde ur
Homeros:

Gott m�ngv�ldet ej �r; en enda h�rskaren vare.

Jag hoppas att fr�n denna stund f� ensam r�da.

- Det var en �verraskande uppt�ckt, min Ann�us, att anf�raren f�r de

upproriske var ingen mer och ingen mindre �n v�r gamle v�n
Krysanteus. Krysanteus i spetsen f�r en hop kristianska sv�rmare! Vid
Zeus, �det leker med m�nniskorna.

- Gl�m ej, Olympiodoros, att anteckna i ditt verk, att Krysanteus

varit Julianus' l�rare i filosofi och krigskonst. Du kan till�gga, att
Julianus erk�nde honom som sin m�stare ej blott i den f�rra, utan ock
i den senare. Efterv�rlden b�r icke underskatta mina segrar, n�r de
vinnas mot en s�dan man, som f�r �vrigt st�r i spetsen f�r en
�verl�gsen styrka av sv�rmiskt och krigsvant manskap samt f�rsvarar
sig i en bergstrakt, sv�rintagligare �n en f�stning. Men nu till n�got
annat. Jag v�ntar i afton mina badslavar med �tf�ljande badt�lt till
l�gret ...

- Sk�nt, min v�n.

- Och sedan vi �terv�nt fr�n f�rposterna, torde allt vara i ordning

till en f�rnyad bekantskap med ett n�gorlunda dr�gligt bad. O,
Korintos, vad jag saknar dig och dina ypperliga termer! Skada, att man
icke kan medf�ra dem p� f�ltt�get ... �n en sk�l! F�r Karmides' minne!

- F�r Karmides! Han var p� senare tider stadgad och tr�kig. Men icke
f�rty ... d�den f�rsonar allt, och helst en s�dan d�d ... Leve i alla
tider hans skugga!

- Drickom �ven f�r hans sk�na �nka!

- Jag har �tagit mig att tr�sta henne, sade Olympiodoros, s� snart hon
blott har kommit i v�ra h�nder. Allt beror av din seger, min �dle
f�ltherre. S�ledes en och samma sk�l f�r Karmides' skugga, f�r hans
�nka och f�r din seger, som �r f�rspelet till min egen!

- Tyv�rr, min v�n, det l�nar f�ga att tr�sta �nkan. Hennes gyllene
behag �ro p� v�g att vinnas av en annan ...

- Vad s�ger du?

- Hennes myntade behag, tillika med de omyntade, som ligga i hus och
tr�dg�rdar, hava funnit en v�ldig friare, som �r v�rdigare �n du att
njuta dem ...

- Prokonsul, tala icke i g�tor! I dag �r jag Davus och icke Oedipus.
Vad menar du? Vem �r friaren?

- Kyrkan.--Jag f�rst�r ej din f�rd�mda kristianska rotv�lska. Vem �r

kyrkan? F�rbannelse �ver den friaren, vem han �r!

- Olycklige hedning, du har s�ledes icke en aning om det h�gsta och

m�rkv�rdigaste, som finnes p� jorden.

- Du menar antingen Olympos eller Atlas ...

- Nej, nej, jag menar kyrkan. Men f�r att g�ra klart f�r dig vad som
menas med kyrka, fordras, att jag inl�ter mig i en teologisk
avhandling, som ber�r v�r religions hemligheter. Men detta �r mig icke
till�tet, min v�n. Du f�r s�ledes icke veta, vem kyrkan �r. Det �r nog
f�r dig, att det blir hon och icke Hermione, som �rver Krysanteus.

Samtalet avbr�ts av en centurion, som visade sig i t�ltluckan, emottog

n�gra order av sin bef�lhavare och avl�gsnade sig.

D�refter fortfor Ann�us Domitius i halvviskande ord:

- Jag ser, min Olympiodoros, dina fruktl�sa anstr�ngningar att l�sa

min g�ta. Jag vill d� sj�lv tolka henne. Krysanteus har en son ...

- Jag vet ... det svagsinta helgonet ...

- Tyst, ingen h�delse! Helgon �ro aldrig svagsinta. Det �r nog att
s�ga helgonet, ifall du som en god retor vill undvika pleonasmer. Nog
av, det �r sonen och icke dottern, som �rver fadern ...

- Det beror av Krysanteus' testamentariska anordning, inf�ll den

lagkloke Olympiodoros. Vill han tillf�rs�kra sin dotter en del av sin
f�rm�genhet, st�r det honom fritt. F�r�vrigt har Hermione, om hon
gifter sig, full arvsr�tt efter sin broder helgonet, vilken sannolikt
icke gifter sig och lika sannolikt inom kort utbyter det jordiska mot
kristianernas elysium.

- Riktigt, anm�rkte prokonsuln, men du f�rg�ter � andra sidan, att

Krysanteus har en annan arving, vars r�tt g�r framf�r alla andras ...

- Och denne arving �r?

- Staten, min v�n, som har r�tt att indraga h�gf�rr�darens egendom och
redan skulle hava lagt beslag p� Krysanteus', ifall icke ...

- Ah, du har r�tt. Jag gl�mde staten och h�gf�rr�deriet ...

- Ifall icke, fortfor prokonsuln, en arving med �n heligare anspr�k

hade f�rm�tt staten att l�ta sina vila ...

- Och vem �r denne arving? H�r kr�lar ju som i en myrstack av

arvingar.

- Kyrkan, Olympiodoros.

- D�r ha vi ju �ter den f�rd�mda kyrkan!

- Var lugn! Vi l�mna kyrkan � sido och tala st�llet om hennes m�lsman
och r�ttsinnehavare i denna sak, vilken �r Petros ...

- Biskopen?

- Biskopen och f�ltherren. Densamme ...

- Ah, d� s�ger jag farv�l �t varje f�rhoppning.

- Petros har f�r Makedonios' eftertr�dare, patriarken Eudoxos,

uppvisat en handling, genom vilken Klemens, det unga helgonet, avst�r
den f�rm�genhet, han �rver av sin fader, till den heliga kyrkan, med
uppdrag till Petros att f�r kyrkans v�l f�rvalta samma f�rm�genhet.
Eudoxos, som utan tvivel f�tt l�fte om en andel i rovet, har givit
kejsaren, v�r n�digste herre, en vink att blunda med det �ga, som
bevakar statens f�rdel, och se saken ensidigt med det andra, som
bevakar kyrkans. Nog av, kyrkan--eller r�ttare: Petros--blir
Krysanteus' arving.

- Ah, den sluge skurken! mumlade Olympiodoros. Det �r dock en sorglig

tanke, att en �del atenares �rvda f�rm�genhet--och vilken f�rm�genhet
sedan!--skall �verg� i h�nderna p� en ofilosofisk och plebejisk
lymmel till biskop. Vi leva i de yttersta tiderna. Deukalions flod �r
�nyo i stigande. M� den komma, men icke f�rr �n Olympiodoros �r stoft
och aska!
De b�da v�nnerna l�mnade bordet. Den timme, som Ann�us Domitius
anslagit �t sin vila och vederkvickelse, var f�rfluten. Han ikl�dde
sig hj�lmen och harnesket, omgjordade sig med sv�rdet och l�mnade sitt
t�lt.

Kort d�refter s�gs han, omgiven av tribuner och centurioner och

ledsagad av sin trogne historieskrivare, begiva sig ut att aktgiva p�
f�rposterna och fiendens st�llning.

Biskop Petros f�ljde honom.

Samma afton anl�nde till prokonsulns l�ger en betydlig f�rst�rkning av

friska trupper. Ehuru prokonsulns stridsmakt vida �versteg
k�ttareh�rens styrka, var denna f�rst�rkning likv�l v�lkommen och
n�dig, emedan truppernas sj�lvf�rtr�stan syntes minskad efter den
drabbning, som de nyss l�mnat, i vilken de ledo ett avgjort nederlag
till f�ljd av k�ttarnes vilda tapperhet och deras anf�rares kloka
anordningar.

Prokonsuln �terkom f�rst emot natten till sitt h�gkvarter. Han

skyndade d� till sitt badt�lt, som under tiden anl�nt till l�gret med
alla slavar och tillbeh�r, nj�t d�refter en timmes s�mn och satt i
morgongryningen �ter till h�st, utdelande befallningar �t sina
underbef�lhavare.

Vid prokonsulns sida s�gs biskop Petros, ridande p� en mula och

omgjordad, �ven han, med sv�rdet.

Bakom biskopen och p� en g�ngare av samma slag red som hans adjutant
den svartlockige Eufemios, v�l inh�ljd i sin k�pa, ty morgonen var
kylig, och kalla dimmor l�go �ver bergen.

Trupperna stodo under vapen. Deras olika avdelningar t�gade, den ena
efter den andra, p� skilda v�gar, mot det inre av bergstrakten.

Ann�us Domitius hade beslutit att samma dag g�ra ett nytt anfall p�
nybyggarne.

* * * * *

H�rt�get mot novatianerna och donatisterna i Sunion hade icke

�verraskat dem of�rberedda. F�ga litande p� varaktigheten av den frid
de hitintills njutit, hade de som en sista borgen f�r sin frihet
bevarat de vapen, som forna f�rf�ljelser n�dgat dem tillgripa, och i
vilkas begagnande de under ett liv av strider vunnit en fruktansv�rd
skicklighet. Den homoiusianske pr�stens of�rmodade bes�k i Sunion hade
synts nybyggarne som ett f�rebud till kommande h�rda �den; ocks� var
det yttre hos detta s�ndebud ingalunda �gnat att ingiva ljusa aningar
om hans verkliga �rende. Nybyggarnes l�sa misstankar, naturliga i
deras l�ge, sannades snart av Teodoros, som i vissa yttranden av
brodern Eufemios, likasom i tonen av biskop Petros' brev, sp�rade
f�rebuden till en annalkande, hela nybygget hotande storm. Farh�gan
stegrades till visshet, n�r dagligen en m�ngd flyktingar ej blott fr�n
Attika, utan ock fr�n det gent �ver Saroniska viken bel�gna
Peloponnesos b�rjade anl�nda till bergen med beg�ran om en fristad
bland nybyggarne och med tidender om de grymma trosf�rf�ljelser, som
�nyo hade uppflammat �ver landet.
Under dessa dagar genomb�vades de fredliga dalarne av en oro, som kom
plogen och ving�rdsmannens sk�ra att vila och riktade de vallande
herdarnes �gon mot landet norrut, d�r bakom Hymettos' bergskedja Aten
var bel�get. Hyddornas innev�nare framtogo sina vapen och fejade dem;
deras �ldste sammantr�dde som oftast f�r att h�ra flyktingarnes
utsagor och r�dsl� om vad som borde g�ras. Att underkasta sig den
r�dande kyrkan--det enda pris, vartill de skulle kunnat avv�nda faran
- hade de ansett f�r en synd emot den Helige Ande. Ingen framtr�dde
med ett s�dant f�rslag, som endast skulle v�ckt f�rbittring hos de
ivrigaste och sm�rta hos de andre. Det fanns icke ens n�gon, som
t�nkte p� en s�dan underkastelse. Det fanns blott att v�lja emellan
att antingen utan motst�nd l�mna sig i fiendens v�ld och med bundna
h�nder lida martyrd�den eller ock att m�ta fienden med vapen i hand,
att med ett h�rdnackat motst�nd, underst�tt av marken, s�ka avtvinga
f�rf�ljarne r�ttigheten att f� leva i fred, eller att falla under kamp
f�r en sak, vilken de aktade som Guds och icke sin egen.

Den sista �sikten segrade. Nybyggarne rustade sig till f�rtvivlat

motst�nd. De krigiska lidelserna vaknade �ter i m�nga h�rt pr�vade
br�st, d�r de l�nge slumrat, och gjorde den v�ntade striden v�lkommen.
D�r voro bland nybyggarne hundratals m�n, vilkas natur var utpr�glad
genom en n�dtvungen f�ltlevnad--m�n, som uppv�xt ibland heml�sa, till
strid mot samh�llet v�pnade skaror, som uppammats i avsky mot den
f�rtryckande kyrkan och vilkas barndomsminnen voro minnena av br�nda
byar och d�dade fr�nder.

S�dana m�n hunno snart v�nja sig vid tanken, att deras fredliga v�rv
m�ste l�mnas, att frukterna av deras flit skulle g� f�rlorade, att
hoppet om en av friden v�lsignad framtid f�r dem och deras barn var
bedr�gligt; och sedan de l�mnat detta hopp, var striden deras �tr� och
sv�rdet en helig v�n, som ej fick l�mna deras sida.

Nybyggarne voro s�ledes v�l redo, n�r en morgon de herdar, som, medan
de vallade sina hjordar p� bergsl�tterna, tillika tj�nstgjorde som
utposter och kunskapare--n�r dessa herdar fr�n skilda h�ll kommo
ilande till de odlade dalarne och tillk�nnag�vo, att kejserliga
legioner, fotfolk och ryttare, med fanor och standarer, vore synliga i
fj�rran och n�rmade sig Sunions berg.

Man hade i f�rv�g underr�ttat Krysanteus om faran, och Teodoros hade �

folkf�rsamlingens v�gnar till honom framst�llt den fr�ga, om han ville
l�mna deras berg, som icke l�ngre vore en s�ker tillflyktsort--tv�
raska fiskare �togo sig i detta fall att i en av de sm� farkoster, som
stodo dem till buds, �verf�ra honom och hans dotter till �n Egina
eller n�rmaste punkt av peloponnesiska kusten--eller om han f�redroge
att dela gemensamma �den med sina v�nner, ehuru deras sak icke vore
hans.

Till svar p� denna fr�ga hade Krysanteus, f�ljd av Hermione, upptr�tt

i m�nnens f�rsamling och f�rklarat, att han ville kvarstanna, emedan
deras sak vore �ven honom helig.

Det s�tt, varp� han efter denna f�rklaring deltog i r�dslagen, bef�ste
hans inflytande och gjorde det till en enh�llig �nskan hos de under
vapen st�ende nybyggarne, att han skulle vara deras anf�rare och
�vertaga ledningen, om vilken annars oenighet kunde v�ckas emellan de
m�nga i deras egen krets, som ans�go sig lika v�rdiga och erfarna att
st� i spetsen f�r motst�ndet.
 * * * * *

N�rmast efter kejserliga h�rens f�rtrupp s�gs en skara pr�ster i full

�mbetsskrud, ridande p� mulor och omgivande en vagn, p� vilken man
lastat en v�ldig dopfunt j�mte andra heliga k�rl och redskap.

H�ren gjorde halt och slog l�ger, innan han �nnu hunnit den vildare
bergstrakten, i vars dalar han hade att s�ka sina fiender; och biskop
Petros s�nde tv� av sina pr�ster till nybyggarne med ett brev, vari de
tillf�rs�krades fred och f�rl�telse p� tv� villkor: att de
omedelbarligen skulle utl�mna alla brottslingar, f�rrymda slavar och
andra flyktingar, vilka icke tillh�rde nybygget, n�r det anlades; samt
att de skulle h�gtidligt avsv�rja sina trosvillfarelser och �terv�nda
i den r�ttrogna kyrkans armar.

De pr�ster, �t vilka detta s�ndeskap var anf�rtrott, funno, n�r de

anl�nde till den f�rst bebyggda dalen, innev�narne redan stadda p� t�g
till den sv�rtillg�ngliga inre trakten, medf�rande sin flyttbara
egendom. Det var ett l�ngt t�g av v�pnade m�n, av kvinnor och barn, av
hjordar och dragare, lastade med de �vergivna hemmens anspr�ksl�sa
skatter och med sk�rdar, i f�rtid mejade fr�n �kerf�lten.

Mot aftonen �terv�nde de utskickade med det svar, att nybyggarne

f�rkastat fredsvillkoren som oantagliga.

Det var deras forne broder Teodoros, som � de upproriskes v�gnar hade
l�mnat detta svar.

Av Krysanteus och hans dotter hade de utskickade icke sett en skymt,

ej heller hade de kunnat utleta, om dessa personer verkligen funnes i
trakten eller icke. Presbytern Eufemios stod emellertid fast vid den
f�rs�kran, att han under sitt bes�k i bergen hade sett Hermione.

Att Eufemios sett r�tt, fann man sedermera, n�r de av prokonsuln

Ann�us Domitius anf�rda trupperna stredo sin f�rsta strid med den
lilla k�ttareh�ren. Man hade igenk�nt Krysanteus i en ryttare, som �
de upproriskes sida utdelade befallningarna, ledde r�relserna och
stundom deltog i handgem�nget.

Utg�ngen av den f�rsta striden k�nna vi redan. Truppernas angrepp p�

den av novatianerna intagna st�llningen vart med stor f�rlust f�r de
f�rre tillbakaslaget, och Ann�us Domitius ans�g det klokast att draga
sig n�got tillbaka och intaga en f�rsvarsst�llning, tills en v�ntad
f�rst�rkning hunnit ankomma.

Genom sina spejare utr�nte han emellertid, att �ven segervinnarne

natten efter striden hade l�mnat den st�llning, vari han upphunnit och
angripit dem, samt att de hade valt en annan l�ngre s�derut, i
grannskapet av Laurions sedan l�nge �vergivna gruvor.

I denna st�llning r�dde de endast �ver ett inskr�nkt omr�de, men

skyddades i ryggen av tv�rbranta klippor, som stupade ned i havet, och
�gde f�rm�nen av bete f�r boskapen och rikliga k�llor, fr�n vilka de
annars kunde varda avskurna.

Det var huvudsakligen den sistn�mnda omst�ndigheten, som f�ranl�t

Krysanteus att intaga denna st�llning. Hans r�relse liknade emellertid
ett �tert�g och gav f�rdenskull Ann�us Domitius' v�n och h�vdatecknare
Olympiodoros ett tillf�lle att i sin �historia �ver f�ltt�get mot
Sunion� f�rt�lja:

�De upproriske, som i trots av sitt �verl�gsna antal hade f�rlorat

slagf�ltet, begagnade sig av nattens m�rker f�r att verkst�lla ett
skyndsamt �tert�g.�

* * * * *

Nattens dimmor l�go utbredda �ver nybyggarnes l�ger. H�r och d�r
emellan klipporna voro vakteldar t�nda, kring vilka m�n och kvinnor
voro samlade. De flesta kvinnorna och de sp�da barnen hade anvisats
ett b�ttre skydd mot nattens kyla i l�mningarna av ett tempel, helgat
Pallas Atena och v�lk�nt f�r seglarne, som dubblerade Sunions udde,
�ver vars tv�rbranta klippor dess pelarrader hade gl�nst igenom
�rhundraden. H�r tillbragte �ven Hermione natten.

Av de kring vakteldarne flockade krigarne sovo de fleste ut efter

dagens m�dor; andra sutto i viskande samtal; andra fejade sina vapen
eller s�nderkrossade mellan stenar s�d f�r att d�rav baka morgondagens
br�d.

Tystnaden, som r�dde, avbr�ts endast av en psalm, som med d�mpad r�st
uppst�mdes av n�gon bland de vid eldarne vakande m�nnen. D� och d�
s�gs en patrull av det f�r natten tj�nstg�rande manskapet t�ga f�rbi.
Poster voro framskjutna p� betydligt avst�nd fr�n alla tillg�ngliga
sidor av l�gret, och den str�ngaste vaksamhet iakttogs, f�r att ej
�verrumpling skulle �ga rum.

Nybyggarnes vapenf�ra manskap--unga gossar och silverlockiga gubbar

inr�knade--utgjorde knappt tv� tusen man. Ett icke litet tal hade med
sina liv k�pt segern i den f�reg�ende drabbningen. Till ringare pris
hade han icke kunnat vinnas. Krysanteus' anordningar vittnade om en
klok ber�kning att spara de sinas liv.

Krysanteus och Teodoros, j�mte de m�n, som bildade den lilla h�rens
krigsr�d, voro samlade i h�gkvarteret. Detta utgjordes av en riskoja,
byggd mot en klippv�gg, i vars grannskap fanns en h�ll, som bildade
ett naturligt bord och lystes av tv� facklor.

Man hade f�rberett sig p� ett anfall till den f�ljande morgonen och
redan �verenskommit om vad som kr�vdes f�r att m�ta det.

Samtalet r�rde sig nu kring ett annat �mne: den fj�rmare framtiden.

Man kunde �n en g�ng �vervinna angriparen--det betvivlade man icke

--men vore icke krigets utg�ng redan n�dv�ndigt given? Vore det i
l�ngden m�jligt f�r en handfull folk att f�rsvara sig emot en
motst�ndare, som i n�dfall kunde f�rfoga �ver alla det romerska
v�rldsrikets tillg�ngar?

Den gamle donatistpr�sten, med vilken Krysanteus en g�ng underhandlat

p� Parnassos, satt nu framf�r honom p� klipph�llen, och fackelskenet
br�ts emot det harnesk, vari han kl�tt sitt silverh�riga br�st.
Bredvid honom st�dde sig mot h�llen hans israelit, den tunga
spikslagna klubban--och att hans arm �nnu var m�ktig att f�ra henne,
det hade den f�reg�ende striden p� ett f�r legion�rerna f�rskr�ckligt
s�tt vittnat.

- Vart l�per nu v�rt tal? sade han. Framtiden? Den �r Herrens och icke
v�r. I morgon skola vi strida mot amalekiterna, och om vi sl� dem,
skola vi i �vermorgon �ter strida mot de oomskurne--och strida s�
l�nge �nnu en hand kan f�ra sv�rdet. Vad vilja vi mer?

- Du har r�tt ... vad vilja vi mer? sade en annan av de n�rvarande, en

man, som var kl�dd i en fullst�ndig palatinrustning, vunnen i den
sista striden, och vars �gon lyste av den religi�sa h�nf�relsens eld.
Vi �nska ju icke mer. ��r v�r tid kommen, s� vilja vi �rligen d� och
icke l�ta v�r �ra till skam varda.�

- Men kommen ih�g, att sedan m�nnen �ro slagna, �ro kvinnorna och
barnen v�rnl�sa. Baals pr�ster skola v�ldd�pa v�ra kvinnor och l�ra
v�ra barn att offra p� h�jderna. V�ra barn och deras barn skola vara
som de sj�lve och samla sig kring flugkungens och hans dj�vlars
altaren. V�rt uts�de skall icke b�ra ax �t Herren, utan varda som det
andra ogr�set, s�tt av ov�nnen. David, fortfor novatianen, som talade
dessa ord, i det han v�nde sig till den gamle donatistpr�sten, vad
skola vi g�ra med v�ra kvinnor och barn? L�t oss r�dsl� om detta!

- Jag vet ett r�d, genm�lde denne med djup r�st. F�r gubbarne, som
�nnu hava kraft att f�ra en kniv, och f�r gossarne, som �ro gamla nog
att kunna bitas, �r rum i v�ra leder, och de skola falla bland oss,
sedan vi h�rligt k�mpat inf�r Herrens �gon. Men kvinnorna skola icke
v�ldd�pas och de sp�da barnen icke offra p� h�jderna ... nej, nej, de
skola p� en vink av min hand och vid ett ord av min r�st kasta sig
fr�n klipporna i havet. Jag k�nner de mina.

- Ske Guds vilja! sade novatianen.

- Mina v�nner, sade Teodoros, l�t oss h�ra, vad Krysanteus, som �r v�r
anf�rare och f�renat sitt �de med v�rt, har att s�ga i detta �mne.

- L�t oss h�ra dig, atenare, sade den gamle David. Du, som �nnu bidar
i hedningarnes f�rg�rd, men b�r Herrens tecken p� din panna, att du en
g�ng skall intr�da i templets heliga; du �r tapper som Judas Mackabeus
och r�dig som han. F�rdenskull h�rde vi dig g�rna, om �n du icke vore
v�r frivilligt utsedde h�vding. Vad t�nker du?

Krysanteus, som tigande lyssnat till det f�reg�ende samtalet, sade nu:

- �ndam�let med varje strid �r den k�mpandes r�ddning. Hur m�rk v�r
utsikt till r�ddning m� vara, b�ra vi dock uppg�ra en annan plan �n
den att tillintetg�ras under fiendens sv�rd.

- Du har r�tt, sade novatianen. Men n�gon annan utg�ng ser jag ej f�r
mina �gon.

- Vi skola �nnu vinna segrar och krossa m�nga fiender, s�som man
krossar lerk�rl; men v�rt �de �r dock beseglat, s�vida icke Herren
vill r�dda oss genom ett underverk, sade den palatinkl�dde mannen.

- Den st�llning som vi nu hava intagit, fortfor Krysanteus, �r ej den

starkaste, som nejden bjuder oss; jag valde henne, emedan hon
tillf�rs�krar oss att icke omkomma av brist p� vatten, och emedan den
f�r n�gon tid kan giva boskapen, av vilken vi leva, tillr�ckligt bete.
Men beslutsamma m�n, som icke f�redraga livet framf�r d�den, b�ra
kunna motst� angreppen av en mindre modig, om ock vida starkare
fiende. Angripas vi i morgon och lyckas vi d� kraftigt tillbakavisa
v�r motst�ndare, s� tror jag, att han skall unna sig sj�lv och oss
n�gra dagars ro. Det �r icke om�jligt, att vi i fjorton dagars tid
kunna f�rsvara oss i den st�llning vi innehava.

- Och sedan? sade den gamle David.

- Under tiden slakta vi v�r boskap och g�ra oss i ordning att l�mna
detta land.

- Vad s�ger du? Huru skall detta varda oss m�jligt? fr�gade de
n�rvarande.

- D�lderna och de mot havsvinden skyddade bergsluttningarna �ro

bevuxna med skog. Vi hava yxor, f�r att f�lla den, och timmerm�n, som
b�ra f�rst� att av de f�llda stammarne sammanfoga flottar. Dessa
flottar skola f�rses med h�ga br�stv�rn, med mast och segel. De skola
med ett ord byggas f�r f�rden �ver ett stormigt hav. Seglen f�rf�rdiga
vi av t�cken och djurhudar. Det gives intet tarv, som
uppfinningsf�rm�gan, driven av n�den, icke skall veta tillfredsst�lla.
Och allt detta b�r kunna vara f�rdigt om fjorton dagar, d� vi arbeta
med det hopp att fr�lsa v�ra kvinnor och barn och i v�r egen r�ddning
se en r�ddning av den sak, f�r vilken vi k�mpa.

- Du har r�tt. Detta �r ingalunda om�jligt, sade novatianen. Vi b�ra

om fjorton dagar kunna hava dessa farkoster f�rdiga, tillr�ckligt
m�nga och stora, f�r att ge rum �t oss alla. Vi hava skeppsbyggare
bland oss, som kunna leda arbetet. De fiskarb�tar vi �ga �ro byggda av
dem. Ditt f�rslag �r gott. Vi b�ra antaga det.

- Det �r �tminstone ett medel att lugna v�ra kvinnor, sade den gamle
donatistpr�sten. L�t oss f�rs�ka det. Om det lyckas eller icke, det
st�r i Herrens hand. Jag emottager vad han vill giva oss. Sk�nt vore
att f� �terv�nda till Afrika. Hava vi en g�ng kommit s� l�ngt, att
flottarne �ro f�rdiga och ingenting hindrar att stiga i dem, s� r�star
jag f�r Afrika. Det �r mitt fosterland; dess �knar �ro ointagligare �n
dessa berg; vi hasta dit och finna tusentals trosbr�der, som strida
och lida f�r den sanna kyrkan. Med dem f�rena vi oss. L�t detta vara
sagt.

De samlade m�nnen tillk�nnag�vo sitt bifall till den gamle Davids ord.

Krysanteus fortfor:

- Det n�rmaste landet till v�r kust �r �n Egina. �stanvinden, som

r�der vid denna �rstid, skall f�ra oss dit eller till n�gon punkt av
peloponnesiska kusten. Detta ing�r i min plan. Vi b�ra d�r kunna
skaffa oss fartyg, som �ro l�mpligare �n flottarne f�r en snabb f�rd
�ver havet till Afrika.

Sedan samtalet fortfarit en stund, �tskildes f�rsamlingen. N�gra gingo

till vila, andra till sina anf�rtrodda poster.

Teodoros kvarstannade hos Krysanteus.

- Om Herren till�ter, sade den unge pr�sten, att den plan du h�r
framlagt f�r v�ra �gon l�ter lyckligt utf�ra sig, s� �r det tid att du
skiljer dig fr�n oss och vandrar din egen v�g. Du har viktiga ting �
egna v�gnar att tillvarataga. Hinna vi n�gonsin Afrikas kust, s� b�r
du d�rifr�n segla till Italien, upps�ka kejsar Valentinianus och l�gga
ditt �de i hans h�nder. Valens' broder �r en �del och r�ttsinnad man.
Han skall lyssna till dina ord och g�ra dig r�ttvisa; jag �r �vertygad
d�rom. Genom honom skall det vara dig m�jligt att f� en ov�ldig och
f�rdomsfri unders�kning av de anklagelser, som vila p� ditt huvud; du
skall frik�nnas, �terins�ttas i r�ttigheten �ver din f�rm�genhet och
hava frihet att �terv�nda till Aten.

- Ditt r�d synes mig gott, och f�r jag leva, vill jag f�r Hermiones
skull f�lja det. Men skulle jag stupa i striden, s� finnes i denna
riskoja ett brev till de kejserliga truppernas h�vding, Ann�us
Domitius, vari jag p�minner honom om den v�lvilja han st�dse visat
mig, anf�rtror min v�rnl�sa dotter �t hans v�rd och ber honom
verkst�lla det beslut jag fattat med avseende p� hennes framtid. Hon
skall begiva sig till Alexandria, Atens medt�vlarinna i vetenskapens
odling. D�r finnes ett s�llskap av frejdade m�n och bildade kvinnor,
Museions skyddslingar, bland vilka jag r�knar m�nga v�nner. Jag �r
�vertygad, att de skola omfatta henne med deltagande, och att om
v�rlden har n�gon tr�st f�r sorger s�dana som hennes, den �dlaste
tr�sten skall bjudas i denna aktningsv�rda krets. Den penningsumma,
som stod till mitt f�rfogande, d� jag l�mnade Aten, och som i detta
�gonblick utg�r hela min f�rm�genhet, �r stor nog f�r att tillf�rs�kra
Hermione en oberoende framtid i �verensst�mmelse med hennes smak och
levnadsvanor. Jag �verl�mnar henne f�r �vrigt i den allsm�ktiga
F�rsynens v�rd, ty m�nniskornas planer �ro br�ckliga som ett f�rtorkat
r�r, min Teodoros, och det �r skickelsens vanliga lek att s�nderbryta
dem ... Jag har ibland eder l�rt mycket, fortfor Krysanteus efter
n�gon tystnad. Det �r mig icke ok�nt, att dina l�ror, Teodoros, gjort
starkt intryck p� Hermione. Frukta ej, att detta ingivit mig
harm. Jag har f�rlorat min olycklige Filippos. Perikles satte med egen
hand d�dskransen p� den siste av sina s�ner, sedan den ene efter den
andre blivit bortryckt av pestsmittan. Jag har som han sett mitt sista
hopp sk�rdat, utan att hava knotat mot himmelen. Det h�ves en man att
b�ra sitt �de. Och vad min dotter vidkommer, s� m� hon f�lja dig p�
den v�g, som du f�r henne utstakat. Jag skall se det utan sm�rta,
sedan jag i denna krets har funnit, att skillnaden mellan det som �r
heligt f�r dig och det som mig �r heligt str�cker sig blott till
formen och ej till anden. Kristendomen b�r liksom filosofien den
of�rg�ngliga sanningen i sitt sk�te. H�r har jag sett den f�rra
�stadkomma vad den senare ej f�rm�r. Jag har sett de dystraste anleten
skimra av gl�dje och de h�rdaste av mildhet, n�r de lyssnat till din
m�stares l�ror. M�n, som el�nde och f�rf�ljelser hade gjort till
r�vare, f�r vilka blodsutgjutelse var en lust och milda k�nslor en
sm�lek, har jag sk�dat i dessa hyddor lekande som barn med sina barn
och bem�ta dem med den v�rdnadsfulla �mhet, som endast medvetandet om
en od�dlig varelses o�ndliga v�rde kan ingiva. Nog av, jag har funnit,
att det gives en filosofi f�r hela m�nniskosl�ktet, och att de h�gsta
sanningar, den varmaste k�rlek f�r det sanna och goda kunna inplantas
i den okunnigastes br�st. Men om detta �r kristendomen, varp� jag ej
tvivlar, s� st�r hon i de f�rtrycktes leder vid sidan av dem, som
k�mpa f�r f�rnuftet, friheten och den m�nskliga v�rdigheten. Det var
f�rdenskull jag sade i folkf�rsamlingen, att eder sak �r min egen. L�t
oss strida och d� tillsammans! Jag vill icke d�lja f�r dig, min
Teodoros, att jag �r m�tt vid livet. V�r sak skall finna andra och
kraftigare k�mpar, om icke i dessa tider, s� n�r �rhundraden skridit
�ver v�ra gravar.

Krysanteus h�lsade Teodoros god natt och gick att njuta n�gra timmars
vila.

Han v�cktes redan f�re morgongryningen av ett budskap fr�n utposterna,

att de kejserliga trupperna hade satt sig i r�relse och p� olika v�gar
n�rmade sig l�gret.

Krysanteus steg till h�st. N�gra �gonblick d�refter lj�do genom

morgondimman �ver det vidstr�ckta l�gret de hornst�tar, som kallade
det stridbara manskapet att samla sig under vapen, var centuria p� sin
best�mda plats.

* * * * *

N�r dimman mot morgonen skingrades av havsvinden, stodo b�da h�rarne i

varandras �syn.

Nybyggarnes front utbredde sig �ver en t�mligen stark bergsluttning,

som h�r och d�r f�retedde enstaka grupper av otillg�ngliga klippor.

Deras v�nstra flygel st�dde sig mot havet; p� den h�gra bildade marken
en sakta sluttande plan emot den tr�nga d�ld, ovan vars andra sida de
kejserliga trupperna utbredde sig.

P� h�gra flygeln, som s�lunda utgjorde den svagaste punkten i den

novatiansk-donatistiska skarans st�llning, var k�rnen av deras
stridsmakt samlad.

Deras linjer, som f�retedde sm� kolonner med vissa mellanrum, slutade
p� denna sida med deras ryttaretrupp, p� sin h�jd femtio man.

F�r att minska st�llningens svaghet p� h�gra flanken hade nybyggarne

ditsl�pat en m�ngd f�llda tr�d och i denna f�rhuggning, som str�ckte
sig �nda mot de otillg�ngliga klipporna i ryggen av st�llningen,
l�mnat endast tv� dolda �ppningar, genom vilka deras lilla rytteri
kunde g�ra utfall.

Nybyggareskaran f�retedde i avseende p� vapnen stor brokighet. Somliga

buro klubbor, andra lansar, andra b�gar, andra korta romerska v�rjor,
andra �ter de l�nga slagsv�rd eller de saxdolkar, som voro brukliga
bland allemanner och g�ter. Rytteriet var likformigast v�pnat. Det
hade hj�lmar och harnesk.

P� bergen bakom nybyggarnes fylking s�gos deras kvinnor och barn i

talrika skaror.

De kejserliga trupperna voro uppst�llda i en sluten linje �ver den

n�gorlunda j�mna mark, som utstr�ckte sig p� andra sidan d�lden.

N�r dimman lyftes av �stanvinden och lik en vitgul r�k rullade �ver
Saroniska viken, �verg�ts den vildromantiska nejden av morgonsolens
str�lar, som glittrade p� en skog av lansar, �ver vilken f�rgyllda
�rnar och fladdrande fanor h�jde sig.

Det kejserliga rytteriet, som under natten haft ett sv�rt t�g, var i
djupa massor uppst�llt bakom fotfolkets luckor. Nu, sedan de
kejserliga truppernas f�ltherre �verblickat fiendens st�llning, lj�do
trumpetst�tar utefter linjen, rytteriet b�rjade r�ra sig, avdelning
efter avdelning f�rsvann i dalg�ngarne och visade sig p� andra sidan
om dem, tills alla pass, som mitt emot nybyggarnes h�gra flygel f�rde
till d�lden, voro besatta.

Medan de kejserliga trupperna f�retogo denna r�relse, hade nybyggarne

uppst�mt den gamla �lskade stridspsalm, med vars toner de �ldre ibland
dem och framf�r alla de stridslystna donatisterna s� m�ngen g�ng under
sin stormiga levnad invigt sig till kamp och d�d f�r sin tro.

M�nnen i fylkingen uppst�mde och deras kvinnor f�renade sig i s�ngen:

Guds namn �r k�nt i Judaland, f�rh�rligat i Israel,

han Sion till sin borg har valt, i Salem st�r hans helga tj�ll.
Han krossar b�gar, spjut och sv�rd,
de stolte digna till hans fot,
och b�vande den hela v�rld
f�rstummas f�r hans vredes hot.

Se R�varbergen! P� sin grund de svikta f�r hans �gas blink,

och krigarskaror domnande nedl�gga vapen p� hans vink,
se vagnen stannar med sitt spann,
och d�tt �r stridstrumpetens ljud
och s�nkt i dvala h�st och man
vid blott en vink av Jakobs Gud.

Medan psalmens sista toner f�rklingade, s�gs en ryttare i pr�sterlig

dr�kt, men omgjordad med sv�rdet, f�ljd av en centurion nedstiga i
d�lden. Centurionen ropade, att man ville tala med nybyggarnes
�verh�vding. I st�llet f�r denne nedkom en annan man, v�l v�pnad och
av krigiskt utseende. Det var samme novatian, som vi sett deltaga i
nybyggarnes krigsr�d.

- Vad viljen I? ropade novatianen, medan han �nnu stod p� n�got

avst�nd.

- Underhandla, svarade pr�sten, som var ingen annan �n biskop Petros.

- V�l, sade novatianen, i det han n�rmade sig, vi hava d� r�tt fattat
ert upps�t. Jag �r s�nd av v�r h�vding f�r att h�ra, vad I haven att
s�ga oss.

- Vi vilja tala med den h�gste bef�lhavaren sj�lv, och icke med en
underordnad, f�rklarade Petros.

- Han skall komma, d� ert rytteri f�tt befallning att g�ra halt, och
d� er egen h�gste bef�lhavare infunnit sig f�r att m�ta honom.

- Detta �r h�ga anspr�k av ett upprorshuvud, som, innan solen g�tt

ned, skall vara i mitt v�ld. Jag vill d� tala till folket sj�lv, och
det skall h�ra min r�st, sade Petros, i det han �ter satte sin h�st i
g�ng.

Novatianen fattade h�stens tyglar och tvang honom stanna.

- Vad vill du oss? sporde han. Rid icke n�rmare, ty det kunde varda
din d�d.
- I skullen d� v�ga att d�da en underhandlare? Det vore er v�rdigt, I
f�raktliga upprorsm�n. Men ditt hot skr�mmer mig icke. Jag kommer i
v�r herres och kejsares, det heliga majest�tets namn f�r att
tillf�rs�kra f�rl�telse och gl�mska �t envar av eder, som i denna
sista stund vill nedl�gga vapen och �terv�nda till sitt hem f�r att
leva i lugn och laglydnad under de �verhetspersoner och herdar, som
kejsaren �ver er t�ckes tills�tta. Fr�n denna n�d och f�rl�telse �ro
endast s�dana som du och dina likar, det vill s�ga hopens uppviglare
och anf�rare, uteslutna. Sl�pp tyglarne, man, eller avh�nder du dig
genom din v�ldsamhet underhandlarens r�tt och pliktar med livet. Vi
�ro h�r tv� mot en.

Novatianen sl�ppte h�stens tyglar och sade:

- Underhandlingen �r d� �ndad. Vi f�rkasta ert anbud. �terv�nden och

s�gen er bef�lhavare detta.

- Det �r icke med dig vi dagtinga, ej heller �r det du, som best�mmer
svaret. Det �r de f�rvillade sj�lva, som skola v�lja mellan d�den och
den n�d, som endast f�r dem och icke f�r dig och dina likar �r �ppnad.

Under detta samtal hade den gamle donatistpr�sten stigit ett stycke
nedf�r bergsluttningen och n�rmat sig dem. En�r Petros talade med en
st�mma, som h�rdes vitt omkring, hade David fullkomligt fattat, varom
fr�ga var, och medan novatianen �terv�nde fr�n m�tet, upphov gubben
sin r�st och ropade:

- Du falske profet! Vill du tala med folket och ej med dess h�vdingar,
s� �r du ej en underhandlare, utan en uppviglare, som b�r nedsl�s med
sv�rd. Men tror du, att du har att g�ra med klenhj�rtade, s� kom hit,
och folket skall sj�lv svara dig, att denna dag skall varda en
grymhets dag, en v�ders och storms dag, en m�rkers och dimmors dag, en
basuners och trumpeters dag, p� vilken Herren med en ringa hop av sitt
�verblivna folk skall g�ra stora under emot filist�erna. Kom upp p�
berget, och finner du en enda, som s�ger: l�t oss denna g�ngen vika
och draga av igen--eller finner du en enda, som emottager sk�kans
kalk, som du kallar n�d och f�rl�telse, av dina h�nder, s� straffe mig
Herren, Herren. Ve sk�kan och hennes tj�nare, som kalla den
styggelige, slemme, bloddrypande Valens ett heligt majest�t. Vi spotta
�t detta majest�t, som �r ett smutsigt djur och vars domare �ro ulvar
om aftonen, vilka intet l�ta kvarbliva intill morgonen. Se d�r de hem,
till vilka I bjuden v�rt folk att �terv�nda, fortfor den vitsk�ggige
gubben och pekade med sin v�ldiga klubba mot de virvlande r�kmolnen av
brinnande bost�der. I haven tvungit det fredliga Israel att �vergiva
de hyddor, i vilka det var lyckligt. Kom nu upp och se, huru de
fridsamme �ro redo att strida f�r Guds ansikte. Jag skall f�ra dig
genom fruktansv�rda krigares leder, och finner du, jag s�ger det �n en
g�ng, en enda man, som faller ned och tillbedjer den nye Nebukadnesar
eller den vederstyggliga Jisebel, som I kallen kyrkan, s� m� all hans
sm�lek komma �ver mitt eget huvud.

Den gamle donatistpr�stens inbjudning �vertygade Petros, att en

underhandling p� s�dana villkor, som de h�r framst�llda, skulle tj�na
till intet. Han �terv�nde med centurionen till den kejserliga
slagordningen, som i n�sta �gonblick p� hela linjen satte sig i
r�relse.
- Pris vare gudarne, sade Olympiodoros, som var i prokonsulns f�lje,
den f�rd�mde pr�sten lyckades icke fr�nstj�la mig n�jet av ett
pr�ktigt sk�despel och dig, min Ann�us, �ran av en seger.
Underhandlingen har slutat med ett byte av kristianska sk�llsord, och
i denna strid har Petros synbarligen dukat under f�r den munvige
gubben med Heraklesklubban.

Ann�us Domitius, kl�dd i en l�tt och lysande rustning, utdelade fr�n

sin h�st befallningar till tribuner och centurioner, som skyndsamt
f�rde dem till h�rens olika avdelningar.

Den plats han valt till�t honom �versk�da motst�ndarens front och
tillika hans h�gra flygel, mot vilken det var hans avsikt att kasta
sina j�rnsmidda ryttareskaror.

Petros hade �terv�nt och intagit sin plats vid sidan av Ann�us
Domitius. Biskopens �gon lyste av stridslust, och hans v�sen uttryckte
en ot�lighet och en h�rskarevilja, som blott med m�da kunde tyglas.
Men det var i dag prokonsulns beslut att sj�lv befalla. Petros visste
det och ville tiga och vara soldat, d� han ej fick vara f�ltherre.

N�r f�rsta linjen av det kejserliga fotfolket satte sig i r�relse f�r
att nedstiga i d�lden och angripa nybyggarnes f�r h�stfolket
o�tkomliga front, syntes p� deras sida en ryttare i vit mantel,
kommande fr�n den h�gra flygeln. Prokonsuln och biskopen igenk�nde i
denne ryttare Krysanteus. Han hade fr�n en h�jd vid sidan av
f�rhuggningen skaffat sig en �verblick av det fientliga rytteriets
st�llning.

I n�sta �gonblick framryckte nybyggarnes sm� kolonner under

stridsropet: Herrens och Gideons sv�rd mot randen av den branta
bergsluttningen f�r att m�ta det kejserliga fotfolkets angrepp.

Legion�rerna uppmuntrade varandra med h�ga rop, medan de med sk�lden

p� rygg och sv�rdet i hand kl�ttrade uppf�r berget. Men f�rr�n de
hunnit randen av detsamma, angrepos de med vild h�ftighet av
nybyggarne under det f�rnyade h�rskriet: Herrens och Gideons sv�rd,
och vordo, innan de hunnit ordna sina leder, med stor manspillan
nedkastade i d�lden.

De f�rdes fram att f�rnya angreppet. De gjorde det, men tveksammare,

och tillbakadrevos f�r andra g�ngen och f�rf�ljdes ett stycke nedf�r
bergsluttningen, efterl�mnande ett betydligt antal d�de och s�rade,
vilkas vapen genast togos som byte av nybyggarne.

Emellertid fylldes d�lden med centuria efter centuria, som nedryckte

fr�n den bergsl�tt, p� vilken de kejserliga trupperna voro uppst�llda,
samt f�retedde slutligen en t�t packad massa av krigare, som genom
sj�lva p�tryckningen av de efterf�ljande lederna pressades upp�t till
ett ih�rdigare och tungt v�gande anfall.

Krysanteus red utefter den hotade linjen och tills�g, att de f�taliga
f�rsvarskrafterna voro �ndam�lsenligt delade p� de starkare eller
svagare punkterna. Han hade icke att egga sina krigares mod. De brunno
av stridslust. En m�ngd av deras kvinnor hade ilat fram f�r att
underst�dja de k�mpande m�nnen. Den fruktansv�rda kolonn, som nu
anryckte och vars sista leder �nnu icke hade nedstigit i d�lden, n�r
de f�rsta hunnit uppf�r berget, h�lsades, innan det kom till handkamp,
med ett regn av pilar, kastspjut och stenar, som �stadkom en sv�r
manspillan i den sammantr�ngda fylkingen. Nejden genlj�d av de
anfallandes och de anfallnes h�rskri--av ropet Gud och kejsaren,
under vilket legion�rerna stormade an, och det av Herrens och Gideons
sv�rd, varmed nybyggarne eldade sig till striden man mot man.

Denna var snart i g�ng utefter hela linjen. Marken till�t ej de

kejserliga trupperna att bilda slutna leder. De f�rste, som upphunno
randen av bergsluttningen, f�llo under nybyggarnes sv�rdshugg och
klubbslag, men de fallne ersattes �gonblickligen av andra, som, om de
ville eller icke, tvungos fram av den p�tr�ngande massan. St�ten, som
f�rorsakades av denna, var fruktansv�rd och skulle f�r en �sk�dare,
som �verblickat de ringa motst�ndskrafterna, synts oemotst�ndlig. Men
stridens utg�ng var given, om angriparne lyckades vinna endast en
fotsbredd av den j�mna marken ovanf�r sluttningen, och nybyggarne, som
ins�go detta, stredo f�r varje tum d�rav som f�r sina liv. Ingen vek
fr�n sin plats, och drabbningen, vilken liksom vaggade p� den smala
bergkanten, f�retedde f�rst efter de h�ftigaste anstr�ngningar fr�n
legion�rernas sida en enda punkt, d�r nybyggarnes linje vart
genombruten.

Och knappt var denna lucka uppst�nden, f�rr�n en skara av de

kejserliga soldaterna genomtr�ngde henne. �gonblicket syntes
avg�rande. Nybyggarnes f�ltherre var fr�nvarande, ty striden hade nu
b�rjat �ven p� den h�gra flygeln omkring f�rhuggningen, och Krysanteus
var p� denna viktiga punkt. Men han hade f�rutsett ett fall som detta
och uppst�llt en liten underst�dstrupp, utg�rande en centuria, vars
uppgift var att st�rka fronten, varhelst den syntes svagast eller i
fara att genombrytas.

Denna trupp av idel donatister, m�n, som k�mpat i Afrikas sand�knar

och i d�lderna kring Parnassos, anf�rdes av den gamle David.

Donatistpr�sten och hans m�n hade med brinnande ot�lighet avvaktat det
�gonblick, d� de skulle f� deltaga i kampen.

- Br�der, ropade David nu, d�r �ro de, amor�erna och jebus�erna. Fram,
I Herrens k�mpar! Vi skola sl� dem och jaga dem intill det stora Sidon
och intill den stora sl�tten Mizpa �sterut och f�rg�ra dem, s� att
icke en igenbliver. F�ljen mig, I utvalde ur Israel!

Och den lilla donatistskaran st�rtade emot den framtr�ngande fienden

med den vilda stridslustens ohejdade h�ftighet. Lansar rycktes ur
legion�rernas h�nder, hj�lmar kl�vos under slagsv�rdens hugg, sk�ldar
krossades under de tunga spikklubborna. N�gra minuters strid, och den
del av den regelbundna styrkan, som lyckats f� fast fot p� berget, l�g
trampad under donatisternas f�tter eller hade i vild flykt kastat sig
nedf�r bergranden, l�mnande i segrarnes h�nder en fana, varp� det unga
kristna korset prunkade mellan bokst�verna av den gamla v�rdnadsv�rda
inskriften: �Romerska Senaten och Folket�.

Fr�n dessa segrar ilade David och hans m�n till varje punkt, d�r
nybyggarnes front tarvade st�d. Man s�g den fruktansv�rde gubbens
bloddrypande klubba sv�nga i det t�taste stridsvimlet och h�rde hans
r�st, huru han oavl�tligt manade de sina och eggade sitt eget och
deras stridsraseri med ord s�dana som dessa:

- Sl� dem, sl� dem! F�rg�r dem med sv�rdsegg, giv dem till spillo,
s�som Mose, Herrens tj�nare, bjudit haver! Dr�p vad anda haver! Skona
dem icke!

Under det kampen s�lunda rasade p� nybyggarnes front, hade Ann�us

Domitius ridit till sin v�nstra flygel och tilldelat den order att
angripa de upproriskes flank.

Trumpetst�tar lj�do genom de p� denna sida till d�lden f�rande passen,

och de ryttarskaror, som stodo till prokonsulns f�rfogande, spr�ngde i
ordnade leder uppf�r sluttningen emot f�rhuggningen.

Nybyggarnes kvinnor och barn, som stodo p� de otillg�ngliga h�jderna i

bakgrunden, uppg�vo ett samf�llt rop av h�pnad, n�r denne hitintills
osynlige fiende pl�tsligt uppenbarade sig i den f�rf�rande anblicken
av ett v�ldsamt rytteriangrepp, mot vilket varje hinder syntes
vanm�ktigt.

Denna ryttarskara hade till sitt utseende intet utom f�lttecknen--de

gyllene �rnarne--som p�minde om romerska h�stfolket i f�rflutna
tider. De barbenta, med l�tta harnesk, prydliga hj�lmar och korta
sv�rd utrustade ryttarne voro f�rvandlade till skepnader, h�ljda fr�n
topp till t� i en vidunderlig j�rndr�kt. Det var dessa �j�rnpelare�
--s� kallades de--av vilka Rom numera, under krigskonstens allt st�rre
f�rfall, v�ntade sina segrar i kampen mot perser, g�ter och allemanner
eller mot egna unders�tar. Fotfolket hade endast under Julianus' korta
f�ltherrebana �tervunnit sin betydelse f�r att i andra h�nder �nyo och
f�r �rhundraden f�rlora den.

I dessa �j�rnpelare� h�grade medeltiden.

De anstormande j�rnb�ljorna br�tos dock emot f�rhuggningen, var�ver

endast n�gra f� lyckades sporra sina h�star, medan andra f�rs�kte
intr�nga genom dess tr�nga, slingrande �ppningar. Lederna r�kade i
oordning. Tr�ngsel uppstod. De enskilda ryttare, som kommit �ver
f�rhuggningen eller fastnat mellan de hopvr�kta tr�dstammarne, s�go
sig l�mnade utan bist�nd. N�gra av dem lyckades komma tillbaka till de
sina; andra dukade under efter en strid, i vilken deras rustningar
voro ett f�f�ngt v�rn mot de halvnakna men modiga fiender, av vilka de
p� alla sidor funno sig omgivna.

Ann�us Domitius s�g med harm utg�ngen av en r�relse, av vilken han

v�ntat sig en kraftig verkan. N�r han gav befallning till densamma,
hade han blivit �vertalad d�rtill av rytteriets bef�lhavare, en
skrytsam och �vermodig g�t, som f�rs�krat den med �j�rnpelarnes�
egenskaper obekante prokonsuln, att han, den g�tiske tribunen, i
spetsen f�r s�dana krigare tagit f�rskansningar, sv�rtillg�ngligare �n
denna. Sedan Ann�us Domitius givit luft �t sin harm i en str�m av
hedniska eder--och detta vid sidan av den r�ttrogne biskopen--l�t
han bl�sa till �tert�g, som verkst�lldes i god ordning. Rytteriet
nedryckte l�ngsamt de dals�nkningar, d�r det f�rut varit uppst�llt,
och strax d�refter gavs befallning �ven till det i nybyggarnes front
k�mpande, utmattade fotfolket att draga sig tillbaka och intaga sin
f�rra st�llning. Striden avstannade f�r ett �gonblick p� hela
linjen. De �tert�gande legion�rerna h�rde bakom sig novatianernas och
donatisternas segerrop. Dessa hade efter en halvtimmes blodbad icke
f�rlorat en handsbredd jord till den �verl�gsne fienden, och medan
deras egna f�rluster voro oansenliga, var bergsluttningen under dem
h�ljd med slagna legion�rer.
Striden uppflammade dock snart �nyo. Prokonsulns k�rntrupp, tv�
centurior palatiner, hopsamlade fr�n de i Akajas st�der spridda
bes�ttningarna, skickades att storma f�rhuggningen och �ppna den f�r
rytteriet. En del av det �vriga fotfolket drogs ifr�n sin st�llning
gentemot nybyggarnes front f�r att underst�dja palatinernas anfall.

De kvarblivna centuriorna hade att h�lla sig stilla--vilket de ock

beh�vde efter den blodiga och envisa kamp, som de nyss utst�tt--s�vida
icke nybyggarne blottade sin front f�r att bispringa sin hotade
flank. I detta fall skulle legion�rerna begagna sig h�rav och med
st�rre utsikt till framg�ng f�rnya anfallet p� fronten.

Krysanteus hade str�ngt �lagt de sina att icke l�mna sina st�llningar,
huru n�dig deras hj�lp p� andra hotade punkter kunde synas vara.

David hade dock sv�rt att finna sig i den overksamhet, vari han nu
genom fiendens tillbakavikande var f�rsatt. Vad som f�rbereddes p�
h�gra flygeln visste han icke. Han s�g d�remot, att de tr�tta
legion�rernas front p� andra sidan d�lden var f�rsvagad och tydligen
icke v�ntade n�got anfall--ty leden hade uppl�st sig och m�nga
soldater lagt sig p� marken f�r att vila.

David ville begagna sig h�rav. I spetsen f�r sitt manskap nedsteg han
bland de sv�rtillg�ngliga klippor, som p� nybyggarnes v�nstra flank
st�ngde d�lden fr�n havet, och lyckades att om�rkt komma �ver
densamma.

Han f�ljdes av vid pass hundra man, alla stridslystna som sin
anf�rare.

Dragande f�rm�n av markens oj�mnhet f�r att osedd nalkas, hade truppen
snart uppn�tt legion�rernas h�gra flank och med h�ftighet angripit den
of�rberedde fienden.

Skaror av legion�rer, stadda p� vildaste flykt, f�rkunnade n�gra

minuter d�refter, att nybyggarne gjort ett angrepp p� denna sida.

Tribuner och centurioner hastade att uppst�lla sina trupper f�r att
mottaga fienden. Ann�us Domitius ilade sj�lv till st�llet, l�mnande
sin v�nstra flygel, d�r striden nu b�rjat omkring f�rhuggningen, i det
palatinerna gjorde upprepade f�rs�k att taga den.

Ann�us Domitius vart lika �verraskad som lugnad, d� han uppt�ckte,

huru f�talig den angripande skaran var. Hon hade emellertid tecknat
sin v�g med blodstr�mmar. Prokonsuln l�t sju till �tta centurior
omringa henne. Innan detta hann verkst�llas, hade donatisternas
slagsv�rd och klubbor uppstaplat h�gar av lik. De gingo fram i blint
raseri, nedbrytande varje hinder, som de oordnade hopar, vilka de �nda
hitintills jagat framf�r sig, hade s�kt st�lla i deras
v�g. Stridsropet Herrens och Gideons sv�rd skallade med en styrka, som
genom det allm�nna larmet n�dde till novatianernas front p� andra
sidan d�lden och f�rst nu l�t dessa ana vad David och hans lilla hop
f�retagit sig.

F�rst n�r det kejserliga fotfolket verkst�llt den r�relse, som

prokonsuln p�bjudit, och fr�n alla sidor i djupa, ordnade leder
framryckte f�r att innesluta och krossa den lilla skaran, fick denna
�ga f�r sin farliga st�llning. P� alla sidor en skog av lansar, en mur
av harnesk, som n�rmade sig. Det g�llde att genombryta en av dessa
murar och genom d�lden bana sig v�g tillbaka, eller ock att falla till
sista man.

- Vi �ro omringade, lj�d det i Davids �ron. Vi m�ste f�rs�ka sl� oss
igenom.

Den gamle k�mpen vilade ett �gonblick p� sin klubba. Hans �gon
�verforo de fientliga skarorna.

- �t detta h�ll, mina br�der, �t detta h�ll, I utvalda k�mpar, ropade

han och pekade mot de trupper, som sp�rrade �terv�gen till d�lden.
Fram mot amalekiterna! Herren har i dag givit dem i v�r hand. Vi skola
sl� och f�rf�lja dem intill Aseka och Makkeda. Fram!

Donatisthopen, fruktansv�rd �nnu i trots av sitt ringa antal, f�ljde

den of�rskr�ckte ledaren f�r att kasta sig mot fiendens lansar och om
m�jligt bryta sig v�g genom hans leder. Deras avsikt gynnades av ett
angrepp i truppernas rygg, som deras vapenbr�der, l�mnande sin starka
st�llning p� andra sidan d�lden, gjorde f�r att komma dem till
hj�lp. Ett f�rf�rligt handgem�ng uppstod. Medelpunkten i det var
David. En h�gv�xt, fr�n hj�ssan till fotabj�llet j�rnsmidd centurion
hade framtr�tt f�r att i tvekamp m�ta sig med den fruktansv�rde
k�mpen. Centurionen var, som m�nga i de kejserliga truppernas led, en
g�tisk barbar, tj�nande f�r legopenningar, och d� han utmanade David
till envig, f�ljde han ett bruk hos sitt folk.

- Vitsk�ggige gubbe, vart rasar du? sade han. L�gg ned din klubba och
giv dig f�ngen. Du, som ej har t�nder att tugga soldatens h�rda br�d,
har du h�nder �nnu att f�ra ett vapen?

- Son av Magog, svarade David. Du liknar dina br�der ej blott d�ri,

att du �r h�gv�xt som Goliat, utan ock stortalig och inbilsk som han.
Vad hava du och de dina att skryta �ver? Edra f�der hava kommit i en
myckenhet som gr�shopporna �ver Egypti land till att storma v�ra
lands�ndar, och se, de �ro slagna och spridda som agnar av en handfull
romare. Men detta hindrar icke din tunga att skr�vla. Jag skall tysta
henne. Du �r i dag och f�r alltid d�dens man.

David emottog p� skaftet av sin klubba det hugg barbaren riktade �t

hans huvud. Sv�rdet gled, tr�ffade Davids v�nstra arm och avskar
hennes fingrar. Men i n�sta �gonblick hade den bloddrypande klubban
tr�ffat g�tens skuldra och inslagit hans harnesk.

Centurionens arm f�rlamades av slaget. �ven David k�nde sig efter det
s�r han f�tt of�rm�gen att l�ngre med kraft sv�nga sin klubba. De
bortkastade d�rf�r p� samma g�ng sina vapen och gingo, fradgande av
raseri, varandra p� livet. Oaktat sin �lder �gde David en v�ldig
kropsstyrka. De b�da k�mparne omslingrade varandra efter en kort
knytn�vkamp med sina armar och f�llo brottande till marken, varvid
centurionens hj�lmband brast och hans huvudbet�ckning rullade bort. D�
framrusade en av Davids m�n, som nyss i de b�da k�mparnes omedelbara
grannskap utst�tt en tvekamp och segrat--han skyndade fram till sin
anf�rares r�ddning och kl�v med sitt sv�rd g�tens huvud, men f�ll
sj�lv i samma stund, nedhuggen av en legion�r, i sitt offers blod. Den
gamle donatistpr�sten, befriad fr�n sin fiende, reste sig p� sina
herkuliska ben och grep �nyo efter sin klubba. Runtomkring honom
stredo hans �verblivna m�n f�r sina liv eller hade redan fallit mitt
inne i fiendens led. Det fanns ingen, som kunde skyla sin anf�rare,
medan han steg upp och fattade sitt vapen; genomborrad av flera lansar
f�ll han till jorden, och de framryckande leden trampade hans lik.

Kampen mellan det lilla antalet nybyggare och de kejserliga soldaterna

var p� denna punkt snart slutad. Knappt ett tiotal av de f�rre
lyckades undkomma blodbadet och r�dda sig med flykten tillbaka till
sin st�llning p� andra sidan d�lden.

Men denna kunde icke l�ngre f�rsvaras mot de �verl�gsna trupperna. De

m�n, �t vilka Krysanteus anf�rtrott att skydda denna linje, l�go till
st�rre delen slagna. Davids sj�lvr�dighet och gl�mskan av Krysanteus'
befallning hos de nybyggare, som ilat att bispringa honom, avgjorde
dagens och hela den lilla h�rens �de. Ann�us Domitius gav sina trupper
tecken att storma h�jden. Han s�g, att intet allvarligt motst�nd mer
kunde m�ta dem p� denna sida. Legion�rerna anryckte under ropet Gud
och kejsaren.

Under tiden hade striden oavbrutet rasat p� nybyggarnes flank omkring

f�rhuggningen. Palatinerna och de trupper, som underst�dde dem, hade
g�ng efter annan stormat f�rhuggningen och tillbakadrivits. Striden
fortgick �nnu mellan de kejserlige, som f�rde st�ndigt friska trupper
i handgem�nget, och de uttr�ttade novatianerna. Krysanteus hade stigit
av sin h�st och k�mpade, d�r faran var st�rst, vid nybyggarnes sida. I
och omkring f�rhuggningen l�go h�gar av lik.

Ett avg�rande �gonblick var nu kommet �ven h�r. Palatinerna hade,

sporrade av biskop Petros, som skyndat att personligen blanda sig i
striden, �ntligen lyckats taga en punkt av f�rskansningen och
uppst�lla sig framf�r densamma, medan bakom dem deras kamrater
undanr�jde tr�dstammarne f�r att bana v�g �t rytteriet, som ot�ligt
avvaktade tillf�llet att f� deltaga i drabbningen.

Det lyckades dem. Tecken gavs till rytteriet att rycka an.

Krysanteus, seende den omedelbara fara, som hotade, men �nnu okunnig
om vad som tilldragit sig p� frontlinjen, samlade alla krafter, som
stodo honom till buds, att f�rekomma eller m�ta �j�rnpelarnes�
angrepp. Innan dessa hunnit fram, hade ett f�rtvivlat anlopp av
nybyggarnes samlade styrka kastat palatinerna �ver skansen. Men n�sta
�gonblick intr�ngde �j�rnpelarne� genom den gjorda luckan. De m�ttes
i den smala mynningen av nybyggarnes lilla ryttaretrupp, som
f�rsvarade intr�det till st�llningen. Luckan i f�rhuggningen sp�rrades
snart av fallna m�n och h�star.

S�dant var stridens utseende, d� Teodoros, som p� Krysanteus'

befallning skyndat till frontlinjen f�r att underr�tta sig om dess
tillst�nd, �terv�nde och tillk�nnagav, att linjen var n�stan utan
f�rsvar, och att legion�rerna just nu nedryckt i d�lden f�r att taga
den. Budskapet var knappt framf�rt, innan man h�rde de stormandes rop.

- Slaget �r f�rlorat, sade Krysanteus. Teodoros, skynda h�rifr�n och

framb�r till Hermione min h�lsning och v�lsignelse!

Krysanteus, som �ter stigit till h�st, �terv�nde till den hoppl�sa
striden. Dess �de var n�gra minuter d�refter avgjort. Den lilla
�terstoden av nybyggarne angreps fr�n b�da sidor av Ann�us Domitius'
hela styrka. Under �ngestskri fr�n kvinnor och barn s�gs bergsl�tten
�versv�mmas fr�n ena sidan av fotfolkets djupa massor, fr�n den andra
av �j�rnpelarnes� skvadroner. Nybyggarnes motst�nd uppl�ste sig i
enskilda strider, en mot m�nga. Mitt i vimlet s�gs �nnu en stund en
ryttare i vit mantel. Ann�us Domitius och Petros igenk�nde honom p�
samma g�ng och sporrade sina h�star emot den punkt, d�r han k�mpade.
Men innan de hunnit fram, hade ryttaren i den vita manteln f�rsvunnit
under j�rnb�ljorna, och hans blodiga h�st galopperade utan herre �ver
f�ltet.

Krysanteus' lik �terfanns efter stridens slut. Han l�g utstr�ckt p�

marken med sv�rdet i den knutna handen och manteln r�df�rgad av blodet
fr�n hans genomborrade br�st. N�r Ann�us Domitius v�rdnadsfullt
nalkades sin fiendes lik, stod Petros betraktande det, och Eufemios,
hans adjutant, satte sin platta fot p� den sk�na hj�lteskepnadens
br�st och sade:

- S� trampar kyrkan hedendomens hydra.

SEXTONDE KAPITLET.

Slutet.

En afton, en m�nad efter f�ltt�get i Sunion, satt presbytern Eufemios

hos sin andlige fader, biskop Petros, just i samma smala, avl�nga, med
ett gluggf�nster f�rsedda rum i biskopliga palatset, d�r l�saren redan
bevittnat ett samtal dem emellan.

Liksom d� m�tte Petros �ven nu kammargolvet med livliga steg, och

Eufemios hade intagit sin �dmjuka plats p� en stol vid d�rren.

Eufemios' l�ga panna bildade icke l�ngre en vitgul, utan en brungul

strimma mellan det svarta h�rf�stet och de lika svarta �gonbrynen; ty
f�ltt�gets sol hade brynt hans hy. Hans huvud var som alltid
fram�tlutat och hans sm� svarta �gon riktade upp�t, halvt sl�jade av
�gonh�ren.

Petros' anlete bar en stoltare pr�gel �n n�gonsin. Det lyste av

segervisshet. F�rmodligen var n�gon av hans vittomfattande
f�rhoppningar uppfylld eller p� v�g att uppfyllas. Den krigiska �ra
han inlagt i t�get mot k�ttarenybygget var v�l icke tillr�cklig att
�stadkomma en s�dan verkan, ehuru hon levde p� alla atenska
homoiusianers l�ppar.

N�r den del av de kejserliga trupperna, som tillh�rde bes�ttningen i

Aten, int�gade i staden, hade man sett Petros, omgjordad med sv�rdet,
rida p� en yster h�st i spetsen f�r t�get, som hade ett h�gtidligt
utseende och n�stan liknade ett triumft�g. Fr�mst, som vi n�mnde,
Petros och vid hans sida den jovianske gardestribunen. D�refter en
avdelning legion�rer. Efter dem en skara m�n, kvinnor och barn, den
sorgliga �terstoden av novatianernas och donatisternas nybygge i
Sunion--m�nnen endast nio eller tio till antalet, tillf�ngatagna p�
slagf�ltet, h�ljda av s�r och sl�pande tunga bojor; kvinnorna flera,
men likv�l f� i j�mf�relse med dem, som efter stridens slut slaktats
av de vilda �j�rnpelarne�; barnen, utg�rande st�rsta delen av skaran,
somliga burna av sina m�drar eller g�ende vid deras sida, andra �ter,
som genom f�rf�ljelsekriget blivit fader- och moderl�sa, och dessa
voro de flesta, vandrande f�r sig sj�lva. Bakom f�ngarne hade man sett
en pr�ktigt smyckad vagn, varp� befunno sig de heliga kyrkok�rlen och
mitt ibland dem den v�ldiga dopfunten, vari man efter k�ttarnes
nederlag hade l�tit deras barn undf� d�pelsens n�d. Bredvid vagnen
hade man sk�dat den svartlockige Eufemios, ridande p� en �sna och
b�rande det heliga korset. T�get slutade med n�gra centurior fotfolk.

Hermione hade icke varit synlig bland f�ngarne. Krysanteus' brev kom
lyckligt i Ann�us Domitius h�nder; Hermione, den enda f�nge, som han
f�rbeh�ll sig sj�lv, medan han �verl�mnade de andre �t Petros, hade
tagits under hans s�rskilda h�gn och f�rts till Korintos.

Det hette emellertid nu i Aten, att Krysanteus' dotter hade �terkommit

till sin f�dernestad, i s�llskap med prokonsulns maka, den fromma
Eusebia, och att den s�rjande flickan bodde i det prokonsulariska
palatset j�mte n�mnda �dla romarinna, som i sitt uppf�rande mot henne
sades �dagal�gga en systers varma deltagande.

I allm�nhet talade man mycket om Hermione under dessa dagar i Aten.

Det viskades bland de kristne och �ven bland den gamla l�rans
bek�nnare, att filosofens dotter var av Petros omv�nd till
kristendomen. Den utm�rkte biskopen beredde s�lunda sin heliga l�ra
den ena segern efter den andra. �rkehedningens son och dotter omv�nda
genom Petros! Och denna senare likv�l en kvinna, som ej blott fr�n
barndomen uppfostrats i hat och f�rakt emot kristendomen, utan �ven
varit ikl�dd en rustning, som visat sig ogenomtr�ngligare �n hatet och
f�raktet mot den uppenbarade sanningens pilar, n�mligen filosofiens.

Det gick till och med ett rykte, som utbreddes hastigt och troddes
allm�nt, att Hermione �nskade genom dopet varda oskiljaktigt f�renad
med kristna kyrkan.

Den dag, n�r detta skulle ske, m�ste Atens domkyrka �verfyllas av
and�ktiga �sk�dare.

Teodoros hade r�ddat sig med flykten, sedan han framburit Krysanteus'
h�lsning och v�lsignelse till Hermione och �verl�mnat det brev, som
f�rvarats i riskojan, till en av de trogna tj�nare, vilka �tf�ljt
Krysanteus fr�n Aten och under striden befunnit sig kring Hermiones
person.

Av denne tj�nare hade Ann�us Domitius mottagit brevet.

Huru Teodoros flytt �r sv�rt att s�ga. M�h�nda hade han begagnat en av
de fiskarb�tar, som l�go uppdragna p� stranden nedanf�r de klippor,
som skyddat nybyggareh�rens st�llning. Med en av dessa sm� b�tar kunde
han, d� havet var lugnt, l�tt nog hava rott ett stycke f�rbi det
fientliga l�gret, d�refter s�kt stranden och skyndat landv�gen till
Aten.

Nog av, hans v�nner d�r, och Myro bland dem, hade sett och talat med
honom. Att han dolde sig f�r alla andras blickar var naturligt, ty det
var ingalunda hans avsikt att l�ta f�nga sig av det homoiusianska
pr�sterskapet eller den kejserliga r�ttvisans hantlangare. Han hade
mycket att leva f�r.
Sedan han d�r i n�gra dagar f�rg�ves avvaktat ett tillf�lle att f�
tala med Krysanteus' dotter, hade han fr�n Korintos antr�tt en
�ventyrlig fotresa, vars m�l var Italien.

Han hade fattat det dj�rva beslutet att tr�da inf�r v�sterlandets
kejsares �gon, anropa hans beskydd f�r Hermione och utverka av hans
n�d, att Krysanteus' dotter m�tte ins�ttas i r�ttigheten till den
f�rm�genhet, som hennes fader best�mt �t henne i sitt arvsf�rordnande.

Sitt hopp om framg�ng grundade han p� Gud och p� de lovord, som f�r
m�nsklighet och r�ttvisa sk�nktes den grymme och vidskeplige Valens'
�dlare broder.

Vi �terv�nda till kammaren, d�r vi l�mnade Petros och Eufemios

samtalande.

- Saken har i sj�lva verket en bet�nklig sida, f�rs�krade biskopen, i

det han stannade och kastade en blick p� den ptolem�iska kartan.

- Jag kan om�jligen inse det, min fader, f�rklarade Eufemios i �dmjuk
ton. D� icke ens Klemens �ger n�got anspr�k p� arvet, s� har Hermione
det �n mindre. Kejsaren eller staten, vilket h�r �r samma sak, har ju
indragit upprorsmannens egendom och sk�nkt den till kyrkan.

- I sj�lva verket f�rh�ller det sig som du s�ger, men till formen �r
det annorlunda. Du vet att det redan finnes ett gudl�st parti,
s�rdeles inom senaten, h�ren och �mbetsmannaklassen, som h�jer sin
r�st emot den sed, att kyrkan emottager g�vor och f�rl�ningar. Ropet
underst�djes h�r i �sterlandet av homousianerna och alla andra
k�ttare, emedan det icke �r deras utan v�r egen r�ttrogna
homoiusianska f�rsamling, vilken dessa g�vor och f�rl�ningar komma
till godo. I v�sterlandet d�remot, d�r homousianerna �ro de starkare,
tiga de sj�lve och det �r v�ra egna r�ttrogna br�der, som d�r deltaga
i ropet. Nog av, kejsar Valens, som �r v�r kyrkas uppriktige och
nitiske v�n, f�rmenar dock, att det ligger n�gon sanning i skr�net.
Hans samvete har fasthakat sig vid s�dana missf�rst�dda heliga utsagor
som den, att Guds rike icke �r av denna v�rlden, och dylika. N�r
f�rdenskull min fromme v�n och v�rdade f�rman, patriarken Eudoxos,
framst�llde v�rt viktiga �rende f�r honom, ifr�gasatte vi aldrig, att
kejsaren skulle omedelbart till kyrkan avst� sin r�tt, utan att han av
n�d ville ins�tta Krysanteus' oskyldige son till �gare av hans sl�kts
efterl�mnade f�rm�genhet, och endast som ett bevekande sk�l f�r denna
v�r b�n framlade vi f�r kejsaren det arvsf�rordnande, i vilket Klemens
avst�r samma f�rm�genhet �t kyrkan. S�ledes �r Klemens h�r
mellanhanden. Men av denna formsak hota nu Karmides' fr�nder att
begagna sig. De anse, att systerns r�tt �r tryggad tillika med
broderns, och vilja i n�dfall v�nda sig till kejsaren sj�lv f�r att
genomdriva, att Hermione utf�r sin andel av arvet.

- Vi f�rst� deras ber�kningar, sade Eufemios. M�nne de icke hoppas,

att Klemens snart skall d� och Hermione s�lunda varda ensam arvtagare,
f�r att hennes r�tt till slut skall �verg� p� fr�nderna till Karmides,
med vilken hon, om ocks� endast n�gra timmar, varit f�rm�ld?

- Utan tvivel �r detta deras ber�kning.

- Det �r en gudl�shet utan like, anm�rkte Eufemios.

- Vad som g�r saken i n�gon m�n bet�nklig, fortfor biskopen, �r den
omst�ndighet, att Klemens �r kristian och Hermione �nnu st�r utanf�r
den kristna f�rsamlingens gemenskap.

- Min fader, varf�r g�r detta saken bet�nklg? fr�gade Eufemios.

- Kejsar Valens �r en fiende till kristianska k�ttare, men visar, stor

undfallenhet f�r den gamla l�rans bek�nnare. Han smickrar sig tyv�rr
av den falska stoltheten att kunna s�ga, det han skipar r�ttvisa lika
mellan r�ttrogna kristianer och hedningar. Jag fruktar f�rdenskull,
att han, blott f�r att undg� skenet av v�ld, villigare skall lyssna
till Karmides' sl�ktingar, n�r de f�rf�kta Hermiones r�tt.

- Ah, det �r s�ledes f�rdenskull, som du skickar mig till Hermione f�r
att om m�jligt f�rm� henne offentligt �verg� till kristna kyrkan?

- Ja. Sj�lv har jag intet hopp om framg�ng hos Krysanteus' dotter, ty
hon hatar mitt ansikte. Du �r v�ltalig, Eufemios, och har en f�rm�ga
att insmyga dig i kvinnors gunst. Jag hoppas, att ditt f�rs�k skall
kr�nas med framg�ng, s� mycket mer som den �dla Eusebia f�rs�krar, att
Hermione �r mogen f�r n�dens anammande.

- Det heter allm�nt i Aten, att hon �r kristen.

- Jag vet det.

- Och att hon med det snaraste skall emottaga dopet ...

- Jag vet det �ven. Vi m� icke l�ta folkets tro p� v�r l�ras
omv�ndelsekraft komma p� skam. Ryktet m�ste sannas. V�r heliga l�ras
anseende, kyrkans f�rdel och--jag s�ger det �ppet--min egen f�f�nga
kr�va detta.

- Du har r�tt, min fader.

- Du skall finna bundsf�rvanter, min Eufemios, i v�r fromma Eusebia,

som lyckats tillvinna sig Hermiones fulla f�rtroende; i Klemens, min
olycklige fosterson, som dagligen bestormar henne med b�ner, att hon
skall l�ta d�pa sig, samt framf�rallt i hennes egen genom sorger
f�rkrossade sinnesst�mning. Det gives �nnu en omst�ndighet, som skall
bidraga att beveka henne. Den l�kare, som v�rdar Klemens, skall s�ndas
till Hermione och s�ga henne sin tanke, att ynglingen kunde
�terst�llas till sina sinnen genom den gl�dje, som skulle beredas
honom, om Hermione emottoge dopet. Allt detta b�r g�ra dig segern
l�tt.

- Min fader, sade Eufemios bet�nkligt, de bundsf�rvanter du uppr�knar

�ro m�ktiga, men likv�l torde min uppgift vara sv�r att l�sa. Hoppas
icke en hastig framg�ng! Jag k�nner genom eusebia, att Hermione avskyr
kyrkan. Teodoros har ingjutit sitt gift i hennes sj�l. O, denne
Teodoros har skadat oss mer �n du anar. Hon vill icke tro, att andens
n�deverkningar p� v�ra hj�rtan �ro bundna vid vissa yttre handlingar.
Hon betraktar nattvarden som blott en minnes- och k�rleksfest och
d�pelsen som blotta tecknet av den rening, som hj�rtat b�r
underkastas. Hon bek�nner v�l Kristus' namn, men �r �nnu alltj�mt
densamma h�gmodiga, p� f�rnuftet trotsande filosofinnan som f�rr.
- Detta h�gmod m�ste �vervinnas, sade biskopen, och sk�let varf�r jag
�verl�mnat denna uppgift �t dig, min Eufemios, �r det, att v�r
framg�ng m�ste varda snar. Vi kunna annars f�rbra mycket. Jag v�ntar,
att din uppgift inom �tta dagar h�refter �r l�st ...

- Min fader ...

- Detta �r yttersta tiden. L�ngre f�r saken icke uppskjutas.

- Men om det nu icke skulle lyckats mig att ...

- S� skall d�pelseakten likv�l �ga rum.

- Ah!

- Vi f� icke rygga tillbaka f�r en sv�righet, n�r det g�ller kyrkans

v�l.

- Du har r�tt.

- Kyrkan skall emellertid icke gl�mma de trogna tj�nster, som hennes

son Eufemios bevisar henne, fortfor Petros. Det �r sannolikt,
Eufemios, att du blir min eftertr�dare p� biskopsstolen i Aten.

- Din eftertr�dare, utbrast Eufemios med sorgsen �verraskning. Det �r

s�ledes sant, det nedsl�ende rykte, som f�rkunnar, att du vill l�mna
din hjord?

- Jag k�nner i min sj�l en stark maning att �vergiva v�rlden och g�
till de fromma munkarne i Nisibis, f�r att bedja om ett rum bland dem.

- Du m� icke g�ra det, inf�ll Eufemios livligt. Du skulle l�mna din

v�lsignelserika verksamhet, medan du �r i din kraftigaste �lder och
kan verka som mest i ving�rden! Fader, detta vore en synd!

Petros svarade icke, utan vandrade tigande genom kammaren.

- Annat vore, fortfor Eufemios, s�nkande sin r�st, om det �r sant, vad
ryktet likaledes f�rt�ljer, att du �r kallad till en vida st�rre och
f�r dina krafter l�mpligare verksamhetskrets, n�mligen till
biskopsstolen, den h�gt ansedda, p� vilken din namne aposteln Petrus
sj�lv har suttit, i v�rldens ur�ldriga huvudstad.

- Ryktet �r likt en gammal pladdrande kvinna, sade Petros. Vilken

orimlighet, att romarne skulle f�redraga en ok�nd �sterl�nning framf�r
sina egna utm�rkta m�n! D�rtill kommer, att homoiusion, som vi
bek�nna, i Rom �nnu tyv�rr �r det underl�gsna l�grets l�sen. Huru kan
du d� tro, att en �sterl�nning och homoiusian--jag talar icke om min
ov�rdiga person, utan om den v�rdigaste och b�ste ibland oss--skall i
dessa tider varda delaktig av en s�dan �ra?... Min son, v�rt samtal �r
nu slutat. G� att sk�ta dina plikter!

Eufemios steg upp, bugade djupt och avl�gsnade sig.

N�gra timmar efter detta samtal hade Eufemios ett annat med tv� m�n,
som nyss anl�nt fr�n Rom.

Biskopsstolen i Rom hade nu i omkring tre m�nader varit ledig. Friare

till densamma funnos m�nga. De olika meningsflockarne skyndade att
samla sig kring sina huvudm�n och framh�lla var och en sin som den
ende v�rdige att h�lla l�se- och bindenyckeln i sin hand.

Bland de f�reslagne f�rekom �ven en grekisk biskop, Petros av Aten,

vars namn var vida frejdat i hela kristenheten och icke minst i Rom.
Vem k�nde icke det ryktbara pelarhelgonet, som utgjort staden Atens
prydnad? Med Simons namn var namnet Petros av Aten n�ra f�rknippat.
Det tillh�rde den man, som genom sin b�ns kraft hade uppv�ckt Simon
fr�n de d�da. Detta underverk var p� ryktets vingar buret �ver
v�rlden.

De b�da m�nnen fr�n Rom, vilka vi nyss n�mnde, hade st�mt m�te med
Eufemios i en tr�dg�rd utanf�r en av stadstullarne, och samtalet �gde
rum efter solnedg�ngen.

Till en b�rjan meddelade fr�mlingarne Eufemios, att hans fader

biskopen hade stora utsikter att varda aposteln den helige Petrus'
eftertr�dare p� den romerska biskopsstolen.

Eufemios uttalade sin hj�rtliga gl�dje h�r�ver och lyck�nskade ej

blott sin fader biskopen, vilken s�lunda erh�lle en honom v�rdig plats
i ledningen av kristna kyrkan, utan �ven den romerska f�rsamlingen,
som om�jligen kunde g�ra ett ypperligare val.

Eufemios tillade, att det m�ste vara ett andens verk, med alla
k�nnetecken av ett gudomligt under, att t�nkes�ttet i Rom i s�dan m�n
var st�mt till f�rm�n f�r en man, som annars m�ste varit f�rem�l f�r
romerska f�rsamlingens f�rdomsfulla ringaktning.

- Du menar, sade den ene fr�mlingen, att hans egenskap av homoiusian

skulle g�ra honom om�jlig vid biskopsvalet i en f�rsamling, som
str�ngare �n alla andra h�ller p� nic�nska m�tets grundsatser?

- Visserligen, svarade Eufemios, menar jag detta.

- F�rsynens v�gar, �tertog fr�mlingen, �ro underbara, och denna

sv�righet, som f�r naturliga �gon synes o�vervinnelig, �r av henne i
sj�lva verket undanr�jd.

- Vad menar du? Huru har s�dant kunnat ske?

- Bland Roms homousianer g�r ett rykte, att Petros av Aten ingalunda
�r den str�nge homoiusian, som man f�rmenar. Detta rykte �r
isynnerhet inom den talrika klassen av fattiga medborgare en orubblig
trossats. Han f�renar, s�ga de, ormens list med duvans fromhet. Han
b�r en mask, som han skall avkasta, s� snart han finner, att r�tta
tiden �r inne och kyrkans f�rdel bjuder det. Vore han ej i sitt hj�rta
r�ttrogen, huru skulle d� hans b�ner �gt kraft att uppv�cka Simon
pelarmannen fr�n de d�da? S� sp�rja varandra de fromme i
v�rldsstaden. Det �r v�r plikt att v�lja honom, s�ga de, p� det att
han m� kunna avkasta sin f�rkl�dning och d�rmed lika mycket f�r�dmjuka
homoiusion som inf�r v�rldens �gon upph�ja den r�ttrogna nic�nska
bek�nnelsen. Jag talar som folket i Rom talar.

- Men varifr�n har detta l�gnaktiga rykte kunnat uppkomma? fr�gade

Eufemios.
- Kalla det icke l�gnaktigt, sade fr�mlingen; det �r m�h�nda ett
andens medel f�r ett stort �ndam�l och som s�dant heligt. Det finnes
till och med skarpsinnigt folk, som tror detta rykte. Nog av, Petros
�r viss om segern. Ur b�gge de stora l�gren skola talrika r�ster
tillfalla honom.

- Han m�ste dock �ven hava m�ktiga motst�ndare, anm�rkte Eufemios.

- Visserligen ...

- Och till dessa motst�ndare r�knas utan tvivel kejsar Valentinianus

sj�lv och hela hans hov tillika med alla de f�rn�me i Rom, som f�lja
hovets vink.

- Du misstager dig, sade fr�mlingen.

R�knade han dem bland sina motst�ndare, s� vore hans framg�ng

ingalunda tryggad.

- Kejsaren och hovet skulle d� �ven vara honom bev�gna? Men detta �r
ju f�rv�nande!

- Det l�ter dock f�rklara sig, sade fr�mlingen. F�rsynen har velat,
att din fader Petros just i dessa dagar f�tt ett medel i �go, som
osvikligt tillvinner honom �ven de kejserliga gunstlingarnes hj�rtan.

- Och detta medel? fr�gade Eufemios bleknande.

- �r penningen.

- Ah, t�nkte Eufemios, jag anade det.

Han tillade h�gt:

- Fr�mling, du f�rtalar min fader biskopen. Han skulle icke vara i

st�nd att bruka detta l�ga och f�raktliga medel f�r att vinna
anh�ngare och r�ster ...

- H�ll, inf�ll mannen fr�n Rom. Du �r b�jd f�r alltf�r hastiga och
or�ttvisa omd�men. Det vore icke f�rsta g�ngen biskopsstolen i Rom
k�ptes. Medlet �r helgat genom fromma m�ns f�red�me. L�t oss d�rf�r
icke bespotta det!

- Kan du bevisa ditt p�st�ende? fr�gade Eufemios.

- Att romerska biskopsstolen mer �n en g�ng k�ptes?

- Nej, det f�rflutna r�r mig icke ... jag vill veta, om det �r sant,
att Petros gjort ett s�dant k�p.

- K�pet �r �nnu icke avslutat, men det underhandlas d�rom, sade

fr�mlingen, och till bevis f�r mina ord skall du genoml�sa dessa
brev. L�t oss g� till n�rmaste fackla. Hennes sken skall sanna mitt
p�st�ende.

De tre m�nnen l�mnade tr�dg�rden och beg�vo sig till en i grannskapet

av porten brinnande fackla.
Eufemios fick genoml�sa n�gra brev, v�xlade mellan Petros, vars
handstil han igenk�nde, och en av Valentinianus' inflytelserikaste
hovm�n. Breven voro korta och g�tfulla, men den ene av fr�mlingarne
utgjorde en levande belysning av de m�rkare punkterna, och det vart
Eufemios klart, att fr�mlingen hade r�tt, och att fr�gan g�llde en
betydlig penningsumma.

- Detta, anm�rkte fr�mlingen, utg�r blott en ibland de m�nga r�ster,

som din fader biskopen anser n�dv�ndiga att genom penningar
tillf�rs�kra sig. Han uppoffrar en furstlig f�rm�genhet f�r sitt
�ndam�ls vinnande, men g�r det utan tvekan, emedan han vet, att det
vunna �ndam�let skall �terg�lda det med r�nta.

- En annan fr�ga, sade den andre fr�mlingen, som talade en flytande

grekiska, ehuru han sade sig vara fr�n Rom, �r den, varifr�n Petros
vill taga alla dessa penningsummor. Hans fiender misst�nka, att han
f�r sitt �ndam�l anv�nder Krysanteus' till kyrkan �verl�mnade
ofantliga f�rm�genhet. Detta �r naturligtvis grovt f�rtal.

- Naturligtvis, mumlade Eufemios med likblekt utseende, naturligtvis,

ty denna f�rm�genhet tillh�r icke honom, utan kyrkan, och
f�rvaltningsr�tten tillkommer honom uttryckligen endast i hans
egenskap av biskop i Aten och �r s�ledes �rftlig p� hans
eftertr�dare ...

- Som blir ingen annan �n du sj�lv, inf�ll samme fr�mling.

- Varav skulle du veta det? fr�gade Eufemios med en varsam men likv�l
mycket s�gande blick p� mannen.

- Tala fritt ut, viskade den ene fr�mlingen till den andre; det har
ingen fara. Man har icke misstagit sig p� honom.

- Jag vet det genom patriarken Eudoxos i nya Roma, svarade den
tillfr�gade.

- Du?

- Jag kommer ifr�n honom. Han bekr�ftar p� f�rhand ditt val, om ocks�
endast n�gra r�ster inom atenska f�rsamlingen skulle falla p� dig.
Eudoxos �r f�rutseende. Han vet, att hjorden Aten skall inom kort vara
utan herde. Petros �verflyttar till Rom. Du �r hans eftertr�dare. Din
bekr�ftelse i �mbetet finnes i min ficka. Se h�r! L�s!

Fr�mlingen upptog ett pergament, som Eufemios fattade med darrande

h�nder och genoml�ste med giriga, granskande blickar. En svag rodnad,
som uppsteg p� hans kinder, vittnade om r�relsen i hans inre.

Medan han l�ste denna skrivelse, hade den andre fr�mlingen avl�gsnat
sig. Eufemios var ensam med budb�raren fr�n patriarken Eudoxos.

Sedan Eufemios genoml�st brevet, gjorde han min av att vilja �terl�mna
det, men fr�mlingen sade:

- Det �r patriarkens vilja, att du beh�ller det f�r att d�rigenom

st�ndigt p�minnas om de plikter, som fr�n detta �gonblick �ligga dig.
Och nu framb�r jag Eudoxos' h�lsning till sin lydige son Eufemios med
frid av Gudi och v�r Herre Jesus Kristus.
Eufemios bugade djupt, sammanvecklade omsorgsfullt det viktiga
pergamentet och stoppade det i sin g�rdel.

- L�t oss tala utan omsvep, fortfor fr�mlingen. Eudoxos v�ntar, att du
g�r din skyldighet ...

- Jag har l�rt att lyda.

- Jag vet det ... och han skall ingalunda g�ckas i de tankar han hyser
om ditt nit f�r kyrkan, din lydnad och klokhet.

- Vad fordrar min fader Eudoxos av sin lydige son? fr�gade Eufemios.

- Att du skall inse, vad som i detta �gonblick �r kyrkans och den
atenska f�rsamlingens gemensamma f�rdel ...

Eufemios teg och riktade en fr�gande blick p� talaren, som fortfor:

- Och n�r du insett det, att du handlar d�refter.

- Detta �r min skyldighet.

- Svara ... huru l�ngt str�cker sig denna din skyldighet?

- S� l�ngt som mina krafter.

- Och huru l�ngt dina krafter?

- D�rh�n att jag uppoffrar min �vertygelse, mina k�nslor, mina

sl�ktf�rbindelser, alla enskilda plikter och mitt eget liv p�
lydnadens heliga altar, svarade Eufemios, h�rnied upprepande ordalagen
av den lydnadsed han som pr�st hade svurit.

- Gott, sade mannen. I g�rning skall du bevisa det. Vad tror du om det
rykte, som underst�djer Petros' sak i Rom? L�gg hj�rtat p� din tunga,
n�r du svarar!

- Att han sj�lv l�tit utsprida det.

- Betvivlar du dess sanningsenlighet?

- Jag vet icke, vad jag skall svara.

- Anser du det m�jligt, att Petros skulle kunna �verg� till

nic�anerna?

- M�nniskan, svarade Eufemios, �r i st�nd till mycket. Min faders

helige namne, klippan, p� vilken v�r kyrka �r byggd, f�rnekade icke
blott homoiusion, utan Kristus sj�lv.

- V�r f�rman, patriarken Eudoxos, �r av samma mening om biskopen av

Aten. F�r Petros �r makten det f�rsta och homoiusion det andra. Han
skall uppoffra sanningen f�r makten. Han m�ste g�ra det, �ven mot sin
vilja, om han vill kvarstanna blott en m�nad p� Roms biskopsstol.
Tiberstadens befolkning skall resa sig och f�rjaga honom, om hon
finner, att han svikit henne. Du vet, att redan Konstantius ville hava
tv� biskopar, en f�r nic�anerna, en annan f�r homoiusianerna i Rom.
Folket svarade honom med ropet: en Gud och en biskop!

- Det �r sant, sade Eufemios med en suck. Omst�ndigheternas makt skall

n�dga Petros till ett avfall. Detta �r en uppr�rande, f�rf�rlig tanke.

- Och d�rmed har den r�ttrogna kyrkan lidit en outpl�nlig skymf,

fortfor den utskickade.

- Ja, och v�ra fiender, de homousianska k�ttarne, skola jubla mot

himmelens sky, tillade Eufemios.

- Det blir en olycka av ober�kneliga f�ljder.

- Tyv�rr, du har r�tt.

- Vi m�ste f�rdenskull f�rekomma henne.

- Ja, vi m�ste f�rekomma henne. Men huru?

- Det gives blott ett medel. Eudoxos l�gger det i dina h�nder med
fullt f�rtroende till ditt nit och din lydnad.

Eufemios suckade och s�nkte �gonen till jorden.

- Den r�ttrogna kyrkan v�ntar sin r�ddning av Eufemios, sade den

utskickade. Ve honom, om han sviker sin ed!

- Vad skall jag g�ra? Jag sviktar under tyngden av den b�rda, som
kyrkan l�gger p� min svaga skuldra. Jag �lskar min fader Petros ...
han har bevisat mig otaliga v�lg�rningar.

- Ett ytterligare sk�l f�r dig att handla beslutsamt. K�rleken m� icke
vara svag och klemig. Du fr�mjar hans eviga v�lf�rd och hindrar, att
glansen av hans �rorika verksamhet f�rdunklas, n�r du f�rekommer detta
annars oundvikliga skamliga avfall.

Eufemios teg och suckade �nyo.

- Efterv�rlden, fortfor den utskickade, skall n�r det skett, som b�r
ske, �ga en fl�ckl�s, ren och str�lande h�gkomst av en sin st�rste
son. Han skall h�gtidligt tillerk�nnas helgonglorian ...

- S�ger du detta? inf�ll Eufemios livligt. Prisad vare Eudoxos, som

beslutit detta! Men det �r likv�l endast en g�rd av r�ttvist
erk�nnande. Petros skall med �ra h�lsas i helgonens krets.

- Det beror av dig, om hans minne skall br�nnm�rkas med avfallets

van�rande st�mpel eller upplysa alla kommande tider med str�larne av
sin helgonglans.

- Det beror ej av mig. Jag har blott ett att g�ra: jag m�ste lyda.

- Du sade sant. Du uppfattar din plikt. Men lydnaden b�r vara dig
mindre tung, n�r du bet�nker, att du h�rigenom sparar kyrkan ett
nederlag, r�ddar din fader biskopens sj�l och f�rh�rligar hans namn.

- Lydnaden b�r vara mig mindre tung, upprepade Eufemios.

- Det �r s�ledes avgjort, och kyrkan kan lita p� dig.

- Ske Guds vilja!

- Det n�dv�ndiga m�ste ske snart.

- Jag inser det.

- Infinn dig i morgon vid denna tid p� v�r m�tesplats. Jag har mer att
s�ga dig om den unge Klemens' arvsf�rordnande. Det �r din plikt att
tillse, att hela denna ansenliga f�rm�genhet icke m� f�rskingras i sin
f�rste f�rvaltares hand till fr�mjande av hans enskilda syften.

Eufemios teg.

- God natt, min broder! Vi �terse varandra s�ledes i morgon?

- Ja.

De b�da m�nnen �tskildes. Eufemios gick till sin boning i biskopliga

palatset.

Samma natt hade Petros ett l�ngt
Aten var i dessa dagar bes�kt av
v�rldsstaden, och st�mplingarna,
viktiga valet av romersk biskop,
Konstantinopel och Rom.
samtal med tv� andra m�n fr�n Rom.
flera resande fr�n den stora
som hade avseende p� det f�rest�ende
drevos lika ivrigt h�r som i

* * * * *

En mulen och regnig afton tre veckor efter ovan skildrade upptr�de
s�gs prokonsuln Ann�us Domitius' maka, den fromma Eusebia, med blekt
och uppr�rt utseende l�mna storkyrkan, s�tta sig upp i sin utanf�r
porten v�ntande vagn och k�ra d�rifr�n.

Skymningen var inne och gatorna till f�ljd av det i strida skurar
fallande regnet n�stan folktomma.

En fj�rdedels timme efter att Eusebia l�mnat storkyrkan st�ngdes dess

port, och en flock av pr�ster, v�l h�ljda i sina k�por emot det
fallande regnet, sm�go d�rifr�n.

En av dessa pr�ster skilde sig fr�n de �vrige och gick med skyndsamma
steg till biskopliga palatset. Under hans k�pa skulle man hava
igenk�nt den svartlockige Eufemios' ansikte, men blekare �n vanligt
och st�mplat av djup oro.

N�r han anl�nt till palatset och portvaktaren �ppnat f�r honom,
fr�gade han denne med en r�st, som han s�kte g�ra lugn, om l�karen
under hans fr�nvaro bes�kt biskopen.

Portvaktaren jakade till fr�gan. Eufemios skyndade till biskopens

studerkammare.

Biskop Petros hade vid middagstiden, sedan han intagit en l�tt m�ltid
och druckit en b�gare vattenblandat vin, k�nt ett illam�ende, som
tilltog med s�dan h�ftighet, att han hade m�st avst� ifr�n att
�vervara den i hemlighet f�rberedda h�gtidlighet, som p� aftonen
skulle �ga rum i storkyrkan, n�mligen Hermiones d�pelseakt.

N�r Eufemios nu intr�dde i studerkammaren, satt hans fader biskopen i

en med kuddar b�ddad soffa, med benen insvepta i ett yllet�cke.

Petros gav vid Eufemios' intr�de ett tecken till den tj�nande broder,
som var n�rvarande, att avl�gsna sig.

Eufemios hade i f�rsalen avtagit sin regndrypande k�pa och visade sig
nu i den pr�sterliga ornat, som han burit under den h�gtidliga
f�rr�ttningen i storkyrkan.

Eufemios' h�llning var �dmjukare, hans huvud mer lutat, hans blick
ostadigare �n vanligt, d� han nu riktade den p� biskopen. Sjukdomen
hade under Eufemios' korta fr�nvaro gjort synbara framsteg. Petros'
ansiktshy var askgr� och djupa bl� ringar hade tecknat sig under hans
�gon; men viljans styrka pr�glade �nnu de slappnande dragen med ett
uttryck av kraft, och �gonen, ehuru de m�rkbart f�rlorat sin glans,
�gde �nnu den fasta, genomtr�ngande och bjudande blicken.

- V�rdade fader och f�rman, huru befinner du dig? fr�gade Eufemios i

orolig ton, i det han stannade vid d�rren och lade armarne i kors �ver
sin vita, med ett gyllene kors sirade linne-tunik.

- Illa nog, svarade biskopen. L�karen har sannat min f�rmodan, att det
�r en h�ftig f�rkylning. Jag gick i g�r med bara f�tter p� kyrkans
iskalla stengolv. D�r �r orsaken. Men str�nga herrars v�lde �r kort.
Jag hoppas att i morgon vara frisk. Huru �r det med dig sj�lv? fortfor
biskopen, d� han varseblev, huru blek Eufemios var. �r �ven du
illam�ende?

Och utan att avvakta svaret p� denna fr�ga tillade han med h�g r�st:

- D�pelseakten! Huru har den avlupit?

- V�rdade fader, sade Eufemios, jag medf�r en nyhet, som ... jag
tvekar att till dig framf�ra ...

- Vad har h�nt? Inga omsvep! utbrast Petros. Hade hon fattat
misstankar och v�grat infinna sig?

- Nej, min fader, hon misst�nkte intet. Hon anl�nde till kyrkan i
s�llskap med den �dla Eusebia ...

- N�v�l, hade d� objudna �sk�dare infunnit sig till h�gtidligheten?

Jag sade ju, att saken skulle omgivas med hemlighet och kyrkod�rrarna
vara st�ngda, eftersom det visat sig, att hon icke godvilligt skulle
underkasta sig dopet.

- Fader, vi lydde dina ord. Med undantag av den �dla Eusebia och tv�
vittnen voro inga andra �n vi pr�ster n�rvarande, och Hermione hade
knappt intr�tt i kyrkan, f�rr�n d�rren st�ngdes bakom henne ...

- N�v�l, vad har h�nt? utbrast Petros ot�ligt.

Tr�ga m�nniska, giv vingar �t dina ord! S�g allt med ordning och
tydlighet!
- Du vet, att mina m�dor att �vertyga henne om dopets verkliga natur
buro inga frukter ...

- Jag vet det.

- Vi ville d� l�mna henne r�ttighet att t�nka vad helst hon behagade
d�rom och s�kte endast �vertala henne emottaga dopet i den f�rsamlade
menighetens n�rvaro, med frihet f�r henne att anse det som blott en
ceremoni.

- Jag vet det.

- Hon tillbakavisade �ven detta mitt f�rslag. Jag m�rkte �ver huvud,
att hon hade f�rlorat allt f�rtroende till min person och all aktning
f�r mina l�ror, sedan vi haft ett samtal om den r�tta betydelsen av
Kristus' s�ndning. Jag s�kte g�ra f�r henne fattligt, att Gud igenom
Kristus har gjort det f�r m�nniskan m�jligt att l�srycka sig ur
dj�vulens v�ld, och att m�nniskosl�ktet s�ledes f�re Kristus' ankomst
var hemfallet �t m�rkrets furste. Hon tillbakavisade denna l�ra med
filosofisk spotskhet, f�rklarande det vara en ov�rdig l�ra, h�disk
b�de emot Gud och f�rnuftet. Det var under dessa dagar i hennes lynne
en m�rkv�rdig blandning av h�rdnackenhet och sj�lvf�rtroende,
�dmjukhet och vemod. Hennes �gon lyste och hennes mun sm�log, liksom
av h�nf�relse, n�r hon talade om Fr�lsaren; hon v�lsignade hans namn
och kysste hans kors, men ville likv�l icke anamma de l�ror, som
kyrkans f�der, ingivna av den Helige Ande, uppbyggt p� hans
evangelisters och apostlars grund. Du vet, att jag troget f�ljt den
helige Paulus' och din egen varning att vakta mig f�r filosofien. Jag
kunde d�rf�r icke byta ord med henne. Vad var d� att g�ra annat �n att
draga mig tillbaka och �verl�mna den villfarande kvinnan �t den �dla
Eusebias systerliga k�rlek?

- Jag vet allt detta, sade Petros ot�ligt. Nu till saken!

- Fader, sade Eufemios, jag p�minner dig om detta, icke f�r att fresta
ditt t�lamod, utan f�r att fr�n mitt huvud v�ltra skulden f�r den
sorgliga, jag m� s�ga f�rskr�ckliga och alldeles ov�ntade utg�ngen av
v�ra bem�danden ...

- Vad har d� h�nt? utbrast Petros med oron synbart m�lad p� sitt
askgr� ansikte.

- Din opasshighet, som med Guds hj�lp snart skall vara h�vd, har
hindrat dig att, som du �nskade, sj�lv deltaga i denna sorgliga
f�rr�ttning. Vi voro p� utsatt tid samlade i storkyrkan, och det
dr�jde icke l�nge innan Eusebias vagn stannade utanf�r portalen.
Hermione ledsagade henne. Det hade kostat Eusebia mycket besv�r att
�vertala Hermione deltaga i den f�reslagna f�rden, och kusken k�rde
liksom endast h�ndelsevis till kyrkan. Regnet b�rjade just nu falla,
och denna omst�ndighet underst�dde Eusebia, n�r hon f�reslog Hermione
att s�ka skydd i den f�r tillf�llet �ppna, men tomma kyrkan, d�r de d�
tillika kunde f�rr�tta sin b�n.

- Vidare, vidare! utbrast biskopen och fattade den bredvid honom

st�ende b�garen, vari hans l�kare hade tillrett �t honom en med
kryddor m�ngd l�skedryck. Men han sl�ppte b�garen �ter och sade:

- Mina fingrar �ro som f�rlamade. Jag b�rjar k�nna samma iskyla i
h�nderna som i mina f�tter. Vad betyda dessa tecken? ... Eufemios, f�r
b�garen till min mun!

Presbytern skyndade fram och bistod Petros; men hans hand darrade
m�rkbart.

- Fader, huru befinner du dig? fr�gade han med �ngest i sin r�st.

- Illa ... men forts�tt, och l�t mig i himlens namn f� slutet p� din
ber�ttelse!

- V�l, jag m�ste d� i korthet s�ga dig, min fader, att sedan Eusebia
och Hermione intr�tt, st�ngdes kyrkod�rren, i enlighet med din
befallning. Vi pr�ster nalkades v�rdnadsfullt Hermione. Jag sade det
vara en Guds skickelse, att hon anl�nt till kyrkan just nu, d� vi
uppst�tt ifr�n en b�n, i vilken vi gemensamt anropade Gud, att
Hermione, som redan bek�nde Kristus f�r sin herre, m�tte f� hj�rtat
�ppet f�r �tr�n till den n�rmare f�rening med honom och hans kyrka,
som genom d�pelsen vinnes. Hermione vart synbart f�rvirrad, s� mycket
mer som Klemens var n�rvarande och med sin sorgsna tystnad f�rebr�dde
henne denna tvekan. Eusebia omfamnade Hermione och besvor henne att
lyssna till v�ra ord. Och likv�l, min fader, framh�rdade hon i sin
v�gran ...

- Och sedan?

- Vi m�ste d� anlita det yttersta medel, som stod oss till buds. Vi
f�rde henne med �mt v�ld till dopfunten, och ceremonien tog sin
b�rjan. Hon bad och klagade i sin blindhet, men vi bemannade oss
d�remot, och n�r hon b�rjade ropa h�gt om hj�lp, m�ste vi tysta henne
med en duk, som stoppades i hennes mun. Den heliga f�rr�ttningen
skulle d�refter utan hinder hava f�rsigg�tt, om icke den olycklige
Klemens hade st�rt den. I sitt f�rvirrade sj�lstillst�nd hade han
givit rum f�r en k�nsla av medlidande med den genstr�viga. Han ville
befria henne, utan tvivel inbillande sig, att det vederfors henne
n�got ont. Vi voro n�dsakade att skaffa honom ur kyrkan. D�refter, min
fader, full�ndades f�rr�ttningen, och Hermione emottog dopet i
Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn. Vem anade, att den onde
ande, som i dopet besv�rjes, skulle s� hastigt �ter �verv�ldiga den
d�ptas sj�l och locka henne till ett fasansfullt sj�lvmord!

- Sj�lvmord! Vad s�ger du? ropade Petros och ville resa sig upp ur
soffan, men sj�nk tillbaka.

- Ack ja, min fader! Den heliga formeln var �nnu icke uttalad, d�
Hermione genom en of�rmodad kraftanstr�ngning l�sgjorde sig fr�n dem,
som h�llo hennes h�nder, ryckte sin stylus ur g�rdeln och st�tte den i
sin barm.

- Ah!

- Hon dignade till golvet, blodet forsade ur hennes s�r, alla stodo
h�pna och villr�diga omkring henne, och n�r vi �ntligen sansat oss och
skyndade att kvarh�lla den flyende livsgnistan, var hon redan borta.
Fader, Hermione tillh�r icke mer de levandes antal.

N�gra �gonblicks tystnad f�ljde p� dessa ord. Biskopen var synbarligen

f�rsjunken i oroande tankar.
- En bedr�vlig tilldragelse, sade han, som kommer att v�cka obehagligt
uppseende och utan tvivel skall nyttjas av mina fiender till min
skada. De skola b�ra saken till de b�da kejsarnes �ron och st�lla den
i f�rbindelse med arvsfr�gan. Att d�lja h�ndelsen l�ter sig icke g�ra.
Eufemios, �terv�nd till din kammare och upps�tt genast med all den
klokhet, varav du �r m�ktig, en ber�ttelse om f�rloppet, vilken skall
s�ndas till patriarken Eudoxos och genom honom meddelas kejsaren. Du
skall vid h�ndelsens f�rklaring utg� fr�n den synpunkt, att de b�da
syskonen Klemens och Hermione haft fr�n m�dernet �rftliga anlag till
vansinne; att denna sjukdom hos brodern l�ngesedan kommit till �ppet
utbrott, men hos systern framst�tt blott i spridda yttringar, av vilka
sj�lvmordet var den sista och tyv�rr alldeles ov�ntade. Denna
uppfattning �r min egen, och jag anser den v�l grundad. Framh�ll �ven,
att Hermione frivilligt gick till dopet, tv�rtemot vad illvilliga
rykten f�retagit sig att utsprida. Av hennes uppf�rande under
dopf�rr�ttningen kan man ingalunda draga den slutsats, att min �sikt
h�rutinnan �r oriktig. Hon �lskade redan Kristus f�r h�gt, f�r att
icke efterl�ngta den n�dehandling, varom h�r �r fr�ga, och i vilken
det stod henne fritt att inl�gga den betydelse hon ville. Tidigt i
morgon skall denna ber�ttelse vara f�rdig f�r att omedelbart d�refter
avskickas till Konstantinopel. G� nu till ditt v�rv!

Eufemios kastade �nnu en skygg, men granskande blick p� Petros'

ansikte, d�r sinnesr�relsen �ver den timade h�ndelsen icke f�rm�tt
uppjaga den svagaste rodnad. Presbytern bugade djupt och avl�gsnade
sig.

En kort stund efter detta samtal var biskopens tillst�nd s�

bet�nkligt, att l�karen �nyo m�ste efterskickas. Kylan, som Petros
k�nde i ben och armar, utbredde sig mer och mer genom hans lemmar.
L�karen anv�nde fruktl�st uppv�rmande drycker och starka gnidningar.
Pr�sterna, som bodde i palatset, samlade sig omkring sin f�rman och
�gnade honom alla m�jliga omsorger. Ivrigast bland dem alla var
Eufemios. L�karen f�rs�krade emellertid, att ingen fara var f�r
handen. Den sjuke trodde s� �ven och skulle trott det, �ven om hela
v�rlden f�rs�krat motsatsen, ty han ville leva och ans�g f�r orimligt,
att han skulle d� nu, d� han stod vid slutpunkten av sina lyckligt
genomf�rda planer och var f�rdig att gripa den romerska krumstaven,
som i hans hand skulle f�rvandlas till en h�rskarespira �ver v�rlden.

Han anade icke, att de fientliga element, som sm�ningom blandade sig
med blodet i hans �dror, voro ingenting annat �n n�gra droppar av
samma saft, med vilken han hade s�nkt sin k�ttslige fader, Simon,
kallad pelarhelgonet, i den d�dslika dvala, ur vilken han sedan
medelst ett gl�dgat j�rn halp honom till livet.

Eufemios hade visat sig vara en lydig son av kyrkan. Lydnaden skulle
endast varit ofullkomhig och till ingen nytta, om det varit hans
mening att uppv�cka Petros fr�n de d�da, liksom denne uppv�ckte Simon.

Mitt under dessa omsorger, som �gnades biskopens person, anm�ldes det,
att fr�n Rom anl�nt ett s�ndeskap, som �nskade f�retr�de. Denna
underr�ttelse �stadkom en underbar verkan p� Petros; hans ansikte
livades, han k�nde blodet str�mma med �tervunnen v�rme i sina �dror.
Han befallde, att man skulle flytta honom fr�n studerkammaren till
emottagningsrummet, och tillk�nnagav, vilka av hans pr�ster skulle
vara omkring hans person, och huru s�ndeskapet skulle emottagas, n�r
det ankommit till biskopliga palatset.

En timme d�refter �ppnades palatsets d�rrar f�r beskickningen, som

utgjordes av pr�ster och f�rn�ma lekm�n, bland vilka en senator, alla
i lysande �mbetsdr�kter.

Efter ett l�ngt h�lsnings- och lyck�nskningstal �verl�mnade dess

ordf�rande f�rsamlingens kallelsebrev till Petros att emottaga det
�mbete, till vilket hennes vid biskopsvalet tillk�nnagivna vilja hade
korat honom.

Petros besvarade detta tal med n�gra f� ord, vilkas uts�gande kostade
honom stora anstr�ngningar. Hans tillst�nd gjorde det n�dv�ndigt, att
ceremonien f�rkortades. S�ndeskapet drog sig tillbaka, sedan
medlemmarne inbjudits f�r den f�ljande dagen till biskopens taffel.

Sedan fr�mlingarne avl�gsnat sig, l�t biskopen �ter flytta sig till
studerkammaren, d�r Eufemios p� hans befallning kvarstannade hos
honom.

Lampan var t�nd i den dystra kammaren, och regnet piskade dess enda
f�nster.

Eufemios kastade sig p� kn� framf�r Petros, lyck�nskade honom att hava
vunnit den h�ga plats, vilken hans stora egenskaper gjorde honom
v�rdig, den h�ga plats, vars innehavare med sk�l vore att anse som
Kristus' eftertr�dare, men beklagade p� samma g�ng sig sj�lv, sina
medbr�der i �mbetet och den atenska f�rsamlingen, som nu voro
o�terkalleligt d�mda att f�rlora sin �lskade fader.

Det s�g n�stan ut, som om Eufemios haft t�rar i �gonen. Han fattade
Petros' hand och kysste henne, men ryste ovillkorligt och bleknade f�r
den d�dskyla, av vilken hans l�ppar m�ttes.

Petros svarade honom icke. Varje ord skulle kostat honom m�da, och nu
var hans sj�l f�rdjupad i tankarne p� den makt, som var lagd i hans
hand och om vars inneboende, v�rldstvingande storhet ingen mer �n han
hade en aning.

Sj�lv hade han mer �n en aning d�rom. Han k�nde denna makt. Han s�g
medlen och m�let klart f�r sina �gon.

Petros �versk�dade i tanken den levnadsbana, som han genom egen kraft
brutit, fr�n de dagar, d� han hette Simmias och var en f�raktad,
okunnig slav i ett hedniskt hus, intill nu, d� han med all sin
�relystnad icke ville byta plats med romerska v�rldens env�ldsherre.

Denna blick �ver en levnad, som f�tt sin riktning av en enda r�dande
tanke och okuvhigt banat sig v�g �ver avskr�ckande hinder emot sitt en
g�ng fastst�llda m�l, var visserligen �gnad att uppfylla honom med
stolthet; men vad var denna k�nsla, vars f�rem�l var en �ndlig, snart
f�rsvinnande varelse, mot den rusande tanken p� den makt han ville
utveckla till blomma, det system, han ville skapa av �nnu oordnade
elementer, en makt, ett system, som skulle �verleva honom sj�lv och,
byggt p� den eviga grundvalen av m�nniskosl�ktets omyndighet, str�cka
sin spira �ver alla tider!

I denna betraktelse l�g f�r Petros en demonisk tjusning, som f�r en

stund var m�ktig att avv�nda hans uppm�rksamhet fr�n de hotande
tecken, som spordes i hans kroppshydda. Men dessa framtr�dde slutligen
med en tydlighet och styrka, som tr�ngde sig p� hans medvetande,
l�sslet det fr�n den h�nf�rande framtidsbetraktelsen och f�ste det vid
det n�rvarandes verklighet. Petros k�nde, huru den hemska d�dskylan
mer och mer utbredde sig i hans kropp. Hans ben och armar voro
f�rlamade och k�nslol�sa. Han v�nde sig till Eufemios och befallde
honom med ord, som hans anstr�ngning endast kunde giva styrkan av en
viskning, att framb�ra en spegel. Den svartlockige presbytern skyndade
att efterkomma befallningen.

Vid skenet av den n�rmade lampan betraktade Petros sin bild i spegeln
och b�vade tillbaka som f�r �synen av ett sp�ke. Hans ansiktshy
skiftade i bl�tt, och dragen voro s� slappa, att han icke igenk�nde
sig sj�lv. En pl�tslig tanke p� d�den uppsteg i hans sj�l och kom de
nerver, som �nnu icke domnat, att darra av f�rskr�ckelse. Han s�kte
kv�va denna tanke. Att d� nu, d� hans levnad egentligen skulle b�rja
--det vore ju en orimlighet, ett grymt h�n av �det, en of�rnuftig lek
av det gudomliga f�rnuftet, s�ledes en om�jlighet.

Petros l�t tillkalla l�karen, som befann sig i palatset. N�r denne
efter de f�reskrifter Hippokrates och Galenus givit b�rjade en ny
pr�vning av den lidandes tillst�nd, vilade Petros' �ga med �ngest p�
hans ansikte f�r att utr�na hans verkliga tanke om sjukdomens
beskaffenhet och utg�ng.

Eskulapen teg, men s�g �verraskad och bekymrad ut. Han hade icke i
sina b�cker l�st om n�got fall, som liknade detta. Men han tvivlade
numera icke ett �gonblick, att den sjuke gick en hastig uppl�sning
till m�tes.

Petros l�ste allt detta i hans ansikte, och d�ds�ngesten �terv�nde f�r
att k�mpa med viljan att leva och med tvivel om m�jligheten att d� i
en s�dan stund.

I detta �gonblick intr�dde Klemens i studerkammaren. Han stannade och

tycktes med sv�righet igenk�nna Petros. Men n�r han �vertygat sig, att
denna d�den liknande skepnad var hans fosterfaders, kastade han sig
till hans f�tter, omfattade hans kn�n och utbrast i h�ga klagorop.

L�karen och Eufemios skyndade att avl�gsna den olycklige ynglingen,

vars uppf�rande synbarligen �kade Petros' oro. D�refter avkl�ddes den
sjuke och lades i s�ng. Han f�rs�kte tillk�nnagiva, att han icke ville
det, men hans tunga var f�rlamad och hans k�kar blytunga och or�rliga.
De i palatset boende pr�sterna erh�llo en timme d�refter genom
Eufemios underr�ttelse om biskopens h�gst bet�nkliga tillst�nd. De
samlades kring hans s�ng och vidtogo, sedan l�karen underr�ttat dem,
att biskopens d�d var n�ra f�rest�ende, de h�gtidliga anordningar, som
voro brukliga vid d�endes l�ger. Vaxljus t�ndes, de f�rsamlade
kn�b�jde, och Eufemios b�rjade med and�ktig r�st uppl�sa de �vliga
d�dsb�nerna. Petros s�g och h�rde �nnu vad som f�regick omkring honom,
men kunde endast med blicken uttrycka den harm, han k�nde �ver
tillst�llningen. N�r man lade hans armar korsvis �ver br�stet,
f�rs�kte han, ehuru f�rg�ves, att draga dem tillbaka. Men n�r han
slutligen k�nde, huru iskylan intr�ngde i hans br�st och nalkades hans
hj�rta, sammantr�ngdes hans medvetande, s� l�nge det �nnu var
verksamt, i k�nslan av d�dens oundvikliga annalkande och viljans
of�rm�ga att hejda den. �dets lek, om of�rnuftig eller icke, var en
verklighet. Det hade f�rlamat hans fot, sedan det f�rt honom till
Petrus' tron, f�rlamat hans hand, sedan det samlat v�rldens tyglar i
henne.

�n n�gra �gonblick av sj�lvmedvetet liv, varunder inbillningskraften

framtrollade bilder av Simon pelarmannen och av flaskan, varmed han
hade f�rs�nkts i den d�dlika dvalan--�n en tanke, en bitter och
f�rf�rlig, framkallad just av detta inbillningsspel, en tanke p�
medt�vlarnes anslag, p� gift och dvaldrycker--och det sista tecknet
av liv var f�rsvunnet. Petros l�g som ett lik med stelnade lemmar och
slocknade �gon. L�karen lade handen p� hans hj�rta och f�rklarade
honom d�d.

Det var Eufemios, som nu lutade sig �ver den d�de och tillsl�t hans
�gon.

Tv� dagar d�refter skred ett h�gtidligt likt�g till storkyrkan, i vars
gravvalv den homoiusianske biskopen neds�nktes. Om n�gon under den
f�ljande natten l�tit �ppna blykistan, vari han var lagd, och borrat
ett gl�dgat j�rn i hans k�tt, skulle v�rlden m�h�nda bevittnat en ny
uppst�ndelse ifr�n de d�da.

Patriarken Eudoxos och den medt�vlare om romerska biskopsstolen, som

genom Petros' d�d kommit i besittning av densamma, voro b�da eniga om
att f�rklara honom f�r helgon. F�rem�l f�r de troendes dyrkan och
f�respr�kare f�r deras b�ner, �r han antecknad i helgonens skara under
namnet den helige Petros av Aten.

Eufemios vart hans eftertr�dare p� Atens biskopsstol och b�r n�mnas

som en av de f�der, vilka p� de stora kyrkom�tena ivrigast och
verksammast bidragit att utveckla de dogmer, vilka �nnu g�lla som de
enda rena.

Eufemios m�ste uppleva den tid, d� homoiusion till f�ljd av en

kejserlig kung�relse neddrogs till anseendet av en k�ttersk och gudl�s
l�ra. Eufemios kunde icke r�dda homoiusion, men r�ddade sig sj�lv
genom att �verg� till homousion, varefter--detta m� �ven n�mnas--han
f�renade sig i sina nya trosbr�ders anstr�ngningar att med eld och
sv�rd utrota anh�ngarne av hans f�rra villfarelse.

Krysanteus' olycklige son var ibland offren f�r Eufemios' fromma nit.
Den stackars Klemens var vansinnig, och homoiusion f�r honom en
nagelfast id�. Han kunde icke omv�ndas; han m�ste d�.

Teodoros hade fr�n Italien begivit sig till Afrika. Genom att avl�gga
pr�stdr�kten och antaga ett annat namn lyckades han undg� f�rf�ljelse,
men gjorde sig fullt v�rd att falla offer f�r anh�ngarne av �kyrkans
och bek�nnelsens enhet�, ty han levde och verkade med v�lsignelse i
Kristus' anda alltintill sin �lderdom och vart en av l�nkarne i den
kedja av protestanter, vilken genomg�r tiden f�re den h�ndelse, som
kallas reformationen--f�rpostf�ktningen till den stundande stora
striden emellan Kristus' f�rsamling och tv�ngskyrkan.

N�gra f� �r efter Krysanteus' d�d rullade folkvandringens b�ljor redan

�ver romerska riket, och barbarernas h�rar stodo utanf�r Atens och
Romas portar. Medeltidens tusen�riga natt f�ll �ver v�rlden. En ny dag
har kommit. Antiken och kristendomen genomtr�nga varandra. Deras
sanningar skola f�rm�las till ett harmoniskt helt, och den sak, f�r
vilken den siste atenaren stred f�rtvivlans strid--den politiska,
religi�sa och vetenskapliga frihetens sak--k�mpar �nnu, men icke
l�ngre f�rtvivlat utan med segervisshet.

Utgivarens till�gg och anm�rkningar.[1]

Den siste atenaren, Rydbergs mest ber�mda prosadikt, skrevs

ursprungligen s�som f�ljetong i G�teborgs Handels- och
Sj�fartstidning, d�r den b�rjade intagas i februari 1859. Mot slutet
av samma �r utkom den s�som bok � Hedlund & Lindskogs f�rlag.

Den skrevs till god del s�som tendensskrift, vilket till fylles
framg�r av det m�rkliga f�rordet med dess mot den kyrkliga
of�rdragsamheten, samvetstv�nget och formelv�sendet riktade udd. I
detta avseende utg�r �Den siste atenaren� f�rberedelsen till Rydbergs
teologiska strider under det n�sta �rtiondet.

F�rordet �r intaget i f�rsta, andra samt, ov�sentligt �ndrat, i femte

upplagan.

Andra upplagan utkom 1866 hos L. J. Hierta; tredje, fj�rde och femte
1876, 1880 och 1892 hos Alb. Bonnier. I spr�kligt avseende �ro de
senare upplagorna retuscherade.

Romanen �r �versatt i f�ljande tolkningar:

The last Athenian. Translated by W. W. Thomas j:r. Philadelphia 1869.

Den sidste Athenienser. Oversat av Otto Borchsenius. Kbhvn 1874.

Der letzte Athenienser. Culturhistorischer Roman. Aus dem Schwedischen

von Emil J. Jonas. Leipzig 1875.

Chrusante�s. Uit het zweedsch door Ph. Wijsman. Amsterdam 1886.

Viimeinen Ateenalainen. Helsingfors 1891. �versatt av Aukusti Dahlberg

f�r en tidning i Tammerfors, �vers�ttningen omarbetad av professor O.
A. Tud�er, verserna �versatta av Kaarlo Forsman.

KARL WARBURG.
[1] Till sj�tte upplagan 1898.

End of file.

End of the Project Gutenberg EBook of Den siste atenaren, by Viktor Rydberg
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN SISTE ATENAREN ***

***** This file should be named 10117-8.txt or 10117-8.zip *****

This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.net/1/0/1/1/10117/

Produced by This e-text was produced for Project Gutenberg from Project
Runeberg's digital facsimile edition

Updated editions will replace the previous one--the old editions

will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties. Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research. They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.

*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.net/license).

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm

electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"

or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States. If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed. Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work. You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in
a constant state of change. If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived

from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges. If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form. However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is
owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
has agreed to donate royalties under this paragraph to the
Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments
must be paid within 60 days following each date on which you
prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
returns. Royalty payments should be clearly marked as such and
sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
address specified in Section 4, "Information about donations to
the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
 License. You must require such a user to return or
destroy all copies of the works possessed in a physical medium
and discontinue all use of and all access to other copies of
Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any

money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days
of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm

electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation. The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund. If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS," WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the

assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive

Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations. Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:

Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating

charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we

have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make

any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations. To donate, please visit: http://pglaf.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic

works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm

concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Each eBook is in a subdirectory of the same number as the eBook's

eBook number, often in several formats including plain vanilla ASCII,
compressed (zipped), HTML and others.

Corrected EDITIONS of our eBooks replace the old file and take over
the old filename and etext number. The replaced older file is renamed.
VERSIONS based on separate sources are treated as new eBooks receiving
new filenames and etext numbers.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

http://www.gutenberg.net

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

EBooks posted prior to November 2003, with eBook numbers BELOW #10000,
are filed in directories based on their release date. If you want to
download any of these eBooks directly, rather than using the regular
search system you may utilize the following addresses and just
download by the etext year.

http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext06

(Or /etext 05, 04, 03, 02, 01, 00, 99,

98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90)

EBooks posted since November 2003, with etext numbers OVER #10000, are
filed in a different way. The year of a release date is no longer part
of the directory path. The path is based on the etext number (which is
identical to the filename). The path to the file is made up of single
digits corresponding to all but the last digit in the filename. For
example an eBook of filename 10234 would be found at:

http://www.gutenberg.net/1/0/2/3/10234

or filename 24689 would be found at:

http://www.gutenberg.net/2/4/6/8/24689

An alternative method of locating eBooks:

http://www.gutenberg.net/GUTINDEX.ALL